Städade GAIS ekonomi och blev en maktfaktor

Transkript

1 16 Och massor av fonder! Alternativa sätt att samla in pengar skedde. Exempelvis startades en kampanj för att kunna köpa hem landslagsspelaren Janne Olsson från den tyska proffsklubben Stuttgart vilket också skedde till tonerna av hela kronor vilket var oerhört mycket pengar Tore Klintberg var också drivande bakom den fond som startades i början på 80-talet och som fick namnet Tusen sanna gaisare. Jag hörde talas om GAIS stora skulder och att det var många gaisare som hade gått i borsupporterklubben 40 år allt annat än tystnadens klubb makrillen 2 3/01 Del 2: Makrillarna Städade GAIS ekonomi och blev en maktfaktor En färd upp och ner mellan divisionerna och en ekonomi som med ojämna mellanrum blödde kraftigt med pengar. För GAIS har detta varit ovedersägliga fakta under de senaste 30 åren. Under samma period har supporterklubben Makrillarna sålt massor av souvenirer och startat ett antal fonder för att sanera GAIS ekonomi. Den kanske starkast bidragande orsaken till att GAIS fick en så dålig ekonomi var satsningen som gjordes på 50-talet på ishockey. Det tycker i alla fall Tore Klintberg, 77, och Kurt Tunvald, 73. Tore har suttit i såväl GAIS som Makrillarnas styrelse varav åren som ordförande i supporterföreningen, medan Kurt svingade ordförandeklubban i Makrillarna samt en kortare sejour mot slutet av 70-talet. Det fanns starka krafter i GAIS som ville börja med ishockey. Men det fanns inga spelare i Göteborg utan man fick bege sig till Värmland och orter som Munkfors och Grums för att få tag på spelare. Och de skulle ha jobb och lägenhet och fanns det inte jobb, så fick man lösa det ändå, säger Kurt Tunvald som tillägger att GAIS innan ishockeyn var en väldigt rik klubb. Utrustningen var dyr och spelarna kostade för mycket. Som bankman och ekonom vill man ju bromsa på utgifterna, men det gick inte för annars skulle det inte gå att få tag på spelare, säger Tore Klintberg som i egenskap av bankman betraktade det hela lite grand från sidan. GAIS reste sig nog aldrig riktigt från det. Mot slutet av 60-talet och början på 70-talet tyckte man väl att det började bli bättre, men det visade sig vara fel, säger Kurt Tunvald. blev också inkomsterna från andra källor viktigare och då bland annat Makrillarnas försäljning av souvenirer men också etableringen av fonder. Makrillarna var först i Göteborg med att sälja souvenirer. Vi fick ett lager från GAIS att sälja. Det var klubbnålar, manschettknappar med mera, säger Kurt som menar att ankomsten av Bosse Bergkvist som ordförande i supporterklubben 1966 gjorde att vi kunde arbeta långsiktigt och med kontinuitet. Att ställa upp några bord utanför Nya Ullevi för att kunna sälja prylar visade sig inte vara det lättaste. Det krävdes tillstånd av polisen att få sälja liksom tillstånd av Nya Ullevi som befarade en konkurrens om Makrillarna nu skulle få för sig att bredda sitt sortiment till ätbara ting. Vi köpte in tio stycken röda diskbaljor samt snören och så hängde vi dem runt halsen. På så sätt kunde vi åtta gubbar i styrelsen gå runt och sälja, berättar Kurt och skrattar. Han berättar också att det var han och fru Inger som designade Makrillarnas klubbmärke som, om man håller den lite på håll, faktiskt påminner om Nya Ullevi. Enligt Kurt är det ingen tillfällighet. Ryktet om GAIS souvenirförsäljning spred sig. Det var tre snubbar från kamraterna som gjorde ett studiebesök hos oss för att se vad vi hade och hur vi jobbade, säger Kurt. Massor av souvenirer Fram tills årtiondeskiftet då 60-tal blev 70-tal baserade en svensk fotbollsförening i de högre serierna en stor del av inkomsterna på publiken. Åskådarna kom också men bara under förutsättning att laget spelade attraktiv fotboll och/eller hade chans att gå upp en serie eller rentav ta medalj av ädlare valör. GAIS misslyckades flera gånger med att bedöma publikens intresse för laget. Därför Hugade spekulanter på grönsvarta prylar utanför Nya Ullevi i mitten på 70-talet. Makrillarna var först i Sverige med att sälja souvenirer på 60-talet.

2 makrillen 2 3/01 supporterklubben 40 år allt annat än tystnadens klubb 17 Fonder, fonder, fonder. Kurt Tunvald med en välfylld tunna. gen med stora summor pengar. Samtidigt fanns det krafter som ville försätta GAIS i konkurs vilket hade inneburit att dessa människors borgen hade lösts ut. Det gjorde mig förbannad, så jag bestämde mig för att samla in pengarna, berättar Tore. Som den bankman han var tog han kontakt med bankerna där GAIS hade lån, bad dem att i fortsättningen skicka alla avier till Makrillarna samt lovade att betala såväl räntor som amorteringar men med den brasklappen att amorteringarna ibland kunde bli sena men de skulle betalas. Och eftersom alla kände till mig, så var detta inga problem. Jag såg också till att pengarna hamnade på ett girokapitalkonto vilket betydde att det blev ränta för varje månad. Med tiden blev det ganska mycket pengar, säger Tore och fortsätter: Jag presenterade det för Makrillarnas styrelse som sa ja. Och jag kan säga att vi betalade samtliga amorteringar i rätt tid, säger Tore som riktar ett särskilt tack till Georg Pettersson och Erik Jansson för deras manuella arbete Jag kom hem från jobbet, åt snabbt och så ner till bingolokalen där vi höll på till tio elva på kvällen och så hem igen. Och så upp på morgonen halv sex för att jobba på Eriksberg med att skriva och skicka brev. Fonderna har sedan dess övergått i andra namn Spelarfonden, Jubileumsfonden och nu senast Makrillarnas Gårdsfond och dessa har under årens lopp samlat in miljontals kronor. Och Tusen sanna gaisare drog som bekant igång igen senhösten 2000 och närmar sig insamlade kronor med stormsteg. Sämre förhållande Såväl Tore som Kurt tycker att samarbete mellan och inom styrelsen för GAIS respektive Makrillarna var gott på 60-talet men att det av olika anledningar blev något sämre på 70- talet. Tore satt ett tag på två stolar då han var vice sekreterare i GAIS. Jag hade för det mesta hand om protokollskrivandet, säger Tore som dock inte tycker att det dubbla sittandet var ett problem. För Makrillarnas del präglades 70-talet av så gott som årligen återkommande byten på ordförandeposten. Riktigt vad det beror på är svårt att peka på, men Kurt ger sig på ett försök. Det kan vara svårt med nytt folk eftersom man inte vet vad de har för värderingar och hur man ser på saker och ting. Och eftersom det är så få i en styrelse, så gäller det att alla är med och jobbar. Det fanns de som gärna sa ja till en styrelsepost på ett årsmöte, men som sedan knappt syntes till, säger Kurt som

3 18 supporterklubben 40 år allt annat än tystnadens klubb makrillen 2 3/01 Makrillarna Det är under 70- och 80-talet som supporterklubben växer till en maktfaktor inom GAIS; mångdubbelt fler medlemmar än GAIS, tidningen makrillen höjer kvalitén och börjar dessutom ibland att innehålla kritiska debattartiklar, souvenirförsäljningen blir allt viktigare både ekonomiskt och attitydmässigt och framför allt; GAIS blir ekonomiskt beroende av fonderna. Medlemstalet Tretton års frånvaro från allsvenskan reducerade sannerligen inte intresset för att vara medlem i den grönsvarta supporterföreningen. Åren till exempel hade Makrillarna minst som betalade avgift varje år med en topp bronsåret 1989 med hela fans! Faktum är att supporterklubben under åren aldrig hade färre än medlemmar. Lägsta antal noterades det allsvenska året 1972 med Ordförande Kurt Tunvald , Lars Warodell 1975, Roger Skyldberg 1976, Johnny Alm 1977, Dan-Erik Svensson , Roger Skyldberg 1980, Tore Klintberg GAIS placeringar i tabellerna Enkelt uttryckt en resa mellan divisionerna. Fortsatt allsvensk status 1972 efter blott 12 pinnar på 22 matcher som 1974 gav brons under ungerskfödde tränaren Vilmos Varszegis ledning, GAIS förste moderne tränare i bemärkelsen lagledare och tränare i en person innebar respass ur allsvenskan och en kräftgång i mitten av tabellerna under de kommande åren blandade med underliga följder av år klarade laget sig kvar i gamla tvåan med ett nödrop, 1980 bortabesegrade laget IFK Malmö i sista matchen med 1 0 men det räckte inte när ÖIS fick straff mot Grimsås vilket istället gav rödblått allsvensk status i en serie där tre lag slutade på samma poäng! Och året därpå åkte GAIS ur. Två år i trean följde, topplaceringar i tvåan som kröntes med uppflyttningen 1987 och så allsvensk spel ! Överallt där folk träffas har supporterklubben sålt souvenirer. själv hoppade av 1974 när det stod klart att en majoritet i styrelsen vill flytta från Övre Majorsgatan till Karl Gustavsgatan för att ta några av GAIS lokaler. Kurt berättar att såväl han som hans fru Inger la ner ett oerhört arbete på GAIS och då inte minst med bingoverksamheten tre dagar i veckan, en verksamhet som drevs i samma hus som Makrillarnas lokaler på Övre Majorsgatan. Jag kom hem från jobbet, åt snabbt och så ner till bingolokalen där vi höll på till tio-elva på kvällen och så hem igen. Och så upp på morgonen halv sex för att jobba på Eriksberg, säger Kurt. Till och med när vi var på semester i sommarstugan i Onsala, så åkte vi in de tre kvällarna i veckan för att jobba med bingon. Och inte en krona i betalt tog man. Allt gick till GAIS, säger Kurt som lämnade det mer konkreta engagemanget för GAIS och supporterklubben för lite mer än 20 år sedan. Tore Klintberg tyckte 1991 att det var nog för hans del och att yngre krafter borde ta vid. En krånglande rygg bidrog också till beslutet. Båda ser dock fortfarande matcher med GAIS när andan faller på och när möjlighet gives. För Tores del blir det mer sällan vilket är ett problem eftersom han gärna vill se sitt älskade grönsvarta lag. Intresset lika stort Jag såg min första match 1930 och har sedan dess aldrig svikit laget. Och det märkliga är att intresset fortfarande är lika stort, säger Tore och skrattar. Jag var sju eller åtta år gammal när jag, tillsammans med min far och min bror, såg GAIS första gången. Jag tror det var 1936, säger Kurt och berättar att GAIS senaste SMguld 1954 var det största jag upplevt med GAIS. Det är grönsvarta själar och idealister som dessa och många, många med dem som fortfarande håller drömmen om SM-guld för GAIS vid liv. tony balogh Här firas segern i supporterklubbens lokal på Friggagatan 10 ( ). Medlemsträffarna varje vecka har alltid varit välbesöka av företrädesvis något äldre gentlemen.

4 makrillen 2 3/01 tidningen makrillen 40 år 19 Tidningen makrillen Ovärderlig & uppskattad källa för information Från ett enkelt och vikt informationshäfte till en fullmatad tidning som idag delvis produceras i fyrfärg. På 40 år och 153 tidningar har supporterklubbens klubbtidning och moderföreningens huvudsakliga husorgan förändrats utom på en punkt: behovet hos supportrarna av information om och kring alla aspekter av GAIS har aldrig riktigt gått att mätta. Idag lever vi alla i ett digitalt och medialt samhälle där kanalerna för information är många och till synes oändliga. Dagstidningar av lokal och nationell karaktär, flera radiostationer, rikstäckande och konkurrerande tv-kanaler samt inte minst internet slåss om vår uppmärksamhet. Men när det första numret av makrillen såg dagens ljus för 40 år sedan var såväl Sverige som informationskanalerna annorlunda. Ett bra språkrör för föreningen var därför oerhört viktigt, säger Tore Klintberg som var redaktör åren men också ordförande i Makrillarna Han kom tidigt med i Makrillarnas styrelse och det föll sig naturligt att låta Tore ta skrivandet eftersom han hade en avsomnad journalistkarriär i botten. Jag jobbade på Norra Hallands Veckoblad som gavs ut i Kungsbacka med När makrillen fick det större A4-formatet 1972 blev den också tjockare och innehållet fylligare. Skribenter utanför styrelsen anlitades och ämnesvalet i artiklarna breddades. Fram till och med 1984 ändrades inte konceptet vare sig innehållseller layoutmässigt.

5 20 tidningen makrillen 40 år makrillen 2 3/01 De första 10 åren innehöll makrillen den mest nödvändiga medlemsinformationen samt kåserier och korta notiser från styrelsemedlemmarna. Layouten förändrades flera gånger och formatet växlade men var alltid mindre än A5. Ett uppslag ur makrillen nr 2-66, sid 6-7. två nummer i veckan. En kompis skulle till Göteborg för att prata jobb på bank och jag följde med. Det slutade med att han inte fick något jobb på banken vilket däremot jag fick! Jag ville egentligen inte ta det jobbet, men det var 200 kronor mer i månaden än att jobba som journalist och det var mycket pengar på den tiden. Tore dök upp i redaktionsrutan för Makrillen till det andra numret 1967 och det gör att Tore skrivit grönsvart i 25 års tid! Lägg dessutom till en del texter i matchprogram och vi har att göra med en man som på mer än ett sätt har satt sin prägel på GAIS. Makrillen växer Makrillen var i sin ungdom en relativt försynt skapelse. Redaktionen ville inte ens nyttja ordet tidning utan kallade publikationen i storlek A5 och ofta med bara åtta sidor för något så anspråkslöst som medlemsblad. Grönt tryck på glansigt vitt papper där det absolut mest nödvändiga delgavs läsekretsen i form av tänkvärda inlägg från ledamöter i styrelse och annat. Presentationerna av såväl nya spelare som ledare är minst sagt basic och redovisar i princip bara det mest nödvändiga. Med tiden breddades innehållet med bland annat intervjuer med kända gaisare som komikern och skådespelaren Sten-Åke Cederhök, revykungen Hagge Geigert och författaren Bengt Anderberg. Två ord som lyser med sin frånvaro på 60- Urmakrillen vintern 61/62 Makrillen nr 1/87 Makrillen nr 2/78 talet är ekonomi och kris. I nummer 1/1968 till exempel kan man som gaisare läsa de på senare år fullständigt osannolika och smått absurda meningarna Mötet gick i den stora sammanhållningens tecken (GP), Allt är frid och fröjd inom Gais (GT deras stavning, reds.anm) och Möte i lugnets tecken med en gemytlig atmosfär (HT). Från och med nummer 2/1972 bytte Makrillen till den storlek vi alla är vana vid idag och det skedde med en bollklackande Sten- Åke Cederhök på omslaget. Förändringen var för övrigt något som Tore drev igenom. Kanske hade de röda åren, som följde på studentoroligheterna våren 1968 och kraven på mer dialog med makthavare och ökat medbestämmande, färgat av sig även på makrillen. Blev mer frispråkig En läsning av tidningarna från 70-talet och framåt visar två nya fenomen: synen på laget och styrelsens agerande men också informationen kring GAIS ekonomi. Tidningen blev kanske lite mer frispråkig, men man behöver väl kanske inte berätta för alla möjliga i hela Sverige att det fattas si och så många kronor. GAIS-familjen måste dock

6 makrillen 2 3/01 tidningen makrillen 40 år 21 Mellan hade makrillen A5-format och layouten påminde om matchprogrammet. Av ekonomiska skäl var ibland och som i detta fall matchprogram och makrill samma produkt. Följden blev ett något tunnare innehåll än tidigare. självfallet få veta, säger Tore. Jag vill kalla mig för en samarbetsman och är väl därför ingen direkt anhängare av kontroversiella artiklar. Men jag har aldrig nekat någon att skriva en insändare så länge de stod med sitt namn, säger Tore som gärna bjöd in externa skribenter En läsning av tidningarna från 70-talet och framåt visar två nya fenomen: synen på laget och styrelsens agerande men också informationen kring GAIS ekonomi från exempelvis dagstidningar för att de skulle ge sin syn på saken. Jag tycker att man kan han åsikter om en GAIS-styrelse, men att man ska stå fast vid den styrelse som årsmötet har valt. Den som tycker annorlunda får bege sig till nästa årsmöte och säga sin mening. Tore Klintberg var dessutom en varm anhängare av att sprida tidningen till fler än medlemmarna. Jag tyckte inte man skulle snåla med upplagan utan lägga ut den på exempelvis sjukhus, frisersalonger och bibliotek. Jag vet inte hur de gör idag, men så gjorde vi i alla fall. Den kanske mest påtagliga förändringen under de 40 åren är att intervjuerna med spelarna har ökat i antal. Från början var det mest pliktskyldiga små texter ny för i år är och han heter och kommer från och spelar helst i laget på plats och så vidare. Gillade spelarintervjuer Jag gillade verkligen att prata med spelarna och lära känna dem. Jag minns när Pålle slutade som fotbollsspelare. Han kom hem till mig och vi pratade i tre timmar och han svarade på alla frågor. När han gick så sa han Tore, skriv nu så lite som möjligt om mig! Men sådan var ju Pålle han var en underbar människa, säger Tore. På grund av ohälsa men också för att släppa fram andra krafter upphörde Tore i början av 90-talet med sitt mer handfasta engagemang för makrillen. Nya krafter tog vid 1992 men det är en historia som berättas i nästa nummer av Makrillen. Till sist två personliga reflexioner: 1) ALLA spelare på 70-talet ser oerhört mycket äldre ut än de 21-åriga fjunmustaschprydda herrar som de trots allt var när de kom till GAIS och 2) kultomslaget nummer ett är utan tvekan en ytterst sammanbiten (och kanske något skamsen?) målvakt i form av Kjell Uppling som på omslaget till 2/78 ses köra radiobil i Östra Nordstaden i Göteborg. tony balogh Redaktör Klintberg i trevligt samspråk med läsekretsen.