1991 rd - GrUB 10 - RP 110

Transkript

1 1991 rd - GrUB 10 - RP 110 Riksdagen remitterade den 15 oktober 1991 regeringens proposition nr 11 O till grundlagsutskottet för beredning. I detta sammanhang har utskottet beslutat att behandla också rdm. Laaksos m.fl. lagmotion nr 37 med förslag tilllag om ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode, som riksdagen remitterade till utskottet den 21 maj 1991, rdm. Rinnes lagmotion nr 64 med förslag tilllag om inbetalning av en riksdagsmans andra inkomster än riksdagsmannaarvodet och kostnadsersättningen till statskassan och rdm. Rinnes lagmotion nr 65 med förslag tilllag om inbetalning av en ministers andra inkomster än arvodet till medlem av statsrådet med tillhörande underhåll till statskassan, vilka riksdagen remitterade till utskottet den 24 september 1991, rdm. Vuoristos m.fl. lagmotion nr 75 med förslag till lag om temporär ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode, som riksdagen remitterade till utskottet den 15 oktober 1991, och rdm. Seppänens lagmotion nr 87 med förslag tilllag om ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode, som riksdagen remitterade till utskottet den 12 november Utskottet har hört finansministern Iiro Viinanen, understatssekreteraren Nils Wirtanen vid statsrådets kansli, regeringsrådet Tuomo Vainio vid finansministeriet, direktören Heikki Kammanen vid statskontoret, professorn Mikael Hiden, professorn Antero Jyränki och professorn Ilkka Saraviita. Efter att ha behandlat ärendet anför grundlagsutskottet vördsamt följande. Regeringens proposition I propositionen föreslås att lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode temporärt skall ändras så att arvodet sänks med ett belopp som motsvarar en löneklass till utgången av Den föreslagna ändringen medför att också riks Y Grundlagsutskottets betänkande nr 10 om regeringens proposition med förslag tilllag om temporär ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode dagsmannaarvodet och kostnadsersättningen fastställs på basis av det nedsatta arvodet till medlemmarna av statsrådet. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 1992 och gälla till utgången av I propositionens motivering till lagstiftningsordningen konstateras att lagen inte skulle ha några sådana verkningar som kräver att lagen stiftas i den ordning som 67 riksdagsordningen föreskriver. I motiveringen behandlas också lagförslagets inverkan på riksdagsmannaarvodet och konstateras att eftersom lagen inte medför någon ändring i de arvodesgrunder som nämns i lagen om riksdagsmannaarvode torde det inte vara behövligt att behandla lagen i den ordning som 70 riksdagsordningen föreskriver. Enligt motiveringen vore det önskvärt att utlåtande om lagstiftningsordningen inhämtas av grundlagsutskottet Lagmotionerna I lagmotion nr 37 föreslås att l 3 mom. lagen om riksdagsmannaarvode skall ändras så att till riksdagsman som kallas till medlem av statsrådet inte betalas riksdagsmannaarvode och kostnadsersättning för den tid som medlemskapet i statsrådet varar. I lagmotion 64 föreslås en lag om att riksdags~ männen under sin riksdagsmannaperiod förpliktas att avstå från andra inkomster än riksdagsmannaarvodet, kostnadsersättningen och de rättigheter som hänför sig till lönen. Enligt lagförslagets ingress skall förslaget behandlas i den ordning 67 riksdagsordningen föreskriver. I lagmotion nr 65 föreslås en lag som förpliktar medlemmarna av statsrådet att avstå från andra inkomster än arvodet till medlem av statsrådet med tillhörande underhåll under sin ministertid. Enligt lagförslagets ingress skall förslaget behandlas i den ordning som stadgas i 67 riksdagsordningen.

2 rd - GrUB 10 - RP 110 I lagmotion nr 75 föreslås i anslutning till regeringens proposition nr 11 O att l l mom. lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode temporärt skall ändras så att riksdagsmannaarvodet förblir oförändrat oberoende av om arvodet sänks för medlemmarna av statsrådet eller inte. A v riksdagsmannaarvodet bör emellertid en andel som motsvarar en löneklass betalas till något allmännyttigt ändamål som förbättrar arbetslösa människors villkor. Lagen avses gälla från ingången av 1992 till utgången av I lagmotion nr 87 föreslås att villkor för utbetalning av ministerarvode är att en minister innan han tillträder sitt ämbete avger en offentlig förklaring om markområden som inte hänför sig till vinter- eller sommarboende, fastigheter och aktier i bolag som är i hans ägo då han blir kallad till medlem av statsrådet. I motionen föreslås dessutom att ministerarvodet skall stadgas vara lika stort som det arvode som föreslås i propositionen. Den lag som avses i motionen skall vara permanent. U tskortets ställningstaganden Sänkning av arvodena Enligt propositionens motivering avläts propositionen på grund av den rådande ekonomiska situationen. Arvodena skall sänkas i inbesparingssyfte. Enligt propositionen skall de sänkta ministerarvodena samt riksdagsmannaarvodena och kostnadsersättningarna under lagens giltighetstid spara in ca 13 miljoner mark. Enligt vad utskottet erfarit bidrog också den oklara inkomstpolitiska förhandlingssituationen vid den aktuella tiden till att propositionen avläts. Lagförslaget förmodades statuera ett exempel som skulle skapa förutsättningar för en sådan inkomstpolitisk helhetsuppgörelse som sänker lönerna över lag. För att åskådliggöra konsekvenserna av en lönesänkning och exemplet kan det enligt vad utskottet erfarit konstateras att om lönerna inom stats- och kommunalförvaltningen hade sänkts med en löneklass t.ex. i de tjänster som hör till samma löneklass som riksdagsmännens eller till en högre löneklass skulle cirka 350 miljoner mark ha sparats in i arbetsgivarnas löneutgifter under lagens giltighetstid. I och med att en centraliserad arbetsmarknadsuppgörelse numera uppnåtts på en annan grund än vad regeringen ställde som mål i propositionen har propositionens ovan beskrivna effekt förlorat sin betydelse under den tid som avtalen enligt den inkomstpolitiska uppgörelsen är i kraft. Enligt utskottets mening är det därför i denna situation inte motiverat att godkänna lagförslaget som en lag, varför lagförslaget bör förkastas. Lagförslagets behandlingsordning Utskottet har bedömt behandlingsordningen för lagförslaget i regeringens proposition. Vid en statsförfattningsrättslig bedömning bör det utredas om den föreslagna ändringen i fråga om ministerarvodet eller pensionsrätten i och med att arvodet också utgör grund för statsrådsmedlemmarnas pension innebär ett ingrepp i ministrarnas i grundlag skyddade rättigheter. Riksdagsmännens situationen bör granskas på samma sätt, eftersom riksdagsmannaarvodet i lagen om riksdagsmannaarvode har bundits vid storleken av statsrådsmedlemmarnas arvode och kostnadsersättningen vid riksdagsmannaarvodet. Enligt lagen om pension för riksdagsmän är dessutom grunden för pensionen det riksdagsmannaarvode som månatligen utgår till riksdagsmannen. Till följd av kopplingen mellan ministerarvodet och riksdagsmannaarvodet i lagen om riksdagsmannaarvode bör det vid behov också bedömas vilken betydelse 70 riksdagsordningen har med tanke på den föreslagna lagstiftningsåtgärden. Lagförslaget gäller storleken av ministerarvodet och riksdagsmannaarvodet samt indirekt också motsvarande pensioner och riksdagsmännens kostnadsersättning, eftersom arvodena anses utgöra grunden för deras storlek. Lagen föreslås inte ha några retroaktiva verkningar. Enligt utskottets åsikt åtnjuter varken arvodena eller de pensioner som är bundna vid deras storlek eller kostnadsersättningen i 6 regeringsformen stadgat egendomsskydd som skulle hindra att arvodena sänks på det i propositionen föreslagna sättet med verkningar som enbart hänför sig till framtiden (se även GrUU 6/1962 rd). Bedömt från denna synpunkt skulle det inte föreligga något hinder för att behandla lagförslaget i den ordning som stadgas i 66 riksdagsordningen. Om lagen stiftas leder det till ett mycket orättvist slutresultat i pensionsfall som avses i pensionssystemet för riksdagsmän och medlemmar av statsrådet, om det inträffar under lagens giltighetstid. Till följd av lagen skulle t. ex. riksdagsmannapensioner som härvid beviljas permanent

3 statsrådsmedlems arvode 3 vara mark lägre per månad än om arvodet vore oförändrat. Om lagen antas bör den enligt utskottets mening av billighetsskäl kompletteras med stadganden om att ett arvode som är en löneklass högre beaktas vid pensionsfall som inträffar under lagens giltighetstid. Enligt 70 riksdagsordningen anses ett lagförslag angående riksdagsmannaarvode ha förfallit om det inte omfattats med två tredjedels majoritet. Betydelsen av detta stadgande om behandlingsordningen i detta sammanhang bör dessutom bedömas med beaktande av 16 2 m om. riksdagsordningen. Enligt lagrummet skall det stadgas i lag om grunderna för riksdagsmans arvode samt för ersättningen för resekostnader och förslaget till lag om dem skall handläggas i den ordning 70 föreskriver. Det föreliggande lagförslaget gäller inte grunden för riksdagsmannaarvodet i den mening som avses i riksdagsordningen utan den regleras fortsättningsvis i lagen om riksdagsmannaarvode. Lagförslaget bör så- I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Zyskowicz, vice ordföranden Alho, medlemmarna Jansson, Kaarilahti, Kekkonen, Koskinen, Laine, M. Laukkanen, J. Leppänen, Moilunda inte behandlas enligt 70 riksdagsordningen. Lagmotionerna Utskottet, som lagt lagförslaget i regeringens proposition till grund för behandlingen, anser att det inte är motiverat att godkänna de lagar som föreslås i lagmotionerna, varför utskottet föreslår att också lagmotionerna skall förkastas. Utskottet föreslår vördsamt att lagförslaget i regeringens proposition skall förkastas. Samtidigt föreslår utskottet att lagförslagen i lagmotionerna nr 37, 64, 65, 75 och 87 skall förkastas. Helsingfors den 13 december 1991 lanen, Nikula, Näsi, Varpasuo, Vistbacka, Vähänäkki och Väistö samt suppleanten Saastamoinen. Regeringens proposition med förslag till lag om temporär ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode syftar till en sänkning av statsrådsmedlemmarnas arvode med en löneklass. Härav följer att också riksdagsmannaarvodet sänks med en löneklass. Riksdagsmännens grundlön står inte i relation till hur krävande arbetet är varför en sänkning av grundarvodet inte kan omfattas och propositionen bör förkastas. Praxis med semesterpenning infördes i Finland under en tid då det rådde brist på arbetskraft och man ville sporra arbetstagarna att återvända till samma arbetsplats efter semestern. Reservationer I Nuförtiden då det råder arbetslöshet i Finland är semesterpenningen inte längre motiverad - lön bör betalas för utfört arbete. Riksdagen beslutar själv om riksdagsmännens arvoden och andra förmåner och därför bör det stadgas i samband med behandlingen av lagen att semesterpenning inte betalas till medlemmar av statsrådet. På detta sätt upphör också utbetalningen av semesterpenning till riksdagsmännen. På basis av det ovan anförda föreslår jag att ett lagförslag med följande lydelse skall godkännas utgående från regeringens proposition:

4 rd - GrUB 10 - RP 110 Lag om (ute s l.) ändring av l lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode I enlighet med riksdagens beslut fogas till l lagen den 6 maj 1955 om medlemmarnas av statsrådet arvode (229/55) ett nytt 2 mom. som följer: l Semesterpenning betalas inte till medlem av statsrådet. Ikraftträde/sestadgandet Denna lag träder i kraft den 199. Helsingfors den 13 december 1991 Marjut Kaarilahti Löne- och inkomstskillnaderna är oskäligt stora i vårt land. En bidragande orsak är, fastän i relativt ringa grad, statsrådsmedlemmarnas och riksdagsmännens arvoden, minister-riksdagsmännens dubbellöner och systemet med riksdagsmännens kostnadsersättningar, som bör anses vara oskäligt. Det är skäl att också erinra om att det just är de stora löneskillnaderna som utgö~ grunden för de oskäliga skillnaderna i pensioner. Regeringens proposition om en temporär sänkning av ministrarnas och riksdagsmännens arvoden ger en liten möjlighet att påverka de ökade inkomstskillnaderna. Regeringens proposition borde emellertid utvidgas bl.a. så att ministrarnas dubbellön slopas genom att riksdagsmannaarvodet inte betalas under den tid som en riksdagsman är minister. En dylik ändring vore möjlig om rdm. Laaksos m.fl. lagmotion nr 37 godkänns. I motionen föreslås att l lagen om riksdagsmannaarvode skall kompletteras på ovan nämnda sätt. Jag anser det vara motiverat att också rdm. Seppänens lagmotion nr 87 godkänns. I vårt land finns cirka statstjänstemän som får en lön som är lika stor som eller högre än riksdagsmannaarvodet. Inom den kommunala sektorn finns det cirka anställda i tjänsteeller arbetsförhållande som är i samma eller en högre löneklass. Regeringen har emellertid inte vidtagit några som helst åtgärder för att sänka dessa högavlönades löner. Det finns inte den minsta orsak till att sänka eller frysa ned lönerna i lägre löneklasser. Propositionen har motiverats med det svåra II ekonomiska läget och mönstereffekten på den inkomstpolitiska överenskommelsen. Jag omfattar inte motiveringen. Om propositionen godkänns innebär det en inbesparing om endast 6,5 miljoner mark per år. Om ministrarnas dubbellön slopas och ovan nämnda högavlönade tjänstemäns löner sänks skulle detta innebära en inbesparing på nästan 200 miljoner mark per år i statens, kommunernas och kommunalförbundens utgifter, dvs. över 30 gånger mer än vad propositionen medför. Det är en viktig och rättvis princip att de stora inkomstskillnaderna jämnas ut. Bäst skulle detta kunna förverkligas med hjälp av den progressiva stats beskattningen, t. ex. genom att de skattelättnader som de rika beviljades under den föregående blåröda regeringens tid annullerades. Den sittande regeringen Ah o har inte samtyckt till detta. I fråga om riksdagsmännen borde man allvarligt överväga en avveckling av systemet med kostnadsersättning, som ansetts vara orättvist. Redan från första början har det rått oenighet om systemet med kostnadsersättning. I sitt ställningstagande till Vänsterförbundets depressionsmediciner, "Selektiv stimulering och utjämning av inkomstskillnaderna", uttalade förbundsstyrelsen bl.a. följande: "För att sänka kostnadsnivån och utjämna inkomstskillnaderna föreslår Vänsterförbundet att alla löner och pensioner över mk/månad skall frysas ned för två år. Höginkomsttagarna - med ministrarna och riksdagsmännen i spetsen- bör statuera exempel på besinning och återhållsamhet." Eftersom det är nödvändigt att lågin-

5 statsrådsmedlems arvode 5 korosttagarnas inkomster ökas och alla höginkomstagaes inkomster minskas för att inkomstskillnaderna skall kunna jämnas ut föreslog jag följande tillägg till utskottets betänkande: "Utskottet förutsätter att regeringen agerar för att utjämna inkomstskillnaderna och att den i detta syfte bereder bl.a. förslag till förbättring av de lågavlönades villkor och sänkning av de högavlönades löner i fråga om dem som står i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten, kommunerna, kommunalförbunden eller privata arbetsgivare där lönerna motsvarar de i proposition nr 11 O nämnda minister- och riksdagsmannaarvodena eller är högre." Mitt förslag blev inte godkänt i utskottet. Eftersom jag inte har kunnat omfatta grundlagsutskottets ståndpunkt i fråga om den i propositionen föreslagna temporära sänkningen av ministrarnas och riksdagsmännens arvoden och då utskottet har förkastat mitt förslag om godkännande av lagmotionerna nr 87 och 37 har jag lämnat in denna reservation och föreslår med stöd av propositionen och ovan nämnda lagmotioner att följande lagförslag skall godkännas. På basis av det ovan anförda föreslår jag att Riksdagen skall godkänna följande lagförslag: l. Lag om ändring av I lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode I enlighet med riksdagens beslut ändras l lagen den 6 maj 1955 om medlemmarnas av statsrådet arvode (229155) som följer: l En medlem av statsrådet erhåller ett arvode som motsvarar det sammanlagda beloppet av den grundlön som jämte fem ålderstillägg för tiden betalas till innehavare av statstjänst i den nästhögsta löneklassen. Om dyrortstillägg betalas till statstjänstemän, har även medlemmarna av statsrådet rätt att få ett dyrortstillägg, vars belopp motsvarar det dyrortstillägg som i den dyraste gruppen betalas till innehavare av tjänst i den nämnda löneklassen. statsministern erhåller sitt arvode och dyrortstillägg med 20 procents förhöjning. En medlem av statsrådet är berättigad till denna lön endast om han innan han påbörjat sin tjänsteutövning har avgett en offentlig förklaring i fråga om den mark-,fastighets- och aktieegendom som inte direkt hänför sig till hans boende. Denna lag träder i kraft den Lag om ändring av I lagen om riksdagsmannaarvode l enlighet med riksdagens beslut, som tillkommit på det sätt som stadgas i 70 riksdagsordningen, ändras l 3 mom. lagen den 30 aprill947 om riksdagsmannaarvode (328/47), sådant detta lagrum lyder i lag av den 31 december 1985 ( ), som följer: l Hos riksdagsman, vilken som värnpliktig inträtt i aktiv tjänst eller som utnämns till medlem av statsrådet innehålls det arvode och den kostnads- ersättning som enligt denna lag tillkommer honom för tiden för nämnda tjänstgöring eller tiden för handhavande av befattningen. Denna lag träder i kraft den l januari Helsingfors den 13 december 1991 Ensio Laine

6