Sammanställning och kommentarer till remissvar på förslaget till fiskeregleringar i Bratten i svensk ekonomisk zon

Transkript

1 1(19) Naturvårdsenheten Maria Kilnäs Sammanställning och kommentarer till remissvar på förslaget till fiskeregleringar i Bratten i svensk ekonomisk zon Synpunkter på remissen har kommit in från följande myndigheter/ organisationer: Svenska Kustfiskarföreningen Väst (SKV), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), Danmarks fiskeriförening, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (SportFiskarna), Kustbevakningen, Världsnaturfonden (WWF), Naturskyddsföreningen, Oceana, NaturErhvervstyrelsen i Danmark, Artdatabanken och Tillväxt Norra Bohuslän (Strömstad, Tanum, Sotenäs och Lysekils kommuner). Följande remissinstanser har valt att inte svara: Fiskerlaget Sør/Norges Fiskarlag, Fiskebåt (Fiskebåtredernes Forbund), Danmarks Sportsfiskerforbund, Göteborgs Havsfiskeklubb, Kungsbacka sportfiskeklubb, BestKust Feskarna Havsfiskeklubb, Oberon Havsfiske Marstrandsbåtarna AB, Tuna Clipper, Västsvenska Turistrådet, Greenpeace, Fiskesekretariatet (FISH), Bellona Sammanfattande kommentarer SFR (Sveriges Fiskares Riksförbund) och Danmarks fiskeriförening understryker att de stora marina naturvärden i området Bratten faktiskt finns kvar trots det yrkesfiske som har bedrivits där sedan länge. Dåtidens yrkesfiske bedrevs inte på långa vägar med så bra utrustning som nu för tiden är standard och insikten om vikten av att skydda skyddsvärda marina naturvärden existerade inte då som den gör nu inom yrkesfiskarkåren. Fisket i området har minskat markant i området de sista åren. Artrikedomen när det gäller fisk är hög i området trots att det hör till ett av de viktigaste fiskeområdena i Skagerrak. Arter och livsmiljöer kan därför finnas kvar i området även i fortsättningen, utan att fisket i området behöver regleras. SFR vill vidare påtala den stora betydelse som Bratten har och har haft som fiskeplats där goda fångstmöjligheter finns och att området är av största betydelse för svenskt yrkesfiske även framöver. Det fiske som sker i området sker för att möta den efterfrågan på fiskprodukter som finns och i enlighet med gällande regler. För att kunna fortleva som näring måste fisket ha fiskeplatser där det är lönsamt att fiska och det är oerhört viktigt att finna en fungerande balans mellan villkoren för fiskerinäringens fortsatta bedrivande och graden av skydd för hornkoraller, svampdjur, medusahuvud m.m. Från SFR finns en samsyn och det gemensamma intresset av att skydda det som verkligen är skyddsvärt och unikt, och motståndet mot att skydda Postadress: GÖTEBORG Besöksadress: Ekelundsgatan 1 Telefon/Fax: (vxl) Webbadress: E-post: natur.vastragotaland@lansstyrelsen.se

2 2(19) sådant som inte har något skyddsbehov men som negativt drabbar en pågående näringsverksamhet och därigenom lönsamhet, sysselsättning och indirekt även fiskets infrastruktur. Danmarks fiskeriförening understryker att det är avgörande att det i området inte bara tas nationella hänsyn, utan att det också tas hänsyn till de danska fiskarnas internationella rättigheter i området. SKV (Svenska Kustfiskarföreningen Väst) konstaterar att yrkesfiskets kunskaper om området, och deras kunskap om fisketeknik, inte har fått den kredit som den borde ha fått. Deras förslag om att skydda kärnområdena var väl genomtänkt och hade skapat ett effektivt skydd för de arter som idag finns i området. Länsstyrelsen välkomnar yrkesfiskarnas arbete med miljöanpassning och sätter stort värde på det bidrag som både svenska och danska yrkesfiskare har haft till processen i form av kunskap om hur fisket bedrivs, kännedom om hårdbottenmiljöer som myndigheterna saknar och utpekandet av områden som är fria från trålning. Länsstyrelsen är medveten om Brattens betydelse för svenska och danska kustfiskare samt kustsamhällena i Norra Bohuslän och norra Jylland, vilket gör att Länsstyrelsen verkar för ett långsiktigt skydd av de skyddsvärda arter och miljöer som finns i området och ett fortsatt fiske i området som inte skadar de värden man vill skydda. Länsstyrelsen har dock gjort bedömningen att enbart ett skydd av de kärnområden som yrkesfiskarna föreslår inte är tillräckligt. SportFiskarna (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund) understryker att Brattens ravinsystem är en helt unik plats och utgör kärnan i det svenska djuphavsfisket, men eftersom fisket är så långt ut till havs och beroende av svaga vindar är fisketrycket lågt. Sportfiskets fångster i jämförelse med fångster landade av yrkesfisket får anses som en helt obetydlig andel, förutom möjligtvis för lubb. Sportfisket bedrivs, med undantag av lubb, med en mycket stor grad av återutsättning av fisk. SportFiskarna anser vidare att inskränkningarna mot sportfiskets tillgänglighet på Bratten är oproportionerliga och menar att en potentiell risk för att sportfiskare ska trassla in sig i hornkoraller inte kan vara tillräckligt för att motivera en så pass kraftig inskränkning i möjligheterna till sportfiske. Sportfiskarna hävdar istället att fördelarna med sportfisket många, genom att de främst ställer kvalitativa anspråk på resurserna, bidrar till viktig kunskapsinsamling genom fångster, lämpar sig väl för fångst av fisk som ska märkas, utgör en informell tillsynsresurs i skyddade områden och använder metoder och redskap som är fångstselektiva och skonsamma för den omgivande miljön. Länsstyrelsen har kännedom om den betydelse Bratten har för sportfisket i Sverige och vill därför om möjligt inte stänga området helt för sportfiske, men delar inte Sportfiskarnas syn på vilken påverkan sportfisket kan ha både på mycket sällsynta, skyddsvärda bottenlevande arter och på de stora, sällsynta och långsamväxande fiskarter man fiskar på. Länsstyrelsen vet att

3 3(19) sportfiskare har fått upp hornkoraller på kroken och det räcker med vetskapen om att sportfiskare riskerar att fastna i hornkorallerna igen för att stänga sådana områden också för sportfiskare. Att inskränkningarna blir mer omfattande för sportfisket än yrkesfisket, beror helt enkelt på att yrkesfiskarna undviker de skyddsvärda reven medan sportfiskarna söker sig just till dessa. Givetvis är det ännu viktigare att säkerställa att inte man trålar på dessa bottnar, men man måste också förhindra andra former av påverkan. Världsnaturfonden (WWF) välkomnar förslaget till fiskefria områden, vilket WWF anser vara nödvändigt för att uppnå ett reellt skydd för de känsliga och redan starkt påverkade artgrupperna i området och deras livsmiljöer. Det är ett steg framåt för att uppnå de svenska åtaganden som gjorts gentemot EU och de nationella miljömålen. Naturskyddsföreningen och Oceana välkomnar också förslaget att begränsa fisket i Bratten-området, men tycker samtidigt att förslaget har vissa brister och på flera punkter behöver skärpas för att få avsedd effekt. Länsstyrelsen gör bedömningen att det föreslagna skyddet är tillräckligt. Tillväxt Norra Bohuslän tycker att ett hållbart nyttjande av detta område är av största vikt för både fiskare och miljö. Miljömålen Hav i balans samt levande kust och skärgård samt Ett rikt växt och djurliv gynnas av detta. NaturErhvervstyrelsen menar att Länsstyrelsen med regleringsförslaget för Bratten är på god väg med att implementera Natura 2000 i marina miljöer, men finner det problematiskt att det saknas kartläggningar i den västra delen, att dansk fiskeridata inte ingår i rapporten samt förslaget att använda ett säkerhetssystem som utgångspunkt för kontrollen av fisket i området. Länsstyrelsen verkar för en kartläggning även av det västra området och har nu fått in VMS-data även från Danmark. När ett uppföljningssystem (VMS) inte fungerar tillfredställande enligt varken myndigheter eller fiskerinäringen, behöver nya möjligheter prövas. ArtDatabanken (SLU) anser att förslaget till fiskereglering i Natura området Bratten är otillräckligt för att uppnå målen om gynnsam bevarandestatus för naturtyperna rev (1170) och bubbelstrukturer (1180) i området. ArtDatabanken anser även att förslaget är otillräckligt för Sveriges åtaganden enligt EU:s havsmiljödirektiv, såväl som överenskommelser i OSPAR-konventionen. Länsstyrelsen delar inte Artdatabankens åsikt att de föreslagna åtgärdena inte skulle vara tillräckliga för att uppnå Sveriges åtaganden när det gäller art- och habitatdirektivet, havsmiljödirektivet och OSPAR. När det gäller rev (1170) föreslår länsstyrelsen inte bara skydd för alla kända rev, inklusive de berg som sticker upp i de strömbildande hålorna, utan också områden med potentiella rev och där yrkesfiskarna säger att det finns berg. Eftersom yrkesfiskarna undviker hårda strukturer kan man med hjälp av VMS-data få en viss vägledning var hårdbottnar finns i ett område och var de saknas. Det finns ingen kännedom om några arter som bildar rev på mjukbottnar på dessa

4 4(19) djup i Sverige. Länsstyrelsen har dessvärre inte kunnat få bekräftat att det finns några bubbelstrukturer (1180) i Bratten. De pockmarks som har undersökts saknar de hårda strukturer som omfattas av definitionen för bubbelstrukturer. I de hålor med höga naturvärden i form av koraller och svampdjur, så växer dessa på berg i dagen som mer hör hemma inom naturtypen rev (1170). Flata hällar i botten på ravinen med svampdjurssamhällen och stora arealer med sjöpennebottnar (OSPAR-habitat) ingår också i förslaget till fiskefria zoner. Processen Naturskyddsföreningen är mycket kritisk till att miljöorganisationerna uteslutits från processen som lett fram till förslaget. Uteslutningen har inte gynnat någon part och utgör sällsynt dålig myndighetsutövning. Länsstyrelsen tar till sig kritiken från Naturskyddsföreningen och ska bättra sig i fortsättningen, så att miljöorganisationerna får möjlighet att komma in tidigare i processen. Tillväxt Norra Bohuslän har förstått att processen har involverat många individer och grupperingar av intressen och är därmed nöjda med arbetsmetoden. SFR ger länsstyrelsen positiv kritik och beröm för det sätt varpå processen ägt rum, icke desto mindre har de flera synpunkter på det remitterade förslaget. Danmarks fiskeriförening är mycket positiv till att näringen blev indragna i processen med att lokalisera skyddsvärda områden och att yrkesfiskarnas kunskap om området har blivit tillvaratagna. Att tillåta trålning inom Natura 2000-området Oceana, WWF och Naturskyddsföreningen anser att bottentrålning bör vara förbjudet inom hela Natura 2000-området, då denna fiskemetod har förödande effekter på bottenlevande organismer. Ett större skyddat område skulle dessutom gynna återhämtningen efter den långvariga störning av bottenfauna som trålningen orsakat samt utvecklas till en tillflykt och refug för marina arter i Skagerrak. Vidare skulle ett totalförbud mot bottentrålning vara betydligt enklare att effektivt kontrollera i enlighet med EU-kommissionens riktlinjer för fiskeåtgärder i Natura 2000-områden. Förutom dess negativa påverkan på botten orsakar även bottentrålning bifångst av hotade arter som hajar och rockor. Inom området skulle man kunna tillåta andra typer av fiskeredskap i vissa zoner om det sker med mer skonsamma metoder och på ett uthålligt sätt. Länsstyrelsen har gjort bedömningen att Bratten är ett så viktigt fångstområde för svenskt fiske och dessutom ett riksintresse för yrkesfisket, att en begränsning av yrkesfisket i detta område endast kan göras med hänsyn till de unika naturvärden som finns där. Vid inrättande av trålfria områden generellt, för att möjliggöra för bottnar att återhämta sig från den påverkan som blir efter trålning, bör man titta på ett nätverk av andra mer lämpliga områden.

5 5(19) Användandet av alternativa redskap har diskuterats under processens gång, men att ersätta kräftrålning med burar är svårt på dessa djup och för räktrålning finns idag tyvärr inget alternativ annat än att utveckla trålen till att bli skonsammare och lättare. Länsstyrelsen ser gärna att Bratten blir ett testområde för den redskapsutveckling som går mot mer skonsamma redskap, men givetvis utanför de fiskefria zonerna. Artdatabanken tycker det är orimligt att bara utgå från kända art- och naturtypsförekomster när gränserna för de skyddade områdena utses. Enligt försiktighetsprincipen bör all påverkan undvikas tills det är klarlagt var naturtyperna 1170 rev och 1180 bubbelstrukturer finns och tidigare har funnits. Länsstyrelsen har med försiktighetsprincipen som grund föreslagit att stora områden skyddas för att möjliggöra bevarande och spridning av skyddsvärda arter, trots att kännedom om områdena saknas. Då yrkesfiskarna undviker att tråla på hårdbottnar och i hålor med hårda strukturer, där de kan fastna med sina redskap, anser Länsstyrelsen att skyddet blir tillräckligt om förslaget går igenom. Om det skulle visa sig vid senare inventeringar att skyddsvärda områden har förbisetts, får Länsstyrelsen ompröva det då. Om området stängs för yrkesfisket i flera år, medan det förhoppningsvis kommer anslag till inventeringar av resterande delar, kommer det kustnära fisket få svårt att överleva under tiden och kommer troligen inte att kunna återhämta sig. Oceana anser även att sportfiske ska förbjudas i hela området, eftersom verksamheten är riktad mot skyddsvärda fiskar och på grund av dess dokumenterade negativa påverkan på fastsittande koraller. När det gäller sportfisket bedömer Länsstyrelsen att ett begränsat sportfiske på utvalda platser, som tar de naturhänsyn som krävs, kan pågå i området utan att naturvärdena tar allvarlig skada på sikt, men att detta bör följas upp. Skydd av naturvärden NaturErhvervstyrelsen har noterat att en rad naturtyper och arter som önskas skyddas i detta Natura 2000-området inte finns upptagna i habitatdirektivets bilaga 2. Det framgår däremot inte av förslaget om Bratten också ingår i de svenska myndigheternas arbete med implementering av Havsmiljödirektivet (MSFD). Bratten är också ett beslutat OSPAR-MPA (Marine Protected Area), med utpekade OSPAR-habitat, som Sverige har åtagit sig att skydda, vilket är en viktig del av arbetet med skydd av marina miljöer inom ramen för Havsmiljödirektivet. Länsstyrelsen ska förtydliga detta ytterligare. Fiskefria zoner Att de fiskefria zonerna till stor del överlappar med de områden där man inte trålar och att enbart 5,6 % av yrkesfisket berörs

6 6(19) Flera remissinstanser (Naturskyddsföreningen, Oceana och Artdatabanken) kritiserar Länsstyrelsen för att man har valt att enbart reglera bottentrålning i de områden som ändå inte fiskas och att det endast är 5,6 % av den ytan som trålas idag som berörs. Man tolkar det som att Länsstyrelsen har utgått från var trålning bedrivs och inte utifrån att skydda de naturvärden som finns. Man menar att Länsstyrelsen med det förhållningssättet missar de områden som verkligen behöver skydd, dvs. de som riskerar att ytterligare skadas av fiske och de som redan skadats och som skulle kunna återhämta sig. Enligt den analys Länsstyrelsen har gjort, finns de stora naturvärdena och de flesta rödlistade arter på bottnar som inte trålas, vilket också borde vara ett självklart samband för dem som ser bottentrålning som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i utsjöområdena. Det är framför allt på hårdbottnar som de största naturvärdena finns på Bratten och det stämmer som yrkesfiskarna säger att de inte trålar på hårdbottnar, dels för att man riskerar att fastna med sin trål och dels för att målarterna räka och kräfta lever på eller i mjukbotten. Det är därför som de områden vi önskar skydda sammanfaller till så stor del med de områden som inte trålas idag. Det som gör Bratten unikt är de djupa ravinområdena med hårdbotten samt de stora urgröpta hålorna där hårdbotten har kommit i dagen. Länsstyrelsen anser att dessa områden är viktigast att fokusera på. Genom att dessutom skydda övriga hårdbottnar i området, mjukbottnar mellan dessa, och i ravinsystemet samt det stora, relativt opåverkade området i väster, skapas refuger för arter och möjliggör för dem att sprida sig till nya områden där de inte förekommer idag. SKV poängterar att de inte trålar på hårdbotten, utan endast på mjukbotten. Området är så väl kartlagt idag från fiskets sida att de vet var det går att tråla och var det inte går att tråla och med andra ord så har de koraller och svampdjur som växer på hårdbotten ett naturligt skydd. SKV ifrågasätter också varför man valt att skydda områden som har trålats konstant under mycket lång tid, då man kan läsa i rapporten att de mjukbottnar som inte har trålats eller bara har påverkats marginellt behöver också skyddas. SFR menar också att om det är så stor skillnad på trålade och otrålade bottnar som det står i rapporten, borde man låta fisket fortgå på de platser som trålats och inrätta fiskefria zoner där trålning inte skett. Länsstyrelsen gör bedömningen att det behövs buffertzoner runt de skyddsvärda hårdbottnarna, för att säkerställa att ingen trål riskerar att gå för nära av misstag och för att minska påverkan från den ökade sedimentering (resuspension) som blir runt en trål. SKV skriver att det inte stämmer riktigt att endast 5,6 % av fisket i Natura 2000-området berörs av de fiskefria zonerna. Bratten är för många ett område som passeras vid ett tråldrag och då tråldraget oftast görs efter ett visst djup så behövs det flera passager för att fisket ska kunna fungera. Man behöver alltså komma över Bratten på ett flertal ställen. (Som förslaget är nu behöver många tråldrag avbrytas.) Länsstyrelsen ska förtydliga det i underlagsrapporten och är medveten om att fiskets inskränkningar blir större än vad 5,6 % ger sken av, men ser

7 7(19) ingen möjlighet, med hänsyn till de unika naturvärdena i området, att splittra upp de föreslagna skyddszonerna ytterligare. Flera mindre eller ett par större fiskefria zoner Flera remissinstanser (Naturskyddsföreningen, WWF, Oceana, Tillväxt Bohuslän och Artdatabanken) tycker att skyddet mot bottentrålning bör omfatta ett eller två stora och sammanhängande områden, utan korridorer och med en rejäl buffertzon. De anser att det föreslagna skyddet är för fragmenterat, svårt att efterleva och omöjligt att effektivt kontrollera. I EUkommissionens riktlinjer för hur fiskeåtgärder i Natura 2000-områden ska utformas, betonas att små och fragmenterade åtgärder ska undvikas och att fiskerestriktioner ska vara kontrollerbara. Naturskyddsföreningen anser att liggande förslag inte är in enlighet med dessa riktlinjer och kommer om så behövs påpeka detta för EU-kommissionen. Artdatabanken ifrågasätter dessutom påståendet att kärnområdet skulle vara skyddat med det här förslaget, när området fragmenteras i små delar med genomskärande korridorer och påverkan från trålningen är stor just på gränsen till skyddsområdena när trålen måste vända eller svänga runt. Länsstyrelsen kan inte föreslå ett skydd som är mer långtgående än vad som behövs för att uppnå det skydd som krävs, om det får stora negativa konsekvenser för fisket. Räkfisket bedrivs där räkorna ansamlas och det är ofta längs med övre kanten på ravinen eller på ett bestämt djup. Genom att tillåta passager genom området, där ravinen grundar upp och där man idag har en intensiv tråltrafik, blir det lättare för trålarna att passera utanför skyddsområdena utan att riskera att komma för nära eller att behöva svänga runt precis längs kanterna. Passagerna består av hårt trålade mjukbottnar och inte av utpekade bevarandevärden. Kustbevakningen ser hellre ett, eller ett fåtal stora områden än många små, för att kunna övervaka fiskeregleringarna på ett tillfredställande sätt. Problemen med många mindre områden är att det kommer att uppstå tveksamheter om ett fartyg eller dess redskap befinner sig inom en fiskefri zon eller inte. Genom att använda AIS som sänder betydligt tätare signaler och att utveckla ett digitalt 3D-sjökort där gränserna för skyddsområdena tydligt framgår, kommer förhoppningsvis leda till att tveksamheterna minskar betydligt. Tillväxt Norra Bohuslän menar dessutom att biologiskt och beståndsmässigt borde en sammanhållen fiskefri zon också skapa bättre förutsättningar för en utveckling av fiskbestånden över tid. Detta skulle förhoppningsvis också gynna fisket i närliggande områden allt eftersom. Fredade områden ger också bättre lek och ytterligare effekter över tid. Det är inget lekområde som skyddas i förslaget och Länsstyrelsen gör bedömningen att ett sammanhängande större område utan korridorer inte skulle ge någon synbar effekt på fiskbestånden varken i eller utanför området.

8 8(19) Zonernas utformning När man inrättar fiskefria zoner är det enligt SFR:s bedömning viktigt att det sker på ett balanserat och proportionellt sätt så att syftet nås, utan att för den skull vara mer långtgående i negativa effekter för andra (yrkesfisket) än vad som behövs för att nå just syftet med inrättandet av fiskefria zoner. Samtliga områden i förslaget är för vidlyftigt tilltagna och bör minskas. SKV vet att man konstant har trålat vissa områden i över 50 år, som man nu vill stänga för att också skydda svampdjur och koraller från sedimentering. Man ifrågasätter varför dessa områden måste skyddas mot yrkesfiske för att bevara det som finns där i dag, när detta är ett av de starkaste bevisen för att det går att bedriva ett aktivt trålfiske utan att naturvärdena hotas. Trålförbud som är det starkaste skyddet för området bör därför begränsas till de kärnområdena som SKV har pekat ut. Stora hänsyn har tagits till hur yrkesfisket bedrivs i området och skyddet har i möjligaste mån anpassats efter det. Det finns dokumenterade trålskador på de utpekade bevarandevärdena i området och även om det skulle vara gamla skador är det viktigt att säkerställa att det inte sker igen. Förutom den direkta påverkan från en trål, påverkas dessa arter också indirekt av trålningen genom den ökade sedimentationen. En viss buffertzon runt dessa är därför nödvändig. SFR och NaturErhvervstyrelsen ifrågasätter att man vill skydda det stora fiskefria området i väster (nr 14), utan att man har någon kännedom om alls om vad man skyddar eftersom den delen inte är kartlagd. WWF saknar en relevant förklaring till varför man skyddar det stora sammanhängande området i väster för mjukbotten. Detta är ett unikt område för Sverige. Det finns inte så här djupa bottnar någon annanstans och det är dessutom i stort sett otrålat. Där finns alltså stora förutsättningar för ovanliga och skyddsvärda arter och är en refug för mjukbottenarter som påverkas negativt av trålning. SportFiskarna ifrågasätter att sportfisket skulle ha en betydande påverkan på hornkoraller och andra höga naturvärden, utan menar att påverkansgraden måste anses som nära obefintlig. De rester av linor, tågvirke och garn som visas på ROV-filmerna härrör med stor säkerhet från andra verksamheter än sportfiske. Utifrån detta anser SportFiskarna att sportfiskets tillgänglighet till området borde öka jämfört med nuvarande förslag. Eftersom det finns en reell risk för att sportfiskarnas linor kan fastna i hornkoraller och att dessa är extremt ovanliga i Sverige, kan Länsstyrelsen inte tillåta sportfiske i de områden där hornkoraller lever. Naturskyddsföreningen och WWF anser att sportfiske inte ska få bedrivas i föreslagna områden stängda för yrkesfisket, då sportfisket specifikt riktar in sig på de mest skyddsvärda fiskarna i området (stora exemplar av hajar, rockor, lubb, hälleflundra och andra djuphavsfiskar), skadar fastsittande koraller och enbart representerar små socio-ekonomiska värden.

9 9(19) Länsstyrelsen har gjort bedömningen att ett begränsat sportfiske kan pågå i området om stora hänsyn tas och fisket bedrivs i enlighet med de regler som finns och de överenskommelser som görs mellan SportFiskarna och Länsstyrelsen. SKV, SFR, Danmarks Fiskeriforening och WWF har konkreta förslag om hur vissa av zonerna behöver förändras (se bilaga). Storleken på buffertzonerna SFR anser att det idag, med modern navigationsutrustning som med noggrann precision fungerar på metern när, är alltför långtgående med buffertzoner om 250 meter. SFR föreslår i stället att skyddet fastställs i enlighet med de exakta uppgifter som inlämnats av fiskare som är verksamma i området. Anledningen till detta är att alltför stora buffertzoner leder till minskat manöverutrymme, som leder till ökade säkerhetsrisker för manskap och fiskefartyg vid navigering under svåra vind- och strömförhållanden, något som hela området är känt för. Syftet med buffertzonerna är också att begränsa den ökade sedimentationen som blir efter en trål. Naturskyddsföreningen anser att en buffertzon på enbart 250 meter är otillräckligt, inte minst i beaktande av sedimenteringen. Det behövs rejäla buffertzoner på minst 500 meter för att så långt möjligt undvika sedimentation och ge ett fullgott skydd för bottentrålning och sportfiske. Artdatabanken anser också att buffertzonerna är för små med hänsyn till den sedimentering som organismerna i Bratten är utsatta för. Tillväxt Bohuslän ifrågasätter om buffertzonerna är tillräckligt stora för att förhindra sedimentering på de naturvärden man vill skydda och även om korridorerna för trålning är 1 km breda så kommer det ske missar etc. vid trålning. Kunskapen är dessvärre otillräcklig om hur stora buffertzonerna behöver vara i Bratten med avseende på den ökade sedimenteringen från trålarna. De kan inte vara större än vad som är motiverat för ett tillräckligt skydd för naturvärdena, eftersom större buffertzoner skulle få stora negativa konsekvenser för yrkesfisket. Länsstyrelsen kommer att föreslå HaV att man gör en resuspensionsundersökning i området för att få en uppfattning om i vilken omfattning yrkesfisket bidrar till en ökad sedimentation på de utpekade naturvärdena och hur stora buffertzonerna skulle behöva vara. AIS SFR har inget att invända mot förslaget att det ska vara obligatoriskt med AIS-sändare som sänder båtens position var 30:e sekund för att få fiska i Natura 2000-området.

10 10(19) Danmarks Fiskeriforening vill gärna hänvisa till de redan gällande reglerna beträffande rådets förordning 1224/2009 artikel 9 och 10 samt de generella rekommendationerna för kontroll av fiske i skyddade områden. Enligt artikel 10 i rådets förordning 1224/2009 kommer AIS vara obligatoriskt för gemenskapens fiskefartyg med en total längd på 15 meter eller mer från och med den 31 maj Enligt artikel 9 är ett satellitbaserat kontrollsystem (VMS) obligatoriskt för medlemsstaternas fiskefartyg över 12 meter. För medlemsstaternas fiskefartyg med en totallängd på 15 meter eller mer behöver dessa två system då kombineras. SportFiskarna anser inte det är rimligt med krav på AIS för sportfiskebåtar, om inte kostnaden minskar avsevärt och att kostnaden är betydligt högre än de 500 dollar som anges i remissunderlaget. I dagsläget finns det ingen annan anledning för en fritidsbåt att ha en AIS-transponder. Med anledning av detta vill SportFiskarna att förslaget gällande ett krav på AIS för sportfiskebåtar ska diskuteras vidare. Kustbevakningen är positiv till att införa ett krav på AIS för yrkesfiskare och sportfiskare ur övervakningssynpunkt. Det bör dock undersökas först om AIS verkligen har täckning inom området innan beslut tas. Både täckning och kostnader behöver utredas vidare innan beslut tas. NaturErhvervstyrelsen vill framhäva det olämpliga att kombinera ett säkerhetssystem som AIS med fiskerikontroll och befarar att användningen av AIS som kontrollinstrument kan leda till att fiskefartyg väljer att släcka sitt AIS-system, vilket ökar risken för olyckor till havs. Man ser också ett problem i att det under sommarmånaderna passerar många fritidsbåtar genom området, där de flesta inte har AIS installerat och som då måste kontrolleras om de fiskar eller inte. Naturskyddsföreningen och WWF ser hellre krav på tätare VMS-rapportering från de båtar som fiskar i området. VMS är ett system utformat för fiskekontroll där varje land redan har ett utvecklat mottagningssystem för att övervaka positioneringar i realtid. Medan det föreslagna positionsverktyget, AIS, däremot är ett säkerhetssystem för stora båtar. Rapporteringen sker alltså inte till fiskemyndigheter utan till säkerhetsmyndigheter. AIS kan också enklare manipuleras än VMS. För att AIS ska kunna fungera som kontrollverktyg måste det säkerställas att fiskerimyndigheter har tillgång till information i realtid. WWF anser dock att det skulle kunna vara positivt att komplettera VMS med AIS. WWF föreslår också en utveckling av kamera och sändare på trålbord. Havs- och vattenmyndigheten har också tillgång till AIS i realtid genom Marine Traffic ( Det är lättare för HaV att se fiskebåtarna i realtid via AIS och ökar möjligheten att agera förebyggande. VMS är ett något föråldrat system där fiskare får betala extra för varje gång de sänder ut en signal. Mindre båtar behöver ingen VMSsändare. Många fiskebåtar har redan AIS. Även VMS-systemet kan stängas av. En kombination av systemen kan behövas enligt ovan.

11 11(19) Området är ingen huvudled för fritidsbåtar under sommarmånaderna. De fritidsbåtar som fiskar ligger oftast still. Minskad fångstansträngning (räka) SFR anser att förslaget i sig är grundlöst, inte når något av de syften som förslaget anges tillfredsställa, hämmar den enskilde räkfiskarens handlingsfrihet till ingen nytta samt inte är inom ramen för uppdraget. Danmarks Fiskeriforening vill på det kraftigaste opponera sig mot detta förslag, där man helt och hållet bara försöker gynna sina egna fiskare och använder argument som inte håller biologiskt. Det totala fisket kommer inte att minska i området, man kommer bara att fiska mer de dagar som är tillåtna. Inga organismer kommer att kunna dra nytta av detta förändrade fiskemönster. Det förekommer naturliga variationer i hur räkorna uppträder och detta betyder att olika områden trålas mer eller mindre intensivt över året. Argumentet med att några organismer skulle kunna dra fördel av att inte fiskas över veckosluten, håller inte på något sätt och bör tas bort från förslaget. Eventuella konflikter med sportfisket är icke-existerande, eftersom sportfiskarna bara fiskar i områden som är stängda för yrkesfisket. Det betyder också att de kommer att ankra i områden där yrkesfisket inte kommer att vara om de fiskefria zonerna blir godkända. NaturErhvervstyrelsen menar att en stängning av området för fiske efter räka under veckoslutet inte nödvändigtvis kommer att minska fisktrycket i angränsande områden, att det bör framgå av förslaget hur man har kommit fram till denna slutsats och vilka effekter det förväntas få på områdets naturtyper och arter. Kustbevakningen ser inte att åtgärden skulle ha så stor effekt när det gäller fisket som bedrivs av svenska räkfiskebåtar, eftersom de normalt sett inte fiskar mellan fre-sön. Naturskyddsföreningen kan tillstyrka förslaget om generella begränsningar, även om föreningen bedömer att åtgärden inte kommer att nämnvärt bidra till skyddet för området eftersom det första tråldraget är det som skadar mest. Snarare ser föreningen åtgärden som ett sätt att öka lönsamheten i fisket. Artdatabanken ser heller inte att förslaget bidrar till att naturtyperna långsiktigt bevaras. När en botten trålas första gången uppstår den största skadan. WWF tycker att förslaget är ett steg i rätt riktning, även om de hade önskat ett totalförbud mot trålning i hela området. Länsstyrelsen kommer inte att driva förslaget vidare. Ankringsförbud SFR och Danmarks Fiskeriforening har inget att invända mot förslaget.

12 12(19) Sportfiskarna är inte emot ett ankringsförbud som innebär att ankaret kan läggas i ravinens närhet, men i nuvarande förslag är zonerna för de områden som är undantagna för sportfiske så breda att fiske från ankrad båt i ravinens närhet i de flesta fall omöjliggörs. Eftersom ett normalt fiskepass på Bratten för många innefattar ankring under natten begränsas därmed tillgängligheten alltför kraftigt. Förslaget på ankringsförbud för sportfisket bör slopas, alternativt att ankring tillåts i de zoner där enbart sportfiske är tillåtet. WWF bifaller förslaget om ankringsförbud i alla fiskefria områden. Ankring inom de fiskefria områdena ska inte ske annat i en nödsituation. Kustbevakningen ser svårigheter i att kontinuerligt övervaka ett ankringsförbud i de skyddade områdena, då det skulle kräva att Kustbevakningen är närvarande inom området i högre grad än vad de är idag. NaturErhvervstyrelsen tycker det är oklart vilken effekt ett ankringsförbud skulle få, då man normalt sett inte ankrar på de djup som finns i Brattenområdet. Länsstyrelsen kommer själv att ta ett beslut om ankringsförbud i ravinen och på övriga hårdbottnar som vi önskar skydda från fysisk påverkan. Länsstyrelsen är medveten om att detta kan bli svårt att övervaka men det tycker att det är viktigt att det blir tydligt var ankring inte är accepterat. Dessa zoner kommer också att läggas in i det kommande digitala fiskerisjökortet. Innan beslut tas kommer det att ske en ytterligare dialog med sportfisket om hur förbudet ska utformas, eftersom det är de som ankrar i området. Återutsättning av broskfiskar Naturskyddsföreningen tillstyrker förslaget med reservation för att detta inte är ett fullgott skydd för dessa fiskar, då broskfiskar är känsliga för klämskador eftersom de saknar revben som skyddar de inre organen och det är oklart om de kan överleva om man sätter tillbaka dem efter att ha fått dem i trålen eller om man är ovarsam som sportfiskare. WWF poängterar att broskfiskar överhuvudtaget inte bör hamna i fångsten, särskilt inte vid trålfiske, men också att sportfisket har en betydande påverkan på dessa fiskar och att ytterligare åtgärder för att begränsa sportfisket på dessa arter i området behövs. Samma fiskefria områden som för yrkesfisket bör gälla. Danmarks Fiskeriforening poängterar att yrkesfiskarna självfallet kommer att leva upp till de gällande regler som den gemensamma fiskeripolitiken beslutar om för havsområdet. Hantering av broskfiskar är något som årligen behöver undervisas om för de sportfiskare som fiskar i området. Skydd av hälleflundra under lekperioden SFR anser att slutsatsen som dras, att det inte är rimligt varken ur biologisk eller utifrån förvaltningsmässig synvinkel att lekfisk som skyddas enligt svensk och norsk lag kan fiskas upp av danska fiskebåtar, är fullständigt korrekt.

13 13(19) Danmarks Fiskeriforening menar att habitatdirektivet inte innehåller några förpliktelser att skydda en fisk som hälleflundra i ett mindre område i Skagerrak. Hälleflundra uppträder sporadiskt i Brattenområdet och ingår i de flesta fisketillfällena endast som enstaka fångster. Naturskyddsföreningen och WWF stöder att ett skydd av hälleflundra under lekperioden också bör gälla för alla danska fiskare, inte bara i Brattenområdet, eftersom det är en långsamt reproducerande art vars bestånd under en lång tid har haft dålig status. WWF vill också se ett generellt skydd för hälleflundra, broskfiskar och stora rovfiskar i området, till dess att bestånden är stabila. Länsstyrelsen avser inte att skydda hälleflundra med hjälp av art- och habitatdirektivet, men eftersom detta är en fråga som har kommit upp under arbetet med fiskeregleringar i Bratten, kommer Länsstyrelsen att rekommendera HaV att driva frågan vidare i ett annat sammanhang. Fiskerisjökort SFR har inget att invända mot vad som sägs om fiskerisjökort i digital form. Danmarks Fiskeriforening understryker att det är avgörande att ett sådant digitalt sjökort görs tillgängligt i de format som yrkesfiskarna använder. WWF tycker att det behövs ett mer detaljerat sjökort för området, men att termen fiskerisjökort är missledande och att det istället bör kallas Natura 2000 sjökort Bratten. Det ska noga betona de fiskefria områdena och inte uppmuntra till fiske. Syftet med fiskerisjökortet är att underlätta för fisket att skydda de naturvärden som finns och kommer att tillhandahållas i format som både yrkesfisket och fritidsfisket normalt använder. Fångstregistrering SportFiskarna är positiva till förslaget att sportfiskets fångster ska sammanställas på ett bättre sätt än bara genom Sportfiskarnas så kallade Storfiskregister, men anser inte vanliga pelagiska arter som makrill och gråsej måste registreras. SportFiskarna ansvarar gärna för utformningen av ett fångstprotokoll, i samråd med länsstyrelsen. WWF stöder förslaget om en utökad fångstregistrering även för sportfisket. Även oönskade arter och förlorade redskapsdelar ska dokumenteras. Länsstyrelsen kommer att fortsätta diskussionerna med SportFiskarna för att utforma detta på bästa sätt och att man även registrerar förlorade redskap. Utbildning/Kunskapsöverföring WWF är positivt till ökat samarbete kring utbildning och kunskapsöverföring, men saknar en tydlig ansvarsfördelning i förslaget. Länsstyrelsen har svårt att se hur det skulle bli tydligare än vad det är nu.

14 14(19) Inrapportering av ovanliga arter utöver fiskar SFR har inget att invända vad det gäller inrapportering av ovanliga arter till Göteborgs universitet. Danmarks Fiskeriforening anser att man bör undersöka hur många arter som regelbundet kommer med trålen upp och hur svåra de är att artbestämma, innan man beslutar om regler som kräver inrapportering. Yrkesfiskarna kan inte sortera och artbestämma allt i sin fångst, de måste också hinna fiska. Länsstyrelsen ska i samarbete med Göteborgs universitet ta fram en lista med ett begränsat antal lättbestämda arter som man önskar få inrapporterade och med tydliga bilder på dessa, samt ett enkelt formulär även i digital form. Utveckling av skonsammare redskap SFR stödjer och önskar delta fullt ut i utvecklandet av mer skonsamma och selektiva fiskeredskap. Frågan om det är möjligt att till rimliga pengar möjliggöra för en AIS-sändares placering på trålen, bör tittas närmare på. Danmarks Fiskeriforening välkomnar den fortsatta utvecklingen av mer effektiva och skonsamma redskap, som kan användas i det generella fisket i hela Skagerrak. WWF menar att utveckling av skonsammare redskap är nödvändigt om fiske ska bedrivas inom ett skyddat område och att arbetet bör skyndas på. Artdatabanken tycker alltid det är positivt med en utveckling av redskap som syftar till mindre påverkan, men ifrågasätter att utveckling av redskap kan komma att innebära att trålning kan fortgå på de naturtyper som ska bevaras. Länsstyrelsen anser det är positivt att medel nu avsetts för utveckling av skonsammare redskap, för att minska fiskets påverkan på bottnarna i allmänhet. Uppföljning SFR tycker att det som sägs om uppföljning är viktigt och att kunskap om förekomsten av det som är skyddsvärt, i ett större områdesperspektiv, är viktig. En ökad kunskap bör kunna föranleda ändringar av skyddsområdena. WWF anser att uppföljning och utvärdering är en väsentlig del av förvaltningen av skyddade områden, men att de föreslagna tidsintervallen för uppföljande undersökningar är för långa för att vara funktionella. Dokumentation med dropkamera/rov bör ske vart fjärde år och fångststatistik och fiskeansträngning helst varje år. I uppföljningen bör man även uppmärksamma och långsiktigtutvärdera effekterna för fisk utanför de fiskefria områdena. Länsstyrelsen anser också att uppföljning är en mycket viktig del i förvaltningen av skyddade marina områden och kommer att försöka få ett ökat anslag till detta. I dagsläget är tilldelningen mycket begränsad.

15 15(19) Kontroll av att reglerna följs SFR poängterar att det är redskapet som fiskar och kan vålla skada, inte båten. Det innebär att båtar kan driva över områden som det är förbjudet att fiska på utan att fiske därmed sker i den fiskefria zonen. Detta är något som det är mycket viktigt att ha kunskap om utifrån ett kontrollperspektiv. SFR framhåller också att lejondelen av den svenska yrkesfiskarkåren är regelefterlevande fullt ut och att vad som sägs om incidentrapport är viktigt att ha i åtanke. Kustbevakningen poängterar att om fiskarena ska göra en notering i sin elektroniska loggbok (incidentrapport) om de skulle befinna sig i en fiskefri zon, så förutsätter det att Kustbevakningen har tillgång till den informationen i realtid, vilket de inte alltid har. Det är också viktigt att uppgifterna kan verifieras. Länsstyrelsen kommer att föra vidare detta till HaV. Kartläggning av marina naturvärden NaturErhvervstyrelsen påtalar att det används mycket resurser från dansk sida att uppnå ett solitt och vetenskapligt underlag vid formuleringen av förslag till fiskeriregleringar, då det handlar om regleringar av en traditionellt viktig näring. De fiskeriregleringar som införts av NaturErhvervstyrelsen i kustnära Natura 2000-områden under 2013, bygger på en grundlig kartläggning av havsbottnen. WWF anser att beskrivningen av området i stora delar är bra, men att avsaknaden av mer heltäckande inventeringar visar på behovet av förstärkta resurser till inventering och förvaltning av marina skyddade områden mer generellt. Länsstyrelsen verkar för ökade resurser för inventeringar och kartläggningar av marina miljöer. Kartläggning av fiskeaktiviteter SKV anser att Länsstyrelsen borde ha tagit mer hänsyn till och använt det stora antal trålspår som yrkesfisket har släppt för att man skulle få en inblick i hur fisket ser ut i dag på ett bättre sätt, istället för att ha haft VMS som enda utgångspunkt. Kustbevakningen påpekar att krav på VMS för båtar med en totallängd på mellan meter infördes i Sverige först den 1 juli Det kan därför antas att det pågår ett mer frekvent fiske i området än vad kartorna över VMS-spår (för år ) gör gällande. Kustbevakningen konstaterar också att data från danska och norska yrkesfiskare saknas i förslaget. Yrkesfiskets trålspår har varit ett mycket värdefullt komplement till VMS-data och har använts under hela processen. Tyvärr går denna data inte att anpass till länsstyrelsernas datasystem, vilket innebär att vi inte kan presentera dem i rapporten eller räkna statistik på dem. När Länsstyrelsen i somras fick tillgång till VMS-linjer gav detta en bild som i mycket högre grad överensstämmer med den bild man får utifrån yrkesfiskets tråldrag.

16 16(19) NaturErhvervstyrelsen uppmärksammar att data från danskt fiske saknas i rapporten, trots att danska fiskare utövar ett betydande fiske i Brattenområdet och det aktiva deltagandet från Danmarks Fiskeriforening i processen. NaturErhvervstyrelsen är gärna behjälplig med att lämna ut dansk fiskeridata för området, om det bara kommer en formell begäran. Länsstyrelsen har nu fått tillgång även till dansk VMS-data och kommer att inkludera den i analysen. Synpunkter på beskrivningar/slutsatser gjorda i remissunderlaget SKV vill förtydliga att det inte är trålen som gör 20 cm djupa spår i sedimentet utan enbart trålborden, som på sin höjd utgör ca 3 % av trålens bredd. Resten av trålen glider uppe på botten och gräver inte i sedimentet. Danmarks Fiskeriforening påpekar att själva trålborden har en helt annan påverkan på bottnen än själva trålen och att de senaste åren har gjorts försök med trålbord som inte alls rör bottnen. Man vänder sig också mot att det i rapporten hänvisas till en studie i en fjord i Norge när det gäller hur stor sedimentplymen är efter en trål, eftersom det varierar väldigt mycket från område till område beroende på sedimentens sammansättning av olika kornstorlekar. Man bör istället titta på närliggande, trålade områden och påvisa om sedimentationen är naturlig eller orsakad av mänskliga aktiviteter. Länsstyrelsen kommer att förtydliga att det är trålborden som gör de djupa spåren i den slutliga versionen av rapporten. En undersökning bör göras om hur stor del av sedimentationen på de utpekade naturvärdena som yrkesfisket bidrar till i Bratten. SFR påtalar att det som sägs om utkastförbud inte är korrekt, ett utkastförbud kan förväntas träda i kraft först den 1 januari 2015, men kanske mer sannolikt den 1 januari 2016, och kommer att vara detsamma som följer av den nya gemensamma fiskeripolitiken. Länsstyrelsen korrigerar detta i rapporten. SFR ställer sig högst tvivlande till riktigheten av att såsom skyddsvärt naturvärde utifrån Natura 2000-regleringen ange större fiskar knutna till rev och pockmarks. Det beror på att större fiskar har en viktig strukturerande funktion. SFR finner rödlistningen besynnerlig utifrån ett fiskets perspektiv, emedan torsk förekommer på listan och verkligheten för dagens fiskare visavi dagens kvotsituation är att man får undvika att fånga torsk, som således förekommer i riklig mängd. Rödlistningen bygger bland annat på om arten reproducerar sig i området, vilket mycket tyder på att den inte längre gör i våra kustområden.

17 17(19) SFR tycker att liknelsen mellan bottentrålning och ett intensivt jordbruk är i överord; trålning är mer att jämställa med (ett skonsamt) jordbruk. Intensiva jordbruk beskrivs enligt Nationalencyklopedin som sådana som kräver stor insats av växtnäring och bekämpningsmedel. Bottentrålning kan ske utifrån samma drag över mycket lång tid, vilket indikerar att livsvillkoren inte påverkas negativt av bottentrålningen. Länsstyrelsen har nyanserat texten i rapporten, men påpekar att livsvillkoren för andra arter än målarterna kan försämras avsevärt. SportFiskarna vänder sig mot att sportfiskets potentiella påverkan uppenbarligen jämställs i stor omfattning med den dokumenterade påverkan som bottentrålning genererar i form av trålspår i mjukbottnar och resuspension av partiklar som innebär en mycket hög turbiditet, med igensedimentation av stora geografiska områden som följd och anser jämförelsen som osaklig. Eftersom yrkesfisket undviker de revmiljöer som hyser de högsta naturvärdena i Bratten och sportfisket söker sig till dessa, är jämförelsen befogad i detta fall. Däremot är trålningens potentiella påverkan långt större än sportfisket. Det är därför många fler fiskefria zoner förslås för yrkesfisket. Det finns heller inga föreslagna zoner där sportfisket inte kommer att vara tillåtet, medan yrkesfisket kommer vara det. Kustbevakningen tillägger att redskapet räktrål med rist och tunnel har blivit vanligt förekommande under år 2013 och att det redskapet i stor utsträckning fångar fisk. Länsstyrelsen gör ett tillägg i rapporttexten. Tunneln måste dock tas bort när årets kvot för de arter som fångas är uppfiskad. WWF saknar en tydlig ansvarsfördelning när det gäller utbildning och kunskapsöverföring. Länsstyrelsen anser det är tillräckligt att ansvariga myndigheter/ organisationer pekas ut samt de som bör delta i aktiviteten. Artdatabanken tycker rapporten bör förtydligas när det gäller att syftet med Natura 2000-området väger tungt. De ifrågasätter också begreppet kärnområde, eftersom inte vi har kunskap om stora delar av området. Med kärnområde avser Länsstyrelsen de hårdbottenmiljöer (Rev) som hornkoraller, medusahuvud och svampdjur kan leva på samt relativt opåverkade mjukbottnar med höga tätheter av piprensare i allmänhet och ravinsystemet i synnerhet. Med den kunskap som trots allt finns om området känner sig Länsstyrelsen trygg med att kärnområdena täcks in i det föreslagna skyddet. Artdatabanken understryker att i och med att Bratten är utpekat som Natura 2000-område krävs det en fullödig konsekvensbedömning med avseende på de utpekade naturtyperna för all verksamhet som riskerar att påverka listade naturtyper och arter negativt.

18 18(19) För detta hänvisas till den kommande förvaltningsplanen. Övrigt Tillståndsprövning av fisket Naturskyddsföreningen och Artdatabanken anser för övrigt att fiske i Natura 2000-områden och andra marint skyddade områden alltid ska betraktas som en verksamhet som behöver tillstånd för att bedrivas i enlighet med miljöbalken 7 kap 28 a. Naturskyddsföreningen menar att detta förhållningssätt också har stöd i ett uppmärksammat rättsfall på EU-området (musselskrapfiske i Wadden sea, Holland). WWF anser att fiske, både kommersiellt och fritidsrelaterat, i alla marina skyddade områden bör bedrivas med gällande miljölagstiftning och genomgå tillståndsprövning med kompletterande regleringar ur fiskerilagstiftningen. Länsstyrelsen gör samma bedömning som danska staten, dvs. att fisken som behöver särskilda tillstånd, som musselskrapfisket i Wadden sea, också behöver tillstånd enligt Natura 2000-tillstånd, men att det allmänna licensfisket inte omfattas av tillståndsplikten utan behöver regleras genom Fiskerilagstiftningen för att säkerställa att gynnsam bevarandestatus uppnås i berörda Natura 2000-områden. Kostnader för åtgärdena Naturskyddsföreningen skulle gärna se en ekonomisk kalkyl över kostnaderna för de extra åtgärder som föreslås och jämföra dem med kostnaderna för att stänga räkfisket i ett större område. Det är inte bara inkomsterna för berörda fiskare som behöver inkluderas i en sådan kalkyl, utan också de socioekonomiska värdena för de kustsamhällen som drabbas och för t.ex. de turistanläggningar och restauranger längs kusten vars existens till stor del bygger på att de kan servera färska, närproducerade råvaror av hög kvalitet. Betydelsen av fisket för Bohuslän Enligt Tillväxt Bohuslän är värnandet om det kustnära fisket viktigt för kommunerna i norra Bohuslän, inte bara som en av våra näringslivsbranscher men som en del av vår identitet och en del som definierar byarna längs vår kust och är en viktig del av vår attraktivitet för besöksnäring och boende. Kameraövervakning WWF anser att tillämpningen av kamera ombord för att kunna verifiera fångst och bifångst behöver skyndas på. Denna fråga behandlas i annan ordning och är inte relevant när det gäller förvaltningen av Bratten-området specifikt.

19 19(19) Bilaga. Förslag från fisket på förändringar av de fiskefria zonerna SKV Område 4 bör minskas betydligt på grund av att det regelbundet trålas i största delen av detta område. Ett absolut måste är att det görs en passage även i detta område. Vi föreslår att man utgår från vårt förslag nr 9 och 10 och ser om vi kan hitta en kompromiss här. Som man kan se på VMSsträcken så är detta ett mycket aktivt fiskeområde, så de skyddsvärda arterna har ett naturligt skydd här. Förslag nr 2 måste förses med en passage för att kunna hålla djupet vid både kräft- och räkfisket. Detta bör inte vara något problem då det trålas på rena mjukbottnar i en tänkt passage. Som man kan se på VMS-sträcken så finns det en passage i det sydvästra hörnet som bör vara öppen. I detta område fiskar det flera fartyg som inte har VMS, så detta är en viktig passage. Förslag nr 3 är väl stort då det innehåller stora mjukbottnar. Vårt förslag begränsade sig till bottnar som inte trålas idag. Förslag nr 5 har stora sammanhängande mjukbottnar i söder och i norr som inte har några inslag av hårdbotten. SFR Område 4 bör utgå i nuvarande form, utifrån förhållandet att det fiskas och har fiskats mycket här och det som är skyddsvärt fortfarande finns kvar. Området är av central betydelse för fiskets bedrivande och de delar som har föreslagits som skydd från fiskare i det föreslagna området 4 kan lämpligen skyddas. Område 14; Skydda den nordvästra delen som är skyddsvärd inte hela området. Vad gäller områdena 9A och 9B bör dessa särskilt ses över och endast det som är skyddsvärt skyddas. Danmarks Fiskeriforening I område 4 är det stort överlapp med var det bedrivs ett aktivt fiske. Eftersom fisket inte ser ut till att påverka de arter som finns i detta område, borde område 4 tas bort eller begränsas mycket kraftigt. WWF De utpekade mest skyddsvärda områdena 7a-d, 4, 5 och 12 bör tydligt bindas samman för att åstadkomma en verklig effekt. Område 1, 2 och 3 bör också länkas samman liksom 6, 10 och 11. I samtliga dessa områden bör totalt fiskeförbud gälla. Länsstyrelsen har justerat område 2 enligt SKV s förslag, där all hårdbotten i form av berg ingår. Däremot finns ett övervägande antal av hornkorallerna i område 4 och även i övrigt är naturvärdena så höga att skyddsavståndet till dessa behöver ökas och skyddsaspekten här måste väga högre än fiskets intressen.