Yttrande över Lag om stöd och skydd för unga, SOU 2009:68

Transkript

1 Yttrande över Lag om stöd och skydd för unga, SOU 2009:68 Adoptionscentrum är en ideell förening med ca 8000 medlemsfamiljer som verkar utifrån mottot att alla barn ska ha rätt till en permanent familj. Inom Adoptionscentrum blir vi upprörda när vi sätter oss in i de svenska långtidsplacerade familjehemsbarnens situation. Med den kunskap om barns behov som vi har från 40 års adoptioner anser vi att de långtidsplacerade svenska familjehemsbarnen berövas just det som barn med en svår start i livet behöver. Vi tror att alla barn som före 10 års ålder får en permanent familj kan få det bra, kan få alla chanser i livet, kan lyckas. Men svensk familjehemsvård verkar ha slutat att arbeta för barns bästa. Synen på familjehemsvården förändrades kraftigt i Sverige på 1960-talet. Synen på klienter och respekten för dem ökade. Det kom in en optimism i social- och barnavården och man hoppades att fler familjer skulle kunna stödjas till att bli bra familjer för sina barn och ha dem kvar hemma. Därför blev det en huvudlinje att alla barn skulle tillbaka hem. Det var bra om man se till de dåtida omständigheterna. Barnavårdsnämnderna avskaffades, barnavårdsmännen avskaffades och Sverige fick en ny socialtjänstlag Men redan tidigt på 1980-talet började det synas tecken på att det inte gick så bra i familjehemsvården Antalet omhändertagna barn blev inte färre. Nu är det Vi har en oerhört tydlig svensk forskning. Vi har en internationell forskningsöversikt 1 som säger att den åtgärd som är i särklass mest framgångsrik är adoption. Familjehemsvård fungerar inte särskilt bra i något land i världen. Och i motsats till vad många tidigare trott, så går det inte ens särskilt bra för stabilt placerade, långtidsplacerade familjehemsbarn, de barn som är mest lika adoptivbarnen. Det finns familjehemsbarn i Sverige. Hälften av alla placerade barn under sex år är enligt utredningen kvar i vård längre än fem år. Även bland lite äldre barn finns många som är placerade mer än fem år. Och de barn som är i vård fem år flyttar sällan hem igen. I de engelskspråkiga länderna har man en annan tradition i sin barnavård och har lyssnat på andra teorier, behovsteoretikerna. I Norden har vi haft den mer psykoanalytiskt inriktade objektrelationsteorin. Man trodde att ett barn som etablerat en anknytning till en omsorgsperson inte kan anknyta till en ny person, vare sig den första anknytningen varit dålig eller god. Denna idé betraktas nog av de flesta i dag som föråldrad, men den har av någon anledning tillåtits leva kvar i familjehemsvårdens praktik. 1 Christoffersen, Hammen, Raft Andersern och Jeldtoft: Adoption som indsats. En systematisk gennemgang af udenlandske erfaringer. København 2007.

2 Troligen har vi i Sverige en starkare tradition av föräldrarätt än i nästan något annat land utom de helt patriarkala länderna. En plan för barnets hela uppväxt Adoptionscentrum stöder förslaget om att en vårdplan ska göras för ett barn som placeras av samhället. En sådan plan måste utgå från barnets behov och alla alternativ som finns för barnet. Därför strider formuleringen om att en vårdnadsöverflyttning ska övervägas efter 3 år mot kravet på en vårdplan. Både frågan om ny vårdnadshavare och frågan om adoption måste finnas med i en allsidig vårdplan. En vårdplan för en tonåring måste omfatta även vuxenlivet. Adoptionscentrum föreslår att den unge när kommunens formella ansvar avslutas vid 21 års ålder ska ha en plan för sin fortsatta försörjning. Adoption Utredningen redovisar fakta om adoption i andra länder och forskning om adoption, men har inga förslag. Vi finner referatet av forskningssammanställningen av Christoffersen m fl. 2/ en aning ensidigt, när det uppges att det förekommer en förhållandevis hög sammanbrottsfrekvens. Vi undrar i förhållande till vad? Adoptioner misslyckas nämligen mindre ofta än något annat tänkbart alternativ för ett familjehemsbarn. Referatet säger också att även barn som adopteras behöver stöd och hjälpinsatser. Det är riktigt.. Men den forskning som redovisas är inte gjord på adoptioner där det funnits stora hjälpinsatser. Om denna viktiga danska översikt över internationell forskning om adoption och fosterplacering säger danska Nationale Forskningscenter for Velfaerd: De adopterede børn har en udvikling, der er langt mere positiv på alle de målte områder, end de børn, der hjemgives eller anbringes hos en plejefamilie. Adoptionerne har samtidig den laveste sammenbrudsfrekvens. Tvångsadoption Först av allt vill vi vända oss emot ordet. Det saknar helt barnperspektiv. Om en 12-åring ska adopteras av sina familjehemsföräldrar, så ska barnet lämna sitt samtycke i domstolen för att det ska kunna bli en adoption. Men ärendet kommer aldrig att komma till en domstol, för om biologiska föräldrarna motsätter sig adoption så kan adoptionen inte ske förrän barnet är myndigt. 2 Christoffersen, Hammen, Raft Andersern och Jeldtoft: Adoption som indsats. En systematisk gennemgang aff udenlandske erfaringer. København

3 Utredningen föreslår i lagen ett helt avsnitt om barnets rätt, men det är lätt att osynliggöra det tvång mot barn som vi är vana vid. I dag finns en liten undantagsmöjlighet för extrema ärenden. Domstolen kan först flytta vårdnaden till någon annan än föräldern, och sedan kan vårdnadshavaren söka om adoption. Föräldrarna ska då höras, men domstolen kan besluta emot deras vilja. Bestämmelsen används knappast, men finns. Den föreslås nu borttagen, så att det ska vara helt omöjligt att göra en adoption mot de biologiska föräldrarnas vilja. Vad de än har gjort mot barnet, vad som än bedöms vara barnets behov, vad barnet än vill. Utredningen hänvisar till en annan utredning som sagt att det strider mot en lång demokratisk och juridisk tradition i vårt land. Sverige är det enda landet i Europa där en domstol efter moget övervägande inte kan ge ett barn nya föräldrar mot de biologiska föräldrarna vilja. Vi förenar oss här med t. Ex. Indien och Korea där föräldrarätten (dvs. i praktiken faderns) är absolut. En del länder har ett tvåstegsförfarande i dessa känsliga ärenden, t ex Colombia som har en mycket avancerad barnlagstiftning. Man beslutar då först om överflyttning av vårdnad eller förmynderskap och uttrycker tydligt i beslutet att avsikten är adoption. När det beslutet kunnat överklagas och vunnit laga kraft, tar man upp adoptionsfrågan i en ny process. Detta sätt att göra en adoption mot föräldrarnas vilja ökar rättsäkerheten samtidigt som det tillgodoser att samhället går in och verkligen prövar vad som är till barnets bästa. Adoption mot föräldrarnas vilja är naturligtvis en nödutväg, något som man ska försöka undvika. Liksom andra rättsprocesser som rör barn (umgänge, vårdnad vid skilsmässa), så måste huvudinriktningen vara att lösa en så svår fråga genom samtal med hjälp av kvalificerade socialarbetare. Men inte ens dessa samtal om adoption förs i dag. Många socialarbetare tror att de inte får. Kunskap om sitt ursprung Att få tillgång till kunskap om sin historia är ofta livsviktigt för adopterade och för f.d. familjehemsbarn. Det vet vi i Adoptionscentrum genom vår egen verksamhet. Det har ytterligare understrukits av de cirka tusen f.d. barnhems- och fosterbarn som har anmält sig till den s.k. vanvårdsutredningen. Det är häpnadsväckande att vi i Sverige inte uppmärksammat detta behov förrän vanvården avslöjades av de f.d. barnhemsbarnen själva. Enstaka vuxna har sannolikt fått hjälp av insiktsfulla socialarbetare som tagit egna initiativ. Men de flesta har endast kunnat forska i sin historia genom att begära ut sin akt från ett anonymt arkiv. 3

4 Adoptionscentrum föreslår att lagen om skydd och stöd innehåller ett krav på kommunerna att ge behövligt stöd till personer som varit i samhällets vård. Lagändringen bör inte vänta tills den s.k. vanvårdsutredningen är genomförd utan göras nu. Förslag till lagändringar 2 kap Kommunens ansvar och insatser 11 ger kommunen ansvar att tillgodose de särskilda behov som kan uppstå efter beslut om adoption, vårdnad mm och sedan familjehemsvård avslutats. Adoptionscentrum föreslår att de insatser som kan behövas efter adoption och familjehemsvård inte tidsbegränsas, dvs. de ska kunna ges även till vuxna. De ska självfallet innefatta information om personens historia och ursprung, orsaker till omhändertagande mm. 7 kap. rätt till bistånd Att inte bara barn utan även unga har rätt till bistånd är en bra utvidgning. Det bör dock i stället skrivas att barn och unga har rätt till fortsatt bistånd efter vårdens slut fram tills de har etablerats i livet och har en plan för sin fortsatta försörjning. 8 kap Vård utan samtycke handlar om flyttningsförbud. Adoptionscentrum finner det förvånande att barnets åsikt inte anges som det viktigaste underlaget för beslut om flyttningsförbud. Det är möjligt att man menat att de allmänna formuleringarna om barnets rätt ska vara tillräckliga. Men vi föreslår att det skrivs in direkt i 19 att barnet kan ansöka om flyttningsförbud. Vår erfarenhet av internationella adoptioner är att man kan tala med mycket små barn om deras framtid, om det är rätt person som talar med barnet. Det borde helt enkelt inte få förekomma att ett barn upprepade gånger måste rymma tillbaka till sitt fosterhem. 9 kap Vård utanför det egna hemmet Det ska göras en vårdplan och enligt 8 en genomförandeplan. Eftersom planeringen tidigare ofta varit bristfällig, föreslår Adoptionscentrum att det klart anges att genomförandeplanen ska uppdateras minst var 6:e månad, dvs. när man enl 14 överväger om vården fortfarande behövs. Enligt 9 ska kommunen verka för att barnet får lämplig utbildning och den hälso- och sjukvård som det behöver. Denna formulering är direkt diskriminerande. Alla andra barn i Sverige har rätt till sjuk- och hälsovård och utbildning, men för familjehemsbarnen ska det tydligen räcka med att man verkar för att de får det som man anser att de behöver! Att barnet får en särskilt utsedd socialsekreterare är ett förslag som vi stöder. Vi finner det oklart hur denna person ska kunna ställas till ansvar. Bestämmelsen i 16 att frågan om vårdnad inte ska kunna tas upp förrän efter 3 år är helt orealistisk. Självfallet ser de flesta ingen anledning att gå till domstol efter 3 år när allt kanske lugnat ner sig. Tidsgränsen strider också mot tanken på en vårdplan. I en sådan 4

5 måste ju alla tänkbara åtgärder kunna ingå. Adoptionscentrum föreslår att det i samband med vårdplanen och när den uppdateras var sjätte månad övervägs om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap 8 föräldrabalken. 13 kap Processuella bestämmelser Ett äldre familjehemsbarn borde själv kunna vara part i domstol och ta initiativ till flyttningsförbud, vårdnadsöverflyttning eller adoption. De flesta svenskar vet inte vilka hemska upplevelser en del familjehemsbarn har varit med om och hur vanligt det är. Men i professionen och i det socialpolitiska etablissemanget finns den kunskapen. Kan det vara så 2009 i Sverige att barn som fötts av föräldrar vars liv gått i kras bara ska ha 25 procents chans att få ett hyggligt liv? Och att vi nöjer oss med det? När det gäller ensamma mammors barn, barn i miljonprogramområdena eller utländska adoptivbarn blir det skandalrubriker efter ganska måttligt förhöjda risker i förhållande till den s.k. normalbefolkningen men beträffande familjehemsvården finns det sällan några skandalrubriker. ADOPTIONSCENTRUM Jan Göransson Förbundsordförande 5