Bläcku. Nr Årg 32

Transkript

1 Bläcku Nr Årg 32

2 Utgivare: Gotlands Ornitologiska Förening Redaktör: Måns Hjernquist, Medlemsärenden & adressändring: Tommy Lindberg, Tryck: Snabba Tryck, Visby. April 2006 Omslag: Skärfläckor. Efter akvarell av Per Smitterberg Bläcku ges ut med fyra nummer årligen i april och december, varav två är programblad. Medlemmar erhåller tidskriften utan extra kostnad och övriga kan prenumerera genom att betala in 150 kronor på föreningens postgirokonto: Gotlands Ornitologiska Förening Föreningen är en ideell sammanslutning som verkar för ökad kunskap om Gotlands fågelfauna och för bevarandet av ett rikt fågelliv på ön. Medlem blir man genom att betala 150 kr kronor (fullbetalande), 180 kronor (utlandsmedlem), 60 kronor (ungdomsmedlem t.o.m. 21 år), 50 kronor (familjemedlem) eller kronor (ständigt medlemskap) på postgirokonto: GOF är en regionalförening av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). Ordförande: Måns Hjernquist Sproge Snoder Klintehamn tfn Vice ordförande: Björn Lilja Ulfsparres väg Visby tfn Kassör: Tommy Lindberg Stationsgatan Slite tfn Styrelsen Övriga ledamöter: Marie Jacobsson Stora Hammars Lärbro tfn Tord Lantz Östergarn Lilla Hamre Ljugarn tfn Jörgen Petersson Humlegårdsvägen Visby tfn Gotlandssvararen Föreningen driver en telefonsvarare som uppdateras minst en gång om dagen, året runt. Där kan du höra om aktuella fågelobservationer på ön, men också få tips om föreningsaktiviteter dagarna innan. Dit kan du även ringa och meddela om andra ärenden som rör fåglar & föreningen. Lyssna av: Rapportera: Regional rapportkommitte, rrk Den regionala rapportkommitten tar emot rapporter om intressantare fågelobservationer som sammanställs fortlöpande i årsrapporter. Kommitten består av Björn Lilja (sammankallande), Tord Lantz, Magnus Martinsson & Bimbi Ollberg. Sekreterare: Tomas Johansson Ringgatan Visby tfn Sten Wikström St Tollby gård, Fole Visby tfn E-post Rrk: GOF: Medlemsfrågor: Tidskrift: rrk@blacku.se gof@blacku.se medlem@blacku.se blacku@blacku.se 2

3 I N N E H Å L L Ledare 4 Skäggdopping Sundregruppen Ny vår för fågelinventeringar 2 0 Gotländska fågellokaler 2 3 Mindre sångsvan Svartsnäppa som dagispappa 2 2 Furulundskogen 3 1 En sista måltid 3 3 Havsörn med levande byte Upprop: havsörn 3 3 Fältbestämning: skärfl äcka 3 9 Bildspecial 4 0 Exkursionsrapporter 4 1 GOF verksamhetsberättelse Hönspesten 4 Borgmästaren i Visby 0 Kluringen 2 johan träff 3

4 LEDARE Bläcku Ingen har kunnat undgå mediacirkusen kring hönspesten HN1, i media kallad fågelinfluensan, den senaste tiden. Inte minst på Gotland har uppmärksamheten varit stor men ändå förhållandevis sansad. Det är också en fortsatt dyster utveckling för våra jordbruksfåglar, för tionde året i rad minskar arter som sånglärka, gråsparv, hussvala och kråka. Nu finns det ju en del arter som ökar i antal också, till exempel skogsduva, som ökar trots att Sverige fortsatt bedriver ett aggressivt skogsbruk. Grågås, vitkindad gås och häger är också ökande liksom både havsörn och kungsörn haft en positiv utveckling. I år genomförs riksinventeringar av silltrut och storskarv. På Gotland kommer GOF som vanligt att ansvara för att det genomförs här. Silltruten har ju ökat på Karlsöarna, Östersjöns största koloni, sedan bottenåren under åttiotalet. Förhoppningsvis är det en rikstäckande trend. Föreningen och redaktionen har fått stort gensvar på artikeln i förra numret av Bläcku som handlade om vadarforskning på gotländska strandängar. Uppenbarligen är detta frågeställningar som många gått och funderat på, både här på ön och i andra landsändar; hur mycket forskningen stör och hur tillförlitliga resultaten då blir. Vi hoppas att vi genom kunskapsutbyte med andra lokalföreningar och genom att behandla frågan centralt inom SOF ska kunna komma med förslag och rekommendationer som ska gynna både värdefull forskning och det nödvändiga skyddet av strandängsfåglarna. Har ni egna erfarenheter får ni gärna höra av er! Ordföranden Måns Hjernquist Gotländsk skådarguide! GOF har beviljats pengar för att göra en bok om gotländska fågellokaler. En sådan skulle tillgodose ett stort behov men också öka intresset för Gotland och fågellivet här. Vi hoppas kunna trycka boken under sommaren och jobbar nu med att försöka få medel för att kunna täcka tryckkostnaderna. 4

5 Skäggdopping Bläcku Skäggdoppingens föda består till stor del av småfisk, men även kräft- och andra mindre vattenlevande djur ingår. Östersjön är ju inte känd för sin artrikedom jämfört med andra hav och några stora räkor finns inte. Sandräkan Crangon crangon är dock en relativt vanlig art på sandbottnar och blir 5 cm lång och är sandfärgad. Den återfinns som nordligast vid skärgårdshavet. Tångräkan Leander adspersus är en annan art, är lika stor men grågrön och lever helst bland blåstång som nordligast vid Ålandshav. En annan särskiljande karaktär mellan dessa arter är att sandräkan har kort pannspröt. Det är inte alltid så lätt att i fält se vad fåglarna äter, men på dessa foton kan man se skäggdoppingens byte som denna gång var just en sandräka. Fotona togs den 22 februari i år, strax söder om Visby. Foton: johan träff

6 Sundre fågelstations verksamhetsberättelse för 2005 Meddelande 65 från Sundregruppen Robert Kavhed & Björn Lilja Vid Sundregruppens sammanställning av verksamhetsåret 2005 för Sundre fågelstation kan än en gång konstateras att detta med ringmärkning av fåglar fascinerar och engagerar så mycket människor. Under året deltog 53 personer i ringmärkningen. 20 av dessa deltog både under vår- och höstsäsong. Det är stort. Rätt snart övergår tanken i att detta görs helt på frivilliga grunder och initiativ, helt utan ekonomisk vinning. Närheten till fåglarna, relationen till likasinnade människor, möjligheten till att få vistas i naturen, elementens krafter, spänningen, kan vara något av det som gör det värt att återvända till Sundre socken på södra Gotland år efter år. Mängden fåglar som fångas och ses i fält kan vi aldrig förutse och trots att det finns dagar och veckor med bara några få fåglar ringmärkta ger vi inte upp. För vems nytta och varför? Som nämnts kan nog flera av oss säga att bara att få vara i Sundre en eller flera perioder under ett år känns nödvändigt för ett psykiskt välmående. Men ringmärkning av fåglar har ju en viktigare uppgift än personlig tillfredställelse, nämligen att genom att fånga in och förse fåglar med en lätt metallring med ett unikt nummer och adress ge fågeln en identitet och genom detta få provtagningar och kunna följa just denna fågelindivid levnadsöden om den åter påträffas. Ringmärkning är en vetenskaplig metod för att få tillgång till data som är svår att inhämta på annat sätt. Tyvärr visar det sig vara akut aktuellt i dessa dagar. Som nämns av PG Bentz och Anders Wirdheim i Fågelåret 2004 (SOF 2005 Fågelåret Stockholm) kan biometri och provtagningar på fåglarna vi fångar ge mycket värdefull information för ex. kommande influensastammar. De hänvisar till den undersökning som under flera år bedrivits vid Ottenby fågelstation på Öland. Där har personal undersökt förekomsten av sjukdomsalstrande virus och bakterier hos fåglar. Vi påminns om virustyper som fått allvarliga följder för oss människor; Spanska sjukan, Asiaten och HongKong. Dessa virus gick vägen från vilda fåglar, via tamfåglar till grisar och därefter till oss människor. Bentz och Wirdheim konstaterar att den enskilda människan och samhället i stort således kan ha stor nytta av det arbete som läggs ned vid fågelstationerna i Sverige. Det är viktigt att påminna oss om detta då vi inför kommande verksamhetsår söker finna boende, få ihop personal, få ekonomin att gå ihop år efter år för att få fortsätta detta arbete som vi tycker om så mycket och bedriver utan stöd från varken kommun eller stat. Verksamheten 2005 vid Sundre fågelstation var som vanligt uppdelad på två säsonger. Vårsäsongen pågick mellan 24 april och 8 juni fåglar ringmärktes. Höstens 6

7 En gammal hane halsbandsflugsnappare. Denna typ av fångstart bidrar bland annat till fortsatt engagemang vid Sundre fågelstation. Under året ringmärktes 33 halsbandsflugsnappare vid Hoburgen och 2 vid Digrans. 8 individer kontrollerades också, ringmärkta av andra på Gotland. Foto: sundregruppen säsong startades 25 juli och avslutades 17 september då 2943 fåglar ringmärkts. Det innebar att 4944 nymärkningar av 65 arter gjordes under år Det är något under medel, för åren är medel Totalt har nu fåglar av 151 arter försetts med ring i Sundre. Stationen bedrev liksom tidigare år standardiserad fångst det vill säga antal nät, nätplatser och tider på året samt dygnet är de samma år från år. För Sundre fågelstations del innebär det att vi ska ha verksamhet mellan 25 april-8 juni samt 25 juli-15 september, totalt 112 dagar. Tiderna är valda utifrån att de flesta tropikflyttande fåglarna i Sverige flyttar till och från sina sommar-/vintervistelser inom denna tid. Tio dagar bedrevs ingen ringmärkning på grund av regn eller för hård vind. I samband med fångsten insamlades biometriska data (vinglängd, vikt och fettklass) från så gott som alla fåglar. Under hösten studerades kroppsruggningen hos ungfåglar samt gamla fåglars vingpenneruggning. Under 2005 rapporterades att sju av våra fåglar kontrollerats av andra ringmärkare alternativt funnits döda. Under året kontrollerades i Sundre 13 fåglar med främmande ringar, bland annat en lövsångare med ring från Polen.

8 Under året ringmärktes några ovanligare arter såsom tornseglare, sidensvans, svart rödstjärt, taigasångare, mindre flugsnappare, nötväcka, pungmes, skata och kaja. I fält observerades exempelvis vit- och svartnäbbade islommar, brun glada, stäpphökar, aftonfalkar, kungs- och havsörnar, mkt vadare och en storlabb, korttålärkor, sommargylling och pungmes. Årets höjdare får anses vara en ökentrumpetare samt en orientseglare! Vid Hoburgen sågs ofta gråsälar ligga på bra observationsavstånd vilket är ett trivsamt inslag i faunan. Under vårsäsongen inventerades för fjärde året stenskvättorna i ringmärkningens närområde. Vid Sundregruppens boende i Digrans sattes tre nät upp och under säsongerna ringmärktes 285 fåglar av 40 arter. All ringmärkning rapporteras till Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska riksmuseet Stockholm. Sundregruppen för dagligen egna anteckningar kring fältobservationer av originell karaktär samt väder. Under året rapporterades fågelobservationerna av mer udda slag till den regionala rapportkommittén som i sin tur rapporterar ett urval vidare till Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommitté. I stort sätt dagligen rapporterades ringmärkning samt intressanta fältobservationer till Gotlands Ornitologiska Förenings telefonsvarare för fågelobservationer. Nedan följer en sammanfattning, månad för månad, kring väder, ringmärkning (siffror inom parantes är antal år 2004) samt övriga fågelobservationer. Därefter en sammanfattning av återfynd och kontroller, övrigt verksamhet och publik verksamhet samt slutord. VÅREN April Vädret hade under april varit bistert. Det fanns förhoppningar, ur ringmärkningssynpunkt, att sträcket av rödhake, gransångare och lövsångare inte riktigt kommit igång så att vi skulle hinna komma på plats. Fram till den 25:e är det frost och flera minusgrader på nätterna och 3-8 grader dagtid. Det blev sedan varmare dagtid men fortfarande kalla nätter fram till andra hälften av maj. Vinden svag till måttlig från ostsektorn. Totalt ringmärktes 365 (235) fåglar av 21 arter dessa dagar i april. Rödhake dominerar fångsten med 233 (73), följt av lövsångare 45 ((97). Lövsångarna kom till Sundre på allvar från den 27:e. Hela 26 (7) kungsfåglar och 24 (14) gransångare fångades. En skata var inte tillräckligt uppmärksam den 26:e då den fastnade i näten och förevigades med ring. Månadens bästa märkdagar blev 28 och 30:e då 60 fåglar märktes. Rödhake dominerade fångsten dessa dagar. Den 25:e fångades årets första av i april totalt sju ärtsångare och den 29:e första halsbandsflugsnapparen. Udda fångstart var den svarta rödstjärt som fångades 30 april.

9 Vid Hoburgen noterades en ringtrasthona från den 24:e och ytterligare fyra dagar. Den 29:e sågs första svarta rödstjärten och månadens sista dag två dvärgbeckasiner i sankområdet vid Rivsudden. Maj Som nämndes ovan var det kallt fram till 23 maj då värmen steg något. I början av maj förekom en del nederbörd med måttliga till friska vindar från ost. Från den 7:e rådde klart väder med undantag av dimmiga morgnar och svag vind från syd-sydväst. Den Från att ses regelbundet från Hoburgsklippan lyckades Sundregruppen fånga och ringmärka tre individer av svart rödstjärt detta år. Foto: Sundregruppen Art 2005 medel Göktyta 2 2 Näktergal 16 9 Blåhake Gräshoppsångare 0 1 Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Grönsångare 0 5 Lövsångare Svartvit fl ugsnappare Summa Totalt (25 april - 8 juni) Tabell 1. Fångstsiffror för 12 arter under våren 2005 samt medeltal för perioden

10 17:e friskade vinden i och när den bedarrade den 20:e vred vinden över till sydost. Dagarna därefter rådde måttlig till frisk vind från västliga sektorn. Totalt ringmärktes 1501 (1388) fåglar av 45 arter i maj. Dominerade gjorde lövsångare med 775 (541) märkta individer. 123 (187) ärtsångare ringmärktes och 95 (92) rödstjärt. Bästa märkdagen blev den 12:e med 175 fåglar av 15 arter. Då ringmärktes bland annat 17 rödstjärt, 27 ärtsångare och 106 lövsångare. Den 16:e märktes 112 fåglar av 16 arter varav två var mindre flugsnappare. Den första av 70 (82) törnsångare fångades 1 maj, första blåhakarna av totalt 37 (29) fångades den 5:e, första näktergalen av 14 (2) den 8:e och första höksångaren av 10 (4) den 22:e. Udda inslag i ringmärkningen var två svarta rödstjärtar, en sidensvans och fem mindre flugsnappare. Den 3 maj fanns stora mängder tättingar, främst svartvit flugsnappare, rödstjärt, lövsångare, ärtsångare och första grå flugsnapparen i området efter en lågtrycksnatt och mycket regn på efternatten. Ingen ringmärkning denna dag på grund av sjukdom! 10 Udda inslag i ringmärkningen vid Hoburgen, en sidensvans. Tidigare endast tre ringmärkta, en år 1980 och två under 1988, och detta år en vid Hoburgen den 13 maj och en annan vid Digrans den 16 maj. Foto: sundregruppen Dagen efter var mängden fåglar förbi men två ringtrastar sågs i Digrans och en lärkfalk patrullerade Kettelvik. Den 5 maj passerade två vitnäbbade islommar förbi Hoburgen och första tornseglaren sågs. Den 7:e sågs en adult ängshökshane vid Muskmyr. Därefter sågs arten i stort dagligen. Samma dag passerade över vitkindade gäss förbi Hoburgen och den 9:e sträckte 8600 stycken förbi Flisviken under en timme och 2000 stycken rastade på samma lokal. Den 11 maj upptäcktes en korttålärka vid Hoburgens parkeringsplats. En 2K praktejderhane passerade förbi Hoburgen den 15:e. Den 17 maj noterade personal på plats att södra Gotland kryllar av småfågel i fält. I nät fångades endast 25 fåglar! Tre spetsbergsgäss sågs i socknen och ytterligare en vitnäbbad islom passerade Hoburgen. Dagen efter noterades

11 ytterligare en puff vitkindade gäss, minst 3000 flygandes mot nordost. Den 19:e flög årets första svartnäbbade islom förbi och en vittrut dagen efter. Ishavskänning? Nja, dagen efter sågs brun glada som markör för sydligare breddgrader. Den 22:e noterades tre sandlöpare, en småsnäppa och sju roskarlar i Rivsviken. Den 23:e förgyllde en sommargylling tillvaron för personal på plats då den flög förbi märkområdet. En gulhämpling upptäcktes på samma lokal den 25:e. En snygg aftonfalkshona upptäcktes vid Lingenvätarna och aftonfalk observeras sedan till och med 1 juni. Dagen efter gjordes en häftig upptäckt vid Hoburgens parkering; en ökentrumpetare. Mångas drömart bara satt där. Någon timme innan hade en annan ökentrumpetare upptäckts på Fårö och några dagar senare sågs en på St Karlsö. Månadens sista dag sågs ytterligare en korttålärka, denna gång på Alvret. Under maj sågs dagligen kungsörnar och i början av månaden dagligen ringtrastar och svarta rödstjärtar. Ökentrumpetaren vid Hoburgen. En drömart? Ja, för många som fick se den detta år. Vi andra drömmer vidare. Foto: Gösta Reiland Juni Värmen vill inte infinna sig. Den 4-5 rådde regn och åska. Övrig tid klart väder med inledningsvis måttliga till friska vindar från nordväst, som försvagas den 6:e och vrider över till ostsektorn. I juni ringmärks 135 (172) fåglar av 26 arter. 25 (25) ärtsångare blir mesta arten, därefter 18 (19) törnsångare och 17 (46) lövsångare. Udda inslag var en gök, två mindre flugsnappare och fem stenknäck. I fält sågs en större mängd falkar, närmare bestämt minst elva lärkfalkar, två 11

12 aftonfalkar och en tornfalk. Frågan är om gulhämplingshonan som sågs kände sig trygg eller ej med dessa övervakare. Den 6:e sågs ytterligare en vitnäbbad islom vid Rivet och det upptäcktes att en talgoxe har byggt bo i den bidragsholk som sitter på Boden. Säsongen avslutades med observation av forsärla, ortolansparv och rådjur vid boden på Hoburgen. HÖSTEN Juli Höstens märkperiod inleddes med 17 grader, mulet väder och hård västlig vind! Inget drömväder för semester. Det fortsatte sedan med inslag av regn. Vinden var inledningsvis frisk/hård för att från den 26:e lugna av. Vinden kom från väst. 435 (292) fåglar av 27 arter ringmärktes i juli. De tre dominerade arterna var än en gång lövsångare 215 (118), törnsångare 50 ( 40) och ärtsångare 26 (50). Den 28: e ringmärktes 115 fåglar 16 arter och den 29:e 174 fåglar av 19 arter. Denna dag ringmärktes hela fem rosenfink. Ett klart udda inslag var den unga pungmes som fångas den 27:e. Tyvärr missades de två, som vi förmodar, syskonen denna individ höll ihop med, se nedan. På plats den 23:e juli fanns en hel del vadare att beskåda. Vid Rivs- och Flisviken ses fem kustpipare, tre kustsnäppa, en myrsnäppa, tio spovsnäppa, en myrspov och en småspov. En föraning gavs om en kommande höst och sydvändande fåglar. Dagen efter kompletterades vadararterna med tio sandlöpare, två småsnäppor och en svartsnäppa. Vadarna ökade sedan i antal fram till den 26:e då siffrorna kulminerade. I området noterades 54 större strandpipare, 14 sandlöpare, två småsnäppor, två mosnäppor, minst 25 spovsnäppa, minst 300 kärrsnäppa, minst fem myrsnäppor samt kustpipare, brushane, enkelbeckasin, myrspov, svartsnäppa, skogssnäppa, grönbena, 12 Orientseglaren vid Hoburgen den 30 juli. Drömart? Ja, för många. Vi andra drömmer vidare. Foto: Gösta Reiland.

13 roskarl. Ett eldorado! Vid Hoburgen upptäcktes en liten barnaskara pungmes närmare bestämt tre stycken. Dagen efter fångades en av dem i nät. En vaktel hördes vid Hoburgen. Den 28:e hördes en gammal och en ung kattuggla vid Digrans. Det var andra året i rad denna art noterades i området. Dagen efter noterades hela 51 småtärnor fiskandes vid Flisviken. Den 30:e upptäcktes årets andra megaupptäckt, en orientseglare. Den sågs fint under en timme då den drog runt Hoburgsklippan. Augusti Inledningen var sval, runt 15 grader för att från den 15:e öka och hålla sig kring grader. Mest klart men inslag av moln och regn dök upp från 9:e -14:e. Vinden varierande, inledningen måttlig från nordväst, för att moja runt den 4:e och vrida till syd-sydväst. Den friskade i 9-10:e för att därefter bli svag fram till den 25: då den åter friskade i och blev hård från 29:e. Vindriktning från den 10-17:e västlig-nordlig. Den 18:e var vindstilla och därefter lade sig vinden på nordost för att från den 25:e vrida ned mot sydväst. Totalt ringmärktes denna månad 1585 (1899) fåglar av 41 arter. Fem arter stod för en större del av totalen denna månad, 467 (592) lövsångare, 196 (305) törnsångare, 168 (258) ärtsångare, 149 (119) svartvit flugsnappare och 145 (147) trädgårdssångare. Märkdagar i topp var den 14.e med 105 fåglar märkta varav mer än hälften (56) var starar. Stare är en fågel med attityd så det var en utmaning! Dagen efter ringmärktes 232 fåglar av 19 arter bland annat 26 svartvit flugsnappare och åtta halsbandsflugsnappare. Den 22: a ringmärktes 183 fåglar av 20 arter. Hela 56 svartvita flugsnappare ringmärktes denna dag vilket är en anmärkningsvärd siffra. Udda arter var gök, nötväcka, tornseglare och två pilfinkar som fångades den 31:e. Under större delen av augusti fanns det vadare att beskåda vid Rivsviken, Rivsudden och Flisviken. En sädesärla av rasen yarrellii sågs på Rivsudden den 2:a. Höstens första rödglador sågs den 3:e. Det sågs därefter rödglada då och då och det rörde sig om ungfåglar. Det bör nämnas att det sågs en hel del arter rovfåglar, kungs- och havsörn samt lärkfalk, under större delen av augusti. En svart rödstjärt sågs vid Hoburgen den 13.e och den 16:e drog en juvenil svarttärna förbi ute över havet och den 21:a sågs ytterligare två.. Under våren sågs adulta ängshökar i området och den 17 augusti sågs en juvenil. Fanns det ett samband? En spillkråka besökte Hoburgen den 19:e vilket är ovanligt. 22:e sågs en ung hona pilgrimsfalk vid Muskmyr och antagligen samma sågs sedan i socken till och med 11 september. En pilgrimsfalk innebär alltid ett skådespel. Höstens första vitnäbbade islom drog söderut den 23:e. Dagen efter noterdes även höstens första blåhake och en 2K hane stäpphök vinglade förbi. Därefter sågs stäpphök (ar) då de åldersbestäms till hanar från 2K till 3+. Sista observationen gjordes 8 september. Hösten annalkades med en lappsparv som spets den 25:e. Dubbelbeckasin sågs den 27:e vid Rivet. Över havet noterades den 28:e en storlabb, en bredstjärtad labb och vid Rivet och Rivsudden ses kaspisk trut. 13

14 Art 2005 medel Göktyta 5 4 Hussvala 0 3 Trädpiplärka Näktergal Buskskvätta 6 8 Stenskvätta Sävsångare 6 16 Kärrsångare 4 3 Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Grönsångare Lövsångare Grå fl ugsnappare Halsbandsfl ugsnappare 28 9 Svartvit fl ugsnappare Törnskata Rosenfi nk Summa Totalt 25 jul-15 sep Tabell 2. Fångstsiffror för 20 arter under hösten 2005 samt medeltal för perioden September Värmen var hyfsad fram till den 14:e. Under samma tid rådde växlande molnighet till klart. Vindstyrkan var måttlig fram till 8:e då den friskade i för att den 12:e försvagas två dagar och sedan åter friska i. Vinden kom från ost fram till 2:a augusti då den vrider över till västliga sektorn. Den kom vinden från nordost och vred sedan till nordväst-nord. Under märkdagarna fram till den 17:e ringmärktes 923 (706) fåglar av 37 arter. Fem arter som bidrog till slutsumman var lövsångare 254 (160), rödhake 210 (134), kungsfågel 126 (160), rödstjärt 52 (63) och taltrast med 47 (11). Fyra märkdagar med fler än 100 bättrade på slutresultatet. Den 4:e september ringmärktes 137 fåglar med 9 lövsångare i topp, den 10:e försågs 16 fåglar med ring varav 94 lövsångare och 22 kungsfågel, den 12:e märktes 14 fåglar däribland 64 rödhake, 4 kungsfågel och 28 taltrast. Den 16:e ringmärktes 113 fåglar varav mer än hälften, 62, bestod av 14

15 rödhake. Den 1 september märktes höstens första blåhake av totalt fem (4). En märklig dag fångstmässigt var den 5:e då nio fåglar ringmärktes, fyra rapphöna, en kaja, tre lövsångare och en kungsfågel. Den annalkandes hösten gjorde sig påmind genom den taigasångare som fångades den 12:e. I fält sågs den 3:e en större piplärka vid Hoburgen. Dagen efter noterades hela 7-10 lärkfalkar vid Muskmyr. Den 11:e sågs ormvråkar i socknen vilket är en relativt ovanligt stor mängd. De första blå kärrhökarna sågs den 12:e. Den 16:e noterades att en större mängd bofink fyllde luftrummet vilket ytterligare fylldes på dagen efter. Bofinkarna fick då även sällskap av 25 nötskrikor som visade intresse för att dra söderut. Denna observation får representera avslutet för säsongen ÅTERFYND Totalt har sju återfynd av fåglar märkta av oss i Sundre inkommit. En 1K sparvhökshona märkt 3 augusti, 2005 omkom i en kollision med bil i Koblentz, Tyskland Kadaver och ring hittades i motorrummet. En trädpiplärka märkt som 1K kontrollerades av ringmärkare vid Ottenby, Öland Blek tornseglare i Sundre den 23 oktober, första fyndet på Gotland. Ett häftigt seglarår som började med landets andra fynd av orientseglare i samma omgivningar. Foton: Gösta reiland Törnsångare märkt som ung hane , hittades död samma år 22 augusti i Rödeby, Blekinge. Ytterligare en törnsångare som märktes av oss hittades död, antagligen tagen av en katt, strax utanför Ålborg, Danmark. Talgoxe, märkt kontrollerades på Ottenby den 5 oktober samma år. En rosenfink märkt hittades 4-5 år senare tagen av en katt (rapportören är osäker på året) i Kymstad, Värmland. Rödhake märkt kontrollerades 13 dagar senare av ringmärkare vid Rostock, Tyskland. 15

16 16 Bläcku FRÄMMANDE KONTROLLER Under året kontrollerades tolv svenska och en fågel med polsk ring. Dessa fördelade sig som följer, hela åtta halsbandflugsnappare, de flesta märkta i holk några mil norr om Sundre, vardera två lövsångare och ärtsångare och en talgoxe. Dock har märkdata inte kommit oss tillhanda på samtliga fåglar än. En av lövsångarna var märkt i Koszalin, Polen och kontrollerades av oss 11 maj, den var således minst 5 år gammal vid kontrolltillfället. Den andra lövsångaren märktes utanför Nyköping, Södermanland och kontrollerades 20 maj. Av halsbandsflugsnapparna var sju kontrollerade av oss i augusti, bara ca två månader efter märktillfället, den åttonde var märkt 2004 och kontrollerades av oss den 13 maj. En av ärtsångarna var märkt vid Torhamns udde i Blekinge och kontrollerades den 18 maj. EGNA KONTROLLER Totalt kontrollerades 436 av oss märkta fåglar. De flesta dock inom säsongerna och kontrolleras bara några dagar efter märktillfället. Av dessa var det 35 individer som var märkta 2004 eller tidigare. Av dessa 35 kontrollerades flest gulsparvar med summan 13, följt av lövsångare 10, törnsångare 4, koltrast 3 och blåmes 2, samt en vardera av höksångare, härmsångare och grönfink. Den äldsta av dessa var en törnsångare som märktes som gammal (3K+) den 22 maj 2001 och kontrollerades den 11 och 22 maj 2005, den var vid kontrolltillfället minst 5 år gammal. Dessutom en lövsångare som märktes 29 juli, 2001 och kontrollerades den 23 augusti, ÖVRIG VERKSAMHET Inventering av stenskvätta Under året fortsatte den inventering av stenskvätta som påbörjades år Inventerings-rundan är knuten till ringmärkningsområdet vid Hoburgen. Vid ett tillfälle i veckan vandras en förutbestämd runda och alla stenskvättor noteras. Nytt för i år var försöket att fånga revirhävdande stenskvättor. Resultatet ännu ej sammanställt men kommer att publiceras i Sundregruppens medlemstidning Staingylpen samt Bläcku. Se även Bläcku nr 1, 2004 årg 30: Ringmärkning vid Digrans Vid Sundregruppens boende i Digrans sattes tre nät upp för fångst i utbildningssyfte samt för personal med mycket ork. En hel del häckfågel fångades. Sammanlagt ringmärktes 285 fåglar av 40 arter. En redan ringmärkt lövsångare kontrollerades 23 maj. Den visade sig vara ringmärkt som ungfågel vid Hoburgen i augusti Så efter en vända i Afrika återvände den till Digrans. Udda arter som fångades var en sidensvans, två mindre flugsnappare, en domherre och en stenknäck PUBLIK VERKSAMHET Spontana besökande samt inbokade grupper blev under året guidade vid fågelstationen. Den öppenhet Sundre fågelstation håller ligger väl i linje med föreningens uppdrag att öka kunskapen om fåglar och fåglars flyttning hos allmänheten. Inför kommande

17 säsonger, 2006, kommer öppenheten begränsas något då vi väljer att inte ta emot besökare inne i vår ringmärkningsbod. Det sker av två anledningar dels för att det innebär ett visst störningsmoment för fåglarna samt ringmärkande personal och för att förebygga eventuell spridning av sjukdomar som kan härledas till fåglarna. Det sistnämnda sker på eget initiativ från föreningen. Besökare är som vanligt välkomna att vistas vid ringmärkningsboden och förevisas fåglar. Föreningens hemsida på adressen har nu varit igång två år. Informationen på hemsidan uppdaterats flitigt under pågående säsong. Det finns en hel del allmän information kring ringmärkning och fåglar att ta del av på sidan. Under säsongerna 2005 stansades dagligen ringmärkningsdata samt fältobservationer till Svalan, ett rapporteringssystem på Internet. I stort dagligen ringdes ringmärkningsresultat och observationerna in till telefonsvararen Gotlandsvararen som drivs av Gotlands Ornitologiska Förening. Detta innebar att allmänheten i stort kunde ta del av information från Sundre med dagsaktualitet. Vid verksamhetens slut sammanställdes samtliga observationer av allmänt intresse och rapporterades till rapportsystemet Svalan för vidare behandling av Regionala Rapport Kommittén på Gotland. FINANSIERING Föreningens intäkter byggde huvudsakligen på medlemsavgifter och det verksamhetsstöd personalen betalar då de hjälper till vid ringmärkningen. Ingen form av ersättning utgick till personal. Djurens Vänner i Stockholm bidrog med en större summa pengar till fågelstationen. Keges Grosshandel AB och Hoas Hantverk HB sponsrade verksamheten under året. Under året hölls studiecirklar med fokus på ringmärkning och fåglar i samarbete med Studiefrämjandet. SLUTORD Styrelsen tackar alla personer som på något sätt bidragit till verksamheten och särskilt de 53 personer som aktivt varit med vid ringmärkningen under året. Vi vill även rikta ett speciellt tack till markägare och övrig befolkning i Sundre och på Sudret som på olika sätt visat intresse för och bidragit till att verksamheten fortskridit även detta år. Vi upplever att det finns ett gott samarbete när exempelvis bilen inte vill starta eller ringmärkarboden måste på plats samt vinterförvaras. Avslutningsvis vill vi uppmärksamma våra stödmedlemmar. Era bidrag till föreningen är mycket viktiga och välkomna. Gamla som nya medlemmar kan fortsätta stödja verksamheten genom att sätta in frivilligt bidrag. Dock minst 100 kr för att få del av medlemstidningen Staingylpen som kommer ut med två nummer per år. Föreningens postgiro är Glöm inte skriva namn och adress. Avslutningsvis hoppas vi att få se er vid verksamheten år Vi finns på plats den 25 april. Den 30:e säsongen drar då igång det vill säga ringmärkning i Sundre socken har då pågått under 30 år! 17

18 Hoburgen 2005 Digrans 2005 Art Apr Maj Jun Jul Aug Sep S:a Apr Maj Jun Jul Aug S:a Totalt Sparvhök Rapphöna Gök Tornseglare Göktyta Sånglärka Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Ängspiplärka Sädesärla Sidensvans Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Blåhake Svart rödstjärt Rödstjärt Buskskvätta Stenskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Gräshoppssån Sävsångare Kärrsångare Rörsångare Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssån Svarthätta

19 Hoburgen2005 Digrans 2005 Art Apr Maj Jun Jul Aug Sep S:a Apr Maj Jun Jul Aug S:a Totalt Taigasångare Grönsångare Gransångare collybita Lövsångare Kungsfågel Grå flugsn Mindre flugsn Halsbandsflug Svvit flugsn Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Pungmes Törnskata Skata Kaja Stare Gråsparv Pilfink Bofink Grönfink Steglits Hämpling Gråsiska cabaret Rosenfink Domherre Stenknäck Gulsparv Sävsparv Summa Antal arter Tabell års totala ringmärkning fördelat på arter och månadsvis fångst. 19

20 Ny vår för fågelinventeringar Den tjugonde mars kom Robert Ekblom, Uppsala universitet, till Visby för att hålla en kurs i fågelinventering. Det är ett samarbetsprojekt med vår moderförening SOF som går ut på att sprida kunskap och intresse kring inventeringar. Gotland var en av de regionalföreningar i landet som fick den möjligheten i vår. Just inventering av fågel kan komma att öka framöver, som en följd av riksdagens beslut om de 16 miljömålen och genom EU s Natura 2000-nätverk av skyddade områden som tagit fart på senare år. Eftersom fåglar är en relativt lättinventerad grupp som därtill oftast svarar snabbt på förändringar i miljöer är det en bra indikator på tillståndet i naturen. Robert berättade även om sin forskning på dubbelbeckasin, en art som man vet förhållandevis lite om. Uppskattningsvis häckar ca 1500 par i de svenska fjällen, alla sydliga häckplatser är numera försvunna. Robert sammanställer ett häfte om olika inventeringsmetoder som planeras vara klar till hösten, som ska vara till hjälp i kunskapsspridningen om inventeringar. I korthet redovisas här en liten sammanställning av olika metoder, med utgångspunkt från Roberts preliminära version av kompendiet. Att välja rätt inventeringsmetod är mycket viktigt. Innan man sätter igång ska man noga tänka igenom vad det är man vill få fram med inventeringen. Eftersom de olika metoderna dels är olika arbetskrävande men också ger olika typer av svar ska rätt metod användas. Här beskrivs några vanliga inventeringsmetoder mycket kort. Tänk på att alla inventeringar har felmarginaler och inte ens de mest grundliga metoderna är alltid lika med sanningen. Det är också mycket viktigt, särskilt om man gör uppföljningar av inventeringar, att samma metoder används, annars blir jämförelser svåra eller omöjliga. Revirkartering En arbetskrävande metod som används för att få en detaljerad bild av individantal av olika arter inom ett område. Metoden kräver många besök och god artkunskap och en del arbete för sammanställning. Linjetaxering Den kanske vanligast förekommande inventeringsmetoden och kräver mindre arbete än revirkartering. Den är väl användbar i de flesta miljöer och för de flesta arter. Den går ut på att man inventerar längs en linje, ett slags stickprov i ett område. 20

21 Foto: Måns Hjernquist Robert Ekblom i Visby hamn den 20 mars. På vågbrytaren i bakgrunden sitter en adult pilgrimsfalk och vilar, och i vattnet framför ligger fyra smådoppingar! Punkttaxering Liknar linjetaxering men går istället ut på att man står still på en punkt och registrerar alla fåglar man hör och ser, därefter rör man sig till nästa punkt. Metoden ger ett relativt index på individantal och är bäst lämpad för att jämföra förändringar över tid. Metoden är relativt lätt att genomföra och inventeraren har mer tid för artbestämningar. Atlasinventering Den mest översiktliga metod av de som omnämns här, även kallad häckfågelinventering. Den används för att få reda på var arter häckar och ger inte några individantal. Används i utbredningsstudier. Inventeringen går ut på att man systematiskt besöker områden och noterar arters häckningskriterier, där höga tal visar på säker häckning och låga på möjlig eller trolig sådan. 21

22 Andra metoder En del arter eller miljöer är svårinventerade med de beskrivna metoderna. Då finns en rad andra metoder, här beskrivs mycket kort ett urval. Boräkning Vid kolonier är boräkning lämplig, t.ex. måsfåglar, backsvala, alkor och skarv. Ibland kan dock bon vara inaktiva, par kan ha flera bon eller så är häckningen utdragen så att tidiga bon försvunnit. Därför krävs att man har kännedom om arternas häckning. Parräkning av sjöfågel Parsammanhållning hos många sjöfåglar i inledningen av häckningen kan vara till stor nytta för att få reda på hur många par av en art ett område hyser. Spelplastinventering Av de fyra arenaspelande fågelarter i landet häckar brushanen på Gotland. Man räknar antalet spelande hannar vid lekplatserna. Standardiserad fångst En metod som används vid många fågelstationer, t.ex. Sundregruppen. Att år efter år genomföra fångster på ett standardiserat sätt ger värdefull bild av populationstrender. Eftersom man även ringmärker fåglarna ges kunskap om t.ex. fenologi, flyttvägar och morfometri. Sträckräkning Används framför allt vid vår och höststräck och ger, om den sker standardiserat data om populationstrender. För vissa arter, såsom t.ex. en del rovfåglar är det en bra metod eftersom de annars kan vara svårinventerade. Måns Hjernquist Robert Ekblom hann med lite skådning under sitt besök i Visby, här letandes strömstare i Lummelunda. 22 Foto: Måns Hjernquist

23 Gotländska fågellokaler Paviken, Västergarnsviken och Kronholmen foto: per smitterberg På lagom avstånd söder om Visby, längs den västra kusten norr om Klintehamn, ligger ett spännande område med en bra kombination av biotoper på promenadavstånd. Här har du insjön med vassbälten och sumpiga mader, en grund havsvik med fina sandrevlar och slutligen en utstickande udde perfekt för sträckspaning. Paviken Bästa sättet att komma till tals med Paviken är följande. I norra kanten av Västergarns samhälle svänger du österut vid skyltarna Mafrids och Fågeltorn. Avfarten ligger alldeles söder om Paån. Efter ca 500 meter ser du en liten skylt Fågeltorn som pekar vänster. Kör in och parkera vid en iordningställda p-platsen med informationstavla över Paviken. Härifrån är det bara att vandra genom beteshagen längs sjöstranden upp till fågeltornet, från vilket du har utmärkta möjligheter att spana av klarvattnen och vassbältena. Landets samtliga simänder ses regelbundet under häcktid. Andra 23

24 säkra kort är gråhäger, rördrom, brun kärrhök, trana och flera arter tärnor. Tack vare sin närhet till havet provianterar skrän- små- silver och fisktärna och svarttärna ses tämligen regelbundet under maj. Området norrom det stora knäckepilsbuskaget med sina sumpiga tuvängar är spännande att utforska under försommarnätterna. Här har du goda chanser på bland annat småfläckig sumphöna och flera nattsjungande Locustellor är regelbundna. Rariteterna är många och jag nämner purpurhäger, ägretthäger, natthäger, svart stork, rödhuvad dykand, rosenmås och vitvingad tärna. Västergarnsviken Mitt i samhället går en liten grusväg ner till hamnen med sitt lilla fiskeläge. Nerfarten är alldeles söder om festplatsen. Parkera på den anvisade p-platsen och gå ut på den norra hamnpiren, varifrån du har fin överblick av sandrevlarna och den tuviga strandängen med Paåns utlopp. Speciellt vid lågvatten är det en fin rastlokal för vadare men området har alltid potential. Under häcktid bör du undvika att gå ut på strandängen, men under eftersommaren och hösten kan det vara produktivt. Prärielöpare, tuvsnäppa, dvärgbeckasin, dubbelbeckasin, citronärla (många fynd) finns på listan. Kronholmen Det är nu dags för lite sträckspaning. Norr om Västergarn svänger du västerut mot Kronholmens golfbana, och parkerar vid p-platsen innanför klubbhuset. Längs vägen passerar du små våtmarker och dammar på bägge sidor, som kan vara värda att spana av. En stor skrattmåskoloni och många arter vadare och änder kan nötas igenom. Gå nu från parkeringen ut till den lilla vita fyrbyggnaden, där det ofta går att få hyggligt lä på någon sida. Tack vare Västergarns utholme leds det mesta av sträcket innanför och kommer mycket fint utanför udden. Under april drar ett mäktigt ejdersträck norrut, med regelbundna praktejdrar insprängda i flockarna. Senare i maj är det dags för lommarna. Under hösten bjuds inte bara sjöfåglar utan udden är även en fin sträckledare för rovfåglar och framförallt tättingar. Potential för vad som helst, precis som nere vid Hoburgen i söder. Text & foto: Per Smitterberg Irisdalsgatan Visby 24

25 Mindre sångsvan Bläcku Tore J.A. Pettersson Mer än femtio år mellan drömmen och dess uppfyllelse. Hinder på vägen; en resa på mer än tio mil var ett företag, en kikare var relativt sett dyr, tubkikare var inte tillgängliga. Min dröm? Att få se en mindre sångsvan, att få se den på Gotland! Vintertid i Visby från mitten av fyrtiotalet till början av femtiotalet. Mitt fågelintresse hade konkretiserats i att jag som rapportkarl till Nils Noréhn inför hans licentiatavhandling om Gotlands vertebrater, skulle räkna sångsvanarna i vikarna vid Snäckgärdsbaden. Jag minns ännu med välbehag de trivsamma, om än stundtals bistra vinterpromenaderna som ett skönt avbrott i läxpluggandet. Från mitt hem ned till slänten norr om hotellet, vidare ut på Korpklint. Alltid lika spännande att därifrån avspana Flundreviken, Ejderviken, Badviken samt sträckan fram mot Skansudd; hur många sångsvanar skulle det vara idag? Rekord - 32 stycken. Fanns det svanar, var det alltid sångsvanar. En knölsvan på Gotland skulle, inte minst under vintern, ha varit en sensation. Sångsvanen, den dåtida skygga ödemarksfågeln kom den från norra Finland, från ryska tundran? Omöjlig att komma närmare än ett par hundra meter. Associationer till Finlands nationalepos Kalevala. Kanske mera påtagligt till Yrjö Kokkos bok Sångsvanens land, min julklappsbok Min faiblesse för sångsvanen spårar jag också till pojkårens naturromantiska äventyrsdrömmar om arktiska områden, förstärkta av den konkreta upplevelsen av 40-talets isvintrar, av fascinationen av Sten Bergmans suggestiva radio-uppläsningar om sina färder i Kamtjatka. I bok 10 ( Om fåglarna ) i sin Naturalhistoria skriver Plinius den äldre det berättas om svanarnas sorgsna sång inför döden, men detta bedömer jag, på grundval av en del egna erfarenheter, som ett falskt påstående. Boken är skriven på 70-talet e Kr. Översättaren Lennart Nilssons (år 2003) gör kommentaren föreställningen om svanesången, dvs att svanen sjunger före sin död, går tillbaka på grekiska källor, bl.a. Aischylos. Sångsvanen har ett vittljudande, klagande rop men häckar inte kring Medelhavet. Man skulle kunna tänka sig att en flock ropande svanar, som sedan försvann, dvs flyttade vidare, givit upphovet till myt om en sång inför döden. Parentetiskt - Svanar sjunga när de dör - är titeln på en bok om Den flygande fästningen, det amerikanska bombplanet under andra världskriget. 25

26 Allt som fanns skrivet om sångsvanen läste jag. Allt var dock inte samma som mycket. Dåtidens fågellitteratur var begränsad, svåråtkomlig och dyr. I böckernas värld kom jag i kontakt med den mindre sångsvanen. Än mer arktisk än sångsvanen, än ovanligare. Kom den till Gotland på vintern; var och när? Men den antogs vara årlig gäst på Gotland. Nils Noréhn anger i sin avhandling från 1958 den tidigaste dokumentationen vara de två exemplar, som sköts på östra Gotland år Numera är den mindre sångsvanen eller tundrasvanen, som den också kallas, genom ett stort antal observationer säkerställd som en långväga vinterturist. Att få se den mindre sångsvanen blev min önskan, blev ett av mina ornitologiska mål. Dis-kussioner med andra ornitologer ledde till slutsatsen att den sannolikaste platsen för att hitta rastande mindre sångsvanar fanns på sydöstra Gotland. Litteraturuppgiften att den helst rastade i laguner parad med studier av generalstabskartan gav resultatet: Stockviken uppfyllde kravspecifikationen. Logistikvillkoren uppfylldes däremot inte att cykla från Visby till Faludden/Stockviken tur och retur var inte något man gjorde under vinterhalvåret, till kombinationen tåg + cykel saknades ekonomiska resurser, egen bil var inte var familjs tillgång. Och, även om resurserna funnits, den låga sannolikheten att verkligen få se objektet motiverade knappast den dyra insatsen. Drömmen förblev en dröm. Drömmen förblev en dröm ända till hösten Visserligen hade jag sett mindre sångsvanar dessförinnan. Med hjälp av tubkikare lyckades jag och skådarkompisen Mollis att ett år hitta några stycken bland tusentals sångsvanar i sjön Tysslingen utanför Örebro. Att de fanns där visste vi genom att före avresan avlyssna Fågelsvararen. Det blev en intressant upple-velse, men inte någon epifani. Epifani, vad är det? Begreppet epifani aktualiserades i fågelsammanhang av Leonard Nathan i hans bok En vänsterhänt fågelskådares dagbok. Epifani är den religionsvetenskapliga termen för en plötslig gudomlig uppenbarelse. Epifani utlöste inte mina första mindre sång-svanar. Men upplevelsen var tillräckligt stark för att förtränga ilskan över de fortkörnings-böter jag ådrog mig på vägen till Örebro. Böter vars nominella värde mer än väl skulle ha täckt kostnaderna för en taxiresa på 40-talet från Visby till Stockviken. Men - inte bara tiden utan också penningvärdet har skenat iväg. Epifani uppkommer inte heller på Faludden en höstdag Eufori däremot känner både Ove Paterson, min ornitologimentor sedan 1945, och jag. Eufori i betydelsen förhöjd grund-stämning, upprymdhet, avspändhet. Mindre sångsvan! 19 fullvuxna och en ungfågel! De lig-ger helt enligt instruktionsboken i en lagun, i lagunen med det prosaiska namnet Inre Stockviken, allt enligt vår hypotes från slutet av 1940-talet. De är korthalsade i jämförelse med sina större släktingar. De avviker påtagligt i storlek från referensobjektet, en ensam knölsvan i en nu nästan kav lugn lagun. De sjunger i den stilla, något disiga och tidigare så dystra dagen, sjunger som de skall sjunga 26

27 enligt fågelböckerna i en djupare tonart än sångsvanens - i dova tonstötar à la berguv trumpetar de. De simmar i en samlad grupp förmedlande en obeskrivbar känsla av den arktiska tundran. De lättar från lagunen flygande i en formering mera oregelbunden än släktingen sångsvanens. Kanske för att den mindre sångsvanen flyttar i kortare etapper än sångsvanen, förmodligen för att behovet av en energi-sparande flygning i strikt formation inte är påtagligt. De passerar oss, vi ser att ungfågeln obstinat håller sig långt utanför de vuxnas led. En magnifik fågelupplevelse, vi förstår att mindre sångsvanen är den kände engelske ornitologen sir Peter Scotts favoritfågel. Uppfylld är min fyrtiotalsdröm. Drömmar föder nya drömmar. Kommer någon en dag hitta mindre sångsvanen häckande på en tuva i en gotländsk vik eller strandlagun? En tanke, som kanske föranleder ett överseende leende. Men samma reaktion skulle väl ha drabbat den som på fyrtiotalet påstått att en vitkindad gås skulle dröja sig kvar under vårflyttningen och häcka på Gotland? Men nu, sextio år senare, räknas den högarktiska vitkindade gåsens ungar i tusen-tal längs gotlandskusten! Denna artikel är tidigare publicerad i Gotlands Allehanda den 19 januari 2004 och Gutavästen nr Mindre sångsvanar. Foto: Per Smitterberg 27

28 Svartsnäppa som dagispappa på Öland 1971 Ragnar Edberg Glimtvis får vi ibland uppleva säregna händelser i fåglarnas värld. Normalt sköter varje art om sina egna ungar och tål inga intrång av främmande arter. Någon enstaka gång händer det emellertid att de träder över artgränserna, utan att vi får någon bra förklaring på om det är en tillfällighet eller mera permanent. I ett tidigare nummer av Bläcku (nr ) återberättade jag Gösta Håkanssons observationer när en rödbena tillfälligt tog sig an ett par skärfläckungar. Situationen upplöstes emellertid tämligen snabbt och förhoppningen är ju att skärfläckungarna så småningom fick kontakt med sina egna föräldrar. I sin rapport nämnde Gösta Håkansson uppgiften om en iakttagelse från Möckelmossen på Öland, där en svartsnäppa adopterat två brushaneungar. Hänvisningen gick till den tyska tidskriften Ornithologische Mitteilungen 29(1977):200. Vad var det egentligen som den tyske ornitologen sett och rapporterat? Här kommer översättningen av hans rapport: 28 Svartsnäppa (Tringa erythropus) adopterar brushaneungar (Philomachus pugnax) Den 25 juni 1971, från kl till kl 20.00, iakttog jag på Öland, 2,5 km väster om Frösslunda i norra delen av Möckelmossen i det våtmarksområde med vätar och sankängar som uppfyller alvaret, tillsammans med min fru, en erfaren och kritisk ornitolog, en svartsnäpphane (Tringa erythropus), med misstänkt häckningsbeteende. Trots att vi genom litteraturen visste att denna art tillhör den boreala klimatzonens fauna i den paläarktiska regionen, men inte häckar på Öland utan möjligen översomrar, drog vi oss försiktigt tillbaka och observerade fågeln från längre håll. Efter flera flygningar över sitt revir gick han ner, betedde och rörde sig mycket försiktigt, till sist nedhukad, genom kärrgräset mot ett bestämt ställe. Där försvann han. Jag följde honom - han flög upp och kretsade omkring mig, hela tiden ständigt varnande. En stund senare fann jag på platsen varifrån han flög upp 2 pulli (dunungar), som först tryckte, men sedan blev förtroligare, trots de livliga varningsropen från föräldrafågeln, som flög omkring mig på endast 5 m avstånd. Föräldrafågelns läten spelade jag in på tonband och de kan återges ungefär med: örrek... ; örrerrik... ; örrerrerryt... ; tjoit.... Lätena från de svarande ungarna blev likaså upptagna på tonband och kan återges med: pji... ; pjü

29 Svartsnäppa. Foto: Per Smitterberg... Ungarna skilde sig beträffande stämmans tonhöjd. Tyvärr lyckades det inte att fotografera den i ständig rörelse befintliga och en kort stund förmodade föräldrafågeln ; ungarna däremot blev flerfaldigt avbildade på en Agfacolor CT 18-Umkehrfilm. Bestämningen av föräldrafågeln blev mycket kritiskt genomförd på ort och ställe i bra dagsljus; de fältornitologiska kännetecknen: sotsvart fjäderdräkt, ovan med vita fläckar, vit gump, bandad stjärt, näbb längre än huvudet, undernäbbens bas rödaktig, mörkröda ben, i flykt stjärten dominerande - var lätta att känna igen och noterades under observationen. Ungarnas färg och teckning är tydligt återgiven på fotografierna. En bild sände jag för efterbestämning till Herr Lars Svensson, Stockholm (Sveriges Ornitologiska Förening), som senare framlade foto och min utförliga redogörelse för SOF:s Raritetskommitté på Riksmuseet i Stockholm och de ornitologiska fackbearbetarna för Öland och Lunds Zoologiska Museum. Den 2 maj 1972 fick jag resultatet av efterbestämningen: när det gäller föräldrafågeln handlade det verkligen om en svartsnäppa hane, när det gäller ungarna om brushane. Förmodligen hade den på Öland översomrande svartsnäppan adopterat de uppenbart föräldralösa unga brushanarna möjligt tillfälligt eller definitivt. Allt enligt upplysning från de svenska ornitologerna. 29