medmänsklighet. Framtidstro i Guatemala Sidan 6 8

Transkript

1 medmänsklighet. Din tidskrift från biståndsorganisationen IM Nr 02/2012 Framtidstro i Guatemala Sidan 6 8 Gränslösa kontakter Volontären Agneta startade Vardagssvenska som har blivit ett framgångsrikt integrationsprojekt. Sidan 4 5 Kvinnokraft Sandra Wanduragala driver sitt företag på den lankesiska landsbygden nära kvinnorna som behöver försörjning. Sidan IM-pristagare Maria Moraes får IM-priset för att hon lämnade sitt liv som kriminell och nu hjälper andra unga i samma situation. Sidan 18

2 LEDAREN Rörelse på medmänsklig nivå En stark rörelse av människor som motarbetar fattigdom och utanförskap, som arbetar för en rättvis och medmänsklig värld, som visar engagemang både i ord och i handling. Så kan man beskriva IM. Så har det alltid varit även om det under olika decennier har formulerats lite olika. Vi är en del i ett större sammanhang med trådar från kyrkornas missionsarbete med start på 1800-talet, till hjälpinsatserna efter de båda världskrigen, u-landsengagemanget och frihetsrörelserna efter kolonialtiden och fram till dagens miljö- och rättvisekrav. IM är en av många biståndsorganisationer. Kanske är sammanhanget för spretigt för att de tillsammans ska kallas en stor folkrörelse. Men vi är många i många organisationer som vill mycket. I vårt rika arv vårdar IM särskilt några unika saker. Medmänsklighet. Varje människa är värd respekt, varje människa har rättigheter. Hjälp till självhjälp. Att stärka människors egen kraft till att lyfta sig ur fattigdom och utanförskap istället för att bli bidragsberoende. Närhet. Bistånd i ögonhöjd att se den enskilda människan, se alla hennes behov: materiella, sociala, kulturella, andliga. IMs grundvärderingar förenar runt bidragsgivare, medlemmar och volontärer över hela landet. Lägg därtill våra samarbetspartners ute i världen. Tack för gåvor och arbete! IM är en rörelse som har en organisation. Vi är cirka medlemmar och vi vill bli fler. IM behöver ditt engagemang för andra människor. IM behöver din medmänsklighet. medmänsklighet. Nr 619 årgång 68. ISSN X Upplaga: ex ANSVARIG UTGIVARE Bo Paulsson, IMs generalsekreterare REDAKTION Redaktör: Monica Brundin Danielsson. Grafisk form: Brynell Design Studio. Textbearbetning: Marie Bosund Hedberg. I redaktionen: Anna Ljunggren, Josefin Uppman, Klara Jamison Gromark, Åsa Bengtsson, Bo Paulsson. IMs redaktion, Box 45, Lund red@manniskohjalp.se UTGIVNING Medmänsklighet ges ut av biståndsorga nisationen IM, Individuell Människohjälp. Den som är medlem i IM eller skänker 100 kronor eller mer under ett år får Medmänsklighet. Tidskriften ges ut med fyra nummer per år. COPYRIGHT Eftertryck tillåts om källan anges. TRYCKERI JMS Mediasystem Tryckt på miljömärkt papper ADRESSÄNDRINGAR M.M. givarservice@manniskohjalp.se KONTAKTA IM (vx) individuell@manniskohjalp.se pg , bg DETTA ÄR IM IM, Individuell Människohjälp, är en ideell biståndsorganisation som arbetar för en rättvis och med mänsklig värld. Målet är att synliggöra och bekämpa fattigdom och utanförskap. IM bedriver internationellt utvecklingssamarbete samt socialt arbete i Sverige. IM har ett kristet ursprung och hävdar alla människors lika värde. IM arbetar med och för människor oavsett etnicitet, nationalitet, kön, religiös och politisk övertygelse. OMSLAGET Barn och ungdomar i Guatemala får undervisning på sitt modersmål. Läs mer på sida 6. Håkan E Wilhelmsson ordförande FOTO IM 2 medmänsklighet. nr 02/2012

3 INNEHÅLL FOTO SELYN TOYS 12 FOTO IM 16 FOTO IM FOTO IM FOTO IM 4 vardagssvenska Hos IM Stockholm är det kö till Agneta Ehnmarks integrationsprojekt. 6 La pastoral Barn och ungdomar kommer till La Pastoral efter skolan för att få undervisning på sitt modersmål, maya kekchi. 11 gå en utbildning Kunniga medlemmar och volontärer är en förutsättning för att IM ska kunna fullgöra sitt uppdrag. 12 crazy dolls De charmiga tygdockorna från Sri Lanka är en av Selyn Toys största succéer. 14 TIBETANSKA MATTOR I Rajpur i norra Indien tillverkas alla tibetanska mattor som IM Fair Trade säljer i Sverige. 16 Designa egen matta Monika Klittermark i Göteborg nappade på IM Fair Trades erbjudande om att designa sin egen matta. 18 Årsmöte Framtidsfrågor skapade debatt på IMs årsmöte i Varberg i maj. IM-hemmet i Vrigstad läggs ner IMs styrelse har den 1 juni beslutat att lägga ner verksamheten vid IM-hemmet i Vrigstad samt att sälja fastigheten. För att finna en plats för IM-hemmet i dagens och morgondagens IM har styrelsen återkommande diskuterat ekonomiskt försvarbara alternativ. Som underlag har styrelsen haft såväl interna som externa utredningar, samt senast en medlemsdiskussion vid årsmötet i Varberg. Styrelsen har nu funnit att det inte finns någon tydlig motivering till varför IM-hemmet ska finnas kvar eftersom det inte på sikt går att fylla med verksamheter som är kopplade till IMs uppdrag och som lever upp till den strategiska plattform som styrelsen beslutat om för perioden Verksamheten vid IM-hemmet i Vrigstad har också i flera år inneburit en kostnad för IM med cirka 2 miljoner kronor per år. IM-hemmet startade som ett hem för krigsskadade kvinnor från Polen De senaste åren har IM-hemmet fungerat som rekreationsstöd för anhörigvårdare från flera småländska kommuner, som kursgård samt som pensionat. IM är en modern biståndsorganisation som fokuserar på det som är vårt uppdrag och som är givarnas och medlemmarnas önskemål att synliggöra och bekämpa fattigdom och utanförskap i projekt här hemma och utomlands. I Sverige är arbetet inriktat på integration. IMs styrelse har beslutat att verksamheten i Vrigstad ska vara avvecklad senast Lund 5 juni 2012 Håkan E Wilhelmsson ordförande medmänsklighet. nr 02/

4 Vardagssvenskan ger gränslösa kontakter Agneta Ehnmark startade projektet Vardagssvenska när hon blev pensionär. För att ha något att göra och för att lära sig mer om andra människor och andra kulturer. Idag är hennes idé ett framgångsrikt nätverk och många står i kö hos IM Stockholm för att träna sin svenska. Agneta Ehnmark och Habiba Mohammed Abdulahi träffas och pratar svenska hemma i Agnetas kök. Agneta Ehnmark och Habiba Mohammed Abdulahi har träffats regelbundet under flera år genom IM Stockholms volontärverksamhet Vardagssvenska. En verksamhet som syftar till att ge personer med utländsk bakgrund möjlighet att öva svenska tillsammans med en svensktalande person. Vardagssvenskan har funnits inom IM Stockholm sedan 2008 och det var Agneta som startade verksamheten. Idén föddes när hon efter avslutat yrkesliv skulle engagera sig i något. Under åren som bibliotekarie i Tensta, en av Stockholms mest invandrartäta förorter, hade hon träffat många utlandsfödda som berättat hur svårt de tyckte det var att komma i kontakt med svenskar. Det blev utgångspunkten. Jag tänkte mig ett nätverk där man parar de ihop svenskar och personer som vill träffa någon att prata svenska med, säger hon. Habiba flydde från Somalia och kom ensam till Sverige Hennes man och barn är försvunna, pappan och systern döda. Den enda i familjen hon har kontakt med är sin mamma som befinner sig på en flyktingförläggning i Uganda. Habibas högsta önskan är att mamman också ska få komma till Sverige. För Habiba, som trots att hon varit i Sverige i sju år, ännu inte pratar flytande svenska, har Vardagssvenskan varit en fantastisk chans att få öva sitt nya språk. Det är så svårt att lära känna svenskar, säger Habiba som inte varit hemma hos någon annan svensk än Agneta under sina sju år här. Jag vill lära mig svenska men att bara gå på SFI (svenska för invandrare) räcker inte, det är bra att ha en person som kan berätta om Sverige och som man kan fråga, säger Habiba. För Agneta och Habiba har mötena inneburit många och långa samtal om allt mellan himmel och jord. De har lärt sig om varandras familjer, kulturer och hemländer. Många tycker att det är skrämmande med andra kulturer men när man träffas så här inser man att man har så mycket gemensamt och det ger ökad förståelse för varandra som människor, säger Agneta. Agneta har tre vuxna döttrar och hon har tänkt på hur det skulle vara för dem att komma som flyktingar till ett helt främmande land. Tanken med Vardagssvenskan är att man ska träffas cirka en timma i veckan under ett års tid. Men Agneta och Habiba har träffats längre än så. De började ses regelbundet våren Under ett års tid 4 medmänsklighet. nr 02/2012

5 träffades de varje vecka, framför allt på biblioteket i Tensta. En gång när vi skulle träffas föreslog jag att vi skulle ses hemma hos mig, säger Agneta. Problemet var bara att Agneta just skaffat hunden Malte och att hundar i Habibas kultur anses orena och något man inte får röra vid. Så vi pratade mycket om det och Habiba frågade mycket om Malte och när hon väl kom så gick det jättebra och har gjort det sedan dess, säger Agneta. Meningen med Vardagssvenskan är att man övar svenska. Som volontär ska man vara en person att prata med. Agneta är noga med att betona att man inte behöver vara varken lärare eller hjälpa till med läxor eller myndighetskontakter om man inte vill, förstås. När Agneta och IM Stockholm startade Vardagssvenskan var hon ensam volontär, hon ville inte att det skulle gå för fort utan att verksamheten skulle utvecklas i takt med att den formades. Fler och fler volontärer anslöt. Efter ett år var de drygt fem. Idag har gruppen vuxit till ungefär tio par som regelbundet träffas och övar svenska, men cirka 25 personer står i kö för att få träna svenska. Därför hoppas och tror Agneta att verksamheten har möjlighet att fortsätta växa. FAKTA Vill du engagera dig? IM Stockholm har flera olika volontärverksamheter som främst riktar sig till människor som är nya i Sverige: Läxhjälp Stadsbiblioteket Vara ett stöd i läxläsning till ungdomar och vuxna Läxhjälp Tensta Vara ett stöd i läxläsningen Vardagssvenska Språkträning Västbergagruppen Delta i språkträning och kulturmöten mellan kvinnor Move It Introducera ungdomar som är nya i Sverige till svenskt föreningsliv Aktivitetsgruppen Insamling, informera, aktivera, göra IM synligt Butiksgruppen Sälja rättvist producerade varor bland annat från IMs verksamhetsländer Internet för alla Assistera boende på hotellhem att använda dator och Internet Läs mer om de olika volontärverksamheterna på eller maila stockholm@manniskohjalp.se, alternativt ring TEXT: ÅSA SANDLER, VOLONTÄR Hallå där... Lars Mannberg, du är ny regionchef i södra Afrika Varför sökte du jobb på IM? Första gången jag hörde talas om IM var i början av 1980-talet. En vän till mig kände till grundaren Britta Holmström och talade sig varm om IM som biståndsorganisation. Då arbetade jag inom reseindustrin i Malmö men hade börjat intressera mig för internationellt biståndsarbete. Några år senare fick jag min första utlandsstationering i Laos för Sida och stannade där i två år tillsammans med familjen. Jag och min fru började diskutera om det inte var dags för oss att pröva Afrika efter alla år i Asien och nu var ju dessutom barnen vuxna. Tanken gav energi och det blev min fru som tog första steget. Hon arbetar sedan ett år tillbaka för Kvinna till Kvinna som deras fältrepresentant i Liberia och hon tog jobbet under tiden som jag var placerad i Afghanistan. Då började jag själv speja efter utmaningar i Afrika och uppmärksammade att IM sökte regionchef i Afrika. Och nu är jag här i detta vackra Malawi med nya spännande utmaningar framför mig. Att Zimbabwe finns med i mitt ansvar som regionchef ser jag bara som en bonus. Vem är du? Jag har min bas i Malmö men har arbetat utomlands i nästan nio år med internationellt bistånd för Sida, Forum Syd, och nu senast för Svenska Afghanistankommitten. Min familj är viktigast för mig och jag är glad över att jag kunnat ha med mig den vid flera av mina uppdrag. Mina söner som nu är vuxna har påverkats väldigt positivt av åren utomlands. Vad visste du om Malawi innan du for dit? Jag visste praktiskt taget ingenting om Malawi innan jag tackade ja till jobbet som regionchef för Södra Afrika. Jag hade tidigare varit på korta besök i Uganda och Kenya men aldrig varit stationerad i något land i Afrika. Vad är det bästa med att jobba i fält? Tveklöst mötet med människor som kämpar utifrån sina villkor och sina begränsningar men som också ser sina möjligheter. Engagemanget kommer när man sitter ute på landsbygden och lyssnar på bönder, fiskare, barn och kvinnor som alla har sina berättelser. En lärdom jag bär med mig är att vi som arbetar inom bistånd inte sitter inne med lösningar utan det gör människorna ute i verkligheten. Men vi kan bidra med resurser, i form av pengar och utbildning, som gör att utveckling blir möjlig på deras villkor. Vad är viktigast för dig i ditt arbete? Att inte fastna vid skrivbordet, att inte dränkas i rapporter, projektplaner och budgetar utan att hela tiden koncentrera mig på hur individer och grupper kan stärkas i sina möjligheter att skapa sig bättre och värdigare liv. Att inte förlora nyfikenheten. Att förstå att medmänsklighet är enda vägen till varaktig förändring. medmänsklighet. nr 02/

6 GUATEMALA Text OCH FOTO: ÅSA BENGTSSON, KOMMUNIKATÖR GUATEMALA La Pastoral här får barnen chans till ett annat liv Klockan är nio på morgonen när jag går in genom porten i den gulmålade muren som vetter ut mot gatan. Solen skiner och luften är ljummen. Några fåglar kvittar, annars är det tyst. Bara några få personer är här. Verksamheten har inte kommit igång för den här skolterminen än. Jag är på besök hos IMs samarbetsorganisation La Pastoral de la Niñez en Desamparo i Cobán i Guatemala, ungefär sex timmars bilresa norrut från Guatemala City. Hit kommer barn och ungdomar i fattiga familjer ur mayabefolkningen efter skolan för att få hjälp med sina läxor och undervisning på sitt modersmål, maya kekchi. Ett stort problem i Guatemala är att barnen, särskilt flickorna, inte börjar skolan eller hoppar av i förtid för att hjälpa till hemma eller börja jobba. Därför jobbar personalen på La Pastoral intensivt för att motivera både barnen och deras föräldrar så att de förstår hur viktigt det är att barnen får utbildning. La Pastoral betalar också skolavgifter och delar ut skoluniformer till barn i familjer som inte har råd att skaffa det själva. I det lilla biblioteket träffar jag La Pastorals generalsekreterare Nelida Maldonado, eller Nelly som hon kallas. Nelly är en nätt liten kvinna i brun kavaj och kjol. Hon berättar att de har köpt in rejäla skor i läder till barnen och visar snörskorna som pojkarna ska få och den nättare modellen med slejf som är till flickorna. Skor slits så snabbt här och många av föräldrarna har inte råd att köpa bra skor till sina barn, så jag är verkligen glad att vi kan dela ut skor i år. Vi lyckades pruta ner priset med en tredjedel, säger Nelly glatt. Hon talar engagerat och det syns på hennes kroppsspråk hur stolt hon är över det här. Hjälp med läxorna När Nelly gått iväg för att pyssla med sitt träffar jag 14-åriga Maria Elena, en av flickorna som får stöd hos La Pastoral. Maria Elena tittar blygt på mig och berättar att hon bor i en liten by strax utanför Cobán tillsammans med sin pappa och sina nio syskon. Hennes mamma dog för fyra år sedan. Liksom många mayabarn har hon haft svårt att hänga med i skolan eftersom hennes modersmål är maya kekchi medan undervisningen i skolan sker på spanska, och hon fick också gå om ett år. Tack vare stödet hon får går skolarbetet numera bra. Jag kommer hit varje onsdag mellan tre och fem på eftermiddagen. Jag gillar att vara här, för jag får hjälp med läxorna och det finns böcker. Jag tycker om skolan och La Pastoral lika mycket, det är lika roligt att gå till båda, säger Maria Elena. Jag frågar lite om framtiden och Maria Elenas svar kommer blixtsnabbt när jag frågar vad hon vill bli. Lärare, för jag gillar barn! Vi pratar en stund till och sedan undrar jag om hon vill visa mig sitt hem, och det vill hon gärna. Men först ska jag prata med Nelly som kommit tillbaka igen. 6 medmänsklighet. nr 02/2012

7 GUATEMALA FOTO IM/Åsa Bengtsson Stämningen på La Pastoral är livlig och glad, och städningen av den lilla innergården går som en dans. Barn levde på gatan Nelly berättar för mig hur det hela startade Hur hon såg att det fanns många barn som verkade leva på gatan och att de bara blev fler och fler. Jag tänkte att något måste göras, så jag tog kontakt med universitetet här i stan och frågade om de ville göra en studie för att ta reda på varför barnen levde på gatan. Samtidigt satte jag igång sportaktiviteter för barnen och på så vis lärde jag känna dem, berättar Nelly. Det visade sig att barnen jobbade; med att putsa skor, sälja glass och liknande, för att hjälpa till att försörja sina familjer. Det visade sig också att föräldrarna ville att barnen skulle jobba, att de inte såg någon vits med att de skulle gå i skolan, säger Nelly. Barnen hade ingen som motiverade dem att gå i skolan, istället hittade de sätt att tjäna pengar vilket i sin tur gjorde att de inte ville gå i skolan utan ville fortsätta tjäna Nästan alla som får stöd här får jobb direkt efter skolan och lyckas i livet. pengar. Och när de väl blev motiverade var de för gamla för att börja skolan. Det blev en ond cirkel. Nelly berättar att det här var barn som levde i extrem fattigdom och säger att det är klart att det är svårt för föräldrarna att ge upp den inkomst barnen har för att vänta på att de kommer att tjäna mer pengar längre fram. Jag pratade med föräldrarna och började bearbeta dem med utgångspunkt i lagen och i barns rättigheter. Samtidigt såg jag till att barnen fick det material de behövde och betalade skolavgifter, vilket stärkte motivationen att skicka barnen till skolan, säger Nelly. Och på den vägen har det fortsatt. Resultatet syns tydligt i stan, det finns i stort sett inga gatubarn längre. Motivationen är nyckeln På La Pastoral hjälper personalen inte bara barnen med läxorna och med att förstå vad som sagts på lektionerna i skolan. De jobbar också hela tiden med att motivera både föräldrar och barn. För barnens del handlar det om att övertyga dem om att det inte finns något som de inte kan göra. Och det finns många goda exempel att visa på; barn som kommer från familjer som lever i extrem fattigdom och som utbildat sig till poliser, sekreterare, tekniker, revisorer och lärare. Nelly radar upp exemplen för mig. Nästan alla som får stöd här får jobb direkt efter skolan och lyckas i livet. Vi gör visserligen ingen formell uppföljning när de slutat hos oss, men många fortsätter att hålla kontakten eller också springer vi på varandra på stan. En del kommer också tillbaka hit som volontärer, säger Nelly och ler nöjt. Påverkar samhället Förutom arbetet med barnen och föräldrarna gör La Pastoral också insatser för att påverka myndigheterna att ta sitt ansvar för barns utbildning, bland annat via de lokala medierna. Dessutom har Cobán som första distrikt i Guatemala inrättat en domstol för barns rättigheter, och det tack vare påtryckningar från bland annat La Pastoral. Största utmaningarna När jag frågar vilka de största utmaningarna är svarar Nelly att för barnen är det att avsluta high school och inte nöja sig med att gå ut middle school. För La Pastorals del är det ekonomin, att få in tillräckligt med pengar. Behoven här är så stora, långt ifrån alla som vill komma till oss får plats, säger Nelly. Dessutom skulle vi vilja skapa en workshop för att lära ut olika yrken, så att barnen här kan få bra arbeten när de gått ut skolan. Jordgolv och plåttak En stund senare sätter Maria Elena och jag oss i IMs fyrhjulsdrivna bil och låter IMs IM behöver ditt bidrag Det här är ett av många exempel på hur IMs stöd får människor att växa och samhällen att förändras. Ditt bidrag behövs! Använd inbetalningskortet som följer med tidskriften eller bli fadder på medmänsklighet. nr 02/

8 GUATEMALA allt-i-allo Alfredo ta oss ut ur Cobán och hem till Maria Elena. Efter tio minuter på en hyfsad grusväg ska vi ta till vänster uppför en lerig brant och lång backe. Vi kommer en bra bit men till slut får Alfredo ge upp och vi hoppar ur bilen. Den röda leran är hal. På toppen av backen är utsikten hisnande. Framför oss breder en djup, grönskande dal ut sig. Husen håller sig krampaktigt kvar på branterna. Palmerna vajar. Hammarslag ekar och en radio spelar hög musik. Halvvägs i den branta backen säger Maria Elena Här bor jag! och visar med ett leende in på den lilla gården framför huset. Småsyskonen är först lite blyga men glömmer sig snart och vill gärna vara med på bild. Huset är mycket enkelt. Jordgolv, plåttak, väggar av grova plankor. Här finns el framdragen men inget vatten. Köket ligger i en egen liten byggnad. Att ha ett eget kök är viktigt här. Även om Maria Elenas storasyskon med familjer bor tätt intill har varje familj sitt eget kök. Vi pratar en liten stund och sedan säger Maria Elena hej då, hon ska gå till skolan som ligger på andra sidan dalen. Information om skolarbetet Tillbaka hos La Pastoral möts jag av barn i alla åldrar som springer omkring och leker. Äldre syskon håller reda på de yngre barnen. I rummet närmast gatan får föräldrar, mest mammor men också några pappor, information om vad som gäller för den kommande terminen. Jag går förbi biblioteket där andra föräldrar står i kö för att hämta skolmaterial till sina barn. Ute på den lilla innergården slår jag mig ner på en stol för att vila mina trötta ben. Någon gör te i köket som ligger strax intill och det luktar gott av kryddor. Stämningen är livlig och glad. Det känns skönt att bara sitta här och ta in atmosfären. La Pastoral gör ett mycket bra jobb för att människor som inte har några framtidsutsikter ska få en chans, och de lyckas. Jag lämnar La Pastoral full av intryck och med förvissningen om att IMs stöd behövs och gör stor nytta. I nästa nummer av Medmänsklighet som kommer i september får du läsa mer om IMs verksamhet i Guatemala. En dag i Maria Elenas liv: Vaknar vid 6-tiden. Hjälper till hemma på förmiddagen, tvättar och hämtar vatten i brunnen, som ligger en halvtimmes gångväg från huset. Lagar mat till familjen mitt på dagen. Går till skolan på eftermiddagen. Hjälper lillebror med läxorna efter skolans slut. Går till La Pastoral varje onsdag klockan Går i kyrkan på torsdagar och fredagar. Tittar ibland på tvn som en av de äldre bröderna har köpt. Går till sängs vid 22-tiden. IMs arbete i Tibet Från och med 2012 driver IM inte några fasta projekt i Tibet. Ett av skälen är att IM vill stödja verksamheter som utgår från jämställdhet, öppenhet och ansvar och det är krav som partners i Tibet inte kan leva upp till. Men tibetaner som lever i exil i bland annat Indien och Nepal är fortsatt den största målgruppen för IMs verksamhet i Sydasien. Bland IMs engagemang i regionen märks ögonkliniken Tilganga Eye Centre i Katmandu i Nepal, som specialiserat sig på att behandla patienter med grå starr. Grå starr är sex gånger vanligare bland befolkningen i Himalaya än på andra platser i världen och sedan klinikerna grundades har flera tusen patienter kunnat tas om hand. Alla människor har rätt att se och grå starr är en behandlingsbar sjukdom, säger Janusz Lipinski, handläggare för IMs verksamhet i Sydasien. Med hjälp av Tilganga Eye Center har IM byggt upp kliniska enheter på två platser i Tibet, Lhasa och Shegar, där ögonoperationer är tillgängliga för alla. Klinikerna kommer att drivas vidare med hjälp av annat stöd. Med dagens krav på uppföljning, rapportering och redovisning av medel som sänds från Sverige till Tibet kunde enheterna inte uppfylla kraven som ställdes. Det som sker i Tibet kontrolleras av Kina även all kommunikation. Det gör att lokala samarbetspartners inte kan och vågar kommunicera med omvärlden i den utsträckning som IM hade önskat. Ett annat skäl till att IM bryter samarbetet med sina partners i Tibet är att man vill värna om deras säkerhet. Förra året var IM värd för Dalai lamas besök i Sverige och uppståndelsen som hans resor alltid väcker ses inte positivt från kinesernas sida. Dalai lama har funnits i IMs värld i flera decennier och det är viktigt att skydda de nätverk som han och andra har byggt upp, säger Janusz Lipinski. Text: MARIE BOSUND HEDBERG 8 medmänsklighet. nr 02/2012

9 + IMs läxhjälp = sant Under Malmöfestivalen kommer IM att delta i kampanjen Läxhjälp Malmö tillsammans med Röda Korset och Drivkraft Malmö. Kampanjen ska samla in pengar och volontärer till läxhjälp i Malmö. Det är en stor satsning som kommer att synas mycket och engagera ett 20-tal volontärer per dag. Vet du någon som du tror skulle vilja vara volontär för kampanjen under festivalen, som pågår augusti? Vill du vara med själv? Kontakta Hanna Ekblad på IMs Skånekontor hanna.ekblad@manniskohjalp.se eller FOTO Malmöfestivalen samla in till världens barn! IM har varit med i alla Världens Barn-insamlingar sedan starten 1997 och vi är alltjämt med. IM har ett avtal med Radiohjälpen som garanterar oss 5 % under kampanjåren 2010, 2011 o Alltså, ingen garanterad utdelning av kampanjerna 2012 och Istället söker vi pengar ur den fria potten som är 25 % av hela insamlingsresultatet. Vi uppmanar alla intresserade att delta i årets kampanj! Fotnot: Radiohjälpen driver olika insamlingar bland andra Världens Barn och Musikhjälpen. IM har årligen fått utdelningar från olika insamlingar inom Radiohjälpen. många bäckar små... Ungdomsstyrelsen har beviljat fortsatta medel ( kronor) för ett tredje år av Connecting LA. Det innebär att Landskronaprojektet kan fortsätta t.o.m. juni Connecting LA, som syftar till att få tjejer att aktivera sig i föreningslivet, har även fått kronor från en privat givare i Landskrona. Pengarna kommer att användas för sommarverksamhet. Detta var den andra privata donationen på kort tid. I våras fick IM kronor för att kunna fortsätta projektet ytterligare en tid. IM Stockholm har också fått medel från Ungdomsstyrelsen kronor för att utveckla Move It-verksamheten under ett år kronor har erhållits från Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne för det Move It-läger som hölls tillsammans med IM Göteborg i Vrigstad i juni. IMs verksamhet för asylsökande och nyanlända barn och ungdomar, Barn i Väntan/Barn i Start, har fått kronor från stiftelsen Rights Now samt kronor från Sigrid och Ivar Franssons stiftelse. Genom Musikhjälpen/Radiohjälpen har IM hittills fått drygt 1,3 miljoner kronor för utbildningsinsatser riktade till flickor i Malawi, Zimbabwe och Jerusalem/Gaza. För verksamheten i Zimbabwe har IM även fått kronor ur vanliga Radiohjälpsfonden. Text: ANNA LJUNGGREN, SAMORDNARE OCH INFORMATÖR medmänsklighet. nr 02/

10 IMs BISTÅNDSSKOLA Text: ULRIKA JERRE, CHEF INTERNATIONELLA AVDELNINGEN Närhetsprincipen i praktiken IM har sedan 1938 förstått att för att hjälpa människor att hjälpa sig själva måste man vara nära. Britta Holmström pratade om behovet av att ha ögonkontakt. Närhet är lika viktigt för IM idag men hur omsätter vi det i praktiken? Lokalt ägarskap IM vill inte att de förändringar vi bidrar till ska vara tillfälliga eller beroende av fortsatt stöd från Sverige. Därför stärker vi lokala samarbetspartners som når ut till och engagerar stora grupper. En viktig princip är att det inte är vi i Sverige som ska utveckla och planera konkret verksamhet det ska våra partners göra i nära dialog med de människor som berörs. Vi pratar inte om målgrupp utan om aktiva deltagare. Det är inte IM som vet bäst vad en flicka i Malawi vill se i sitt liv. Däremot kan vi genom ett bra och lyhört samarbete med våra partners göra en stor skillnad för att möjliggöra dessa förändringar. Vi eftersträvar att våra partners ska se oss just som partners. För att kunna ge ett relevant stöd som stärker organisationernas förmåga att representera och vara en röst åt deltagarna så måste IM vara på plats. För att våra partners ska ha tillit till oss krävs att vi kan det lokala sammanhanget och möter deltagarna. Vi måste tillsammans med våra partners reagera när människovärdet kränks och vi måste tillsammans se möjligheterna till förändring. På samma sätt måste IM känna våra partners väl för att ha tilltro till deras planer och rutiner snarare än att pådyvla dem krav från Sverige. Decentralisering IM har successivt decentraliserat organisationen. Idag fattas beslut om projekt och val av partners på fältkontoren. I Sverige beslutar vi om den strategiska och långsiktiga inriktningen. Detta bygger på principen att beslut bäst fattas av dem som har mest information och att vi inte ska bygga upp onödig byråkrati arbetade sju personer på Internationella avdelningen på huvudkontoret mot dagens fyra. Samtidigt har avdelningen utökat ansvar inom metodutveckling och utveckling av självhjälpsgrupper som levererar produkter till IM Fair Trade. Endast en och en halv tjänst ägnas åt handläggning. Regionalisering IM arbetar idag i fyra regioner södra Afrika, Sydasien, Europa/Mellanöstern och Centralamerika. En regional samordning är viktig för att vi effektivt ska kunna arbeta med grundorsakerna till varför kvinnor, män, flickor och pojkar inte kan åtnjuta rätten till hälsa, utbildning och försörjning. Problem stannar som bekant ofta inte vid landgränserna. En regional samordning är även ett sätt att spara på IMs resurser och att möjliggöra utbyte av erfarenheter och lärdomar. Ett exempel är arbetet i Europa/Mellanöstern. Våra fältkontor i Moldavien, Rumänien, Palestina och Jordanien har tillsammans byggt upp kompetensen inom det som kallas self-advocacy metoder för hur människor med funktionsnedsättningar själva ska föra sin talan mot myndigheter och andra som bör hållas ansvariga för att deras rättigheter respekteras och skyddas. I Jordanien och Palestina inleder IM i år en regional påverkanskampanj där vi använder vår långa erfarenhet från arbetet med människor med intellektuella funktionsnedsättningar. En kampanj, en projektledare men i två länder. Regioncheferna ska enligt IMs strategi ha god förståelse och kunskap om svenskt utvecklingssamarbete och ska delta aktivt i arbetet att utveckla våra arbetsmetoder. Det krävs för att vi ska kunna ha en decentraliserad organisation. Idag är samtliga fyra regionchefer svenskar. De är en viktig länk mellan huvudkontoret och landkontoren. Till vår glädje är fyra av sex landchefer lokalanställda. Flexibilitet För ett bra utvecklingssamarbete krävs att vi kan vara flexibla när sammanhanget förändras, när det uppstår nya behov och möjligheter till påverkan. Som bekant är inte utveckling en linjär process saker händer, vi får nya erfarenheter och lär oss. Våra fältkontor måste ha handlingsutrymme att agera inom de övergripande strategier som styrelsen beslutar om. Det känns bra att vi har tagit flera steg mot detta genom en mer decentraliserad organisation. Den närhet som verkligen gynnar våra deltagare är att vi lyssnar, lär, möts, anpassar oss och ett ständigt värnande om ett ömsesidigt förhållningssätt. Nära nog att anpassa oss och låta människor själva bestämma men inte så nära att vi tar över. 10 medmänsklighet. nr 02/2012

11 Låt dig inspireras på någon av ims utbildningar i höst Kunniga och engagerade medlemmar och volontärer är en förutsättning för att IM ska kunna fullgöra sitt uppdrag att synliggöra och bekämpa fattigdom och utanförskap. IMs utbildningar är mötesplatser som medverkar till att stärka volontärer och medlemmar i de frågor som IM arbetar med. Du får tillfälle att fylla på med både kunskap och praktiska tips, men inte minst utbyta erfarenheter och tankar med andra engagerade människor i alla åldrar! IM Fair Trade, Steg september i Lund Sista anmälningsdag 3 september Bli IM Fair Trade-ambassadör! Begrepp som rättvis handel, konsumentmakt och producentvillkor belyses genom exempel från olika aktörer och märkningsinitiativ, med särskild tonvikt på IM Fair Trade. Du får konkreta tips på hur du kan verka för ökad kunskap och försäljning av rättvist producerade varor! IM Fair Trade, Steg november i Stockholm Sista anmälningsdag 5 november Bli IM Fair Trade-ambassadör! Begrepp som rättvis handel, konsumentmakt och producentvillkor belyses genom exempel från olika aktörer och märkningsinitiativ, med särskild tonvikt på IM Fair Trade. Du får konkreta tips på hur du kan verka för ökad kunskap och försäljning av rättvist producerade varor! IM i världen, Steg oktober i Lund Sista anmälningsdag 24 september IM i världen finns för dig som är nyfiken på utvecklingssamarbete i praktiken. Du får veta hur IM fungerar, vad IM gör och varför. Du får också veta vad du kan göra som volontär och hur du kan bidra till IMs verksamhet. ny i sverige, Steg november i Vrigstad Sista anmälningsdag 29 oktober Utbildningen Ny i Sverige visar hur IM jobbar med integrationsverksamheter. Asylrätt, integration och främlingsfientlighet är teman som berörs, men också gruppdynamik, kommunikation och rollen som volontär. inspirationsdagar oktober i Lund Sista anmälningsdag 1 oktober Inspirationsdagarna är en helg för IMs kontaktpersoner, volontärgruppledare, förtroendevalda i lokalföreningarna och studiecirkelledare. Syftet är att ge volontärer möjlighet att utvecklas i sitt uppdrag genom att möta IMs anställda och förtroendevalda, fylla på med intressant kunskap samt utbyta erfarenheter och idéer med varandra. För mer information och anmälan, läs på Tips! Gå en studiecirkel istället. Är ni minst tre personer kan ni arrangera Steg 1-utbildningarna på egen hand på er ort. Studiecirkelmaterial kan beställas från IMs utbildningssamordnare. medmänsklighet. nr 02/

12 IM FAIR TRADE TEXT: GABRIELLA LARSSON, CHEF IM FAIR TRADE Håll utkik efter de charmiga Crazy dolls som kommer i våra IM Fair Trade-butiker i september! Sandra Wanduragala får hjulen att snurra Jobben måste finnas där människorna bor Sandra Wanduragala är en kvinna som ofta går från ord till handling. Hon såg att kvinnorna på den fattiga lankesiska landsbygden saknade försörjning och idag arbetar över tusen personer i hennes framgångsrika textilföretag Selyn Toys. Sandra Wanduragala, grundare av Selyn Toys. 12 medmänsklighet. nr 02/2012

13 IM FAIR TRADE Traditionellt hjälper kvinnorna i byarna i Sri Lanka till inom jordbruket och har huvudansvaret för barnen. Ett stort problem är de splittrade familjer som kvinnorna lämnar efter sig, när de flyttar iväg till bland annat Saudiarabien för att arbeta som hemhjälper. Många övergivna män faller djupt ner i alkoholmissbruk och barnen far illa. Sandra Wanduragala började fundera på en lösning på hur man skulle kunna ta jobben till kvinnorna, istället för att de skulle flytta in till städerna eller lämna landet. Hon såg ett behov av att både stärka landsbygdens roll gentemot städerna, skapa attraktiva arbetstillfällen och att stärka kvinnornas situation i familjerna. Lösningen blev en långsiktig satsning på fair trade, kunskapsutveckling, design, miljö och hållbarhet. Fokus på landsbygden och det småskaliga 1991 startade Sandra Wanduragala sin första vävstuga och idag, drygt 20 år senare, får över tusen personer, mestadels kvinnor, arbete och försörjning genom produktion och försäljning av handgjorda textilprodukter under varumärket Selyn. Trots detta har man aldrig övergett sitt fokus på landsbygden och det småskaliga. Huvudkontoret ligger i den lilla staden Kurunegala med invånare i nordvästprovinsen, medan vävstugorna, syateljéerna, färganläggningen och vattenreningsverket är utspridda i byarna runtomkring. Allt för att arbetstillfällena måste skapas just där människorna bor, för att skapa en långsiktigt hållbar utveckling i byarna. Community empowerment är något som går som en röd tråd i allt som Sandra Wanduragala gör. Vävstugorna är attraktiva arbetsplatser När vi reser runt i byarna med Sandra Wanduragala kan vi inte annat än imponeras av hennes beslutsamhet, engagemang och drivkraft. Hon pratar övertygande om kvinnors rätt till bra jobb och möjligheten att kombinera föräldraskap med ett avlönat arbete. Att vävstugorna har barnpassning, cyklar, familjedagar, hälsokontroller, ögonundersökningar, betald upplärning och utbildning är en självklarhet för henne. Lika självklart berättar hon om hur hon dagen efter tsunamin i december 2004 åkte till de drabbade delarna av Sri Lanka och startade katastrofinsatser. Inget problem verkar för stort för henne. Sri Lankas bästa skola Hon talar av egen erfarenhet om problemet med de statliga skolorna på landsbygden, som har missgynnats av statliga satsningar på skolor i huvudstaden Colombo. Men varför kan inte Sri Lankas bästa skola ligga på landsbygden? frågade sig Sandra Wanduragala och startade en egen skola. Som första elev skrev hon in sin egen dotter och idag går två tusen elever i hennes två skolor, som båda har internationell inriktning och är tvåspråkiga. Över två hundra lärare är anställda och flera av dem har fått sina utlandsstudier betalda av henne eftersom hon anser att lärarutbildningen på Sri Lanka inte håller tillräckligt god kvalitet. Idag visar det sig att satsningen varit helt rätt, då fler elever här går ut skolan med kvalifikationer för universitetsstudier än i någon annan skola. Förutom de här skolorna har Sandra Wanduragala även startat en förskola för 780 barn, också den med internationell inriktning. Språk lär sig barnen väldigt lätt vid tidig ålder och det ger dem ett stort försprång i livet. Export och turism är ytterst viktiga för Sri Lankas ekonomi och därför är språkkunskaper en stor fördel när man söker jobb. Tre mobiltelefoner tre livsuppgifter Sandra Wanduragala är en mycket upptagen kvinna, och det ringer ständigt i hennes tre mobiltelefoner. En telefon är för samtal till hennes stiftelse, och då pratar hon ivrigt om bygget av den nya skolan och planerna på att starta Sri Lankas första dyslexicentrum. Samtalen i den andra mobilen rör allt från produktutveckling och design till personal- och fair trade-frågor i vävstugorna och syateljéerna. Till den tredje telefonen kommer samtal om mark- och äganderättsfrågor, eftersom hon även arbetar som fastighetsjurist. Man har inte tillräcklig pondus här som kvinna om man bara driver ett textilföretag och några skolor, att vara utbildad jurist ger mig en helt annan styrka och möjlighet att påverka och förändra, säger hon som svar på frågan vad som motiverar henne. Receptet på framgång Sandra Wanduragala tror på kvalitet och långsiktighet i allt hon gör. Detta blir extra tydligt när man ser hur hon månar om alla anställda. Kvaliteten på produkterna och stoltheten de anställda känner går inte att ta miste på. Hon har på ett lyckat sätt lyckats kombinera traditionellt hantverk med modern design, vilket gör att hon har minst lika många kommersiella kunder som fair tradekunder över hela världen. Vi på IM Fair Trade är otroligt tacksamma för att vi fått en inblick i hur ett skolboksexempel av fair trade kan bedrivas och vår ambition är att överföra en del tankar och idéer till andra projekt. Vi ser fram emot vårt inspirerande samarbete med Sandra Wanduragala och Selyn Toys och vi hoppas att så många som möjligt i Sverige ska bli förtjusta i dessa underbara leksaker som gör så mycket gott på landsbygden på Sri Lanka. medmänsklighet. nr 02/

14 IM FAIR TRADE Uppe i bergen i Rajpur, cirka 300 kilometer norr om New Dehli i norra Indien, ligger mattstudion som tillverkar alla de handvävda tibetanska mattor som IM Fair Trade säljer i Sverige. Med sitt arbete hjälper väverskorna till att bevara det tibetanska hantverket och sprida det till kunder tvärs över jordklotet. De sätter färg på den tibetanska kulturen De femton tibetanska väverskorna som arbetar på mattstudion brukar inte sitta utomhus och arbeta. Men golvet i studion håller på att läggas om och därför står vävstolarna på terrassen utanför byggnaden. Några av mattorna som vävs här är specialbeställda av kunder som själva designat sin matta, andra har mer traditionellt tibetanska mönster som beställts direkt från IM Fair Trade eller av andra kunder runt om i världen. Mattstudion drivs av IMEX, som står för IM Export och grundades IMEX arbetar med att ge stöd till organisationer som saknar eget medlemskap i World Fair Trade Organisation, som inte har råd att själva söka medlemskap. Ullen från Nya Zeeland Väverskorna och IMEX övriga anställda berättar och visar entusiastiskt hur processen kring att väva en matta går till. Ullen kommer från Nya Zeeland men färgas och spinns på plats i Indien. Garnets höga färgbeständighet och hållbarhet gör det enkelt att rengöra mattan genom kemtvätt eller vanlig skrubbtvätt med tvål och vatten. IMEX har två vävnadskvaliteter, regular och superior. Regularkvalitet vävs med 48 knutar per kvadrattum och superiorkvalitetet vävs med 70 knutar per kvadrattum. Mattmästaren, som är indier, ritar upp alla nya mattmönster på ett papper som väverskan sedan hänger upp på sin vävstol och använder som mall. Att väva en matta i storleken 90 x 180 cm tar cirka en och en halv månad för en erfaren väverska. Tre månaders arbete När mattan är färdigvävd tas den ner från vävstolen och konturklippningen tar vid. Nu klipps alla lösa trådar och ojämnheter bort, ett arbete som kan ta upp till tre dagar. När det är klart utförs en noggrann kvalitetskontroll av mattan och den förses med väverskans namn. Hela processen att tillverka mattan tar cirka tre månader. Två till tre gånger per år levereras sedan mattorna med båt till Sverige och vidare till IM Fair Trades lager i Lund. Att bevara traditionen av handknutna tibetanska mattor och ge arbetstillfällen till tibetanska flyktingar är målet med mattstudion. Väverskorna får en rättvis lön för sitt arbete, årlig hälsokontroll, lunch samt erbjudande om fri barnpassning vid behov. Det var väverskorna på IMEX som vävde Monica Klittermarks matta, som du ser på nästa uppslag. Hon är en av alla IM Fair Trades kunder som valt att designa sin egen matta. Väverskorna och övriga anställda på IMEX kommer väl ihåg Monicas matta. De skiner upp. Mattan med trädet och fönstret den var unik! TEXT: JOSEFINE UPPMAN, INKÖPARE IM FAIR TRADE FAKTA Tibetanska mattor Det tibetanska folket har tillverkat mattor i över tusen år. Hantverket kommer ursprungligen från Persien men den tibetanska mattekniken och mattknuten är unik. Mattan har alltid varit en naturlig del i det tibetanska livet bland nomader och i kloster för att hålla värmen och förmedla värden och budskap. För tibetaner är en matta en viktig personlig ägodel som förväntas hålla livet ut. Tibetanerna använder vanligen mattor som sitt- och sovunderlag istället för att lägga dem som prydnader på golvet. Den traditionella storleken på en tibetansk matta är cirka 90 x 180 cm. De traditionella mönstren och symbolerna på mattorna är djupt rotade i den tibetanska buddhismen. 14 medmänsklighet. nr 02/2012

15 IM FAIR TRADE Målet är att bevara traditionen av handknutna tibetanska mattor och ge jobb åt tibetanska flyktingar Ökade krav på indiska hantverkare Konkurrensen är stor mellan de många producenter som vill leverera hantverk, kläder och andra varor till IMs butiker i Sverige. Kunderna är kvalitetsmedvetna och sortimentet är noga utvalt. IM ställer höga krav på produktcertifiering och det betyder att vårt samarbete med nio olika hantverksgrupper i Indien kommer att förändras under året, säger Janusz Lipinski, handläggare för IMs verksamhet i Sydasien och ansvarig för producentutvecklingen inom IM Fair Trade. Analysen av vilka varor som är lämpliga att säljas i Sverige pågår ständigt, säger han. Certifieringen, som innehåller krav på bland annat kvalitet, miljö och säkerhet, är viktig att betona. Den kan bidra till att vi hittar de produkter som våra kunder verkligen efterfrågar. Wangchuk Gyalpo, IMs tidigare regionchef i Sydasien, har fått i uppdrag att med sina mångåriga erfarenheter i bagaget leda omställningsprocessen för de nio hantverksgrupperna. Vi riktar i första hand in oss på olika omskolningsinsatser som ska leda till att gruppmedlemmarna utvecklas och hittar annan försörjning. Vi kan också hjälpa till med marknadsföringsinsatser så att hantverksprodukterna kan säljas på en lokal marknad i stället för att gå på export. Vi ska förstås också undersöka möjligheterna att förbättra produkterna så att kvaliteten når upp till den nivå som krävs för att varorna ska få säljas i IMs butiker. medmänsklighet. nr 02/

16 IM FAIR TRADE Hej... Monica Klittermark från Göteborg. Du valde att designa din egen matta genom IM Fair Trade. Vi tycker att mattan blev vacker och vill veta lite mer om dig och hur du skapade din unika matta. Varifrån fick du idén? Jag gick förbi butiken på Linnégatan i Göteborg och såg de vackra mattproverna. Jag blev inspirerad av färgproverna och när jag läste att man kan beställa sin egen matta, ja då satte hjärnkontoret igång. Är det du själv som har designat motivet? Ja, jag gick hem för att göra en skiss, det blev en målning och jag kunde föreställa mig resultatet långt innan allt var klart. Har du någon konstnärlig bakgrund? Jag har målat i många år, men bara för eget bruk. Det har blivit illustrerade semesterupplevelser. Färger tänder livsgnistan och jag njuter varje gång en kreativ tanke blir en produkt. Jag är ingen utbildad konstnär, konsten är en avkoppling från mitt arbete i skolan. Mattan (på bilden till höger) blev vacker, som en tavla var har du placerat den? Nu ligger den i min ateljé och jag känner på den varje dag och mina tankar går till dem på andra sidan jordklotet som varje dag gått till sitt arbete för att väva min matta! Det är stort. Rekommenderar du andra att specialbeställa en matta från IMEX? Jag unnar varje människa att få vara med i cirkeln Fair Trade där man kan vara säker på att arbete och förtjänst står i rätt relationer. Designa din egen matta IM Fair Trade erbjuder dig möjligheten att utforma och designa din egen matta. Du kontaktar oss för ett samtal där vi går igenom din design och dina tankar kring din matta med val av storlek, kvalitet och färger. Vi sköter sedan resten. Efter cirka åtta till tolv månader, när mattan levererats till oss, kontaktar vi dig och din matta levereras till önskad adress. Bland våra tidigare kunder finns allt ifrån privatkunder, företag och kyrkor. Vill du beställa en matta men inte kan designa den själv kan du självklart beställa en redan färdigdesignad matta. Kontakta oss på purchase@imfairtrade.se så berättar vi mer! TEXT: JOSEFINE UPPMAN, INKÖPARE IM FAIR TRADE TEXT: JOSEFINE UPPMAN, INKÖPARE IM FAIR TRADE 16 medmänsklighet. nr 02/2012

17 IM FAIR TRADE Piet Hein Eek Du har designat en vacker korgserie från Vietnam, som säljs i IM Fair Trades butiker. Varifrån fick du idén till din korgdesign? Jag blev kontaktad av Fair Trade Original som berättade om den här producentgruppen i Vietnam. Det var duktiga hantverkare men de hade stora problem att exportera till Europa. Allt de försökte tillverka i trä sprack under den långa transporten. Trä är ett levande material och det klarar helt enkelt inte så stora variationer i temperatur och luftfuktighet. Jag antog utmaningen och frågade vilket som var det största föremålet som klarade transporten utan att spricka. Salladsbesticken blev svaret. Med dessa begränsningar som utgångspunkt började jag skissa på den här designen med likformade trästavar, som tillåts röra på sig tack vare pärlbandskonstruktionen. Vilken var den största utmaningen? Förutom träets egenskaper, så var det att hitta rätt knut när jag väl var på plats i Vietnam. Det är en sak att skissa vid bordet hemma i ateljén och en annan att komma ut i fält. Vi försökte länge och väl med alla möjliga och omöjliga knutar och knopar. Till sist var det en hjälpsam fiskare i byn som kom fram till oss när vi trädde korgarna och skakade på huvudet åt våra försök till knutar. Han tog tag i en korg och knöt snabbt och lätt ihop den med den traditionella vietnamesiska fiskeknuten! De här korgarna har ju vunnit många designpris runt om i Europa. Visst är det roligt, men allra roligast är att försäljningen har gått så bra. Det har verkligen gynnat producentgruppen och hela byn, eftersom det är fair trade och de får rättvist betalt. Hur är det med din egen ersättning? Jag har gjort detta helt royaltyfritt, det var min present till Fair Trade Original som fyllde 50 år. Är det något speciellt med dig och trä? Ja, det kanske man kan säga. Jag började med att designa möbler av rivningsvirke, för jag tycker att man ska ta vara på alla resurser. Det är tråkigt när människor ser rivningsmaterial som något som bara ska slängas, när man faktiskt kan återanvända det och göra nya möbler av det. Vad tycker du om att du har blivit en av världens mest kopierade formgivare? Jag vill inte skapa negativ energi, så jag försöker att inte bry mig. I början blev jag arg, speciellt om det dök upp kopior av nytt trä som man försökt få att se gammalt ut. Det tycker jag är slöseri, när det finns spillvirke att använda. Du som har satsat stort på egen möbeltillverkning i Nederländerna, vad tycker du om alla importerade inredningsprylar på marknaden? Jag tycker det är tråkigt att så få tillverkare kan ha kvar sin produktion i Europa, och att allt fler lägger sin produktion i lågprisländer. Jag vill med min satsning i Eindhoven visa att vi har stor hantverksskicklighet i landet, och vi ska också bevara våra kunskaper och traditioner här. Att korgarna är tillverkade i Vietnam kan man tycka går stick i stäv med min filosofi, men i och med att det är fair trade och de får rättvisa löner, samtidigt som de är väldigt skickliga hantverkare, tycker jag snarare att det stärker mitt resonemang. Vad säger du till dem som tycker att korgarna är lite dyra? Då har de kanske inte förstått vad fair trade innebär. Hur skicklig en hantverkare än är, så är det ett tidskrävande arbete att forma, putsa och göra hål i stavarna, och sedan trä dem som ett vackert pärlhalsband. Och de ska ju få rättvist betalt det är det fair trade går ut på. Så korgarna är verkligen inte dyra med tanke på hantverksskickligheten, arbetstiden och kvaliteten. Vad har du för planer för det närmaste året? Här i Eindhoven ska jag fortsätta att renovera och bygga till min designstudio, som ligger i Philips gamla glödlampsfabrik, kvadratmeter. Sen är det många nya spännande produktutvecklingsprojekt, bland annat kommer vi ut med en ny produkt i den populära korgserien. Vad är det som driver dig? Jag letar utmaningar i material och teknik. Att hitta lokala lösningar på knepiga problem, som till exempel den vietnamesiska fiskeknuten, det ger mig en kick. Lokala resurser som används på ett förnuftigt sätt. Kan det bli bättre? Vi måste alla dra vårt strå till stacken för att skapa en hållbar värld. God design är hållbart över tiden och genom alla trender, och det bidrar också till en hållbar värld. TEXT: GABRIELLA LARSSON, CHEF IM FAIR TRADE medmänsklighet. nr 02/