Svensk Druid-Tidning. Våren är här! Nr 4 april årgången. Foto Göran Lindgren

Transkript

1 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april årgången Våren är här! Foto Göran Lindgren

2 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april Storlogen Folkungaland INBJUDER TILL DET 19 RIKSMÄSTERSKAPET i golf för druider fredagen 31 juli 2015 på Landeryds GK bana Vesterby spelform slaggolf över 18 hål, Riksmästare blir den som har lägsta bruttoscore. Damerna spelar 18 hål pb. Program Torsdag tid för inspel. Kl 18:00 Grillbuffé, pris för ej boende 275:-/person Fredag Start kl 09:00 Innan start kaffe med baguett, 50:-/person Efter 9 hål kaffe/dricka - bulle/macka 40:-/person Lunch efter tävlingen, 100:-/person Startavgift inklusive priser, 500:- Long drive samt närmast hål för både dam och herre. RSL vandringspris till bästa 3 manna lag från samma loge, nettoscore räknas, lagen behöver ej nomineras innan start. Alla bokningar för boende, inspel och hyra av bil görs direkt till vesterby@landerydsgolf.se eller För anmälan till tävlingen ring Sigurd Lövmo eller sigurd.lovmo@rohalla.nu vid anmälan ange: namn, golfklubb, loge, golf id och hcp. Hela överskottet går oavkortat till kampen mot prostatacancer genom vår Stipendiefond. Vi önskar alla varmt välkomna till det fagra Östergötland och Landeryds GK vackra bana Vesterby och hoppas på stort deltagande från hela landet. Boende Följande alternativ finns: Boende på hotellet: 980:-/pers Boende i gästlänga dubbelrum: 740:-/ pers Dusch och toalett i korridor Boende i flerbäddsrum med: 740:-/pers Dusch och toalett i korridor I ovanstående priser ingår: Övernattning, frukost, grillbuffé på torsdagskväll (exkl drycker), tillgång till bastu och relax. Önskas enkelrum tillkommer 200:- Inspelsronda på torsdag 200:- Plats för husvagn eller husbil utan kostnad. 2

3 Nr 4 april 2015 Svensk Druid-Tidning I huvudet på en redaktör Jag sitter djupt insjunken i en solstol på en balkong i ett land som ligger flera hundra mil ifrån Sverige. I högtalarna ifrån den intilliggande beachen strömmar reggaertoner ut från detta lands favoritmusik. Mina funderingar är hur jag skall klara av att få fram några läsbara rader till i huvudet på en redaktör i nästa aprilnumret Kanske något om år 1985 då två av mina stora händelser i mitt liv begav sig. Den ena var att jag kom med i Druidorden. Den andra kan jag ta vid nästa tillfälle det är min tur att skriva. Det var min fadder, nuvarande OÄ Arne Östlin, som på hösten 1984 kom med frågan om jag var intresserad att komma med i något som heter Druidorden. Frågan vad är Druid-Orden kom naturligtvis. Att svara på det med några få ord är ju som alla vet ganska svårt. Men något fick i alla fall br Arne fram som berörde mig. Efter en veckas betänketid gav jag ett positivt svar. Den 14:e februari 1985 invigdes jag i Svenska Druid-Orden tillsammans med fyra andra herrrar. Det har nu gått 30 år sedan dess och jag har även lyckats passera 400 möten under dessa år. Vad har då Orden under dessa 30 år givit mig? Jag har varit med om en fantastisk resa. Det tog bara till hösten samma år så blev jag Lv. Sedan har jag försökt bidragit till logen Alirs växande genom att på olika sätt arbeta för logens bästa. Jag var säljare i mitt civila yrke när jag kom in Orden. Här fick jag en kick ifrån logens bröder när jag blev ämbetsman och fick vara med och bestämma och diskutera logens framtid. Nu när jag har gjort dessa ämbetsmannaår i logen känns det lugnt och tryggt att komma till logemötena och kunna koppla av och njuta i Lundens vilande famn och tänka tillbaka vad det fantastiska brödraskapet har gett mig både i logen och utanför logen. De senaste två åren i mitt liv har varit mycket upp och ner men genom all uppbackning jag fått ifrån många bröder på olika sätt har jag tagit mig igenom dessa år på ett positivt sätt. Då jag nu troligen lyckats med att övervinna den sista, som jag hoppas, lite besvärliga tiden, vill jag fortsätta i många år att arbeta på bästa sätt för både Druid-Orden och logen Alir. Mitt motto har sedan jag kom med i Orden varit: Uppträd bland dina medmänniskor så, att du blir aktad av alla. Johnny S Andersson Svensk Druid-Tidning SVENSKA DRUID-ORDEN F G D O Västergatan 3A Malmö Tel Bankgiro: Bank: Svenska Handelsbanken Org.nr: E-post: kansliet@druidorden.org Redaktionen:sdt@druidorden.org Hemsida: Ansvarig utgivare: Dag Wikman Hamnplan 2A lgh Piteå, Tel E-post: rsaa@druidorden.org Redaktion: Göran Lindgren Sallerupsgården Malmö, Tel Mobil: E-p ost: sdt@druidorden.org Kari Aarnivaara Tillinge Hovdesta Enköping, Tel Mobil: E-post: kari.aarnivaara@telia.com Johnny S Andersson Spruthusgränd Söderhamn, Tel Mobil: E-post: johnny.s.andersson@soderhamn.com Bertil Carlsson Spinettstråket 1 G Umeå, Mobil: E-post: orionbertil@live.se Caj Söderberg Box Uppsala, Tel Mobil: E-post: caj@accurat.se Annonsansvarig - samt layout & original: Göran Lindgren Sallerupsgården Malmö Tel Mobil E-post: g.k.lindgren@telia.com sdt@druidorden.org Adressändringar Adressändringar m.m. skickas till Ordens Kansli Prenumeration inom Sverige: 100:-/år Prenumeration utom Sverige: 400:-/år Tryckeri: Jomagp, Ljungby Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insända manus. Nummer 5 utkommer den 20 maj manusstopp den 25 april Nummer 6 utkommer den 20 augusti manusstopp den 25 juli Upplaga ISSN: Johnny S Andersson Tel johnny.s.andersson@soderhamn. 3

4 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 De spanska kelterna Text: Caj Söderberg. Källa: Historiker Britt-Marie Ekman Den som läst sin Asterix minns säkert att han tillhörde en stam av kelterna, gallerna, i Frankrike. Vi vet också att kelterna spred sig via Frankrike upp i England, Wales, Irland och Skotland. Men det fanns också kelter i Spanien och i flera andra länder. Kelterna var indoeuropéer men ursprunget är ganska osäkert. Troligen kom de från Centraleuropa, Böhmen, Österrike, Schweiz. Benämningen kelter kom från grekerna som kallade dem keltoi. Kanske var det klimat eller krig som fick dessa stammar att utvandra under f.v.t. och sprida sig över Europa, från Turkiet till England. De flesta flyttade omkring 500 år f.v.t. men redan tidigare hade grupper invandrat till norra delen av Iberiska halvön. Vad vet man om dem? Som vanligt är det utgrävningar och historieskrivare från Rom och Grekland som är källorna. Kelterna bestod av olika stammar, vacceos, vetones, cantabros, vascones m fl. De hade gemensamma drag och delade seder, språk och religion. De kom så småningom att blanda sig med iberier och tartessiner som redan fanns på Iberiska halvön. Historikerna kallade dem då keltiberier. Grekiska och romerska författare beskriver kelterna som djärva krigare som gav segern till gudarna och hoppades på en vacker död. De slog sig ner i proviserna Zaragoza, Soria, Guadaljara, Teruel, Cuenca, Burgos, La Rioja och Navarra. Städerna styrdes politiskt av magistrat och senat. Man präglade mynt och formade militära allianser. Kelterna var ljushylta, hade ljust eller brunt hår, de var välbyggda och längre än människorna i södra Europa. Man bodde i runda hus av sten med halmtak i klaner som behärskades av en hövding eller kung. Inom klanen var samhällsordningen hierarkisk med ledaren i toppen följd av druiderna, hantverkarna, bönderna och sist tjänare och slavar. Man organiserade inte samman klanerna till något som kan kallas rike. Druiderna var ett slags präster, domare, lärare, astronomer, profeter eller kungens rådgivare. De hade en tjugoårig utbildning och måste hålla lagar och all sin kunskap i huvudet. De är dessa druider som omtalas mest i berättelser om kelterna. Man odlade de fyra sädesslagen, lin, plöjde med årder och skördade med skära. Man höll husdjur, oxar, får och svin. Fynd av statyer av ryttare visar att hästar var viktiga. Kelterna sysslade också med gruvdrift. Stora fester hölls vid sådd och skörd och vid andra tillfällen då det var viktigt att offra till gudarna. Då gick det åt massor av hembryggt öl, och romare som bevittnat dessa fester förfasade sig över att vin som importerats från Rom dracks outspätt. Barbariska seder ansåg de, liksom att de tvättade sig i urin. Männen klädde sig i koltar och byxor av färgat ylle. Kvinnorna hade långa kjolar, också de av växtfärgat ylle. Lin och hampa användes också till kläder. Man har hittat tavlor med keltiberisk skrift. De hade ett skriftspråk som påminner om våra runor. Tecknen var fler, några var bokstäver andra var stavelser. Idag finns en del spår kvar i språket och maten liksom i musiken med bl. a. säckpipor. Metaller. Kelterna kände tidigt till järn och hade kunskap att bearbeta järnet till vapen och redskap. Deras korta svärd var hårt och fruktat. Ämnen till klingor grävdes ner en tid för att rosta. När de sedan togs upp skrapades rosten av och den hårdare inre delen av ämnet smiddes till svärd. Man hade också lansar och sköldar. Guldsmeder och bronsarbetare skapade vackra smycken och konstföremål. Man har hitta små smycken bestående av två delar. Dessa delades mellan vänner som var varandra trogna. Männen kunde ha tjocka halsringar som tecken på deras värdighet. Religion. Kelterna hade många gudar. Den högste var Lug. Matres tillbads för sin fruktbarhet. Andra gudar var specialiserade för hemmet, åkerbruk, väder och strid. Dessa måste blidkas med offer vid stora fester och inför strider. Man kan säga att deras gudar motsvarande romarnas men de hade andra namn. Man dyrkade också sol, måne och andra naturfenomen. Människans själ bodde i huvudet. Man halshögg fienden för att få den dödes kraft till sig själv. Huvudena kunde placeras på stolpar utanför husen. Efter döden började ett nytt liv på andra sidan och där behövdes allt man hade i levande livet. Dessa föremål placerades bredvid den döda kroppen i graven. Vid utgrävningar har man fått mycket kunskap om kelterna. Kanske hade också de stora stenskulpturerna i form av tjurar, att göra med kelternas religion. Utanför Avila står några bastanta stentjurar, kallade Los Toros de Guisando. Vårt nyår. Tack vare kelterna börjar det nya året den 1 januari. För Romarrikets utvidgning var kelterna ett hinder. Det var svårt att besegra dessa krigiska stammar. Allra svårast var de keltiska stammarna i norr. De leddes en tid av den modige Viriato. Han mördades år 139 f.v.t. Det berättades att romarna flyttade sitt nyår för att komma åt fienden. År 155 f.v.t. började kelterna bygga en mur runt sin besittning i Zaragozaprovinsen. När budet om detta nådde Rom gav senaten order om att stoppa bygget. För att agera mot de keltiska krigarna måste en ny armé rekryteras och det kunde man inte göra före de årliga valen som hölls i början av året som var den 1 mars. Olägenheten var att då skulle kelterna bli färdiga med sin murbyggnation. Då tog man i Rom beslutet att året började den första januari i stället. En romersk armé på man lyckades få invånarna att fly mot Numantia där den sista och avgörande striden stod några år senare. År 19 f.v.t. var de keltiska områdena helt behärskade av romarna. Great Torque (stora halsringen). Hittades av en bonde i Norfolk, England, Ett av de finaste keltiska smycken som funnits. Väger 1 kg. Rent guld. Mynt som visar kelternas krigiska sida. De stred ofta nakna för att skrämma fienden. 4

5 Nr 4 april 2015 Svensk Druid-Tidning Två Jubelveteraner hos logen Stonehenge Vi fick den stora äran denna kväll att dela ut inte mindre än två Jubelveterantecken. Vi gratulerar ROÄ Karl-Axel Tilljander och OÄ Bertil Nilsson till denna eminenta utmärkelse. 58 bröder samlades till denna ytterst speciella kväll. Efter stunen i Lunden så samlades samtliga till en 3-rättersmiddag som avslutades med kaffe, kaka samt avec. Talen var många och stämningen hög hela kvällen och våra gästande bröder från Riksstorlogen såg ut att trivas. Två Jubelveterantecken delades ut hos logen Wirdar Vid brödramåltiden höll RSV Rolf Mattson tal till jubelveteranerna och ÄÄ Dennis Byrskog talade och tackade bröderna för deras långa medverkan och engagemang inom logen Wirdar. De uppvaktades med varsin blomsterbukett i många olika färger. MÄ Per Bergman höll talet till fosterlandet och talade om Svenska flaggan som symbol för fosterlandet och hur den är utformad samt flaggans standardiserade mått. Han berättade också olika historier hur flaggan har uppkommit både sanna och eventuellt påhittade. Flaggorna vid Druidgården var som alltid hissade i topp när det är kallat till möte. Dagens möte var koncentrerat kring bröderna Curt Gerklev och Bo Asking som denna dag skulle föräras jubelveterantecken, 50 år som druidbröder i logen. ÄÄ Dennis Byrskog sade i inledningen av mötet att det var en stor dag för Wirdar och deras bröder att ha två jubelveteraner i logen. Var efter jubelveteranerna ledsagades in i lunden av M och två ljusbärande bröder till sina hedersplatser. På plats i Druidgården var 67 bröder samlade inkl. ämbetsmän från Riskstorlogen och Storlogen Östanland vilka skulle vara behjälpliga vid teckenutdelningen i Lunden. RSÄÄ Dag Wikman delade ut tecknen till bröderna och samtidigt de sju rosorna samt diplom. Det ideella inslaget var ett stycke musik, Nocturne, nattlig musik passande för kvällen av Evert Taube. Stycket framfördes av dagens Organist Mats Lundberg som ersatte ordinarie organist. Broder Bo Asking tackade för all uppvaktning och avslutade med en historia från sin tid i Logen. Även broder Curt tog med en historia som han upplevt under det halvsekel som han varit med i Logen. ROÄ Sigurd Lövmo höll tal till bröderna och drog några historier om samarbetet där broder Bo var delaktig och uppvaktade med en insättning till Stipendiefonden. Broder Ove Finnhult höll ett kort tal till bröderna och speciellt till broder Bo som varit hans rektor på Astradskolan. Ove berättade också historien om när broder Bo värvade Ove till Logen. Avslutningsvis tackade RSÄÄ Dag Wikman för maten och kom i talet in på verksamheten i Logerna. Att man skulle ta sig tid att i lunden förklara och informera om ritualer och symboler inom logeverksamheten. Logvärden Matz Nilsson avslutade med att bjuda till avslutning en trappa ned med kaffe och kaka. Sam Johansson 5

6 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 När Sverige skulle befria Norge och Danmark av Henrik Enander I början av april 1945 var det uppenbart att det forna stortyska riket höll på att klyvas i två delar, en nordlig och en sydlig del. I öster hade sovjetiska förband nått Oder 100 km från Berlin och höll på att omgrupperas för slutanfallet mot rikshuvudstaden, i norr hade sovjetiska förband trängt in i Nordnorge, befriat Kirkenes och där de tyska förbanden tvångsevakuerade civilbefolkningen söderut samt tillämpade den brända jordens taktik genom att spränga byggnader och broar och bränna ner byar. I väster stod Montgomerys styrkor nära Hamburg, ivrigt påhejad av Churchill som telegraferade: Jag är bekymrad över att erfara att Era pansarförbands framryckning in i Danmark försenats 24 timmar. Vi fäster den största vikt vid att komma före ryssarna både till Köpenhamn och till andra delar av Danmark. I söder avancerade allierade förband norrut i Italien och hade nått Bologna. Överallt retirerade den tyska armén och det verkade troligt att krigshandlingarna på den europeiska kontinenten snart skulle avslutas med Tysklands fullständiga nederlag. Men i Norge stod över stridsvana soldater och i Danmark c:a och ingen visste hur de skulle reagera i framtiden. Den norska exilregeringen var särskilt bekymrad och funderade på att be Sverige om bistånd. Även om en medlem av regeringen skrev i sin dagbok: Politiskt sett er det heller ikke morsomt å få svenskenet til å hjelpe seg så överlämnades redan den 1 februari en skriftlig norsk framställan till den svenska regeringen. Man ville nu endast förvarna om en senare begäran om en svensk militär intervention i den händelse tyskarna fortsatte att planmässigt ödelägga utrymda områden. Svenskarna fick själva välja att utforma ett sådant åtagande, med en diplomatisk framstöt i Berlin eller genom ett direkt militärt ingripande. Den här försiktiga framställan diskuterades ingående i den svenska regeringen som var medveten om att å ena sidan konsekvent hålla Sverige utanför krigshändelserna men samtidigt också att om ockupationsstyrkorna i Norge ödelade landet en svensk militär intervention skulle kunna bli nödvändig. Slutsatsen var den att Sverige på förhand omöjligt kunde ge någon utfästelse i frågan eftersom det var omöjligt att förutse den framtida utvecklingen men regeringen skulle följa ärendet med stor uppmärksamhet. Också ur norsk synvinkel vore det bäst att låta tyskarna förbli i ovisshet om Sveriges kommande politik. Från den danska motståndsrörelsen kom en liknande förvarning om ett senare svenskt ingripande. Motståndsrörelsen hade ingen möjlighet att på egen hand komma till rätta med de nazitrogna tyska trupperna och man befarade ett större blodbad på danskar. Den 12 april överlämnade den norska exilregeringen en framställan till den svenska regeringen. Ett läge kunde tänkas uppstå då det kunde bli nödvändigt att be Sverige företa en väpnad intervention om det skulle visa sig nödvändigt för att bespara det norska folket lidanden som skulle kasta mörka skuggor över hela Norden för en lång tid framåt. Detta skulle endast kunna uppnås om den svenska krigsmakten så snart som möjligt försattes i full militär beredskap. De två regeringarna hade två diametralt olika uppfattningar, den norska att det var sannolikt att tyskarna i Norge skulle fortsätta striden, den svenska att det norska förslaget om en svensk mobilisering enbart skulle kunna provocera tyskarna och de norska nazisterna och därmed försvåra en fredlig upplösning. Den svenske generalkonsuln i Oslo meddelade dessutom att det finns ingen önskan om en omedelbar väpnad intervention från svensk sida. Det skulle endast medföra förlust av både svenska och norska människoliv samt spoliera ekonomiska värden och dyrbar militär materiel Som bekant föreligger i Norge icke en sådan känslogrund, att svenska trupper i Norge utan vidare skulle ses med blida ögon av befolkningen. På ledande håll anser man emellertid under förutsättning av en klok ledning av och en perfekt disciplin bland trupperna - att den mera primitiva motviljan skulle övervinnas av den verkliga nytta, trupperna skulle göra. Orsaken till den norska avogheten mot ett svenskt ingripande byggde på att många norrmän, både politiker och tjänstemän, var övertygade om att den svenska regeringen kände till tyskarnas planer på invasionen den 9 april 1940 men underlåtit att informera norrmännen om detta mot ett tyskt löfte att Sverige inte skulle invaderas. På morgonen den 30 april fick de brittiska och amerikanska ministrarna i Stockholm likalydande instruktioner att i brådskande ordalag försöka övertala den svenska regeringen att samtycka till militära stabsöverläggningar för att utarbeta en plan för möjliga operationer för att ta itu med tyskarna i Norge. Efter tre timmar kunde ministrarna telegrafera tillbaka att samlingsregeringen gått med på förslaget trots att den måste ha anat att krav på marin- och landbaser på svenskt territorium kunde ställas. Vad den däremot inte visste var att den allierade planeringen räknade med svenska soldater som tillsammans med brittiska och amerikanska förband skulle invadera Norge. Att skicka svensk trupp till annat land kunde dock bara beslutas av regering och riksdag och inte av militärer. På eftermiddagen samma dag begick Hitler självmord i sin bunker. I sitt testamente utsåg han storamiralen Dönitz till sin efterträdare sedan Himmler och Göring förklarats vara folkets fiender på grund av deras kapitulationsförhandlingar. Dönitz begärde fram en bedömning av läget av general Böhme i Norge och general Lindemann i Danmark. 6

7 Nr 4 april 2015 Svensk Druid-Tidning Böhme svarade att hans förband var fullständigt intakta och även om fienden lyckades landsätta förband så gynnade terrängen försvararen, hans armé var beredd till kamp. I en dagorder den 1 maj till soldaterna i Norge hette det: Führerns befallning till oss att kämpa för Tyskland gäller idag lika mycket som någonsin. På hans befallning fortsätter vi vakthållningen i norr, obesegrade, stolta och trogna. Soldater jag förväntar mig att ni möter varje fara!. Från Danmark kom liknande tongångar, Lindemann var en fanatisk nazist som ville utkämpa en sista anständig strid i Danmark. Den 3 maj möttes representanter för ockupationsmakten i Norge och Danmark. Dönitz i Flensburg och enligt den officiella uppteckningen från mötet noterades att det militära läget i Norge var gott och Böhme var övertygad om att området kunde försvara sig självt och en längre tid. Under sammanträdet ändrades dock uppfattningarna. Dönitz insåg att fortsatta krigshandlingar inte kunde ändra på utvecklingen och det påstods också att den svenska inställningen nu var att en meningslös förstörelse av våra grannländer genom tyskt motstånd kommer Sverige eventuellt att motsätta sig genom intervention. Natten mellan den 6 och 7 maj undertecknades en kapitulationsurkund som gällde alla tyska trupper. Eld upphör skulle inträffa natten mellan den 8 och 9 maj. Per Albin Hanssons och samlingsregeringens bedömning visade sig vara riktig, den tyska ockupationen av Norge och Danmark avvecklades under ordnade former. Den svenska regeringen behövde aldrig ställas inför ett politiskt och moraliskt dilemma av oanade dimensioner. Tack för din medverkan i 100 nummer av Svensk Druid-Tidning Det är nu lite drygt tio år sedan Svensk Druid-Tidning fick ny redaktion och därmed nytt utseende. För egen del var det med skräckblandad förtjusning jag tackade ja till att börja detta arbete. Ensam hade det aldrig fungerat och till min hjälp ställde broder Henrik Enander, från logen Wirdar, upp. Det blev en tuff start. Mycket ville vi förändra - men vi beslöt att förändringarna skulle ske successivt. Att formulera vad vi ville med tidningen fick broder Henrik som ett av sina uppdrag. Han är en mästare i formuleringens konst. Slutresultatet blev att vi fick, i princip, helt fria händer av Ordensledningen hur arbetet skulle läggas upp. Nu har det gått tio år och vi blir inte yngre och yngre. Under resans gång har redaktionen utökats med ytterligare tre redaktörer. Alla med sin lilla specialitet. Senaste tillskottet är broder Kari Aarnivaara som vi känner som en ypperlig illustratör. Det är denna unika mix av ordensbröder som gör att vi kan producera en tidning av god kvalitet och med ett gott innehåll. Vid logen Wirdars möte i slutet av februari passade jag på att överraska broder Henrik med en blomsterkvast till hans hustru Gun och en flaska inspirationsmedel i gyllene påse till Henrik. Bland logens bröder runt kaffebordet hördes kommentaren hade inte en aning om att Henrik varit med i redaktionen så länge. Broder Henrik är en klippa både för vår Orden, logen Wirdar och för Svensk Druid-Tidning. Jag hoppas att vi även fortsättningsvis får njuta av hans goda skrivkonst när han delar med sig av sitt stora intresse - svensk nutidshistoria. Göran Lindgren 7

8 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 Med tack för det gamla hälsar vi framtiden Logen Halör förknippat med Mariastugan har varit en broderskapets boning under många år. Hade dess väggar kunnat tala skulle framtida lyssnare fått lära sig vad Druidskapet innebär. Under stilfulla och värdiga former har åtskilliga möten hållits. Med lite vemod har vi tagit farväl av Mariastugan. Ett farväl innebär också en reflektion över saker vi kan ha missat. Gästande bröder från andra Loger har besökt oss och därvid tackat för det varma mottagandet. Vi har vid tillfälle haft inbjudna föreläsare/underhållare som blivit avtackade under bifall från närvarande bröder. Våra möten har varit stilfulla. Vi kan därför med aktningen i behåll säga att vi lämnar ett rent bord. (Dock finns en malör, som jag med skammens rodnad måste erkänna. Sebastian Zander från Logen Dair i Stockholm har besökt oss. Glömskan gjorde att detta föll bort i tidigare skrivning till vår tidning. Helt naturligt tror vi att broder Sebastian kände den Skånska värmen i mottagandet, som faktiskt var ömsesidigt). Nu har vi ett absolut rent bord. Mariastugan kan gå till historien med ett högburet huvud. Det är inte det enklaste att byta lokal. Arbetsgrupp har utsetts, och med förslag från denna har beslut tagits i vederbörlig ordning. Av naturliga skäl diskuterades frågan om vi måste flytta till ny lokal. Frågan kan lätt besvaras med att befintliga byggnader skall rivas till förmån till byggandet av flerfamiljs-bostäder. Möjligen äldreboende. Dock vet vi inte riktigt när. Vi har som förstått inte flyttat in i färdiga lokaler. Bröder har lagt ner sin själ i utformningen. Praktiskt arbete har gjorts från modell till färdig skala. Närvarande bröder kunde vid invigningen konstatera lokalens förträfflighet. Parallellt med arbete med utformningen pågick en följd av transporter i logistikens anda från det gamla till det nya. Många bröder deltog i detta arbete. Övriga bröder som av olika anledningar inte kunde deltaga riktar ett stort tack till dessa. 8 Den stora dagen infann sig, det var tid för invigning av vår nya lokal. Många bröder hade hörsammat inbjudan. Det samlades 81 bröder varav 40 från egen loge. Så många högtidsklädda bröder blev en garant för en mycket stilfull invigning som leddes av SÄÄ Ulf Liljegren bördig från Logen Halör. Hjälp hade han från andra ämbetsmän från SL Sunnanland. Utöver dessa var Riksstorlogen närvarande. Vi har nu återigen en lund att träffas i under devisen E F E. Vi ger en eloge till samtliga ämbetsmän som agerade på ett korrekt sätt enligt ritual. Vår ÄÄ Zivko Korecic agerade på ett lugnt och värdigt sätt trots sin uttalade nervositet innan mötet. Han trodde inte riktigt på att just den nervositeten är vad som krävs för att leda ett möte av denna dignitet. Ett lovord också till vår Lv Sven-Erik Berglund som på ett mycket elegant och handfast sätt dirigerade oss till matbordets läckerheter vid den avslutande brödramåltiden. Formulerat enligt bästa förmåga, Rolf Tillberg, foto Bertil Ahlqvist

9 Nr 4 april 2015 Svensk Druid-Tidning Ett stort och viktigt beslut för logen Belenos Text Kari Aarnivaara Den 23 februari i år fattade druidstämman i logen Belenos ett stort och viktigt beslut genom att ställa sig bakom förslaget och ge bifall till att lämna in ansökan om att bilda en ny loge i Uppsala. När du läser detta har den formella ansökan skickats till RSL och SL med bifogad förteckning på minst 21 bröder av lägst druidsgrad, vilket är ett krav (enligt Oc 101) för att ansökan om att stifta en loge ska behandlas och eventuellt tillstyrkas av SL och RSL. Här nedan kan du läsa en kortfattad beskrivning av arbetet som ledde till en rekommendation till Äk att ansöka om att bilda ytterligare en loge i Uppsala. Varför en loge till i Uppsala? Logen Belenos har sedan flera år en kraftig och positiv tillväxt av nya bröder. Logen har också relativt få avhopp och en god närvaro på våra möten vilket gör att vi närmar oss gränsen för vad vi kan hantera i logelokalen. Vi stod inför alternativet att begränsa intaget av nya bröder eller bilda ytterligare en loge i Uppsala. Ordens övergripande mål är att främja möjligheten att nå fler med vårt budskap, därför blev den naturliga målsättningen för oss att påbörja arbetet med att sondera förutsättningarna för ett bildande av ytterligare en loge i Uppsala. En attitydundersökning, det första steget. För ca 4 år sedan genomfördes en attitydundersökning i logen. Den gav en fingervisning om att vi var en välmående loge och att det långsiktiga arbetet med brödravård fungerade. Uppmuntrade av det positiva resultatet av undersökningen fortsatte diskussionerna inom Äk om möjligheterna att bilda ytterligare en loge i Uppsala, eftersom man förutsåg den positiva tillväxten i logen Belenos. Rådgivande enkätundersökning till bröderna. Hösten 2013 beslutade Äk att efterhöra brödernas inställning till att arbeta vidare med tanken att bilda ytterligare en loge i Uppsala. Under rubriken Ska vi arbeta för att skapa ytterligare en loge i Uppsala? sammanställdes ett antal relevanta frågor av ÄÄ Johan Lagerström tillsammans med TjOÄ Björn Malmberg och OÄ Lars Jonneryd. Frågornas avsikt var att belysa brödernas syn på fördelar respektive nackdelar med att bilda ytterligare en loge. Och om brodern själv var positiv eller negativ till förändringen. Av de bröder som svarade på enkäten var 51% positiva, 30% negativa och 19% hade ingen åsikt. En arbetsgrupp bildades. Med stöd av resultatet gav Äk i uppdrag till br Lars Jonneryd att bilda en arbetsgrupp. Uppdraget blev att analysera de effekter som ytterligare en loge i Uppsalaområdet kan tänkas få på ett så objektivt sätt som möjligt. Gruppen skulle sondera både förutsättningar och konsekvenser och beskriva det i ett beslutsunderlag för logen Belenos Äk. Gruppen möttes första gången i maj 2014 och har sammanlagt träffats vid sex tillfällen. Förutsättningarna för gruppen har varit att betona vikten av objektivitet i möjligaste mån samt att hela vägen kommunicera frågorna med bröderna och besvara dem efter bästa förmåga. Referens logen Capella i Linköping. I början av 90-talet bildades logen Capella ur logen Neptunus. Arbetsgruppen har intervjuat br Oskar Söderqvist som var med vid bildandet. Dessutom har br Sigge Lövmo inbjudits till Belenos och deltagit som referent vid ett Eubatmöte den 24 november 2014 då bröderna fick ställa frågor till br Sigge och arbetsgruppen. Reaktionerna vid det gemensamma mötet var övervägande positiva. Intresseanmälan till bröderna. I januari 2015 skickades en intresseanmälan med frankerat svarskuvert till samtliga bröder i logen Belenos. 97 (72%) av bröderna svarade på intresseanmälan vilket får betraktas som mycket gott resultat. 27 bröder har angett att de kan tänka sig att flytta över till den nya logen. 16 av dessa säger sig också vilja ta ett ansvar och 13 har anmält intresse för att arbeta som ämbetsmän. 57 bröder säger att de stöttar bildandet av en ny loge men vill kvarstå i Belenos. Endast sex bröder är rent negativa. Med stöd av svaren från intresseanmälan bestämde sig arbetsgruppen för att rekommendera Äk att arbeta vidare med att skapa ytterligare en loge i Uppsala. Nu börjar en spännande tid, under förutsättning att ansökan beviljas av SL och RSL, för Belenos och de bröder som vill vara med och skapa den nya logen i Uppsala. Stipendiefonden behöver Ditt bidrag! Bg Skriv Stipendiefonden, på talongen så kommer bidraget rätt. 9

10 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 Haveriet Flygvapnet och kalla krigets offer Sammandrag ur Ulf Eneroths bok som författaren presenterade vid Henry Hurles Damklubbs möte. Text: Christina Fellhammar. Foto Bo Asp Ulf Eneroth är journalist på Bärgslagsbladet/Arboga Tidning. Lärare vid Poppius journalistskola. Har tidigare utgivit Tre män i disken som handlar om ett okänt svenskt världsföretag. Redaktör för flera utgivna böcker och skrifter. Medverkar sedan år 2000 i Köpingsboken. Vid flera tillfällen nominerad till Guldspaden (föreningen Grävande journalisters pris för avslöjande journalistik). Boken, Haveriet Flygvapnet och kalla krigets offer, handlar bl a om en flygolycka som inträffade den 26:e oktober 1960 då ett herrelöst J32 Lansenplan flög in i en gård i Vikbo två mil utanför Köping och sju personer omkom. Olyckan skedde när ett trösklag satt och drack kaffe i köket. Då rammade plötsligt deras hus av ett Lansenplan som hade övergetts efter ett bränslehaveri. Huset och alla sju personerna i omkommer. Deras anhörigas liv förändrades för alltid och de fick leva med obearbetade trauman. Detta var bygdens största tragedi i modern tid. Olyckan har alltid betraktats som slumpartad. Den ledde till att den då åttaåriga Inger miste sin familj och många av de närstående till de omkomna fick leva med stort trauma hela livet. Boken berättar också om de många stridsflygare som omkom under kalla krigets dagar. Det fanns fler offer i skuggan av kalla kriget. Ulf Eneroth fann förfärliga siffror som han berättar om. Det var en hemsk kultur inom flygvapnet, utan att någon reagerade. En tystnadens kultur under denna epok. Under denna tid blomstrade Sveriges flygindustri och Sveriges flygvapen var då världens fjärde största med fler än 1000 plan, och de skulle vara i luften. Flygarna hade hög status och ingen inblandad verkade intresserad av att tala högt om vad som egentligen pågick. Verkligheten var att var tredje av dessa flygplan, J29 Tunnan och J32 Lansen, i själva verket havererade eller brann upp. En av de tyngsta dagarna vid F1, Västerås, och i Sveriges flyghistoria, inträffade tre haverier. Under ett och samma dygn miste fyra flygare sina liv. Vid F16/F20, Uppsala, rapporterades sju haverier under knappt fyra månader. Två piloter dödades vid krascherna. Grundlig research. Eneroth har gjort en grundlig research av flygvapenchefen Torsten Rapps korta chefstid som varade under de 15 månaderna då det inträffade 75 flyghaverier med 46 döda. Eneroth hittade inte ett uns av antydan om detta som hade inträffat. Det var den mest olycksdrabbade perioden som aldrig kom ut till media eller människors kännedom. Förklaringarna som gavs var att man skyllde på flygarna, man sa att två av tre olyckor berodde på förarfel. I boken berättar Eneroth om var och en av de 75 haverierna. Eneroth menar att det var en följd av bristande utbildning än ett förarfel. Vad var det som gjorde att han skrev denna bok? Kanske det egentligen började då Ulf Eneroth som liten pojke var nyinflyttad till Köping. Då berättade en klasskamrat för honom att både hans farfar och hans farbror dött när ett flygplan störtade in i deras hus. Denna händelse kom att prägla Ulf Eneroths yrkesliv några årtionden senare. 50-års dagen av olyckan i Vikbo blev utgångspunkten för journalistens Eneroths efterforskningar. Forskningsresultatet publicerades först som en artikelserie år 2010 och resulterade sen i en innehållsrik bok på 365 sidor. Han insåg att haveriet i Vikbo sätts i ett historiskt mycket större sammanhang och perspektiv. En tidsperiod som få idag känner till och där offren var otaliga under kalla kriget. Eneroth inhämtade information ur Krigsarkivet. Han pratade med olika människor som hade berörts av olyckan och likaså med piloter som flugit planen. Konstruktionsfelet var känt. Eneroth gjorde ett riktigt scoop då han hittade arkivuppgifter i Krigsarkivet om haveriet i Vikbo och om att det var ett välkänt problem att J32 Lansen hade ett konstruktionsfel i bränslesystemet. Av haverirapporten framgick att bränsleproblemen med Lansen var kända redan sen 17 månader före olyckan. Men flygningarna stoppades inte. Flottiljerna gavs sex månader att åtgärda felen från det att de fått reservdelar. Reservdelarna till Lansenplanet som havererade i Vikbo låg ouppackade på F6 i Karlsborg. Planet hade fått problem med bränsletillförseln redan 15 kilometer från nedslagningsplatsen. Piloten sköt ut sig och klarade livet med hjälp av fallskärmen. Planet fortsatte herrelöst och kraschade till slut in i köket där de sju personerna satt. Katastrofen berodde alltså på ett känt fel och hade kunnat undvikas. Också utanför Kalmar skedde en olycka med ett Lansenplan av samma anledning. Eneroth skrev då ett första utkast. Han fann att han hade en intressant historia för en bok. Han skickade in manuset till Norstedts förlag och Albert Bonniers förlag. Efter två veckor fick han svar från Albert Bonniers förlag som ville ge ut boken. Många intervjuer. Eneroth har intervjuat många av dem som överlevde dåtidens flyghaverier och med olika människor som hade berörts av olyckan och likaså med piloter som flugit planen. -hur kunde det ske/ tillåtas och framförallt få fortgå under kalla kriget? -vilka var de unga flygarna-unga män i tjugoårsåldern? -hur fostrades de i dåtidens, tystnadens flygkultur? 10

11 Nr 4 april vad låg bakom flygvapnets expansion till att bli världens fjärde största flygvapen och Sverige fick Tunnan, Lansen, Draken och sedermera Viggen och JAS 39 Gripen. Osårbara ungdomar. Under 50 och 60-talen älskade osårbara tjugoåringar att spaka Tunnan och Lansen i ständiga, krigsliknande övningar med otyglade lågflygningar. Samtidigt hade Tunnan och Lansen ett förfärligt haverifacit. Var tredje plan havererade eller brann upp. Flygarna betalade priset. Att kritisera dålig utrustning var inte tillrådligt för den som ville vara kvar i flygvapnet menar Eneroth. Han säger också att det var en tystnadens kultur där det viktiga var att planen var i luften, inte att kända fel åtgärdades snabbt. Det var det svenska flygvapnet under den tiden. Tre decennier efter Vikbo olyckan kunde flygvapnet genom förändrad flygkultur och ett systematiskt säkerhetsarbete nå fram till nollversionen, ett år utan flyghaveri med dödsoffer. Sedan nästan tjugo år har heller ingen stridsflygare omkommit. Under Rapps ledning hade kända brister negligerats i Lansens bränslesystem och i väntan på beordrade reparationer ändå tillåtit fortsatt flygning. Först från 1964 förväntades flygarna göra driftstörningsanmälningar, men inte förrän 1966 då Riksåklagaren gick ut och sade att ingen skulle åtalas för att ha gjort anmälningar kom vändpunkten, och systematiskt säkerhetsarbete är nu en integrerad del av verksamheten. Flygvapnet tog kontakt efter 55 år. Eneroth avslutade sitt författarbesök med att berätta också om hur Flygvapnet idag, 55 år senare, har uppmärksammat olyckan i Vikbo och de närståendes trauma under alla år. Detta och hur flygvapeninspektören, chef för flygvapnet, Anders Silwer tog kontakt med Rune Andersson vars fädernesgård blev drabbad och Rune miste stor del av sin släkt. Rune Andersson fick leva med obearbetad sorg och bitterhet i femtio år när fädernesgården krossats och hans anhöriga omkommit. Anders Silwer tog kontakt och visade empati för hans trauma som han hade haft i alla år. Stipendiefonden behöver Ditt bidrag! Bg Skriv Stipendiefonden, på talongen så kommer bidraget rätt. SVENSKA BIRGITTA- RIKSSTORLOGEN I oktober 2014 avhölls Birgitta-Logens 7:e Riksmöte i Hässleholm med logen Aureola som värdloge. Efter riksmötesförhandlingarna installerades de nya Riksstorämbetssystrarna under högtidliga former. I början av februari skedde övergång av logen Trinitas, Gladsaxe, Danmark till Svenska Birgitta-Riksstorlogen efter 28 års tillhörighet till Den Norske Birgitta- Riksstorlosje. Det högtidliga överlämnandet av logen skedde på ett högtidsmöte i Gladsaxe där Riksstorämbetssystrar från både Norge och Sverige var närvarande. På detta möte installerades även det nya ämbetskollegiet i logen Trinitas av Birgitta- Storlogen Södra Kronan under vilken logen Trinitas nu tillhör. En ny grundloge i Älmhult kommer att instiftas den 16 maj 2015 av Svenska Birgitta-Riksstorlogen. Under våren 2015 startas ett nytt Birgittasällskap i Oskarshamn. Vi gläder oss åt utvidgningen av Birgitta-Logerna i Sverige. I år uppnår vi antalet sjutton grundloger och förhoppningsvis har vi en artonde loge instiftad nästa år. SVENSKA BIRGITTA-RIKSSTORLOGEN Berit Andersson, Hst L O S Svensk Druid-Tidning Idris på finalmatcherna i SM i Bandy 2015 Tolv glada bandyentusiaster hämtades upp i Strängnäs med buss av broder Peter Tengbrand för att få njuta av bandyfinalerna å Tele2 Arena lördagen den 14 mars. Bröderna Bengt Petersson och Hans Söderberg såg till att förplägnaden var god och glädjen stor i vårt sällskap på väg mot Stockholm. Väl på plats vid arenan intog vi så småningom våra platser och såg bronsmatchen mellan Villa Lidköping B och Hammarby IF, en snäll och trevlig match som Hammarby IF vann i förlängning. Därefter en välbehövlig lunchpaus i goda vänners lag med dryck och mat därtill. Bandyfesten fortsatte med SM final mellan Västerås SK/BK och Sandvikens AIK/BK. Västerås visade sig vara för starka denna dag och erövrade sin SM buckla, den 19:e i ordningen, och fick fina guldhjälmar på. Måhända startskottet på en ny grönvit storhetstid. Mycket bra underhållning med snabba och skickliga spelare och med ett formidabelt målvaktsspel. Det blev en minnesvärd dag för oss alla. Ett stort tack till broder Conny Karlsson för ett fint arrangemang. En lugn, trivsam och sansad busstur till vårt Strängnäs avrundade denna härliga utflykt. Text: Hans Jandér och Foto: Ulf Tengbrand Y-Z Ämbetskollegiet Hst Uppl S Christina Hyttfors, logen Astrea, Ljungby, Hst L O S Berit Andersson, logen Ceres, Ulricehamn, Hst L V O S Viveka Hansson, logen Afrodite, Trelleborg, Hst L S Sekr Mona Holmström, logen Mona, Umeå, Hst L S Kass Eva Holm, logen Afrodite, Trelleborg, Hst L S Cer Ulla Johansson, logen Coventina, Kalix. 11

12 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 Druidmöte på Cypern Många nordbor söker sig under en stor del av vinterhalvåret till ett varmare klimat. Cypern har för flera av dessa blivit en populär ö och i den f. d gamla fiskebyn Agia Napa har man funnit en perfekt plats för att övervintra och fly bort från den mörka och kalla perioden hemma i Skandinavien. Bland övervintrarna kan man finna ett antal druidbröder som har sitt viste här. Sedan 2008 har bröderna samlats till ett druidmöte som vanligtvis hålls i början på mars innan det är dags, att liksom flyttfåglarna, bege sig norröver och hem till den svenska våren. Enligt vad som berättades för mig så började det med den druidiska ringen. På boulebanan fick hustrun till en druidbroder se att en medspelare bar ringen och berättade detta för sin man som därefter tog kontakt med personen i fråga. Det visade sig vara OÄ Olle Andersson från logen Iris. Tillsammans med OÄ Kjell Eriksson, logen Eos, togs så initiativ till de årliga druidmötena på Cypern. Tisdagen den 10 mars samlades tio bröder till en sammankomst hos OÄ Bertil Andersson från logen Guta som gästfritt upplät sin bostad för ändamålet. Ett möte som genomfördes helt utan ceremonier och rituella inslag men i god druidisk anda. Närvarande var: Bengt Edholm, Arcturus, Kjell Eriksson och Gunnar Fransson, Eos, Eddie Schef och Bengt Kumlin, Grannos, Göte Nilsson, Bertil Andersson, Jan-Erik Wessman och Bertil Klingvall från Guta samt Assar Hansson, Merkur. Vi samtalade om olika druidiska frågor, bl. a om rekryteringen till Orden. Glädjande var att medlemsutvecklingen i de närvarande bröders loger är positivt. Noterades att genom Druid-Tidningen följer bröderna med i vad som händer hemma i resp. loge. Initiativtagare och sammankallande till mötet var Kjell Eriksson. Han svarar för att traditionen lever vidare så att druidbröder förhoppningsvis även framöver kan hålla sin sammankomst här i Agia Napa. Detta uppskattas med tacksamhet av bröderna. Med säkerhet finns det flera övervintrande bröder på Cypern som kan ha intresse att delta i kommande möte. Intresserade kan kontakta broder Kjell Eriksson, logen Eos, genom att söka honom via Druid-Ordens hemsida. Medan bröderna dryftade sina frågor träffades deras damer på restaurang Paula för en liten förfest innan bröderna anlände för att inta en gemensam måltid. Kvällen försvann som vanligt fort i trevligt sällskap och gemytlig samvaro. Mätta och belåtna begav vi oss hemåt i den ljumma kvällen, var och en till sina visten. Till Sunwing Resort åkte vi flott i den vita limousin-taxin. Undertecknad med hustru Ragnhild hade turen att pricka in vår vecka i Agia Napa då druidmötet ägde rum. Ett varmt tack till alla för att vi blev så väl omhändertagna av vinter-cyprioterna. Text: Jan-Erik Wessman, logen Guta Stipendiefonden behöver Ditt bidrag! Bg Skriv Stipendiefonden, på talongen så kommer bidraget rätt. Aquilas studiebesök på Brigadmuséet i Karlstad Brigadmuseum är ett försvarshistoriskt museum i Karlstad och invigdes den 1 juni 2013 av prins Carl-Filip, som är Hertig av Värmland. Muséet är en del av nätverket, Sveriges Militärhistoriska Arv och bedriver museiverksamhet som främjar kunskap och känslan för delar av det Svenska försvarets historia och kulturella utveckling. Basutställningens övergripande idé är att göra en tidsresa under Kalla kriget. Man följer den svenske infanteristen med utgångspunkt i det svenska invasionsförsvaret som utvecklades under andra världskriget, till dagens insatsförsvar, som präglas av internationella insatser. Parallellt görs nedslag i det civila samhället under samma tidsepok. Vad hände runtom i världen under det kalla kriget och kom det att påverka oss? Vid vårt besök fick vi information av två före detta officerare. Göran Andersson tecknade en bakgrund till Brigadmuséets tillkomst. Olle Ehn guidade initierat oss runt i muséet. Text och foto Ulf Widén CURT ZETTERQUIST SEGRADE I AQUILAS BOWLINGMÄSTERSKAP I mitten segraren Curt Zetterquist, till höger tvåan Lars Hofling och till vänster trean Håkan Skoglund Årets bowlingmästerskap gick av stapeln med 14 deltagande bröder. Curt Zetterquist har en förmåga att rulla klotet med stor precision och kammade hem segern med 487 poäng. Han blev även mästare i fjolårets mästerskap. Tätt följd av Lars Hofling som belade andra platsen med 485 poäng och på hedrande tredje plats Håkan Skoglund, som presterade 432 poäng. Tröstpriset, en slickepinne, tillföll Dan Bergeld. Text och foto Ulf Widén 12

13 Nr 4 april 2015 Svensk Druid-Tidning LANDET RUNT Ordens Förtjänsttecken Vid SL-Västanlands möte i Falkenberg uppmärksammades ROÄ Jan Winroth med att tilldelas Ordens Förtjänsttecken. Broder Jan har under en följd av år varit ämbetsman i GL och SL och där nedlagt ett förtjänstfullt och oegennyttigt arbete för vår Orden. Vår förträfflige Org Nils-Göran Jonasson som också är den broder som står för flest ideella inslag framförde med trumpetinställd orgel Träd fram du nattens Gud eller Fredmans sång nr 32, av Carl Michael Bellman. I efterlogen bjöds det på en vällaghade meny. Broder Ingvar Strömberg stod för talet till fosterlandet. ÄÄ Dennis Byrskog höll traditionsenligt talet till de nyvordna druiderna och broder Anders Bondesson tackade för recipiendernas räkning och efter drickom ur bjöd logevärd Matz Nilsson bröderna ner till kaffeborden för fortsatt samkväm. Bakom tangenter och kamera, Mats Höstbo Svenska Druid-Ordens Förtjänsttecken kan tilldelas broder som tillhört Orden i minst tjugo år och innehar Druid-Ordens Stjärntecken och som varit medlem i Ordensrådet i en period, eller som varit storlogeämbetsman i två perioder, eller som varit grundlogeämbetsman i tio perioder, eller som under en lång följd av år utfört ett framgångsrikt druidiskt arbete. 8 Logen Wirdar Ljungby Druidgradgivning den 11 mars Det känns som att våren är här, solen skiner, det är ljust ute och termometern visar hela fem sex grader plus när vi går till logen denna onsdagskväll för att delta i årets Druidgradgivning. 44 druider och fem spänt förväntande barder samlades, varav en broder, Michael Hallgren, hade kört dryga 20 mil från logen Camulus i Skövde. Det förrättades en högtidlig och traditionsenlig gradgivning under ledning av ÄÄ Dennis Byrskog där bröderna Tommy Hultberg, Roger Lydén, Mikael Antonsson, Sven-Erik Millborg och Anders Bondesson invigdes som druider. 9 Logen Merlin, Karlskrona Sex nya bröder och en veteran Det var hög stämning när logen den 21 mars hade eubatmöte med reception och tog in sex nya bröder. Senaste gången detta hände var Det visar att det rekryteringsarbete som ämbetsmännen dragit igång verkligen gett resultat. Under kvällen fick logen också ytterligare en veteran bland sina medlemmar. Kvällen inleddes med en förenklad Druidstämma. Därefter var det dags för ÄÄ Dennis Larsson att hälsa 50 bröder välkomna. Han vände sig speciellt till representanterna i Druid-Ordens Understödsförening som förlagt sitt möte till Karlskrona. Efter sedvanlig logeöppning var det dags för reception av sex nya bröder. Ceremonin genomfördes på ett på ett mycket stämningsfullt sätt och den inramades med fin musik sammanställd av Org Ulf Ottosson. När receptionen var klar trädde SMÄ Peter Sunnanek, SM Rickard Jönsson och OÄ Tommy Anbrand Våra nya bröder stående fr.v. Simon Johansson, Henrik Liljegren och Lennart Jalling. Sittande fr. v. Joakim Persson, Claes Persson och Anders Malmörn. Nyblivne veteranen SOÄ Hans Assarsson med OÄ Tommy Anbrand, SMÄ Peter Sunnanek samt SM Rickard Jönsson in i Lunden för att tilldela SOÄ Hans Assarsson Ordens Veterantecken. I efterlogen serverades en god tvårätters middag. Talet till fosterlandet hölls av MÄ Anders Welltén och talet till veteranteckenmottagaren hölls av broder Tommy Anbrand. Hans Assarsson betonade i sitt svarstal att trivseln i logen och vikten av att besöka andra loger. ÄÄ Dennis Larsson kom i sitt tal till recipienderna in på att ordet eubat betyder lärling och hoppades att våra nya 13

14 Svensk Druid-Tidning Nr 4 april 2015 bröderna skall besöka logen ofta. Broder Anders Malmörn talade för recipienderna och tackade för att de fått bli medlemmar. Broder Rolf Persson läste en dikt av forne brodern Oscar Lindqvist. ROÄ Claes Nilsson tackade för att Understödsföreningen kunnat förlägga sitt möte till Karlskrona. Han framförde också tack till logevärd och restaurangpersonal för en god middag. Efter att M Johan Snaar brutit taffeln fortsatte samvaron med kaffe och avec, innan det var dags att bege sig hemåt i den kyliga vårkvällen. KEA Ämbetsmannakåren genomförde receptionen på ett värdigt och ritualenligt sätt. Kvällens Lv Thomas Ahlqvist hälsade bröderna välkomna till kvällens festmåltid. MÄ Morgan Evaldsson höll talet till fosterlandet, ÄÄ talade till recipienderna och för dessa talade Peter Rönn. Som vanligt var det en god och gemytlig stämning i efterlogen vilket gör att vi redan ser framemot nästa möte. Vinprovning tillsammans med damer Lördagen 28 februari slogs dörrarna upp på Logernas Hus för vinprovning tillsammans med våra damer. De drygt 60 närvarande törstade inte bara efter ädla drycker, utan även om kunskap. Broder Sune Carlbom, med benägen hjälp av hustru Eva, lotsade oss igenom kvällen med bildspel, gedigen egen kunskap och berättelser om besök på flertal vingårdar runt om i södra Europa. 14 Logen Morvin, Luleå Eubatmöte den 27 februari Denna fredag kändes allt på topp, förväntningen på kvällen var inte bara lite oväntad då vi skulle inviga inte mindre än fyra nya bröder i vår Orden. M var lite oroad då han själv skulle ledsaga de nya bröderna men hela möte genomfördes ritualenligt och nästan två timmar senare var vi fyra fler i vår loge. Underhållning av logens egen orkester med bröderna Tore Alsing, S-O Theander och Stig Nordlund Till kaffet skiftades det bord och nya konstellationer skapades. Grupper bildade nu lag i den musikquiz som nu väntade. Broder Sven-Olof Theander hade satt ihop en rad kluriga frågor vilket gav upphov till livliga diskussioner. Ett vinnande lag utsågs och vad skulle de vinna om inte - varsin flaska vin. Bardgradgivning den 12 mars ÄÄ Christer Ström hälsade bröderna välkomna till kvällens Bardating där den stora begivenheten var att upphöja nio eubater till barder. Receptionen genomfördes med bravur och precision enligt gällande ritual. TjOÄ Leif Burwall ÄÄ Niels Klitgaard MÄ Seth Johansson med våra nya bröder Rick Edberg, Erland Nilsson, Anders Nilsson och Erik Nordell När vi kom ner från lunden väntade en välsmakande middag tillagad av vår Lv. En mycket uppskattad måltid som vi gärna ser som återkommande inslag. Som vanligt serverandes kaffe och kaka efteråt. Givetvis blev kvällen sen men trevlig. M Mikael Åkerström 18 Logen Cynthus, Ulricehamn Eu-möte med reception den 26 februari ÄÄ Christer Ström hälsade bröderna välkomna till kvällens Eubatmöte där kvällens höjdpunkt var reception av fem nya bröder. De nya barderna: Jim Elbemo, Leif Olofsson, Anders Neuman, Christer Sprigg, Patrik Karlsson, Jacob Eriksson, Patrik Andersson, Mikael Gröndahl samt Lars Neuman. Kvällens Lv hälsade bröderna välkomna till den stundande brödramåltiden och gratulerade barderna till att tagit ytterligare ett steg på sin druidiska bana. Då MÄ inte kunde deltaga vid brödramåltiden blev det ÄÄ uppgift att både hålla fosterlandstalet och talet till de nya barderna. Broder Leif Olofsson sa sig ha fått Svarte Petter och därmed till uppgift att hålla talet från recipienderna. Vi konstaterade att trots Svarte Petter hölls talet på ett mycket förtjänstfullt sätt. LOA Våra nya eubater: Johannes Lönqvist, Peter Rönn, Jean Paul Zakhory, Michael Nielsen och Lars Svensson 22 Logen Derva Östersund Gradgivning och reception den 15 mars När Handbarden tappade byxorna och om Druiden som försvann! Ännu en Långlördag till ända. Tänker inte nämna något om mat och dryck för det vet ju alla att det brukar vara fulländat. Men att vi fick tillfälle att se tre bröder upphöjas till Druider, att vi fick välkomna fyra bröder till Bardgraden samt sist men inte minst fick vi inviga en ny broder i vår loge, måste man ju skriva om. 14