forskningsinstitut, forskaren Juhana Vartiainen

Transkript

1 1992 rd - StaUB 94 - RP 376 statsutskottets betänkande nr 94 om regeringens proposition angående tilläggsfullmakter för statsrådet att uppta lån under år 1993 Riksdagen remitterade den 27 januari 1993 ovan nämnda proposition nr 376 till statsutskottet för beredning. I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet avgett ett utlåtande i saken. Utlåtandet ingår som bilaga till detta betänkande. statsutskottets skattedelegation, som berett betänkandet för utskottet, har hört finansministern Iiro Viinanen, statssekreteraren Eino Keinänen, regeringsrådet Pekka Laajanen och finansrådet Immo Pohjola och finansrådet Veikko Kantola vid finansministeriet, tf. avdelningschefen Kaiju Kallio, byråchefen Liisa Halme och byråchefen Vesa Vihriälä vid Finlands Bank, överdirektören Jorma Aranko vid bankinspektionen, generaldirektören Jukka Wuolijoki vid statskontoret, konkurrensrådet Seppo Reimavuo vid konkurrensverket, byråchefen Timo Veli Sälli vid statens revisionsverk, överinspektören Jarmo Laine vid statsrevisorernas kansli, kriminalöverinspektören Markku Salminen vid centralkriminalpolisen, ordföranden Eero Suomela vid CGR-föreningen, prognoschefen Tarmo Valkonen vid Näringslivets forskningsinstitut, PM Max Arhippainen vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, forskaren Juhana Vartiainen vid Arbetarrörelsens ekonomiska forskningsinstitut, avdelningschefen Erkki Kontkanen vid Bankföreningen i Finland, avdelningschefen Pekka Heikkilä vid Sparbanksförbundet, vicehäradshövdingen Heikki Vitie vid Andelsbankernas Centralförbund, chefdirektören Pertti Voutilainen och vice verkställande direktören, STS-bankens direktions ordförande Veikko Ylitalo vid Kansallis-Osake-Pankki, bankdirektören Markku Pohjola vid Föreningsbanken i Finland, direktören för administrativa och juridiska ärenden Olli Härmänmaa vid Postbanken Ab, verkställande direktören Paavo Prepula vid Sparbanken i Finland, verkställande direktören Matti Liukkonen vid Andelsbankernas Centralbank, vice verkställande direktören Veikko Somersalmi vid Interbank Aktiebank, chefdirektö- ren Kaarlo Jännäri vid Sparbankernas Central Aktie-Bank samt professorn Jarmo Leppiniemi. Riksdagen har berättigat statsrådet att 1993 uppta statslån till ett sammanlagt bruttobelopp om högst mark så, att nettoupplåningen är högst mark. Regeringens proposition angående en tilläggsbudget för 1993, som avlåtits till riksdagen, kan balanseras genom en ökning av nettoupplåningen med mark, varför regeringen föreslår att fullmakterna att uppta lån skall utökas. Enligt praxis har i lånefullmakterna för statsrådet de lån som upptas för balansering av budgetpropositionen inte grupperats enligt lånetiden. Då den kortfristiga upplåningen för balansering av budgetpropositionen ökar vore det enligt propositionen ändamålsenligt att den avskiljs från den långfristiga upplåningen. Samtidigt bör enligt propositionen i fråga om den kortfristiga upplåningen införas en fullmakt som anger statsskuldens maximibelopp. Regeringen föreslår att fullmakterna för nettoupplåningen skall ökas så att de avser ett belopp om mark och att bruttobeloppet för nya statslån med en lånetid på mer än 12 månader skall uppgå till högst mark och att beloppet av den kortfristiga skuld, som då lånen upptas utgörs av lån med en lånetid på högst 12 månader, vid utgången av året får uppgå till högst mark. Samtidigt föreslås att definitionen på kortfristig kredit skall preciseras. A v de skäl som nämns i propositionen och på basis av erhållen utredning anser utskottet att förslaget är behövligt och tillstyrker det. Regeringen föreslår att maximibeloppet för kortfristiga skulder skall fastställas enligt situationen vid årets slut. Enligt vad utskottet erfarit är det meningen att emittera skuldförbindelselån på tre, sex och tolv månader. Vid årsskiftet uppgick det sammanlagda beloppet av dylika skuldförbindelselån till cirka 14 miljarder mark S

2 rd - StaUB 94 - RP 376 Under året varierar beloppet av dessa lån enligt statens penningbehov och marknadsföringssituationen för skuldeförbindelselån. Utskottet föreslår att maximibeloppet för kortfristiga lån inte skall bestämmas enligt situationen vid årets slut utan att för hela året fastställs en övre gräns som dessa lån inte får överstiga. Med beaktande av det i propositionen avsedda behovet av att anskaffa medel och för att kunna säkerställa en sådan rörelsefrihet som absolut behövs vid användningen av kortfristiga skuldförbindelselån föreslår utskottet att maximibeloppet för kortfristiga lån under året skall kunna uppgå till sammanlagt högst 40 miljarder mark. Utskottet uppmanar finansministeriet att vid sin kortfristiga upplåning också beakta bankernas möjligheter till kortfristig medelanskaffning. Hänvisande till det ovan anförda och 24 arbetsordningen för riksdagen föreslår statsutskottet, som med stöd av 45 3 mom. riksdagsordningen har utsett ordföranden för statsutskottet och ordföranden för skattedelegationen till föredragande för att vid ärendets behandling vid riksdagens plenum meddela erforderliga upplysningar, vördsamt I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Mattila, vice ordföranden Luttinen, medlemmarna Alaranta, Heikkinen, Hämäläinen, Lahti-Nuuttila, Louvo, Malm, Mäkiatt Riksdagen skall berättiga statsrådet att 1993, på de villkor som statsrådet bestämmer, ta upp lån till ett sammanlagt nettobelopp om högst mark inklusive tilläggsfullmakter för balansering av statsbudgeten dock så, att bruttobeloppet för nya statslån med en lånetid på över 12 månader sammanlagt uppgår till högst mark och så, att beloppet av den kortfristiga skuld, som då lånen upptas utgörs av lån med en lånetid på högst 12 månader, under året får uppgå till högst mark, samt så, att statsrådet inom de gränser som det bestämmer, kan ge finansministeriet eller statskontoret i uppdrag att besluta om upplåningen, samt att Riksdagen skall berättiga statsrådet eller, inom de gränser som statsrådet bestämmer, finansministeriet eller statskontoret att utöver det ovan nämnda enligt egen prövning använda kredit med en lånetid på högst 12 månader för att trygga statens likviditet samt för att täcka det finansieringsbehov som påkallas av säsongartade utgiftstoppar i statens betalningsrörelse och en ändamålsenlig skötsel av statens kassaplaceringar. Helsingfors den 2 februari 1993 Hakola, Sasi, Savolainen, Turunen, Vihriälä och Vähäkangas samt suppleanterna Ala-Nissilä, U. Anttila, Apukka, Enestam, Linnainmaa, Rajamäki och Renko. Reservation Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om statens säkerhetsfond (RP 364) lämnades att vila över val. Genom denna lag skulle fördelningen av bankstödet ha reglerats och övervakats och den skulle ha fått bankerna att överväga behovet av stöd. För att rädda bankernas ekonomi håller man nu emellertid på att fördela miljarder mark i en tilläggsbudget som på betydligt lösare grunder reglerar behovet, beloppet, formen och återbetalningen. Detta är fallet trots att det i statsutskottets betänkande har tagits in många krav som ingår i ekonomiutskottets betänkande (EkUB 58; RP 364), såsom kravet på specialrevision i de stödtagande bankerna samt kravet på att staten skall få inflytande i de understödda bankerna. Bristerna i gällande säkerhetsfondslag gör att lagen absolut måste ändras. Enligt min mening borde bankstödet ha beviljats med hjälp av säkerhetsfondslagen för att riksdagens krav på

3 Tilläggsfullmakter att uppta lån stränga villkor för stödet skulle ha realiserats. Den tilläggsbudgetmodell som ingår i propositionen försvagar oundvikligen den författningsmässiga betydelsen av de av riksdagen uppställda villkoren för bankstödet samt riksdagens möjligheter att kontrollera hur bankstödet utnyttjas. Att bankstödet beviljas via en tilläggsbudget innebär en avgörande försämring av riksdagens möjligheter till inflytande och kon- trollen över stödet. Enligt min åsikt bör denna försämring inte godkännas och jag kan därför inte anse det acceptabelt att de föreslagna tillläggsfullmakterna beviljas. På basis av det ovan anförda föreslår jag att regeringens proposition skal/förkastas. HeJsingfors den 2 februari 1993 Ulla Anttila

4 rd - StaUB 94 - RP 376 RIKSDAGENS GRUNDLAGSUTSKOTT Bilaga Helsingfors den l februari 1993 Utlåtande nr 38 Till statsutskottet När riksdagen den 27 januari 1993 remitterade regeringens propositioner nr 375 angående en tilläggsbudget för 1993 och nr 376 angående tilläggsfullmakter för statsrådet att uppta lån under år 1993 till statsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande om dem till statsutskottet. Utskottet har hört regeringsrådet Pekka Laajanen vid finansministeriet, överdirektören Jorma Aranko vid bankinspektionen, professorn Mikael Riden och professorn Kaarlo Tuori. Efter att ha behandlat ärendet från statsförfattningsrättslig synpunkt anför grundlagsutskottet vördsamt följande. Regeringens propositioner I regeringens tilläggsbudgetproposition föreslås att under moment beviljas ett anslag på 15 miljarder mark för stödjande av bankverksamheten samt att statsrådet berättigas att ställa proprieborgen för lån som bankernas säkerhetsfonder upptar och för medelanskaffning som sker på samma villkor som när depositionsbankerna anskaffar eget kapital. Borgensbeloppet får uppgå till 5 miljarder mark eller tillsammans med övrigt stöd som beviljas under momentet till högst 20 miljarder mark. Enligt propositionen om lånefullmakter för balansering av budgeten ökar nettoupplåningen med 15 miljarder mark till sammanlagt 62,7 miljarder mark. Utskottets ställningstaganden Enligt 69 3 mom. regeringsformen skall en tilläggsbudgetproposition avlåtas, om det är nödvändigt att ändra budgeten. Detta stadgande, som fick en ny ordalydelse 1991, motsvarar det tidigare stadgandet. Enligt den praxis utskottet tidigare omfattat (GrUU rd) kan sådana ändringar av budgeten i allmänhet anses nödvändiga som skulle föranleda betydande olägenheter för samhälls- eller statsekonomin eller för samhällets normala funktioner, om beslutet om dem skjuts fram till budgeten för följande finansår. Utgående från de nu föreliggande propositionernas motiveringar och det som anfördes i regeringens proposition nr 364 med förslag till lag om ändring av lagen om statens säkerhetsfond anser utskottet att den ändring av budgeten som regeringen föreslår till sitt syfte är nödvändig på det sätt som avses i 69 3 mom. regeringsformen, eftersom den lag om stöd för bankverksamhet som föreslogs i proposition nr 364 i riksdagen godkändes att vila över val. Med tanke på kriteriet att ändringen skall vara nödvändig är det dessutom av betydelse att anslaget enligt vad som konstateras i proposition nr 375 och enligt den kompletterande utredning utskottet till denna del fått är dimensionerat att motsvara de medel som enligt kalkylerna kommer att behövas för bankstöd under finansåret. Enligt 64 l mom. regeringsformen skall statens upplåning vara grundad på riksdagens samtycke, av vilket de nya lånens och statsskuldens högsta belopp framgår. Enligt proposition nr 376 uppgår statens nettoupplåning, dvs. den nya statsskuldens maximibelopp, till 62,7 miljarder mark. Denna i nettobelopp uttryckta allmänna begränsning av statens upplåning är förknippad med två ytterligare begränsningar: maximibeloppet för nya långfristiga lån får vara högst 70 miljarder och den kortfristiga skulden får i slutet av året uppgå till högst 20 miljarder mark. Riksdagens samtycke till hela statsskuldens maximibelopp (62,7 mrd mark) förslår redan i sig för att kraven i 64 l mom. regeringsformen skall uppfyllas. Inte heller punkten om statsgarantier i proposition nr 375 medför några problem i statsförfattningsrättsligt hänseende.

5 Tilläggsfullmakter att uppta lån Enligt grundlagsutskottets åsikt bör statsutskottet i sitt betänkande uppmärksamma de omständigheter som berördes i riksdagen (EkUB 58/1992 rd och GrUU rd) vid behandlingen av regeringens proposition nr 364 och bedöma hurdan lagstiftning som behövs när statsrådet nu ser till att bankerna får stöd via en tilläggsbudget. Med stöd av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att statsutskottet bör beakta det som anförs i detta utlåtande när det bereder ärendet. I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Zyskowicz, medlemmarna Kaarilahti, Kekkonen, Koskinen, J. Leppänen, Nikula, Var- pasuo, Vistbacka, Vähänäkki och Väistö samt suppleanterna Helle (delvis), Komi, Saastamoinen och Viljanen.

6