Tre tennismusketörer!

Transkript

1 Tre tennismusketörer! Tisdagen den 29 maj kommer för mig att i all framtid vara en historisk dag. Då hade jag nämligen förmånen att äta lunch med de två legendarerna Jan-Erik Lundqvist och Ulf Schmidt tillsammans med den - på den tiden då det begav sig - lovande junioren Jan Fredell. För en tid sedan firade Sveriges Tennisveteraner (STV) Jan-Erik Lundqvist på hans 75-årsdag. Allt om den händelsen finns att läsa här: ErikLundqvist75ar/ I samband med denna uppvaktning tog Jan-Erik Lundqvists ungdoms- och tenniskamrat Jan Fredell initiativet till en lunchträff mellan de tre tennisvännerna från förr tillsammans med STV:s redaktör. Lunchmötet skedde således tisdagen den 29 maj kl 12 på Ulla Winblads restaurang. Det blev ett för redaktören minnesvärt och utan överord fantastiskt trevligt lunchmöte med de tre tennismusketörerna! (Lägg märke till att Ulf och Jan-Erik har valt att sitta på samma sida om varandra som på tennisbanan i sina dubbelmatcher. Ulf till höger och Jan-Erik till vänster.)

2 Lunchen kom att domineras av många trevliga tillbakablickar och roliga historier från en gången tid där Sven Davidson, Torsten Johansson, Lennart Bergelin, m fl spelade huvudrollerna. Men vilket är då Ulfs och Jan-Eriks roligaste minne från deras enastående tenniskarriärer? Ulf: Det var i Sydaustraliska mästerskapen Och naturligtvis på gräs, det var det alltid i Australien på den tiden. Jag hade just gått till semifinal efter att ha besegrat Neale Frazer och Rod Laver ("har aldrig haft problem mot vänsterhänta", skrattar Uffe)... och nu besegrade Janne världsettan Ashley Cooper i sin kvartsfinal. Det var rena ökenhettan den dagen, säkert grader, och australiska DC-coachen Harry Hopman kom ursinnig in i omklädningsrummet, gick fram till Cooper, som trött satt och flåsade på en bänk, riktade ett pikfinger mot honom och sade: - "Bana 12, träningsoverall, om 10 minuter!!" Jag tror att Cooper vann nästa tävling, minns Uffe leende. Jan-Erik: Mitt roligaste tennisminne är när jag som okänd junior spelade junior- SM i Köping Det var bara en klass på den tiden, 18 år och yngre. Storfavoriter var Uffe Schmidt och Hasse Garell från Kungliga klubben, båda tre år äldre än jag. De hade just tagit körkort och kom i varsin bil, jag i buss. Kommer ihåg att jag bara hade en riktig racket med mig, som måste hålla hela veckan. Du milde så orolig jag var varje morgon när jag undersökte racketen. Den höll och jag vann sensationellt mitt första junior- SM. Den känslan går inte att beskriva!

3 Och vilket är då Jan Fredells roligaste minne från sin tenniskarriär? Jan: Det roligaste minnet är väl när jag år 1954 hade deltagit i Wimbledontävlingen för juniorer och jag sista tävlingsdagen befann mig på banorna utanför Wimbledon tillsammans med min engelske kompis för att träna. Jag hade nämligen inte fått några biljetter till Wimbledon på finaldagen. Då kom Jaroslav Drobny för att träna med sin hustru inför sin singelfinal senare under dagen. När hon stukade foten fick jag och min kompis uppgiften att slå några bollar med Jaroslav Drobny. Han blev så nöjd med oss att han utsåg oss till sina maskotar. Det innebar att vi fick följa med honom i hans biltransport till Wimbledon. När vakterna undrade vilka vi var fick de svaret: Det är mina maskotar! Under hela den fem set långa finalen satt vi närmast honom på läktaren. Vid varje sidbyte flämtade Jaroslav: I am so tired! Men vad gjorde det? Han vann med 9-7 i femte set över Ken Rosewall! Under lunchen överlämnade Bo Hemborg till de tre tennismusketörerna STV:s jubileumsnummer av STV:s tidning Scratch framtagen till föreningens 40- årsjubileum. I detta nummer finns bl a två artiklar om tennisstjärnorna Jan-Erik Lundqvist och Ulf Schmidt. Nu blev de två på nytt påminda om hur bra de har varit.

4 Avslutningsvis överlämnade Jan-Erik och Ulf till Jan Fredell boken Fördel Sverige, hundra år med Davis Cup, Av bl a Patrik Cederlund och Björn Hellberg. På första sidan kan man läsa följande text: Till Janne Fredell! sparringpartner, klubbkompis, första-server, dunderspecialist, med tack för formidabel lunch som vi utgår från blir en tradition! Vännerna Uffe och Janne

5 Så var det dags att säga adjö efter en mycket trevlig lunch. Lunchen fick en värdig avslutning i form av att Jan Fredell gav sina gäster limousinetransport till närmaste T-bana. Tack, Jan! Vid pennan: Bo Hemborg STV