Räddar skogen med GPS Foto

Transkript

1 TEKNIKENS VÄRLD En hövding med moderna vapen. Almir Suruí och hans vänner hoppas att den nya tekniken ska hjälpa dem i kampen mot de brasilianska boskapsfarmarna. Räddar skogen med GPS Foto För att skydda sina reservat från skövlare övervakar numera Suruí- indianerna sina marker med GPS och Google Earth. Vi måste bli moderna. Annars överlever vi inte, säger hövdingen Almir Suruí. Text HENRIK JÖNSSON Anders Kristensson

2 JORDGOLV OCH INTERNET Livet i Suruí närmar sig it-samhället. Men vardagen präglas av en enkel livsstil. Indianerna bor i malocas, stråhyddor med jordstampade golv. Exakta koordinater ger indianerna bevis mot eventuella skövlare. Taggträdet är en av alla de arter som hotas av den storskaliga boskapsskötseln. För hundra år sedan vandrade Suruíindianerna omkring i Amazonas, omedvetna om att det fanns ett land som hette Brasilien. Män och kvinnor levde som de gjort i årtusenden; bodde i hyddor och åt vad regnskogen gav. Bara när krigarstammen Cinta Larga i öster trotsade gränserna och bedrev tjuvjakt på Suruís marker, bröts isoleringen. Vid ett par tillfällen rök stammarna ihop. Annars var det lugnt. Först 1909 hörde indianstammens medlemmar talas om den vite mannen. Då utrustade den brasilianske officeren Marechal Rondon en flerårig expedition för att dra en telefonledning genom världens största regnskog. På den sista etappen 1913 följde indianerna vartenda steg expeditionen tog, men gav sig aldrig tillkänna. Först femtio år senare, när militären tagit makten i landet, började exploateringen av Amazonas. Generalerna lanserade kampanjen Integrera för att inte förlora och uppmuntrade jordbrukarna i södra Brasilien att befolka regnskogen. Ingenjörstrupper plöjde genom djungeln med bulldozrar och byggde vägar som skulle integrera landet. Nybyggarna följde den nya djungelvägen som gick rakt genom Suruís område. Jag var bara femton år när min far sa att de sett något märkligt i skogen. Senare på dagen gick de dit. På en träställning Nybyggarna följde den nya djungelvägen som gick genom Suruís område. hängde massor av speglar, kastruller och knivar. Sådant hade vi aldrig sett förr. När de gick fram för att kolla omringades de av nybyggarna, berättar Mopiri Suruí som i dag är 55 år och ålderman i en av byarna som ingår i Suruístammen. Men våld användes aldrig. Pappa och de andra hängde pilbågarna på axeln och tittade förtjust i speglarna. Och så fick de pröva byxor och skjortor. Det var nytt för oss. Stammen gillade gåvorna och lät nybyggarna etablera sig på deras marker. Det var det dummaste vi gjort, säger åldermannen. Fem år senare hade 90 procent av stammen dött av infektioner som nybyggarna fört med sig, av tuberkulos och lunginflammation. Från att ha varit en livlig stam på femtusen indianer reducerades Suruí-stammen till några hundra. Datumet för det första mötet med den vite mannen glömmer Suruístammen aldrig: den 7 september Förförda av speglar och kastruller. Kan du tänka dig något sånt i dag? Suruís område ligger i delstaten Rondônia i västra Amazonas. Delstaten är stor som Rumänien och gränsar till Bolivias lågland. De flesta som flyttade hit under 1970-talet var ättlingar till fattiga europeiska invandrare som kommit till Brasilien i början av 1900-talet. Familjerna nappade på militär- Kommer vi kunna skydda vår mark? undrar Almir Surui. Plant a tree, uppmanar tröjan. Alla kämpar för att rädda marken. 32

3 Bybor på hövding Almirs truck. Boskap och diamanter Det finns 611 indianreservat i Brasilien, uppdelade på 215 olika stammar. Det finns Reservaten 611 indianreservat upptar sammanlagt i Brasilien, yta uppdelade stor som Egypten, på 215 olika stammar. vilket Reservaten utgör mer upptar än tolv sammanlagt procent av Brasiliens yta territorium. lika stor som En halv Egypten, vilket utgör mer miljon än tolv indianer procent lever av inom Brasiliens reserlika territorium. vaten En halv lever miljon utanför indianer i lever inom urbana reservaten. områden lever utanför i urbana områden. Cinta larga Suruístammen lever i gränstrakterna till den fruktade krigarstammen Cinta larga, Breda höfter. För sex år sedan massakrerade stammen 29 vita diamantletare som tagit sig in på Cinta largas reservat. Diamantletarna kläddes av nakna, bands vid pålar i marken och slogs långsamt ihjäl med en tacape, en blandning mellan påk och spade. Indianerna Snart på Facebook. försvarade sina handlingar med att «vi var tvungna att göra något för att den vite mannen ska respektera vår mark». Brasiliens största diamantfyndighet ligger inom Cinta largas reservat. Brasiliansk biff Boskapsskötsel upptar nu 70 procent av regnskogens skövlade mark i Amazonas. Sojaodlingar, illegal timmeravverkning och gruvdrift är andra anledningar till skövlingen. Miljö Brasilien är världens fjärde största utsläppsland av växthusgaser. 80 procent av utsläppen kommer från avskogning och jordbruk. Syns på Google. Rondôniaprovinsen. Här bor Suruístammen. Macapa AMAZONFLODEN BRASILIEN Brasilia Rio de Janeiro SURUI PÅ NÄTET Rundtur i Suruís reservat i Google Earth: com/outreach/showcase. html#kml=trading_bows_ and_arrows_for_laptops På egen hand: Kryssa för lagret Global Awareness i Google Earth, dubbelklicka på symbolen för The Elders och dubbelklicka sedan på symbolen där det står Almir Suruí. För att zooma in reservatet klicka på Suruí territory. KAMERAKOLL Någon här som har hört talas om Kodak? Fotografen från São Paulo håller kurs. Men deltagarna vill inte ha en teorilektion. De vill lära sig ta digitala bilder som de kan lägga ut på Facebook. regimens löfte om att de skulle få marken om de kunde förbereda den för jordbruk. Eftersom många av nybyggarna inte hade råd att investera i dyra maskiner valde de flesta den näring som gav snabbast avkastning; boskapsskötsel. Under två årtionden, från 1975 till 1995, skövlade de 44 procent av delstatens regnskog och gjorde om den till betesmark. Några av de få områden där urskogen inte brändes ligger i dag inom indianreservaten. Vi är bättre på att ta hand om skogen än den vite mannen, ler Adelane Cristovão, 39, en av indianhövdingens två fruar. Hon är ingift i indianstammen och har hand om stammens kontor i staden Cacoal, det samhälle som ligger närmast Suruís reservat. Här samlas indianerna när de gör ärenden i staden. I dag har stammens killar och tjejer bjudits in för att delta i en fotokurs. Målet är att de i framtiden ska kunna dokumentera intrång som görs på deras reservat. Boskapsfarmarna vill tränga undan oss för att kunna utvidga sin betesmark. Den nya generationen måste bli bättre på att stoppa dem, säger Adelane. Femton ungdomar väntar i lektionssalen på att läraren, en långhårig yrkesfotograf från São Paulo, ska få powerpoint-presentationen att fungera. Sedan väljer han att visa Utsikt från fönstret i Le Gras, världens första fotografi, taget Vi är bättre på att ta hand om skogen än den vite mannen av Nicéphore Niépce. Läraren pratar i en timme om lådkameran som Eastman Kodak Company gjorde populär i slutet av 1800-talet. Någon här som hört talas om Kodak? Indianerna skakar på huvudet. I pausen suckar de flesta. De är inte intresserade av en föreläsning om fotografins historia utan vill lära sig ta digitalbilder som de kan lägga ut på Facebook. Kan vi inte få göra lite praktik i stället, vädjar en av kursens tjejer och blänger på kamerorna som en fransk organisation skänkt. Nej, tyvärr. I dag blir det bara teori, svarar läraren. När indianerna lämnat salen går jag fram till läraren. Varför så mycket teori? Låt dem ta bilder i stället, försök er jag. Läraren drar i sin hästsvans. Alltså, jag har gett denna kurs till andra indianer. Det går inte bara att ta dem rakt in i nutiden. Den här stammen har bara varit i kontakt med den moderna världen i fyrtio år. De har gått från stenålder till digitalteknik på mindre än två generationer. För att de ska värdesätta dagens teknik måste de lära sig hur jobbigt det varit att uppfinna allt. Annars förstår de inte hur den moderna världen fungerar, säger läraren. Walela Suruí, 12, håller inte med: När jag föddes var hela vår stam redan i kontakt med den moderna världen. För mig är digital teknik inget konstigt

4 GOOGLAD SKOG Rone Suruí, Luan Suruí, Pilato Suruí och Oyxiener Suruí bevakar sitt reservat via internet. För några år sedan, när världsmarknadspriset för nötkött sköt i höjden, trängde boskapsfarmarna åter in i Suruís reservat. Flera gånger fick indianerna samlas för att försöka fösa ut boskapen. Suruís reservat mäter hektar, lika stort som Blekinge. När stammen, som nu har medlemmar, bevakade en del av reservatet trängde skövlarna in i en annan del. De var tvungna att finna en annan lösning. Indianhövdingen Almir Suruí, som är engagerad i ursprungsbefolkningens rättigheter, tog kontakt med miljöorganisationen Amazon Conservation Team, ACT, med säte i Virginia, USA. Almir hade hört talas om att det gick att bevaka regnskogen från rymden. Ett år senare hade ACT övertygat Google om att flyga ned tio instruktörer till Amazonas för att lära Suruístammen hur man lägger ut sin mark på Google Earth. Vi fick bygga en ny hydda i byn för att alla skulle få plats, skrattar Almir medan han rattar sin fyrhjulsdrivna jeep till reservatet. Vi kör kilometer efter kilometer genom skövlad regnskog. På vardera sida av grusvägen betar vita oxar av gräset. Lite längre fram ligger en kombinerad bar och lanthandel. Några berusade män, i cowboyhatt, spelar biljard i skuggan. Efter ett tag upphör betesmarken och den täta regnskogen tar vid. Efter tjugo minuter öppnar sig en glänta. I indianbyn Lapetanha bor De övertygade Google om att flyga ner tio instruktörer till Amazonas skogar. lite mer än hundra indianer i ett tjugotal traditionella malocas, stråhyddor, och trähus med veranda. Det doftar gott av köksved. Kvinnorna sitter på huk, blåser på eldarna. Det är förmiddag och snart dags för lunch. Hjärtligt välkomna, säger åldermannen och slår ut med armarna. Han leder oss till en bullig stråhydda med jordstampat golv. Här ska ni sova. Jag ska se till att ni får varsin hängmatta också. Digitaliseringen av Suruístammens område handlar först och främst om att lägga ut reservatets koordinater på Google Earth så att alla kan följa dem, men också om att ge indianerna de exakta koordinaterna som bevis vid eventuella åtal mot skövlare. Tidigare har domstolen inte kunnat döma eftersom det varit svårt att bevisa exakt var intrången gjorts. Stammen har också lärt sig hur man hanterar GIS, ett datorbaserat geografiskt informationssystem där man kartlägger marken och markerar ut till exempel ett visst träd, en grotta eller en annan plats med särskilt skyddsvärde. Arbetet med GIS har gett en sidoeffekt ingen väntat sig. Den splittring som tidigare fanns mellan stammens yngre och äldre har överbryggats. För att de yngre, teknikhungriga, indianerna skulle MARKKONTAKT Suruís reservat mäter hektar och är lika stort som Blekinge. Roni Suruí och hans kamrater kan sin skog

5 Almir, en itanpassad hövding. Med den nya tekniken kan man kartlägga träd, grottor och andra platser med särskilt skyddsvärde. Thalia Suruí har samlat läkeväxter som är bra mot nästäppa. kunna placera ut och skriva om reservatets olika platser var de tvungna att höra med de äldre hur namnen kommit till. I flera veckor lyssnade den yngre generationen på den äldre när de drog förfädernas historia. Clederson Suruí, 21, är en av dem som har lagt ut stammens historia på nätet. Nu kan du gå in på Google Earth, knappa in Suruí och komma direkt till vårt reservat. Sedan kan du bara klicka på de olika symbolerna för att lära dig mer om vårt område, berättar han. Nästa morgon går Clederson ut med sina två kollegor och indianhövdingen Almir för att kartlägga ännu ett område. Hövdingen berättar att han flera gånger blivit hotad till livet av skövlarna. De tycker inte om moderna indianer. De vill ha halvdumma indianer som säljer ut sin mark för en spottstyver. Enligt dem ska vi inte ha tillgång till GPS och internet. Det är deras verktyg, säger Almir Suruí. Jag håller mig i mitten av ledet. Löven är fortfarande fuktiga efter en överraskande sval natt i Amazonas, under sexton grader. Först när solen höjer sig över trädkronorna kommer hettan. Svetten börjar rinna. Tugga på den här kvisten, säger Clederson och ler. Försiktigt börjar jag tugga. Känner du något? Efter en stund domnar hela munhålan av. Den brukar vi använda när vi får tandvärk, skrattar han. Lite längre fram knipsar han av ett stort grönt blad från en buske och knycklar samman. Lukta! En doft som påminner om ett starkt papperslim sticker till i näsan. Det använder vi mot stopp i näsan. Hövdingen tar tag i en lång lian som ringlar runt en stam, hugger av en bit och håller den avhuggna lianen över munnen. Vätskan droppar ned i hans mun. Detta är det bästa magmedlet i världen. Det kvittar vad du har för magproblem så läker det här, säger han och sträcker över lianen. Jag håller röret över munnen och sväljer några beska droppar. Det är inte gott. Varje gång vi stannar vid någon medicinalväxt läser Clederson upp koordinaterna för sin kollega, som antecknar och beskriver vad de påträffat. Det gäller att ha koll på var rikedomarna finns, säger han och skrattar. Efter ytterligare en halvtimme är vi framme vid en av de platser där illegala skövlare fällt och släpat bort alla stora träd. Nu håller stammen på att återplantera området. Hittills har 60 hektar fått nya träd, främst mahogny. Projektet finansieras av den schweiziska miljöorganisationen Aquaverde som bland annat fått den kanadensiska sångerskan Grace att sälja Många indianstammar är rädda för framtiden. Inte vi. Vi ser fram emot den. Varför går inte indianerna över till boskap som alla andra? Då kan de ju tjäna pengar, säger Clovis Camargo, traktens sågverksägare. planteringscertifikat på sin hemsida. För 10 euro kan hennes fans plantera ett träd här. Vi sänder tillbaka ett snyggt certifikat och naturen tackar. Han är glad att stammen tagit steget att digitalisera sitt reservat. I år har inte ett enda försök gjorts för att invadera deras mark. Skövlarna är rädda. De vet att vi kan övervaka vår skog nu och att bevisen kommer att hålla i rätten, säger hövdingen. Han försöker få andra stammar att följa efter. Ett par har nappat. Andra är mer försiktiga. Många indianstammar är rädda för framtiden. Inte vi. Vi ser fram emot framtiden. Det gäller bara att använda tekniken på rätt sätt, säger Almir Suruí. På kvällen samlas byn vid åldermannens hus. Sedan två år tillbaka har byn elektricitet. Flickorna i familjen tittar på tv. En annan del av stammen går till en nybyggd pingstkyrka i utkanten av byn. Livet i indianbyn Lapetanha har förändrats mycket de senaste fyrtio åren. Ytterst sällan går de ut på jakt. Tyvärr har vi börjat kopiera den vite mannens kostvanor. Vi äter kex och kakor. Steker mat i margarin. Dricker läsk och äter godis. Våra kroppar klarar inte det. Vi håller på att bli feta, säger Almir och klappar sig på magen. Det värsta med de nya vanorna är att den industrialiserade 39 39

6 TRO KAN FLYTTA BERG RÄDDAR SKOGEN MED GPS VÄLKOMNA TILL FOLKTEATERN I GÄVLEBORG Höstens premiärer Morbror Vanja av Anton Tjechov i regi av Michael Cocke Karagöz på äventyr - skuggspelsteater Våren 2011 Svenhammeds Journaler Av Zulmir Becevic i regi av Michael Cocke Värd för Svenska Teaterbiennalen 2011 KOM TA MIN HAND DANSTEATER AV BIRGITTA EGERBLADH maten inte går att fånga i skogen. Den måste köpas. På vissa håll har det gått så långt att stammar börjar sälja det finaste de har; mahognyträden. De gör upp med lokala skövlare som lånar ut maskinerna och släpar sedan ut timret från reservaten. Det är förbjudet. Men många indianer är desperata, menar Almir. Även inom Suruístammen har det förekommit att indianer säljer ut träden. Vi är uppdelade i fyra klaner. Två av klanerna har det bra, det är vi som lever i utkanten av reservatet. En del får statliga löner, andra arbetar med hantverk. Men de två klaner som bor längre in i reservatet är väldigt fattiga. Vi försöker förklara att de tar död på sitt levebröd. Men det är svårt. Är du hungrig så säljer du, suckar Almir. Hans senaste projekt är att få hela reservatet att ingå i FN:s klimatprojekt REDD, som vill ersätta dem som inte fäller sin skog. Det är enda chansen för oss. Skogen måste vara mer värd levande än död. Längs den asfalterade vägen tillbaka till Cacoal ligger industrierna som tjänar pengarna på regnskogen. Det största slakteriet JBS, som bland annat säljer sitt nötkött till Sverige, har två slakthus inom en radie av några kilometer. Där styckar de över tusen oxar om dagen. Förutom JBS, som är världens största köttproducent, finns tre andra stora slakterier. Alla slakterierna köper sin boskap från gårdar som skövlat regnskog. Längre bort kommer sågverken. De två största ligger inte långt från Suruís reservat. Det ryker ur skorstenarna av all flis som bränns för att driva ångturbinerna till de stora sågarna. Tusentals kubikmeter färdigsågat trä ligger staplat på området. Vid sågverkstaden formar nya stockar prydliga pyramider. Ägaren Clovis Camargo tar en cigg och tittar ut över sin verksamhet. Ett femtiotal män jobbar för fullt med att såga upp timret som kommit in. Alltså, vad gör man? De är fattiga och vill sälja. Klart man köper. Men vi bedriver ingen skövling. Den står indianerna själva för, säger han. Att maskinerna lånas ut av sågverken vill han inte kännas vid. Det kanske någon annan gör, men inte vi. Chefen har inte mycket till övers för Suruístammens kamp för att försöka bevara regnskogen. Jag förstår inte varför indianerna inte går över till boskap som alla andra. Då kan de ju tjäna pengar både på timret och på boskapen. u HENRIK JÖNSSON är frilansjournalist med Sydamerika som huvudsakligt bevakningsområde. Han är sedan 2002 bosatt i Rio de Janeiro. ANDERS KRISTENSSON är frilansfotograf, bosatt i Malmö. Jobbar med reportagefotografi, framför allt i Sverige och Sydamerika. Han har haft flera separatutställningar och fick K.W. Gullers stipendium 2004.