Berättelsen om lille Jim Av Robin Björklund

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Berättelsen om lille Jim Av Robin Björklund"

Transkript

1 Berättelsen om lille Jim Av Robin Björklund I Vi kanske skulle sluta nu? Äh, han har bara varit nere i tjugo sekunder. Men tjugo sekunder kan verka länge, särskilt ifall man är panikslagen och har huvudet i en toalettstol. Jim räknar inte sekunder, han försöker komma loss ur deras grepp, försöker få luft. Kalle håller fast hans händer bakom ryggen, trycker dem uppåt mot nacken så att det gör ont, så att han vill skrika. Men han kan inte skrika, för Petter trycker ner hans huvud under ytan. Vattnet kyler ner hans ansikte, får det att bulta i tinningarna och ögonen. Han sprattlar för att komma loss men då hårdnar greppen om armarna och nacken, så han försöker övervinna paniken som sugit tag i honom likt en bläckfisk från havsdjupen, han försöker slappna av och vara still, kanske att de släpper honom då. Vilket de också gör, plötsligt försvinner greppet om nacken och armarna. Han sätter händerna mot toalettstolens kalla porslin och lyfter tungt sitt huvud ovanför vattenytan, drar flämtande ner stora klunkar luft i lungor vilka brinner som av eld. Han försöker att inte gråta, att inte visa sig svag och ge dem ännu fler anledningar till att ge sig på honom, kämpar ner den stora klumpen som allt oftare dyker upp i hans hals. Han sväljer och sväljer tills det inte finns något att svälja och halsen känns torr, men han har i alla fall lyckats, ingen gråt den här gången. Det är först senare som tårarna kommer, då han ligger hemma i sin säng, ensam och övergiven utan någon i hela världen att te sig till. Det ringer i öronen på honom och han känner sig groggy, han hör de andra pojkarnas skratt och röster som genom ett filter, dova och diffusa som om han åkt genom tiden och de andra pojkarna nu har nått puberteten, med grova röster och hår där nere. Sedan återgår hans hörsel till det normala och det är ljusa röster han hör, pojkaktiga och oskyldiga. Det kommer dröja ytterligare några år innan deras röster mörknar, de skjuter i höjden och det växer hår på underliga ställen. Än så länge är de bara barn, men barn kan vara ack så grymma. Petter böjer sig ner och väser en viskning: Du ska va glad att vi inte använde toan innan. Det gör vi nästa gång. Sedan går de andra pojkarna ut och lämnar honom sittande på knä på golvet i endast kalsongerna. Vattnet rinner från hans hår och över den taniga bröstkorgen där man tydligt kan urskilja revbenen. På darriga ben reser han sig upp och går ut i omklädningsrummet. Det är mörkt och tyst, alla har gått hem. Han torkar sig och klär på sig sina kläder i mörkret, han vill inte tända, mörkret är på något vis beskyddande och lindrande, likt en moders ömma famn. I vanliga fall tycker han inte om mörkret, men då han är i skolan känns det betryggande, som en plats att gömma sig på, som en säker hamn. Han tar bara på sig en strumpa, någon har kissat på den andra. Det har redan börjat skymma då han går hem och han försöker skydda sina händer från den kalla höstvinden, men byxornas fickor är tunna och vinden hittar hans händer trots hans ansträngningar. Det var längesedan han hade några vantar, hans föräldrar tröttnade på att köpa nya då han tappade bort dem hela tiden, så han får klara sig utan. Han försökte förklara att det var de andra pojkarna som tog hans vantar, men då fanns det inte längre någon att berätta för, de satt redan i soffan och värmde sig framför tv:ns kärleksfulla värme. Själv satt han i köket med äcklig mat som kallnat för längesedan. Han skyndar sig inte för att komma hem, och han kastar inga oroliga blickar omkring sig, de andra pojkarna brukar aldrig vänta på honom efter skolan. Istället händer allting i skolan, 1

2 på rasterna och efter gympan, då inga lärare finns i närheten. Ibland gör de saker även på lektionerna, då läraren inte ser. Då skriver de fula saker i hans böcker och ritar snuskiga figurer på hans bänk, som läraren sedan skäller på honom för. Och det är alltid han som får skulden då någon pratar. Men värst är det ändå på gymnastiklektionerna. Då kan de andra pojkarna vara elaka utan att läraren bryr sig, för läraren tycker att det är helt normalt att pojkar är hårda mot varandra i sport, och att de är lite extra hårda mot den lille Jim tror hon är deras sätt att visa att de bryr sig om honom. Dessutom kan han ju behöva lära sig att stå upp för sig själv, tänker hon och tittar längtansfullt på klockan och önskar att lektionen skall sluta så att hon får gå hem till sina pudlar och sina böcker. Böcker där kvinnorna blir uppvaktade av mörka främlingar som visar sig vara rika ädlingar (för att inte tala om utmärkta älskare) som tar dem med sig till fjärran länder, långt bort från allt vardagligt och trivialt. Läraren tvivlar på att kvinnorna i hennes böcker någonsin fått uppleva vad det innebär att vara gymnastiklärare för mellanstadieelever. Han kommer ofta hem med blåmärken och skrapsår, men de få gånger hans föräldrar märker tror de att det är vittnesmål om äventyrliga lekar, även om deras son aldrig får besök av några kamrater och spenderar större delen av sin vakna tid framför datorn på sitt rum. Han hade sedan länge gett upp tankarna på att berätta för någon vad som hände i skolan. Han hade berättat för sina föräldrar en gång och de hade högst pliktskyldigt tagit kontakt med skolledningen som svarat med att det inte förekom något sådant på deras skola, tack så mycket. Men det hade fått konsekvenser. En lärare hade talat med klassen om det och försäkrat sig om att ingen gjorde lille Jim illa. Alla försäkrade att så inte var fallet, Jim var ju en av dem och man slår inte sina egna. Och han hade fått betala. Om och om igen hade han fått betala. En av de värsta gångerna var då de tvingade honom att ha värmen på det högsta i duschen. Han hade knappt kunnat få på sig sina kläder och då han skulle sova den kvällen hade han inte haft något täcke utan legat helt naken, låtit vinden från det öppna fönstret kyla hans rödbrända hud. Han kom fram till parken, där löven rasslade över marken, skyndade fram över gräsmattorna likt osaliga andar, med raspande röster då de gled över varandras uttorkade kroppar. Det gick en asfalterad gångstig i en lätt sväng runt en liten sjö på höger sida, och till vänster var det en stor gräsmatta som övergick i ett skogsparti med grusvägar och elljusspår. Med jämna mellanrum stod det gatlyktor längs gångstigen, och vid några av dessa stod det parkbänkar, där förälskade par kunde sitta på dagarna och se ut över vattnet, med armarna ömt om varandra. Eller där gamlingar kunde mata de änder som hade sina reden längs vattenbrynet. På somrarna brukade här vara fullt av folk, människor som hade picknick och kastade frisbee, barn som skrattande jagade fåglar och plaskade i vattnet. Men nu fanns det ingen där, parken var tom och det enda som hördes var de mjuka viskningarna från träden då vinden smekande svepte genom deras alltmer falnande lövverk. Någonting rörde sig i vattnet, men då han tittade dit var det försvunnet, mörka ringar spred sig på ytan. En fågel kraxade någonstans inne bland träden. Plötsligt började ett spädbarn skrika i närheten och han stannade tvärt och såg sig om. Det lät som att det kom från (den lilla randen där skogen möter gräset), men han kunde inte se någon i närheten. Ljuden lät skrämmande i den dunkla skymningen och i sitt unga huvud blev han genast övertygad om att någon höll på att döda barnet som skrek. Med denna visshet följde en tryckande kyla som tycktes pressa luften ur lungorna på honom och handlingskraften ur hans kropp. Skräcken grep honom. Vad kunde han göra mot en 2

3 mördare? Skulle han springa efter hjälp, ringa polisen, eller skulle han springa hem och gömma sig på sitt rum, försöka glömma det han hört? Han ville springa, men hans ben ville inte bära honom och efter tre steg föll han, med armarna utsträckta framför sig ner i asfalten. Han skrapade upp hakan så att det blödde nerför halsen, inte mycket men ändå tillräckligt för att han skulle börja gråta, och här fanns det ingen som kunde se honom. Snyftande tog han sig upp på fötter igen och fortfarande kunde han höra barnskrik. Kanske var det ingen som mördade barnet, kanske hade det bara blivit lämnat här ute i parken, tänkte han. Ifall det var på det viset behövde han inte oroa sig, då behövde han istället hitta barnet och rädda det undan detta grymma öde. Så han torkade snoret från överläppen, kvävde en snyftning och började gå i den riktning från vilken han tyckte skriken kom. Det han hittade var inte riktigt vad han hade förväntat sig. Framför honom på marken låg inte ett skräckslaget och övergivet spädbarn, utan en hårig liten tuss som vred på sig och gav ifrån sig ett högst mänskligt läte. En lång stund stod han bara och tittade på det, häpen och undrande. Det var ett litet grått djur, täckt av en finhårig päls, med ett ovalt huvud och små öron. Fast då han såg dess tänder förstod han vad det var för något: En kaninunge. Antagligen inte så gammal, och på något vis hade den kommit ifrån sin mamma. De små öronen skulle bli mycket större, och de karakteristiska tänderna han skymtade skulle även de öka i storlek. Han blev så paff att han skrattade till, det hade inte varit något barn i nöd, och ingen hemsk mördare heller för den delen. Bara en liten hårtuss, som såg så liten och hjälplös ut där den låg på marken och nosade samtidigt som den sakta kravlade fram och tillbaka i gräset, ögonen inte fullt utvecklade ännu. Han blev arg på den, för att den var så liten och hjälplös, för att han kände sig liten och hjälplös. Han blev arg för att den skrämt honom och för att han ramlat och slagit sig. Han önskade att det varit en av de andra pojkarna som legat ute i parken och skrikit, skrikit för att en hemsk mördare stuckit kniven i honom. Ifall Jim haft åtminstone en vän, så hade han aldrig berättat för denne om det han nu gjorde. Efter att snabbt ha sett sig om för att försäkra att han fortfarande var ensam i parken, lyfte han sin fot och satte ner den med all sin kraft på den lilla haren, kände hur dess huvud krossades under hans häl. Den gav till ett kort pip, inte längre mänskligt utan ynkligt och litet, precis som det djur den var. Jim kände en brännande känsla inombords då han lyfte foten och såg på blodet och det döda djuret, han grät då han tänkte på vad han hade gjort, och han skämdes över sig själv. Men samtidigt fanns där en annan känsla: En hemsk, förbjuden glädje som bubblade inom honom. Det prasslar till i mörkret i en liten dunge bredvid honom och ljudet får honom att rycka till. Någonting rör sig där inne, precis utom räckhåll för ljuset. Det är en antydan till en skugga som hukar där, och han känner en blick iaktta honom, likt ett rådjur i ljuset från ett par strålkastare fångar den honom, fryser hans blod in till märgen, en blick av skugga och is. I tystnaden kan han höra andetag från skuggan i buskarna, men då hans hjärta bultar i hans öron kan han inte vara säker på ifall andetagen verkligen finns där eller bara är inbillning. Men då en röst sakta viskar hans namn blir han säker på att det finns någon där. Rösten får honom att tänka på grodor i kärret en månklar natt, med det silverkalla månskenet blänkande på den fuktiga huden, och hur de själlösa ögonen tycks uppsluka allting de ser. När rösten viskar hans namn en andra gång och han dessutom kan urskilja två ljuspunkter i skuggorna, som upplysta av ett inre ljus, springer han därifrån. 3

4 Och den här gången bär hans ben honom, hela vägen hem. Men han stannar utanför dörren och hämtar andan, rättar till håret, och går in. II Det kommer ljud från vardagsrummet då han öppnar ytterdörren, hans föräldrar ser på något av sina otaliga tv-program. Han släpper väskan på golvet och hänger av sig jackan, kastar slarvigt in skorna i ett hörn, slänger påsen med gympakläder och den smutsiga strumpan i tvätten och går genom det dunkla huset. Det enda ljuset kommer från tv:n, som flimrande lyser upp väggarna och hans föräldrar. De sitter under en filt i soffan, deras ansikten är bleka i skenet från tv:n och deras ögon tomma. Mamma blinkar till och ser på honom. Hej älskling, säger hon. Hur var det i skolan? Det var bra Gjorde ni något roligt? Ja, vi såg hur länge jag kan hålla andan i en toalett, tänker han, men säger: Näe, bara det vanliga. Det låter bra gubben, det finns mat i kylen som du kan värma. Och med de orden återgår hon till tv-programmet. De frågar inte varför han kommer hem så sent, de tror att han varit på biblioteket, som han brukar vara efter skolan. Men saken är den att han aldrig varit på biblioteket, i alla fall inte sedan han började skolan. Han har inte ens ett lånekort. Men han tänker att vad de inte vet tar de inte skada av, det är det bara han som gör. Han värmer maten, köttfärspaj, men sitter sedan bara och petar i den. Han har inte ätit sedan frukost och är verkligen hungrig, men efter det som hände på gymnastiken och i parken har han ingen aptit. Han sitter vid köksbordet utan några lampor tända, det räcker med ljuset från gatlamporna som står utanför fönstret. Han tvingar i sig maten, för att stilla magen och dessutom kommer han inte kunna sova ordentligt ifall han är hungrig. Det är torrt och smaklöst, men han sköljer ner det med ett glas vatten och sitter sedan och tittar ut genom fönstret. Ett kort ögonblick tycker han sig urskilja en gestalt på kullen där utanför, en lång figur insvept i långa trasor som fladdrar i vinden, ansiktet är höljt i dunkel men en ljuset från en lampa reflekteras i ett omänskligt flin, mycket bredare än en mänsklig mun, och fyllt med sylvassa tänder. Fast skepnaden är borta mellan två blinkningar och han är inte säker på att den fanns där från början, kanske att han bara fantiserade och trodde sig se något, det har varit en jobbig dag och han är trött. Men då han åter ser ut genom fönstret står gestalten precis utanför och tittar in på honom. Den är nästan två meter hög, och klädd i en sliten, tung kåpa som verkar bestå av flera lager tyg. Tyget från kläderna tycks nästan ha ett eget liv, det krälar sakta upp över rutan likt mjuka fingrar, som för att täcka den och stänga ute det lilla ljus som kommer in, uppsluka honom i mörker och sedan behålla honom där, för all framtid. En smutsig och riven halsduk, som en gång i tiden kan ha varit vackert scharlakansröd, är lindad runt figurens hals och uppåt, så att den täcker nedre delen av ansiktet, upp till näsryggen. På huvudet verkar den ha en sliten sotarhatt, djupt nertryckt så att det enda som syns är en smal rand vaxartad, blek hud vid ett par vita ögon. Ögon som helt saknar iris och pupiller, men ändå känner Jim att de tittar på honom, och det trots att han inte kan 4

5 se ansiktsdragen så vet han att det finns något nyfiket över dem, som om figuren där ute ser något spännande i honom. Jim sätter maten i halsen, i ena stunden fanns det inget utanför fönstret och i nästa står det någon där. Han rycker till så kraftigt att han ramlar bakåt med stolen. Samtidigt märker han att fönstret står lätt på glänt, och att figuren där ute har märkt samma sak. Han gör en kullerbytta och slår huvudet mot kylskåpsdörren och blir sittande med ryggen mot den. Han kniper ihop ögonen mot smärtan som skär genom hans huvud och böjer det ner mot bröstet och håller om det med händerna. Det ringer i öronen och han hör sin pappa, ropandes från vardagsrummet fråga vad som händer. Han skall just ropa ett svar då han öppnar ögonen och ser att gestalten som stod utanför nu har kommit in i köket, men hur det gått till förstår han inte, för fönstret är fortfarande bara lite lätt på glänt och ifall någon öppnat det mer skulle han ha känt vinden komma in. Dess trasor klättrar nu längs väggarna, likt skuggor, eller flytande rök. Figuren rör sig hopkrupet mot honom, kravlandes fram längs golvet och ju närmre den kommer desto mer uppslukar den av rummet, det är som en solförmörkelse fast i ett rum istället för på solen. En kall, söt lukt lägger sig i köket, som av våt jord, eller långt framgången kompost. En hand sträcks fram emot honom, med alldeles för långa fingrar för att kunna vara mänsklig. Den är inlindad i gulnande bandage som hänger slappt från en tunn handled, under de spruckna naglarna finns det spår av svart jord. Det hela har gått så snabbt, från det att han satte i halsen till det att handen sträcks mot honom har det inte gått mer än tolv sekunder, och precis då fingrarna skall röra vid hans kind tänds kökslampan och varelsen är borta, med ett kvävt väsande försvinner den med skuggorna, och lika snabbt som dem. I dörröppningen står pappa och ser stolen, och sin son på golvet och förstår att han har ramlat. Han tar några steg framåt och sätter sig på huk vid Jim. Hur gick det? frågar han, men då han ser sin sons skräckslagna ansikte, rycker han till. Herregud Jim, hur är det fatt? frågar han skrämt, grabben ser ju ut att ha sett ett spöke. Men Jim pekar bara på halsen och kraxar lite svagt, och pappa förstår, ger honom en ordentlig klapp i ryggen och han lyckas hosta upp matbiten som fastnat. Pappa går och hämtar ett glas vatten och ger honom. Är det bättre nu? frågar han då sonen druckit lite och slutat hosta. Ja, svarar Jim och ler mot sin pappa. Det är bara fint. Bra det, pappa rufsar om honom i håret, reser sig sedan upp och rynkar näsan. Jösses vad illa det luktar här, har du fisit Jim? Du vet, sådant gör man inte i köket, gå in på toaletten nästa gång va? Och den tafatte lille Jim mumlar ett ja, för hur skall han kunna berätta för sin far att det som luktar är saken som kom in utifrån? Så går pappa tillbaka till tv:n och Jim blir återigen ensam i köket. En lång stund sitter han bara på golvet och ser sig omkring, det finns inga tecken efter den konstiga figuren, och han undrar ifall det inte kan vara så att han sett i syne, han slog ju ändå i huvudet ganska hårt, och som sagt har det varit en jobbig dag. Ändå ser han sig oroligt omkring i köket innan han släcker lampan och går upp till sitt rum för att göra sig klar för natten. Nattlampan gjorde mönster i taket och skapade en svagt upplyst stjärnhimmel ovanför hans säng. Utan den sakta roterande lampan med sitt behagliga sken över väggarna kunde han inte somna. Den jagar bort de hemska minnena från dagen, likt en drömfångare som 5

6 hindrar onda drömmar, och den ger honom ro i själen. Då han ser formerna som sakta virvlar runt i hans rum i sina varma färger känner han hopp om att världen kanske inte är så hemsk ändå, att det bara är de första åren som är de svåra och jobbiga, kanske blir det enklare när man är stor hans föräldrar verkade ju inte ha det särskilt svår. Han vänder sitt sömniga huvud mot dörren och ser en varm rektangel av ljus sprida sig från springan mellan dörren och dess karm, han blinkar med grusiga ögon och drar upp täcket till hakan och lägger sig till rätta. Lakanen som är prydda med racerbilar är nytvättade och luktar rent och fräscht, dessutom duschade han precis innan han lade sig, så det är en mjuk och len känsla som omsluter honom då sömnen sakta kommer och hälsar på. Men innan han somnar tittar han bort mot garderoben och ser till så att den är stängd, och det är den. Bra. Plötsligt rycker han till i hela kroppen och sömndrucket öppnar han sina ögon. Hade han drömt? Han har snott in sig i lakanen och de är blöta av svett, den sköna, rena känslan är borta. Han sparkar mödosamt av sig det trassliga täcket och knäpper upp pyjamasskjortan för att svalka sig. Det lyser fortfarande utifrån hallen och från nedervåningen kan han höra ljud från tv:n, alltså är klockan inte så mycket än: Hans föräldrar går alltid och lägger sig omkring elvatiden. Han ligger på rygg och tittar upp i taket, svårt att somna om då han så abrupt vaknat. Sprickorna i taket bildar små vägar som slingrar sig fram över ett drömlandskap med påhittade kungar som strider mot drakar för att rädda sina drottningar, och hemliga sällskap som planerar att störta kungarna från deras troner. Det är sådant han ligger och tänker på, den lille Jim, då han skall sova. Sådana tankar hjälper honom att inte tänka på monstren under sängen, eller vad som kan finnas i garderoben. Vid tanken på garderoben lyfter han på huvudet för att försäkra sig om att den fortfarande är stängd, vilket den självklart är, ingen har varit inne i rummet och öppnat den och varje kväll innan han går och lägger sig tänder han lampan i garderoben och ser efter så att det inte finns något som inte bör finnas där. Men det där är bara hans livliga fantasi som talar, och egentligen tror han inte att det finns några monster under sängen, ingen grågubbe i garderoben. Dessutom finns ju de riktiga monstren i skolan, även om rädslan för dem följer med honom hem, som en tumör i bakhuvudet, som sakta tär på honom. Det händer att han funderar på att ta livet av sig, att göra slut på hela och aldrig mer behöva gå till skolan, aldrig mer behöva möta sina plågoandar. Men någonting håller honom tillbaka. Kanske är det rädslan för det okända, att inte veta vad som händer efter döden, om det händer någonting alls. Och ifall det skulle visa sig finnas en himmel och ett helvete, skulle han då hamna i det sistnämnda ifall han skulle begå självmord? Men är det värt att kämpa sig igenom skolan med bara hoppet om att det blir bättre en annan dag? Han skulle kunna dö, och hoppas på att det inte händer något mer sedan, att döden är som en enda lång, drömlös sömn som man aldrig vaknar ur, vore det så farligt? Att driva ut i ett mörkt ingenting, in i glömska och stillhet, det vore ett äventyr. Fast sedan tänker han att det kanske vore ett ännu större äventyr att leva, även om han just nu inte riktigt kan tro det, så han fortsätter att kämpa, varje dag i skolan. Helgerna är bäst, då får han vara ifred och han kan tillbringa tid med att bygga saker i garaget. Hans ögonlock blir allt tyngre och hans tankar allt suddigare. Snart sover han igen, sjunker sakta ner i ett tillstånd inte helt olikt det han nyss eftertraktat, skyddad från världen genom djup och medvetslös sömn. 6

7 Nästa gång han vaknar är det mörkt i rummet, hans nattlampa är släkt och dörren är stängd. Svetten har torkat på honom och han känner sig klibbig och ofräsch. En kylig vindpust sveper över honom och får huden på hans nakna bröst att knottras. Han sätter sig upp och knäpper sin pyjamas, och efter det sitter han en kort stund på sängen och undrar vart täcket tagit vägen, Sedan kommer han ihåg att han sparkat ner det på golvet. Men då han böjer sig ner för att plocka upp det stelnar han till, garderobsdörren är öppen. En svart rektangel gapar ondskefullt åt honom mellan dörren och väggen. Som en kall viskning väser luften ut från mörkret, kallar på honom, lockar honom att gå ner från sängen och in i garderoben. Han vänder blicken från den skrämmande rektangel och mot täcket som fortfarande ligger på golvet. Han sträcker på fingrarna för att nå, men drar tillbaka handen igen, han är plötsligt övertygad om att någon, eller något, kommer ta tag om hans arm samtidigt som han får tag i täcket. För sin inre blick kan han se en vit hand sluta sig som en järnklo om hans handled, målmedvetet och skoningslöst. Och sedan snabbt dra honom med sig in under sängen. Fast det kommer inte vara under sängen, utan han kommer dras in i en annan värld, där allt är kallt och fuktigt, som morgondaggen på ett tält. Väl där kommer otäcka små saker krypa över honom, innanför kläderna och i håret, små slemmiga varelser med hårda skal och vassa små munnar som när som helst kan bitas. Och när de väl biter honom kommer han att skrika, ett gällt skri som snabbt kvävs då krypen pilar ner genom svalget och vidare ner i magen på honom, för att där lägga ägg ut vilka tjocka små larver kläcks och sakta äter upp honom inifrån. Lika snabbt som bilderna dök upp är de borta, som en blixt från en kamera. Hjärtat pumpar frenetiskt i bröstet, kämpar för att pumpa ut allt syre som han suger i sig i rusande andetag. Sakta, sakta sträcker han sig efter täcket, och när handen sluter sig om det rycker han det till sig och drar det upp till hakan, sitter huttrande insvept i det tills kroppsvärmen lyckats värma det, då lägger han sig ner igen. Men hela tiden håller han den svarta springan vid garderoben under noggrann uppsikt. Snart sover han igen. Jiiiiiiiiiiiiiimm Han vaknar av vinden som tjuter utanför fönstret, det är i alla fall hans första tanke. Han har ingen klocka i rummet, så han vet inte hur mycket den är. Utanför rummet är det tyst, mamma och pappa sover förmodligen. Det är nog sent. Väldigt sent. Träden kastar tunna blå skuggor mot de vita gardinerna, mellan vilka fönstret skymtar. Det är frost på rutan, en fin spindelväv av is som glänser likt silver då månen kastar sina bleka strålar mot den. Vinden tjuter där ute, rasslar döda löv över gräsmattan, ruskar om i träden och får deras skelettarmar att sakta gnissla mot fönstret. Någon rör sig i garderoben. Det knarrar i huset, sådär som det gör i trähus då blåsten kastar sig mot väggarna. Någonstans inifrån skogen hoar en uggla. Det känns som om en höststorm är på väg. En bil åker förbi på vägen utanför huset och dess strålkastare lyser upp hans rum en kort stund då den passerar. Då ljuset passerar över garderobsdörren hörs något som skulle kunna vara en svag väsning, och sedan ett lätt klick. Han ser dit och upptäcker att nu är garderoben stängd, stängdes den precis eller har mamma eller pappa varit inne och tittat till honom och samtidigt stängt den? Ganska snabbt vaknar han upp från det halvsovande tillstånd han befann sig i. Är det någon i garderoben? Egentligen vill han bara ropa på mamma, be henne kolla efter och sedan säga åt honom att han är larvig, då hon inte hittar något annat än kläder och leksaker. Fast han vågar inte, dels för att det är så sent och hans mamma 7

8 skulle antagligen bli arg, han är ju ändå stor nog att själv titta efter, dels för att det kanske finns något där inne. Han är plötsligt torr i halsen, så torr att han knappt kan svälja, tungan känns svullen och läpparna spruckna. Han stirrar på garderoben, som om den skulle komma till liv, en stor mun mitt i väggen, som skriker och gapar efter små barn att äta. Det går en minut, sedan två, då det börjar svida i ögonen blinkar han och så är förtrollningen bruten, det är bara en vanlig garderobsdörr. Han skrattar tyst till över sin egen rädsla och sedan skyndar han sig ut i hallen och vidare ner till köket för att ta ett glas vatten. Övervåningen ser mörk och hotfull ut i slutet av trappan då han återigen skall gå och lägga sig. Det sista trappsteget slukas av skuggor, en trappa som leder in i mörkret, in i tomheten, ett intet. Fållen på pyjamasbyxorna kittlar hans anklar då han sakta går uppför, ett steg i taget. Fötterna är kalla, och för varje trappsteg stannar han och vickar på tårna för att inte frysa. Han stannar när han kommit upp på hallen, längst bort ligger sovrummet, till vänster på vägen dit ligger föräldrarnas rum. När han passerar dörren stannar han upp, funderar på att gå in och säga till dem att han haft en mardröm, kanske att han då får somna inne hos dem. Fast troligast är att de skulle säga åt honom att gå och lägga sig igen. Trots det sköt han försiktigt upp dörren, kanske mest för att finna lite tröst i bilden av de sovande föräldrarna. Men det han ser får honom att våldsamt rodna och så snabbt och ljudlöst som möjligt stänga dörren igen. Han skyndar istället vidare till sitt eget rum, glider in i mörkret som råder där inne och kryper snabbt ner under täcket. III Han vet inte hur länge han hunnit sova nästa gång han vaknar, om han ens mer än slumrat till. Det är fortfarande natt, rummet är lika mörkt som förut. Det enda som är annorlunda är att frosten klättrat någon centimeter högre på fönstret, annars är allt som förut. Bortsett från att garderoben är öppen. Varför är garderoben öppen? Var inte den stängd då han gick och lade sig igen? Hjärtat bultar snabbare, och han måste gå på toaletten igen, omgående. Men så kommer han att tänka på något: Kan det vara så att det bara är glapp i dörren? Den kanske inte går igen ordentligt. De var med om det en sommar ute vid stugan, det hade blivit något fel på ytterdörren så att den gick upp hela tiden, och hans pappa svor över den men sade att de skulle vara glada att det hände just på sommaren, för hade det varit vinter hade de fått frysa. Nu blir han lugn igen, skrattar nästan högt av lättnad åt sin egen dumhet. Självklart är det bara dörren som krånglar! Ljuden som hans livliga fantasi trodde var något annat var så klart bara huset, hans föräldrar har ju flera gånger sagt att det låter om gamla trähus. Han kastar av sig täcket och glider ner på golvet för att gå och stänga garderobsdörren, och sedan skall han lägga något tungt framför, så att den inte kan glida upp något mer. Det är då handen kommer ut ur den. Först syns bara fyra fingrar, vita som kritor, mot rektangeln av mörker, men så glider de ryckigt ut ur svärtan och över dörren; tunna fingrar som skulle kunna tillhöra ett skelett. Det raspar mot träets målade yta då de rör sig ut över dörren. Nu syns en hel hand, lindad i smutsigt tyg som hänger slappt, likt mullen på en tjock person, dess rörelse är nästan smeksam, som om dörren vore en älskare. De spruckna naglarna är långa och ovårdade, gulaktiga och med vad som tycks vara jord under dem. Ungefär mitt på dörren 8

9 stannar handen upp, väntar ett kort ögonblick och trummar sedan lätt med naglarna mot det vitmålade träet. Tyget i vilket handen är lindad, fast det påminner mer om ett ruttnande bandage, fortsätter ner över en smal och tunn handled, där huden stramar åt och är full av små fina sprickor. Jim står stelfrusen av skräck och ser på då handen rör sig i luften, såsom i en sorts konstig dans. Den rör sig mjukt, som om den följde en ohörbar melodi, eller som om den tillhörde en dirigent, upptagen med att visa musikerna hur de skall spela. Rörelsemönstret blir alltmer intrigant och avancerat, likt en orm då den rör sig inför flöjtspelaren. Han stirrar som hypnotiserad på den. För varje rörelse, varje avslutat båge den genomför framför hans ansikte, växer hans lust att gå fram och röra vid den. Den tycks obemästerlig, och ett behov av att bemästra den har väckts i hans inre. All rädsla är borta, istället finns bara ett barns fascination över något fantastiskt, och han rör sig sakta framåt för att försöka fånga föremålet för hans fascination. Då hans små knubbiga utsträckta fingrar bara är några centimeter ifrån den smutsvita handen blir han varse en svag rörelse inifrån garderoben och vänder blicken dit. Med ens bryts hypnosen och han inser förfärat vad det är han håller på att göra. Inne i mörkret hörs ett irriterat väsande, och han skymtar de grå konturerna av ett ansikte. Det är alldeles för mörkt för att han skall kunna se något annat än de bleka kindbenen. Han har backat några steg och står nu och kisar in mot tingesten i garderoben, då slår det honom: Det som finns där inne är inte mänskligt! Det ser mer ut likt någonting som försöker likna en människa, ungefär på samma sätt som en människa kan klä ut sig för att likna ett djur, men man ser ändå att det fortfarande är en utklädd människa. Han vet inte vad det är för något som finns i hans garderob, men han är säker på att det inte är vänligt sinnat, ett rovdjur ihopkrupet inför språng. Den idén stärks då det hörs ett svagt morrande inifrån mörkret, och han ser hur dörren börjar glida upp, strax är varelsen över honom, och ifall detta är en mardröm så är det en han aldrig kommer vakna upp ifrån. I samma stund som han hör figuren röra sig ut ur garderoben kastar han sig mot dörren, för att fly ut ur rummet och in till föräldrarna. Men i sin hast ser han inte var han sätter fötterna och snubblar på en leksak, han stapplar framåt med viftande armar, försöker återfå den förlorade balansen, men han missar dörren och törnar istället hårt in i väggen bredvid. Men till hans stora lycka har han oavsiktligt kommit åt kontakten till taklampan, och i samma stund som han känner ett par beniga fingrar, hårda som järn, börja greppa om hans axel, så flödar rummet i ljus. Det hörs ett plågat jämmer och sedan slår dörren till garderoben igen. Inte sååå, hörs en tunn, gnällande röst med samma indignation som från ett barn vars lekkamrat just har fuskat till sig vinsten i en lek, men det finns inget sätt att bevisa det på. Va? säger Jim, i pur förvåning över ur ynklig rösten låter, han hade förväntat sig en mörk och skrämmande stämma, inte det här. Inget ljus, sälla. Han har öppnat dörren ut till hallen, men något håller honom kvar. Precis som handen med sina intriganta mönster, verkar det finnas något hypnotiserande i rösten, fast att han är på sin vakt den här gången kan han inte låta bli att undra vad det är för något som befinner sig i hans garderob, och vad det vill honom. Så efter en stunds funderande på pojkars vis, där han kommer fram till att om han bara låter lampan brinna så är det ingen fara, stänger han sakta dörren och frågar: Vad vill du? 9

10 Inget ljus blir svaret. Vad gör du om jag släcker? Tänker du skada mig? Nej, nej, inget ljus, ingen skada. tonfallet förändras och blir mer tillmötesgående, mer fjäskande. Okej, då släcker jag, ett glatt, men kvävt, utrop hörs från garderoben. Men jag stannar vid kontakten, så tänder jag om du kommer nära. Så snart lyset är släckt öppnas återigen garderobsdörren, fast den här gången kommer varelsen ut lugnt och stilla. Det är skumt i rummet och Jim har svårt att se den ordentligt, men när ögonen börjar vänja sig vid ljuset märker han att den är större än han först trodde. Den står i hörnet bredvid fönstret, så långt ifrån honom och ljuskontakten som den kan komma. Den tycks hela tiden skifta storlek, som om den växte i takt med andetagen. Det hela pågår i närmare fem minuter, och vid ett tillfälle når dess huvud ända upp till taket, inte ens pappa är så lång. Men till slut sjunker den ihop och blir mindre, nöjer sig då den är lika lång som en fullvuxen man, men den tycks smalare, mer bräcklig. Jim misstänker att det är en sorts krigslist, eller kanske ett sätt att visa honom att den inte menar något ont, just nu. Den har visat att den kan bli större än hans far, ett sätt att varna honom för att ta den för lättsamt. Samtidigt väljer den en mer skör och bräcklig form, antagligen för att inge honom förtroende, då det inte känns lika hotfullt. Men Jim känner inget förtroende, han har sett lite grand av vad figuren i hörnet kan göra, och även om han står med handen på lampkontakten så är han så rädd att han skulle kunna kissa på sig ifall figuren gör någon häftig rörelse mot honom. Han hoppas bara att det inte märks, att han kan förmå sig att låta lugn och sansad, som om han har allting under kontroll. Plötsligt känner han sig som det lilla barn han är, och han vill bara gråta och springa in till mamma, så att hon kan krama om honom och hyssja hans gråt, berätta att det inte finns något att vara rädd för, att världen är en vacker plast, jag lovar. Du behöver inte gråta Jim. Jag är inte här för att göra dig illa. nu låter rösten annorlunda, den är inte längre gnällande och undergiven, utan kall och skoningslös. Det finns inget tröstande i den, trots vad som just sades. Ändå är det något i tonfallet som får Jim att känna att det kanske är sant. Vad vill du då? lyckas han få fram, samtidigt som han kämpar mot gråten som hotar att tränga fram vilket ögonblick som helst. Jag är här därför att du har kallat på mig. Har jag? När du dödade kaninen. Vilken kanin? Den du trampade på i parken. Jag visste inte att det var en kanin. Hade det spelat någon roll? det hörs på rösten att den vet om att han ljuger, den sista meningen är mer ett hån än en fråga. Och han vet faktiskt inte varför han ljuger, kanske för att han vet att det han gjorde var fel, och inte vill att någon skall veta om det. Inte ens figuren som står i hans rum. Det var din handling som fick mig att se dig, fortsätter rösten. Verkligen se dig. Du dödade kaninen på grund av att den var hjälplös. På grund av att du är hjälplös. Du förstår, jag lever på människors rädsla, den föder mig och gör mig stark. Därför lever jag i mörkret och skuggorna, de platser där ni människor känner er som mest osäkra och där er oro och rädsla lätt växer. Då jag såg dig, såg jag också hur mycket rädsla som du 10

11 har inom dig, den fullkomligen rinner ur dig, som vatten ur ett durkslag. Ifall jag ville skulle jag antagligen kunna leva länge på dig. Haha, jag behöver bara säga något sådant så rusar din puls och kallsvetten tränger fram på din panna, vilket härligt överflöd av ängslan och ångest du har pojk! ett ljud som om varelsen hade slagit ihop sina händer hörs, och då det dött bort blir Jim medveten om att han står och flämtar. Han kniper ihop ögonen och försöker tänka på något trevligt, som lådbilar, och efter en liten stund har han lugnat ner sig. Gestalten i andra änden av rummet rör på sig, giår från hörnet till sängen och sätter sig på kanten, sedan lägger den sig ner med fötterna mot marken och armarna under huvudet, som om de vore kompisar och den brukade göra så. Nej Jim, fortsätter den. Jag ska inte skada dig, längre. För jag ska erkänna att jag hade planer på det till en början, men så kom jag att fundera lite, och då ångrade jag mig. Du förstår, din hjälplöshet gör att du inte är som andra. Du har inte några vänner va? Jag har massor med vänner, jättemånga. Verkligen? Nej. Just det. Men här är det fina i kråksvängen Jim: Jag kan vara din vän! En lång tystnad följde förslaget. Du förstår Jim, fortsätter den. Det har sina fördelar att vara vän med mig. Vem tror du skulle våga vara elak mot dig igen, ifall jag är med dig? Ingen säger Jim, mer för sig själv än för figuren på sängen. Just det! utbrister den och vänder sig mot honom. Vi vinner båda två på det, du får en vän som kan se till att du slipper dina plågoandar, och jag kan stilla min hunger. Hur menar du? frågar han förskräckt, det var något illasinnat och olycksbådande över det där sista. Jo, nu ska du få höra, säger figuren, och börjar förklara för honom. Nästa gång det är gympa i skolan stannar Jim kvar och hjälper läraren att plocka in redskapen de har använt under lektionen, på så vis duschar de andra pojkarna redan då han kommer in i omklädningsrummet. Han hade oroat sig över att de kanske skulle vänta på honom för att göra något elakt, men nu andas han ut. Säkerligen kommer de vara elaka då han väl är inne i duschen, åtminstone i vanliga fall. Den här gången kommer det bli annorlunda. Han tittar ut i gympasalen för att försäkra sig om att läraren har gått, vilket hon har, sedan plockar han upp sin ryggsäck ifrån bänken. Hela dagen har han varit noga med att inte öppna den för mycket, så att ljuset slipper in, och nu öppnar han bara dragkedjan en knapp decimeter, det är lagom. Han skyndar sig, utan att för den sakens skull bli slarvig, hela veckan har han gått igenom det som skall hända i sitt huvud, och han har allt planerat in till minsta detalj. Då han öppnar dörren in till duschen möts han av ett stort ångmoln och de andra pojkarnas röster, de som inte duschar står längs väggen och väntar på sin tur, ingen lägger märke till honom då han ställer sin väska innan dörren. Han har nu nått den kritiska punkten och ifall allt skall klaffa måste han vara snabb. Han sträcker sig mot kontakten och slår av ljuset i duschrummet, sedan stänger han dörren så snabbt att han inte hinner dra ut sin hand utan klämmer fingrarna, men han har inte tid att ha ont så istället fortsätter han med sina göromål. De andra pojkarna har ofta stängt in honom i duschen, och det har de gjort genom att kila fast en sopborste i en speciell vinkel 11

12 mellan dörren och handtaget, så att det inte går att öppna. Nu gör han själv samma sak, och innan kamraternas överraskade utrop om att lyset försvunnit dött ut, så är dörren förseglad. Då de första skriken hörs står han med spänd förväntan utanför dörren, hjärtat klappar hårt i bröstkorgen och han glömmer nästan bort att andas. Ett bittert leende syns i hans ansikte då han tänker på att de nu får igen för allt ont de gjort honom, och till en början är känner han en stark skadeglädje då han hör dem tjuta av skräck och smärta. Men när det har gått några minuter och skriken bara fortsätter börjar han bli illa till mods, och när han sedan ser att det är något rött blandat med vattnet som rinner ut under dörren börjar han må illa. Till slut springer han in på toaletten och kräks. När han torkat sig om munnen funderar han på att öppna dörren och tända lampan, få slut på det som händer där inne. Men då han tänker på allt de gjort mot honom, och alla nätter då han legat vaken och drömt om just detta och tusen hemskheter till så hårdnar hans hjärta och han sätter sig att vänta på en av omklädningsrummets bänkar. Det är klart nu Jim, hörs en röst från andra sidan dörren och han reser sig för att öppna. Men så stannar han upp, tänker efter och går sedan och släcker ljuset även i omklädningsrummet, på så vis slipper han se det som finns inne i duschen då han öppnar dörren. Väskan väger inte mer, trots att hans vän faktiskt finns i den, men han bryr sig inte om att fundera på hur det går till, han är bara glad över att vara på väg hem. För första gången på väldigt länge tycker han att framtiden ser ljus ut, sedan ändrar han den uppfattningen till att framtiden är mörk, då han tänker på sin vän, så skrattar han åt ordvitsen och fortsätter hemåt. Han är lyckligt okunnig om uttrycker att köpslå med djävulen, och vad det innebär. 12

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

ENSAM. Av Matilda Jerkvall 1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten.

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten. SIDAN 1 Elevmaterial Namn: Klicka HÄR för att skriva ut arbetsmaterialet. Klicka HÄR för att skicka ditt färdiga arbetsmaterial till din pedagog. LÄSFÖRSTÅELSE Kapitel 1 1. När kommer Simons mamma hem

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Gud är en eld inuti huvudet.

Gud är en eld inuti huvudet. Gud är en eld inuti huvudet. Siri Frances Stockholm 2013 Gerlesborgsskolan Du skulle gått till skolan och på ett möte och på lokal med en vän idag. Det skulle varit en dag av saker att uträtta, en dag

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET Kapitel 1 HEJ! Hej! Jag heter Mandy och jag är 10 år. Jag går på Himlaskolan. Jag bor i Alafors.Rebecka är min bästa vän, hon bor också i Alafors. Hon är 10 år hon med. Vi leker varje dag i skolan. Rebecka

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Rita och Krokodil CAMPING

Rita och Krokodil CAMPING Rita och Krokodil CAMPING af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 08 August 2010 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren Kapitel 1 Hej jag heter Matteo Lindgren. Jag går på elevskolan. Jag är 10 år. Min bästa kompis heter Emil Hanson. Vaktmästaren är läskig. Han är alltid arg skriker så högt så att man blir rädd. Första

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Förföljaren Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Var på din vakt och håll ögonen öppna, med sylvassa naglar

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon 1 Kapitel 1 hej Hej, jag heter Gabriella och går på Maden skolan. Jag har långt brunt hår och älskar kaniner. Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Kapitel 1. Kattungen. "Nu går jag till skolan!" sa jag. "Hej då! " "Hej då Bella!". När jag gick ut såg jag en snöflinga, jag tog den med min vante.

Kapitel 1. Kattungen. Nu går jag till skolan! sa jag. Hej då!  Hej då Bella!. När jag gick ut såg jag en snöflinga, jag tog den med min vante. Guldskatten Kapitel 1 Kattungen Klockan var halv 7 på morgonen. Idag var det 12/1. Jag skulle flytta. Fast egentligen ville jag inte flytta. Väckarklockan ringde, och jag gick upp ur sängen och tog på

Läs mer

De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009

De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009 De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009 ritade en karta. vann människorna på min sida. pekade ut mål. tuggade efterbörden. spottade ut den. jag; en börda. hopplösa är fingrarna. vill rinna över

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset Vindpust (working title) Av David Carlsson filmgruppen teaterhuset film i huset contact@tophatpanda.com EXT. STIG VID GAMMALT HUS - KVÄLL Ett gammalt övergivet hus står stillsamt bredvid den lilla vandringsstigen.

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson

Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson Utdrag ur Slussvaktaren av Jimmie L Olsson Efter att ha plockat undan den enkla kvällsmåltiden gick han in i vardagsrummet, slog upp en whiskey från en av de dammiga flaskorna i barskåpet som stått där

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

Snigelögon. Publicerat med tillstånd Vitas hemlighet Text Kerstin Lundberg Hahn Bild Maria Nilsson Thore Rabén & Sjögren 2010

Snigelögon. Publicerat med tillstånd Vitas hemlighet Text Kerstin Lundberg Hahn Bild Maria Nilsson Thore Rabén & Sjögren 2010 Snigelögon Vita Olsson står framför hallspegeln och vickar på framtänderna. De är bara lite, lite lösa. Har du packat ner frukt? ropar mamma med tandborsten i munnen. Aaa, mumlar Vita och vickar vidare.

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy. Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

Jag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar

Jag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar finns, finns inte. En så mycket bättre värld. Den var vadderad, full av förmildrande omständigheter. Hon ville aldrig vakna mer och behöva återvända till det där andra till verkligheten. Nej, hellre då

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

När anledningen att leva försvinner

När anledningen att leva försvinner När anledningen att leva försvinner Året var 1944 och jag, min fru Beatrix, vår femåriga dotter Katalin och våra närmsta grannar hade flyttat ut på landet till mina föräldrars hus, det var ganska litet

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer