SVENSKA BANKFÖRENINGEN FONDBOLAGENS FÖRENING SVENSKA FONDHANDLAREFÖRENINGEN

Transkript

1 SVENSKA BANKFÖRENINGEN FONDBOLAGENS FÖRENING SVENSKA FONDHANDLAREFÖRENINGEN YTTRANDE Finansdepartementet STOCKHOLM Synpunkter på Förslag till Rådets direktiv i syfte att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar inom gemenskapen KOM(2001)400 (EUFi2001/1324) Bakom detta yttrande står Svenska Bankföreningen, Fondbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen, i det följande benämnda föreningarna. Synpunkterna följer direktivförslagets rubricering. Motiveringstexten I motiveringstextens punkt 4 (sid 3) översätts de engelska begreppen trusts och partnerships till de svenska begreppen stiftelser respektive partnerskap. Detta skulle kunna leda till misstolkningen att t.ex. vanliga svenska stiftelser omfattas av direktivet, vilket inte är fallet. Alternativa översättningar skulle t.ex. kunna vara truster respektive handelsbolag. Artikel 1 Inga synpunkter. Artikel 2 I direktivtexten har det engelska uttrycket individual genomgående översatts till enskild person vilket kan ha en oklar betydelse i Sverige. Föreningarna anser att det mer etablerade uttrycket fysisk person, som delvis används i direktivförslagets kommentarer, bör användas genomgående i direktivtexten. Artikel 3 Föreningarna har tidigare, bl.a. i en framställning , riktat stark kritik mot de förfaranden som föreslagits för att fastställa betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Eftersom de förfaranden som föreslås i det nu aktuella

2 2 direktivförslaget är desamma som föreslagits tidigare vill föreningarna ånyo framföra kritiken. De svenska finansiella institutens datasystem för registrering av kunder grundas på att kunderna identifieras genom de svenska personnumren. Identifieringssystemet är väl utvecklat och håller en mycket hög kvalitets- och säkerhetsnivå. Kreditinstituten har lagt ned oerhört stora kostnader på att bygga upp, samordna och implementera detta system. Den miniminorm som i direktivförslaget föreslås för betalningsmottagarens identitet skulle innebära att en mängd nya olika typer av uppgifter skulle behöva användas i de svenska kreditinstitutens kundsystem, eftersom de olika medlemsstaterna har olika typer av identitets- och skattenummer för sina medborgare. Dessutom skulle det i avsaknad av identifieringsnummer bli nödvändigt för betalningsombuden att hantera uppgift om betalningsmottagarens födelsedatum och födelseort. Detta är uppgifter som över huvud taget inte finns i dagens system eller har något utrymme där. Om kreditinstituten skulle tvingas att bygga om sina system för att uppfylla kraven i direktivet är för det första risken stor att den höga kvaliteten och säkerhetsnivån i de nuvarande systemen äventyras. Bland annat skulle det i ett nytt system inte finnas möjlighet att kontrollera riktigheten såsom löpande sker med de svenska identifikationerna. För det andra skulle en systemombyggnad vara mycket kostsam, något som i slutänden drabbar kreditinstitutens kunder. För att värdet av en omfattande systemändring ska stå i rimlig proportion till nyttan anser föreningarna att det krävs att en enhetlig europeisk standard för identifiering först tillskapas. Grundkravet för en sådan gemensam standard är att man inom respektive land kan använda samma typ av identifikationsnummer för alla EU-medborgare. Föreningarna anser därför att uppgifter om betalningsmottagarnas identitet även efter direktivets ikraftträdande ska utgöras enbart av namn och adress - dvs. inte skattenummer etc. och inte heller födelsedatum och födelseort - och att dessa uppgifter ska fastställas på samma sätt som sker enligt dagens penningtvättsregler. En jämförelse kan göras med de avtal som den amerikanska skattemyndigheten IRS har ingått med utländska banker i hela världen. Dessa anses vara synnerligen ingripande och har medfört omfattande merkostnader och merarbete för de inblandade instituten. Men inte ens i dessa krävande avtal har man gått så långt som regeringen nu vill medverka till att man ska få göra inom EU. I de amerikanska Qualified Intermediary-avtalen nöjer man sig med ett intygande från kunden själv där det ska framgå namn och adress.

3 3 Beträffande kravet på hemvistintyg har föreningarna i den tidigare inlämnade framställningen framfört bl.a. - att ett sådant krav kan komma att försvåra öppnandet av bankkonton och andra sparformer inom EU och därmed motverka principen om fria kapitalrörelser, - att införandet av en ny rutin för hantering och lagring av pappersbaserade intyg måste betraktas som en rent tillbakasträvande åtgärd i en tid när kontoadministration inom den finansiella sektorn sker elektroniskt, - att ett hemvistintyg är en färskvara vars värde som bevis för hemvist kraftigt kan ifrågasättas samt - att det blir stora problem för kreditinstituten att fastställa äktheten hos ett hemvistintyg. Föreningarna anser att den stora kostnaden som kreditinstituten åsamkas p.g.a. hanteringen av hemvistintygen inte kan försvaras mot bakgrund av det svaga värde som intygen har. Föreningarna anser att fastställande av hemvist i stället bör ske på samma sätt som enligt de ovan nämnda QI-avtal som svenska banker tecknat med den amerikanska skattemyndigheten IRS. Det skulle betyda att de EU-medborgare som inte ska ingå i informationsutbytet skulle underteckna ett dokument där de intygar att de inte är skattskyldiga i EU. Genom att underteckna ett sådant intyg förbinder sig kunden bl.a. att underrätta betalningsombudet ifall den skatterättsliga hemvisten förändras. Detta skulle också innebära att det räcker med ett självintygande som kunderna gör när de öppnar ett konto eller depå i en svenska bank. Oavsett hur kraven på hemsvistintyg kommer att utformas i det kommande direktivet vänder sig föreningarna mot det retroaktiva kravet i punkt 3 c. Detta krav innebär att betalningsombuden, långt innan det ens står klart om direktivet kommer att träda i kraft och hur det i så fall slutligt kommer att utformas, tvingas kräva hemvistintyg av sina kunder. Artikel 4 En allmän synpunkt är att definitionen av betalningsombud måste överensstämma med dagens svenska regler om vilka som lämnar kontrolluppgift om ränta och fordringsbelopp respektive likvider vid försäljning och inlösen. Föreningarna har i övrigt inga synpunkter med reservation för att innebörden av punkt 2 inte är helt klar. Föreningarna skulle önska ett förtydligande beträffande vilka aktörer som faller in under definitionen i denna punkt.

4 4 Om begreppet är så omfattande att det krävs en sådan ändring som har föreslagits i lagrådsremissen beträffande ny lag om självdeklaration och kontrolluppgifter, där samtliga juridiska personer gjorts kontrolluppgiftsskyldiga, vill föreningarna invända att detta innebär en helt omotiverad och okontrollerbar samhällskostnad. Artikel 5 Inga synpunkter. Artikel 6 Som föreningarna tidigare framfört tillämpas inte look through -principen i Sverige. Det innebär att instituten inte vet hur mycket av en fonds utdelning till fondandelsägarna som härrör från ränteintäkter, aktieutdelningar respektive reavinster i fonden själv. På grund av de svenska skattereglerna delar svenska fonder alltid ut all skattepliktig nettoinkomst. Att av denna utdelning urskilja vad som med beaktande av en viss del av kostnaderna skall anses utgöra ränteinkomster för fondandelsägarna är i praktiken ogörligt för svenska fondbolag. Rapporteringen från de svenska fondbolagen kommer därför att avse hela det utdelade beloppet och inte enbart det belopp som grundar sig på avkastning från räntebärande produkter. Definitionen av ränta innebär att utdelande värdepappersfonder (enligt punkt 1 c) och icke utdelande fonder (enligt punkt 1 d) kommer att behandlas olika under övergångsperioden. Utdelande fonder ska, under förutsättning att de s.k. de minimis-reglerna i punkt 6 sätts i kraft, omfattas av informationsutbytet om andelen räntebärande produkter i fonden är högre än 15%. För icke utdelande fonder är motsvarande andel satt till 40% under övergångsperioden. Det innebär att länder och institut som erbjuder icke utdelande fonder får konkurrensfördelar gentemot länder och institut som erbjuder utdelande fonder. Föreningarna har svårt att inse motiven för den olika behandlingen och anser att det är av största vikt att alla värdepappersfonder omfattas av samma regler. Vidare anser föreningarna att den föreslagna 15%-gränsen i punkt 6 (de minimis-regeln) är alltför lågt satt för att uppfylla syftet att utesluta rena aktiefonder. Dessa måste av likviditetsskäl ha en tillräckligt stor del i kontanter och omedelbart tillgängliga räntebärande produkter för att omedelbart kunna lösa in ett stort antal fondandelar om andelsägarna så skulle önska. För att effektivt uppfylla syftet, och för att undvika att fonder pendlar mellan att ena året tvingas lämna information för nästa år slippa, anser föreningarna att den långsiktiga de minimis-gränsen bör sättas till 25%. Det bör dessutom vara tillåtet att tillfälligtvis överskrida denna gräns, t.ex. i lägen då likviditetsbehovet är stort eller om aktier blivit tvångsinlösta.

5 5 I punkt 8 anges att de procentuella andelar som avses i punkten 1 d och i punkt 6 ska fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt fondbestämmelser eller bolagsordning och, när detta inte är möjligt, med hänvisning till den faktiska sammansättningen av företagens tillgångar. För svenska fonder är det inte ovanligt att fondbestämmelserna anger ett spann inom vilket det lämnas till förvaltaren att avgöra andelen aktier respektive räntebärande tillgångar. Det torde därför bli förhållandevis vanligt att hjälpregeln kommer till användning. Enligt kommentaren till denna punkt får medlemsstaterna själva anta närmare regler om tillämpningen av denna bestämmelse. Föreningarna utgår från att utformningen av de svenska reglerna sker i nära samråd med föreningarna. Redan nu bör dock framhållas vikten av att finna en lämplig tidpunkt för avläsning av portföljinnehavet. I punkt 5 föreslås att medlemsstaterna ska ha rätt kräva att olika former av upplupen eller kapitaliserad ränta ska beräknas på årsbasis. Föreningarna vill påpeka att en sådan beräkning inte är möjlig att göra för alla typer av tillgångar, exempelvis inte för räntefondandelar. Artiklarna 7-20 Inga synpunkter SVENSKA BANKFÖRENINGEN FONDBOLAGENS FÖRENING Bengt-Göran Löwenthal Eva Broms SVENSKA FONDHANDLAREFÖRENINGEN Vigg Troedsson