- Tack, sa jag och gick och satte mig på en ledig plats bredvid en tjej längst fram som luktade parfym.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "- Tack, sa jag och gick och satte mig på en ledig plats bredvid en tjej längst fram som luktade parfym."

Lars-Göran Göransson
för 7 år sedan
Visningar:

1 A4 Varför just jag? När jag kom in i klassrummet kände jag att det här var helt fel. Alla tittade på mig. Jag blev stående i dörröppningen medan kvinnan framme vid tavlan började prata. - Åh, hej! Det här är Farah och hon ska gå här med oss från och med nu, sa hon, vänd mot klassen. Jag nickade. Nu tittade hon på mig. - Jag heter Sanna och jag kommer att vara din lärare detta året. Hoppas att du kommer trivas, fortsatte hon som tydligen hette Sanna. - Tack, sa jag och gick och satte mig på en ledig plats bredvid en tjej längst fram som luktade parfym. När jag hade satt mig började viskningar och allas blickar. Det var uppenbart att de pratade om mig. När jag vände mig om för att kolla vände alla blickarna mot tavlan och det blev tyst. På rasten gick alla till fotbollsplanen. - Kan jag vara med? frågade jag en tjej som tydligen hette Julia och som stod närmast målet. - Asså du får fråga killarna, snäste hon innan hon joggade iväg så att hästsvansen svängde fram och tillbaka. - Får jag vara med? frågade jag killen som stod vid avbytarbänken. - Nä, för du är brun, sa han och killarna i bakgrunden skrattade. - Något problem? sa en röst.

2 Jag vände mig om. En lång, rödhårig lärare hade dykt upp bakom mig. Det blev tyst. - Nä, sa killen. - Bra, sa läraren. Jag började gå mot skolan för att vänta på nästa lektion. När det var mat slog jag mig ner vid ett runt bord och la min bok bredvid brickan. Någon bakom mig harklade sig kraftigt och spottade ner i min bok. - Oj, förlåt, var det din bok? Bakom stod några killar från klassen och skrattade. - Bra Kevin! sa en av dem. Jag slog mig ner i soffan i korridoren när jag hade ätit upp. Jag ville inte vara här mer. Vilken skitklass. När det var dags att gå hem tog alla sina märkesväskor på armen och gick i väg. Jag hängde min ryggsäck på axeln och gick hem. - Hur var skolan? undrade mamma när jag var hemma. - Bra, sa jag kort och satte mig i köket. - Jag måste till jobbet nu, sa mamma. Det finns mat att värma om du blir hungrig. Hejdå! - Tack, Hejdå! Mamma vred om nyckeln och det blev tyst i lägenheten. Jag kollade in skafferiet.

3 "Det finns mat att värma" hade mamma sagt, men det enda som fanns var ett paket nudlar och lite kryddor. Jag stängde skafferiet och gick in på mitt rum. Jag var ändå inte hungrig. Jag öppnade mobilen. Ett missat samtal från pappa. Jag slog numret och tryckte på den gröna knappen. - Hej pappa, sa jag när jag hade telefonen vid örat. - Hej Farah, hur var skolan? - Bra, svarade jag och försökte undvika ämnet. När kommer du hit? - Jag vet inte riktigt Farah. - Vad gör du om dagarna? undrade jag. - Jag har fått jobb på ett lager. Det är ganska bra. En smäll hördes i bakgrunden. - Jag måste gå, sa han. Hejdå! - Hejdå pappa! När jag hade lagt på luren tänkte jag på pappa i Syrien. Till slut gick jag ut i köket och värmde mina nudlar. Jag åt långsamt framför tv:n. Nästa dag gick jag till skolan som vanligt. Det var frost ute och det knarrade under skorna när jag gick. Idrott stod högst på schemat och jag gick till idrottshallen. - Här har vi visst en ny elev, sa idrottsläraren när vi stod i en ring på idrotten. Jag heter Pär. -

4 Hej, sa jag lågt. Jag heter Farah. Efter idrotten skyndade jag mig till lärarrummet. Jag hade glömt prata med Sanna om en uppsats som jag glömt hemma. När jag kom tillbaka satt Julia i soffan och grät med alla i en ring runt henne. - Det var hon som tog det, sa hon och pekade på mig. Alla vände sig om och stirrade. - Tog vad? frågade jag. - Mitt armband, sa hon och spände ögonen i mig. Det var äkta guld. - Jag har inte tagit något, sa jag och kände att jag blev röd om kinderna. - Varför hade du då så bråttom från idrotten nyss då? frågade Kevin och blängde. - Jag skulle prata om en uppgift med Sanna, sa jag. - Det var det jag sa, sa Kevin. En lögnare, idiot och en tjuv. - Du ska hitta det, sa Julia med en arg röst. Jag gick iväg. Varför trodde de inte mig? Under nästa lektion stirrade alla på mig. När jag satt där kom jag på att jag hade glömt min väska på idrotten. Efter skolan gick jag till omklädningsrummet. Där låg den. Jag skyndade mig att ta väskan, men när jag var på väg ut såg jag något annat också. Julias armband. Det låg under bänken. - Julia, ropade jag och sprang över skolgården. Jag hittade ditt armband!

5 En klunga hade samlats vid Julias skåp när jag kom tillbaka. - Det låg i omklädningsrummet, förklarade jag och höll fram armbandet. Julia såg misstänksam ut när hon tog emot det. Jag förstod att hon trodde att jag hade tagit det. Jag vände mig om och började gå hem. När jag kom till grinden hörde jag steg efter mig. - Tack för att du hittade det. Jag hann inte svara förrän hon vänt sig om igen.

Relevanta dokument

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra.

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra. Den hemliga roboten Asta, Bea och Cesar har fått ett uppdrag av deras lärare Olle. Uppdraget var att de skulle hitta en bok i skolbiblioteket som Olle skulle läsa som högläsning på morgonen i klassrummet.