kräver ömsesidig respekt

Transkript

1 : ::r.. m /' m....

2 ledaren A R B E T A R E N 5 I 9 6 Svenska Hamnarbetarförbundet är ett ris - ende fackförbund för arbetare inom hamnoch stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag avdelningar i 24 svenska hamnar och dessutom på land- och flyg terminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagar nas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodo ses på bästa sätt. Vidare att verka för sociala reformer och solidaritet med arbetarklassen - nationellt och internationellt. För ytterligare upplysningar kontakta den lokala avdelningen på orten eller förbunds kontoret i Örnsköldsvik, tel Avd 1 i Stockholm, Avd 4 i Göteborg, Innehåll 2 ledaren 3 Lossat 4 Ett sommarminne 6Lossat 7 Grattis 8 Transports fiasko.. 10 Solidaritet Liverpool 12 Återblickar från hamnen J 5 henrik i göteborg Gemensamma intressen kräver ömsesidig respekt Redan 1981 kom Transportarbetarförbundets förslag om inrättandet av tre stuveriavdelningar. Syftet med denna omorganisation var att Hamnarbetarförbundets medlemmar skulle känna sig så attraherade av denna papperskonstruktion att de skulle förorda ett samgående med Transport. I 1981 års utredning framgår också klart att dessa tre Transportavdelningar inte skulle vara ekonomiskt självbärande innan de uppnått en storlek som var helt beroende av att Hamnarbetarförbundets medlemmar enrollerades. Vi känner nu till utgången av denna strategi; de tre stuveriavdelningarna bildades i Transport, men förhoppningarna om en upplösning av Hamnarbetarförbundet kom på skam. Medlemmarna i Hamn förstod att en organisatorisk förändring i Transport inte skulle innebära någon egentlig förändring i sättet att arbeta. På pappret hade beslutanderätten flyttats närmare hamnarbetarna, men hur såg det ut i verkligheten? Gröna skogar När så Transports ledning märkte att inrättandet av stuveriavdelningarna inte hade den attraktionskraft man hoppats på började en tämligen desperat jakt på medlemmar. Framför allt inriktade man sig på verkstadsarbetarna och lovade dessa, om inte guld och gröna skogar, så väsentligt förbättrade löner. I en del hamnar lyckades denna värvningskampanj och vissa verkstadsarbetare fick bättre lön, men andra fick finna sig i oförändrad eller i värsta fall sänkt lön, eftersom en lönedifferentiering infördes verkstadsavtalet. Så uppkommer problem som i Halmstad då företaget vill lägga ut verkstadsfunktionen på entreprenad. Kan då Transport inte av egen styrka skydda sina medlemmar' Utnyttjade man verkligen alla möjligheter som medbestämmandelagen ger ( 38-39, ang entreprenader och vetorätt)' Varför angrips Hamn avd 21 för att avdelningen inte vidtagit stridsåtgärder, när man gjort samma formella invändingar som Transport? Hysterisk reaktion Det finns ingen tvekan från Hamnarbetarförbundets sida i den principiella frågan - allt arbete i hamnområdet, inklusive verkstadsarbetet, skall utföras av hamnarbetare, d v s arbetare anslutna till en hamnarbetarfackförening och anställda i ett företag med hamnarbetaravtal. Vi är beredda att med alla medel motverka att entreprenörer kommer in i hamnarna. Så gjorde också Hamnarbetarförbundet gällande Halmstad utifrån de rådande lokala förhållandena. Det går inte att i denna fråga bortse från vad som hände Halmstad då bolaget skrev kollektivavtral med Hamnarbetarförbundets avdelning. Den "hysteriska" reaktion som då n med bolagets uteslutande ur arbetsgivarorganisationen och starka angrepp och hot mot bolaget och hamnarbetarna och d försörjningsmöjligheter från andra arbetsgivare och deras intresseorganisationer, som från Transport sätter naturligtvis sina spår. Decentraliserade beslut entreprenörsfrågan, och i en mängd andra, har naturligtvis Hamnarbetarförbundet gemensamma intressen med Transportarbetarförbundet, men samarbete kräver ömsesidig respekt. Låt oss därför hysa den förhoppningen inför det nya året att vi, såväl var organisation för sig, som gemensamt, lyckas värna hamnarbetarnas intresse på ett f gångsrikt sätt. Vår övertyge ar naturligtvis att vi är bäst skickade till detta, därför att vi rakt igenom är en organisation för hamnarbetare, bestående och led av hamnarbetare med en starl centraliserad beslutanderätt. Björn A. Borg Omslagsbi Iden: Erik Wiberg, pensionerad kålbärare och hamnarbetare. Foto: Johan Aredal Redaktion: Victoria Bergmark layout/grafisk formgivning, Björn A Borg fackredaktör, J<arl-Axel Sjölund ansvarig utgivare, Mikael Ödesjö chefredaktör, Lena Nordin annonschef Postadress: Skarpnäcks alle 6, Skarpnäck. Tel Mobil Fax Prenumeration: 100 kr/år. Utkommer 4ggr/år Upplaga ex. Tryck: Esshå Tryck. Adressändring? När Du ändrar adress skall Du meddela detta till Svenska Hamnarbetarförbundet, Box 406, Örnsköldsvik

3 "Svensson" fixar jobb Jag följer med stort intresse nedskärningen inom alla områden i Sverige. Både den privata och den offentliga sektorn skärs ned till eu minimum. Man har "investerat'' miljarder i rationaliseringar som drabbat hela Svenssons familj. Och nu hänger snart c son med barn och barnt n med sina huvuden. Vad finns det för framtidstro och förhoppningar att vänta för en Svensson idag? ång vajade Sveriges fana stolt stark. (Det fanns en tid när vi trodde vi var bäst. Detta lärde man ut i skolorna åtminstone för oss som är födda på SO-talet.) Idag börjar Svensson fundera över de alltmer dystra framtidsutsikterna som våra prognosmakare förutspår. Svensson börjar rentav undra vem som bestämmer när det har blivit så här. De arbetslösa, som idag börjar överstiga månghundratusentalet, vad har de för framtidstro i sina villaområden, förortskomplex, stadskärnor och bostadsrätter när bara dagarna går och väntan på en förändring ter sig alltmer avlägsen. - sson har slutat hoppas på föen, som han har hoppats på i tio år utan resultat. Nu vänder han desperat sitt hopp till staten och ser plötsligt sin demokratiska r t till ett arbete. Det är då han n ide Han sätter sig ner och börjar räkna på olika modeller. Han börjar se att bilden av A-kassemodellen är ganska dyr med tanke på att skattemedel skall in i A-kassan för att den skall kunna fungera. Han börjar då räkna på ett företag med hundra anställda, där genomsnittslönen i månaden är kronor. När han lägger till sociala avgifter så ser han att om man sänker skatten i arbetsgivaravgifterna, men inte rör försäkringarna och avgiften som berör semsterlönerna, då kan man med en skattesänkning i nämnda arbetsgivaravgift med 18,04 procent anställa 13 personer till, med samma genomsnittslön utan att den totala lönekostnaden stiger. Företagen måste naturligtvis förbinda sig med staten att vid en skattesänkning i arbetsgivaravgiften anställa personal med samma genomsnittslön som råder inom det kontraktsområde som binder arbetsgivaren. Syftet med en sådan modell är att Svensson som anställs får ett riktigt arbete och kan känna att han tillhör de priviligierades skara, och därmed kan känna den framtidstro som borde vara allas rättighet i demokratins Sverige. Svensson blev upprymd och ivrig i sina modeller och såg kreativt på en fantastisk samhällsutveckling och ett nytt hopp för ungdomen och spann vidare. Han såg små och medelstora företag som brottades med utvecklingen om man skulle våga expandera eller avvakta marknader osv. Sådana företag skulle aldrig tveka en expansion med en sådan kalkyl, och Svens-sons ringar på vattnet fortsätter att utvidga sig. Andra större företag som av vinsthunger skurit ner sin personal till ett minimum med den motivering att man tävlar med hela världen om mantimmar och manton, alla gjorda kalkyler har beräknats när allt gått störningsfritt. Dessa skulle plötsligt också behöva arbetskraft med Svenssons kalkyler. Därefter skulle många se vinsten av minskat övertidsuttag. Svensson gick sen vidare till kommun och landsting med samma modell och såg att personalen helt plötsligt hade tid med hans gamla morfar som tidigare en stor del av sin tid fått finna sig i att sitta instängd på sitt rum, s k slutförvaring. Thomas Höglund, avd 132 Världsbanken medger att "de fria marknadskrafterna" inneburit ökad fattigdom En stark ökning av fattigdom och ökande klyftor mellan rika och fattiga har drabbat alla de europeiska och centralasiatiska ekonomier som gått från central planering till ett fritt marknadssystsm. Det framkommer i årets upplaga av "Rapport om utvecklingen i världen", utgiven av Världsbanken med titeln: "Från Planmässighet till Marknad". Rapporten täcker in vad som kallas"förändringsprocessen" i 28 tidigare socialistländer i centrala och östra Europa, de nyligen oavhängiga länderna i forna Sovjetunionen samt Mongoliet, Kina och Vietnam. Världsbankens rapport fastställer att förändringen skapat definerbara vinnare och förlorare, och att en växande klyfta mellan dessa två är ett oundvikligt resultat av närmandet till ett system baserat på marknadsgrundade incitament. Bland förlorarna finns, enligt ban ken, de äldre, kvinnor och barn. Somliga kvinnor har lämnat arbetslivet frivilligt, men många fler har gjorts arbetslösa på grund av diskriminering enligt rapporten som citerar Rysslands arbetsmarknadsminister: "Det är bättre att männen arbetar och kvinnorna tar hand om barnen och gör hushållsarbete". Social nedrustning Pensionärerna har också drabbats mycket hårt. Delvis genom den inflationsvåg som ägde rum efter det att reformerna genomförts. För att kunna bibehålla livskraftiga pensionssystem "behövs höjd pensionsålder" enligt rapporten. Rapporten berömmer "den konsekventa reformeringsprocessen" i flera östeuropeiska länder. Men i de forna sovjetiska republikerna har en krfatig minsknin g av industriproduktionen och nedmontering av stora industri- och jordbruksföretag resulterat i kraftigt ökad fattigdom vart ex omkring en tredjedel av Rysslands befolkning fattig. I de flesta av dessa länder har också försämringar skett av social välfärd och hälsotillstånd. (Källa: Flashes from the Trade Unions) Göteborgare bokar hel revyföreställning När Kent Andersson, skådespelare och regissör, återvänder till hemstaden Göteborg för att sätta upp en ny revy till årsskiftet, bokar Hamnarbetarförbundets avd 4 en hel föreställning. - Revyn kommer att spelas på den gamla biografen Aftonstjärnan, som ligger alldeles intill vår fackexpedition på Lindholmen. Det var ett tag sen vi engagerade oss kulturellt, och det här känns som en bra grej, hälsar Jan Annerback, som också har biljetter till revyn till salu på fackexpeditionen.

4 4 Sommarminne 1996, mellar "Ett livs värde beror inte pd dess längd, utan på dess innehåll" Montaigne S olen lyser från en klarblå himmel. Sjön ligger stilla. Lite blanka fält glimmar till där strömmar drar fram. Jag kallar den sjön, för det gör människorna som bor här. De säger: "Jag ska gå ner till sjön." Inte havet eller stranden. Ulf Lundell brukar säga att Österlen är den vackraste platsen på jorden, där hav möter land. För människorna i Kivik, Vitemölla, Baskemölla, Brantevik och de andra små lägena är det en sjö - Östersjön. Nu är jag återigen här på denna den vackraste platsen på jorden. Om detta är vi överens Lundell och jag. Jag har ställt upp min husvagn mellan de två lägena Vitemölla och Kivik. Det heter så här - läget - inte stad eller by, det hade varit omöjligt. De små gatorna heter strädde eller backen. Smaka på namnen; sträddet och läget - det är vackert Från min tillfälliga bostad har jag utsikt över sjön och strandheden mot Vitemölla. Jag är lycklig, allt berikar mig. När man vandrar här och använder ögon och öron så upptäcker man snart att närmare paradiset än så här kan man inte komma. Inte levande i alla fall. Det är faktiskt närmare till himlen från Österlen. Det är juli och det är full blomningstid, både i backe och på strand i detta paradis. Man ser backtimjan, blåklockor på sina späda stjälkar, tistlar med svagt violetta blommor, strandnejlikan, gökört, svajande rågblommor och den sommarvackra prästkragen. Även vallmon lyser röd, fast det är i mitten av juli. Sommaren är sen i år. Varje morgon vandrar jag stigen längs stranden till bagaren i Kivik. Där inhandlar jag de godaste nybakade rågbullar man kan köpa för två och femtio. På denna vandring möter jag alltid gubben Jönsson, som troget sitter på sin stol utanför sitt rosbeklädda hus i läget. Jönsson vill alltid byta några ord när jag kommer. Jag inbillar mig att han gillar mig. En dag sa han på sin genuina skånska: "Du Rolf, vet du va de bästa e som man haur?" Jag vågade inte föreslå något med rädsla för att komma med något töntigt, utan låtsades tänka en stund. "Nä, Jönsson", sa jag lite försiktigt, "vad kan det vara för nånting?" "Jo, de ska ja saj daj Rolf, de e luft. För utan den e de jävlar ingen mening ou ha nått annat heller" Det tog en stund innan jag vaknade upp. Jag kippade verkligen efter den, luften alltså. Jag tog mod till mig och sa: "Det var simpelt av mig Jönsson, som inte kunde svara på en sådan enkel fråga. Fan vad du är klok Jönsson. Det är ju riktigt som du säger. Luft är nog det bästa vi har." Gubben Jönsson är en vis man, en tänkare. Han försvårar ingenting. Allt blir enkelt när man talar med hjärtat. Vad gubben Jönsson menade är ju att luft inte är någon självklarhet. Den måste vi vara rädda om, för som han sa: "Udan luft Rolf, så kan du min själ inte andas. Det borde du begripa. Jag sa: "Tack Jönsson, du har berikat mitt liv." E n annan strålande morgon, i_ned en nderbar_ sol som iust st1g1t upp over Östersjöns horisont. Jag hade nyss passerat det sista fruktfältet, med sina små frukter som fram på hösten ska bli saftiga Arorna, Gravensteiner, Ingrid Marie eller nån annan sort på de äppelträd som växer här i stora äppelodlingar, och där sitter Jönsson igen på sin stol. "Gomorron Rolf. Ida e de en fin da för en promenad till Haväng" "Till Haväng7" undrade jag. "Dit är det långt, säkert två timmar fram och tillbaka att gå. Orkar du det Jönsson?" "Det tar min själ hela dan, för ja ska krama träen osså" "Det blir många träd det Jönsson." Jag vågade inte säga mycket mer för jag förstod att Jönsson inte skämtade. Det var något stort han ville berätta. " Folke så jävla dumma i huvet, dom tror att trä e en självklarhet. Jag ska saj daj Rolf att dom trä som ja har kramat dome fan i maj grönast. Di behöver min själ lite kärlek dom osså" När han hade pratat klart spärrade han upp sina kloka ögon, samtidigt som han på något egendomligt sätt förde tungan ut och in mellan sina läppar. Så gjorde han alltid när han väntade sig något uttalande från min sida. Det hade jag lärt mig. För ett ögonblick var jag helt förstummad. Vad fan ska man tro tänkte jag, men som i ett töcken sa jag till gubben Jönsson: "Du Jönsson, jag följer med dig, men på ett villkor - att jag får krama dig först." I detta ögonblick älskade jag gubben. Jag önskade att tiden kunde stå still. Jag ville gråta, men karlar gråter inte, varför? Gubben Jönsson och jag gick till Haväng. Den lycka jag upplevde när gubben kramade träden har jag bevarat inuti mig. Det är ett smycke närmast hjärtat. Själv gjorde jag tafatta försök, mest i smyg. Jag tror att träden bara älskar gubben Jönsson. Frampå kvällen, efter att ha vilat upp mig och smält intrycken, tog jag en promenad vägen förbi kungagraven, Bredarön, som hittades Ett enormt stenröse med bilder från bronsåldern som pryder hällarna på gravens insida. M in vandring fortsatte till Pornona Inn, lägets krog. Agarinnan är en underbar varelse med rådjursögon som förhäxar en. Henne pratar jag ofta med. Första gången jag träffade henne tog jag mod till mig och sa: "Jag vet vad du heter, för jag träffade en gammal tant som berättade att hon bott på Kivik i hela sitt. Hon sa: Vi po Kivik vi flyttar aldri. Alltså heter du Mona, fö är ju po Monas krog po Kivik. ' r Ägarinnan log. "Tyvärr har du fel. Jag heter faktiskt Susanne." Och så blev jag en illusion fattigare. Susanne förklarade utförligt J mig vad Pomona betydde. Vad jag förstod så var det en benämning på ett äpple som inte kommit i jorden. Jag tackade Mona och önskade att hon skulle stanna kvar, men hon ilade iväg till en annan gäst som satt och gastade efter öl. En kväll stod hon bakom bardisken och förklarade för mig hur dyrt det är att driva en krog. "Det är så himla mycket avgifter. Ta bara musikavgiften, den kostar åtskilliga tusenlappar om året. Den är uträknad på ytan så jag betalar även för parkeringsplatsen utanför, och där finns inga högtalare. Men här bakom bardisk det ingen avgift för att vi som J i'lbar här ska lyssna på musiken gratis. Är inte det konstigt?" "Jo", svarade jag, "betala för något där ingen kan lyssna, och så g '-'s bakom bardisken. Sverige är stastiskt " Ja, och jag ger mig fan på att snart hittar de på en avgift för avgiften." Då kunde jag inte hålla emot längre. "Mona, jag vill kyssa dig" "Då får du komma bakom bardisken, för här är det gratis" bjöd hon. Fan ta den som lägger avgifter på kyssar, tänkte jag. Jag var lycklig när jag lämnade henne och kvällen var ljum. På hemvägen passerade jag Fritiof Nilsson Piraten, som alltid står där på sträddet i lä-

5 Kivik och Vitemölla. get. Han är på väg till sin badbrygga i hamnen, klädd i sin sköna morgonrock. Jag satte en ros i hans vänstra hand och sa: "Bada inte för länge för det är kallt som fan i sjön, Fritiof." Så fortsatte jag min vandring hemåt genom läget. I alla lägets trädgårdar och täppor blommar det. Rosor i alla fårger klänger på de små husen och längorna. Inget är det andra likt. Här har egen fantsi sprudlat i glädje. Alla hälsar och ler t en. Jag känner mig rik och det ou blar av poesi i huvudet: Mät upp all värme, all glädje, all vänskap och all kärlek som finns här, på fiskegummans besman nere i {l nen. Sälj det för en smekning b, betonggettona i storstäderna och du utplånar skinheads, värstingar, rasister - ja allt ont blir ett minne blott. Snart är jag framme vid de stora pilarna. Då har jag bara den långa backen kvar och jag är uppe på min himmelska äng. Här bor jag. "Gonatt Mona, gonatt gubben Jönsson och Gonatt Fritiof." Mitt eget lilla skogsrå säger: "Kom nu och lägg dig, så ska jag läsa för dig. Imorgon är det söndag, då ska vi gå på utomhusgudstjänst i Krubbemölla, en liten oas intill den vackra kyrkan i Vitaby. Prästen som är dansk har tur med vädret, det är som han säger: ".. dejligtl" nder sin predikan fortsätter han: "Räven är trygg i sin lya. Människan är otrygg i en otrygg värld.. " Plötsligt börjar vi som sitter fir"jlför honom vända våra blickar { huvuden mot ån, som flyter en liten bit till höger om oss, varpå prästen frågar: "Ja, får jag fråga va de e ni tittar på?" En församlingsbo piper: "Det går en räv där borta." Prästen vänder sig om och säger: "Jag tror att vår herre förlåter oss om vi avbryter gudstjänsten för denna ljuvliga uppenbarelse." Det var ingen synvilla. Kan det vara så att vår herre är med oss alla dagar? Prästen avslutade gudstjänsten med att låta kollekten denna gång gå till någon stiftelse i Strängnäs. Han sa: "Dom e så rige, så de e gott nog med den lille pengen. Jag sa till mig själv; "Fan vad du e lycklig som har fått vara med om detta." Sedan bjöds vi på kaffe och tårta i gröngräset. Prästen slog sig ner där jag och skogsrået satt. Efter en stund sa han: "Nu skulle det smaka med en god cigarr i denna dejeliga stund." Varpå jag bjöd på en Ritmeester, till hans förtjusning. "En annen gång Rolf, får du komma till mig och min kone så röger vi en äkta dansk cigarr och så tar vi oss en Tuborg och en gammeldansk i trädgården och så skall få titta på min dejeliga hund." När vi sedan åkte kände jag hur min sinnebild av präster var förändrad. I alla fall om han var dansk. Nästa gång det är utomhusgudstjänst i Krubbemölla är jag garanterat där. E n annan dag, dagen efter marknaden i Kivik sprang det en herrelös labrador på den tömda marknadsplatsen. Endast skräpet och hunden var kvar. Jag lyckades fånga in hunden och band den vid husvagnen. Lyckligtvis hade den ett litet plaströr i halsbandet. I detta låg en papperslapp med ägarnas telefonnummer. Jag ringde upp. Det visade sig vara en dansk jägmästare i Genarp. "Det är min kones hund, och hon är i Vitemölla." "Då ska jag vandra dit med hunden", lovade jag. "Tack ska du ha, men kom ihåg att min kone är handikappad, så det tar nog en stund innan hon öppnar dörren. När jag och hunden sedan vandrade över heden mot Vitemölla föreställde jag mig en gammal liten tant i sitt lilla hus med stora svårigheter att röra sig. Min sinnebild av tanten fick dock en chockartad upplösning. Dörren öppnades av en kvinna i rullstol. Hon var obeskrivligt vacker. Jag tyckte mig se ett sken runt om henne. Något vackrare hade jag aldrig sett. Kvinnan tackade och log. Hon bad mig in och sitta ner en stund på en kopp kaffe. Jag frågade henne varför hon satt i rullstol. "Jag fick en hjärnblödning när jag födde mitt tredje barn." Sedan pratade vi om sorg, smärta, längtan och förtvivlan där vi satt i hennes lilla kök. Hon lärde mig mycket. Innan jag gick kramade jag henne. "Du är en ängel", sa jag. Hon sa: "Kom snart tillbaka igen." När jag lämnade Källebacken i Vitemölla den kvällen var jag en bättre människa. Jag grät. Änglar, finns de...? M orgonen därpå skulle jag som vanligt till Kivik och inhandla bullar. Dena gång tog jag vägen över marknadsplatsen. Där har man en vidunderlig utsikt över sjön. Sjön är lugn. Några sjöfåglar flyter lugnt omkring i bukten. Vid horisonten syns mörka moln. Det är östanvind. Det är bra för då blir vattnet varmare. Jag når skogsdungen och nu är det bara backen ner så är jag i Vitemölla. Min förhoppning är att få se kvinnan i rullstol. Hon syns inte till i fönstret. Jag fortsätter genom läget. Trädgårdarna står i full blom. Det växer rosor, krysantemer, kungsört.. ja, jag kan inte namnen på dem alla. Men det är sagolikt vackert. Jag passerar den lilla hamnen, tar Per Mårtens Strädde ut till stora vägen mot Kivik. Till vänster har jag sjön. Höger om mig strandvallen mot marknadsplatsen. Jag är lycklig. Plötsligt hör jag gubben Jönsson: "Ida Rolf, ska ja min själ supa mig full och sen ska ja köra in i en bergvägg. Det läste jag att Lasse Holmqvist tänkte göra en gång. Det tog tid, men jag kände att jag var tvungen att säga något, jag sa: "Är du inte på humör ida Jönsson7" "Ah, de e pågajäveln. Han säger att ja e dum i huvet. Den pågen begriper inget 1 " Jag ville inte diskutera saken vidare, utan sa: Ta dig du en kaffegök Jönsson, men du ger fan i bergväggen." "Kaffegök? Nej, du min själ, här ska drickas gammeldansk och Kurant." Jag förstod att ögonblicket var inne för ett återfall. Gubben hade brutit min förtrollning. Jag hade inte inmundigat alkoholhaltiga drycker på åtta månader, men det visste ju inte gubben. Gubben Jönsson körde inte in i någon bergvägg, han sa: "Fan Rolf, va de e skönt att leva, livet leker." "Jag håller med dig, Jönsson", svarade jag. Dagen därpå lämnade jag Österlen "Nu är det vinter i paradiset, och långt till nästa vår, men vi redan nya drömmar sår, då skall allt vi sagt bli av." Rolf Mdrtensson, avd 21

6 i på kansliet & renaktion.en önskar.er läsare.en riktigt ou Jjul o.cq.ett 0 ott llii J\r lj;. lli l1iibbar att tomten finns,!9ffe;i. H amnarbetarens utgivningsplan 1997 Manusstopp Utkommer nr l 11 februari v.10 nr 2 9 maj v.22 nr 3 5 september v.39 nr 4 24 november v.50 A-kassans utbetalningsdagar första halvåret 1997: 16 januari 13 februari 13 mars l 0 april 9 maj 5 juni 30 januari 27 februari 27 mars 24 april 22 maj 19 juni Information från A-kassan Det har varit så många turer kring arbetslöshetsförsäkringen under senare tid att ett klarläggande är på sin plats: I somras (den 12 juli) fattade Riksdagen beslut om förändringar (läs "försämringar") av arbetslöshetsförsäkringen. Detta beslut innebar bl a hårdare krav för att kvalificering till rätten till arbetslöshetsunderstöd och en maximal tid om tre år för rätten till ersättning från A-kassan (den s.k bortre par an tesen). Detta Riksdags-beslut möttes av massiva protester, speciellt med hänvisning till att en statlig utredning var i slutfasen av sitt arbete med förslag om en /ytterligare/ förändrad arb-etslöshetsförsäkring. När detta skr-ives i början av december är det troliga att Riksdagen häver beslutet från i somras så att arbetslöshetsförsäkringen kommer att fungera som den gör nu med undantag - den maximala tiden för ersättning om tre år kommer att införas och tiden räknas retroaktivt från den l januari Visste du att... i Singapore tar man emot flest antal båtar årligen. I slutet av 1980-talet anlöptes hamnen av fartyg. AVANTI! Den ännu inte helt kände (han föredrar själv helst anonymiteten) skämttecknaren och samtidssatirikern Jan Berglin upptäcks av allt fler svenskar. Hans humoristiska tolkningar i ord och bild av samhällsutvecklingen, och medborgarnas tappra försök att hantera denna, är något av det roligaste och mest träffsäkra som erbjuds i landet. I "Avanti - serier för förryckta", utgiven på Federativs för- HlJ\/.L SOM I JWR OI(, OCH OINA!NillE5/'J? Otrt"" E. "16bl'MA"C. FÖi< oss 0(.H 116.M-r ÄP. t,..l\(a MED IJOJ).. f lag, får vi följa den sanne idealisten vars högt ställda kulturella och moraliska förväntningar j för ofta kraschar mot den krass verkligheten. Jan Berglins humor är av det slaget att gränserna mellan hånskrattet och det egna igenkännandets skratt kring själva svenskheten suddas ut. Hans seriestripar publiceras kontinuerligt i bl a Syndikalisen och Svenska Dagbladet. Jag vill tacka avdelning 4 och arbetskamraterna i Göteborgs hamn för visad omtanke vid min far Stig-Ove Petterssons bortgång. 0 V) V).µ V) ;:i u

7 ,( Lennart Olofsson Hortlax: 85 år 11 januari Jorma Saaristo Göteborg Tage Brunkvist Rolf Gwmarsson Mirca Boljanic 7 mars Stockholm Västra Frölunda Halmstad lojanuari 6januari 24januari Antti Ohrankämmen Landvetter Holger Johansson Ivar Jakobsson Karl Pietsch 9mars Piteå Bjärtrå Matfors 4 februari lojanuari 28januari Kjell-Åke Persson Helsingborg Arne Johansson Orvar Leariclersson Västra Frölunda Hisings Backa 12 mars 29 februari 1 februari Henrik Johansson Göteborg 80 år 17 mars

8 Transports fiasko i Halmstad skyl Is på Hamnarbetarförbundet - De har fullständigt inkompetentförklarat sig. Visat att de inte har vare sig tankeförmåga eller handlingskraft att uträtta något själva I Rolf Mårtensson, Hamnarbetarförbundets avdelningsordförande i Halmstad, är inte nådig i kritiken mot den kvartett verkstadspersonal ansluten till Transportarbetarförbundet, som i en stort uppslagen artikel i Transportarbetaren ondgör sig över att de utraderats i Halmstads hamn, och att Rolf och hans kamrater i Hamns avd 21 är de stora bovarna. Detta kan Rolf i och för sig ha förståelse för p g a bristande kunskaper hos de berörda verkstadsarbetarna. Men han tycker att det är än mer anmärkningsvärt att Transport centralt, med ombudsman Malte Segerdahl i spetsen, har samma åsikter. - Varför kunde inte han hindra sina medlemmar att gå med på konstruktioner som är destruktiva för hamnarna? Transport centralt kan väl inte vara helt utan medel som förhindrar att deras medlemmar försvinner. Är det verkligen så illa inom detta mäktiga förbund att det är Hamnarbetarförbundet som skall agera så att Transports medlemmar får behålla sitt medlemskap? - Nej, det är ynkedom, som de beter sig. De lägger skulden på oss, trots att de vet att vi sagt nej två gånger till etableringen av Kalmar Truck som verkstadsentreprenör här i hamnen. Det finns protokollfört från båda tillfällena. De menar på att att eftersom de försuttit sina möjligheter till stridsåtgärder, för att stoppa etableringen, ska vi skickas fram som en laglös pöbel och ta smällen åt deml Hamn har sagt nej Rolf är innerligt besviken på det sätt som den f d styrelsen för Transportarbetarförbundets lokalavdelning i Halmstad och Transport centralt agerar. I tidningsartikeln beskrivs hur Kalmar Truck, den förste september i höst, tog över verkstaden i hamnen och anställde de fyra personer som skött arbetet där tidigare, samtliga transportare. Man påstår att ett sådant intrång av tradition brukar stoppas av såväl Transport som Hamnarbetarförbudnet, eftersom det är ett intrång i stuveriernas normala verksamhet. Och så långt är Rolf Mårtensson med på noterna. - Som sagt, vi har sagt nej till etableringen, och vi har fått rådet av vårt förbund centralt att stoppa den. Men sedan hör det till saken att det var de fyra transportarna som föreslog Kalmar Truck som entreprenör, och som under diskussionerna parallellt förhandlade med entreprenören om anställningsavtal. Dessutom har Transportavdelningen sedan länge och vid flera tillfällen visat att det de minst vill är att samarbeta med oss. Därför blev det omöjligt att få ens den endaste gubbe med på nån stridsåtgärd för transportarnas skull, förklarar Rolf, som samtidigt intygar att om det hade funnits nån egen medlem i verkstaden hade förstås agerandet ett annat. Strejkbryteri Turbulensen i Halmstads Hamn har flera gånger under senare år varit stor, och enligt Rolf Mårtensson inte sällan orsakad av just Transportgänget, som bl a med strejkbryteri hävt en blockad mot en cementbåt, och efter Hamns första avtal med bolaget hotat att ödelägga hela hamnen, eller som i Åhus gå samman med arbetsgivaren och få två hamnarbetare anslutna till Hamn sparkade. Rolf är övertygad om att de då bröt mot de arbetsrättsliga lagar som finns. Och det enbart för att de två Hamnanslutna ställde krav på arbetsförhållandena. För att ta till samma ord som Transport: "Denna avdelning raderades ut" av Transport. Rolf beklagar detta agerande och konstaterar att de där sågade av den gren de själva sitter på, och knappast kan räkna med någon form av sa') bete med avdelning 21. Får stå sitt kast - De agerar falskt, förhandlar och protesterar samtidigt. De har l j bort arbetsmiljöavtal för nål'"" hundralappar extra i plånboken. De säljer heliga kor och principer för snöd vinnings skull. Och sedan har de mage att gnälla på att vi inte protesterar åt dem, suckar Rolf. - De har ju för tusan sina arbeten kvar, och de hade valet, de hade inte behövt skriva på något avtal. Men det gjorde de. De hade sin lagliga rätt att behålla sin anställning i Halmstads Hamn och Stuveri AB, därmed också sitt medlemskap i Transport, dock som stuveriarbetare, men det utnyttjade de inte. Nu får de stå sitt kast. Och även om vi generellt sett är motståndare till etableringar av utcj'f) stående entreprenörer, så inner Kalmar Trucks övertagande av verkstaden att vi får en bra mycket bättre service, eftersom transportarna sällan la två strån i kors för1 ) vara tillmötesgående tidigare., Dessutom lär det bli billigare för företaget, så egentligen är det bara fördelar, fortsätter han. De fyra f d transportarna är nu anslutna till metallfacket, men Transport är om sanningen ska fram inte helt utraderat ändå i Halmstads hamn. - Det står ju så i artikeln, men det gäller bara avdelningsstyrelsen, de andra vanliga medlemmarna räknas kanske inte, avslutar Rolf Mårtensson. Mikael Ödesjö

9 "Transportkl ubben I Halmstad raderas ut!!!'' c: 0 ö '"' E E 0 f- B < ::::s -.: C'" 11) : 11) ::::s \) C1',. så skriver signaturen MV (som jag förmodar är journalist på tidningen Transportarbetaren) i tidningen på sid 12 nr (lom över ett exemplar av tidr... len som låg på ett av borden i våra uppehållsrum i hamnen. Och det är klart att man ögnar igenom tidningen i allmänhet och artikeln i synnerhet. Jag kommer här att återge citat från artikeln, citat som lämnar en del frågetecken efter sig. Dessutom lägger jag mina egna synpunkter på citaten. Till att börja följande citat: "Kalmar Truck tog över ansvaret för verkstaden i Halmstads Hamn. Företaget hyr verkstadslokalerna och har anställt de fyra arbetarna som skött verksamheten. 11 Min kommentar: - Att transportklubben raderas ut f :fe ju då bero på att mekanikerna, däribland klubbordföranden själv, tog den nya anställningen och bytte fackförening från Transport till Metall. Det måste j:5f a varit deras eget val, eller h1...,.j., Nästa citat: "De organiserar {läs; Hamnarbetarförbundet) i stort sett alla vanliga stuveriarbetare, medan verkstadspersonal, kranförare och annan servicepersonal finns i Transport." Ytterligare citat: "Vi {läs; Transport) kämpade för att vara kvar i Transport, men när Hamn bara sa ett pliktskyldigt "nej" (läs; nej till Kalmar Trucks etablering) klarade vi inte av det här själva. Hamnarbetarförbundet här är egentligen glada att bli av med oss. Och Transport centralt verkar heller inte ha gjort så mycket, säger Per Sjöstedt (ordförande), som numera arbetar efter ett slags metallavtal." Mina kommentarer: - Hamnarbetarförbundets avdelning i Halmstad har alltså sagt nej till Kalmar Trucks etablering. Vad gjorde Transport själva? Ja, jag förmodar att de också sa nej till K.T., men sedan då? Varför stannade inte verkstadspersonalen kvar i Transport, så att de tillsammans med kranförarna och "annan servicepersonal", som de säger sig organisera, ha tagit till någon form av stridsåtgärd för att stopa Kalmar Trucks etablering. För då hade Transport kunnat räkna med stöd från Hamnarbetarförbundet. Men nej då, det var vi som skulle ta fighten för Transports avhoppande medlemmar. Och nu kan man ju undra varför mekanikerna inte försökte bli medlemmar hos oss när man nu var missnöjda med Transports agerande. - Så därför Transportarbetarförbundet - sopa rent framför egen dörr först, och ta sedan fram lämpliga åtgärder för att blockera och stoppa Kalmar Truck, innan ni ondgör er över att Hamnarbetarförbundet inte tog upp ert svärd och blåste till strid. Henrik Johansson, Göteborg PS. Jag vill uppmana alla våra avdelningar att försöka skaffa tidningen Transportarbetaren - det kan vara viktigt att ha koll på vad de skriver. DS.... även i Sundsvall svek Transport... Det blev Hamnarbetarförbundet som fick slå vakt om hotade stuverijobb när en verkstad fick i uppdrag att sortera kantjärn och rulla upp packband i Sundsvalls hamn. Trots att fyra Transport-anslutna drabbades agerade inte Transport centralt. Först efter starka påtryckningar från Hamns sundsvallsavdelning, med Benny Österholm och Henry Eriksson i spetsen, drog uppdragsgivaren Transforest tillbaka jobbet från Bylock & Nordsjöfrakt. Typiskt stuverijobb - Det handlar om SCA:s nya systembåtar för pappersrullar i kasetter. När de kommer tillbaka hit skall kantjärnen och banden sorteras och göras i ordning, ett typiskt stuveriarbetarjobb. När den här uppgiften skulle läggas ut på en entreprenör med en serviceverkstad, där för övrigt fyra transportare arbetar, reagerade förstås vi. Först påtalade vi vår inställning för hamnbolaget. Därefter vände vi oss till Sivert Olsson, Transports ombudsman i avd 1, eftersom vi tyckte att det låg lika mycket i hans intresse att säga nej till en utomstående entreprenör, berättar Benny Österholm. Trots detta tog vare sig Sivert Olsson eller Transport centralt någon ställning i frågan, utan lät det hela bero. Så blev det upp till Benny, Henry och deras Hamnkamrater att försöka stoppa entreprenörsavtalet. Riva upp avtalet - Vi vände oss då direkt till Transforest och begärde att de skulle riva upp avtalet med Bylock & Nordsjöfrakt. De sa nej, men efter att vi påpekat hur sådana här situationer historiskt utvecklat sig, ändrade de uppfattning, kontaktade hamnbolaget och rev upp uppgörelsen med entreprenören. Handlingsförlamning Med detta är förstås Benny Österholm belåten, men han är samtidigt besviken över den nonchalanta attityd som Transports representanter visat i sammanhanget. Och han ser tydliga paralleller med det som hänt kring Kalmar Trucks etablering i Halmstads hamn. - Både där, här och centralt verkar Transport ha svårt att bilda sig en egen uppfattning eller åstadkomma engagemnag nog att handla aktivt. De har ju bara gett upp, konstaterar han.

10 En lyckad solidaritets afton för Liverpools hamnar hetare För en dryg månad sedan höll Hamns göteborgsavdelning en solidaritetsafton på Musikens Hus, till förmån för de 500 sparkade kamraterna i Liverpool. Gäster från Liverpool var Brian Dooley, en hamnarbetare som tidigare rest runt i England för att sprida kunskap om kampen och på så sätt söka solidaritet. Med var också Irene Campbell en av de ledande kvinnorna i "Women of the Waterfront", den kvinnoledda organisationen som stödjer de kämpande männen. Drygt 130 personer hade samlats for att lyssna när Brian och Irene berättade om situationen i Liverpool. Irenes berättelse om hur kvinnorna organiserat sig och det sätt de arbetade på väckte stort intresse. Hon berättade om att det i början var ett ganska stort motstånd från männen över att kvinnorna skulle vara med; "det var ju ändå männens konflikt". Kvinnorna fick dock hjälp från gruvarbetarhustrur att organisera sig, eftersom dessa hade erfarenhet från gruvarbetarstrejken. Numera är alla männen överens om att de aldrig skulle kunna hålla ihop kampen om inte kvinnorna hade kommit med. Något som vi kan ta lärdom av, då det är viktigt att hålla samman familjen under en kamp. Ett varningens finger När man hör om situationen i England idag förstår man hur viktigt det är att slå vakt om arbetsrätten, när nu våra kära makthavare försöker slå i oss att vi löser arbetslösheten med att sänka A-kassan, slopa LAS for nyanställda, avskaffa turordningsreglerna, flexiblare arbetstidsregler med möjlighet till individuella avtal och att förbjuda fackliga sympatiåtgärder. Brian lyfte ett varnande finger när han poängterade hur viktigt det är att reagera innan lagar stiftas. Det är ju på grund av de antifackliga lagarna, som Maggie Tatcher Tommy Lind & Sören Möller överlämnade pengar från en tipsvinst till Brian Dooley stiftade, som man vågat sparka hamnarbetarna i Liverpool. Hög stämning Trots de mörka orosmolnen lyftes stämningen under kvällen "högt i tak", tack vare den rad av duktiga artister som ställde upp helt ideellt. Det var artister som Sven Wollter, Margareta Abrahamsson (vissångerska och ståuppare) samt ett flertal musiker som gjorde föreställningen till en minnesvärd kväll. Tillresta fackliga representanter var Peter Shaw från Helsingborgs hamn och Sixto Iturra, ordförande for SEKO klubb 24 (reparatörer på Stockholms Lokaltrafik) som vardera överlämnade Det blev också kronor f. Göteborg i insamling och biljettintäkter som gick till kamraterna i Liverpool. Julinsamling (I; Uppmärksamhetsvärde gavs genom massmediabevkaningen om konflikten under de dagar Brian och Irene gästade Göteborg. Båda framför nu ett stort tack till alla Hamnarbetarforbundets medlemmar for det stöd som de får under konflikten. Nästa punkt på programmet i Göteborg blir att organisera en speciell Liverpool-insamling inför julen. Kampen går vidare - Victory to the Liverpool Dockersl kronor från respektive arbetsplats. Kenny Karlsson, avd 4

11 11 c:.".) :9 Si o<o 0. c: > -"' ' ö:i..c: bo,0..c:... > ' c: <U bo c: " E : (/) "Nu ger vi kronor" Hamnarbetarförbundet ger Liverpools strejkande hamnarbetare kronor. Det är ett av resultaten av förbundets nya strategi för att effektivare kunna hjälpa sina kollegor i den kamp som nu pågått i över ett års tid. f " 21 november gavs ännu ett "s1s a bud" till de avskedade hamnarbetarna i Liverpool från Mersey Docks & Harbour Company. Hamnarbetarna hade inför den sen:im förhandlingsomgången be. t avvika från den tidigare principiella ståndpunkten om återanställning av alla 500, för att därefter diskutera avgångsvederlag och förtidspensioner, för att möta kravet från såväl arbetsgivare som TGWU (engelska Transport) om att gå in i "fria och förutsättningslösa förhandlingar". Arbete utan lön Trots detta presenterade arbetsgivarsidan ett icke förhandlingsbart paket gällande arbetstillfallen, av gångsvederlag och pensioner. Man erbjöd 41 jobb att betrakta som "riktigt" hamnarbete. För återanställning krävde bolaget att samtliga återgår i en veckas obetalt arbete för att cheferna skall kunna välja ut de 41 män de vill ha. Resten får enligt detta erbjudande avgångsvederlag eller pension.naturligtvis avvisades detta oförsonliga bud av ett enigt stormöte dagen efter förhandlingen. Samla till jul Konflikten fortsätter således. Hamn-arbetarna har sannerligen inte kastat in handduken, men behöver fortsatt och upptrappat stöd. Svenska Hamnarbetarförbundet har därför beslutat att avbryta pågående stödauktioner vid årsskiftet då dessa inte längre ger önskad effekt, för att ersätta dem med mer riktade och kraftfullare åtgärder. Dessutom beslöt förbundsstyrelsen vid sitt senaste möte att anslå engelska pund (ca kronor) till Liverpools strejkande hamnarbetare, samt uppmanar avdelningarna att anslå och/eller samla in pengar inför de stundande helgerna. Inga lyxlirare Vi vill lockså ta tillfallet i akt att bemöta och starkt fördöma den förtalskampanj som bedrivs från visst håll mot de fackliga företrädarna för Liverpools hamnarbetare: Dessa fackliga ombud är inga lycksökare som reser ut på nöjesresor och bor på lyxhotem Sant är de har rest ut i världen för att kontakta andra hamnarbetare då ett starkt internationellt stöd är deras enda chans till framgång. Men vi kan garantera att de inte ställer några som helst krav på var de bor. Dessa anklagelser är en oförskämdhet emot, inte bara de fackligt valda ombuden, utan också mot alla de hamnarbetare som valt dem. Den enda önskan de alla har, och det enda deras kamp gårut på, är att åter få jobba i hamnen. De som är anslutna till ITF-förbund borde snarare granska sina anställda ombuds förehavanden för att rätt bedöma vem som lever "lyxliv". Falskt dubbel.spel Engelska Transport och ITF (Internationella Transportfederationen) har under hela konflikten spelat ett dubbelspel. Man har sagt sig stödja Liverpools hamnarbetare och i ITF har det antagits kraftfulla resolutioner, men i verkligheten har stödet i det närmaste helt uteblivit. Som en konsekvens av detta har ITF-ombudet på amerikanska västkusten, Jack Heyman, sagt upp sig från sitt uppdrag, för att fullt ut kunna stödja kampen i Liverpool. Vi vill uppmana alla att kasta allt gammalt revirtänkande åt sidan för att ge Liverpools hamnarbetare ett starkt och obundet stöd. DERAS KAMP IDAG, KAN VARA VÅR KAMP I MOR GON1 Björn A. Borg

12 12 Hej då, Rolf Axelsson1 R.A.X, alias Rolf Axelsson, har blivit pensionär efter 49 års, 11 månader och några dagar i Göteborgs Hamn. Rolf arbetade på arbetsplaneringen i innerhamnen och tillhörde således tjänstemannafacket. Vi hamnarbetare i gamla hamnen såg Rolf som en bra kamrat och som ett bevis på detta tar vi in hans "memoarer" i Hamnarbetaren. Känner vi R.A.X rätt så kommer han och hälsar på och "slänger käft" med oss. På innerhamnens hamnarbetares vägnar Henrik Johansson 0 Aterblickar från hamnen V i masthuggsbarn har väl någon gång under vår uppväxttid haft kontakt med hamnen. Under talen fanns inga fritidsgårdar eller liknande, utan vi barn fick underhålla oss själva. Man kunde ju alltid pota kula på lekplatserna eller slåss mot Wegapojkarna. Många gånger blev lekplatsen hamnen, och letade man inte efter tomflaskor så fanns det mycket annat intressant. Det fanns tillfällen då man kunde smita in i något skjul bakom ryggen på vakten. Så många spännande lukter som det fanns Och det är nog fler än jag som har knaprat på copra eller på frukt nallad från hamnen. Jag började på GBG:s Hamnarbetskontor 15 juni Min klasslärare Gunnar Olander var svåger med kontorschefen Elis Kristensson på GHK, och när han ville ha en vaken pojk från klassen så valde min lärare ut mig eftersom han kände till vår fattiga situation i den gamla träkåken vid Kyrkoliden. Min lärare hade skrivit under åtskilliga "brackelappar", som min mamma hade skickat med mig och dessutom var det skilsmässa i familjen så pengar behövdes. Jag började som springpojk, ett yrke som är på utdöende. Lunchrummet blev min arbetsplats med sortering av tusentals avlöningskvitton, köpa grädde, hämta bakelser mm. Ibland blev det hastiga avbrott då "Puddingen'', Berthold Söderström skrek: "Ut, pojk, vi skall dricka kaffe" Som tjänstefordon hade jag ballongcykel och med denna for jag runt kajerna och lämnade ut räkningarna, (ordet faktura var ännu inte uppfunnet). Stuverierna och speditionsfirmorna låg tätt utefter Skeppsbron och vidare mot Brosrömia, Hertzia och inåt stan. Det var många firmor på den tiden, uppåt ett SO-tal som hade anknytning till kajen. Rederierna hade egna stuverier, däribland Broströms, Svenska Lloyd, JohnsonLine, Wilson, Götabolaget, Sveabolaget m fl. GHK hyrde ut folk till de olika firmorna och många yrkeskategorier fanns. Det fanns fantastiskt mycket att göra nu när kriget var slut. Ett 60-tal fartyg trängdes vid Stigbergskajen, Masthuggskajen, Skeppsbron, Packhuskajen, Lilla Bommen, Gullbergskajen, privata bryggor, Frihamnen, Lindholmskajen, Sannegårdskajen, Varven och senare Majnabbe och Lundbyhamnarna. Minst 250 kranar var igång. Båtar låg på redden, en del lossade och lastade vid bojarna. Idag finns det åtta kranar kvar i Frihamnen. Två väntar på att monteras ned. Dessutom står tre gamla kranar arkiverade i den gamla Lundbyhamnen. I slutet av 1960-talet minskade båttrafiken i den gamla hamnen. Den moderna Skandiahamnen tog över med sin hantering av conta" r 00 och ro-ro-båtar. De tunga jobben byttes mot mer rationella m IJ. der där maskinerna tog över. Tyvärr försvann den lilla människan i sammanhanget. Arbetsglädjen och sammanhållningen fick sig en törn. Mycket berodde detta på att när gubbarna började flytta till de nya hamnarna så."lades askarna ner efterhand. Hela södra älvstranden togs över av förjetrafiken och Majnabbe och Stora Askens gubbar flyttade }} Frihamnen. Lilla Bommens ask blev inte gammal, gubbarna flyttade till Lindholmens nya ask, som också lades ner efter en tid. Sannegården, Lindholmen och Lundby-askarna föstes ihop i Kvilleröret inne i Frihamnen, där alla 106 överlevande nu finns. Frihamnen är idag en nästan renodlad bananhamn. Ibland dyker det upp en och annan konvetionell båt, och salt- och plåtlossning finns kvar. Ofta blir det kartonger som kommer in i veckan. Vi får 4 kronor för en kartong så det blir en del pengar sett över året upphörde GHK, det gick upp i GBG:s stuveri. Kvar var också AJK och Skandiaterminalen AB bildades GBG Hamn AB, och så samlades alla stuverier under en hatt. "Kaj adel" = att ha eller haft far och farfar på kajen man var ute i arbete under dagen när det begav sig. Idag är det 500 man ute en bra dag. Vi hade folk placerade på Stora Asken, Norra Asken, Sannegårdsasken och 1952 Majnabbeasken samt 1957 Lundbyasken. Måndagmorgon kunde vi ta ut över tusen man, det var en upplevelse att se detta lii meltåg utefter kajerna; cyklar, MC och enstaka bilar, samt alla som, c eller sprang. Numera "bussas" våra kvarvarande 106 man i Frihamnen. Övertidsuttagningarna kunde liknas vid auktioner. Folk kom rusande från alla håll i staden. Från pråmarna vid kajkanten hoppade varvsarbetarna iland, ibland med med fara för livhanken. De konkurrerade med extra övertidshungriga från Volvo, SKF och alla studerande ej at1:j - glömma. Dessa var inte sällan helt beroende av penningstödet från aj en, något studiestöd var ännu inte uppfunnet. Om jag minns rätt så var personer direkt eller indirekt beroende av kajen. Tro det eller ej, men det fanns dagar då det fattades man, ja någon gång till och med mer än man. Båtarna gjordes färdiga ändå - det fanns ju nätter att ta till. Fattas det 25 man idag så är det snudd på katastrof. Under tiden man tog emot övertidsbeställningarna på eftermiddagen skulle lapparna skrivas för hand med bläckpenna. Jag kommer ihåg när jag skrev ut 100 lappar till San Joakim Valley. Jag tänkte rationalisera lite och förkorta till SJ Valley, men fick bakläxa av "Kung" Tengstrand och fick skriva 100 nya lappar. När uttagningen startade blev man plötsligt en mycket viktig person i "predikostolen". Flera hundra människors extraförtjänster hängde på en liten papperslapp. Rutinerade rävar försökte komma över ett par olika

13 lappar, de kunde på så vis välja båt. Efter ropet kunde den överblivna lappen prånglas ut mot en liten peng. Innan ropet skulle man med fältherreblick bedöma hur många extra arbetare som hade strömmat till. Ibland blev man lurad av alla nyfikna som fanns i lokalen. Facket krävde, med all rätt, mer ordning i uttagningen så det infördes pappersbrickor och uttagningen skulle ske efter turlistor och därefter togs "gamarna" ut. Vissa "gamar" hade samlat på sig kompisarnas brickor och kunde stå med 8-10 brickor nedanför "predikostolen" i handen. De fick efter det Många fruar hade lagt beslag på gubbarnas brickor av säkerhetsskäl och hade en egen utbetalning på kontoret. Det var inte lätt att försöka ta ut övertiden dessa dagar. Ofta hoppade Tengstrand ut från predikostolen och lyfte bort de störande elementen. Ett par gånger om året betalades tvål- och passningspengar ut.. Många fruar kände inte till dessa extrapengar så gubbarna fick chansen till extra firaredagar. Senare bakades de här pengarna in i månadslönen. Utroparen var också ordningsman som kunde användas till det mesta. Som en dag när "Förståndet" Johansson ringde ner och bad Tengstrand att brickorna hade antecknats krypa baklänges tillbaka mellan benen på a som väntade på sin tur. u agningsledaren kunde börja plocka brickor på höger sida av predikpstolen for att sedan hastigt flytta över till vänster sida. Det var en lika fantastisk som skrämmande syn när hundratals armar och kroppar svängde med ett halvt varv efter de åtråvärda jobben. Nu är allt detta historia; talsvar, telefon och anslag sköter upplysningen och alla anställda kan få reda på vad de skall göra dagen innan. Men turordningslista finns faktiskt kvar i innerhamnen. E n dag i veckan var det festdag,avlöningsdagen på to-rsdagar. Då var det inte så tråkigt som vi har det idag, en papperslapp hem i brevlådan. Jag har åtskilliga torsdagsmorgnar med ballongcykelns hjälp hämtat växelpengar från banken vid Järntorget. Två stora skinnväskor med miljoner i leddes Andra Långgatan till Andreegatan och avlöningskontoret. Det fanns ingen tanke på rån eller liknande, inte heller det var väl uppfunnet då. Avlöningarna delades ut i de olika askarna, och det blev ju roligare allt eftersom dagen gick. Försäljare och musiker, även en och annan tiggare, drogs till askarna på torsdagarna. komma upp på kontoret och titta på en dörr. Förståndet ringde på nytt efter några timmar och undrade om inte Tengstrand varit uppe. Tengstrand svarade att han visst hade varit uppe och tittat på dörren, men det hjälpten tydligen inte. På våren skulle direktören, sjökapten Holmberg, alltid hjälp med sjösättningen och på hösten skulle båten upp och huset höststädas. Thorsten Magnusson, ledare i Godhem på den tiden, samt undertecknad fick hedersuppdraget en höst. Vi hittade en nedblodad trasa bakom en säng och den hängde ''Thöta" upp som en flagga över den öppna spisen. Vi blev hädanefter, konstigt nog, aldrig uttagna till sådana jobb efter det. Gubbarna har i alla tider levt på övertiden. Förr hade de inget betalt medan de väntade på jobb eller när det var regnstopp. Oroligt har det också varit många gånger med strejker och andra kontroverser. Därför var det viktigt att kunna kompensera sig med övertid. S tora strejker som man minns var 1951 och l 000 man var instämda till Arbetsdomstolen, som flyttades ner till Göteborg och gubbarna paraderade upp till domstolen påhejade av allmän-

14 14 ::::r Il! 3 ::i ;:o Il! ""' ty <... ro 0:. Il! 5 ""' ro 'O ::i " U1 ö' ::0 cr- "::!. '!"" ;:o c: " ;><: 0 " 0, < Q;": 3 " e: 'O a ".,. =<' OQ " c: 0-0- " 3 " 5" " 3- " 3 " heten, men det hjälpte inte, gubbarna blev ju fällda. På 1970-talet kom det sk trygghetsavtalet till som garanterade gubbarna viss peng. Då inleddes också den hårda rationaliseringsprocess som kostade många arbetstillfallen, bl a drogs elva-mannagängen ner till femmannagäng vid många fartyg började den fackliga splittringen på kajen. Hans Erixon på Transport hade fått gubbarna att se rött. Det blev bråkigt utefter kajerna och gamla arbetskamrater blev ovänner för livet och smockan hängde i luften under några veckor. Splittringen finns fortfarande kvar eftersom inte alla gick över till Hamnarbetarförbundet. Vi har fortfarande dåligt rykte i Hamnen vad gäller oroligheter trots att senast det begav sig var Ett tag hade vi nästan ensamrätt på att strejka - nu skall ju nästan alla strejka, t o m "Florence Nightinggalarna". Ingen har egentligen råd med att lägga ner arbetet nuför tiden och hamnsjåaren har blivit hamntekniker. Villalån, bilar och semesterresor är vanligt bland folket på kajen, liksom för övriga löntagare i landet. En jämförelse (från en gammal strof): "Från Masthuggets höjder till kajens fröjder till asken vi cyklade ner Vi kom till den vite vi tjänade så lite det blev 1,03 vi fick inte mer" V i har i Frihamnen tagit in s k "Bananblixt" för sommarbruk. Många gröna ungdomar har fått chansen att med semestertillägget påslaget i timlönen tjäna 95 kronor/timmen. En del gamla kämpar vänder sig säkert i sina gravar när de får kännedom om vilka pengar vissa kan tjäna nu på kajen. Möjligheten finns att komma upp i både och kronor om året, beroende på hur man fördelar arbetstimmarna. Det var mycket slit och släp förr, men alltid hade gubbarna glimten i ögat och gemytet frodades. Detta bidrog naturligtvis till att det fanns trivsel och arbetsglädje nere på kajen och ingen ville förlora sin bricka. Det är också sällsynt med uppsägningar. Trots att alla egentligen mobbar alla, så är det som ett gift i kroppen för alla som jobbar på kajen. Den siste i Frihamnen som slutade på egen begäran var 926 Steve Grann och det är nog åtta år sedan. Gemytliga tillmälen som brukar användas är t ex "Dräp" = att lika gärna kunna vara död, "Skavgalt" = en som snikar sig in utan att göra ett dyft, "Hemmifrå" = kommer från landet, "Pisseluns, lathynn, gnykråka, gnällspik, sengångare... " = skällsord, "Gam" = en som vill ha övertid, "Nattgam" = en som vill lång övertid, "Råblixt" = gubbar direkt från gatan, "Kådden" t ex att få ta sista säcken på pallen. "Lusask" = kanske kan förklaras med att forna tiders hamnsjåare i brist på sanitära anordningar drog på sig löss, eller att de arbetssökande stod packade som löss i en tändsticksask7 Gemytet finns kvar till viss del i innerhamnen, men är väl på väg att försvinna efterhand när egoismens fula tryne sticker upp överallt. Om individuell lönesättning införs försvinner kanske den goda sammanhållningen för gott. N orra Asken hade 300 man. Dessa fick inte plats inomhus vid måndagsuttagningen utan många fick stå utanför och då g 11 d. det att ropa deras arbetsnummer högt och tydligt. Dessa 'J gubbar hade ett WC och ett par tvättställ till sitt förfogande. När t ex lossning av hudar, som skulle skakas och saltas på kajen och ibland var ruttna, utfördes då luktade det gott om gubbarna så de blev ganska ensamma på spårvagnen hem. Eller som vi lossning av kimrök. Då kunde man tro att invandringen startade redan på talen. Efter e med pysande kimröksäckar såg man bara vitögonen på gubbarna. ' "Thöta" drygade ut sin månadslön med blixtbricka. Han gamade en kväll till Lindholmskajen och hade vit skjorta och slips på sig. Han frågade efter lättare arbete eftersom han var utropare på Sannegårdsasken. Sigge Holm var förman och han svarade att det var ett fint jobb i femman ombord. Naturligtvis var det kimrök och därmed rök den vita skjortan. Strejkerna som florerade på SO-talet hade ofta sitt urspring i de dåliga sanitära förhållandena kom Majnabbeasken till - plats för 125 man öppnades Lilla Bommens ask - plats för 300 man invigdes Lundbyasken - plats för 150 man revs Stora Asken, nya blev klar Alla askarna är fullt moderna med stora skåp, bastu, dusch och torkrum mm. En händelse från den gamla tiden: Inspektören på GHK, Berthold "Puddingen" Söderström, och undertecknad gick runt en julafton för att önska God Jul. När vi kom till spedition- och spanmnmålsaskarna var det tomt på gubbar i väntrum n. Av en händelse öppnade vi dörren till WC-utrymmet och där hitta q gubbarna. De hade dukat långbord med sill och snaps, samtidigt var det fullt av behovssökande på holkarna och urinoaren - det blev en ganska snabb julhälsning. Gubbarna behövde förr värme och stimulans när jobbet var som värst. Det var rutin på att sända iväg skickebud efter helor och en del blev.) - cialister på att balansera gömda helor under rocken, upp till ett dus in ibland. Det kunde vara lätt att komma över billig sprit på båtarna och på avlöningsdagen avdelades de pålitligasate till att hälsa på Systembolagen. Under flera år hade jag äran att sköta städningen av Lilla Bommens ask samtidigt medf uttagningen. Jag jobbade ihop med Ragnar "Hugget" Remstedt. Fredag morgon spolade jag fram åtksilliga flaskor på WC under skåpen. Vi höll kaffekassan och hade pengar över ibland och ändå var det tårta på torsdagarna för att fira avlöningsdagarna. Ändå fick vi bara 10 öre per flaska på den tiden. Den moderne hamnteknikern har inte tid med dessa dumheter. Dessutom har priset på flaskorna blivit allt för högt och personalpolitiken har gjort sitt till. Gubbarna har insett att man skall vara rädd om jobben. W Rolf Axelsson

15 när Paulsen dök upp som en av de främsta förspråkarna för inträde i EU. Lilla Sverige skulle ut i Europa och "lära ut" biodynamisk kosthållning. Det hade väl varit bättre om vi sopat rent framför den egna dörren först, för att sedan gå ut och visa att det går alldeles utmärkt att få fram bra matvanor utan manipulation. Det kommer nog inte att dröja värst länge in- " det dyker upp bestrålade och ixade grönsaker i affärerna. Detta laborerande med den livsviktiga födan kommer att ge upphov till mutationer som ingen ida ser vidden av, knappast nån ns prata om det. Varför är det så tyst från kärringen Paulsen nu7 Är det inte dags att öppna hönsnäbbet nu igen, erkänna sina misstag och företräda det naturliga livet? Vart tog du vägen Marit Paulsen? Vad är det som inträffar nästa år då7 Jo, Svenska Hamnarbetarförbundet fyller 25 år111 Tänk om nästa år varit kongressår istället för i år1 Då hade vi kunnat slå ihop dessa två viktiga händelser. Huruvida det går att arrangera något centralt 25-årsfirande får väl förbundsstyrelsen fundera på. borde i alla fall vara möjligt et på det lokala planet ute i avdelningarna anordnades någon form av "födelsedagsfirande". En sak är i alla fall säker, får man ho pas, ingen ska behöva ställa n "Vart tog Hamnarbetarför undet vägen?" Vi påbörjar istället vandringen mot SO-årsdagen, och även om en del av oss på 40-talet födda inte är närvarande då, så kommer andra att kunna glädjas åt den dagen. När vi hamnarbetare så för sista gången "gjort sjöklart och seglat ut" från hamnen och blivit pensionärer, och utan att då behöva fråga sig: "Vart tog våra pensionspengar vägen?", så hoppas och tror jag att vi kommer att fortsätta träffas. Inte över de bärbara telefonerna, som numera verkar ha blivit var mans egendom, eller som en av hamnarbetarna uttryckte det: "Förr hade hamnatbetar' n gripsen* i fickan, nu har han en pipande yuppienalle''. Som sagt, det är nog viktigt att vi försöker umgås både genom livaktiga pensionärsföreningar och privat. Och det är ju faktiskt så att man som pensionär kan besöka fackföreningsmötena. Visserligen saknar man rätten att ställa förslag och att delta i omröstningar, men visst kan "de gamle" få yttra sig och bidra med sin erfarenhet. Vi får inte glömma varför vi föddes för 25 år sedan. Vår redan nedskrivna historia, inledningen till boken "Steg för steg", måste delas ut till våra nya och unga medlemmar och säkert behöver vi som var med från början ta och läsa igenom "vår bibel" då och då. Ska vi förresten ta och skriva en fortsättning på vårt fackliga liv genom de efterföljande årenl? Så efter sista arbetsdagen får man hoppas att ingen behöver undra över: "V art tog de gamla arbetskamraterna vägen?" Glöm inte att komma ihåg varann7 Dagarna innan jag skulle posta den här artikeln såg jag ett TVprogram om proggmusiken/-rörelsen, som var som starkast ungefär. Det mest kända proggressiva bandet från den här tiden var Hoola Bandoola Band bland många andra. De hade nu efter mer än 20 år sammanstrålat och varit på turne i somras. Ett bra program med alla de radikala låtarna som är lika giltiga i dagens tjyvsamhälle som de var då. Och dagens ungdom kan ta till sig texterna som vi gjorde på den tiden. En sak slog mig: "V art tog alla de radikala musikbanden vägen7" Vart tog alla de radikala partierna, förbunden, föreningarna och sammanslutningarna från den tiden vägen? Nä visst, alla försvann inte; Svenska Hamnarbetarförbundet är kvar mer än någonsin. Varför hela denna radikala rörelse upplösts fins det olika förklaringar till. En sak är säker - vi finns kvar därför att vårt förbund bildades av och för hamnarbetare och det tilläts aldrig att någon från utsidan kom att styra vår fackförening. Li ta all tid till de egna krafterna Hälsning frdn Henrik i Göteborg P S *Gripsen, kroken som numera som vi säger i Götet, arbets- ligger längst in i skåpet och samlar damm. Detta enkla men praktiska redskap i olika modeller och storlekar alltefter användningsområde. Kanske kan någon av våra pensionärer skulle vilja göra lite efterforskning kring denna vår "förlängda arm", och ta reda på vad gripsen kallas för i de olika hamnarna. Eller är det så att den benämns lika bland hamnarbetarna från norr till söder 7 Så ta och skriv en artikel till vår tidning om gripsens historia och om möjligt skicka med fotografier på de olika modellerna med en kort historik. Hoppas på gensvar om några tidningsnummerl DS.

16 POSTTIDNING Vart tog de vägen?... och då tänker jag inte i första hand på åren som man har lagt bakom sig. Dessa år som tycks ha skenat iväg och fört in oss 40-talister i den andra halvleken av livet. Tänk vad sommarloven kändes långa när vi gick i skolan. V ar tog förresten lek- och skolkamraterna vägen7 Nu hinner sommaren inte bli sommar förrän den är över. Semesterveckorna passerar på nolltid, och så står man där i blåstället igen. Inte gick väl tiden så fort när vi var yngre, eller..7 Inte heller tänker jag i andra hand på de sex åren jag arbetade som sjöman under 60-talet. Jovisst, tänker jag på dem ibland, annars hade jag väl inte skrivit det här. Efter att ha börjat som "stevedor" -71, och sedan under hela 70-talet så träffade man killar som jag seglat ihop med och som nu var mönstrade i båtarna man lossade och lastade. Det var roliga återseenden som gav upphov till återblickar med snack om det eller det fartyget, om den eller den hamnen. Och sedan kom åren då det gamla svenska tonnaget med lastbommar, träluckor och med besättningar på mellan sjömän skrotades, såldes eller flaggades ut. Sjömännen, vart tog de vägen sen7 Vad jag däremot först och främst tänker på under den här artikelrubriken är: "Vart tog de vägen, som röstade Ja till EU7 Var vi har de Ja-sägande politikerna och företagarna det vet vi - de fortsätter ju att sälja ut Sverige på olika sätt. Man måste förresten fråga sig om detta inte kan rubriceras "Landsförräderi"71 Nej, jag tänker på de "vanliga människorna", de som röstade för EU. Idag är det inte många vill stå upp och vidhålla sitt lf: Nädå, nästan alla påstår sig ha röstat Nej, och då undrar man ju hur vi överhuvudtaget kom med i EU. Om majoriteten röstat emot, ja då måste det ju röra sig om valfl En person som under många år gjorde sig till taleskvinna for det som vi stoppar i oss, maten alltså, det var bondmoran Marit Paulsen - och det gjorde hon bra. Hon var en nagel i ögat på livsmedelsfuskarna, hon bekämpade besprutning av åkermark och talade sig varm för djurens naturliga tillväxt, var emot antibiotika och hormoner vid kreatursuppfödning mm. Det var säker många av oss som blev förvånade och förbannade fortsättning på sid 15 Hamnarbetaren är officiellt organ för Svenska Hamnarbetarförbundet. Tidningens syfte är att informera om hamnarbetarnas villkor i såväl arbetsmiljö och avtalsfrågor som om förbundets värderingar och sociala och politiska frågor. Ideer, tankar, och bidrag till artiklar, reportage, insändare, dikter, illustrationer etc från Dig som läsare är mycket välkommet' V