Seminarium om Sverige och Arktis 16 december 2010

Transkript

1 1 Seminarium om Sverige och Arktis 16 december 2010 Urfolken och Arktis Låt mig inledningsvis kommentera de senaste dagarnas dramatik och tragik med anledning attentatet i Stockholm sett från ett samiskt och till en del från arktiskt perspektiv. Samerna och det arktiska folken har genom historien fått i det närmaste en stämpel på att vara fredliga, framförallt därför vi tog väl hand om både gäster och sedermera också stora skaror invandrare. Vi samer har inte heller varit involverade i krigiska aktiviteter internt eller mot folken och staterna som efterhand koloniserade Arktis. Samtidigt har samerna fått uppleva de yttersta konsekvenserna av krig i samband med andra världskriget när finska Lappland och Finnmark på norsk sida brändes ned till grunden. Attentatet i Stockholm innebär nu att den konflikt Sverige är involverad i Afghanistan också får en nationell dimension. Hur Sverige kommer att hantera denna tragiska händelse kommer att vara ett stort test på det svenska samhälles mognad sett även ur ett arktiskt/samiskt perspektiv. När det gäller konflikter i ett arktiskt perspektiv är det primärt den europeiska delen av arktisk som präglats av spänning och krig. Det kanske inte så märkligt eftersom huvuddelen arktiska stater och nationalstatsgränser finns i denna region.

2 2 Det traditionella samiska området täcker numera fyra nationalstater och är Europas dörr mot polarområdena i norr. Det är lite mer än 400 år sedan som en del av detta område blev inkluderat i det svenska kungadömet. För 400 år sedan var kanske detta område mer mytomspunnet än idag, men lite av magin finns fortfarande kvar. Européerna beskrev ofta detta som Ultima Thule den yttersta norden och som befolkades skidåkande jägare skirtifenni och andra märkliga varelser. Det berättades att folket var fredligt och vänligt, men som med viss respekt omtalades vara trollkunniga. Området tycktes också vara rikt på allahanda resurser. Detta område lockade till sig äventyrare, vetenskapsmän och även kungamaktens och tsaren män till denna nordliga utpost. Den svenske Rikskanslern Axel Oxenstierna uttalade på mitten av 1600-talet med anledning av de rika malmsträcken att i Lappland hava vi vårt Indien. Han var inte fel ute i veckan blev det klar att ny järngruva, av format större, öppnas i Pajalatrakten. Tankeväckande är också Carl von Linnés euforiska beskrivning av högfjällen i Lapponiaområdet ovanför Kvikkjokk Han visst inte om han var i Indien eller Afrika när han såg alla dessa rara växter. Den svenska statens intresse för Arktisk har växlat genom historien. För 200 år sedan förlorade Sverige sina kustområden mot Barents hav när Sverige miste sin andra rikshalva Finland. Numera är väl det samiska folket som mer eller mindre är den enda länken Sverige har till kustområdena i norra ishavet. Dessutom har den geopolitiska situationen förändrats med Sovjetunions fall och Sveriges och Finlands anslutning till den Europeiska Unionen. Detta har dramatisk förändrat den samepolitiska situationen.

3 3 Bildandet av Arktisk Råd och Barents rådet är del av en process som präglats av avspänning, gränsöverskridande samarbetet och ekonomisk utveckling. Etableringen Sametingen på norsk, finsk och svensk sida kan också ses som delar av denna process. Jag vill särkilt uppmärksamma att samerna på rysk sida nu har beslutat att etablera ett Samiskt folkvalt organ vid en konferens i Murmansk i förra veckan Det är svårt att bortse från historien om man vill förstå samtiden och lösa framtidens problem och utmaningar. Det gäller både berörda stater och folken i Arktis. Polarområdena och dess (ur)folken står inför stora utmaningar. Det nyligen avslutade klimatmötet i Cancun är ett kvitto på detta. FN: s klimatpanels scenarier i framlagda rapporter är skrämmande i all sin tydlighet. För många människor smälter bokstavligen isen under deras fötter och med detta är också deras livsunderlag, kultur och språk hotat. Orsaken till polarfolkens utmaningar är omvärldens användning av kolbaserade energisystem. Den traditionella samiska ekonomin som renskötsel, jakt och fiske står också inför en stor omställning om prognoserna om den globala uppvärmningen står sig. Samtidigt pågår ett intensivt ekonomisk och politiskt schackrande om exploateringen av olje- gas- och andra naturresurser i Polarområdena. I havsområdena utanför Sápmi i Barents- och Karahavet beräknas ca % av världens gas och oljeresurser att finnas. Parallellt med de geopolitiska förändringarna i Arktis, speciellt i den europeiska delen, har det skett dynamisk utveckling inom folkrätten kopplat till urfolkens rättigheter. Inom ramen för CBD (Konventionen om biologiskt mångfald) föregår en intressant process som rör både traditionell kunskap och urfolkens rätt delta i

4 4 beslutsprocesser och att få ta del av generering av överskott. Här kan nämnas att FN:s Permanenta Forum för urfolks frågor bildades 2001 med säte i New York. I september 2007 antog FN:s generelförsamling deklarationen om urfolkensrättigheter, vilket som kan betecknas som ett paradigmskifte i synen på urfolksrättigheter. En av det stora stötestenarna i dessa förhandlingar var frågan om rätten till självbestämmelse. I detta sammanhang vill jag notera min tillfredsställelse att Sverige i sin rapportering till FN s.k. treaty bodies redan 2006 konstaterade att urfolk har rätt till självbestämmande. Sveriges principiella hållning till urfolkens rätt till självbestämmande och FN:s generalförsamlings beslut att anta deklarationen om urfolkens rättigheter har sannolikt bäddat för riksdagens beslut i juni och i november 2010 att explicit erkänna samerna som ett folk i den reviderade grundlagen. Revideringen i grundlagen är ett stort åtagande för Sverige som på sikt kan innebära positiva förändringar för samerna och kommer med stor sannolikhet följas med intresset av det internationella samfundet. Alla dessa insatser kan naturligtvis sammankopplas med arbetet att förverkliga den föreslagna nordiska samekonventionen. Regeringarna och Sametingen i Sverige, Norge och Finland beslutade den 22 november 2010 förhandlingarna om en Nordisk samekonvention ska påbörjas under 2011 med en tidsplan på fem år. Utifrån denna introduktion vill jag dels redogöra lite kring samernas samarbete med andra urfolk i Arktis och dels om urfolkens Arktiska agenda. Samiska parlamentariskt råd (SPR) etablerades år 2000 av Sametingen i Norge och Finland som medlemmar, Sametinget i Sverige blev medlem 2002 och samerna i Ryssland har observatörsstatus. SPR övergripande syftet är att stärka det gränslösa samarbetet mellan samer och föra samernas gemensamma talan internationellt.

5 5 SPR har antagit en gemensam klimatpolitisk strategi i april 2010 i vilken anges att det viktigaste sättet för det samiska samhället att anpassa sig till ett förändrat klimat är genom att minska sårbarheten och samtidigt öka den ekologiska och sociala resiliensen för människan, djuren och naturen i Sápmi. SPR anser att klimatförändringarna endast kan lösas genom samarbete och genom att till vara det bästa av all kunskap den samiska kunskapen är därför oerhört viktig och är en viktig del av lösningen i denna utmaning. Jag vill här citera Victoria Tauli-Corpuz, tidigare ordförande för Permanent Forum för urfolk: Och det är urfolken som i hög grad är bärare och bevarare av den kulturella och biologiska mångfalden! I vår tid när vi talar om ekonomisk kollaps och klimatförändringar, blir det uppenbart att urfolken har något värdefullt att bidra med för en hållbarare utveckling Urfolken är inte problemet vi är en del av lösningen SPR har i sin klimatpolitiska strategi särskilt pekat att Sametingen på ett jämbördigt sätt ska kunna delta i beslutsprocesser på nationell och internationell nivå att jordens medeltemperatur inte får höjas (Cancun) (1,5 gr målet) att samisk traditionell kunskap respekteras vid implementering av konventionen om biologisk mångfald, artikel 8 (j) att samisk traditionellt nyttjande av biologiska resurser enligt traditionella kulturella metoder enligt artikel 10 ( c ) i konventionen om biologisk mångfald respekteras att ett officiellt urfolksorgan etableras inom ramen för FNs klimatavtal med särskild uppgift att följa klimatförändringsprocesser som rör urfolk

6 6 att Sametingen tillställs ekonomiska resurser för klimatarbete och traditionell kunskap att särskild forskning kring klimatförändringar och urfolk etableras Urfoken inom Arktis deltar i Barentssamarbetet (Danmark, Finland, Island, Norge, Ryska federationen, Sverige och EU-kommissionen). ) Idag deltar tre urfolksgrupper i Barents samarbetet samer, nenetser och vepser. Arbetsgruppen för urfolk WGIP (Workinggroup för indign people) som idag har en rådgivande funktion till Barentsrådet. (Lars-Anders Baer, ordförande) Urfolken har gemensam representation i Regionrådet och eftersträvar att även få representation i Barentsrådet. Barentssamarbetet omfattar i stort sett alla samhällsområden som är viktiga för urfolken såväl ekonomi, energi, hälsa, kultur, miljö som urfolksfrågor. Under Sveriges ordförandeskap har fokus lagts på klimatfrågor. Enligt min mening påverkar klimatfrågorna alla samhällsområden i synnerhet för urfolken i Arktis. Därför att det glädjande att det i Barentsrådets Tromsö deklarationen från 2010 slås fast betydelsen av urfolkens aktiv medverkan inom Barentssamarbetet. Av särskild betydelse är att urfolkens medverkan ska ske fullt ut, effektivt, långsiktigt och likvärdigt. Jag vill också här nämna Europeiska unionen ställningstagande om Arktis. I Sveriges anslutningsfördrag till EU 1994 finns ett litet protokoll som rör det samiska folket. I protokoll 3 erkänns de nordiska ländernas förpliktelser gentemot det samiska folket enligt nationell och internationell rätt, att länderna är fast beslutna att bevara och utveckla det samiska folkets försörjningsmöjligheter, språk, kultur och levnadssätt, att beakta att den samiska kulturen och samernas försörjning är beroende av primära förvärvskällor som renskötsel i traditionella områden för samisk bosättning.

7 7 Jag vill också lyfta fram EUs huvudprincip i den Europeiska unionens utvecklingspolitik nämligen den att urbefolkningar medverkar fullt ut och fritt samtycker efter att ha informerats i förväg. Urbefolkningars rättigheter är en tematisk prioritering för Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Även EU anser att arktiska urbefolkningar ska involveras i en regelbunden dialog och att det skapas möjligheter för dessa grupper att själva driva sin utveckling och att skydda sin livsstil. Det är också angeläget att stödja samernas och andra europeiska befolkningars organisationer och aktiviteter. Glädjande är att nordeuropeisk know-how inom renskötsel framhålls av EU. Dessa åtagande och förpliktelser som staterna erkänt är säkert ingen nyhet för Er och kommer säkert att införlivas i det framtida arbetet med Arktis Innan jag avslutar vill jag kort nämna om det svenska Sametingets fastställda livsmiljöprogram Eallinbiras. Med Eallinbiras vill Sametinget stärka det samiska samhällets framtid och att ta till vara och synliggöra vikten av att införliva samiska traditionella kunskap i modern tid. Eallinbiras handlar inte bara om klimatfrågan utan har en vidare ansats. Vi lyfter fram den gränsöverskridande helhetssynen i det samiska samhället, kulturen och näringarna, språket både när det gäller geografi och människor. Denna helhetssyn vilar på traditionella kunskaper. I Eallinbiras pekar vi på att samisk traditionell kunskap är en grundläggande förutsättning för vår livsstil och för vår framtid. Arktis är urfolkens hem samtidigt som havs- och landområdena i Arktis en mycket sårbar del av världens natur och klimatsystem samtidigt som Arktis idag är högintressant område för ekonomiska intressen. Ingen annanstans i världen märks

8 8 klimatförändringarna så drastiskt som just i Arktis. Detta påverkar urfolkens levnadsvillkor dramatiskt. I den unga samiska filmaren Samuel Idivuoma dokumentärserie Nya vädrets offer möter vi de människor som offras först i en allt varmare värld. Idivuoma ger en bild av klimathotets verkliga konsekvenser när vi bland andra möter inuiter på Grönland och i Alaska, indianer i Kanada och nenetser i Ryssland. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ställa en retorisk fråga: Har staterna inom Arktis råd att undvara urfolken och urfolkens kunskaper om natur, klimat, miljö, näringsvillkor och traditioner i Arktis? Tack för mig Ingrid Inga Sametingets styrelseordförande