Krutbrännaren. Nr Årg 23 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg 23 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

2 Krutbrännaren Årgång 23, 2014 nr. 1 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2014 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgiro eller bankgiro Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ullabritt.oland@gmail.com Tommy Knutsson (v.ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.knutsson@telia.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Stephanie Janowski (kassör) Strandängsvägen 8, Färjestaden Tel / E-post: stephanie.janowski@hotmail.com Tomas Burén Adelgatan 11 A, Kalmar. Tel / E-post: tomas.buren@netatonce.net Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Föreningens hemsida: Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Kenneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@telia.com Elna Hultqvist Slottsgatan 23, Borgholm. Tel / E-post: elna.hultqvist@swipnet.se Thorsten Jansson Musslevägen 12, Färjestaden. Tel. 0485/ E-post: milrep@telia.com Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslagsbild: Fältsippa Pulsatilla pratensis med tegelröda blommor Omslagets baksida: Grusbräcka Saxifraga tridactylites hade en rik blomning 2014 Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson

3 Floraväktarrapport 2013 av Ulla-Britt Andersson (text) & Thomas Gunnarsson (foto/kartor) Årets floraväktarrapport redovisar växter i skogsmark. Både arter i barr- och lövskogar tas upp och även de som växer i skogsbryn och längs skogsvägar. Öland har stora områden med s.k. ädellövskog främst inom Mittlandsskogen och den kustnära skogen från Borgholm och söderut till Högsrum socken. I början av 1900-talet planterades en del talldungar på främst östra Öland men tillväxten i dem har inte varit den förväntade. Trots detta har en en del växter knutna till äldre barrskogar hittat dit. På norra Öland finns tall- och granskog på kalkrik mark benämnd ängsbarrskog. Eftersom uppgraderingen av Artportalen gjort att rapporteringen av fynden från 2013 släpar efter har vi inte kunnat åstadkomma någon årsrapport för varje enskild floraväktarlokal. Kartorna visar fynd Acer campestre naverlönn CR Naverlönn är en buske eller litet träd. Bladen är finhåriga med 3 5 trubbiga flikar. De gulgröna blommorna slår ut i maj. Frukten har rakt utstående vingar. Naverlönn räknas som inhemsk i Skåne där den växer i Svedala kommun. Växtplatserna är belägna på kalkhaltig mark och den föredrar att växa i skogsbryn. Naverlönn odlas ofta och finns spridd i södra Sverige. Inhemsk naverlönn tillhör subsp. hebecarpum. De utvecklade frukterna är finhåriga och bladen får röda höstfärger. Odlad naver lönn tillhör vanligen subsp. leiocarpum där frukterna är nästan kala och bladen får gula höstfärger. På Öland finns naverlönn spridd från odling på flera ställen. Den verkar trivas med det öländska klimatet och jordmånen. I slutet av 1880-talet utplanterades en hel del naverlönn av hushållningssällskapet och på många ställen finns den kvar och sprider sig. Förökning sker främst genom rotskott men även fröplantor förekommer. Besökslokal: Öster Högby kyrka finns ett vackert bestånd med naverlönn som växer i vägkanten / och / En rik föryngring sker på lokalen. Anemone sylvestris tovsippa NT Tovsippa tillhör familjen ranunkelväxter. Jordstammen är krypande och arten kan bilda stora bestånd. Bladen har långa skaft och är femflikade. Blomskotten har liknande blad, högst upp på stjälken sitter en ensam blomma. Kronbladen är vita och den stora blomman mäter 4 7 cm. Frukten är en nöt som är tätt och tovigt hårig. Odlade bestånd kan ibland ha fyllda blommor. Tovsippa anses vara inhemsk på Öland och Gotland. Den odlas en del och har spritt sig ut i landskapet. Den är rapporterad så långt norrut som i Skellefteå, Västerbotten. Tovsippa föredrar kalkrik mark och växer gärna i glesa tallskogar och skogsbryn. Även åkerrenar och vägkanter kan hysa arten. Det förefaller som om arten utvecklas bäst på ljusa och varma växtplatser. På Öland gjordes primärfyndet 1741 vid Husvalla, Föra sn, av själve Carl Linnaeus 3

4 Tovsippa som beskriver sitt fynd på följande sätt. förrän vi kommo till byen Husvalla, inemot själva gården, växte i ängen emellan stenarne jämte åkren, överflödigt en växt som vi tillförne i Sverige aldrig sett, fast hon är bekant utomlands, och är Anemone pratensis hirsuta, magno flore. Hon har så stor likhet med vitsippan att ingenting är likare, men hon är 3 gånger större till stjälk, blad och blomma. Vitsippan är glatt, men denna över stjälken, petioli, under bladen och under petala och själva petala subtus med tunna vita hår beströdde. Tovsippa var förr Ölands landskapsblomma men är numera ersatt med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Arten anses ursprunglig i Föra, Alböke och Räpplinge socknar men det är svårt att säkert veta vilka förekomster som är 4 Stor sandlilja odlingsrester. Växtplatserna karakteriseras som örtrika torrängar, vägkanter, busksnår och skogskanter. Förr planterades tovsippa ofta som gravprydnad. Besökslokal: Knappt 2 km norr Djupvik, Föra socken, växer tovsippa på en vacker lokal nära havet. Den är avbildad härifrån på framsidan av Ölands kärlväxtflora från Observera att fotot är spegelvänt! troligen för att texten på omslaget ska framträda på bästa sätt. Koordinat för lokalen / Anthericum liliago stor sandlilja EN Beskriven i Krutbrännaren 2013:1. På Öland växer stor sandlilja på alvarmark, i karster och på tunna jordar i spricksträngsalvar. På vår grannö Gotland uppträder arten i gläntor i kalktallskog. Besökslokal: Det närmaste man kommer en skogslokal på Öland är de utpostlokaler som finns mellan Ismantorps borg och Odens flisor. Två mindre, insprängda alvarområden i Mittlandsskogen hyser sammanlagt ca 150 exemplar av stor sandlilja. Koordinater / respektive / Botrychium matricarifolium rutlåsbräken EN Rutlåsbräken är flerårig kärlkryptogam, plantan är 5 20 cm hög. Det ensamma bladet är uppdelat i en grön, steril del och en gulaktig, sporbärande del. Den grågröna bladskivan är fäst strax ovan mitten på stjälken och har ett kort skaft. Bladskivan är uppdelad i 3 6 trubbiga sidoflikar. Växten visar sig i maj månad och sprider sina sporer i juni juli. Rutlåsbräken växer sällsynt i en stor del av Sverige men saknas i fjällen. Den är konkurrenssvag och föredrar torr och öppen betesmark

5 men kan även uppträda i lövlundar och bergbranter. Hot är upphörd hävd som leder till igenväxning. Tillförsel av kväve till marken slår snabbt ut låsbräken-arter. Även skogsbruk med plantering av barrskog gör att växten slås ut. Rutlåsbräken är svårfunnen och dessutom torkar den snabbt bort vid försommartorka. Rutlåsbräken omnämns första gången från Öland av Sjöstrand 1863 Calmar läns och Ölands flora. På Öland har arten hittats vid några tillfällen och sågs senast 1942 på Karlevi strandängar, Vickleby socken. Denna lokal är numera igenvuxen och ingen lämplig miljö finns kvar. Men det finns fortfarande gott om fina naturbetesmarker där rutlåsbräken skulle kunna växa. Problemet är försommartorkan som ofta är extra svår på Öland. Även lämpliga lundmiljöer med öppna gläntor går att finna. I Högby socken på Munketorps strand växer exemplar av månlåsbräken B. lunaria som ser mycket egenartade ut och de har tidigare av själve Rikard Sterner misstolkats som rutlåsbräken. Besökslokal: Ingen aktuell lokal finns på Öland. Kanske kan rutlåsbräken fortfarande dölja sig någonstans på ön? Hittar du månlåsbräken på en fin lokal ska du leta extra noga, låsbräken-arter växer ofta tillsammans. Bromopsis benekenii strävlosta NT Strävlosta är ett flerårigt löst tuvat gräs med utlöpare. Strået mäter cm och i dess topp finns en stor, ensidigt hängande vippa. Den övre bladslidan kort finhårig. Småaxen är stora och försedda med borst. Strävlosta kan ibland vara svår att skilja från skugglosta B. ramosa som växer i samma miljöer. Ett bra tips ger Göran Tovsippa Anemone sylvestris vid Resmo, nära avtaget mot Stenåsa. 5

6 Holmström i Lunds Botaniska Förening Medlemsblad 1994:1. Man tar loss en ytteragn och håller den i borstet med ryggsidan nedåt. Titta efter håren som sitter längs kanten av ytteragnen (syns bäst med lupp mot mörk bakgrund). Finns det hår ända fram till spetsen är det strävlosta. Slutar håren ungefär halvvägs är det skugglosta. Du kan behöva titta på några ytteragnar för att vara helt säker. I Plant Crib 1998 finns en annan karaktär omnämnd. Hos strävlosta sitter ett nästan kalt fjäll där nedersta vippgrenen går ut. Hos skugglosta är detta fjäll tydligt kanthårigt. Blomningen sker i juli men arten står ofta kvar som vinterståndare och går att identifiera en stor del av året. Strävlosta växer sällsynt i södra och mellersta Sverige upp till Gästrikland. De flesta fynden finns i Skåne samt på Öland och Gotland. Skugglosta Skogsklocka Växtplatserna är mullrika ädellövskogar, mer sällsynt örtrik barrskog. Den är känslig för bete men tål ett visst skogsbruk så länge det inte är för intensivt. Viss luckighet i skogen kan gynna nyetablering av strävlosta. På Öland gjordes primärfyndet 1812 av Olof Swartz. Strävlosta anges som ojämnt spridd med fynd från västra delen av Mittlandsskogen samt kustskogen i Räpplinge och Högsrum socknar. Där växer gräset i bördiga lövskogar. I Böda socken finns också en hel del fynd, där växer strävlosta i ängsgranskog. Besökslokal: Halltorps hage, Högsrum socken, norr om hagen med gammelekar. Längs vandringsleden som leder norrut genom avenboksbeståndet finns strävlosta på flera ställen ex / På samma lokal finns rikligt med skogskorn Hordelymus europaeus. Bromopsis ramosa skugglosta VU Skugglosta är ett flerårigt löst tuvat gräs med utlöpare. Strået mäter cm och i dess topp finns en gles, nickande vippa. Den övre bladslidan har långa, nedåtriktade hår. Småaxen är stora och försedda med borst. Se ovan för skiljekaraktärer gentemot strävlosta. Skugglosta växer sällsynt i Skåne, längs östra Vätterns branter, i Stockholms skärgård samt på Öland och Gotland. Växtplatserna är mullrik ädellövskog, mer sällan örtrika barrskogar. Den är känslig för bete men tål ett visst skogsbruk så länge det inte är för intensivt. Viss luckighet i skogen kan gynna nyetablering av skugglosta. Pågående markförsurning och skogsdikning utgör hot mot arten. På Öland gjordes primärfyndet av skugglosta 1830 av Magnus Sjöstrand. I Sterner 6

7 1986 anges den som tämligen sällsynt. Den har en liknande utbredning som strävlosta men är mer sällsynt. Växtplatserna är ädellövskog och ängsgranskog. Skogsvägar i Böda socken är lämpliga ställen att leta skugglosta. Besökslokal: Vägen som leder fram till Ölanda flygplats, Böda socken, är ett lämpligt ställe / Där växer skugglosta relativt spritt på ömse sidor av vägen. Campanula cervicaria skogsklocka NT Skogsklocka är tvåårig med en bladrosett som utbildas första året. Nästa år kommer en borsthårig stjälk som kan bli cm hög. Bladen är lansettlika och även de håriga. Blommorna är ljusblå, sällan vita, och sitter samlade i små huvuden, dels i toppen av stjälken samt i bladvecken. Blomningen sker i juni juli. Skogsklocka finns från Skåne (enstaka fynd) upp till Medelpad. Flest fynd i dagens Sverige har arten i norra Götaland till Svealand. Den är ljuskrävande och växer i brynmiljöer. Förr kunde den växa i slåtterängar och betade skogar. I dagens odlingslandskap finner man den längs skogsvägar, diken och i kraftledningsgator. Hot mot arten är igenväxning men även alltför tidig vägkantsslåtter. På Öland gjordes primärfyndet 1741 av Carl Linnaeus. Det var nära Persnäs som skogsklockan växte och han skriver om fyndet. Denna klocka, som eljest är mycket rar i Sverige, växte här allmänt i ängarna. Dess stjälk var ganska hög, alldeles utan grenar, ojämnt femkantig med igenomskinliga tillbakas böjde borstor beströdd. Bladen voro avlånga med vågfulla kanter. Skogsklocka anges i Sterner 1986 som tämligen allmän men ofta fåtalig och sporadisk. Skogsbryn, dikesrenar, åkerkanter och igenväxande betesmark anges som miljöer för arten. Besökslokal: En rik lokal för växten finns knappt 1,5 km ost Kalkstad, Torslunda socken / På en igenväxande ängsmark norr om vägen kan uppåt 1000 skogsklockor blomma, en imponerande syn. Chimaphila umbellata ryl EN Ryl är en flerårig, vintergrön pyrolaväxt. Bladen är blankt mörkgröna och grovt sågtandade, vid en snabb blick kan de förväxlas med lingonris. De ljust rosa blommorna sitter i en liten flock, blomningen sker i juli augusti. Växten sprider sig med underjordiska utlöpare och bildar kloner. Den förekommer i Götaland och Svealand, mer frekvent i de östra delarna. I Norrland finns den längs kusten upp till Medelpad. Ryl växer främst på sandig mark i glesare tallskogar. Den trivs inte tillsammans med blåbärsris och försvinner när det breder ut sig eller skogen tätnar. Men kalkavverkning är också negativt för rylen. Ofta kan man finna andra pyrola-arter på rylens växtplatser och ibland också knärot Goodyera repens. På Öland gjorde primärfyndet återigen av Carl Linnaeus Han såg arten nära Byrum, Böda socken, där den växer ännu idag. Den anges i Sterner 1986 som tämligen sällsynt med flest fynd i Böda och Högby socknar. Ryl växer i tallskogar och ibland på igenväxande stranddyner. Besökslokal: Vid Rälla Tall, Högsrum socken, finns en rik lokal för ryl. Strax söder den privata gravplatsen och dess minneslund växer ryl i branten, koordinat 7

8 / Det finns åtskilliga hundra skott av ryl och blomningen brukar vara relativt rik. Corydalis cava hålnunneört NT Hålnunneört är en flerårig växt där plantan blir cm hög. Bladen är flikade och stjälken saknar fjäll vid basen, något som skiljer den från andra i Sverige vildväxande nunneörter. Blommorna sitter i en klase och dess stödblad är hela. Den finns med två blomfärger, purpurrött eller gräddvitt. Den röda färgen överväger på de flesta lokaler. Jordstammen blir med tiden ihålig och dess storlek kan användas för att åldersbestämma den enskilda plantan. Fröna sprids med myror. Hålnunneört finns främst i Skåne och på Öland, mer sällsynt i Blekinge, Småland och Västergötland. Den förvildas från odling och finns som sådan upp till östra Svealand. Tidigare kallades den skånsk nunneört. Hålnunneört växer i rikare skogar på kalk- och mullrika marker men dessa får inte vara alltför täta och skuggiga. Hot mot arten är att lövskogen omförs till granplantage men även hård röjning kan vara ogynnsam. På Öland gjordes primärfyndet av Abraham Ahlqvist Hålnunneört växer i lundar, hässlen men även längs vägar som passerar genom lövskogsområden. En del lokaler är mycket rika. Den anges som ojämnt spridd med sin sin huvudsakliga utbredning på västra Öland och sin nordligaste förekomst knappt 1 km norr Persnäs kyrka. Arten har gett namn åt det populära utflyktsmålet Nunnedalen som ligger nedanför Landborgsbranten mellan Vickleby och Resmo. Besökslokal: Rika lokaler för hålnunneört finns S-SO Rönnerum, Högsrum socken. I lövskogslundar och längs vägkanter 8 finns hålnunneört bl.a. vid en liten lund / Epipactis phyllanthes kal knipprot VU Kal knipprot är en orkidé som liknar skogsknipprot E. helleborine. Plantan mäter vanligen cm, stjälken är nästan kal, tunn och grön. Blommorna sitter i en ensidig klase, de är gröna, hängande och ofta slår de inte ut alls. Arten är ofta självpollinerande. Den skiljs från skogsknipprot på den nästan kala stjälken och blomställningen, de gröna blommorna och ett färre antal blommor. Blomningen sker i juli augusti. Kal knipprot växer främst i Skåne och på Öland, mer sällsynt för övrigt i Götaland (inklusive Gotland). Den växer i bokskogar (Skåne) men även i andra lövskogar. Även barrskogar, fuktiga sanddyner och stenbrott kan hysa arten. Hot är slutavverkning, körskador av skogsmaskiner och markberedning. Även alltför hårt bete är ogynnsamt. På Öland var det Magnus Sjöstrand som noterade arten första gången Men det var främst Åke Lundqvist som på 1960-talet kartlade arten och dess utbredning på Öland. Den anges som jämnt spridd med flest fynd från de två nordligaste socknarna (Böda och Högby). Mer bördig skogsmark på sand, både barr- och lövskog, anges som växtplatser för arten. Men även f.d. kalkstensbrott och fuktiga svackor på sandstränder kan hysa växten. Besökslokal: I det gamla kalkstenbrottet vid Greby, Räpplinge socken, kan du finna kal knipprot som växer tillsammans med skogsknipprot. Det är relativt svårt att nå Motstående sida: Hålnunneört Corydalis cava i olika färgställningar, väst Arontorpsängen, Torslunda sn.

9 9

10 lokalen från väg 136 eftersom de gamla skrotstenshögarna håller på att växa igen främst med olika vide-arter men försök ta dig till koordinat / Epipogium aphyllum skogsfru NT Skogsfru är en mytomspunnen orkidé. Bara namnet leder till associationer om huldror och mörka skogar. Lägg därtill att den, åtminstone i södra Sverige, visar sig med långa intervaller på sina växtplatser. Större delen av sitt liv tillbringar den under jord där jordstammen lever parasitiskt på olika svampar. Växten saknar klorofyll, på engelska heter den träffande nog ghost orchid. Plantan mäter cm och visar sig i slutet av juli till början av augusti. Blommorna är vita med rosa teckningar och antalet varierar mellan 1 till 6. Frön bildas sällan utan växten sprider sig med den underjordiska jordstammen och kan på detta sätt dyka upp på nya ställen. Skogsfru växer i större delen av vårt land men är mycket sällsynt i de södra delarna. Den vill ha örtrika granskogar, gärna med lövinslag och helst med rörligt grundvatten. I södra Sverige växer den även i bokskogar och längst i norr i fjällbjörkskog. Hot mot arten är modernt skogsbruk med slutavverkning vilket gör att marken torkar upp. Även tunga skogsmaskiner kan skada de underjordiska jordstammarna. På Öland gjordes primärfyndet av Vera Wendt 1981 i Böda socken. Skogsfrun växer i en örtrik granskog med inslag av klibbal Alnus glutinosa och hassel Corylus avellana. Arten har därefter visat sig med ojämna intervaller men aldrig med något större antal blommande exemplar. Stormen Gudrun fällde en hel del skog nära växtlokalen vilket troligen var ogynnsamt för orkidén. 10 Skogsfru Epipogium aphyllum, Böda sn. Besökslokal: Skogsfrun är svår att få syn på och risken att trampa ner den är stor varför vi inte avslöjar den exakta växtplatsen. Vill du se skogsfru är troligen Jämtland det landskap där du har störst chans att finna den. Fraxinus excelsior ask VU Asken är lätt att känna igen och slår ut bland de sista lövträden på våren. Dessutom är den tidigt ute med att tappa löven. Bladen är sammansatta med 4 7 sågade småblad och ett uddblad. Asken kan bli ett mäktigt träd med över 30 meters höjd och grova stammar. Grenarna är uppåtböjda, knopparna är svartbruna och liknar en klöv vilket gör att man lätt känner igen trädet även vintertid. Blomningen sker på bar kvist i maj, lövsprickningen kan dröja till juni månad. Ask växer i södra och meller-

11 Hålnunneört Gotlandsmåra sta Sverige upp till Limes Norrlandicus. Den vill ha frisk mullrik jord, gärna med rörligt grundvatten. Aldrig trodde en ölänning att ask skulle hamna på den svenska rödlistan. Men askskottsjukan har drabbat de öländska askarna hårt. Eftersom asken är ett viktigt träd i den öländska lövskogen slår verkningarna av sjukdomen extra hårt. Dessutom finner man ofta asken längs vägar, i åkerkanter och planterade som gårdsträd. I Mittlandsskogen lägger man märke till det massiva uppslaget av små askar som tar chansen så fort en lucka ex. genom stormfällning bildas i skogen. På 1970-talet åkte Åke Lundqvist runt och mätte askar på norra Öland. Han fann 17 träd med en omkrets över 4 meter varav det största mätte nästan 6 meter! Förr var det vanligt att askar hamlades och att löven gavs som foder till kreaturen. Virket kan också användas till möbler och trägolv. Besökslokal: Du kan studera hur askskottsjukan drabbar genom att åka vägen från Björnhovda mot Tveta gård. Det finns gott om askar i omgivande lövskog och längs vägen, de flesta av dem är döda eller döende. Askskottsjukan orsakas av svampen Chalara fraxinea. Angripna träd får sår på stammen och när dessa går runt hela stammen dör den del av trädet som är ovanför angreppet. En del askar verkar ha viss motståndskraft mot sjukan men troligen är inga individer helt resistenta. Hur kommer det att se ut på Öland om 5 10 år när prognoser visar att 80 % av askarna har dött? Galium rotundifolium gotlandsmåra VU Gotlandsmåra är en flerårig, spenslig ört som växer i bestånd. Stjälkarna mäter cm, bladen sitter fyra tillsammans i en krans. De är äggrunda med tre nerver. Blomställningen har få, vita blommor som mäter 3 mm. Blomningen sker i juni månad. Frukterna har krokhår och kan fastna på förbipasserande djur. I Sverige växer gotlandsmåra endast på Öland och Gotland. Den vill ha mossrika barrskogar som gärna får vara något skuggiga. Hot mot arten är modernt skogsbruk och nybyggnation. På Öland gjordes primärfyndet 1818 av Elias Fries. Rikare skogar med tall eller gran i de två nordligaste socknarna är växtplatser för gotlandsmåra. Den förefaller stabil på sina lokaler och något pågående hot, frånsett eventuellt skogsbruk, är inte aktuellt. Under vår inventeringen av Ölands kärlväxtflora har Vera och Göran 11

12 Wendt funnit flera nya och rika lokaler för arten. Besökslokal: Ett relativt lätt åtkomlig lokal finner man längs vägen mellan Byrum och Skäftekärr. Ta skogsvägen som går åt SO vid byn Bränsle och stanna efter ca 800 meter. Där finns ett bestånd av gotlandsmåra precis bredvid vägen / Geranium lanuginosum brandnäva EN Brandnäva är en ört som är ett- eller tvåårig, plantan blir cm hög. Den liknar svedjenäva G. bohemicum men skiljer sig från denna på den långhåriga stjälken med röda ledknutar. Blomman mäter 15 mm och är blålila till färgen. Kronbladen har en vit bas och märkena är röda, svedjenäva har kronblad som saknar vit bas och gulgröna märken. Blomningen sker i juli augusti. Brandnäva växer sällsynt i sydöstra och mellersta Sverige. I övriga Norden saknas arten. Fröna gror efter upphettning och kan ligga länge i marken. Brandnäva dyker upp efter skogsbränder men kan även uppträda på annan solexponerad och omrörd mark ex. i vägkanter och på hyggen. Hot mot arten är avsaknaden av bränder i dagens skogar. Dessutom förekommer inte längre svedjebruk i vårt land. På Öland dök brandväva upp 1980 tillfälligt som rabattogräs vid Stora Rör, Högsrum socken. Detta är det enda fynd som finns. Besökslokal: Vill du se brandnäva bör du spana i östra Sverige, från Småland till Uppland, och bevaka närmaste året efter att en skogsbrand har inträffat. Goodyera repens knärot NT Knärot är en flerårig orkidé som blir cm hög. Blommorna sitter i ett något spiralvridet ax, de är små och vita. Kalkbladen är försedda med körtelhår vilket ger blommorna ett luddigt utseende. Blomningen sker i juli augusti. De mörkgröna bladen har en nätlik nervatur, de är övervintrande. Knärot finns i en stor del av Sverige men mer sällsynt längst i söder och norr. Den växer i mossrika barrskogar som helst ska vara minst 60 år. Sällsynt kan den växa i fjällbjörkskog. Hot mot arten är dagens skogsbruk då den grunt krypande jordstammen exponeras för sol och vind vilket gör att den torkar bort och växten försvinner. Även körskador av skogsmaskiner skadar jordstammen. Kvävenedfall kan också bidra till att skogsmarken växer igen med gräs. Knärot Kalkbräken 12

13 Gulkronill Hippocrepis emerus nära Tornrör, Sandby sn. På Öland gjordes primärfyndet av Magnus Gustaf Sjöstrand Arten anges vara ojämnt spridd. Den växer helst i mossig tallskog, mer sällan granskog. De flesta växtplatserna finns i Böda och Högby socknar. Besökslokal: Nära Lådbilslandet, Högby socken, har Vera & Göran Wendt funnit en rik lokal för knärot. Den ligger ca 400 m NV om Lådbilslandet i en mossig tallskog / Även m längre österut är knärot funnen. Eventuellt kan pågående skogsbruk påverka lokalen. Gymnocarpium robertianum kalkbräken VU Beskriven i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Besökslokal: Runsten socken. Strax öster om det stora våtmarkskomplexet Lindsmossen, i kanten av lövskogen, nära en kalkstensmur växer kalkbräken sparsamt. Den är känd på lokalen sedan flera decennier, / Hippocrepis emerus gulkronill EN Beskriven i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Besökslokal: Högsrum socken. Från p- platsen vid Odens flisor går en väg söderut genom skogen. Strax väster om denna väg i ett delvis betat område finns ett mindre bestånd med gulkronill / Det kan vara lite trixigt att hitta det. Hordelymus europaeus skogskorn VU Skogskorn är ett flerårigt, löst tuvat gräs. Blommande strån kan mäta drygt 1 meter i höjd. Bladen är 5 14 mm breda och gleshåriga på ovansidan. Blommor sitter i ett ax som mäter mm, blomningen sker i juni juli månad. Ytteragnarna har 13

14 Gulkronill Skogskorn ett långt borst, mm. Ofta kan man se blommande strån stå kvar som vinterståndare. Skogskorn växer främst i Skåne samt på Öland och Gotland. Växtplatserna är bokskog (i Skåne), i övriga landet ädellövskog och örtrika barrskog. Hot mot arten är skogsbete, slutavverkning eller plantering av gran i tidigare lövskogar. På Öland gjordes primärfyndet av Elias Fries I Böda upptäcktes arten så sent som Växtmiljöer är hassellundar, lövskog och ängsbarrskog. Den anges som sällsynt men har möjligen blivit något mer vanlig. Den växer i kustskogen i Räpplinge och Högsrum socknar, i lövskog i Torslunda och Algutsrum socknar samt i ängsbarrskog i Böda. Besökslokal: Kaffetorpet strax norr om Sollidens slott, Räpplinge socken är ett bra 14 ställe att se skogskorn. Från Kaffetorpet går du norrut nedanför Landborgsbranten bort mot slottsruinen. Efter bara ett hundratal meter växer det skogskorn, främst öster om stigen / Hypericum montanum bergjohannesört NT Bergjohannesört är en flerårig ört som kan bli 80 cm hög. Stjälken är kal och trind. Bladen sitter glesare upptill på stjälken vilket ger växten ett typiskt utseende. Blommorna är blekgula och sitter i en tät samling i stjälkens topp. Foderbladen har skaftade, svarta glandler längs kanterna. Blomningen sker i juli augusti. Bergjohannesört växer sällsynt i Götaland och Svealand upp till i höjd med Mälaren. Växtplatserna är ofta något kalkpåverkade, varma och öppna. Bergbranter och glesa skogar kan hysa arten. Hot mot arten är skogsbete men även igenväxning och plantering av gran i tidigare lövskogar. På Öland uppges bergjohannesört första gången av Alfred Ahlquist Växtplatserna är ljusa ängsskogar på torr, stenig mark. Den anges som mycket sällsynt med få fynd varav det senaste Hösten 2013 återfanns arten på en nyanlagd grusväg nära vattentäkten drygt 1,5 km väst Bostorp, Norra Möckleby socken. Fyndet ligger nära det ställe där arten sågs Besökslokal: Skogslund 800 m väst, söder vägen till Bostorp. I vägkanten på nyanlagd grusväg som leder fram till pumpstation / Ilex aquifolium järnek CR Järnek är en vintergrön buske, ibland ett litet träd. Bladen är läderartade, vasst taggiga och blanka. Blommorna är små, vita och oansenliga. De röda bären lyser

15 Jacobaea vulgaris subsp. gotlandica alvarstånds NT Alvarstånds beskrevs i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. På Gotland uppges alvarstånds växa i kalktallskogar ofta längs vägar. På Öland är samtliga lokaler belägna på kalkrika torrängar och spricksträngsalvar. Då inga skogslokaler finns noterade för alvarstånds på Öland avstår vi från att ange besökslokal. Se i stället Krutbrännaren 2013:1. Lithospermum officinale stenfrö NT Stenfrö beskrevs i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Besökslokal: En lokal väl värd att besöka ligger ca 900 m NNO Strandtorps kvarn, Räpplinge socken. I kanten av Landbor- Järnek Alvarstånds däremot på långt håll. Järnek kan frysa ner under kalla vintrar. I Sverige uppges arten endast som vildväxande på Tjörn i Bohuslän. Den odlas och sprider sig ofta ut i naturen men är beroende av ett oceaniskt klimat med milda vintrar. På Öland finns järnek som är spridd från odling på flera ställen. Speciellt vackert är beståndet nedanför Kaffetorpet, Borga hage i Räpplinge socken. Där finns flera mindre träd som också bildat frukt vid flera tillfällen. Även i Kastlösa, Vickleby och Böda socken finns noteringar om järnek. Besökslokal: Ovan nämnda söder om Kaffetorpet, längs den gamla strandvallen som går i nord sydlig riktning / Alvarstånds Jacobaea vulgaris subsp. gotlandica, Gynge alvar Resmo sn. 15

16 Stenfrö Ängsskära gen just där kustskogen tar vid ligger ett gammalt igenväxande stenbrott. Där växer stenfrö här och där men arten kan vara obeständig på sina växtplatser, prova vid / Lunaria rediviva månviol NT Månviol är en flerårig, korsblommig ört som kan bli meterhög. Bladen är stora, tandade och med hjärtlik bas. Blommorna är ljuslila och visar sig i maj juni månad. Frukten är en elliptisk skida där den silverskimrande skiljeväggen sitter kvar efter fröspridningen. Månviol växer i Skåne och södra Halland och uppträder som förvildad sparsamt upp till Uppland. Den växer i fuktiga, mullrika lövskogar, ofta bokskogar. Hot mot arten är dikning och att lövskogen avverkas och ersätts med granskog. På Öland har månviol noterats vid några tillfällen men bedömts som tillfällig och spridd från odling. Vill du se månviol får du ta dig till Skåne, exempelvis Kullen i nordvästra delen av landskapet, där månviol växer i rika bestånd. Pimpinella major stor bockrot NT Stor bockrot är en flerårig flockblomstrig ört som kan bli meterhög. Stjälken är djupt fårad, de nedre bladen har 3 9 par småblad som är äggrunda, spetsiga och grovt tandade. Såväl enskilt som allmänt svepe saknas. Blommorna är vita rosa, blomningen sker i juli. Frukterna har tydliga, ljusa åsar. Stor bockrot finns i Skåne men med förekomster upp till Uppland. Den växer i gläntor i lövskogar, vägkanter och fuktig ängsmark. Hot mot arten är att lövskogen avverkas och planteras med gran. På Öland anges arten av Isaac Hulteen Växtplatserna är ängsskogar och lundrester samt vägrenar. Den sågs senast 1946 vid Enerums missionshus, Böda socken. Vill du se stor bockrot får du därför ta dig till exempelvis Småland. På botanikdagarna 2010 visades ett fint bestånd med stor bockrot vid Emhult, Ökna socken. Pulsatilla vernalis mosippa EN Mosippa är en flerårig ört med vintergröna blad. I toppen av blomstjälkarna sitter en ensam, stor och klocklik blomma. Blomkalken är på insidan vit medan utsidan är rosa violett. Den enskilda plantan kan bli gammal. Mosippa växer sparsamt i en stor del av Sverige upp till Jämtland och Medelpad och beräknas ha minskat kraftigt de senaste decennierna. Växtplatserna är glesa tallskogar på sandig eller grusig mark. Den gynnas av viss störning såsom skogsbränder och troligen även skogsbete, 16

17 Mosippa Pulsatilla vernalis störningen är en förutsättning för att nya plantor ska kunna etablera sig. Hot mot arten är igenväxning och kvävegödsling vilket gör att den får svårt att konkurrera. Grustäkt och avbaning av skogsvägar kan också skadat mosippa. På Öland gjordes primärfyndet av Manfred Floderus 1854 vid Mörbylånga på en hed nära kusten. I dagsläget finns endast en lokal för mosippa med två dellokaler. Beståndet har fört en tynande tillvaro och kämpar mot igenväxning med gräs och mossa som hotar att helt täcka de enskilda plantorna. Dessutom har uppgrävning! skett av den vackra växten, det är polisanmält. Vi ger inga exakta koordinater för mosippa men du får gärna höra av dig och bli floraväktare av den vackra växten. Serratula tinctoria ängsskära NT Beskriven i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Besökslokal: Asplunden NV Hulterstad kyrka är en trevlig lokal att besöka. I skogsridån och i vägkanten växer ängsskära på flera ställen bl.a. vid / Gå också in i den spännande lunden där det växer både storviol Viola elatior, kärrtörel Euphorbia palustris och hartmansstarr Carex hartmanii. Stellaria neglecta bokarv VU Bokarv är en ettårig ört i familjen nejlikväxter. Den liknar våtarv S. media men till skillnad från denna blommar den bara en gång per år, vanligen i maj månad. Blomskaften är påfallande långa och växten är mörkgrön. Ståndarna är 10 till antalet och ståndarknapparna är purpurröda. Våtarv S. media har kortare blomskaft, växten är ljusgrön, antalet ståndare är ofta 5 och Mosippa Pulsatilla vernalis 17

18 knapparna är gula. Är man tveksam är bästa sättet att skilja bokarv från våtarv att titta på fröna. Bokarv har frön som mäter 1,4 1,8 mm med höga, kägellika papiller. Våtarvens frön mäter 0,8-1,4 mm och har rundade vårtor. Bokarv växer i Skåne, Blekinge, Småland och på Öland. Växtplatserna är skuggiga, mullrika ädellövskogar, ofta med bok. Den är konkurrenssvag och missgynnas av skogsavverkning och dikning. På Öland gjordes primärfyndet 1908 i Borge hage av Robert Larsson. Den anges som mycket sällsynt och har i dagsläget fem kända lokaler på ön. Växtplatserna är lövskogar och även hässlen. Besökslokal: En trevlig lokal är vandringsleden mellan Gråborg och Jordtorpsåsen. Längs stigen växer bokarv på flera ställen ex / Troligen har betet gynnat bokarv som kan gro på öppna ytor som uppkommer av kreaturens tramp. Tilia platyphyllos bohuslind CR Bohuslind är lik skogslind T. cordata men bladen är större och hårtofsarna i nervvinklarna på bladens undersida är vita. Hos skogslind är hårtofsarna bruna. Bohuslind blommar i juli med fåblommiga knippen. Vildväxande bohuslind finns ytterst sällsynt i Bohuslän och norra Halland. Växtplatserna är varma, kustnära och glesa lövskogar. Den odlas ibland och kan då förvildas. Vanligare i odling är parklind T. x europaea som är en hybrid mellan bohuslind och skogslind. De kvarvarande populationerna av bohuslind är mycket små och anses vara relikter från ett varmare klimat. På Öland är bohuslind noterade på 3 lokaler, vid Skedemosse (Köping sn), Vässbylund (Föra sn) och väst Byrum (Böda sn). Besökslokal: Vill du se vildväxande bohuslind kan du lämpligen ta dig västerut i vårt land till Bohuslän. På Öland växer ett bestånd väst Byrum, Böda socken, i en vacker ädellövskog / Ulmus glabra skogsalm VU, Ulmus laevis vresalm VU och Ulmus minor lundalm NT Våra tre inhemska almarter är alla utsatta för almsjuka vilket gjort att de samtliga numera är rödlistade. På Öland verkar speciellt lundalm vara hårt ansatt. Då lundalmen sprider sig med rotskott kan hela bestånd som angrips av almsjuka slås ut och dö, något som håller på att ske i Västerstads almlund. Eftersom lundalmen är ett viktigt trädslag i Mittlandsskogen kommer det att ske stora förändringar på Öland framöver. Organismer som kräver död ved kommer att gynnas, åtminstone under en kortare tid. Däremot kommer de lavar som växer på gamla almar att försvinna helt. Vresalmen har en annan barkstruktur och verkar inte vara lika attraktivt för alm splintborren. Därför ser vresalm ut att klara sig bättre åtminstone initialt. Dess utom står ofta vresalmen mer som enstaka träd insprängda i lite fuktigare skogar. Men när alla andra almar på Öland försvunnit duger kanske vresalmen? Besökslokal: Passa på och bekanta dig med skogs-, lund- och vresalm som samtliga växer nära vägen som går förbi Betängen. Kör från Folkhögskolan i Ölands Skogsby mot Kalkstad. Efter drygt 1 km kommer du fram till en skogsdunge på ömse sidor av vägen, / Precis öster om vägen växer de tre almarterna lätt åtkomliga. 18

19 Lundalm känner du bl.a. igen på att unga träd ofta har korklister på grenarna. Bladet har ett längre bladskaft än hos skogsalm och nöten sitter dessutom asymmetriskt i frukten. Vresalm har frukter som är långskaftade och dessutom håriga i kanten. De andra almarna har kala frukter som är mycket kortskaftade. Veronica montana skogsveronika VU Skogsveronika är en flerårig ört med ett krypande växtsätt. Plantan kan mäta cm och den rotslående stjälken är hårig. De skaftade bladen är också håriga, äggrunda och grovsågade. Blommorna sitter i en gles klase, de är blekt blålila. Blomningen sker i maj juni. Skogsveronika växer främst i Skåne och sällsynt i södra Halland och på Öland. Växtplatserna är oftast bokskogar men även ädellövskogar kan hysa arten. Hot är ändrade hydrologiska förhållande och slutavverkning. På Öland gjordes primärfyndet 1952 i Halltorps hage av Nils Olof Valdemar Sylvén. Det är fortfarande det enda säkra fyndet på Öland. Skogsveronika växer relativt spridd i avenboksskogen i hagen och finns även längs den sjögata som går ner från Halltorps Gästis. Besökslokal: Halltorps hage norr om hagen med jätteekarna. Skogsveronika växer längs den stig som löper genom avenboksskogen, titta när stigen passerar ett litet flöde, / Vicia dumetorum buskvicker VU Buskvicker är en flerårig ärtväxt med klättrande stjälkar. Blommorna är röda och sitter på långa skaft. Bladen har 3 5 par äggrunda småblad, uddblad saknas men ett klänge finns. Blomningen sker i juni juli månad. Buskvicker växer i Skåne och med spridda förekomster norrut till Uppland. Den växer i gles lövskog och ofta längs åkerrenar och i skogsbryn. Hot mot arten är igenväxning men även oförsiktig röjning längs vägar och åkerkanter. På Öland hittades arten av Åke Lundqvist 1959 i Halltorps hage. Den sågs endast detta år och troddes utgången från vår ö. Det var därför mycket överraskande när Anette Åberg 2013 fann en rik lokal för buskvicker. Arten växte längs en åkerren NV Risinge, Mörbylånga socken. Beståndet såg mycket livskraftigt ut och klängde i den buskridå som avgränsade två åkrar. Förhoppningsvis kan buskvicker fortleva på lokalen. Besökslokal: se ovan koordinater är / Storviol Sandviol 19

20 Viola elatior storviol EN Beskriven i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Besökslokal: Väst Kalkstad vid parkeringen till naturreservatet upptäckte Siv Toresson 2013 ett fint bestånd av storviol. Koordinat / Viola rupestris subsp. rupestris vanlig sandviol NT Beskriven i floraväktarrapport om alvarets växter Krutbrännaren 2013:1. Enligt artfaktablad kan sandviol växa i glesa, sandiga tallskogar. Besökslokal: Det närmast man kommer en skogslokal är det betade och röjda hässlet öster Hönstorp mot Törnbottens stugby, Algutsrum socken. Insprängt i hasselskogen ligger små fragment av torrängar med speciell flora bl.a. kan du finna sandviol vid / Viola uliginosa sumpviol NT Sumpviol är en flerårig ört med blommor som kommer direkt från jordstammen. De kala bladen mäter 4 x 2 cm och är avlångt hjärtlika. Blommorna är blåvioletta och sitter på cm höga, bladlösa stjälkar. Blomningen sker i maj juni. Sumpviol har sina rikaste förekomster i sydöstra Småland och längs nedre delen av Dalälven. Växtplatserna är belägna längs vattendrag såsom lugnt flytande åar, ibland kan den växa i klibbalskärr. Periodvisa översvämningar klarar den ståtliga violen. Dessa tillför dessutom näringsämnen som kväve och fosfor vilket gillas av sumpviol. Hot är dikningar och reglering av vattendrag. På Öland växte sumpviol på 1800-talet rikligt i sumpskogen väst Karlevi, mellan kyrkan i Vickleby och Karlevi hamn. Så sent som 1943 samlades belägg av sumpviol från lokalen. I Ölands kärlväxtflora 1986 finns i floristiskt tillägg en uppgift om sumpviol från Borga hage, Räpplinge socken, i en grävd kanal vid norra gränsen. Några aktuella fynd finns inte på Öland men åk gärna till småländska fastlandet där rika lokaler för sumpviol finns längs Ljungbyån, Hagbyån och Halltorpsån. Sandviol Viola rupestris subsp. rupestris ost Törnbotten, Algutsrum sn. 20

21 Gråfingerört Potentilla incana äntligen belagd från Öland av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Gråfingerört Potentilla incana är rödlistad i hotkategori starkt hotad (EN). I Sterner 1986 anges den som tämligen allmän. Närmare granskning av belägg från Öland och östra Sveriges fastland har visat sig höra till grå småfingerört P. subarenaria som är en hybrid mellan gråfingerört och småfingerört P. verna. Problemet är att grå småfingerört varierar en hel del i utseende och kan vara svår att avgränsa från gråfingerört. I dagsläget är gråfingerört endast känd från Gotland där den växer på hävdade torrängar och hällmark. Hos gråfingerört är bladen grågröna och täckta av stjärnhår. Undersidan är så tätt besatt med stjärnhår att man inte kan se något av bladytan. Stjärnhåren har armar och raka hår saknas helt. Däremot kan armarna på stjärnhåren vara oliklånga men det är ofta svårt att se pga. mängden med stjärnhår. Småbladen är tandade långt ner. Hos grå småfingerört sitter aldrig stjärnhåren så tätt, med lupp kan undersidan på bladytan ses. Stjärnhåren har 3 10 armar, en del armar är längre vilket lätt ses. Även enstaka raka hår finns. Småbladen är inte tandade så långt ner. Runt midsommartid 2013 var vi ute på Stora Vicklebys alvar. Syftet var att dokumentera en del karstmiljöer till vår kommande utflyktsbok. Medan Thomas ägnade sig åt fotograferandet gick jag runt och inventerade omgivningarna. På kanten av en torrängsrygg och ner på ett närbeläget grusalvar växte en fingerört med mycket ludna blad. Den påminde starkt om den gråfingerört vid Hau i Fleringe socken som vi 2007 såg under botanikdagarna på Gotland. Bladen var grågröna, även på ovansidan, och undersidan var täckt med en filt av stjärnhår. Belägg togs och skickades till Thomas Karlsson på Riksmuseet som jämförde med material från Gotland. Den öländska fingerörten såg ut som gotländsk gråfingerört och Thomas fastslog att det rörde sig om detta taxon. På Gotland har gråfingerört under den inventering som nyligen avslutats säkert belagts från 7 kartblad (5 x 5 km). Den bedöms som sällsynt med osäkert fyndstatus eftersom den även på Gotland först uppmärksammats i sen tid. På vår grannö växer gråfingerört på sandiga och grusiga kalkhällmarker, ibland ren kalkflis, men även på grus- och sandbackar. Sådana miljöer är inte direkt ovanliga hos oss så nu återstår att finna gråfingerört på fler öländska lokaler. Tack Bo Göran Johansson för information om gråfingerört på Gotland och Thomas Karlsson för hjälp med bestämningen. Referenser: ArtDatabanken 21

22 Sommarsnöklocka funnen på Öland av Ulla-Britt Andersson (text) & Thomas Gunnarsson (foto) Måndagen 21 april, Annandag Påsk, hade föreningen en exkursion till området runt Vickleby kyrka. Tanken var att vi skulle studera förvildade vårväxter som brukar vara rikt företrädda runt kyrkan. Den milda vintern och tidiga våren hade medfört att det mesta som vi tänkt förevisa hade passerat sig absolut maximum. Men det finns som tur är alltid något att se på Öland så deltagarna var nog inte alltför besvikna. I stället fick de njuta av rekordtidigt blommande Sankt Pers nycklar Orchis mascula samt Adam och Eva Dactylorhiza sambucina. Efter exkursionen åkte några (artikelförfattarna, Tomas Burén, Jan-Olof Petersson & Bengt Westman) på en del andra lokaler och inventerade. Tomas var tvungen att avvika men vi andra fortsatte ner till Mörbylånga. Precis när vi svängde ner på Köpmangatan såg jag och Jan-Olof något vitt i ögonvrån. Thomas fick tvärnita och ut rusade vi mot en närbelägen vägslänt som sluttade ner mot ett dike. Vegetationen var frodig och något högrest med vita klockor svävade över mattan med överblommad vintergäck Eranthis hyemalis. Det var sommarsnöklocka Leucojum aestivum, första fyndet på Öland. Dessutom ädelkryss för oss alla, dvs. första gången vi såg arten och dessutom fann vi den själva på en ny lokal. Naturligtvis måste fyndet dokumenteras så kameran åkte fram. Ett 15-tal exemplar blommade som bäst. Lokalen är belägen utanför en trädgård (vi 22 såg ingen sommarsnöklocka i den) och kan närmast beskrivas som en frisk, frodig vägslänt med vägdike. Vintergäck brukar blomma rekordtidigt i vägkanten. Även en del andra trädgårdsväxter har noterats på lokalen, följande taxa är funna det senaste året: kirskål Aegopodium poda graria, vårkrokus Crocus vernus, gemsrot Doronicum orientale, svalört Ficaria verna, snödroppe Galanthus nivalis, murgröna Hedera helix, hyacint Hyacinthus orien- Sommarsnöklocka Leucojum aestivum vid nedfarten till Mörbylånga

23 talis, armenisk pärlhyacint Muscari armeniacum, stor påsklilja Narcissus pseudonarcissus subsp. major, ormöga Omphalodes verna, tuvig blåstjärna Othocallis amoena, robinia Robinia pseudoacacia, tulpan Tulipa gesneriana och vildtulpan T. sylvestris. Sommarsnöklocka är en flerårig lökväxt som kan bli 50 cm hög. Bladen är av stjälkens längd, omkring 1 cm breda och rent gröna. De hängande blommorna sitter 2 7 tillsammans. Varje blomma har sex vita, likstora kalkbladen med en grön fläck vid spetsen. Fröna är mörka (svarta). Blomningen sker i maj månad. Sommarsnöklocka kan förväxlas med snöklocka L. vernum men denna blommar betydligt tidigare, redan i mars månad. Oftast sitter endast en blomma i stjälkens topp och fröna är dessutom bleka. Ursprungligen växer sommarsnöklocka i västra, centrala och södra Europa samt österut till Turkiet och Kaukasus. I Sverige har den odlats ända sedan 1600-talet. I Botaniska Notiser 2011 skriver Torbjörn Tyler om släktena Galanthus och Leucojum. Sommarsnöklocka är vid några tillfällen uppgiven som förvildad i Sverige. De senaste 20 åren finns arten rapporterad från tre lokaler i Skåne och en lokal vardera i Blekinge, Halland och Uppland. Arten behöver rejält fuktig mark för att trivas vilken inte dagens moderna trädgårdar bjuder på. Referenser: Tyler, T Amaryllidaceae och Iridaceae i Norden, del 1. Bot. Not. 144:4 Sommarsnöklocka Leucojum aestivum Tuvig blåstjärna Othocallis amoena 23

24 Ölands Botaniska Förenings verksamhetsberättelse 2013 Styrelsen har haft följande sammansättning: Ordförande: Ulla-Britt Andersson Vice ordförande: Tommy Knutsson Kassör: Elna Hultqvist Sekreterare: Thomas Gunnarsson Övriga i styrelsen: Tomas Burén, Kenneth Erlandsson, Thorsten Jansson, Håkan Lundkvist, Revisorer: Lennart Johnsson, Gerda Stenström Revisorssuppleanter: Eva Bjelkendal, Anders Waldenström Valberedning: Jan-Olof Petersson, Ingrid Johnsson Styrelsen har haft tre protokollförda möten och flera kontakter via e-post. Antalet medlemmar uppgick till 326 varav fullbetalande 273, en hedersmedlem och 52 familjemedlemmar. Detta är en ökning med 6 jämfört med Tidskriften Vår tidskrift Krutbrännaren har utkommit med fyra nummer under Nummer 1 innehöll en floraväktarrapport för rödlistade kärlväxter 2012 där vi koncentrerade oss på växter som finns på alvarmarker. I nummer 2 redovisades en del trevliga fynd såsom sandsallat (första fyndet på 24 Öland) och knippnejlika. Dessutom en presentation av släktet Chenopodium, öländska solvändor och ölandstok. Vegetationen i Igelmossen och i en villaträdgård avhandlades också. Nummer 3 innehöll en rapport om inventeringen av Ölands kärlväxtflora med utbredningskartor för en del taxa och en del intressanta fynd lyftes extra. Dessutom fynd av plattlånke (första på Öland) och buskvicker (första sedan 1959). Nummer 4 var medlemsmatrikeln. Exkursioner/föredrag/aktiviteter under februari Erik Ljungstrand hjälpte oss att granska belägg för en del kritiska taxa som samlats under inventeringen. 27 mars Årsmöte på Ölands Folkhögskola. 27 april Gemensam inventering av alvaret söder Möckelmossen. En ny lokal för klipplök var dagens höjdpunkt. Dessutom hittades en hel del jordstjärnor och ovanliga lavar som växer på kalksten. 12 maj Exkursion och inventering av rutan Askelunda. Drygt 250 noteringar gjordes på AP med bland annat fynd av trubbstarr, hålnunneört, östkustarv, sandviol och en del maskrosor. 6-9 juni Inventeringsläger på norra Öland. Det var fyra fullspäckade dagar som gav ca 1650 fynd till AP.

25 16 juni De Vilda blommornas dag vid Hörninge mosse. Drygt 20-tal deltagare fick bland annat se ett hav av blommande brudsporre och var med om ett nyfynd av jordkastanj. 29 juni Exkursion och inventering av Igelmossen, ett samarrangemang med Smålands flora. Vi förundrades över alla konstiga orkidéer och stapplade runt på den tuviga marken, drygt 290 fynd på AP. 7 juli Exkursion till Gösslunda. På ett stekhett alvar återfann vi bl.a. kalkbräken, grönbräken och gaffelbräken. 16 juli Exkursion med inriktning på björnbär. Tomas Burén guidade oss runt bland snåren i Kalmar-trakten. 10 augusti Exkursion och inventering av sjömarken söder Stenåsabadet. Knappt 200 fynd på AP varav ävjebrodd och dvärgkämpar var de mest oväntade. 7 november Demonstration av den nya Artportalen på Folkhögskolan. 4 december Årets fynd med bildvisning på Folkhögskolan, föreningen bjöd på kaffe/te och pepparkakor/bullar. Floraväkteri Årets floraväkteri på kärlväxtsidan har resulterat i 596 rapporter fördelade enligt följande: CR 52, EN 164 och VU 380. Dessutom inkom i kategori NT 984 rapporter och 6 i kategori DD. Under året har den nya Artportalen medfört att floraväkteriet inte har kunnat rapporteras kontinuerligt. Förhoppningsvis kommer det att fungera igen under våren Genom vårt arbete med floraväkteri har vi fått kr av ArtDatabanken. Denna summa utgör den största delen av våra intäkter under För pengarna har vi bl.a. betalat ut bilersättning till floraväktare, haft inventeringsläger och tryckt ett nummer av Krutbrännaren med floraväktarrapport. Vi har haft ett upprop i Ölandsbladet om silverviol vilket medförde att fyra personer hörde av sig och meddelade att de hade arten i sina trädgårdar. Dessutom har räfsning skett på lokalen för dvärglåsbräken på norra Öland då en av dellokalerna riskerar att växa igen. Naturvård Vägverket har äntligen hörsammat vår vädjan och undvikit att slå vägkanterna söder Gårdby tidigt på sommaren. Senarelagd slåtter gör att backsilja hinner blomma och sätta frö. Föreningen har också besvarat diverse utskick från kommunerna. Ulla-Britt, Tommy och Håkan är med i referensgrupp för EU-projektet SandLife som ska restaurera en del sandmarker bl.a. på Öland. En gemnsam exkursion hölls i maj Utåtriktad verksamhet Föreningen har en grupp på Facebook Ölands flora där aktuella fynd och aktiviteter läggs ut. I dagsläget har vi 66 medlemmar på sidan. Vår nya hemsida fungerar också som en blogg där aktuell information läggs ut. Vi har deltagit LONA-projektet Musi- 25

26 kaliska äventyr i den öländska naturen. Sammanlagt drygt 130 personer guidades av Ulla-Britt & Thomas vid Hörninge mosse 24 augusti och vid Ekerumsbadet 8 september, allt till tonerna av blåsorkestern. På vår mejllista finns just nu drygt 70 medlemmar som regelbundet får rapporter från den öländska naturen och förhoppningsvis blir inspirerade att ta sig ut. LONA-projekt Skrivandet av utflyktsboken Botaniska besöksmål på Öland har fortskridit under året. Alla besöksmål är skrivna, Helena har gjort kartor och Thomas G har fixat layout. Emma Tinnert har åtagit sig att göra omslaget på boken. I nuläget pågår fortsatt granskning av texter, skrivande av introduktion, register mm. Inventeringen Inventeringen av Ölands kärlväxtflora fortlöpte, under året rapporterades fynd av kärlväxter på Artportalen. Tyvärr är inte alla rutor bokade men de flesta har ett gott antal fynd och förhoppningsvis kan vi efter ytterligare en säsong ha det mesta av inventeringsarbetet avklarat och sedan koncentrera oss på kompletteringar. Eftersom det varit omöjligt hittills att på den nya Artportalen få ut atlasrutor har planeringen för årets inventering fått senareläggas. Herbariet i Oskarshamn har besökts vid ytterligare några tillfällen då vi fortsatt att gå igenom material från Öland. Dessutom har de flesta av de belägg som hittills samlats 26 under inventeringen lämnats till herbariet. Inköp Några böcker har köpts in. Färjestaden Ulla-Britt Andersson Thomas Gunnarsson Betalat medlemsavgiften för 2014? Om vi inte har registrerat din betalning medföljer ett inbetalningskort med detta nummer av Krutbrännaren. Tyvärr får vi varje år inbetalningar där avsändare saknas. Vet du säkert att du betalat för 2014 men ändå fått ett inbetalningskort ska du kontakta Thomas. Glöm inte heller att meddela oss adressändring när du flyttar. Saknar du tidigare nummer av Krutbrännaren? De flesta finns att köpa för 25 kr/ styck. Ölands kärlväxtflora från 1986 finns att köpa för 50 kr. Om boken ska skickas kostar den 100 kr inklusive frakt (inom Sverige). Åke Lundqvists samlade skrifter ur öländsk bygd finns också till salu för 90 kr. Om boken ska skickas kostar den 120 kr inklusive frakt (inom Sverige).

27 Ölands Botaniska Förening Program maj september 2014 Måndag 26/5 Exkursion till det nybildade reservatet Gårdby sandhed. Samling kl vid parkeringen i norra delen av området, ca 2,3 km norr om krysset vid Gårdby kyrka. Ledare: Ulla-Britt Andersson 5 8 juni Inventeringsläger på norra Öland. Övernattningsmöjligheterna är fullbokade men det går bra att komma med under någon av dagarna. Hör av dig till Thomas Gunnarsson, adress se nedan, för mötesplats och tid om du är intresserad. Söndag 15/6 Juni-juli Söndag 17/8 Söndag 7/9 De vilda blommornas dag. Vandring runt området vid Triberga borg. Kör in på en liten markväg som leder västerut i norra delen av Triberga, ca 1,8 km söder vägkorset i Alby. Parkera efter knappt 500 meter. Medtag fika. Samling kl Ledare: Ulla-Britt Andersson Floraväkteri och besök till några närbelägna småländska lokaler för att se arter som vi saknar på Öland t.ex. revig blodrot. Hör av dig till Thomas för mötesplats och tidpunkt om du är intresserad eller se vår hemsida som kommer att uppdateras med datum. Exkursion tillsammans med Smålands Flora till några vattenmiljöer. Medtag fika och stövlar. Samling vid Gårdby kyrka kl Ledare: Ulla-Britt Andersson & Tomas Burén Svampens dag. I mån av tillgång på svamp kommer en exkursion att hållas. Se vår hemsida för samlingsplats och tidpunkt. Vill du delta i spontana exkursioner eller få reda på vad som händer i naturen? Anmäl dig till vår mejllista genom att skicka e-post till: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Glöm inte att gå in på vår hemsida Där ser du bokningsläget i den pågående kärlväxtinventeringen, du får tips vid artbestämning och annan nyttig information. Lösenordet för att nå sidorna med material från bl.a. studiecirkeln i Flora Nordica är floradisk. Vill du delta mer aktivt i inventeringen? Anmäl dig till Thomas Gunnarsson se ovan.

28 Krutbrännaren nr. 1 / 2014 Floraväktarrapport 2013 av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson...sid 3 Gråfingerört Potentilla incana äntligen belagd från Öland av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson...sid 21 Sommarsnöklocka funnen på Öland av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson...sid 22 Ölands Botaniska Förenings verksamhetsberättelse sid 24 Program...sid 27