Tidningsartikeln. kapitel 1

Transkript

1 kapitel 1 Tidningsartikeln När Amanda öppnar ögonen känner hon sig olustig. Hon vet inte riktigt varför. Efter en stund, när hon har vaknat ordentligt, kommer hon ihåg. De har idrott idag. Amanda hatar idrott. Vissa, som Mimmi och Leyla, älskar det. Det säger de i alla fall. Amanda är inte stark. Inte särskilt snabb. Och hon är rädd för bollar. En gång fick hon en basketboll på fingret. Fingret gick ur led. Hon fick åka till doktorn och dra det rätt igen. Det gjorde jätteont. I idrott ska man vara bäst och vilja vinna. Sådan är inte Amanda. 3

2 Amanda! Frukost! Det är pappa som ropar. Med en suck drar Amanda av sig täcket och sätter fötterna på det kalla golvet. Hon ryser till och går ut i köket. Pappa har redan brett en macka till henne. Själv sitter han och läser tidningen. Han ser rolig ut, som vanligt. Håret står rakt upp, tröjan är ut och in och han har glömt att raka sig igen. Amanda äter en liten tugga av sin macka och dricker en klunk te. Vad intressant! utbrister pappa. Pappa tycker att nästan allting han läser är intressant. Amanda är för trött för att orka fråga vad det är den här gången. Hör här: Din tvilling kan finnas i en parallell värld läser pappa. Det finns ju de som tror att det finns andra världar, precis bredvid vår. Äh, säger Amanda. Det är bara på film det är så. Här står det att det kan vara så på riktigt. Tänk dig att det finns en Amanda till! En som ser ut som du, men som gör helt andra saker, säger pappa. Hur då? Nu blir Amanda ändå lite intresserad. Jaa tänk dig att du precis ska gå till skolan. Men så känner du att du har lite ont i halsen. Då kan du stanna hemma, eller gå i alla fall, säger pappa. Jag stannar hemma, säger Amanda. 5 4

3 Okej, säger pappa och skrattar. Men när Amanda i den här världen stannar hemma, uppstår det en annan värld. En värld där du går till skolan. Och där händer helt andra saker än här hemma. Skulle jag kunna gå till skolan och se mig själv då? undrar Amanda. Nej, det går inte. Man kan aldrig titta in i de parallella världarna. Då spelar det väl ingen roll? säger Amanda. Ja, men tänk om man skulle kunna komma in i en annan värld, bara för en stund! Det är i alla fall spännande att tänka på, säger pappa. Amanda skakar på huvudet. Att tänka så gör henne bara förvirrad. Pappa tror på allt möjligt mystiskt som han läser om i tjocka böcker. Men det här står ju i den vanliga tidningen, så då kanske det är sant i alla fall. Mammas ansikte ser blekt ut där det sticker upp ovanför täcket. Hur mår du? frågar Amanda. Ganska bra, säger mamma matt. Idag kanske jag till och med orkar gå upp. Mamma är utbränd. Hon har jobbat för mycket och blivit väldigt, väldigt trött. Amanda tycker att det låter som att det har brunnit en eld i mamma, som har slocknat och gjort allting svart och dystert där inne. Oj, Amanda! Klockan är mycket, dags att gå! hojtar pappa. Amanda ger mamma en puss på kinden. Mamma vinkar lite. Mamma ropar på henne från sovrummet. Amanda går dit. 6 7

4 kapitel 2 Oliver Det står en ny pojke bredvid fröken Emma. När alla har satt sig ner och dämpat sig lite, märks det att de är nyfikna. Det här är Oliver, säger Emma. Han ska börja hos oss. Hej, säger Oliver och ler lite. Amanda tittar på honom. Han möter hennes blick. Hon känner hur hon blir röd i ansiktet och tittar bort. Mimmi och Leyla viskar med varandra och fnissar. Mimmi har gjort nya färgglada slingor i håret. Oliver tycker säkert att hon är söt, tänker Amanda. Hänger du med till bibblan sen? viskar Moa i hennes öra. Amanda nickar. Hon och Moa brukar jämt sitta i bibblan på rasterna. De har snart läst sig igenom hela biblioteket. När de har läst någon speciellt bra bok brukar de ha nästan som ett litet möte. Då pratar de om boken. Och de tycker nästan alltid likadant. Hela lektionen sneglar Amanda i ögonvrån på Oliver. Han har mörkt hår som är lite lockigt i nacken. Och fullt med små bruna leverfläckar i ansiktet. Förut, när han log, blev ögonen till små smala springor. Det såg fint ut. Så fort klockan ringer är Mimmi och Leyla framme vid Oliver. De pratar och skrattar. 8 9

5 Mimmi slänger med sitt långa hår. Det ser ut som om hon har sminkat sig idag. Amanda skulle aldrig ha vågat gå fram så där. Hon är för blyg. Ibland blir hon trött på att vara Amanda. Då önskar hon att hon kunde vara lite mer som Mimmi. Skynda dig, säger Moa bredvid henne. Nu är det idrott. kapitel 3 I omklädningsrummet Det går långsamt för Amanda att byta om. De ska spela basket. Det är verkligen Amanda jättedålig på. Jag kan inte komma på träningen i eftermiddag, säger Leyla till Mimmi. Jag ska ha ridtävling. Åh nej, det är så tråkigt när inte du är där! säger Mimmi. Amanda vet att Mimmi och Leyla tränar basket. När de spelar basket i skolan tar de bollen och sedan passar de nästan bara till varandra. Och så snäser de åt Amanda. -Akta, var inte i vägen! Se dig för! Idrottsläraren tycker att det är jättebra att Mimmi och Leyla är så duktiga. Kolla på de där tjejerna! säger han. Kolla noga, så kanske ni lär er något! 10 11

6 Moa tycker inte heller att det är roligt att spela basket, men nu är hon färdig i alla fall. Kommer du eller? undrar hon otåligt. Gå i förväg du, säger Amanda och sitter kvar. De andra blir klara, en efter en, och springer ut i gymnastiksalen. Snart är Amanda ensam i omklädningsrummet. Hon går fram till handfatet och tittar sig i spegeln. Det hon ser är inget särskilt. Ett vanligt ansikte. Inte fult precis, men tråkigt, tänker hon. Stripigt hår som är lite gul-brunt. Några små fräknar. En mun som brukar vara glad, men just nu ser arg ut. Hon suckar. Tråk-Amanda. Plugghäst-Amanda. Feg- Amanda. Amanda-som-inte-blir-bjuden-på-fest. Tänk om hon vore annorlunda. Om hon var som Mimmi. Vad allting skulle vara mycket roligare då. Jag tänker inte gå ut i gympasalen, säger hon högt och stirrar in i spegeln. Jag tänker stanna här hela lektionen. Och i samma ögonblick svindlar det till i hjärnan. Det är som att hon faller, baklänges, ut genom ett hål i sitt eget huvud. Som att hon plötsligt ser hela rymden, alla stjärnor och planeter. De far förbi i en otrolig fart. Sedan blir allting svart en liten stund

7 kapitel 4 En annan värld Amanda! ropar någon. Kom, vi börjar spela nu! Det är Mimmi som ropar på henne. Amanda öppnar ögonen. Det känns som att hon har sovit en liten stund. Hon slänger en sista blick i spegeln, tittar så att inte sminket har kladdat kring ögonen. Hon är sötast i klassen, det vet hon. I alla fall nästan. Mimmi är lite sötare. Åh, Amanda, du måste vara med i vårt lag, säger Leyla. Hon och Mimmi kommer springande mot Amanda när hon kommer in i salen. Snälla, säger Mimmi och ler mot idrottsläraren. Han ler tillbaka. Klart Amanda ska vara med er, säger han. Nu börjar vi! Det är inte svårt för deras lag att vinna matchen. Den enda som är lite bra i andra laget är den nya killen, Oliver. Jag tänker bjuda honom på mitt party, viskar Mimmi i Amandas öra. Mimmi ska ha fest på lördag, men det är en hemlighet. Det är bara vissa i klassen som får komma. Vi vill ju inte ha med några tråkmånsar, som Moa och de där, säger Mimmi

8 När de klär på sig i omklädningsrummet efter idrotten, får Mimmi syn på Amandas nya jacka. Åh, vad fin! Den var jättedyr, säger Amanda. Var har du köpt den? Jag vill också ha en sån, säger Leyla. Amanda och Mimmi byter blickar. Klart man inte kan ha likadana jackor. Om man inte är bästisar förstås. Men det är inte Amanda och Leyla. Jag skulle egentligen inte komma på basketträningen idag, säger Leyla. Jag skulle ha ridtävling. Men Arrak har skadat foten. Så jag kommer i alla fall. Bra va! Kom, jag vill prata med dig, säger Mimmi och drar iväg med Amanda. Vart ska ni? undrar Leyla. Det har inte du med att göra, snäser Mimmi. Leyla ser först förvånad ut, sedan ledsen. Amanda vill säga något, men följer i stället efter Mimmi. De går in på en toalett. Vet du en sak? viskar Mimmi. Jag tycker Leyla har blivit så jobbig. Hon förföljer mig. Amanda får en klump i magen. Hon bestämmer sig för att inte låtsas om den. Det skulle vara roligare om det var bara du och jag, säger hon. Ja precis, säger Mimmi. Kom, vi säger det till henne. Leyla står och väntar på dem i korridoren. Gissa vem jag såg Oliver med, säger hon. Moa! Jag trodde inte mina ögon. Mimmi sticker in sin arm under Amandas. Du Leyla, säger hon. Vi vill nog inte vara med dig längre

9 Det går inte att vara tre, säger Amanda. Det är en för mycket. Leyla säger ingenting, men Amanda ser att hennes ögon blir blanka. Så vänder hon sig om och går därifrån. Nu är du och jag bästisar, säger Mimmi. Amanda nickar, men hon känner sig inte riktigt glad. När de går förbi biblioteket får de syn på Oliver och Moa som sitter där inne och tittar i en bok. Mimmi fnyser. Åh nej, han är plugghäst, säger hon. Jag tror inte vi ska bjuda honom, eller hur. Nej, säger Amanda. Plötsligt känner hon en konstig längtan inom sig. Det känns som att hon själv skulle vilja gå in i biblioteket och sätta sig med Oliver och Moa. Som om det här egentligen inte var hon. Hon skakar av sig tanken. Det är ju hon och Mimmi nu. Vad ska du ha på dig på lördag? undrar Mimmi. Jag ska nog köpa något nytt. Det ska jag med, säger Amanda. Undrar vad Leyla ska ha. Säkert något fult. Amanda skrattar. Mimmi också. Men plötsligt blir Mimmi allvarlig. Jag vet inte om jag vill att Leyla ska komma. På partyt? Amanda blir lite förskräckt. Ska Leyla inte ens få komma på partyt? Jag får se om jag bjuder henne eller inte, säger Mimmi

10 kapitel 5 Pappas prydligt bakåtkammade hår har blivit lite rufsigt i brådskan. Han löser upp slipsen i halsen medan han tittar på klockan. Amanda slukar mellanmålet och får ont i magen. Basketträning Amanda stänger dörren bakom sig. Ho ho? ropar hon. Ingen svarar. Pappa ska köra henne till basketträningen om en liten stund. Hon måste skynda sig. Mamma är inte hemma. Hon har gjort i ordning mellanmål åt Amanda. Amanda tar ut mellanmålet ur kylskåpet. Pappa sätter nyckeln i låset. Strax därpå sveper han in i köket. Är du inte färdig än? säger han jäktat. Jag ska vara tillbaks på jobbet om en halvtimme. När hon sätter på sig skorna kommer mamma in genom ytterdörren. Nu är hela familjen hemma samtidigt. Det är ovanligt. Hej gumman, säger mamma och pussar henne på kinden. Det står en doft av parfym omkring henne. Jag har så vansinnigt bråttom, planet till Malmö går om två timmar. När kommer du hem? undrar Amanda. I morgon, ropar mamma. Hon är redan inne i badrummet. Hon jobbar för mycket, mumlar pappa. Du då? säger Amanda. Pappa svarar inte

11 Plötsligt minns hon att Oliver bara är en trist plugghäst. Honom kan hon inte bli kompis med. Vad skulle Mimmi tycka? I stället för att svara hoppar hon in i bilen. Pappa höjer på ögonbrynen. En kompis till dig? undrar han. Nej, verkligen inte, svarar Amanda. Hon ser Oliver genom rutan när bilen åker förbi. Han står och tittar efter dem. När de kommer ner på gatan och Amanda precis ska hoppa in i bilen, ser hon Oliver komma gående. Bor han här, på hennes gata? Oliver får syn på henne. Han ler så att ögonen blir till små springor. Hej, säger han. Pappa släpper av henne vid basketträningen. Jag jobbar sent i kväll, säger han. Du får köpa en pizza. Han tar upp en sedel ur plånboken och ger Amanda. Köp lite godis också, eller hyr en film. Det räcker, fortsätter pappa. Amanda stoppar pengarna i fickan. Pappa rivstartar så att lera skvätter upp på den blanka bilen. Hon vinkar efter honom. Sedan går hon in

12 ögon. Det enda hon hör är dunsarna i golvet och sina egna andetag. Det enda hon ser är korgen. När hon gör mål jublar alla hennes lagkamrater. Amanda blir varm inombords. Det är roligt med basket. När hon spelar tänker hon inte. Hon är som i en annan värld. Hennes kropp är stark, snabb och smidig. Bollen blir nästan som en del av henne. Hon behöver inte tänka på Mimmi eller partyt eller Leyla, eller förvåningen i Olivers Jag ska bli basketstjärna när jag blir stor, säger Mimmi i omklädningsrummet efteråt. Eller popstjärna. I alla fall ska jag bli känd. Ska inte du det också? Amanda svarar inte. Hon sneglar på Leyla, som sitter på en bänk och tittar ner i golvet. Mimmi tittar också. Du Leyla, säger hon. Jag glömde säga att man måste ha lite snygga kläder på mitt party. Så du kan nog inte komma. Eller hur, visst är det så, Amanda? Amanda tänker precis hålla med, men så får hon plötsligt den där konstiga känslan igen. Som att det här egentligen inte är hon. Någonting är fel. Hon vill faktiskt inte vara dum mot Leyla. Hon vill inte vara här längre

13 Amanda vänder och går ut. Hon hör Mimmi ropa bakom sig, men det struntar hon i. Det har blivit mörkt ute. På marken ligger redan fullt av färgglada löv. Det luktar jord och regn. Amanda går snabbt. Efter en stund börjar hon springa. När hon låser upp dörren hemma kommer hon på att hon har glömt att köpa pizza. Det är mörkt i hela lägenheten. Amanda tänder snabbt några lampor. Sedan går hon in i badrummet. Hon tittar in i sina egna ögon i spegeln. De stirrar tillbaka utan att blinka. Vem är det där? tänker hon. Vem är jag? Plötsligt är det som att allting börjar snurra, fast hon står stilla. Det snurrar fortare och fortare. JAG, JAG ekar det i hennes huvud. Det här är inte jag, tänker hon. Det här är inte allt. Och så faller hon. Ut i oändligheten. Sedan blir allting svart en liten stund. kapitel 6 Hemma igen Amanda tittar upp. Vad var det som hände? Det är som att försöka minnas en dröm som man har glömt. Äh, det var väl inget. Hon ruskar lite på sig och går ut ur badrummet. Hon hör pappa vissla i köket. Det luktar stekt fisk. Amanda går in till mamma i sovrummet. Mamma sitter upp, lutad mot kuddarna, och läser tidningen. Hur har du haft det i skolan idag? frågar hon lite frånvarande. Jo, bra, svarar Amanda. Det har börjat en ny kille i vår klass. Var han trevlig då? Ja, jag tror det i alla fall

14 Har du läst det här? säger mamma och visar artikeln om parallella universum. Tänk om man skulle ha en tvilling i en annan värld. Vilken konstig tanke. En annan jag kanske går omkring och gör helt andra saker. En som inte är utbränd. Plötsligt känner Amanda hur mycket hon tycker om mamma. Hon ger henne en stor kram. Oj då, säger mamma. Hon ser glad ut. Mat! ropar pappa från köket. Amanda känner hur arg hon blir. Plötsligt märker hon hur hon reser sig upp och går fram till Mimmi och Leyla. Det är som att hon inte bestämmer själv, benen bara går. Sluta retas! säger hon. Alla andra tystnar och tittar på henne. Mimmi och Leyla ser förvånade ut. När Amanda kommer in i klassrummet nästa dag ser hon Mimmi och Leyla sitta och viska och fnissa med varandra. Moa sitter i ett hörn och ser ledsen ut. Amanda sätter sig bredvid henne. Vad är det? undrar hon. De är så taskiga, säger Moa. De håller på och retas. Moa är kär i Oliver, hör hon Mimmi sjunga med retsam röst

15 Alla är trötta på er! fortsätter hon. Det är löjligt att hålla på så där. Och ingen vill komma på erat tråkiga party. Bara så ni vet. Hon vänder och går tillbaka till sin plats. Hur kunde hon veta det? hör hon Leyla viska. Ja, hur kunde hon veta det? Nu när hon sitter ner igen förstår hon inte hur hon vågade. Hon känner att hon blir alldeles röd i ansiktet. Moa kramar hennes arm. Tack, säger hon. Just nu är hon faktiskt nöjd med livet. Hon går ju här bredvid Oliver och Moa och är på väg till bibblan. Och hon vill inte vara någon annan än den hon är. Dessutom skulle hon kanske kunna bli bra på att spela basket. Om hon bara försökte. Någon kommer ifatt dem när de är på väg till bibblan. Det är Oliver. Får man följa med? undrar han. Ja visst! säger Amanda. Det var bra det du sa till de där tjejerna, förresten, säger han. Modigt gjort! Äh, säger Amanda. Men hon känner sig lite stolt