Tal av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni under temadag vid Försvarshögskolan om genusperspektiv i internationella insatser, 29 oktober 2007

Transkript

1 Tal av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni under temadag vid Försvarshögskolan om genusperspektiv i internationella insatser, 29 oktober 2007 Kvinnan som offer för krigets fasor är ett väl exponerat nyhetsobjekt. Varför stannar skildringen av kvinnors vardag i konflikter så ofta där? Frågan är hämtad ur organisationen Kvinna till Kvinnas Rapport om hur kvinnor i krig och konflikter skildras i media. De slår fast att kvinnor generellt sätt ofta får vittna om sin egen personliga eller sina barns utsatthet, medan män får uttala sig som experter och makthavare när det gäller krig och konflikter. Det är viktigt och riktigt - att medias uppmärksamhet riktas mot de allra grövsta övergreppen som begås i krig. Trots att det inte är någon nyhet - har det tagit alltför lång tid för oss att inse att våldtäkter kan vara en krigsstrategi. Det är inte bara vägar, broar och elverk som är strategiska mål under ett krig, nej människor - kvinnor och flickor - kan vara måltavlor för att fullständigt förödmjuka sin fiende och rasera ett helt samhälle. Rwandatribunalen var först med att i en dom om folkmord inkludera våldtäkt (Akayesumålet) och sedan kom krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien med domar mot flera personer för våldtäkter som brott mot mänskligheten och som krigsbrott (Kovac, Kunarac, Vukovic). Det skulle kunna ses som en historisk seger, men det är bara ett litet steg på vägen för att upprätthålla kvinnors mänskliga rättigheter. Arbetet med måste bedrivas på bred front. Kvinnor är inte bara offer kvinnor är en resurs i fredsarbetet. En stor framgång var när FN antog Resolution 1325 som slår fast att kvinnors jämlika deltagande är nödvändigt för att uppnå fred och säkerhet. Jag är inbjuden hit till Försvarshögskolan idag för att tala om genusaspekter i internationella insatser kvinnors deltagande i skarpt läge. Som jämställdhetsminister har jag inte huvudansvaret, men självklart ett medansvar för dessa frågor. När den här regeringen tillträdde inrättades ett nytt departement Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Syftet var att ge integrations- och jämställdhetsfrågorna en ökad tyngd och att rusta departementet med ett tydligt samordningsansvar för jämställdhetsfrågorna inom regeringen. Men det innebär inte att jag har ALLT ansvar för ALLA jämställdhetsfrågor. *** Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 1

2 Tvärtom är det min uppgift att se till att andra gör sitt jobb. Det gäller alltså även försvarsministern! Att integrera jämställdhetsperspektiv som ett led i kvalitets- och kompetensutveckling är oftast den bästa vägen att gå. Efter ett år på min post kan jag säga att det mest spännande i mitt uppdrag är att se till att jämställdhetsperspektivet föds in i andra politikområden. Det utmanar! Kulturer kolliderar! Det ställer krav! Men det är då vi kan åstadkomma förändring. Det gäller också försvarspolitiken. Det är särskilt intressant för mig att vara här idag eftersom kvinnors deltagande i konflikthantering och fredsarbete kommer att vara ett uppföljningstema på nästa års möte med FN:s kvinnokommission i New York, där jag representerar Sverige. Om man lägger ett genusperspektiv på krig och konflikter finns det många aspekter Krig och konflikter riskerar att förstärka bristen på jämställdhet i ett samhälle. Samtidigt påverkas de traditionella könsrollerna så att kvinnor också blir ansvariga för försörjning. När våld och övergrepp mot kvinnor blir en del av krigföringen är det inte bara enskilda kvinnors rättigheter som allvarligt kränks, det är mammor som skadas så allvarligt att de inte längre kan ta hand om sina barn, det är döttrar som inte längre kan ta hand om sina äldre släktingar. Det riskerar att rasera den sociala strukturen i ett redan bräckligt samhälle. Ibland är flickornas roll att vara underhållningsobjekt för andra soldater. Efter konflikten, eller i tomrummet som kan uppstå mellan krig och fred är samhället sårbart. Ökad kriminalitet och våld uppstår i en situation där lag och rätt inte kan upprätthållas av någon. Handel med kvinnor, prostitution och andra övergrepp riskerar utvecklas i laglöshetens spår. Kvinnor som utsatts för våldtäkter och andra övergrepp får inte automatiskt upprättelse av ett fredsavtal. Istället blir de en påminnelse om sitt folks förödmjukelse och riskerar att drivas på flykt. Sverige har en lång historia när det gäller att bidra till det internationella fredarbetet. Vi har också en ambition att vår internationella verksamhet ska vara av toppkvalitet, när det gäller personal, kompetens och material. För mig handlar inte jämställdhet inom försvaret om något som vi gör för att det ser allmänt bra ut. Min fråga är istället; är det möjligt för ett land som vill bidra i det internationella fredsarbetet med insatser av högsta kvalitet att inte ha ett självklart och tydligt jämställdhetsperspektiv i verksamheten, både när det gäller den egna organisationen och den verksamhet som utförs? Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 2

3 Mitt svar är nej! Det är helt enkelt inte möjligt att nå upp till våra ambitioner om våra insatser bara kommer halva befolkningen männen - i de länder vi verkar tillgodo. Det är inte möjligt att garantera människors stöd och skydd om man inte också utgår från kvinnors behov och utsatthet. Jämställdhetsperspektiv i internationella operationer kan vara en fråga om människors liv och död. Genderforce, som ni säkert alla känner till är ett samverkansprojekt mellan flera myndigheter och frivilligorganisationer ger i sin skrift Goda och dåliga exempel erfarenheter från arbetet med FN-resolution 1325 i internationella missioner, många exempel på att kunskap om jämställdhet, och kvinnlig personal gör stor skillnad. Jag läste den med stort intresse. Jag tänker särskilt på den svenska polisen Mona Nordberg som var med i ett FN-uppdrag i Östtimor. Under uppdraget som handlade om att bygga upp en nationell poliskår kom det fram att våld mot kvinnor var den dominerande delen av brottsligheten (95%). Mona Nordberg utbildade kvinnliga poliser i bevissäkring. Dessa poliser utbildade i sin tur andra poliser. De informerade kvinnor om kvinnors rättigheter. En talade exempel hur svårt det kan vara att nå ut till kvinnorna var att vid ett tillfälle hade man bjudit in kvinnor till ett informationsmöte men i lokalen infann sig istället ett 70-tal män! På frågan var fruarna fanns blev svaret att männen tyckte det var bättre att de representerade sina fruar! Så småningom fick man en dialog även med kvinnorna vilket hade varit omöjligt om de internationella poliserna enbart hade varit män. Men flera anställda vittnar också om att mer hade kunnat gjorts. Man hade kunnat varit mer kreativa när man tolkade sitt mandat. Andra med erfarenhet från utlandsinsatser vittnar om betydelsen av att ta reda på hur samhället fungerar hur relationen mellan män och kvinnor ser ut i det område man verkar. Hur bygger man upp ett flyktingläger i en kultur där kvinnor och män måste leva åtskilda? Hur kartlägger man kvinnors behov i en krissituation i en miljö där det är otänkbart att en kvinna talar med en främmande man, i synnerhet från väst om man inte har kvinnor med i missionen? Den tidigare underrättelseofficeren Sofia Albrechtsson som numera undervisar på Räddningsverkets skola berättar om sin tid i Sudan och när den utländska personalen inbjöds till en fest där några flickor skulle könsstympas. Hur ska man hantera en sådan situation, om man inte har gedigen kunskap om hederstraditioner och beredskap att ställas inför sådana situationer? Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 3

4 Jag vill understryka att ett framgångsrikt jämställdhetsarbete handlar om tre komponenter; ett: ledarskap, två: kunskap, tre organisation. Ledarskap i den meningen att ledningen spelar en avgörande roll för hur jämställd en organisation är i praktiken. Kunskap i den meningen att jämställdhetsperspektivet baserat på forskning och erfarenheter inkluderar och präglar verksamheten. Organisation på så vis att både kvinnor och män kan arbeta och utvecklas på lika villkor. Vad gör då regeringen för att stärka jämställdheten inom försvarets organisation och verksamhet? För det första vill regeringen uppmuntra fler kvinnor att göra värnplikten: Från och med i år inför Pliktverket ett nytt system för mönstring. Det första steget utgörs av en enkät som sänds ut till alla mönstringsskyldiga 17-åriga män. I regeringens första budgetproposition (för 2007) slog regeringen fast att de nya mönstringsmetoderna bör utformas på ett sätt som aktivt uppmuntrar kvinnor att söka värnpliktsutbildningen. Regeringen har fattat beslut om att Pliktverket från och med 2008 även ska bjuda in samtliga kvinnor i åldersklassen att frivilligt delta i enkäten. Pliktverket bedömer att detta kan leda till att så många som kvinnor per år väljer att genomföra en antagningsprövning, vilket ska jämföras med ungefär kvinnor per år i dag. Denna satsning är av stor betydelse för att öka andelen kvinnor i försvaret. Regeringen har därför i budgetpropositionen föreslagit att Pliktverket får extra resurser (cirka 12 miljoner kronor per år) för att informera kvinnor och anställa extra personal för att på bästa sätt ta hand om det ökade antal kvinnor som förhoppningsvis kommer att anmäla sig. För det andra så vill regeringen slå fast att arbetet med att öka andelen kvinnor bland yrkesofficerarna bör intensifieras. Regeringen har vad gäller personalförsörjningen varit tydlig med, (bl. a i BP 08), att alla som verkar inom det militära försvaret bör känna sig välkomna och respekterade på lika villkor, oavsett exempelvis kön. Omställningen av det svenska försvaret har givetvis påverkat personalförsörjningen. Regeringen kan konstatera att de rekryteringsbegränsningar och den avveckling av personal som Försvarsmakten beslutat gett ett könsneutralt resultat i officerskåren. Enligt regeringens mening är det angeläget att arbetet med att öka andelen kvinnor nu intensifieras i takt med att rekryteringen återupptas. Regeringen styr sedan Försvarsmakten på ett sådant sätt att regeringen bl. a ska kunna följa hur ökningen av andelen kvinnor som yrkesofficerare fortlöper. Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 4

5 Regeringen är angelägen om att FMV och Försvarsmakten fortsätter arbetet med att anpassa materielen så att män och kvinnor ges samma goda förutsättningar och möjligheter att nyttja materielen. Det handlar t ex om att ta fram skyddsutrustning och vapen som passar kvinnors fysiska förutsättningar. Myndigheterna har ett arbetsgivaransvar att leva upp till. För det tredje vill regeringen öka andelen kvinnor som deltar i internationella operationer. Regeringen har bl.a. tillsett att Sverige har varit drivande inom flera internationella fora; FN, OSSE och EU avseende implementering av FN-resolution 1325 samt aktivt bidragit till utveckling av policy, checklistor och riktlinjer för resolutionens genomförande. Inom ramen för Sveriges medlemskap i FN, har Sverige verkat för inrättandet av jämställdhetsrådgivare dels vid FN:s enhet för fredsbevarande operationer i New York, dels i samband med FN:s fredsoperationer i fält. Regeringen fattade även beslutet att Sverige, genom Försvarsmakten, skulle bidra med EU:s första jämställdhetsrådgivare till den EU-ledda förstärkningsinsatsen i Kongo under ((Den norsk-svenska studien av möjligheter till fördjupat samarbete som Försvarsmakten lämnat till Försvarsdepartementet konstaterar att det finns potential för effektökning genom att gemensamt inarbeta ett jämställdhetsperspektiv i internationella operationer. Studien föreslår att den operativa verksamheten, det förpliktigande samarbetet med FNresolution 1325 samt ambitionen att öka andelen kvinnor i respektive lands försvar bör stödjas av en gemensam kompetensmiljö för gender/könsperspektiv. Försvarsdepartementet bereder för närvarande dessa förslag.) *** Låt mig nu säga några ord om regeringens jämställdhetsarbete på hemmaplan. I många länder där konflikter pågår är det könsrelaterade våldet utbrett. Men trots Sveriges framgångsrika jämställdhetsarbete är mäns våld mot kvinnor ett allvarligt problem även i vårt land. Inom kort kommer regeringen att presentera handlingsplanen mot Mäns våld mot kvinnor. Den kommer att innehålla ett 50-tal insatser mot mäns våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, samt våld inom samkönade relationer. Flera insatser i handlingsplanen kommer att fokusera på männen, som annars glöms bort i sammanhanget. Det handlar både om förebyggande insatser och direkta åtgärder inom kriminalvården. Kunskapen om män varför vissa män utövar våld och hur de kan förändra sitt beteende måste öka. Utan insatser som också vänder sig direkt till männen kommer vi aldrig att komma vända trenden. Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 5

6 Handlingsplanen kommer att innebära ett rejält kunskapslyft hos personalen inom polis, rättsväsende och sociala myndigheter när det gäller att stödja och skydda offer. Jag hoppas att den kunskapen också ska komma Försvarsmakten, och inte minst utlandspersonalen till del. En specifik del i handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor kommer att handla om det hedersrelaterade våldet. Hedersrelaterat våld och förtryck är sammankopplat till det faktum att kvinnors och flickors vilja är underordnat det som anses vara familjens/släktens bästa. Männens och gruppens "heder" är direkt avhängigt kvinnliga medlemmars faktiska eller påstådda sexuella beteende och relationer. I världens mest jämställda land finns flickor som inte får välja, vem de ska gifta sig med, när de vill gifta sig eller om de överhuvudtaget vill gifta sig. Det är oacceptabelt att det i världens mest jämställda land finns flickor som riskerar könsstympning. Det är oacceptabelt att flickor dödas i hederns namn. Det är vår skyldighet att bekämpa traditioner som riskerar leda till allvarliga kränkningar av enskilda människors fri och rättigheter. Att förebygga att brott begås i heders namn och att ge de som behöver ett fullgott stöd och skydd för att de ska kunna leva i frihet och säkerhet. Vi satsar på utbildning för polisen, och personal som kommer i kontakt med barn och ungdomar. Regeringen stödjer också tjejjourer som via Internet ger offer för hedersrelaterat våld och förtryck möjlighet att anonymt få hjälp och stöd. Även på detta område kommer det att ske en omfattande kompetensutveckling hos viktiga aktörer och här kommer det att finnas konkret kunskap till nytta för svensk personal i länder där hedersbegreppet är centralt. För närvarande bereder mitt departement ett förslag till en ny samlad diskrimineringslag utifrån Diskrimineringskommitténs betänkande En sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Betänkandet innehåller bland annat ett förslag om ett nytt diskrimimineringsförbud vid värn- och civilplikt som omfattar samtliga diskrimineringsgrunder utom ålder. Remissinstanserna har varit positiva till detta förslag och regeringens ambition är också att skyddet mot diskriminering ska gälla på så många områden som möjligt. I övrigt är regeringens inriktning att dagens fyra ombudsmän och sju lagar mot diskriminering ska ersättas av en ny myndighet med tillsynsansvar över en diskrimineringslag. Den tidsplan regeringen arbetar efter innebär att en proposition kommer att läggas fram för riksdagen under våren nästa år, varefter lagen kommer att träda i kraft senast till årsskiftet 2008/2009. Som jämställdhetsminister är mitt mål är att Sverige ska bli en förebild för andra länder och att vi ska leva upp till vårt rykte som världsbäst i jämställdhet. Vi kan inte bara leva på gamla framgångar. Vi skapar bilden av Sverige här och nu. Alla de 1000 anställda Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 6

7 soldater, officerare och personal på civila befattningar som på försvarets uppdrag finns i över 20 olika länder är med och skapar bilden av Sverige. Jag förväntar mig, och hoppas att försvarsmakten och övriga myndigheter och organisationer som arbetar i fredens tjänst delar min ambition. Tack för att jag fick möjlighet att komma hit idag och jag önskar er en intressant och inspirerande dag! Nyamko Sabuni, tal vid Försvarshögskolan den 29 oktober 2007, sid 7