M./. Riksåklagaren angående människosmuggling

Transkript

1 Svarsskrivelse Sida 1 (10) Ert datum Er beteckning Byråchefen Stefan Johansson B Högsta domstolen Box Stockholm M./. Riksåklagaren angående människosmuggling m.m. Högsta domstolen har förelagt mig att lämna in svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Min inställning Ms förfarande enligt åtalspunkten 1 är att bedöma som medhjälp till organiserande av människosmuggling (20 kap. 9 fjärde stycket utlänningslagen). Det är av vikt för ledning av rättillämpningen att Högsta domstolen prövar frågan om det utgör ett enligt 20 kap. 8 utlänningslagen fullbordat brott, att hjälpa en utlänning att komma till Sverige via en yttre gräns oavsett om det sker mot ersättning eller inte då utlänningen omedelbart vid ankomsten till Sverige och i samband med passkontrollen ansöker om asyl och således inte har rest in vid sidan av passkontroll, eller passerat densamma gömd eller med hjälp av förfalskade handlingar. Bakgrund Åtalet Åtalspunkten 1 Den 11 april 2007 anlände M med flyg från Bangkok till Arlanda flygplats. Med på flyget var också bl.a. två irakiska medborgare. I samband med gatekontrollen på Arlanda ansökte de två irakiska medborgarna, vilka saknade inresehandlingar, om asyl. De irakiska medborgarna förklarade att de betalat flyktingsmugglare för pass och biljetter. M åtalades för grov människosmuggling (20 kap. 8 utlänningslagen) bestående i att han tillsammans och i samförstånd med andra okända uppsåtligen hjälpt de två irakiska medborgarna att olovligen komma in i Sverige via Arlanda flygplats. Gärningen skulle bedömas som grov eftersom den utförts mot ersättning. Alternativt yrkade åklagaren att M skulle dömas för medhjälp till organiserande av människosmuggling (20 kap. 9 utlänningslagen) bestående i att han på ovan angivet sätt deltagit i en organiserad verksamhet som bedrivs i vinstsyfte och är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i riket. Åklagaren gjorde gällande att M därvid Postadress Gatuadress Telefon E-post Box STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr Telefax Webbadress

2 Svarsskrivelse Sida 2 (10) främjat gärningen trots att han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnades i vinstsyfte. M bestred ansvar och förnekade all kännedom om de irakiska medborgarna. Åtalspunkten 2 Den 1 augusti 2007 befann sig M på Arlanda flygplats. Vid en husrannsakan av hans väska påträffades två svenska pass med förfalskade irakiska inresestämplar. M åtalades för förberedelse till människosmuggling bestående i att han transporterat två svenska pass med förfalskade stämplar som varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid människosmuggling. M förnekade brott och gjorde gällande att han av en okänd person blivit ombedd att transportera ett kuvert med okänt innehåll till Irak. Underinstanserna Tingsrätten fann det utrett att M vidtagit de åtgärder som åklagaren påstått. Vad gäller åtalspunkten 1 menade tingsrätten att utlänningarna var inresta i Sverige och att brottet människosmuggling därför var fullbordat. Tingsrätten dömde M i enlighet med åtalet och bestämde påföljden till fängelse två år. Hovrätten fann inte anledning till annan bedömning vad avsåg skuld och rubricering. Däremot menade hovrätten att straffvärdet är lägre än vad tingsrätten funnit och bestämde påföljden till fängelse tio månader. Överklagandet M har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla åtalet i dess helhet. I andra hand har han yrkat att åtalspunkten 1 ska bedömas som människosmuggling av normalgraden. Under alla förhållanden har han yrkat att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med samhällstjänst, eller att fängelsestraffet ska sättas ned. M har som grund för överklagandet åberopat sammanfattningsvis följande. När det gäller åtalspunkten 1 har han inte hjälpt de två irakiska medborgarna att komma in i Sverige. Under alla förhållanden har dessa personer inte olovligen kommit in i Sverige eftersom de vid gränskontrollen ansökt om asyl. Vad avser åtalspunkten 2 har M inte känt till att kuvertet som fanns i hans väska innehöll pass med falska stämplar. Under alla förhållanden kan passen inte anses vara särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid människosmuggling. Han menar vidare att hovrätten har gjort en felaktig påföljdsbestämning.

3 Svarsskrivelse Sida 3 (10) M har som skäl för prövningstillstånd bl.a. anfört att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar principerna för bedömningen av rekvisitet olovligen komma in i 20 kap. 8 utlänningslagen. Grunderna för min inställning Jag har vid min beredning av ärendet hämtat in synpunkter från och samrått med Utvecklingscentrum Stockholm. Utredningen i målet Av utredningen i målet framgår sammanfattningsvis följande. Åtalspunkten 1 De båda irakiska medborgarna, som i samband med gatekontrollen ansökte om asyl, saknade pass eller andra ID-handlingar. De medförde inte heller någon flygbiljett. De har båda uppgett att de haft hjälp av människosmugglare och att de för denna hjälp utgett betalning. Den ena av dem har uppgett att han har betalat US dollar för pass och biljetter m.m. De två irakiska medborgarna har rest till Sverige på en enkelbiljett och flygrutten har varit Kanton-Bangkok-Arlanda. Båda har rest i annat namn tillhörande svenska medborgare, vars pass de har visat upp vid utresan från Bangkok. Av bilderna på de personer som finns i passen framgår att de till sitt utseende är välliknade de två irakiska medborgarna. M har rest samma rutt som de irakiska medborgarna. Han har varit sambokad med de personer i vars namn de irakiska medborgarna har rest. M och dessa två personer hade samma bokningsnummer och de satt också på samma rad i flygplanet. Dessutom hade de tillsammans checkat in tre bagage, vilket innebär att de endast har erhållit ett bagagekvitto. Samtliga tre bagage har hämtats ut. De två svenska medborgare, vars pass har använts, har förklarat att deras pass har förkommit, att de inte har gjort den aktuella resan och att de inte har någon förklaring till hur det kan komma sig att deras pass har visats upp som resehandling vid utresan från Bangkok. M ansökte om visering till Kina den 13 mars Han ansökte tillsammans med T, dvs. en av de personer i vars namn den ena av de två irakiska medborgarna har åkt i. Båda begärde och fick tre månaders viseringstid. Deras namn har angivits på ett kvitto med ett och samma löpnummer. Den 14 mars 2007 utfärdades en visering till Kina för Z, dvs. den andra av de personer i vars namn de irakiska medborgarna har åkt i. Giltighetstiden för viseringen var tre månader.

4 Svarsskrivelse Sida 4 (10) Åtalspunkten 2 Den 1 augusti 2007 befann sig M på Arlanda eftersom han skulle göra en utrikesresa. Vid en husrannsakan av hans väska påträffades två svenska pass för två personer boende i Sverige (F och J). Passen var försedda med visum för inresa i Kina samt en falsk stämpel i varje pass som visade att passinnehavaren blivit inresebehandlad i Irak den 6 respektive 7 augusti Därutöver påträffades i väskans ytterficka kvitton (s.k. Pickup Form) från kinesiska ambassaden utvisande att visering sökts och erhållits för F och J. F och J har den 27 juli 2007 på Kinesiska ambassaden gjort var sin ansökan om visering till Kina. M har ansökt samtidigt och de tre personerna har numren efter varandra på de kvitton/pickup Forms som man får vid ansökningstillfället. De har var för sig begärt expressbehandling, dvs. de har ansökt och erhållit viseringarna samma dag. Alla tre har ansökt om visering som turist i tre månader och har som inresedag i Kina angett den 31 juli. Min bedömning av utredningen i målet Utredningen visar att de två irakiska medborgarna har uppgett att de tagit sig till Sverige med hjälp av människosmugglare till vilka de har erlagt betalning för pass och biljetter. I det ena fallet har betalning erlagts med US dollar. Passen som har tillhandahållits dem och som de har använt på delar av resan har tillhört två svenska medborgare. Passen har försetts med kinesiska viseringer och det har dessutom varit s.k. look-alike pass, dvs. fotografierna i passen har liknat just de som har använt sig av dem. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit är det enligt min mening utrett att de irakiska medborgarna har tagit sig till Sverige med hjälp av människosmugglare till vilka de har erlagt betalning, att det rör sig om en väl organiserad smugglingsverksamhet och att den har bedrivs i vinstsyfte. Jag delar tingsrättens och hovrättens bedömning att utredningen visar att M har hjälpt de två irakiska medborgarna att resa till Sverige och att det kan hållas för visst att han gjort detta mot ekonomisk ersättning. Det är vidare styrkt att M den 1 augusti 2007 uppsåtligen har transporterat två svenska pass där de irakiska inresestämplarna har varit förfalskade. Passen har således varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid människosmuggling eller vid organiserande av sådan. De i målet relevanta frågorna är således om M förfarande är straffbart och i så fall på vilken grund.

5 Svarsskrivelse Sida 5 (10) Den straffrättsliga bedömningen av Ms förfarande Åtalspunkten 1 Människosmuggling 20 kap. 8 utlänningslagen Enligt bestämmelsen döms den till ansvar som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i EU eller Island, Norge eller Schweiz. Straffet är fängelse i högst två år. För det fall gärningen har utförts mot ersättning kan brottet vara att bedöma som grovt och straffet är då fängelse i lägst sex månader och högst sex år. För att brottet ska vara fullbordat krävs alltså att utlänningen olovligen har kommit in i Sverige. I det nu aktuella fallet har inresa skett över en yttre gräns (se 1 kap. 3 andra stycket utlänningsförordningen [2006:97]). I 6 kap. 1 första stycket utlänningsförordningen anges att inresa och utresa över en yttre gräns inte får ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe utan tillstånd av polismyndigheten (och i vissa fall av Kustbevakningen). I andra stycket anges var sådana gränsövergångsställen finns. I 3 första stycket samma kapitel anges att en utlänning inte får resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras och i 4 tredje stycket anges, att om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, ska Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten omedelbart underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. I förarbetena till utlänningslagen anges att en förutsättning för straffbarhet är att det är fråga om inresa som sker vid sidan av passkontroll eller där utlänningen passerar passkontrollen gömd eller med hjälp av förfalskade handlingar (prop. 1993/94:52 s. 8 och 13 samt prop. 2003/04:35 s. 66 f.). Att det för brottets fullbordan krävs att utlänningen på ett otillåtet sätt har passerat passkontrollen framgår även av äldre förarbetsuttalanden. I prop. 1988/89:86 anges att bestämmelserna om straffansvar i (den då gällande) utlänningslagen för den som i vinningssyfte hjälper en utlänning att obehörigen resa in i respektive resa till Sverige, jämte motivuttalandena vid bestämmelsernas tillkomst (se prop. 1983/84:144 s. 117), närmast ger vid handen att, åtminstone i det sammanhanget, endast den som har eller borde ha passerat gränskontrollen är att anse som inrest (s. 56 f.).

6 Svarsskrivelse Sida 6 (10) Det bör vidare framhållas att i specialmotiveringen till 10 kap. 2 a i den äldre utlänningslagen (som i princip motsvarar 20 kap. 8 utlänningslagen) anges att det enbart är verksamhet som syftar till att hjälpa in någon i landet illegalt som är straffbart enligt denna paragraf. Verksamhet som endast syftar till att hjälpa någon hit som omedelbart vid ankomsten har för avsikt att söka asyl är inte straffbart enligt 2 a. Den verksamheten kan däremot, anges det, vara straffbar enligt 5 (som i princip motsvarar 20 kap. 9 utlänningslagen). Och i specialmotiveringen till 5 anges, att till skillnad från vad som gäller enligt 2 a krävs inte att verksamheten syftar till att någon ska komma in i Sverige. Det är tillräckligt att det är fråga om organiserad verksamhet med målsättning att hjälpa utlänningar att komma till Sverige även om avsikten är att söka uppehållstillstånd redan vid gränsen. Däremot krävs det att gärningsmannen har ett vinstsyfte (prop. 1993/94:52 s. 18 f.). Enligt vad som framgår av utredningen har de två Irakiska medborgarna i åtalspunkten 1 ansökt om asyl i samband med den passkontroll som skedde vid gaten. Med hänsyn till vad som anförts ovan har de därför, enligt min mening, inte olovligen kommit in i Sverige och det saknas således förutsättningar att döma M för människosmuggling. Organiserande av människosmuggling 20 kap. 9 utlänningslagen Bestämmelsen straffar den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vidare ska, enligt fjärde stycket, den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige dömas för medhjälp till organiserande av människosmuggling, om medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte. Huvudbestämmelsen i första stycket infördes I förarbetena anges att bestämmelsen tar sikte på verksamhet som bedrivs i vinningssyfte och att detta ska avgöras genom en bedömning av samtliga omständigheter. Att verksamheten har organiserats även i annat syfte fritar inte från ansvar, om dessutom vinningssyfte har förelegat. Den omständigheten får i stället beaktas vid straffmätningen. Straffansvar inträder i ett tidigt skede och även om åtgärderna inte leder till att någon utlänning kommer till Sverige. Begreppet organisera är avsett att ges en vid tolkning (prop. 1983/84:144 s. 117). I NJA 1986 s. 607 hade den tilltalade fått ersättning som var betydande och vida överstigit hans utlägg. Högsta domstolen fann att den tilltalade bedrivit verksamheten i huvudsak av vinstintresse. Mot bakgrund av den tilltalades åtgärder rörande transporter till Sverige och mönstret i övrigt i hans förfarande ansåg Högsta domstolen att verksamheten var att beteckna som organiserad.

7 Svarsskrivelse Sida 7 (10) Även i NJA 1990 s. 115 fann Högsta domstolen att verksamheten bedrivits i vinningssyfte. I det fallet var inte annat utrett än att den tilltalades handlande hade förestavats av ideella motiv och att han endast använt blygsamma belopp för sin försörjning. Men eftersom den tilltalade inte hade haft någon anställning och därmed haft sin försörjning av verksamheten, ansåg Högsta domstolen att han handlat i vinstsyfte. Fjärde stycket i paragrafen infördes För straffansvar krävs att det kan styrkas att det varit fråga om verksamhet som avses i första eller andra stycket och att medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta att det var fråga om sådan verksamhet. Däremot krävs inte att medhjälparen själv haft något vinstsyfte. I första hand tar bestämmelsen sikte på den som hjälper till med själva transporten. Det kan ske genom att tillhandahålla transportmedel eller genom att utföra själva transporten. Straffansvaret träffar även hjälp i andra former, t.ex. den som tillhandahåller förfalskade handlingar som ska underlätta resan till Sverige (prop. 1993/94:52 s. 19 f.). Som angetts ovan anser jag att utredningen visar att de två irakiska medborgarna mot betalning har tagit sig till Sverige med hjälp av människosmugglare, att det varit fråga om en i vinstsyfte planerad eller organiserad verksamhet som är inriktad på att utlänningar reser till Sverige utan de pass eller tillstånd som krävs för inresa samt att M har hjälpt de två irakiska medborgarna att resa till Sverige. Enligt min uppfattning är det genom utredningen styrkt att M, under alla förhållanden, insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats inom ramen för en i vinstsyfte organiserad verksamhet som är inriktad på att utlänningar reser till Sverige utan de pass eller tillstånd som krävs för inresa. Med hänsyn härtill föreligger det, enligt min mening, förutsättningar att döma M för medhjälp till organiserande av människosmuggling i enlighet med åklagarens alternativa yrkande. För tydlighetens skull justerar jag gärningsbeskrivningen enligt följande. Alternativt har M uppsåtligen hjälpt de två utlänningar att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige. M har insett eller haft skälig anledning att anta att resan har anordnats inom ramen för en i vinstsyfte planerad eller organiserad verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige. Åtalspunkten 2 Det är utrett att M uppsåtligen har transporterat två pass med förfalskade irakiska inresestämplar. Även dessa pass har innehållit kinesiska viseringar vilket visar att avsikten har varit att de ska användas för människosmuggling. Passen

8 Svarsskrivelse Sida 8 (10) har således varit särskilt ägnade att användas vid människosmuggling. M får vidare anses ha varit likgiltig till huruvida passen skulle komma att användas för att hjälpa utlänningar att olovligen komma in i Sverige. Enligt min uppfattning föreligger därför även om gärningen enligt åtalspunkten 1 är att bedöma som medhjälp till organiserande av människosmuggling förutsättningar att döma M för förberedelse till människosmuggling. Påföljd Som framgår av min redogörelse ovan anser jag att Ms förfarande enligt åtalspunkten 1 ska bedömas som medhjälp till organiserande av människosmuggling. Annat är inte visat än att brottet är att bedöma enligt normalgraden. Straffet för organiserande av människosmuggling av normalgraden är, liksom vad gäller människosmuggling av normalgraden, fängelse i högst två år. I motiven till de lagändringar som genomfördes då enbart fängelse infördes i straffskalan för brottet människosmuggling, anfördes att normalpåföljden vid brott mot paragrafen ska vara fängelse. Däremot angavs att i lindrigare fall, t.ex. när någon utan ersättning hjälper en utlänning att ta sig in illegalt i Sverige, bör normalpåföljden vara böter (prop. 1993/94:52 s. 18). I motiven till den nu gällande lagstiftningen anges att straffet för brottet människosmuggling påverkas såväl av antalet personer som smugglas in som motivet för handlingarna och förhållandena kring inresan. Det anges vidare att ringa fall kan vara t.ex. när någon utan ersättning hjälper en enstaka utlänning att ta sig in illegalt i Sverige (prop. 2003/04:35 s. 84 f.). Enligt min uppfattning visar förarbetsuttalandena att sådana brott mot utlänningslagen där endast fängelse finns i straffskalan, är av sådan art att fängelse normalt ska ådömas även om straffvärdet inte är särskilt högt. Även om gärningen enligt åtalspunkten 1 således är att bedöma som medhjälp till organiserande av människosmuggling enligt normalgraden ska påföljden bestämmas till fängelse. Därutöver ska M dömas för förberedelse till människosmuggling. Sammanfattningsvis anser jag således att påföljden ska bestämmas till fängelse. Prövningstillstånd Det finns, såväl bland åklagare som bland domare, olika uppfattninger om när brottet människosmuggling ska anses fullbordat.

9 Svarsskrivelse Sida 9 (10) Det finns exempel på domar där den tilltalade, liksom i nu aktuellt fall, har dömts för människosmuggling då utlänningen har ansökt om asyl i samband med passkontrollen. Avgörande för domstolarnas bedömning i de fallen synes vara att det har kunnat konstateras att gärningen har utförts mot ersättning (se t.ex. Uppsala tingsrätts dom den 4 juni 2007 i mål nr B ). Det förekommer också exempel på avgöranden där domstolen delar den bedömning jag har gett uttryck för i svarsskrivelsen och således har ansett att brottet människosmuggling inte har fullbordats då asylansökan gjorts i samband med passkontrollen, eftersom utlänningen då inte har rest in vid sidan av passkontroll, eller passerat densamma gömd eller med hjälp av förfalskade handlingar (se t.ex. Svea hovrätts, avd. 10, dom den 28 oktober 2008 i mål nr B och Hovrättens för Nedre Norrland dom den 9 oktober 2007 i mål nr B ). Det råder därför inte någon tvekan om att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar överklagandet i detta avseende och jag tillstyrker därför att prövningstillstånd meddelas. Enligt min mening bör prövningstillståndet också begränsas till just denna fråga. Prövningstillståndet bör utformas på ett sådant sätt att det omfattar frågan huruvida det utgör ett enligt 20 kap. 8 utlänningslagen fullbordat brott, att hjälpa en utlänning att komma till Sverige via en yttre gräns oavsett om det sker mot ersättning eller inte då utlänningen omedelbart vid ankomsten till Sverige och i samband med passkontrollen ansöker om asyl och således inte har rest in vid sidan av passkontroll, eller passerat densamma gömd eller med hjälp av förfalskade handlingar. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt bör förklaras vilande. För det fall Högsta domstolen förklarar att det inte utgör ett enligt 20 kap. 8 utlänningslagen fullbordat brott, anser jag att prövningstillstånd bör meddelas i de delar frågan därom förklarats vilande. Åtalspunkten 1 mot M ska då prövas enligt det alternativa yrkandet. Det yrkandet har inte varit föremål för någon prövning i underinstanserna. Det kan vidare hävdas att det förhållandet att gärningen enligt åtalspunkten 1 ska prövas enligt det alternativa yrkandet får betydelse även vid prövningen av åtalspunkten 2. Dessutom påverkar det frågan om påföljd. Enligt min mening bör därför den fortsatta prövningen av målet lämpligen ske i hovrätten med utgångspunkt i Högsta domstolens ställningstagande, varför hovrättens dom i erforderliga delar bör undanröjas och målet visas åter till hovrätten för förnyad prövning.

10 Svarsskrivelse Sida 10 (10) Om Högsta domstolen meddelar ett på angivet sätt begränsat prövningstillstånd åberopar jag inte någon bevisning och anser att målet kan avgöras utan huvudförhandling. Anders Perklev Kopia till - Norrorts åklagarkammare i Stockholm (AM ) - Utvecklingscentrum Stockholm Stefan Johansson