Samhällets Styvbarns kunskapsbank

Transkript

1 Samhällets Styvbarns kunskapsbank [Detta PM överlämnades till Upprättelseutredningen, vid besök hos utredaren Kerstin Wigzell, 22 mars 2010.] Till Kerstin Wigzell, Upprättelseutredningen Synpunkter på Upprättelse för vanvårdade Tidsaspekten. Regeringen skriver i direktivet att utredaren skall ge förslag till en upprättelseprocess för dem som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården under perioden När Samhällets Styvbarn nyligen var hos Maria Larsson, så tog vi upp att upprättelsen måste avse alla dem vars fall är preskriberade, och inte bara fall som ägde rum t.o.m Agneta Börjesson, sakkunnig vid Socialdepartementet, sa då att årtalet inte skall tas bokstavligt, utan att även vanvård efter 1980 kan omfattas av upprättelsen. Vi vill därför understryka att upprättelsen inte skall göra halt vid 1980, utan omfatta alla vars fall är preskriberade. Fem frågor Upprättelseutredningen skall enligt direktivet besvara fem frågor. Vi tar frågorna en och en: Officiell ursäkt 1. Hur kan en upprättelseprocess och ett erkännande av det som hänt dem som utsatts för vanvård och övergrepp i den sociala barn- och ungdomsvården ges en lämplig ceremoniell inramning? En officiell ursäkt bör framföras av statsministern vid en offentlig session i riksdagshuset. Till sessionen skall de vanvårdade inbjudas, men också representanter för samhället. Vad statsministern skall säga måste bli föremål för en diskussion mellan upprättelseutredningen, kanslihuset och de vanvårdade (Samhällets Styvbarn). Det finns goda föredömen från t.ex. Irland och Australien. Därtill bör en skriftlig individuell ursäkt framföras till alla som utsatts för vanvård. Det gäller dem som varit intervjuade i Vanvårdsutredningen. Det gäller också dem som senare får ersättning, men som inte varit intervjuade i Vanvårdsutredningen. Åtgärder för att förhindra vanvård 2. Behövs åtgärder utöver redan vidtagna för att det som hänt inte ska upprepas? Version sid. 1 (9)

2 En hel del åtgårder har vidtagits vad gäller tillsyn och eftervård. Det är bra. Vi anser dock att detta på flera punkter kan skärpas. T.ex. att eftervård (efterstöd under fem år efter placeringars upphörande vid 18-årsdagen) skall göras obligatoriskt för kommunerna. Vi anser att de som lämnar placeringar vid 18-årsdagen skall upplysas om möjligheten att föra talan för vanvård, samt om de preskriptionregler som gäller. (Det skall inte vänta till en uppföljande intervu 2-3 efter placeringens upphörande.) De kunskaper som framkommer ur Vanvårdsutredningen måste komma barnavårdande instanser och socialtjänster tillhanda. Sanktionsmöjligheter bör införas mot kommuner som inte följer lagen. Vi återkommer med fler synpunkter längre fram. Åtgärder utöver Vanvårdsutredningen 3. Behöver åtgärder för upprättelse vidtas utöver det som sker genom Utredningen om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barnavården (S 2006:05)? En instans bör inrättas för fortsatt insamlande av berättelser. Detta behövs dels för de vanvårdades upprättelse, dels för samlande av erfarenheter. Samhället (t.ex. Socialstyrelsen) måste ge ekonomiskt stöd till de vanvårdades egen organisation, Samhällets Styvbarn (så sker inte idag). Vi återkommer med fler synpunkter längre fram. Rehabilitering 4. Hur kan befintliga åtgärder för rehabilitering bättre komma dem till del som utsatts för vanvård och övergrepp i den sociala barn- och ungdomsvården? Socialstyrelsen bör på basis av Vanvårdsutredningens resultat snarast ta fram föreskrifter rörande hur tidigare vanvårdade skall bemötas av socialtjänster, rehabiliteringsinstanser, osv. Vi återkommer med fler synpunkter längre fram. Ekonomisk ersättning 5. Kan och bör ekonomisk ersättning lämnas till dem som utsatts för vanvård och övergrepp och hur ska ett system för sådan kompensation i så fall utformas på ett rättssäkert sätt? Ekonomisk kompensation bör ges de vanvårdade. Samhällets Styvbarn har i sitt program skisserat hur det skulle kunna gå till. Vi hänvisar till bifogade programutdrag, men vill också tillfoga följande: Ersättningen bör lagfästas (som i fallet med de tvångssteriliserade). Vi vill inte se något individuellt ex gratia-förfarande, där varje vanvårdad måste vända sig med egen skrivelse till regeringen. Alltså: en lag antagen av riksdagen. Ersättningen ska vara skattefri, och undantas från utmätning av kronofogden. Det praktiska förfarandet vid ansökan om ersättning bör ske som vi skisserat i vårt program, alltså att en avdelning upprättas (förslagsvis under justitiekanslern) för han- Version sid. 2 (9)

3 tering av ansökningar. Ansökningarna kan sedan utformas ungefär som vid ansökan om statlig ersättning i Norge (bifogas). För bedömningen av ansökningarna bör en par grupper tillsättas, bestående av politiker och domare/jurister som båda parter (staten och de vanvårdade) har förtroende för. Vi vill inte se att de vanvårdade skall behöva göra flera ansökningar, alltså till både stat och kommun. Ersättningen och ansökan om ersättning måste hanteras av staten. Om staten har behov av att fördela kostnaden mellan stat och kommuner, så får staten reglera det i överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi återkommer med fler synpunkter längre fram. (Men se också vad vi skrivit i vårt program om upprättelsen.) Riksförbundet för Samhällets Styvbarn Anne Skånér (namnteckning) Version sid. 3 (9)

4 Utdrag ur Riksförbundet för Samhällets Styvbarns program, antaget 2009 Upprättelse Det finns otaliga belägg för vanvård, försummelse och övergrepp gentemot samhällets styvbarn under gångna decennier. Den pågående Utredningen om vanvård i den sociala barnavården (S 2006:05) lämnade i sin första delrapport den 17 augusti 2007 talande vittnesbörd om detta. Det är för dessa övergrepp, för denna vanvård och försummelse, som samhällets styvbarn kräver upprättelse. Olika företrädare för politiker och media har framfört sin förfäran över styvbarnens livsöden. En minister har bett om ursäkt. Men det krävs mer än så för en verklig upprättelse. En ursäkt måste vara ovillkorlig och följas av ett ansvarstagande. Styvbarnen behöver en ursäkt framförd utan förbehåll. Styvbarnen behöver höra samhällets främsta företrädare framföra samhällets kollektiva ursäkt för övergreppen och vanvården, för försummelsen och stigmatiseringen, för att man inte såg barnens lidande, för att man inte kom till barnens undsättning. Styvbarnen behöver av samhällets främsta representanter få höra att det inte var barnens fel. De behöver få höra att samhället erkänner och tar sitt ansvar för barnens lidande. En ursäkt och ett erkännande av ansvar måste följas av kompensation till de barn som utsattes för övergrepp och vanvård. Kompensation till brottsoffer är ett vanligt inslag i alla rättssamhällen. Brotten riktades i dessa fall mot samhällets mest försvarslösa, mot barnen, och utfördes av dem som var satta att värna dem. Till följd av statens och kommunernas försummelser kunde barn utsättas för brott under hela sin uppväxt. Många av samhällets styvbarn har levt hela sina vuxna liv med följderna av dessa brott. Dessa övergrepp och denna vanvård, som traumatiserat och märkt så många för livet, hör till de mörkaste sidorna i Sveriges moderna historia. Staten och kommunerna måste ta på sig det fulla moraliska och rättsliga ansvaret för att rätta denna orätt. Riksförbundet för Samhällets Styvbarn arbetar för att upprättelsen skall bli verklighet. Men vi vill inte föra den kampen i domstolarna. Det finns flera skäl för det. Många av förövarna av brotten är döda. Det gäller också många av de politiker, läkare och socialarbetare som genom sin försummelse lät brotten pågå genom decennierna. Brotten är i de flesta fall också preskriberade. Vi lägger därför inte vår energi på utsiktslösa stämningar av stat och kommuner. Men det viktigaste skälet till att vi inte går domstolsvägen är ett annat. Vi vill inte ha en vedergällande eller hämnande rättvisa, den rättvisa som kallas retributiv rättvisa. Vi är inte ute efter att med maktmedel nagla fast brottslingarna i domstolar. Vi vill istället ha en upprättelse baserad på en läkande och helande rättvisa, den rättvisa som kallas reparativ. Vi vill ha en upprättande rättvisa, där samhällets styvbarn och det försumliga samhället kan mötas och börja försonas. Samhället behöver gå vidare och sträva efter att inte upprepa sin försumlighet. Styvbarnen behöver ett avslut, för att kunna gå vidare och sträva efter att leva sina liv fria från det förflutna. För detta behöver alla parter en reparativ rättvisa. Det konkreta utformandet av upprättelsen får inte bli en sak enbart för politikerna. Utformningen av upprättelsen måste förhandlas fram av politikerna och styvbarnen gemensamt. Riksförbundet skall därför i kontakter med stat, kommuner och frivilligorganisationer verka för att samhällets styvbarn får ett verkligt inflytande på hur upprättelsen utformas. I dessa kontakter framför riksförbundet följande förslag. Riksförbundet för Samhällets Styvbarn föreslår att en reparativ rättvisa, som försöker rätta orätten och ge styvbarnen upprättelse, skall utformas på följande sätt: 1. En oförbehållsam ursäkt av samhällets främsta företrädare. Inget mindre kan accepteras. Version sid. 4 (9)

5 2. Ett ansvarstagande av staten. Det var staten som stiftade lagar och föreskrifter för omhändertaganden. Staten åtog sig att genom sina myndigheter utöva uppsikt över barnhemmen och fosterhemmen. Här brast myndigheterna i sin tillsyn. Därför åligger det staten att ikläda sig ansvaret. 3. Kompensation till samhällets styvbarn. Vanvården och övergreppen mot barnhems- och fosterhemsbarn är i många fall preskriberade. Förövarna är i många fall döda. Men staten, som bar det övergripande ansvaret, finns kvar. Det är staten som har ansvaret att kompensera styvbarnen för decennier av lidanden och förlorade möjligheter. En speciell lag stiftas om ex gratia-kompensation till alla samhällets styvbarn som så begär. Regeringen anslår 4 miljarder till individuell och kollektiv kompensation, varav minst tre fjärdedelar går till individuell kompensation. Regeringen deklarerar att totalbeloppet kan höjas om så skulle behövas. a) Den individuella kompensation utgår dels som en basersättning utifrån antalet omhändertagandeår, dels som en speciell individuell ersättning för specificerade brott och deras följder. Kompensationen utgår till dem som så begär och som deklarerar att de anser sig utsatta för oriktigt omhändertagande, vanvård eller övergrepp. Till grund för basersättningen läggs antalet omhändertagandeår, som framgår av handlingar i de kommunala arkiven. Till grund för den speciella individuella ersättningen läggs de intervjuer som gjorts av vanvårdsutredningen; dessa intervjuer skall kunna kompletteras inför fastställande av ersättning. De som inte intervjuats av utredningen skall ges möjlighet att inkomma med sina berättelser som underlag för kompensation. Staten upprättar en avdelning under justitiekanslersämbetet, med uppgift att handha ansökningar om kompensation. Till denna avdelning knyts av båda parter accepterade domare och politiker, som avgör ersättningsnivåer i de enskilda fallen. En förtroendekommitté av jurister, politiker och representanter för frivilligorganisationer och för styvbarnen har allmän översikt över arbetet med individuell och kollektiv kompensation. Kostnaderna för detta tas ur den kollektiva kompensationen. Allmän rättshjälp ges åt de styvbarn som så begär. b) Den kollektiva kompensationen består av dokumentering, minneshantering och forskning. Detta har en konfidentiell del och en offentlig del. Den konfidentiella delen består av dokumentation, dvs. fortsatt insamling av berättelser och dokument. Ett speciellt organ med tystnadsplikt ansvarar för detta. Den offentliga delen består av minnesplatser, museum och forskning. Vid landets f.d. barnhem skall plaketter och annan dokumentation uppsättas. Ett museum inrättas i någon större svensk stad. Forskning kring barnomhändertagandets historia skall finansieras. 4. Socialtjänstens stöd åt drabbade. Regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kommunernas socialtjänster skall möta styvbarn med behov av stöd till följd av vanvård, övergrepp, försummelse och utanförskap. 5. Försoningskonferens. Det samhälle som brast när det iklädde sig föräldrarnas roll och de styvbarn som fick lida för detta måste mötas och söka försoning. En eller flera centrala konferenser hålls för detta ändamål. Lokala konferenser kan också hållas i kommuner. Vid dessa konferenser skall parterna kunna mötas, offentligt och konfidentiellt, för att lyssna till varandra, försöka förstå varandra och försöka försonas. Offentliga föredrag och symposier skall hållas vid dessa konferenser. Resultaten av dessa konferenser skall på olika sätt publiceras för allmänheten. //Slut utdrag ur program. Version sid. 5 (9)

6 Søknadsskjema for rettferdsvederlag av statskassen for barn i barnehjem og spesialskoler for barn med atferdsvansker jf St.meld. nr. 24 ( ) og Innst. S. nr. 217 ( ) Søknaden sendes til: Statens sivilrettsforvaltning Postboks 8027 Dep 0030 Oslo Ved behov for veiledning eller bistand til å fylle ut søknaden, kontakt Statens sivilrettsforvaltning, telefon , internett Skriv med blokkbokstaver: Opplysninger om søker Etternavn Fornavn, mellomnavn Evt. tidligere navn Postadresse Telefonnummer dagtid Bank- eller postgirokonto Fødselsnummer, 11 siffer Fødested Fødselsattest vedlagt (ja/nei) Mors navn og fødselsdato (dersom kjent) Fars navn og fødselsdato (dersom kjent) Adresse til foreldre i perioden i institusjon (dersom kjent) Navn på kommunen De bodde i ved plassering i institusjon Navn på skoler De har gått på, samt hvilke klasser De gikk i på de ulike skolene Har De tidligere søkt om rettferdsvederlag (billighetserstatning)? Har De søkt om annen erstatning? Version sid. 6 (9)

7 Opplysninger om barnehjem, fosterhjem og spesialskoler Navn på institusjon, herunder navn på kommune Tidsrom Navn og adresse til fosterforeldre Fra (år) Til (år) Beskriv oppholdet/ene i institusjonen(e)/fosterhjem(mene) (bruk eget ark om ønskelig). (En redegjørelse omkring følgende vil kunne være av interesse: - bakgrunn for plassering i institusjon/fosterhjem - boforhold - mat/måltider - klær - avstraffelser/krenkende opplevelser, herunder navn på eventuelle overgripere - arbeid/plikter i institusjonen - markering av høytider - fritidsaktiviteter - forhold til de andre barna - personlig oppfølging - hjelp til lekser - tilsyn - utdannelse - annet) Version sid. 7 (9)

8 Beskrivelse (fortsetter): Fortsett på eget ark om nødvendig Version sid. 8 (9)

9 Dokumentasjon Legg ved dokumenter De har som kan være av interesse for søknaden, for eksempel bekreftelse(r) på opphold i institusjon, uttalelse(r) fra lege, psykolog, sosialkontor og trygdekontor som belyser eventuelle skader som kan skyldes plasseringen i institusjon, skolepapirer og eventuelt annet. # Datert Tittel 1 Fødselsattest Dokumentasjon som mangler vil, om nødvendig, bli forsøkt innhentet av det offentlige. Sted: Dato: Underskrift: Version sid. 9 (9)