Sveriges Äldre Läkare

Transkript

1 SÄLBLADET Medlemstidning för Sveriges Äldre Läkare en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund Vad hände i Tylösand 7 maj? Jo, SÄL blev Sveriges Äldre Läkare

2 Redaktören har ordet... Sommar och SÄL Försommardag med blommande fruktträd, kastanjer och oxelallé, doftande syrener och rosor i knoppning så ser det ut när detta skrivs. Men när du och alla andra Sälar läser det här numret så är det väl snarast sensommar med rosorna i fullprakt och kräftätning på terrassen och lite kyliga augustikvällar. Tiden går obönhörligt, och i augusti har vi för länge sedan lagt vårmötet i Halmstad till handlingarna och ser fram mot ett viktigt höstmöte i Skövde, där en av huvudpunkterna kommer att vara symposiet med titeln Läkarrollen efter 65. Och så förmånliga rumspriser på Billinge hus och dans till trad-jazz. Vem vet kanske Halvor Möller gör hole- inone igen. Eller varför inte någon annan Säl? Men vårmötet med årsmötet 2011 på Hotell Tylösand går ju ändå till SÄL-historien som ett av de viktigaste under alla år. Ett enigt årsmöte tog beslutet att ändra föreningens namn till Sveriges Äldre Läkare med nya och lätt ändrade stadgar som dock måste godkännas av förbundets centralstyrelse för att bli officiella. Som du säkert redan har läst i Läkartidningen innebär nya SÄL en viss förskjutning av föreningens fokus mot fackliga frågor, en konsekvens av att allt fler läkare över 65 år fortsätter eller er ibland återupptar sin yrkesverk-ksamhet. Detta faktum medför inte alls självfallet att Läkarförbundet ändrar sitt fokus på motsvarande sätt, utan en av SÄLs framtida a uppgifter är att försvara och utveckla de äldre läkarnas rättigheter, när dessa kollegor väljer att erbjuda sina tjänster, sin yrkes- och livserfarenhet till den svenska sjukvården. Mycket av detta finns nu att läsa i den nya ledningens artiklar i detta nummer mer av SÄLbladet. Jag SÄL- tror att väldigt många Sälar nu räknar med - ja rentav kräver att SÄL äntligen ska kunna ta sin rättmätiga plats i förbundets fullmäktige och centralstyrelse! Och givetvis att även pensionärsmedlemmarna i förbundet ska behålla sin förskrivningsrätt allt annat vore absurt! För många kom kanske Barbro Westerholms beslut att avböja omval som ordförande som en överraskning och en besvikelse. Vi har i föreningens styrelse känt en verklig stolthet och glädje över att ha denna ikon som vår främsta företrädare, och vi hade gärna sett henne stanna kvar i SÄLs ledning. Men självfallet har vi stor förståelse för hennes beslut med tanke på ett krävande riksdagsuppdrag, och lika självfallet ser vi Barbro som en fortsatt engagerad grå eminens i SÄL med ett starkt fokus på patient- och äldreperspektiv och kamp mot åldersdiskriminering. Tack Barbro för de tio åren i SÄLs ledning! I det här numret skriver Barbro själv sin Tillbakablick, som är en short version av hennes år i SÄLs ledning. Del 1 skrev hon, som minnesgoda Sälar kommer ihåg, i Medlemsblad nr 1/2006 under rubriken Glimtar och lärdomar från en livsresa. Vem vet kanske blir allt en dag en hel memoarbok. När jag som redaktör frågade efter bilder till artikeln så svarade hon att det inte finns så många i hennes eget privata arkiv för i familjen är det jag som tar alla bilderna, och då kommer jag ju inte med. I övrigt finns två recensioner av böcker med Sälar som författare, den ena en kulturhistorisk Parisbok, den andra en beskrivning av primärvårdens utveckling i vårt land. Den utlovade artikeln om huruvida möten, utflykter och resor i SÄL är tillräckligt anpassade för funktionshindrade finns med, och de närmaste SÄL-mötena i Skövde och Malmö gör en påminnelse om sin existens. En nypromoverad medicinsk hedersdoktor presenteras, och protokollet från det historiska årsmötet i Halmstad med bild på den nya styrelsen kan läsas. Och förstås Rinders personliga och fylliga referat från Halmstadmötet. En liten nyhet är att golf och tennis, som hittills har fört en undanskymd tillvaro i SÄLbladet, nu har upplyfts till den prestigefyllda Sista Sidan under rubriken SÄLSPORT. En glad sensommar och höst önskas SÄLbladets läsare. Förhoppningsvis ses många av oss i Skövde i september. Ingvar Gustafson redaktör Storängsgatan 3 A, Växjö / ingvar.gustafson@comhem.se Redaktion: Ingvar Gustafson, Lennart Rinder. Sälfoto omslag: Jan-Michael Breider. Grafisk form: Peter Åkesson. Tryck: AB Norrmalmstryckeriet. 2

3 Ledaren SÄL med siktet framåt Gunnar Sandberg, SÄLs ordförande Bodil Jönsson skriver i sin nyutkomna bok om att bli gammal, När horisonten flyttar sig (Bromberg 2011), att man i årsåldern inte längre känner igen sig i bilden av hur en äldre människa skall vara. Det beror på, skriver hon, att vi som börjar bli gamla idag har andra erfarenheter och förväntningar än vad våra föräldrar hade. För mig som nybliven ordförande i SÄL är boken i många stycken en aha- upplevelse. Den förvirring som är lätt att uppleva som nybliven äldre läkare kan vändas i en ny balanserad känsla, där vi både siktar framåt och använder backspegeln på nya sätt i en ny tid. För att klara det tror jag att vi behöver stötta varandra och att ett fortsatt medlemskap i Läkarförbundet tillsammans med ett medlemskap i SÄL är till stor hjälp. SÄL delar av landet. Lokala hängivna handlar till stor del om att i gemytliga former komma samman i olika Sälar ställer upp och ordnar trevliga möten för oss. Vi träffar studiekamrater och kollegor som vi inte har träffat på många år och får nya utvecklande kontakter bland de lite äldre i läkarkåren. SÄL-möten runt om i Sverige är populära och ofta sprider sig en närmast studentikos anda i festens yra. Mötena ger tillfälle till en fördjupning inom aktuella medicinska områden. Föreläsningarna håller hög kvalitet, är pedagogiskt och trevligt upplagda och ger en behållning också för medföljande partners. De olika orter vi besöker visar upp sig på ett trevligt sätt med medicinsk verksamhet, näringsliv och kultur. Golf och tennis är också populärt. Söndagsutflykterna till kända platser är berikande och roliga. SÄL har en viktig och uppskattad reseverksamhet till olika intressanta delar av Europa och Världen. Det är inspirerande och kul att ge sig av tillsammans med kollegor som ofta har gemensamma reseintressen. En viktig strävan för SÄL är att läkare med handikapp i möjligaste mån ska kunna vara med på de olika arrangemangen. Möten och resor annonseras och refereras i SÄLbladet och på hemsidan ( ). Vad som hände och hur det var är viktigt att redovisa, inte minst för att de som inte har möjlighet att vara med ändå ska känna lite av gemenskapen. SÄL handlar också om att allt fler läkare vill fortsätta arbeta. Det borde vara självklart att kunna fortsätta sin läkarverksamhet efter 65 eller 67 eller varför inte till 70 eller 75 om man har lust och ork till det och bereds förutsättningar att hänga med i utvecklingen. Alla i vårt samhälle tjänar på det. Men balansen kan gärna få bli en annan mellan arbetsliv och privatliv. Arbetet behöver inte längre vara åtta till femjobb utan kan fortsätta i andra former, med andra tidsramar och andra typer av ersättningar. Kanske är vi inte lika snabba längre och får lite annan biologisk rytm. Men i den mån vi tycker att det är roligt och känner att vi orkar så kan vi bidra till en ny progressiv syn på sjukvårdens kvalitet och arbetsmiljö i Sverige som alla, inte minst våra patienter, skulle må väl av. Utifrån en sådan utgångspunkt vill vi driva våra frågor och samtidigt bidra till att Sveriges Läkarförbund reformeras för en ny tid. Vi är en jättetillgång och den s.k. ålderismen får inte breda ut sig. Tack Barbro Westerholm för stafettpinnen och lycka till i Riksdagen! En ny förening konstituerades i Halmstad 7 maj. Till Sveriges äldre läkare passar jag på att säga: Välkommen till nya SÄL! 3

4 Christina Fabian, ny vice ordförande i SÄL Varför SÄL? Så här beskriver Christina sig själv: Jag är allmänläkare och avslutade min 35-åriga tjänstgöring i Heby Flyttade då till Tynningö utanför Vaxholm och arbetar nu 3 dagar i veckan på Gustavsbergs vårdcentral, där också min make öronläkaren Peter tjänstgör. Jag har alltid varit lokalt facklig sedan jag började i Heby Har haft flera uppdrag inom Läkarförbundet: ordförande i Distriktsläkarföreningen, vice ordförande i Läkarförbundet, vice president i UEMO=European Union of General Practitioners och 5 år som president i UEMO, den första kvinnliga! Har varit med i ett par parlamentariska utredningar, bl a Värdig vård vid livets slut år Har haft styrelseuppdrag i Sophiahemmet ideell förening, suttit i FASS expertgrupp. Har sedan flera år pågående uppdrag som föredragande i allmänmedicinska ärenden i Rättsliga rådet Socialstyrelsen. Har nyss utsetts till läkarförbundets representant i NBL= nämnden för bedömning av läkemedelsinformation. Ser nu fram emot att vara vice ordförande för Sveriges Äldre Läkare. När jag fyllde 65 för ett par år sedan kändes det helt naturligt att gå med i SÄL. Även om jag tänkte fortsätta arbeta och vara med i Läkarförbundet och min yrkesförening, så noterade jag att jag nu också befann mig i en annan kategori, nämligen bland de äldre läkarna. Då kan man fråga sig, om man ändå tänker fortsätta arbeta, behöver man då en speciell förening för äldre inom Läkarförbundets sfär? Faktum är att nu när 40-talisterna uppnår pensionsålder vill och kan alltfler fortsätta arbeta. De flesta av oss mår bra och står på toppen i vår läkarroll. Det tar tid att bli en bra doktor. I vårt samhälle är det ett nytt fenomen att så många fortsätter arbeta. Åldergränsen suddas ut, och man fortsätter arbeta så länge allt fungerar. Idag finns det ofta plats för oss som vill fortsätta arbeta. Hur det blir imorgon vet vi inte, men med tanke på att många yngre idag arbetar deltid, så kommer förmodligen behovet att kvarstå. Här kommer SÄL in som en viktig del av Läkarförbundet för att se till att den stora kompetens och resurs som en äldre erfaren läkare utgör tas tillvara i vården. Idag väljer många läkare med småbarn att arbeta deltid. Det finns många anledningar till att man arbetar deltid, behoven finns i alla åldrar och av olika orsaker. Yngre läkare visar i enkäter att de värnar om familjen och därför i många fall väljer deltidsarbete. Många av oss äldre har arbetat heltid och vill därför trappa ned efter 65, kanske redan tidigare. Ibland finns det också något mycket lockande för oss äldre, som förgyller vår tillvaro, och som vi gärna vill kunna njuta av, nämligen barnbarn! Läkarrollen bjuder på många möjligheter till variation. Som äldre läkare kan man arbeta som handledare till läkare under utbildning på en klinik eller vårdcentral. Många gånger uppskattas den långa erfarenheten av de yngre kollegorna. Livslång fortbildning är en självklarhet i vårt yrke. Det gäller faktiskt också oss äldre! Själv har jag noterat att jag har avstått fortbildningsaktiviteter på vårdcentralen för att yngre kollegor skall kunna delta. Det uppskattas naturligtvis av de yngre! Man det ger ju helt fel signaler. Självklart måste vi äldre också fortbilda oss! En okunnig doktor är en dyrbar doktor, lärde jag mig för 20 år sedan. SÄL har en viktig uppgift här för att tillgodose att fortbildningen också gäller oss äldre när vi arbetar. Andra viktiga frågor som rör oss äldre läkare är receptförskrivning, bra avtal och anställningsformer, antingen vi arbetar privat eller offentligt, och kanske behöver vi se över arbetsinnehåll och arbetsbelastning, så att vi orkar arbeta även efter uppnådd pensionsålder. Jag är nämligen helt övertygad om att vi behövs i vården, och att vår kompetens definitivt skall utnyttjas även efter uppnådd pensionsålder. Liksom vi har en förening för yngre läkare i förbundet, behöver vi en förening som fokuserar på Sveriges Äldre Läkare! SÄL är idag en intresseförening i läkarförbundet. Vi vill ha en tydlig röst i vår fackförening. Uppmana dina kollegor att gå med i SÄL! Christina Fabian vice ordförande i SÄL 4

5 Reportage - intervju SÄL och rörelsehandikapp Som vi lovade i förra numret återkommer vi här med en artikel om SÄL och rörelsehandikapp. SÄLbladets reportageteam, bestående av Lennart Rinder med hustru Lena, gjorde en sommarutflykt med anteckningsblock och blev, som framgår av artikeln, rikligt belönade på allehanda sätt. På köpet får SÄLbladets läsare en liten extra Tillbakablick från en Säl med ett rikt medicinskt, vetenskapligt, internationellt och fackligt arbetsliv bakom sig och med en uppmaning till SÄL att arbeta hårt för ökat inflytande i Läkarförbundet. I Roslagens famn på den blommande ö(n) Länsö träffar Sälbladets utsände en härlig junidag ej den av Taube odödliggjorde Carl von Schewen men väl Sälen Inge Hesselius och hans hustru Gunilla i deras vackra sommarparadis. Inge och Gunilla skrev i höstas till SÄLs styrelse (se Sälblad ) och undrade varför man aldrig såg någon Säl i rullstol på de många bilderna från Sälmöten. Det blev en tankeställare givetvis måste SÄLs aktiviteter vara maximalt tillgängliga för alla, även om man har någon funktionsinskränkning och vi besöker dem för att få ytterligare infallsvinklar. Inge blev rullstolsberoende efter en olyckshändelse för sju år sedan med bl.a. kompressioner av C6 och Th 12 och en myckenhet kirurgi. Nu bor man sommarhalvåret på Länsö med lite extra specialstöd på bryggan kan Inge åka med i familjebåten till fastlandet och sommarhuset. Höstmånaderna blir det lägenheten i centrala Uppsala, tämligen nybyggd så att den uppfyller nutida krav på handikappvänlighet utan omfattande ombyggnad. Och så blir det tio veckor i Los Christianos nära Vintersol på Teneriffa. Oerhört viktigt som stimulans och miljöbyte. För att drabbas av ganska omfattande handikapp vid 70 är en utmaning att ändå leva vidare och hantera situationen. Vilket Inge och Gunilla uppenbarligen lyckats med. 5 SB: Hur fungerar samhällsservicen vid Inges handikapp? - Sådär, säger Inge och Gunilla. Men det är en ständig kamp med byråkrati och formella regler och opersonligt bemötande, man måste vara aktiv och ligga på och själv ta reda på möjligheterna att underlätta tillvaron. T.ex. fixa en elrullstol. Eller ordna så att anhörigstöd även kan fungera utomlands. Anhörigstödet 2 tim/vecka, som finns i Uppsala, är en viktig avlastning. Färdtjänsten är ganska OK, flyget är nog bättre än tåget på att hantera transport med rullstolsbunden passagerare. Men på Teneriffa är det en mycket mera positiv attityd i hela samhället till rullstolsberoende (och antagligen många former av handikapp). Man är alltid hjälpsam och tillmötesgående, t.ex. på restauranter. Tyvärr är det stor skillnad mot Sverige, där man alltför sällan möter samma handikappvänliga attityd, anser makarna Hesselius. SB: Vad kan SÄL göra för att förbättra mötes- och resetillgängligheten för medlemmar med rörelsehandikapp? - Mötesorten måste givetvis alltid kunna nås med bil. Närbelägen flygplats är bra (för flyget är i allmänhet bra på handikappservice, bättre ån tåget) och taxi från flygplats brukar fungera. Man måste säkerställa att hotellet, dit helst även mötet är förlagt, har handikappanpassade rum med stort toalett-duschrum. Personalen ska vara förberedd på särskild dukning för den rullstolsburne. Åtminstone någon av söndagsutflykterna ska vara möjlig för rullstolsburen att delta i. Stadsvandring kanske kan läggas upp så att man kan åka elrullstol. Och det kan kanske ordnas specialtaxi med rullstolsplats vid utflykter, för vanliga turistbussar klarar väl (ännu) inte sådant? Fackpampen Inge Vi lämnar handikappfrågorna med att Inge lite galghumoristiskt konstaterar att han blev av med sina Morbus Bechterewbesvär från 22-årsåldern smärtor, kraftig kyfos-lordos -tack vare den omfattande ryggkirurgin efter olyckshändelsen. Inge ägnade ju en stor del av sina läkarår åt fackligt arbete. Politiskt intresserad blev han i gymnasieåldern och var en period riksförbundsordförande i Moderat ungdom. Men läkarstudierna gav inte tid för sådant. I slutet av 1970-talet blev Inge fackligt aktiv och ordförande i Uppsala läkar- fortsättning sid. 6

6 Debatt Reportage Intervju fortsättning från sid. 5 förening och kämpade bl.a. för att de sexårsförordnade bölarna skulle få fast anställning och lyckades efter förhandlingar ända uppe på regeringsnivå. Och sedan fortsatte den fackliga karriären med Överläkarföreningens styrelse och dess ordförande, CS och Läkarförbundets vice ordförande. SB: Vad minns Du särskilt från de fackliga åren? Att jag tillsammans med Bengt Ehrenberg och Leif Gustafson 1989 startade tidningen Överläkaren (numera Sjukshusläkaren), antagligen avgörande för den strategiska utvecklingen av förbundet. - Enkrona-meri-timmen-kampanjen (när Thomas Ihre var förbundsordförande). Förhandlingarna när UAS överfördes från statligt huvudmannaskap (året efter KS) till landstinget. Gott samarbete med Anders Milton, också Uppsalabo (fast alla Sälar älskar inte Milton p.g.a. vad som hände med SalusAnsvars pensionssparare ). Vad Inge tycker om nuvarande förbundsledning och förbundsinriktning lyckas jag inte få ur honom jo jag tror att han har tilltro till att förbundet förmår arbeta både för patienternas och läkarkårens bästa. SB: Något särskilt minne från Din yrkesverksamhet? Kanske då mitt uppdrag för Världsbanken med att se över Malaysias sjukvårdsstruktur och ge lämpliga råd till sjukvårdsministern. Mycket långpendlande och midsommarfirandet på Borneo (som delvis tillhör Malaysia). Till sist: Vad tycker Du om SÄL? Det är bra och viktigt att SÄL finns, men det är synd att SÄL har så litet inflytande i förbundet. Det finns så mycket kompetens inom SÄL att ta vara på. Sedan bjuder Gunilla oss på nyfångad- egenhändigt med nät i Östersjövattnet utanför Länsö gös i en delikat anrättning med bl.a. Dijonsenap. Obeskrivligt välsmakande. Abborre och gädda brukar också bli nätfångster och just nu har strömmingen gått till rätt bra. Vi som hälsade på Inge och Gunilla har visat att man kan klara den stora utmaningen att plötsligt bli rullstolsberoende. Nog ska SÄL klara att erbjuda rullstolsvänliga möten och resor? Sälbladets Roslagenkorrespondent Lennart Rinder Mera Själ i SÄL! Vi deltog i det mycket väl arrangerade och spännande SÄL-mötet i Halmstad 6-8 maj Tidigare har vi bara varit med på SÄL-mötet i Arvidsjaur i juni 2010, vilket vi också tyckte var mycket bra. Efter dessa två möten och efter att ha tagit del av program för följande möten i Skövde och Malmö undrar vi om det inte kan vara tid för någon programpunkt från barn- och vuxenpsykiatri och kanske också fortsatt debatt om etiska frågor av den typ Barbro Westerholm tagit upp i sin ledare i SÄLbladet nr 4/2010 (gentester, värdmödraskap och livsslutsfrågor). I oktober 2010 hade Skåne-SÄL besök av lundasonen Nils Uddenberg, som bl a verkat som vuxenpsykiater och lärare i etik. (Se samma SÄLblad sid 13). Nils har i år givit ut boken Själens schamaner, i vilken han ger ett både historiskt och personligt perspektiv på psykiatrins utveckling och inte minst rollen som läkare och psykiater. Vi kan varmt rekommendera boken till alla Sälar oberoende av specialitet! Vi skulle önska att Nils kunde bjudas in även till SÄLmötet i Malmö 2012 eller till något av kommande möten. Vi ser fram mot nya spännande och engagerande möten i SÄL med ännu mera SJÄL! Lund 31/5-11 Gunnar Grelz och Marie-Louise Teurneau Grelz f.d. BUP-läkare och BUP-kurator Svar: Redaktionen tackar för detta inlägg, och vi skickar med varm hand budskapet vidare till kommande arrangörer. Barbro Westerholm inte bara tog upp viktiga etiska frågor i sin ledare, hon utmanade hela SÄL-kollektivet till en aktiv debatt, och vi ser fram mot många engagerade synpunkter. SÄLbladets debattsida står öppen! Red. 6

7 Aktuellt från Skåne-SÄL Nyss hemkommen från ett välordnat, intressant och trivsamt SÄL-möte i Halmstad och huvudet fullt av intryck, nya kunskaper och inspiration är det dags att rapportera från Skåne-SÄL. I SÄL-mötet i Halmstad deltog c:a 280 SÄL-medlemmar och deras medföljare, vilket innebar ungefär 11% av totalantalet medlemmar. Glädjande nog var det inte mindre än 58 Skåne-Sälar med respektive, vilket är c:a 16% av våra nu 371 medlemmar. Halmstad är nära för oss skåningar och med lockande program och god väderprognos åker vi gärna över Hallandsåsen. Vårt eget program för våren är slut. När maj månad är här, vill vi vara ute i trädgård och natur, och föreläsningar med kaffemingel i Skåne-SÄL lockar inte längre. Vi har haft årsmöte i mars. Styrelsen förlorade Karin Norlin som avböjt omval och vann Marianne Ors, som är nypensionerad neurofysiolog. Annars blev styrelsen oförändrad och Stephan Palmstierna fortsätter som Karin Norlin ordförande. Föreläsare var Nils Tryding, som talade under rubriken Livskonst. Nästan en tredjedel av medlemmarna, drygt etthundra, kom för att lyssna till honom. Höstens program startar med att våra danska seniorkollegor arrangerar och inbjuder till utflykt med besök på tre kloster på norra Själland den 25/8. Det ser vi fram emot. Den 19 september 2001 konstituerades Skåne-SÄL och till hösten fyller vi alltså 10 år. Dagen skall firas med 10-årskalas. Barbro Westerholm har lovat att komma och tala om den viktigaste frågan för oss seniora läkare: Äldre läkare - en resurs. Hur skall den användas? Därefter blir det något lekfullt. Vi har inte bestämt vad och skulle inte heller vilja avslöja tidiga, hemliga planer. Den 11 oktober har vi nästa medlemsmöte och då har vår nya styrelsemedlem Marianne Ors lovat att tala om det som många av oss mer och mer känner av, nämligen dålig sömn. Hennes föredrag: Seniorens sömn och sömnbesvär lockar säkert våra vakna och nyfikna Skåne- Sälar. Aktiva, vakna, nyfikna, lekfulla och smarta är ju alla sälar och i Sverige finns det väl följande arter: knubbsäl, gråsäl, vikare, Skåne-Säl, Väst-Säl och Stor-Säl. De tre senare torde tillhöra gruppen klubbsälar. Lund i maj Birgitta Castor sekr i Skåne-SÄL Aktuellt från Väst-SÄL Änteligen har våren kommit, och när Ni läser detta har den alltför snabbt passerat! Våren, på-nyttfödelse-tiden som även Väst-Sälar så positivt påverkas av. Det märktes redan på Årsmötet den 24/2 då den gamla styrelsen fick förnyat förtroende och dessutom föryngrades med Marianne Melkersson. Föredragshållaren Jimmy Stigh fyllde och höjde en fiktiv till brädden fylld pokal. Att det var så knepigt för vinrankans rötter att med lock och pock erövra le terroir på dess essenser hade vi inte en aning om så njut med vördnad nästa bägare. Vårmötet den 7/4 fick vi njuta av Bengt Dahlins exposé över Provinsialläkarväsendets utveckling till dagens fria val av Vårdcentral. En synnerligen givande och intressent seglats i tiden fylld med sjukvårdspolitiska ställningstaganden som för många av oss i slutenvården då inte var helt uppenbara. Tack Bengt för Din charmanta belysning och upplysning! Vårutflykten den 24/5 ägde rum i Göteborgs närhet där vi gladdes och guidades av rektor Bengt Törnqvist. Det är en speciell upplevelse att vara turist i sin egen stad, vilket vi nu var, och se och höra den historiska utvecklingen av Göteborg till dagens multicentriska och multietniska storstad via dess byggnationer. Vi gottades åt när Göteborg verkligen var Sveriges framsida då Ostindiehandeln blomstrade och sillen gick till. För hösten planerar vi: 8/9 höstutflykt till Akvarellmuseet i Skärhamn för att bese Nolde via Sundsby Säteri (Hvitfeldt) och Pilane friluftsmuseum. Start Gustav Adolfs Torg kl /10 höstmötet med föredrag av Bengt Wallin som skall upplysa oss om ett halvt sekels neurofysiologi. Detta sker i Örgryte församlingshem kl 12. 1/12 Luciamötet blir något tidigare i år, och då skall Gösta Mellgren presentera sin medverkan i Barnhjärtkirurgins utveckling under ett halvsekel. Också här i Örgryte församlingshem kl / har vi redan bestämt som årsmötesdag meddelar Karl-Henrik Leissner ordförande 7

8 Drömmen om Paris i spåren på svenska snillen i städernas stad Författare: Lennart Moberg (2005) Foto och grafisk form: Lennart Moberg Förlag: Discantus (Lennart Moberg) Pris 180 kr (direkt från författaren); 96 sid., inb. Recensent: Ingvar Gustafson Om författaren: Lennart Moberg, Malmö, är specialist i allmän medicin och psykiatri, författare och tonsättare. Han utgav 1998 tillsammans med Anders Palm, litteraturvetare, sedermera professor i litteraturvetenskap och hedersdoktor vid medicinska fakulteten i Lund, Hjalmar Gullberg-boken Jag bor vid ett rastställe och tonsatte 21 av dennes dikter. Han har även varit ordförande i Hjalmar Gullbergsällskapet. I boken Drömmen om Paris följer Moberg fyra världsberömda svenska snillen i spåren Carl Fredrik Hill, August Strindberg, Axel Munthe och Hjalmar Gullberg. Gemensamt för de fyra är förutom deras berömdhet att de alla i 25-årsåldern lämnade Sverige, helt oberoende av varandra, för att söka lycka och bekräftelse på sitt värde i Europas konstnärliga centrum Paris, något som de alla upplevde sig ha saknat allt från den tidigaste barndomen, till och med av sina föräldrar. De ville i Paris finna nya kunskaper och uttrycksformer, men kanske framför allt göra sig ett namn för att kompensera för den brist på uppskattning och kärlek som de saknat under uppväxten och den tidiga karriären. Gemensamt är också att alla fyra drabbades av psykisk sjukdom, om än i olika grad, som starkt påverkade deras liv och fortsatta utveckling. Moberg har på ett fascinerande sätt gripit sig an med att granska och analysera deras upplevelser i världens kulturella huvudstad genom att under ett flertal resor ett och ett halvt sekel efter 1800-talsgiganterna genomkorsa staden med sin färgkamera. Han har hittat fram till Hills samtliga ateljéer och hans mentalsjukhus, han har lokaliserat Strindbergs många boenden och vandrat längs dennes circulus vitiosus kring och genom Luxembourgträdgården, och han har besökt Munthes sjukhus och hans disputationssal. På ett dramatiskt sätt beskriver han genom att citera Munthes egna ord - den kränkande behandling som den svenske läkaren fick från den berömde neurologen professor Jean-Martin Charcot, som praktiskt taget bokstavligt kastade ut honom från La Salpêtrière - sjukhuset som var känt i hela Europa som ett framstående centrum för neurologisk forskning - och förbjöd honom att någonsin återvända. Orsaken ska ha varit att Munthe försökte rädda en av Charcots s.k. hysterifall, en kvinna som Munthe misstänkte var tvingad att spela med i Charcots demonstrationer. Uppgörelsen med denne påverkade Munthe, eftersom en lovande forskarkarriär därmed hade stoppats; han blev deprimerad och hypokondrisk, hans äktenskap havererade, och något år senare lämnade han Paris. Resten av Munthes liv är historien om Capri, San Michele och de sista åren Stockholms slott. Carl-Fredrik Hill, jämn årig med Strindberg, var efter en olycklig barndom starkt övertygad om att han var ett snille som konstnär och inget mer hade att lära sig i Sverige, varför han vid 24 års ålder reste till Paris (på samma båt från Köpenhamn reste också Ernst Josephson). Under fem år verkade han i Frankrike, huvudsakligen som landskapsmålare han ska inte ha målat en enda tavla med Parismotiv. Ständigt misstrogen mot sin omgivning, inaktiv i perioder och ständigt flyttande från bostad till bostad tilltog hans psykiska ohälsa, och han tvångsintogs 1878 på ett psykiatriskt sjukhus i Paris. Efter några år återkom han till Sverige, först till S:t Lars mentalsjukhus i Lund och senare, med diagnosen schizofreni, till föräldrahemmet i Lund, där han levde isolerad och i stort sett bortglömd till sin död i pneumoni Först efter hans död blev hans konstnärskap till fullo erkänt, och hans tavlor betingar idag mångmiljonbelopp. Moberg har med sin kamera i slutet av boken avbildat en del av de landskap i Normandie (Luc-sur-Mer) som Hill målat under sin storhetstid. Strindbergs Parisvistelser ägde rum i fem omgångar från 1876 till Moberg följer hans kringflackande liv genom alla dess vindlingar och skapar en djup förståelse hos läsaren av mästarens ständiga växlingar mellan framgångar och tillkortakommanden, mellan dramasuccéer och refuseringar, mellan äktenskaplig lycka och skilsmässor. Bilden på bokens framsida, tagen från Montmartre, speglar Strindbergs egen skildring av samma vy: kulturens underverk, det moderna Babylon, alltid lika 8

9 skönt, lika lockande, lika frånstötande. Till höjdpunkterna i Mobergs Parisbok hör de detaljerade berättelser, med kartor och vägbeskrivningar, av Strindbergs dagliga kretslopp runt Luxembourgträdgården, ett måste för varje Parisresenär med kulturell aptit på vår störste författares och dramatikers levnad. Strindbergs Infernokris omkring 1896 ges med Mobergs text och bilder en levande innebörd. (Boken Inferno skrevs på franska i Lund 1897). En tid av förföljelseidéer, jagad av onda makter på Hotel Orfila, besatt av sina alkemistiska idéer, en sjukligt hypokondrisk skräck för syfilis och i ett nästan ständigt absintrus. Dock ett år senare är hans skaparkris över lämnar han definitivt Paris och återvänder till Sverige och Lund (inneboende hos Falstaff,fakir) och ett år senare till Stockholm. Hans skaparkraft är obruten, tills han 1912 avlider i ventrikelcancer. Gullberg är till skillnad från de övriga en 1900-talsförfattare, och hans Parisvistelse dateras till ungefär 50 år efter Hill, Strindberg och Munthe. Skälet till att Moberg inkluderar honom i sin kvartett är säkerligen till en del personligt, eftersom han så intensivt beundrar Gullbergs språk som poet och inte minst översättare av fransk litteratur, att han (Moberg) tonsatte ett stort antal Gullberg-dikter och medverkade i produktionen av boken och ljudskivan Jag bor vid ett rastställe. Men Gullberg vandrade också liksom Moberg i de stora mästarnas spår och bodde gärna i 6:e arrondissementet på vänstra stranden - med Odéon-teatern och Luxembourg-trädgården - där både Hill och Strindberg bott och Munthe disputerat I Paris, kring Odéon, trivs jag bäst på jorden. Med stor inlevelse skildrar Moberg Gullbergs återkommande vistelser i sitt älskade Paris, hans vandringar i staden och utflykter i omgivningarna, ofta inspirerande till dikter på svenska och franska, rikligt citerade i boken. Även de intensiva kärleksaffärerna, inte endast i Paris utan också på Rivieran och i Stockholm, ( Kärlek i tjugonde seklet, 1933), liksom den ångest, som tidvis blev en del av hans kärlekssorger och hans livslånga besvikelse över de biologiska föräldrarnas svek vid födelsen, får sin givna plats i författarens ömsinta skildring. För de flesta är väl Gullbergs myastenia gravis och hans självvalda livsslut känt, men Moberg påminner oss i boken om den knappast av alla kända medicinska uppgiften att det var efter tre episoder med trakeostomi och respiratorbehandling på Södersjukhuset, efter återkommande försämring och medveten om den dåliga prognosen som han valde att avsluta sitt liv. Moberg har i en artikel i Läkartidningen (1998; nr 51-52) skrivit en kärleksfull beskrivning av Gullbergs lidelse och lidande med ett Gullberg-citat som rubrik: Det finns en sjö och sedan aldrig mer Här kan man också läsa om att Gullberg var den första patienten i Sverige som utöver basmedicinering (kolinesterashämmare) behandlades med ACTH, vilket medförde flera remissioner under kortare eller längre tid och en stor mängd dikter den allra sista Ögon, läppar (1959). Hans trolovade, Greta Thott, fanns vid hans sida och accepterade den älskades val. Mobergs bok är, fastän sex år gammal och för länge sedan slutsåld på förlaget, möjlig att köpa i en nyutgåva direkt från författaren (lennart.moberg1@comhem.se). För intresserade Sälar och Parisälskare är boken en guldgruva, att använda såväl som skönlitteratur som en kulturell guidebok i Paris, i synnerhet om krafterna tillåter fotvandringar i staden i snillenas spår. Kanske har många Sälar redan boken i sin bokhylla (den fick lysande recensioner vid utgivningen) men för alla övriga kan den varmt rekommenderas. Författaren planerar för intresserade på basen av boken en resa till Paris med flyg om 4-5 dagar i mitten av april 2012, under det av Kulturrådet proklamerade Strindbergsåret 2012 (100 år efter hans död). Närmare information i samband med höstmötet i Skövde. Rättelse: I SÄLbladet nr 1/2011 omnämns i recensionen av boken Boltzius helbrägdagöraren även en samtida läkare som bl a vederlägger de osannolika påståendena om Boltzius helande förmåga. Hans namn ska vara Thorelius och inget annat. Per Henrik Magnusson recensent Till minnet SÄLs hedersledamot och mångårige medarbetare, SÄLbladets / Medlemsbladets editor, Thorgny Ström, f. 29, avled i sitt hem Pingstdagen 2011 efter en lång tids sjukdom. Vännerna i SÄL, gamla och nya styrelseledamöter minns med tacksamhet Thorgnys engagerade arbete för vår förening. 9

10 Från Provinsialläkare till Primärvård en historisk exposé 1963 efter att staten varit huvudman under nära 300 år. Riktlinjer kom för kraftig satsning på den öppna vården utanför sjukhus, och vårdcentraler började ersätta de tidigare enläkarmottagningarna. 300 år blev han Gubben provinsialläkare Författare: Bengt Dahlin/Jan Kuuse Förlag: Eget förlag. 175 sidor Boken med CD-skiva kan rekvireras per e-post: ISBN Pris 200:- Recensent: Per G Swartling, allmänläkare Boken ger en ingående redogörelse av provinsialläkarväsendets framväxt från dess start i slutet av 1600-talet och utvecklingen till dagens primärvård. Bengt Dahlin är tidigare provinsialläkare och distriktsläkare i Lerum/ Gråbo och själv en del av primärvårdens historia. Han deltog mycket aktivt att utveckla primärvårdens organisation från 1960-talet och blev i många avseenden en föregångare. År 2000 utnämndes han till medicine hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Medförfattaren Jan Kuuse är docent i ekonomisk historia och beskriver samhällsutvecklingen under den berörda tiden, vilket ger en värdefull bakgrund till sjukvårdens roll och betingelser. Till boken hör en CD-skiva för den som vill fördjupa sig. Medicinhistoriskt är skildringen av de första Provincial Medici av stort intresse. Kravet på medicine doktorsexamen enligt medicinalförordningen 1688; uppgifter som rättsmedicinare och övervakning av barnmorskor och apotek; den första provinsialläkarinstruktionen 1744; skyldighet från 1755 att sända årsrapport om hälsotillståndet i distriktet; allt finns noggrant redovisat och illustrerat. Utvecklingen av läkarkåren fram till omkring 1900 visade en stark tillväxt av tjänsteläkare och privatläkare inom allmänläkarvård medan sjukhusläkarna fortfarande var relativt få. Under 1900-talet expanderade sjukhusvården kraftigt medan provinsialläkarkåren stagnerade. Dahlin redogör initierat för de utredningar i mitten av 1900-talet som blev grunden för dagens primärvård. Medicinalstyrelsens kraftfulle chef Axel Höjer framlade ett förslag om satsning på sjukdomsförebyggande åtgärder och inrättande av hälsocentraler. Förslaget föll dock men kunde i stora delar förverkligas efter en ny utredning 1958 då provinsialläkarväsendet var i svår kris. Landstingen tog över tjänsteläkarna Dahlin skildrar den fortsatta utvecklingen med många exempel från den egna verksamheten som provinsialläkare och senare distriktsläkare i Gråbo och Lerum. Nutida distriktsläkare skulle inte känna igen sig i dåtidens patientjournaler i vykortsformat, kryptiskt handskrivna. Laboratorieprov var sällsynta utöver Tallqvists hämoglobinskala, Hellers prov för äggvita i urinen och sänka. Dahlin deltog själv som representant för provinsialläkarna i en SPRI-rapport 1972 om den öppna vårdens organisation. Här användes för första gången officiellt beteckningen primärvård. Primärvårdens innehåll och mål redovisas ingående med nya exempel från Lerum vilket ger en levande bild av verkligheten. Dahlin var pådrivande att lösa problem med väntetider och tillgänglighet. Hans modell med löpande vårdplanering och en registrerings- och planeringsblankett (R/P-blankett) fick stor spridning över landet. Han startade tidigt datorisering av journalen och utvecklade en problemorienterad journal. Allmänmedicinens utveckling till egen specialitet 1981 har fått ett särskilt kapitel med skildring av undervisning av alla läkarstuderande, tillkomst av professurer i allmänmedicin, forsknings- och utvecklingsarbete vid många vårdcentraler. I slutet av boken ges en sammanfattande epikris av primärvården, som även tar upp den aktuella vårdvalsmodellen Dahlin/Kuuses bok är ett imponerande och välkommet dokument om primärvårdens historia. Den är även lättläst och rekommenderas till alla med medicinhistoriskt intresse. Alla distriktsläkare bör ha glädje av den för att förstå hur den nutida primärvården vuxit fram sedan slutet av 1600-talet. De många exemplen från Dahlins egen verksamhet de senaste 50 åren gör framställningen extra intressant liksom Kuuses beskrivning av samhällets ekonomiska, sociala och politiska utveckling från bondesamhälle till industristat. Bengt Dahlin kommer i ett kommande nummer av SÄLbladet att i en Tillbakablick berätta om utvecklingen av primärvården i Sverige. (Om det då finns någon som ännu inte köpt och läst boken) Red. 10

11 Påminnelse Välkommen till SÄLs höstmöte i Skövde september 2011 på Billingehus Program för mötet finns i SÄLbladet Nr 1/2011, som även finns att läsa på SÄL:s hemsida Se nedan om symposiet Läkarrollen efter 65 Anmälningstiden utgick visserligen den 15 juni, men det finns god chans att vi kan bereda plats för fler hugade SÄLar. Programmet ser lockande ut och priserna är modesta. Om Du vill efteranmäla Dig bör Du kontakta organisationskommitténs ordf Christer Franzén per tfn alt , e-post: christer.lena.franzen@telia.com, Brev: Blomsterv 14, Skövde Läkarrollen efter 65 Vid SÄL-mötet i Skövde september i år kommer det på fredagen kl att hållas ett symposium om olika aspekter kring de äldre läkarnas möjlighet att arbeta efter 65 eller 67 års ålder. Det är flera frågor som är aktuella att fundera på när man tänker sig fortsätta på sin gamla arbetsplats eller arbeta i friare former privat eller hos olika vårdgivare. Eller ganska enkelt fortsätta vara läkare för sin familj och nära vänner. Frågor som uppstår är bl.a. vilken som är bästa lösningen, fast anställning, timarvode, konsultuppdrag eller egen verksamhet. Hur påverkar detta pensionen? Vilka möjligheter har man att fortsätta delta i läkarnas fortbildningsaktiviteter? Hur är rätten till förskrivning av läkemedel och hur blir det när all förskrivning datoriseras? Hur är vår ställning inom Läkarförbundet? Vem talar för oss? Symposiepanelen kommer att bestå av: Marie Wedin, Läkarförbundets ordförande Gunnar Sandberg, SÄLs ordförande Björn Klint, Läkarförbundets pensionsspecialist Björn-Ove Ljung, Ipuls direktör Gunilla Törnvall Begendahl, SKL och övergripande ansvarig för läkemedelsfrågor Petter Böckmann, moderator Efter korta inledningsanföranden kommer det att vara god tid för frågor och diskussioner från SÄL-medlemmarna. 11

12 Tillbakablick Redaktören har bett mig att reflektera över mina tio år i SÄLs styrelse. De har för mig varit viktiga år för i SÄL finns min professionella familj. Jag blev ju inte den barnläkare jag drömde om att bli när jag valde att läsa medicin. Olika omständigheter ledde till att jag blev forskare, läkemedelskontrollant, byråkrat, politiker och lobbyist. Det har jag skrivit om i SÄLs medlemsblad nr 1/2006. I min SÄL-backspegel Barbro Westerholm Det innebär att jag under min livsresa verkat i en miljö där det funnits få kollegor i min närhet. Hemma fanns förstås kurskamraten Peter, som också han lämnade den kliniska verksamheten för att finnas bland helt andra yrkesgrupper. Han har varit och är ett ovärderligt stöd och bollplank för mig när det gällt att lösa knepiga frågor. De första sex åren i SÄL var jag vice ordförande. Jag lärde mig mycket av Hans Rundcrantz, företrädaren, som hade varit Läkarförbundets ordförande med ett stort nätverk av kollegor kring sig. Halle (Hans Hallander), mångårig sekreterare i SÄL och redaktör för Medlemsbladet var också en ovärderlig läromästare. och storstädning kan mycket försvinna. Av Karl-Johan Grenabos minnen berättade under en SÄL-resa till Hamburg 1990 (ett utdrag publicerades i SÄLbladet nr 1/2010) framgår att födelseåret måste ha varit SÄLs uppgifter var att verka för kamratlig samvaro, medicinsk och kulturell fortbildning samt tillvaratagande av medlemmarnas sociala och ekonomiska intressen. Den fråga, som vid tiden för bildandet var aktuell, var de äldsta läkarnas urusla pensioner som det var nödvändigt att göra något åt. Läkarförbundet visade inget intresse för frågan, men när lasarettsläkarföreningen (numera sjukhusläkarföreningen), överlät två platser i fullmäktige till SÄL blev det fart på handläggningen av pensionsfrågan. Under 70-talets första år ifrågasattes i en motion äldre läkares förmåga att utöva läkaryrket, sedan Socialstyrelsen på två år fått in 300 klagomålsärenden, där motionären förutsatte (!) att det gällde äldre läkare. Styrelseledamoten Per Stenbeck i SÄL kunde visa att endast 2 av de 300 ärendena gällde äldre läkare, och motionen drogs tillbaka. Det var som jag ser det SÄLs första attack mot ålderismen. Det har blivit flera med tiden och kampen måste fortsätta för det förekommer tyvärr en negativ syn på äldre i samhället, också på äldre läkare. Alltsedan 1967 har SÄL arbete legat inom de tre ursprungliga verksamhetsområdena. Här några exempel främst från de fyra år som jag varit ordförande. Läromästarna i SÄL Först lite historia Någon urkund från SÄLs första möte står inte att återfinna och det är kanske inte så konstigt eftersom de ansvariga för SÄL har haft kontoret i sina hem. Vid flyttar Kamratlig samvaro SÄL har utgjort och utgör ett viktigt socialt närverk för äldre läkare men också för deras partners. Till en början fick läkarfruarna (läkare var ju till en början mest män) inte delta i SÄL-mötena. De ordnade därför egna tjejmöten. Efter ett avslag på ansökan om deltagande 1971 veknade de manliga läkarna någon gång 1973 eller 1974 och det blev möjligt för tjejerna att delta i vår- och höstmötena. Senare fick också efterlevande till Sälar att fortsätta åka på SÄL-möten efter makens/makans bortgång. I SÄL är vi mer än väl medvetna om hr viktigt det är att bevara de sociala nätverken när leden glesnar kring en. 12

13 Vår- och höstmötena med sina seminarier om aktuella hälso- och sjukvårdsfrågor och vetenskapliga föredrag varvade med kulturella inslag har varit av hög kvalitet. De lokalt ansvariga har gjort sitt allra bästa för att visa upp vad man varit särskilt bra på på den egna mötesorten och vad man utvecklat inom hälso- och sjukvården. Vi som var med i Mora (2006) minns redovisningen av hälsoproblemen i Vasaloppsspåret och hur man klarade av dem. I Arvidsjaur blev det så uppenbart att nöden är uppfinningarnas moder. Det är ingen slump att det var där man började utveckla ambulanshelikopterverksamheten och att telemedicinen fått så starkt fäste där. Med stora avstånd måste man ta vara på allt vad tekniken bjuder för att minska de nackdelar långa avstånd för med sig. De kulturella inslagen på mötena ska inte förglömmas. Vi har fått lära oss mycket om vad Sverige har att bjuda på i form av kulturarv. Och nu senast, i Tylösand, föredraget om flyttfåglarna som tar sig fram över klotet snabbare än jetplan var fascinerande. Vi har varit med om kulinariska höjdpunkter och kvällsunderhållningar av sång, musik och spex. Spexet Nyköpings gästabud (2010) var oförglömligt. Det kan mäta sig med klassiska Uarda från Lund. Här entrésången på melodin Vintern rasat.. Vi skall nu för Er på scenen visa Hur det här egentligen gick till För att lättast kunna det bevisa Låter vi nu tiden strax stå still Vi tar Er till trettonhundra-talet Vid kung Birgers bord på Nyköpingshus På en fest där nästan allting gick galet Skall vi kasta nytt historiskt ljus. Min pappa sa ibland att han ville att tiden skulle stå still, det var i ögonblick när livet var som bäst. Det är så jag känt det på SÄL-mötena. Och jag tror andra Sälar delar min uppfattning att tiden då måste få stå still ett tag för att vi skulle hinna njuta Inför hemresan från varje SÄLmöte har jag fått höra det här mötet var det allra bästa. Jag frågar mig nu var gränsen går, kan mötena verkligen bli lika bra eller ännu bättre? Vi får hoppas att den höga kvaliteten på de möten som varit inte avskräcker Sälar på andra orter att ta sig an ordnandet av nya möten. Jag tror mig veta att tidigare arrangörer haft väldigt roligt under förberedelserna även om det inneburit en massa arbete. I Skåne och Väst-Sverige har man tyckt att det inte räckt med verksamheten på riksplanet. Skåne-SÄL och Väst-SÄL har därför bildats för att lokalt tillgodose Sälarnas behov av fler gemensamma träffar och resor. Jag skulle önska att kollegor i andra delar av landet tog initiativ till bildandet av lokala SÄL-avdelningar. Ta kontakt med Sälarna i Skåne och Väst så får ni höra hur man kan göra för att få igång en verksamhet som visat sig vara väldigt värdefull. SÄL-resorna till båda nära och fjärran resmål med sevärdheter och kulturella inslag är också viktiga för Sälarna. Tyvärr har jag ännu inte hunnit resa med på någon men hoppas att tillfälle kommer när jag inte längre är riksdagsledamot. Tack Nils Tryding för allt arbete Du På cykeltur i Lofoten 2008 lagt ner på dessa resor och jag beklagar djupt att Johan Waldenström, som tog över ansvaret med sådan entusiasm, av hälsoskäl inte kan fortsätta. Medicinsk och kulturell fortbildning Föredragen vid SÄL-mötena och artiklarna i Medlemsbladet, som utvecklats till SÄLbladet, innehåller såväl medicinsk som kulturell fortbildning. De utgör också en bit medicinhistoria. Ta t.ex. artiklarna under huvudrubriken Tillbakablickar. De är sannolikt kortvarianter av de memoarer skribenterna aldrig kommer att få tid att skriva. Alla är värda att kommentera men spaltutrymmet tillåter mig bara att kommentera tre. Jag har valt dessa tre för att de är kopplade till min egen historia. Den första är den Håkan Westling skrivit (SÄLbladet 3-4/2008). Han beskriver sitt liv som slumpens skördar. Det var ju så det blev också för mig. Att hans liv blev som det blev berodde på att oväntade möten, ibland ett telefonsamtal styrde hans yrkesval. Han blev inte kliniker utan klinisk fysiolog, forskningsrådsledamot, facklig företrädare och rektor och mycket annat. Därefter kom en period som han betecknar som passionerat pensionärspyssel, nämligen när han skrev boken om Ivan Bratt. Mitt liv har också styrts av slumpmässiga möten. Jag har inte hunnit fram till det passionerade pensionärspysslet än men ser fram emot det. Kanske allra viktigast är det Håkan Westling skriver om privatlivet. Han sammanfattar det med på hemmafronten allt gott i torrt och vått, underförstått att ska man klara av omvärldens utmaningar och snålblåst så måste man ha det bra hemma. Jag håller med om det till 100 procent. Jag håller också med om att segling ger total avkoppling även om jag aldrig kom längre än att bli en lydig gast och hopp-iland- Kalle. Den andra jag vill ta upp är Kerstin Hagenfeldt, rubricerad som Gynekologins Grand Old Lady, och första kvinnan i många positioner (SÄLbladet 1/2011). Kerstin och jag började liksom våra män läsa medicin på KI hösten Vi har följt varandras öden under årens lopp även om vi inte hann umgås så mycket på grund av jobb och barn. Kerstin minns i sin Tillbakablick sätesbarnet som kom ut som skjuten ur en kanon utan armar, det var 13

14 Barbro Westerholm ett av de första neurosedynbarnen i Sverige. Jag minns hur neurosedynkatastrofen präglade arbetet på Medicinalstyrelsens läkemedelsbyrå där jag var föredragande läkare. Hon minns som gynekolog de illegala aborterna, introduktionen av abortlagen, avhandlingsarbetet med kopparspiral, kampen om kvinnans rätt till gynekolog i primärvården, ordförandeskapet i Läkaresällskapet och SBU samt inte minst det internationella arbetet. Jag minns två unga kvinnor som jag såg på obduktionsbordet på Södersjukhuset under kursen i patologi och som dött efter illegal abort. Jag minns hur Axel Ingelman- Sundberg och jag stred för att få Medicinalstyrelsen att godkänna perorala antikonceptionsmedlen. Och sedan följde år då jag fick ta mig an att forska kring p-pillrens biverkningar. Det vi upplevt av illegala aborter och p-pillereffekter gjorde oss högmotiverade att delta i en arbetsgrupp 1975 vars uppgift var att ta fram metoder för att förebygga oönskade graviditeter. Abortlagen hade just satts i sjön. Kerstin var med som gynekolog och jag som p-pillerforskare. Tillsammans med andra initierade vi bland annat föreställningar om sex-och samlevnadsfrågor producerade av fria teatergrupper och som skulle uppföras i skolorna. Pjäserna med efterföljande diskussion mottogs väldigt positivt men i bibelbältena var det stopp. Vi bearbetade generaldirektörerna Orring och Rexed i Skolöverstyrelsen resp. Socialstyrelsen, och de backade upp oss: skolledarna i hela landet skulle satsa på den här undervisningen. Vi lyckades centralt men inte lokalt. Religionen var en alltför stark motståndare. Ibland tänker jag på hur många kvinnoliv religionen har på sitt samvete. Lika viktigt som att förebygga oönskade graviditeter och att bejaka abort när en kvinna känner att hon inte kan ta ansvar för ett barn är det att hjälpa människor med stark barnlängtan att få barn. Det har om någon Lars Hamberger arbetat med. Det återfinns i hans Tillbakablick Barnlöshet - ett löst problem? (SÄLbladet ). Han har varit med från början och skrivit IVF:s historia, om genetisk diagnostik PGD och utvecklat frystekniker. Assisterad befruktning med IVF-teknik och spermadonation kan inte längre sägas vara en mediko-tekniskt utan snarare ett socio-ekonomiskt problem som även belastas med såväl legala som religiösa olösta restriktioner och tabun. Här måste vi arbeta vidare och också med frågor som ensamståendeinsemination och embryodonation liksom den komplicerade frågan om surrogat/värdmoderskap. Det här är bara tre av alla dem som skrivit om sina spännande liv. Jag hoppas serien fortsätter och då också med kollegor som medierna inte uppmärksammat men som levt minst lika spännande, viktiga liv som de tre jag nämnt. Och jag tycker att dessa tillbakablickar så småningom bör samlas i en bok. Levnadsberättelserna har högt medicinhistoriskt värde. Medlemmarnas sociala och ekonomiska intressen Som jag skrev ovan startade SÄLs tillvaro med strid för bättre pensioner för äldre läkare. Nu handlar det om hur äldre läkare bäst kan tas tillvara i den tid med läkarbrist som råder. Äldre läkare måste ses som en resurs med den kunskap och livserfarenhet de besitter. Ålderism och åldersdiskriminering finns i vårt samhälle och även läkare drabbas. Bosse Hjern har skrivit om det i sin Tillbakablick. När han avslutade sin yrkesverksamma tid med att vara föredragande läkare i HSAN-ärenden på Socialstyrelsen fick han en dag läsa ett inlägg av en ung kollega som ondgjorde sig över ett beslut i HSAN. Det allvarligaste var inte bedömningen i sig utan att den gjorts av en allmänkirurg född Den allmänkirurgen var inte Bosse Hjern, men Bosse förstod ändå att det var dags att bli pensionär på heltid och söka inträde i SÄL. Jag tror samhället förlorade på Bosses beslut. Han hade behövts ett tag till. Tyvärr finns en uppfattning bland en del beslutsfattare att en kronologisk åldersgräns är nödvändig för att garantera kvaliteten och säkerheten i hälso- och sjukvården. Livserfarenhetens betydelse för läkares verksamhet bortser man ifrån, liksom att det finns mindre bra läkare i alla åldergrupper. Det är genom effektivt ledarskap och effektiv tillsyn som brister kan åtgärdas, inte genom att man sätter kronologiska åldersgränser. Som exempel på ett nyligt hot är när rätten till läkarvårdsersättning höjdes till 70 år för några år sedan. Då fanns det partier i riksdagen som ansåg att receptförskrivningsrätten skulle upphöra vid samma ålder. SÄL kämpade emot och Läkarförbundet ställde upp på vår sida. Hotet avvärjdes men det finns fortfarande kvar i dessa IT-tider. En annan fråga att bevaka är remissmöjligheten. Ulf Lindsjö har gett en målande beskrivning av vad som hände honom när han som erfaren ortoped remitterade en granne med tydliga symtom på höftledsartros till röntgen. Diagnosen var rätt, grannen blev opererad men Ulf Lindsjö fick räkning på röntgenundersökningen, trots att han inte tagit betalt för konsultationen och grannen inte belastat vårdcentralen med ett besök. Vi har i SÄLs styrelse försökt få fram siffror på i hur stor utsträckning äldre läkare avlastar hälso- och sjukvården genom sina insatser för grannar och andra. På vår skärgårdsö är vi flera läkare som kunnat klara mycket som annars krävt transport med lotsbåt i land för vidare transport till vårdcentral eller sjukhus. Vi tar inte betalt för det, men en och annan fisk har hamnat på får förstutrapp. Det ska erkännas att vi inte skattat för den. En långkörare blev SÄLs strid i Grupptalan mot SalusAnsvar om den pensionsförsäkring som många läkare hade i gamla Salus och SalusAnsvar. Där förlorade vi kampen och pengarna men den slant som fanns kvar i grupptalans kassa och som ingen gjort anspråk på att få tillbaka har nu tillfallit SÄLs kamratfond. Alltid något och det är pengar som behövs för möten och SÄLbladet. SÄLs fackliga betydelse för äldre läkare har ökat genom att allt fler läkare stannar kvar i yrket efter pensioneringen. Min efterträdare som ordförande, Gunnar Sandberg, är ett av många exempel. Han är 70 år och arbetar deltid på en stressklinik. Ett annat exempel är 14

15 i min SÄL-backspegel den kollega jag mötte nyligen och som tvångspensionerades som infektionsläkare. Han arbetar nu för fullt som patolog, han hade dubbelspecialisering, och patologer är det brist på. Ett tredje exempel är den kollega jag mötte på bussen för lite sedan som hjälpte en statlig myndighet med utredningar. Han sa att timpengen var usel, för han ville göra ett bra jobb och då tog uppdraget mer tid än vad myndigheten hade råd att betala för. Timpengen var inte så viktig, det var känslan av att hans kunskap och livserfarenhet var värdefull som var det väsentliga för honom. Hos mig dröjde dock kvar känslan av att vi får se upp så vi inte blir exploaterade. Rätten till fortbildning, rätten till försäkringar, rätten till juridiskt stöd genom förbundet är något som SÄL arbetat för och som jag förstår av en intervju med Gunnar Sandberg i Läkartidningen nyligen att SÄL kommer att fortsätta att arbeta med. IPULS som visat intresse för fortbildningsfrågan liksom kirurgernas och reumatologernas seniorföreningar kan vi ha god draghjälp av. SÄL och aktuella hälso- och sjukvårdsfrågor I Socialstyrelsen, både som föredragande läkare och som generaldirektör, samt i politiken har jag mött kontroversiella medicinska frågor av olika slag. Att få diskutera dem i en kollegial krets har varit ovärderligt. En sådan fråga har varit hur vi hjälper människor på bästa sätt vid livets slut och ser till att medicinska ingrepp inte övergår till övergrepp (sjukhusprästen Daniel Brattgårds formulering). Därför var seminariet vid vårmötet i Växjö 2007 så viktigt. Från livsslutsymposiet i Växjö T.v. Gunnar Hagberg Det hade rubriken Palliativ vård i livets slutskede räcker det eller behöver vi också självvald död? Valet av tema var föranlett av den diskussion som följt efter det att en totalförlamad man bett att få avsluta sitt respiratorbundna liv men nekats det och därför rest till Schweiz och fått sin önskan uppfylld. Socialstyrelsens inställning till det juridiska läget var då att det teoretiskt skulle kunna betraktas som mord eller dråp om man avbrutit respiratorbehandlingen i Sverige. Paneldeltagarna redovisade lite olika uppfattningar om patientens självbestämmande i ett sådant läge. Auditoriet som bestod av ett par hundra äldre läkare fick visa vad de tyckte genom att räcka upp gröna eller röda lappar (Ja/Nej). Det var tydligt att de ansåg att patienter i behov av livsuppehållande behandling själva bör kunna bestämma antingen direkt i samtal eller genom s.k. livstestamente eller livsslutsdirektiv vilka behandlingar man vill ha resp inte ta emot. Självbestämmande om palliativ sedering för patienter som står inför ett förutsebart outhärdligt lidande var man positiv till. Däremot var det delade meningar om läkare skulle kunna skriva ut läkemedel i självmordssyfte till patienter som står inför ett förutsebart outhärdligt lidande och att få hjälp av läkare att avsluta livet på ett smärtfritt sätt inför en situation med förutsebart outhärdligt lidande. Sedan dess har det runnit en del vatten under broarna. Såväl Svenska Läkaresällskapet, Läkarförbundet och Socialstyrelsen hävdar nu patientens självbestämmande när det gäller vilken behandling man vill säga ja till i livets slutskede. Läkarförbundet har ändrat sina regler från Läkaren får aldrig medverka till att aktivt påskynda döden till Läkaren ska besinna vikten av att skydda och bevara människoliv och för aldrig medverka i åtgärder som syftar till att påskynda döden : Det lilla ordet syftar är avgörande, för därmed säger Läkarförbundet ja till palliativ sedering. Nu går arbetet vidare i Socialstyrelsen där man skriver föreskrifter och handbok till stöd för vården när patienter befinner sig i det terminala skedet. Så en randanmärkning: I de debatter som förts sedan 2007 är det tydligt att medicine studerande och unga läkare är mer för att prioritera förlängning av liv medan äldre läkare väger värdet av livsförlängning mot livskvalitet. Från Medlemsblad till SÄLblad och hemsida Många av SÄLs medlemmar har inte möjlighet att delta i vår- och höstmötena. Därför är det viktigt att alla medlemmar får en innehållsrik tidning några gånger om året. Medlemsbladet har successivt utökat sitt innehåll och trycks nu i färg samt har ändrat namn till SÄLbladet. Redaktören Ingvar Gustafson efterlyser debattinlägg, och ett och annat har kommit om anställningsformer, arbetsmiljö, ersättning, namn och målsättning. Jag hoppas naturligtvis på fler. Hemsidan utvecklas också och blev uppdaterad kort efter vårmötet i Tylösand. Att hålla en hemsida aktuell är viktigt, och att det är lätt att läsa alla nummer av SÄLbladet och att ansöka om medlemskap där. Några ord om styrelsearbetet Att vara styrelseordförande för SÄL har varit lätt och stimulerande, eftersom alla i styrelsen har lagt ner mycket tänk och mycken möda för att utveckla SÄL. Ändå blev det till sist så att jag kände att jag måste lämna ordförandeskapet. De fackliga frågorna har ökat i omfattning, och tillsammans med de många frågor som jag vill driva i politiken blev det omöjligt att kombinera de båda uppdragen. Att vara doktor i riksdagen ger nämligen goda möjligheter att på ett trovärdigt sätt driva frågor om livets början och livets slut, om behoven hos människor med sällsynta sjukdomar, om vad som behöver göras för att hälso- och sjukvården ska bedrivas på jämlika villkor och mycket annat. Det jag fick höra som medicine stu- fortsättning sid

16 fortsättning från sid. 15 derande var att som läkare komma ihåg att det är patienterna som är våra uppdragsgivare. Det gäller också för läkare i politiken. Så varmt, varmt tack till er i styrelsen för allt ni bidragit med för att skapa den lättsamma, glada stämning som präglat våra styrelsemöten, mail-kontakter och telefonmöten. För mycket av arbetet har skett vid datorn och inte i sammanträdesrum. Till sist SÄLs medlemsantal ökar, nära hälften av Sveriges äldre läkare är Sälar. Men ju fler som blir medlemmar i SÄL desto större möjligheter finns att utveckla såväl den sociala som den fackliga verksamheten. Om var och en av oss rekryterar en kollega så kan vi växa snabbt. Så nu vill jag önska SÄL all framgång som socialt nätverk, som intresseförening inom Läkarförbundet, som medicinhistorisk kunskapskälla, som debattforum inte minst i frågor där livserfarenhet är en rikedom som inte får förspillas. Jag vill avsluta med den dikt vi fick höra på SÄL-mötet 2009 i den oförstörda staden Eksjö När andra rev, så sparade vi När andra vaknade, då ägde vi vad de andra saknade. Jag tycker att den bildligt kan överföras till oss äldre läkare. Vi har sparat vår kunskap, vi har levt oss till den livserfarenhet man inte kan läsa sig till, vi har därför de perspektiv som yngre läkare saknar och som vi för våra patienters skull har en uppgift att överföra till dem. Ta vara på oss. Barbro Westerholm Anders Palm hedersdoktor vid Medicinska fakulteten i Lund Anders Palm, professor i litteraturvetenskap och Hjalmar Gullberg-kännare, är hjärnan, hjärtat och motorn bakom det mycket framgångsrika utbildningsområdet Medical Humanities inom läkarutbildning vid Lunds universitet. För sina värdefulla insatser utsågs han nyligen till hedersdoktor vid medicinska fakulteten I Lund och promoverades I Lunds domkyrka den 27 maj Anders Palm hade då mer än fyrtio års tjänstgöring som forskare och lärare i litteraturvetenskap bakom sig, huvudsakligen vid Lunds universitet, under en sexårsperiod vid Köpenhamns universitet samt i rollen som forskningsledare vid universiteten i Växjö och Karlstad. Medical Humanities är interaktionen och integrationen mellan medicin och humaniora initierade Anders Palm utvecklingen av kursen Kroppen i humanioraperspektiv, vilken ger studenterna möjlighet att på en hög intellektuell nivå använda skönlitteratur, konst och musik för att bland annat problematisera läkarrollen, möten med patienter och anhöriga. Anders Palm har gett många läkarstudenter nya humanistiska perspektiv på sjukdom. Genom Anders Palms viljekraft, visionära synsätt och studentfokus har delkursen mycket framgångsrikt integrerats i den ordinarie läkarutbildningen på samma villkor och med samma krav som övriga kurser. Än så länge finns det ingen motsvarighet någon annanstans i Sverige, men begreppet är internationellt accepterat och etablerat i utbildningar vid Medical Schools bl a i USA. Red. Kommentar till Barbro Westerholms Tillbakablick Svensk biografisk handbok (2007) Vem är det - i vilken man kan läsa om åtskillliga Sälar - meddelar bl.a. följande om Barbro Westerholms curriculum vitae, eller CV, som numera Arbetsförmedlingen ger författarkurser i. Med.lic. KI 1959, med.dr. 1965, docent i farmakologi 1966, lärare farm.inst. KI Föredragande i läkemedelsärenden vid Kungl. Medicinalstyr , gästforskare England , verkst. led. läkemedelsbiverkningsnämnden vid Kungl. Medicinalstyr , medicinalråd Socialstyrelsen , med. exp. Apoteksbolaget , generaldirektör och chef för Socialstyrelsen Adj. professor i läkemedelsepidemiologi vid KI , med. chef Apoteksbolaget Riksdagsledamot och 2006 och alltjämt med anknytande utredningsuppdrag betr. bl.a. äldrefrågor och ordförande/ledamot i ett stort antal styrelser och nämnder m.m. Får jag t.ex. nämna att Barbro är av Konungen själv förordnad som huvudman i stiftelsen Oskar II:s jubileumsfond (där några andra Sälar också häckar )? Ordförande för SPF- Sveriges pensionärers riksförbund med anknytande internationella uppdrag etc. Märkligt nog meddelar denna skvallerbok inte att Barbro erhöll det upphöjda uppdraget som vice ordförande för SÄL år 2001 och befordrades till Sälflockens ledare, d.v.s SÄLs ordförande Vid fyllda 77 är Barbro äldsta ledamot i Sveriges riksdag och jobbar intensivt med sina politiska uppdrag. Hur orkar man genomföra en så fantastisk professionell karriär som innefattar det mesta från vetenskap till politik? Ett svar är den energi som bara strömmar ur Barbro. Och sedan är det väl det här med de rätta generna, klokt levnadssätt (t ex långfärder på cykel) och en härlig familj (med fyra barn och Säl-maken Peter). Samt Landsort, en pärla i Stockholms södra skärgård, som familjens rekreationspunkt. Det ska bli intressant att se vilken ny karriär Barbro slår in på under de nästa två-tre decennierna om hon (mot förmodan) skulle tröttna på politiken Lennart Rinder Barbro på besök hos Helen Zille, god vän och sydafrikansk liberal oppositionspolitiker (Democratic Alliance) i Kapstaden. 16

17 Välkommen till SÄLs vårmöte i Malmö 3-6 maj 2012 Torsdag 3/5, eftermiddag Golf- och tennisturnering Fredag 4/5 och lördag 5/5 presentationer Det nya Malmö Glaucom Barn och diabetes Gott Åldrande i Skåne (GÅS) Konsten i Malmö Citytunnel Osteoporos det gäller oss alla Demonstration av modern medicinsk utbildning med simulator m.fl. programpunkter Söndag 6/5 utflykter Malmö Bilmuseum Skånska slott och herresäten Lunch på 54:e våningen (Turning Torso) Stadsvandring Köpenhamn på egen hand Fler utflykter kan tillkomma Det blir också mingelafton med kavalkad av Lundaspexarna och Bankett med kasedans och solnedgång över The Golden Bridge Välkommen önskar organisationskommittén Kontakt med oss kan ske på SALkonferens2012@gmail.com Ytterligare information via SÄLbladet. Anmälningarna planeras att ske elektroniskt eller via pappersblankett för de som önskar!

18 Samfundet Äldre Läkare SÄL och Föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL NYHET! SÄL nedlagt! Efter mer än 40 år! Stor sorg och saknad! - Strax före manusstoppet erfar dock redaktionen att en räddningsaktion har lyckats så att SÄL återuppstår (helt utan regeringens eller kinesisk medverkan), dock något namnändrad och allmänt uppdaterad. PROTOKOLL fört vid årsmöte i Samfundet Äldre Läkare SÄL och vid konstituerande möte i föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL i hotell Tylösand (Halmstad) lördagen den 7 maj Närvarande: ca 200 personer 1. Årsmötet öppnas Ordföranden i Samfundets styrelse Barbro Westerholm förklarade årsmötet öppnat. 2. Val av ordförande och sekreterare för mötet Årsmötet valde Barbro Westerholm till ordförande och Lennart Rinder till sekreterare för årsmötet. 3. Val av protokollsjusterare, tillika rösträknare Årsmötet valde Bo Hjern, Bromma och Kurt Roos, Skövde till protokollsjusterare, tillika rösträknare. 4. Fråga om mötets behöriga utlysande Årsmötet ansåg att mötet behörigen utlysts (kallelse med dagordning genom Sälblad och information på hemsidan). 5. Fastställande av röstlängd Årsmötet beslöt att närvarande SÄL-medlemmar på deltagarförteckningen till SÄLs pågående vårmöte i Tylösand skulle utgöra röstlängd vid årsmötet. 6. Styrelsens verksamhetsberättelse för år 2010 Verksamhetsberättelsen hade varit intagen på sidan 6 i Sälbladet och tillgänglig på hemsidan. Ordföranden kommenterade vissa avsnitt. SÄL-styrelsens vice ordförande Gunnar Sandberg redovisade styrelsens kontakter med förbundsledningen betr. motionen om förbättrad representation för SÄL vid förbundsfullmäktige och i CS. Årsmötet beslöt att verksamhetsberättelsen skulle läggas till handlingarna. 7. Styrelsens förvaltningsberättelse för SÄL och Kamratfonden för år 2010 Skattmästaren Per Henrik Magnusson föredrog i form av några OH-bilder resultat- och balansräkningarna och den ekonomiska utvecklingen (biläggs detta protokoll). Årsmötet beslöt att materialet skulle läggas till handlingarna. 8. Revisorernas berättelse Sammankallanden i revisorsgruppen Per G. Swartling föredrog revisorernas revisionsberättelse och föreslog att styrelsen skulle beviljas ansvarsfrihet för 2010 års förvaltning. 9. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen Årsmötet beslöt att styrelsen skulle beviljas ansvarsfrihet för 2010 års förvaltning. 10. Av medlemmar väckta förslag Inga sådana hade inkommit (skulle ha varit inlämnade till styrelsen senast 9 april 2011). 11. Information från styrelsen Eftersom reseansvarig i styrelsen, Johan Waldenström, blivit förhindrad att närvara redovisade Göran Wedenmark och Kerstin Strömland den aktuella reseplaneringen som visar på fortsatt stort intresse för SÄL-resor. Vice ordföranden i SÄLs styrelse Gunnar Sandberg redovisade styrelsens insatser för att främja SÄLs ställning i fackliga frågor. Christer Franzén presenterade programmet för SÄLs höstmöte i Skövde (Billingehus) september Christer Carlsson presenterade programmet för SÄLs vårmöte i Malmö 3-6 maj Sekreteraren redogjorde för medlemsutvecklingen: nu över medlemmar men tillströmningen av nya medlemmar har en vikande tendens och det är viktigt att SÄL-medlemmar använder sina personliga kontakter för att främja fortsatt god rekrytering. 12. Styrelsens förslag att formellt avveckla Samfundet Äldre Läkare som förening och samtidigt konstituera den ideella föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL, intresseförening inom Läkarförbundet Årsmötet resp. mötet godkände avveckling resp. konstituering i enlighet med rubriken. 13. Styrelsens förslag till stadgar för ideella föreningen Sveriges Äldre Läkare Styrelsens förslag till stadgar för den nya föreningen hade varit utsänt tillsammans med kallelsen till årsmöte resp. konstituerande möte. Gunnar Sandberg redogjorde för bakgrunden till styrelsens förslag. De närvarande godkände förslaget till stadgar för föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL. Det antecknas att slutligt godkännande av stadgarna krävs av Läkarförbundets centralstyrelse. 14. Omedelbar protokollsjustering av punkterna 12 och 13. Mötet beslöt att förklara protokollet omedelbart justerat vad avser punkterna 12 och Mötet med föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL öppnas Barbro Westerholm förklarar det första mötet med för- 18

19 eningen Sveriges Äldre Läkare SÄL öppnat. 16. Val av ordförande och sekreterare för mötet Mötet valde Barbro Westerholm till ordförande och Lennart Rinder till sekreterare för mötet. 17. Val av två protokollsjusterare, tillika rösträknare Mötet valde Bo Hjern, Bromma, och Kurt Roos, Skövde till protokollsjusterare, tillika rösträknare. 18. Upprättande och godkännande av deltagarförteckning Mötet beslöt att som deltagarförteckning skulle gälla deltagarförteckningen för SÄLs pågående vårmöte vad avser medlemmar i nuvarande SÄL (biläggs protokollet). 19. Val av styrelse för föreningen Sveriges Äldre Läkare Inledningsvis redogjorde Barbro Westerholm för varför hon p.g.a. tidsbrist genom främst sitt riksdagsuppdrag avböjt att väljas till ordförande för nya SÄL. Sammankallanden i SÄLs valberedning, Göran Wedenmark, redovisade följande förslag från valberedningen till styrelse för föreningen Sveriges Äldre Läkare SÄL: Ordförande Gunnar Sandberg, Mölndal (två år) Vice ordförande Christina Fabian, Vaxholm 2011 (ett år) Sekreterare Lennart Rinder, Lidingö 2011 (ett år) Skattmästare Henning Höjer, Nyköping (två år) Redaktör Ingvar Gustafson, Växjö 2011 (ett år) Ledamot Anita Bråkenhielm, Köpingsvik Ledamot 2011 (ett år) Stephan Palmstierna, Höllviken (två år) De föreslagna presenterade sig kortfattat. Mötet beslöt i enlighet med valberedningens förslag. Vad avser styrelseposten som reseansvarig (sen avsägelse av hälsoskäl) beslöt mötet att hänskjuta detta till styrelsen att lösa på bästa möjliga sätt. 20. Val av två revisorer och en revisorsuppleant för ett år Valberedningen föreslog Per. G. Swartling, Uppsala som sammankallande, Gitten Cederblad, Göteborg som revisor och Sven Lindgren, Vellinge som revisorssuppleant. Mötet beslöt enligt valberedningens förslag. 21. Val av valberedning för två år Till valberedning valde mötet Olof Edhag, Stockholm, sammankallande, Anders Biörklund, Lund och Per Henrik Magnusson, Karlstad med Lars Hakelius, Uppsala som suppleant. 22. Fastställande av medlemsavgift för år 2011 Mötet beslöt fastställa medlemsavgiften till 200:- (samma som under 2010 i föregående SÄL). 23. Övriga frågor Inga övriga frågor väcktes av mötet. 24. Mötet avslutas Ordföranden förklarade mötet avslutat. Därefter tackade Barbro Westerholm för sina tio år som vice ordförande och ordförande för SÄL och önskade den nya styrelsen lycka till. Barbro harangerade Nils Tryding, som genom styrelsebeslut igår blivit den siste hedersledamoten i dåvarande SÄL och dekorerade Nils med Sälnålen i guld. Barbro tackade Per Henrik Magnusson för dennes mångåriga insatser som skattmästare m.m. liksom Göran Wedenmark som sammankallande i valberedningen med bokgåva och ett vackert (inramat) foto av en säl. Slutligen tackade den tillträdande SÄL-ordföranden Gunnar Sandberg vår avgående ordförande för tio år av ovärderliga insatser för SÄL som dess vice ordförande och ordförande och överlämnade bl.a. det anslående sälfotot - Sälflockens ledare Och Sälarna utbröt i starka och långvariga tacksamhetens applåder. Vid protokollet: Lennart Rinder Barbro Westerholm sekreterare ordförande Justeras: Bo Hjern Kurt Roos Den nya styrelsen i Sveriges Äldre Läkare. Fr v Ingvar Gustafson, Lennart Rinder, Christina Fabian, Gunnar Sandberg, Anita Bråkenhielm, Stephan Palmstierna, Henning Höjer 19

20 Himmel och hav med färgsprakande solnedgångar och Tylön i förgrunden mötte oss närmare 300 Sälar och medföljande vid SÄLs historiska vår-/årsmöte i Tylösand. Bodde gjorde vi i Sveriges största konstgalleri och hälsan skötte vi i Hotel Tylösands spa. Det var som alltid ett härligt möte mellan gamla och nya Sälar och perfekta arrangemang av den femhövdade arrangörskommittén. Den ständigt leende värden Bengt Göran Hansson, länge ledande läkare (chefläkare m.m.) i numera Region Halland välkomnade oss i den luftiga kongresshallen med sin vackra havsutsikt och betygade glädjen (om än ibland också viss möda ) med att få arrangera ett SÄL-möte med möjligen osedvanligt tacksamma mötesdeltagare. Efter ca 1½ år av planering kunde han utbrista: Äntligen! och stolt berätta om den lilla regionen med den bästa hälsan och hälso- och sjukvården i Sverige. Sedan introducerade han programmets förste talare Jörgen Preuss som är bitr. regionsjukvårdsdirektör - och verkligen kunde konsten att uppträda på en scen. Jörgen har bl.a. erfarenheter från biståndsarbete (tillsammans med Bengt Göran) i Gaza, men nu ska han bidra till att förverkliga den politiska visionen Halland är bästa livsplatsen. Det finns en felaktig image av Halland som lite efterblivet. I sak är det tvärtom: hög inkomst- och utbildningsnivå, stark inflyttning, låg arbetslöshet, högskola. (och Hans Excellens utrikesminister Carl Bildt inte att förglömma). Helt rätt att Halland valde att bli egen region! Enligt Jörgen alltså Den långlivade och friske hallänningen var temat för Bengt Högstedts, yrkesmedicinare och FoUchef m.m., föredrag; det har alltid förbryllat byråkrater att Halland har landets lägsta sjukvårdskostnader (per capita) men samtidigt högst medellivslängd och andra positiva hälsotecken. Just därför? Nej, varför var förstås frågan, som Bengt botaniserat i. Att det kan finnas en Hallandsfaktor indikeras av högre infarktrisk hos inflyttade än hos urhallänningen. Historiskt har Halland haft lägre födelsetal och barnadödlighet än riket; färre har fötts som u.ä.. Enligt ett visst index börjar hallänningens mortalitet bli lägre än rikets från inledningen av 1900-talet. Halland var länge ett av de fattigaste landskapen, korntalet (sått korn vs skördat) kunde vara så lågt som 1-2. Den danska tiden var både gynn- och mödosam med t.ex. omfattande dagsverksskyldighet. Men jordbruksförhållandena förbättrades radikalt, så att svälten upphörde och nya näringar tillkom, och tveklöst är Halland numera mycket välmående men ändå utan 20