Häckningsbefrämjande åtgärder för fågelfaunan i Krankesjön

Transkript

1 Häckningsbefrämjande åtgärder för fågelfaunan i Krankesjön - Beskrivning av verksamheten samt populationsutveckling för skrattmås, fisktärna och svarttärna fram till 2010 Fisktärneunge på plattform Patrik Olofsson / Eco Images Furubodavägen Furuboda Tel Mail: patrikcj.olofsson@telia.com

2 Inledning I dagens torrlagda landskap utgör våtmarker som exempelvis grunda slättsjöar och dammar viktiga häckningsplatser för många fågelarter. Fåglar som svarttärna, fisktärna och skrattmås har alla olika krav på sina häckningsplatser men generellt är de på ett eller annat sätt beroende av någon form av öar, blottlagd rotfilt, tuvor eller översvämmade strandmader för att skrida till häckning. Bildandet av häckningsunderlag är till stor del beroende av faktorer som väder och vind, vattenstånd och isrörelser. Ofta skapas lämpliga häckningsunderlag efter en tid med gynnsamma omständigheter för att nästa år eller några år senare försvinna. För att erbjuda några av Krankesjöns öberoende fågelarter lämpliga och mer permanenta häckningsunderlag har ett flertal åtgärder utförts I huvudsak handlar projektet om att slå vassbevuxna öar så att blottlagd rotfilt skapades samt att lägga ut konstgjorda häckningsplattformar som efterliknar låga vegetationslösa öar. Arbetet har även inkluderat konstgjorda boplatser avsedda för fiskgjuse. Liknande konstruktioner har med framgång använts på flera håll i landet och eftersom fiskgjusen varit på frammarsch i landskapet de senaste decennierna så bedöms möjligheterna för en etablering I Krankesjön som goda. Foto 1. Krankesjön från väster ur fågelperspektiv.

3 Fiskgjuse Våren 2001 byggdes två konstgjorda fiskgjusebon, ett i sjökanten rakt norr om Silvåkra gods och det andra på en halvö cirka 250 meter sydväst om Silvåkratornet. Träställningarna utgjordes av en 3,5 meter hög trebenskonstruktion och överst monterades ett kvadratmeter stort armeringsgaller som kläddes av ris och grenar. Någon större aktivitet har det inte varit på bona under häckningssäsongerna men båda bona har tillfälligt haft besök av fiskgjusar. Enstaka observationer av fåglar på boställningen samt fiskrester och spillning har noterats. Bobalarna har dock inte byggts på av fåglarna. Fiskgjusen är sommartid så gott som årlig i Krankesjön. Troligtvis handlar det främst om unga icke häckande fåglar men möjligen finns det häckande gjusar i bygden som regelbundet fiskar i sjön. Vid flera tillfällen har fiskgjusar noterats då de målmedvetet dragit söderut, västerut och mot nordost med fångad fisk. Huruvida detta rör sig om häckande fåglar eller unga icke-häckare är ovisst. Trots eftersök har ingen säker häckning konstaterats i eller i nära anslutning till Krankesjön. Vid ett tillfälle har ett par setts med häckningsbeteende. Två fåglar höll då till i den fuktiga skogen i anslutning till Länsmansbäcken i den sydvästra delen av sjön och här flög de bland annat och slog av torra algrenar för att därefter landa tillsammans i en närbelägen tall. I Kristianstads Vattenrike har konstgjorda boplatser fungerat bra och 2006 fick området sitt tredje fiskgjusepar i konstbo. Möjligen är miljön i anslutning till de konstgjorda bona i Krankesjön alltför trafikerad av båtar och människor för en etablering. Våren 2008 byggdes ett konstgjort bo i en talltopp i anslutning till sjön. Minst en fågel sågs regelbundet i området och vid närmare kontroll i september noterades gott om spillning uppe i boet och på marken under boet. Under 2009 togs konstboet i besittning av glador. Våren 2010 noterades en hane som transporterade grenar till boet men han förblev ensam under säsongen och någon häckning konstaterades inte. Foto 2. Bygge av konstgjort fiskgjusebo vid Krankesjön, maj 2008.

4 Skrattmås Skrattmåsen hade sin storhetsperiod under 1970-talet och därefter har arten gått starkt tillbaka i hela landet. I Krankesjön fanns under mitten av 1970-talet mångtusenhövdade kolonier och 1974 räknades exempelvis par. Därefter skedde en mycket dramatisk tillbakagång. Skrattmåsen försvann från många sjöar och under och 1990-talen återstod bara en liten spillra av det forna beståndet Därefter har en återetablering skett på många håll och de senaste åren har populationen i Krankesjön legat på par. Sedan 2001 har vasslåtter skett på en eller ett par öar utanför Silvåkratornet för att gynna skrattmåsarna. Öarna har ofta slagits under våren när vattenståndet sjunkit undan (krävs under 20 cm vid pegeln i nordvästra utloppet) och en målsättning har varit att den slagna vassen ska ligga kvar för att bilda bounderlag för måsarna. Inför säsongen 2010 hade vinterns isrörelser tryckt ner och hyvlat av befintliga vassar på de flesta av öarna och det fanns således relativt gott om lämpliga bounderlag. Två öar längst upp i NO slogs. När det gäller säsongen 2010 noterades cirka 600 fåglar över Silvåkraöarna i slutet av april och om mest uppåt 800 fåglar i början av maj. Vid boräkning 25/5 konstaterades cirka 330 par fördelade enligt följande: Slagen Ö1: Slagen Ö2: Övriga öar och tuvor mm: Ö utanför Almentornet: Plattform i Västra viken: 57 par, med pulli. A-B 86 par, merparten med ägg ca. 120 par, bon med ägg 56 par, merparten bon med ägg 11 par, bon med ägg Möjligen var måsarna senare än i fjol och troligen fick fåglarna ut något färre flygga ungar jämfört med Häckningsframgången var dock överlag god och det sågs många flygga ungar utanför Silvåkratornet under försommaren År Antal par Häckningsframgång ? ? 2001 ca.130 Lyckad 2002 ca. 200 Lyckad 2003 ca. 450 Mycket lyckad Minst 200 ungar 2005 ca. 250 Lyckad 2006 ca. 230 Mycket lyckad 2007 ca. 280 Mycket lyckad 2008 ca. 230 Mycket lyckad 2009 ca. 260 Mycket lyckad 2010 ca. 330 Lyckad Tabell 1. Antal häckande skrattmåspar i Krankesjön

5 Skrattmåspopulationen i Krankesjön ökade markant under de första åren på 2000-talet men gick under perioden tillbaka något. Resultatet för 2010 är en markant ökning (27%) från föregående år men det återstår att se om det är början på en positiv trend eller en tillfällighet. Huruvida resultatet för Krankesjön påverkats av utvecklingen i omgivande skrattmåskolonier (ex. Sjöbo, Hörby och Vallby mosse) är oviss och något uppföljning av andra kolonier har inte gjorts. Bortsett från de år då skrattmåsarna gjorde häckningsförsök på den nyrestaurerade maden vid Kungens våtmark, i den västra delen av sjön, så har häckningsframgången varit god. Några exakta siffror på antal flygga ungar har inte erhållits utan resultatet baserar sig på en mer översiktlig bedömning vid de regelbundna besöken under häckningstid. Fig. 1. Skrattmåsen i Krankesjön Foto 3. Skrattmåsar

6 Fisktärna Den ö som tärnorna främst häckat på under föregående år började 2009 att vittra sönder och lösas upp. Inför säsongen 2010 var den helt borta. Som ersättning byggdes därför en stor specialplattform med två stora sektioner (1,20 x 4,00 m) sammanlänkade med en meterbred brygga. Ytterligare en handfull mindre plattformar lades ut i anslutning till den stora plattformen. Foto 4. Den nya plattformen i västra viken En stor koloni etablerades i början av maj på den nya plattformen. Vid boräkning påträffades 15 par samt ytterligare 4 par på de mindre plattformarna. Dessutom fanns 3-5 fisktärnepar på öarna utanför Almentornet. Det ger totalt par (25 flygga ungar) vilket bekräftar artens positiva trend och resultatet är det högsta noterade antalet sedan de regelbundna räkningarna påbörjades År Antal par Antal flygga ungar Antal ungar/par , , , , , , , , , , , , Tabell 2. Fisktärnan i Krankesjön

7 Fig. 2. Fisktärnans utveckling i Krankesjön Svarttärna Liksom närmast tidigare år noterades ett 40-tal svarttärnor i slutet av maj i anslutning till kalmusbestånden utanför Silvåkratornet. Totalt beräknades par häcka och fåglarna fick ut flygga ungar vilket är ett mycket bra resultat. Ytterligare 9 par (som tillsammans med Krankesjöfåglarna tillhör den sydvästra populationen) drog ner till Klosterviken vid Börringe där de häckade och fick ut 9-10 flygga ungar. I sydvästra Skåne således totalt par som fick ut flygga ungar vilket är det bästa resultatet sedan Projekt Svarttärna i Skåne startade Fig. 3. Antal svarttärnepar och reproduktion i sydvästra Skåne

8 Svarttärnan är relativt stabil i sydvästra Skåne. Möjligen kan man se en svagt negativ trend sedan 1994 (Fig 3). Den relativt lilla populationen och fåglarnas rörlighet inom sitt häckningsområde innebär dock att ett fåtal missade par som slagit sig ner på mer marginella lokaler kan påverka resultatet mycket. Krankesjön är artens främsta häcklokal men fåglar häckar regelbundet även på andra platser inom det sydvästra häckningsområdet som exempelvis Klosterviken. Studier sedan 1994 tyder på att de skånska svarttärnorna är uppdelade i två separata populationer. Av drygt 50 kontrollerade häckande fåglar i Skåne har bara en enda tärna bytt område mellan två år. Likaså har samtliga pullmärkta ungar som återvänt för att häcka i Skåne slagit sig ner inom det häckningsområde där de kläcktes. Fram till 2006 var svarttärnepopulationen i sydväst (Krankesjön-Börringeområdet) ungefär lika stor som den i nordöstra Skåne (Kristianstads Vattenrike) men i takt med att populationen i nordost gått starkt tillbaka de senaste åren så finner vi numera de flesta svarttärnorna i den sydvästra delen av landskapet. Svarttärnorna i nordost har haft flera dåliga år med mycket låg ungproduktion. Säsongen 2010 noterades endast 10 par i nordöstra Skåne. Om vi ser på den årliga reproduktionen i sydvästra Skåne så har den varit relativt god runt 0,5 flygga ungar/par. Ett bottenår utan ungar noterades 2003 och två riktigt bra år med nästan en flygg unge/par konstaterades 2001 och I nordöstra Skåne där beståndet minskat dramatiskt har den genomsnittliga årsreproduktionen legat på cirka 0,3 flygga ungar/par och resultaten från de båda populationerna indikerar att en skånsk svarttärnepopulation bör ligga något över en årlig ungproduktion på 0,5 flygga ungar/par för att vara stabil. Efter närmare 700 ringmärkta svarttärnor fick jag hösten 2005 mitt första utländska återfynd. Fågeln märktes som bounge i Krankesjön 26/ och påträffades död i Holland, Ijsselmeer 17/ Något mer positivt var det återfynd som kom i juli En unge märkt i Krankesjön 8/ kontrollerades levande 15/6 vid Magdeburg i Tyskland, cirka 33 mil syd-sydväst om födelseplatsen och samma fågel kontrollerade åter i samma område 2009.

9 Foto 5. Nyligen flygg svarttärneunge. Summering Den årliga vasslåttern har erbjudit skrattmåsarna häckningsholmar och fåglarna har som regel tagit dessa i besittning i mitten av april. Något direkt samband mellan den totala ytan slagen vass och antalet häckande par har inte kunnat konstateras utan det verkar som om måsarna kan tränga ihop sig ganska tätt. Häckningsstarten är som regel utspridd och sent läggande fåglar har påträffats långt in i maj. Endast i undantagsfall har skrattmåsarna placerat sina bon på plattformar. Plattformsutläggningen har som regel ägt rum i början av maj för att reservera plattformarna åt tärnor. Fisktärnan är som regel på plats tidigast och kan vara igång med äggläggning redan maj. Den tycks jämfört med svarttärnan vara mer attraherad av de konstgjorda underlagen och många år har större delen av fisktärnorna i Krankesjön häckat på plattformar. Den något tidigare häckningsstarten gör även att många plattformar är upptagna när svarttärnorna ska till och häcka i slutet av maj. Enstaka fisktärnor har vissa år häckat på de slagna vassöarna eller på blottlagd rotfilt i den västra delen av sjön. Svarttärnorna är något mer kräsna när det gäller bounderlag. De häckar ibland naturligt på blottlagd rotfilt och flytande rotfiltsholmar men har under åren i stor utsträckning även häckat på slagna vassöar och plattformar. Ofta har fåglarna samhäckat med fisktärnor men de båda arternas preferenser skiljer sig något. Medan svarttärnorna placerar sina bon på de blötaste och mest lågklippta och öppna delarna så föredrar fisktärnorna lite torrare och högre belägna underlag.

10 En intressant iakttagelse är att häckningsutfallet (antal flygga ungar/par) för Krankesjöns fisktärnor och svarttärnor verkar ha ett visst samband. De båda arternas reproduktion tycks följas åt flera säsonger. En tänkbar förklaring är fåglarnas beroende av vädret. Ungarna är känsliga för kalla regniga somrar och överlevnaden ökar varma torra somrar. Denna slutsats bygger dock på att de båda arterna påverkas lika av andra faktorer som exempelvis födotillgång, predation, hårda vindar mm. Huruvida det finns det tydligt samband mellan de båda arternas häckningsframgång får framtidens utvisa. Fig. 4. Årlig reproduktion för fisk- och svarttärna (antal flygga ungar/ par) i Krankesjön Patrik Olofsson, Furubodavägen 73, , Yngsjö