Klintabäcken ett blivande naturreservat?

Transkript

1 Klintabäcken ett blivande naturreservat? Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier (BGB475) Högskolan Kristianstad Hösten 2005

2 Innehållsförteckning Sid 1. Inledning 3 2. Geologi och markhistoria 4 3. Lagstiftning Natura Biotopskyddsområde Naturreservat Naturvårdsavtal Ersättning 5 4. Inventeringsmetoder Skogsbiologernas naturvärdesbedömning Nyckelbiotopsinventering Epifytisk lav- och kryptogaminventering 6 5. Områdesbeskrivning Klintabäcken Våtmark Bokskog Branten, ängsbokskog Övrig bokskog Ungskog Blandskog Granskog Diskussion 12 Referenser 13 Bilagor Bilaga 1 Karta Bilaga 2 Artlista från egen inventering Bilaga 3 Artlista från tidigare inventeringar Bilaga 4 Protokoll från epifytinventering Bilaga 5 Protokoll, Klintabäcken Bilaga 6 Protokoll, våtmark Bilaga 7 Protokoll, branten Bilaga 8 Protokoll, bokskog Bilaga 9 Protokoll, ungskog Bilaga 10 Protokoll, blandskog 2

3 1. Inledning Denna rapport är ett arbete av studenter på fördjupningskursen Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier, 10p på Högskolan Kristianstad. Under kursen har det gjorts flera inventeringar på olika lokaler med olika metoder. Inventeringar gjorda vid Klintabäcken redovisas i rapporten samt lokalens markhistoria, naturvärden (Norén, M et al. 2002) och studenternas skötselförslag. Stora delar av området runt Klintabäcken är avsatt som Natura 2000-område och är en mycket artrikt lövskog med ett flertal hotade och rödlistade kärlväxter och kryptogamer. Lokalen ligger på norra sidan av Linderödsåsen i nordöstra Skåne intill Västra Vrams kyrka. Området är starkt präglat av Klintabäcken som rinner ner från höjden mot lantbruksmarkerna i norr. Längs bäckens båda sidor dominerar bokskog av olika slag med inslag av ädla lövträd men det går också hitta ett par granplanteringar och fuktigare avsnitt med ask och al (se bilaga 1). Klintabäcken är ett område med varierande naturtyper vilket gynnar en stor artrikedom i både flora och fauna (Niklasson et al. 2005). Här finns även spår efter människor såsom stengärdsgårdar och skålgropar vilket visar att marken har varit kulturpåverkad under lång tid (Emanuelsson et al. 2002). Det har även varit lång skoglig kontinuitet i området ( kristianstad.se) vilket gynnar arter som kräver lång etableringstid. Syftet med kursen är att få fram en skötselplan och att få kunskap om metodiken vid inventering av ängs- och hagmarker samt lövskog och få en större kunskap om indikator- och signalarter samt en bättre förståelse för historisk markanvändning ( Kursen har genomförts mellan den 29 augusti och 4 november, Studenter som inventerat och författat rapporten Karin Folkesson Åsa Jönsson Charlotta Lorenzen Åsa Persson Marika Tagel Studenter som medverkat vid inventeringarna Åsa Bengtsson Malin Nilsson Lisa Ragnarsson Marie Rydén Karin Sjödahl Kim Svitzer Handledare Ola Magntorn (kursansvarig) Erik Ederlöv (skogsinventeringar) Kjell-Arne Olsson (ängs- och hagmarksinventeringar) Christer Neideman (inventeringsmetodik) 3

4 2. Geologi och markhistoria Linderödsåsen består av prekambriskt urberg som bildats för mer än 570 miljoner år sedan. Det är i huvudsak granitisk berggrund med inslag av diabasgångar som man hittar längs sluttningen (SGU, 1978). Linderödsåsen är en del av den så kallade Tornquistzonen som är nordväst-sydöstligt sträckande förkastningar i form av bergsryggar, så kallade urbergshorstar, som bildats på grund av rörelser i jordskorpan (Sveriges nationalatlas, 2002). Området fick sitt nuvarande utseende efter den senaste landisens tillbakadragande för ungefär år sedan. Blockrika moräner som smält fram ur isen avlagrades på horstens nordsida, längre ned under högsta kustlinjen har överlagringar med svämsediment brett ut sig.(sgu, 1991) När de första människorna kom till Klintabäcksområdet hade landskapet en tundrakaraktär som sedan beväxtes med björk, tall och hassel. Efterhand som temperaturen ökade invandrade ek, lind och alm. De första människorna var jägare och samlare som levde på vad som fanns i naturen (Emanuelsson et al., 2002). Det finns rikligt med kulturlämningar som rösen, skålgropar och en fornåker i området från bland annat järnåldern (muntligt, Ederlöf, E.). Först för 5000 år sedan kom boken till Skåne, befolkningen var då bofast och många av de gamla fornåkrarna beväxtes med bokskogar (Emanuelsson et al., 2002). Den äldsta bevarade kartan över lokalen ritades 1740 då norddelen var en ekbevuxen äng och utmarker sträckte ut sig i söder (se bild 1). År 1803 hade delar av ängsmarken uppodlats men huvuddelen av området var fortfarande utmark. På 1930talet fanns det enstaka avstyckade betesmarker i bokskogen och en slåtteräng där Klintabäcken rinner ner på slätten (Lantmäteriet, kartmaterial) Bild 1. Karta från år Idag består området till huvuddel av produktionsbokskog i olika uppväxningsstadier. Slåtterängen från 1930 är nu ett alsumpkärr och en anlagd damm har grävts i nordväst. Mindre, avgränsade delar av lokalen har blivit granskogsplanteringar. 4

5 3. Lagstiftning 3.1 Natura 2000 Ett Natura 2000-område är skyddat av EU och de har som mål att bygga ett nätverk av skyddsvärda naturområden i Europa. Varje land ska utse lokaler som kan bli Natura områden och lämna dessa på förslag till EU. I Sverige samarbetar länsstyrelsen och naturvårdsverket för att hitta lokaler som naturvårdsverket kan föreslå till regeringen att lämna vidare som förslag till EU. Natura 2000 grundar sig på fågeldirektivet (79/409/EEG) och art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). När ett område har blivit utsett till Natura 2000 måste det bevaras genom speciella områdesskydd som t.ex. naturreservat. Natura områden ska prioriteras före andra områden i skyddsarbetet. En stor del av det undersökta området ingår i ett Natura 2000-område men för övrigt finns inga andra skydd än nyckelbiotoperna. 3.2 Biotopskyddsområde Ett biotopskyddsområde är ett mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda (MB 7 kap 11 ). Dessa utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Biotopskyddsområdena är små, oftast inte större än 5 ha. I biotopskyddsområden får man inte göra något för att skada naturen eller bedriva någon slags verksamhet utan tillstånd. Reglerna är olika för varje biotopskyddsområde. Eventuella skötselåtgärder utförs av skogsvårdsstyrelsen. Inom lagen om biotopskydd finns det utrymme för att göra nyckelbiotoper som sedan kan utvecklas till att bli ett biotopskyddsområde. Nyckelbiotoper omfattar endast den lokal där det skyddsvärda naturobjektet finns och de har oftast ingen stor kantzon som skyddar. Nyckelbiotoper har inget juridiskt skydd, däremot är markägaren skyldig att samråda med skogsvårdsstyrelsen sex veckor innan något ingrepp sker. Denna form av skydd kan vara aktuell i Klintabäcksområdet om tanken är att skydda mindre områden. 3.3 Naturreservat Ett naturreservat är, enligt miljöbalken, ett mark- eller vattenområde som ska bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer och/eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Även ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter kan utses till ett naturreservat. Ett naturreservat får utses av länsstyrelsen eller kommunen (MB 7 kap 4 ). Detta skydd används oftast för områden större än 20 ha (muntligt, Thomasson, T.). För Klintabäcksområdet är denna form av skydd att föredra, då det tar hänsyn både till naturvärden samt friluftsliv. 3.4 Naturvårdsavtal Naturvårdsavtal är en typ av skydd som ingås av staten och markägaren. I detta avtal förbinder sig markägaren att bruka eller sköta marken enligt överenskommelsen vilket löper ett visst antal år, det normala är år. Markägaren tillsammans med skogsvårdsstyrelsen utarbetar detaljerna i naturvårdsavtalet. Avtalet är juridiskt bindande och följer fastigheten. 3.5 Ersättning Ersättning för naturvårdsavtalen grundas på naturvärdena, beloppet betalas ut som en engångssumma till markägaren. Vid biotopskydd görs en utvärdering av biotopen och utifrån det sätts en skälig ersättning som betalas ut som en engångssumma till markägaren. I 5

6 värderingen tar man hänsyn till intäkter och nuvarande samt framtida kostnader och därefter beräknas värdet av biotopen fram. 4. Inventeringsmetoder 4.1 Skogsbiologernas naturvärdesbedömning Skogsbiologernas naturvärdesbedömning är en granskning av marken baserad på kulturarv, ålder, avdöende och topografi istället för en ren artinventering men även signalarter påverkar bedömningen. Man följer ett i förhand gjort protokoll och med hjälp av detta poängsätter man objektet. I protokollet finns sju olika naturmiljöer att välja mellan beroende på vilken miljö som ska bedömas. Det är nystörda skogsmiljöer, pionjärlövträdsfaser, tallskogar, granskogar, lövsumpskogar, betespräglade miljöer och ädellövmiljöer. Bedömningen följer en tregradig skala (Drakenberg et al. 1994), < 10 poäng ger låga naturvärden, > 15 poäng ger höga naturvärden, > 30 poäng ger mycket höga naturvärden. Ett område kan få maximalt 50 poäng men brukar oftast inte överstiga 30 poäng. Metoden är endast tänkt att användas på små områden, mellan 5-10 ha och den används när man vill göra en översiktlig bedömning av en lokal samt ge en hjälp angående skötsel och naturvårdsåtgärder i området. I Klintabäcken utfördes sju naturvårdsbedömningar, en vardera för bäcken, bokskog, ungskog, branten, blandskog samt våtmarker (se bilaga 1). I bedömningen av våtmarkerna inkluderas alkärret eftersom områdena har samma naturvärden. 4.2 Nyckelbiotopsinventering Nyckelbiotopsinventering används av skogsvårdsstyrelsen när man vill göra en grundligare inventering av ett område. I ett färdigt protokoll fyller man i trädslag, buskar, rödlistade arter, signalarter och nyckelement. Nyckelement är inslag och strukturer i skogen som är speciellt värdefulla för rödlistade djur och växter och rent allmänt för biotopens naturvärde (Norén, M et al. 2002). Exempel på nyckelelement kan vara högstubbar och stengärden. Resulterar inventeringen i att lokalen visar sig vara en fin naturmiljö kan det leda till att området förklaras vara en nyckelbiotop. 4.3 Epifytisk lav- och kryptogaminventering I en glänta i sluttningen nordost om Klintabäcken utfördes en kvantitativ inventering av epifytiska lavar och kryptogamer på 9 stycken relativt likåldriga träd. Syftet är att den här inventeringen ska ligga till grund för framtida undersökningar avseende t.ex. luftföroreningsstatusen eller hur epifytfloran förändrar sig över tid. Lavar är en mycket bra indikator på luftkvaliteten eftersom alla luftföroreningar absorberas av laven. I inventeringen fås även frekvensen epifytiska lavar och kryptogamer inom det markerade rutnätet för att bedöma nuvarande status och eventuella naturvärden. Många av de ovanliga lavarterna kräver lång skoglig kontinuitet och hög luftfuktighet som t.ex. lunglav. Inventeringsplatsen hyser dock inga ovanliga lavarter eftersom den valda lokalen inte har tillräckligt gamla träd och att luftfuktigheten är något sämre där. Det kan dock vara intressant att se hur lav- och kryptogamfrekvensen utvecklar sig med tiden. Metoden som användes vid inventeringen innebär att ett rutnät á 20 x 20 rutor, där varje ruta är 1 x 1 cm, fästes på trädstammens västra sida ca 1m uppåt stammen (se bild 2). I centrum av rutans nederkant fästes en skruv som lämnades kvar till eventuella efterföljande inventeringar. Det totala rutnätet är 40 x 40 cm och har 100 skärningspunkter. I skärningspunkterna, som utgörs av 4 smårutor, artbestäms epifyten och noteras. Rutnätet skapar ett koordinatsystem 6

7 med en y-axel från A-J och en x-axel från 1-10 sett från nollpunkten och uppåt (Hultengren 2005), (se figur 1). Metoden ger en kvantitativ uppskattning av epifytförekomsten (för resultat se bilaga 4).. Figur 1. Rutnätets koordinatsystem Bild 2. Rutnätets placering på träd Områdesbeskrivning 5.1 Klintabäcken Klintabäcken börjar sitt flöde uppe på Linderödsåsen i söder för att sedan slingra sig ner till Vramsån i Tollarp, på vägen passeras Klinten och alkärret. I söder delar sig bäcken i ett kvill och i anslutning till denna finns träd som påbörjat sockelbildning. Den rika förekomsten av stora block präglar den södra delen av bäcken och dess omgivningar. De iögonfallande stora moränblocken i bäckfåran är unika i södra Sverige (Arup, 2001) Trädskiktet på båda sidorna domineras av grov bok, Fagus sylvatica, med inslag av lind, Tilia cordata, och andra ädellövträd. Bäcken är klassad som nyckelbiotop sedan 1992 enligt Skogsvårdsstyrelsens hemsida. I bäcken domineras mossorna av näckmossa, Fontinalis antipyretica, bäcksprötmossa samt rutlungmossa, Conocephalum conicum. Här finns också bäcklav Dermatocarpon luridum som trivs bra i rinnande vatten. I anslutning till bäcken finns det högstubbar med bohål och tickor, lågor med rik svampförekomst, grova träd med bl.a. lunglav, Lobaria pulmonaria, samt rotvältor. Naturvärde: Enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning innehar detta område höga naturvärden då poängen blir så hög som 22 (se bilaga 5A och kapitel 4.1). Enligt nyckelbiotopsinventeringen finns det rikligt med strukturer och nyckelelement som är värdefulla för den biologiska mångfalden, t.ex. högstubbar med bohål och hackmärken, buketträd, murgrönelianer och stora mossbeklädda block (se bilaga 5B och kapitel 4.2). 7

8 Några av signalarterna längs med bäcken är skogssvingel Festuca altissima, murgröna Hedera helix, vårärt Lathyrus vernus, rutlungmossa, lunglav, bokkantlav Lecanora glabrata samt rutbläcksvamp Coprinus picaceus (se bild 6). Skötselråd: En skyddszon om 25 meter på vardera sidan om bäcken rekommenderas för att bibehålla fuktigheten, zonen med bäcken bör lämnas till fri utveckling. Bild 3. Klintabäcken Bild 4. Högstubbe med bohål Bild 5. Rutbläcksvamp 8

9 5.2 Våtmark I norr rinner Klintabäcken ut i ett relativt näringsrikt alkärr som domineras av klibbal Alnus glutinosa och ask Fraxinus excelsior, i olika åldrar och uppväxningsstadier. I fältskiktet finns det brännässla Urtica dioica, humle Humulus lupulus och pilört Persicaria sp. Dominerande mossor är thujamossa, Thuidium sp, praktstjärnmossa, Mnium undulátum, och skuggstjärnmossa Mnium hornum. Det mesta av våtmarkerna inklusive alkärret är klassade som nyckelbiotoper sedan 1992 enligt Skogsvårdsstyrelsens hemsida. I sänkor i bokskogen finns flera kärrmiljöer där det står vatten under stora delar av året. Här liksom i alkärret finns det kärrbräsma Cardamine pratensis ssp paludosa, även bäckbräsma Cardamine amara ska finnas här enligt tidigare inventeringar, dock har den inte påträffats vid detta tillfälle. Naturvärde: Enligt skogsbiologernas naturvårdsbedömning får våtmarkerna 17 poäng p.g.a. att här bl.a. finns rikligt med lövträd, lågor och ytlig översilning (se bilaga 6A och kapitel 4.1). Enligt nyckelbiotopsinventeringen finns det även bukettväxande hassel Corylus avellana och klibbal i alkärret. (Se bilaga 6B och kapitel 4.2) I övriga våtmarker finns det värdefulla lokaler för insekter som bohål, hackmärken, och lövmull. Signalarter i våtmarkerna är skärmstarr, gullpudra Chrysosplenium alternifolium, strutbräken Matteuccia struthiopteris och bokvårtlav. Skötselråd: Alkärret och övriga våtmarker bör lämnas till fri utveckling för att kunna bibehålla sina naturvärden. 5.3 Bokskog Bokskogen beskrivs som fyra olika områden p.g.a. skillnader i struktur, kulturpåverkan och olika näringsförhållanden på växtplatserna Branten, ängsbokskog På Klintens norra sida finns det en blockrik brant som på grund av sitt speciella utseende med stora block, mossbeväxt lodvägg hyser ett flertal signalarter. Branten har dessutom ett påtagligt inslag av skogslönn, Acer platanoides, i olika åldrar. Otillgängligheten för skogsbruk har skapat flera intressanta strukturer som rotvältor och högstubbar. Mossfällen är tjock och varierad det finns t.ex. stor bräkenmossa, Plagiochila asplenoides, råttsvansmossa, Isothecium myurum, västlig hakmossa, Rhytidiadephus loreus, och skuggstjärnmossa, Mnium hornum. Naturvärde: Enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning får branten 19 poäng, det vill säga höga naturvärden, eftersom den blockrika bergssluttningen är rik på intressanta strukturer (se bilaga 7A och kapitel 4.1). Här växer träd som är av en varierande storlek och på stenar och stammar finns rikligt med mossor av vilka flera är signalarter som t.ex. västlig hakmossa, Rhytidiadephus loreus, och platt fjädermossa, Neckera complanta. På stammarna växer det även flera signalarter av lavar som t.ex. lunglav, stiftklotterlav och grynig filtlav (se bilaga 7B). Skogslönnen, Acer plantanoides, är ett rikbarksträd som är särskilt värdefullt och hyser flera intressanta arter som rosa lundlav, Bacidia rosella och porella, Porella sp. Skötselråd: Branten bör lämnas för fri utveckling men insatser för att bevara och öka lönninslaget, till exempel glesa ut kring uppväxande plantor, rekommenderas för att bibehålla 9

10 artrikedomen. Om ett träd faller skall man låta det ligga för att ytterligare höja brantens naturvärden Övrig bokskog Bokskogen är av både ängs- och hedskogskaraktär där det mesta av bokskogen på bäckens västra sida har ett örtrikt fältskikt med gulplister, Lamiastrum galeobdolon, skogssvingel, Festuca altissima, och blåsippa, Hepatica nobilis. På östra sidan är det i huvudsak fattigare och en stor del av skogen är planterad men enstaka jätteträd växer längs vägen (se bilaga 1). Vissa delar av området är mer blockrika än andra och skogen har en omväxlande struktur. Naturvärden: Enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning får hedbokskogen 11 poäng och ängsbokskogen 16 poäng (se bilaga 8A.1, 8A.2 och kapitel 4.1). Hedbokskogen har < 15 poäng och klassas därför inte som ett område med höga naturvärden för nuvarande men är en lokal med hög naturvärdespotential (Niklasson et al. 2005). På vissa ställen är marken storblockig med mossfällar och det förekommer källdråg på ett flertal platser i området. På träden växer det en del signalarter som t.ex. bokvårtlav, Pyrenula nitida, och fjädermossor, Neckera sp. I fältskiktet finns även signalsvampar som fjällsopp, Strobilomyces strobilaceus, rutbläcksvamp, Coprinus picaceus, och igelkottsröksvamp, Lycoperdon echinatum (se bilaga 8B). Skötselråd: Eftersom lokalen har hög naturvärdespotential kan man genom restaureringsinsatser minska utdöendeskulden (Niklasson et al. 2005) i Klintabäcksområdet. I hedbokskogen är trädens kronor alldeles för högt upp och det medför att området måste glesas upp för att släppa ner mer ljus (muntligt Magntorn, O.). För att få en större andel död ved i området kan man ringbarka ett antal träd, även gran, Picea abies, bör avverkas så att de inte förökar sig på ädellövskogens bekostnad. De lågor som ligger över stigen sågas upp och läggs vid sidan om stigen för att underlätta för fotgängare. Runt grova träd kan man frihugga så att de kan breda ut sig och i framtiden bilda jätteträd. För att göra ett bryn mellan bokskogen och omgivande öppen mark avverkas vissa bokar med låga naturvärden och bärande buskar och träd planteras in. Bild 6. Bokskog 10

11 5.3.3 Ungskog Ungskogen domineras av likåldriga bokar med några inslag av lite äldre träd. Inga grova eller spärrgreniga träd finns så ungskogen växer tätt vilket gör att skogen blir väldigt skuggig och mörk. Det vanligaste trädslaget är bok men det finns även skogslönn, Acer platanoides, ask, Fraxinus excelsior, vårtbjörk, Betulaceae pendula, och hassel, Corylus avellana. Det finns ingen påtaglig lav- eller mossflora. I ungskogen som finns på västra sidan av Klintabäcken går det in en våtmark som beskrivs i avsnittet om våtområden. Naturvärden: Enligt skogsbiologernas naturvårdsbedömning får ungskogen 10 poäng (se bilaga 9A och kapitel 4.1). Trots de låga naturvärdena i ungskogen hittas signalarten blåsippa, Hepatica nobilis, som indikerar på kalk i marken, på flera ställen (se bilaga 9B). Skötselråd: Mindre träd och buskar röjs undan runt de större träden så att de får möjlighet att utvecklas fritt. Det ska även glesas runt knotiga träd för att gynna arter som lever på och i dessa träd. För att få en ökad variation i ungskogen ska Acer platanoides, ask, Fraxinus excelsior, vårtbjörk, Betulaceae pendula, och hassel, Corylus avellana, sparas. Gläntor öppnas upp för att gynna skuggkänsliga arter och den ved som blir en följd av röjningen lämnas kvar på marken som en tillgång för mindre organismer. Man låter lågorna ligga kvar eftersom de ger en större artrikedom bland annat i insektsfaunan. 5.4 Blandskog Uppe på höjden i söder ligger en igenvuxen hagmark, som vid första anblicken kan tyckas trivial men som efter en stunds begrundan visar sig ha potential att utvecklas till en värdefull lokal. Ädellövträd dominerar men variationen är stor, både gran, Picea abies, och vårtbjörk, Betulaceae pendula, förekommer liksom ett antal bärande träd och buskar. Marken är rik på block med en kraftig mossfäll som domineras av vanlig hakmossa, Rhytidiadephus squarrosus, cypressfläta, Hypnum cypressiforme, pösmossa, Sclerpodium purum, och väggmossa, Pleurozium scheberi. Undervegetationen bär spår efter tidigare hävd och många av växterna återfinns normalt på öppnare platser. Naturvärden: Enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning får blandskogen 17 poäng för sin träd- och strukturvariation (se bilaga 10A och kapitel 4.1). Blandskogen är inte så rik på signalarter, endast vågig sidenmossa, Plagiothecium undulatum, västlig hakmossa, Rhytidiadephus loreus, och lind, Tilia cordata, men har många andra kvaliteter såsom bärande träd, torrakor och rotvältor. De bärande träden är en nödvändighet för småfågelfaunan och har inte många andra möjligheter att få fäste i bokskogen. Förekomsten av död ved och lågor är högre än i områdets andra avsnitt och en förutsättning för många insektsarter (Niklasson et al, 2005). Blandskogens yttre gräns utgörs av en stenmur som i sig själv är ett nyckelelement (se bilaga 10B). Skötselråd: För att höja naturvärdena i blandskogen krävs en massiv insats. Både gran, Picea abies, och bok, Fagus sylvatica, bör hållas tillbaka till förmån för bärande träd och buskar som kräver en öppnare skogstyp. Stormfällor och övrig död ved ska i mesta möjliga mån få ligga kvar som en resurs för insekter och andra intressenter. 5.5 Granskog I området runt Klintabäcken finns det fyra mindre lokaler med planterad granskog. Här finns knappt något buskskikt och fältskiktet är mycket artfattigt liksom bottenskiktet. Naturvärde: I dessa områden finns inga naturvärden. 11

12 Skötselråd: När träden uppnått avverkningsålder, avverkas samtliga träd för att lämna plats till ädellövskog. Ev. kan avverkning ske successivt så att omgivande miljöer med naturvärde får en chans att acklimatisera sig och luftfuktigheten i skogen bevaras. 6. Diskussion Området runt Klintabäcken består av många olika delar med skilda naturvärden, alltifrån den artfattiga granskogen till bäcken som redan är en nyckelbiotop. Här finns ytterligare fyra nyckelbiotoper varav våtmarkerna står för tre och branten för den fjärde. För att få en helhetssyn och binda samman de olika nyckelbiotoperna bör man även skydda områden med naturvärdespotential. Naturvärdespotentialer finns framförallt i hedbokskogen ovanför branten och öster om bäcken eftersom de ligger i anslutning till nyckelbiotoperna. Detta gör att ovanliga arter enkelt kan kolonisera nya habitat i takt med att skogen utvecklas mer och mer till en naturskogsartad miljö vilket på sikt minskar utdöendeskulden. En utdöendeskuld innebär att en naturtyp hyser fler arter än den egentligen klarar av. (Niklasson et al, 2005) Eftersom både bäcken och branten har mycket höga naturvärden är det viktigt att området bevaras i nuvarande skick (se kapitel 5.1 och 5.3.1). Enligt skogsbiologernas naturvärdesbedömning får branten 19 poäng vilket är nära de värden som räknas till mycket höga naturvärden. Att bedömningen av branten inte blir högre kan bero på att det inventerade området är för litet. Hade ett större område inventerats hade eventuellt fler värdefulla strukturer förekommit och höjt naturvärdena. Naturvärden baserade på säsong eller som kräver höga artkunskaper kan ha undgått de ovana inventerarna. Om bäcken och branten får utvecklas fritt kan nuvarande arter bevaras och invandring av kontinuitetskrävande arter främjas. Förekomsten av skogslönn, som är ett rikbarksträd, är mycket viktig för flera ovanliga lavarter som redan finns i området, därför bör man se till att skogslönnen kan utvecklas och föryngra sig vilket kan innebära att vissa bokar behöver avverkas (se kapitel 5.3.1). Oavsett vilken skyddsform som kommer att tillämpas i området bör en skyddszon om minst 25 meter inrättas på var sida om bäcken samt nedanför branten för att säkerställa luftfuktigheten på platsen. Det finns många arter som kräver hög luftfuktighet och är mycket känsliga för luftföroreningar vilket skyddszonen kan motverka (muntligt Thomasson, T.), flera av dessa påträffas runt Klintabäcken. Skogsbiologernas naturvärdesbedömning är framtagen för att även inte så artkunniga skogsintresserade ska kunna få en bild av naturvärdet i en skog. Nyckelbiotopsinventeringen baseras till stor del på signalarter och nyckelelement och används av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän. I den aktuella undersökningen vid Klintabäcken kompletterar de två inventeringarna varandra såtillvida att det ger både en översiktlig helhetsbild och en mer detaljerad bild av värdefulla strukturer och arter. En stor del av området som ingår i undersökningen är ett Natura 2000-område (se kapitel 3.1), vilket innebär att det även måste områdesskyddas genom t.ex. naturreservat eller biotopskydd (MB Förordningar, 1998:1252). Ett biotopskyddat område är oftast mindre än 5 ha vilket gör att denna form av skydd inte är aktuell för Klintabäcken då det är ungefär 50 ha stort. Naturreservat är en skyddsform som kan passa mycket bra i området då hänsyn kan tas både till den biologiska mångfalden och till friluftslivet som är mycket frekvent här. Författarna till denna rapport anser att ett naturreservat bör inrättas för att bevara områdets höga naturvärden. 12

13 Referenser Arup, U. (2001). Inventering av lavar och mossor på Linderödsåsen. Länsstyrelsen Skåne län. Opublicerat manuskript. Cortin, B. (1998). Svampar. Stockholm: Nordstedts förlag AB Drakenberg, B., Lindhe, A. (1994). Naturvärdesbedömning av skogsmark. Skogsbiologerna AB Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Billqvist, M., Carlsson, B., Lewan, N. (2002). Det skånska kulturlandskapet (Årsbok för Naturskyddsföreningen i Skåne 2001). Lund: BTJ Tryck AB Gärdenfors, U. (1992). APPENDIX till lägesrapport (1992) inom WWF-projketet Landmollusker i naturvården. Opublicerat manuskript, Lunds Tekniska Högskola, Zoologiska institutionen. Gärdenfors, U. (ed.). (2005). Rödlistade arter i Sverige Uppsala: Artdatabanken, SLU Hallingbäck, T., Holmåsen, I. (1985). MOSSOR En fälthandbok (2: a rev. uppl.). Stockholm: Stenströms Bokförlag AB/Interpublishing Jahns, H M. (1980). Ormbunkar Mossor Lavar. München: BLV Verlagsgesellscaft mbh Kornfält, K-A., Bergström, J., Carserud, L., Henkel, H., Sundquist, B. (1978). Beskrivning till berggrundskartan och flygmagnetiska kartan Kristianstad SO. Stockholm: Statens lantmäteriverk. Mossberg, B., Stenberg, L., Ericsson, S. (1992). Den Nordiska Floran. Belgien, Turnhout: Brepols Nitare, J. (ed.). (2000). Signalarter Indikatorer på skyddsvärd skog Flora över kryptogamer. Jönköping: Skogsstyrelsen Niklasson, M., Nilsson, S-G. (2005). Skogsdynamik och arters bevarande. Danmark: Studentlitteratur Ringberg, B. (1991). Beskrivning till jordartskartan Kristianstad SO. Uppsala: Offsetcenter AB. Sveriges nationalatlas. (2002). Berg och jord. Italien Hemsidor Skogsvårdstyrelsen [ Kristianstad kommun [ kristianstad.se/kommunen/mhk/nvplan/sok/visaobjekt_epi.asp?objekt=55] Högskolan Kristianstad [ /bid420ht2005kp.pdf] 13

14 Muntligt Ederlöf, E. Skogsvårdsstyrelsen, muntligt , exkursion vid Klintabäcken Magntorn, O. Högskolan Kristianstad, muntligt , exkursion vid Klintabäcken Thomasson, T. Skogsvårdsstyrelsen, muntligt , exkursion vid Ullstorp Kartor Berggrundskartan Kristianstad SO, SGU serie Af nr. 121 Jordartskartan 3D Kristianstad SO, SGU serie Ae nr. 88 Karta, Lantmäteriet,1740 Skifteskarta, Lantmäteriet, 1803 Karta, Lantmäteriet, 1930 Orienteringskarta, Tollarpskartan Ö. FK Åsen,

15 Bilaga 1. Rött: Klintabäcken Blått: Våtmarker Vitt: Bokskog Lila: Ungskog Gult: Blandskog Grönt: Granskog : Vägen 15

16 Bilaga 2. Artlista över Klintabäcksområdet. Svenskt namn Vetenskapligt namn Familj Signalart/Rödlistad HK Träd &Buskar Alm Ulmaceae Ulmus Almväxter Ask Fraxinus excelsior Syrenväxter Asp Populus tremula Videväxter Avenbok Carpinus betulus Hasselväxter Björk Betulaceae Björkväxter Bok Fagus sylvatica Bokväxter Ek Quercus robur Bokväxter Fågelbär (sötkörsbär) Prunus avium Rosväxter Gran Picea abies ssp. Tallväxter Hassel Corylus avellana Hasselväxter Klibbal Alnus glutinosa Björkväxter Lind Tilia cordata Lindväxter Signalart Lönn Acer platanoides Lönnväxter Måbär Ribes alpinum Vinbärsväxter Rönn Sorbus aucuparia Rosväxter Kärlväxter Blåsippa Hepatica nobilis Ranunkelväxter Signalart LC Brännässla Urticaceae dioica ssp. Nässelväxter Buskstjärnblomma Stellaria holostea Nejlikväxter Signalart Bäckveronika Veronica beccabunga Lejongapsväxter Gullpudra Chrysosplenium alternifolium Stenbräckeväxter Signalart Gulplister Lamiastrum galeobdolon ssp. Kransblommiga Hampflockel Eupatorium cannabinum Korgblommiga Harsyra Oxalis acetosella Harsyreväxter Humle Humulus lupulus Hampväxter Humleblomster Geum rivale Rosväxter Häxört sp Circaea sp Dunörtsväxter Signalart Kärrbräsma Cardamine dentata ssp. Korsblommiga Kärrfibbla Crepis paludosa Korgblommiga Signalart Murgröna Hedera helix Araliaväxter Signalart Myskmadra Galium odoratum Mårväxter Signalart Månviol Lunaria redviva Korsblommiga Signalart NT Näva sp. Geranium sp. Näveväxter Pilört sp Persicaria sp Slideväxter Rödblära Silene dioica Nejlikväxter Skogsbingel Mercurialis perennis Törelväxter Stenmåra Galium saxatile Mårväxter Storrams Polygonatum multiflorum Liljeväxter Signalart Trolldruva Actaea spicata Ranunkelväxter Vårärt Lathyrus vernus Ärtväxter Signalart Gräs/Starr Lundslok Melica uniflora Gräs Långsvingel Festuca gigantea Gräs Rödven Agrostis capillaris Gräs Skogssvingel Festuca altissima Gräs Signalart NT 16

17 Skärmstarr Carex remota Starr Signalart Tuvtåtel Deschampsia cespitosa Gräs Kärlkryptogamer Strutbräken Matteuccia struthiopteris Majbräkenväxter Signalart Stensöta Polypodium vulgare Stensöteväxter Träjon Dryopteris filix-mas Träjonväxter Örnbräken Pteridium aquilinum ssp. Örnbräkenväxter Svenskt namn Vetenskapligt namn Signalart/Rödlistad HK Mossor Hyonum cupressiforme Björnmossa Polytrichum commune Bäckraggmossa Racomitrium aciculare Bäcksprötmossa Rhynchostegium riparioides Fällmossa Antitrichia curtipendula Signalart Guldlockmossa Homalothecium sericeum Signalart Hakmossa Rhytidiadelphus squarrosus Husmossa Hylocomium splendens Hättemossa sp. Orthotrichum Klippfrullania Frullania tamarisci Signalart Kranshakmossa Rhytidiadelphus triquetrus Kvastmossa Dicranum scoparium Näckmossa Fontinalis antipyretica Palmmossa Climacium dendroides Platt fjädermossa Neckera complanta Signalart Porella sp Porella sp Signalart Praktstjärnmossa Mnium undulatum Pösmossa Scleropodium purum Rutlungmossa Conocephalum conicum Signalart Råttsvansmossa Isothecium myurum Rävsvansmossa Thamnobryum alopecurum Skogsstjärnmossa Mnium affine Skuggstjärnmossa Mnium hornum Stor bräkenmossa Plagiochila asplenoides Stubbkvastmossa Dicranum montanum Trubbfjädermossa Homalia trichomanoides Signalart Thujamossa Thuidium sp Vågig sidenmossa Plagiothecium undulatum Signalart Väggmossa Pleurozium scheberi Västlig hakmossa Rhytidiadelphus loreus Signalart Lavar Pertusaria amara Lepraria incana Hypogymnia physodes Bokkantlav Lecanora glabrata Signalart, rödlistad NT Pyrenula nitida Signalart, rödlistad NT Bäcklav Dermatocarpon luridum Glansfläck Arthonia spadicea Signalart Grynig filtlav Peltigera collina Signalart 17

18 Grå vårtlav Acrocordia gemmata Signalart Havstulpanlav Thelotrema lepadinum Signalart Klotterlav Opegrapha varia Lunglav Lobaria pulmonaria Signalart NT Lepraria ssp Olivklotterlav Opegrapha viridis Porlav Pertusaria pertusa Parmelia sulcata Sköldlav sp Peltigera sp. Evernia prunastri Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera Signalart, rödlistad VU er Svampar Fjällsopp Strobilomyces strobilaceus Signalart NT Fnösketicka Fomes fomentarius Honungsskivling Armillaria mellea Igelkottsröksvamp Lycoperdon echinatum Signalart, rödlistad NT Klibbticka Fomitopsis pinicola Kuddticka Phellinus igniarius Liten stinksvamp Mutinus carinus Signalart Lömsk flugsvamp Amanita phalloides Signalart Rutbläcksvamp Coprinus picaceus Signalart Röd flugsvamp Amanita muscaria För bestämning av vetenskapliga namn och hotkategori (HK) har följande referenser använts: Holmåsen (1985) Nitare (2000) Cortin (1998) Jahns (1980) Gärdenfors (2005) 18

19 Bilaga 3. Artlista över Klintabäcksområdet från tidigare inventeringar. Svenskt namn Vetenskapligt namn Signalart/Rödlistad HK Träd & Buskar Skogstry Lonicera xylosteum Kärlväxter Aklejruta Thalictrum aquilegifolium Bäckbräsma Cardamine amara Signalart Flenört Scrophularia nodosa Fläckig lungört Pulmonaria officinalis Gulsippa Anemone ranunculoides Hässleklocka Campanula latifolia Liljekonvalj Convallaria majalis Mellanhäxört Circaea intermedia Nordlundarv Stellaria nemorum Skogsbräsma Cardamine flexuosa Stinknäva Geranium robertianum Stinksyska Stachys sylvatica Stor häxört Circaea lutetiana Vitsippa Anemone nemorosa Vårvial Lathyrus sphaericus CR Gräs/Halvgräs/Starr Ljusgrön hundäxing Lundelm Lundskafting Skogsstarr Springkorn Vispstarr Kärlkryptogamer Majbräken Dactylis aschersoniana Agropyron caninum Brachypodium silvaticum Carex sylvatica Impatiens noli-tangere Carex digitata Athyrilum filix-femina Mossor Blåsfliksmossa Lejeunea cavifolia Signalart Grov baronmossa Anomodon viticulosos Signalart Klipp-skapania Scapania nemorea Plattsvepemossa u.a* Radula lindenbergiana Stenporella Porella cordeana Signalart Stubbspretmossa Herzogiella seligeri Signalart Sydkvastmossa Dicranum fulvum Rödlistad NT Trädporella Porella platyphylla Signalart Västlig husmossa Leoeskebryum brevirostre Rödlistad VU Zygodon rupestris Signalart Amblystegium tenax Jamesoniella autumnalis Lavar Blek kraterlav Gyalecta flotowii Rödlistad NT Kvistlav Fellhaneropsis vezdae Rödlistad VU Liten ädellav Catinaria laureri Rödlistad VU Liten ädellav Megalaria laureri Rödlistad 19

20 Mångfruktig blemlav Phlyctis agelaea Orangepudrad klotterlav Opegrapha ochrocheila Rödlistad NT Rosa lundlav Bacidia rosella Signalart, rödlistad NT Sköldlav Peltigera horizontalis Traslav Leptogium lichenoides Signalart Bacidia vezae Biatoridium monasteriense Rödlistad NT Opegrapha viridis Bacidia viridifarinosa Svampar Flockig puderskivling Cystolepiota adulterina VU Puderskivling Cystoleipiota bucknallii Skinntagging Dentipelleis fragilis NT Sydlig sotticka Ischnoderma resinosum VU * u.a = underart Artlistan och hotkategori (HK) hänvisas till följande referenser; Gärdenfors (1992) Arup (2001) Vid översättning till svenska namn har följande referenser använts; Artdatabanken Mossberg (1992) Holmåsen (1985) Nitare (2000) Jahns (1983) 20

21 Bilaga 4. Lavinventering: Träd nr 1 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A Sköldlav sp 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F Hättemossa sp Hättemossa sp Sköldlav sp Porlav 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B Sköldlav sp 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G Sköldlav sp Porlav Porlav Kantlav Sköldlav sp 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Klotterlav 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H Hättemossa sp Sköldlav sp Sköldlav sp 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J Sköldlav sp 21

22 Lavinventering: Träd nr 2 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Mjöllav ssp 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D Hättemossa sp 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J 22

23 Lavinventering: Träd nr 3 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J 23

24 24 Lavinventering: Träd nr 4 Ask x , y A 2A 3A 4A Bandmossa 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B Porlav 8B Porlav 9B Porlav 10B 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E Stiftklotterlav 8E 9E 10E 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I Porlav 10I 1J 2J 3J Porlav 4J Porlav 5J 6J Porlav 7J 8J 9J 10J

25 25 Lavinventering: Träd nr 5 Björk x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J

26 Lavinventering: Träd nr 6 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F Ospec lav Spricka 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B Spricka 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G Spricka Spricka 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Ospec lav Spricka 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H Ospec lav Ospec lav Spricka 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D Ospec lav Spricka 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I Spricka 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E Ospec lav Spricka 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J Spricka 26

27 Lavinventering: Träd nr 7 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A Hättemossa sp 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B Hättemossa sp Hättemossa sp Hättemossa sp 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G Hättemossa sp 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Sköldlav sp Hättemossa sp Hättemossa sp 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D Sköldlav sp Brun kantlav Brun kantlav Klippfrullania 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E Hättemossa sp Hättemossa sp Hättemossa sp 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J 27

28 Lavinventering: Träd nr 8 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Mjöllav ssp 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E Trädgröna 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J 28

29 Lavinventering: Träd nr 9 Bok x , y A 2A 3A 4A 5A 6A 7A 8A 9A 10A Råttsvansmossa Råttsvansmossa Sköldlav sp 1F 2F 3F 4F 5F 6F 7F 8F 9F 10F 1B 2B 3B 4B 5B 6B 7B 8B 9B 10B Sköldlav sp Råttsvansmossa 1G 2G 3G 4G 5G 6G 7G 8G 9G 10G 1C 2C 3C 4C 5C 6C 7C 8C 9C 10C Råttsvansmossa Råttsvansmossa 1H 2H 3H 4H 5H 6H 7H 8H 9H 10H 1D 2D 3D 4D 5D 6D 7D 8D 9D 10D 1I 2I 3I 4I 5I 6I 7I 8I 9I 10I 1E 2E 3E 4E 5E 6E 7E 8E 9E 10E 1J 2J 3J 4J 5J 6J 7J 8J 9J 10J 29

30 30