Innehåll. VD/Teaterchef: Benny Fredriksson. Redaktion: Dramaturgiatet. Art Director: Johan Björnsrud. Formgivning: Denita Björnsrud

Transkript

1

2 Innehåll Index repertoaren 2012/ Också på repertoaren 4 Planerade produktioner 5 Behovet av berättelser 6 Premiärer 8 Strindbergsåret 86 Marionetteatern 88 Klara soppteater 89 Fri scen 90 Skärholmen 92 Parkteatern 93 VD/Teaterchef: Benny Fredriksson Redaktion: Dramaturgiatet Art Director: Johan Björnsrud Formgivning: Denita Björnsrud Projektledning: Jens Backman Korrektur: Per»Pax«Axelsson Tryck: Kampanjmakarna/åtta45 Stockholms stadsteater 2012 Stockholms stadsteater Box Stockholm Växel: Pressjour:

3 OCKULTA DAGBOKEN... 9 av August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Premiär: 15 augusti Strindbergs Intima Teater TOP GIRLS...11 av Caryl Churchill Översättning: Sun Axelsson och Stig Björkman Regi: Olof Hanson Scenografi: Sven Haraldsson Kostym: Elin Hallberg Premiär: 17 augusti Klarascenen FROM SAMMY WITH LOVE...13 av Jonna Nordenskiöld Regi: Jonna Nordenskiöld Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Urpremiär: 18 augusti Lilla scenen I SISTA MINUTEN av Carin Mannheimer Regi: Sissela Kyle Scenografi och kostym: Charles Koroly Premiär: 24 augusti Stora scenen NEXT TO NORMAL...17 av Tom Kitt och Brian Yorkey Översättning: Calle Norlén Regi: Lisa Ohlin Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Annsofi Nyberg Premiär: 21 september Stora scenen MUTTER av Eva Runefelt/ FOrDRINGSÄGARE av August Strindberg Regi: Åsa Kalmér Scenografi och kostym: Peter Holm Urpremiär/Premiär: 5 oktober Strindbergs Intima Teater FÖRSTA VARNINGEN August på Liljevalchs Premiär: 6 oktober Liljevalchs NATASCHA KAMPUSCH Förr var jag hans apelsinblomma av Ulrika Kärnborg Regi: Hugo Hansén Scenografi: Sören Brunes Kostym: Elin Hallberg Urpremiär: 6 oktober Klarascenen MENINGEN MED LIVET En föreställning framtagen av ensemblen tillsammans med föreställningens målgrupp Regi: Carolina Frände Scenografi och kostym: Jenny Kronberg Urpremiär: 12 oktober Stockholms stadsteater i Skärholmen MARKURELLS av Hjalmar Bergman Regi: Philip Zandén Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Annsofi Nyberg Premiär: 18 oktober Stora scenen ORLANDO av Virginia Woolf Dramatisering: Darryl Pinckney Översättning: Margareta Ekström Regi: Carolina Frände Kostym: Daniel Åkerström-Steen Musik: Makode Aj Linde Sverigepremiär: 9 november Stockholms stadsteater i Skärholmen EVEREST...31 av Lotta Lotass Gästspel från Teatr Weimar / Helsingborgs stadsteater Regi/video: Jörgen Dahlqvist Musik/ljud: Kent OIofsson Scenografi/ljus: Johan Bergman Urpremiär på Helsingborgs stadsteater: 14 november Gästspel på Stockholms stadsteater: november Lilla scenen PEER GYNT av Henrik Ibsen Översättning: Lars Forssell Regi: Katrine Wiedemann Scenografi och kostym: Maja Ravn Premiär: 1 december Klarascenen PARIA av August Strindberg Regi: Carl Kjellgren Scenografi och kostym: Peter Holm Premiär: 2 december Strindbergs Intima Teater KRIG En pjäs om kärlek av Kamilla Wargo Brekling Översättning: Eva Runefelt Regi: Kamilla Wargo Brekling Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Sverigepremiär: 6 december Lilla scenen Ömheten av Jonas Gardell Regi: Jonna Nordenskiöld Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Premiär: 14 december Klarascenen PETER PAN och Wendy av J.M. Barrie Översättning och ny version: Anders Duus Regi: Pia Johansson Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Astrid Ljungberg Premiär: 15 december Stora scenen SCHULZ GOES KAFKA av Agneta Pleijel Regi: Marika Lagercrantz Scenografi: Sven Haraldsson Kostym: Elin Hallberg Urpremiär: 16 december Lilla scenen LOTTA PÅ BRÅKMAKARGATAN av Astrid Lindgren Dramatisering och regi: Johanna Huss Scenografi och kostym: Peter Holm Urpremiär: 5 januari Bryggan MARTYRER av Marius von Mayenburg Översättning: Monica Ohlsson Regi: Dritëro Kasapi Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Skandinavienpremiär: 11 januari Lilla scenen

4 ABRAHAMS BARN av Svein Tindberg Översättning: Sofia Fredén Regi: Olof Hanson Sven Haraldsson Kostym: Elin Hallberg Sverigepremiär: 13 januari Lilla scenen Svek av Harold Pinter Översättning: Carl Johan Lång Regi: Alexander Mørk-Eidem Christian Friedländer Ljus: Ellen Ruge Premiär: 25 januari Klarascenen DEN UNGE WERTHERS LIDANDE av Johann Wolfgang von Goethe Dramatisering: Andrea Koschwitz och Jan Bosse Översättning: Ralf Parland Regi: Carolina Frände Daniel Åkerström-Steen Sverigepremiär: januari Stockholms stadsteater i Skärholmen Demoner av Lars Norén Regi: Hugo Hansén Christian Friedländer Premiär: 1 februari Stora scenen APATISKA FÖR NYBÖRJARE av Jonas Hassen Khemiri Regi: Sara Giese Sven Haraldsson Premiär: 9 februari Lilla scenen ETT DOCKHEM av Henrik Ibsen Regi: Ragnar Lyth Sören Brunes Kostym: Elin Hallberg Premiär: 28 februari Klarascenen Hoppet eller jag ska måla mina naglar röda av Karin Thunberg Regi: Johan Huldt Peter Holm Urpremiär: februari Klara eftermiddag MENINGEN MED Döden En föreställning framtagen av ensemblen tillsammans med föreställningens målgrupp Regi: Nadja Hjorton Daniel Åkerström-Steen Urpremiär: februari Stockholms stadsteater i Skärholmen WEST SIDE STORY Baserat på ett koncept av Jerome Robbins Manus av Arthur Laurents Musik av Leonard Bernstein Sångtexter av Stephen Sondheim Översättning: Rikard Bergqvist Regi: Ronny Danielsson Lars Östbergh Kostym: Annsofi Nyberg Premiär: 7 mars Stora scenen Hjärtats dubbla slag av Margareta Garpe Regi: Margareta Garpe Sven Haraldsson Urpremiär: 8 mars Lilla scenen ELSAS VÄRLD (arbetstitel) Inspirerad av Elsa Beskows bilder och texter Dansteater av Birgitta Egerbladh Birgitta Egerbladh Dramaturgi: Marie Persson Hedenius Peter Lundqvist Kostym: Annsofi Nyberg Urpremiär: 30 mars Klarascenen Körsbärsträdgården av Anton Tjechov Regi: Eirik Stubø Kari Gravklev Premiär: 5 april Stora scenen FLICKAN FRÅN FISKFÄRSFABRIKEN av Lars Göran Persson Regi: Lars Göran Persson Rickard Andersson Kostym: Gudrun Rösnes Musik: Daniel Bingert Urpremiär: 13 april Lilla scenen A MIDSUMMER NIGHT S SEX COMEDY av Woody Allen I en bearbetning för scenen av Jürgen Fischer Översättning: Magnus Lindman Skandinavienpremiär: våren 2013 Klarascenen HAMLETMASKINEN av Heiner Müller Översättning: Lars Bjurman Regi: Nina Holst Sven Haraldsson Premiär: april Lilla scenen MIG ÄGER INGEN av Åsa Linderborg Dramatisering: Emma Broström Bearbetning och regi: Michaela Granit Karin Lind Premiär: 11 maj Lilla scenen Jag är vinden av Jon Fosse Översättning: Marie Lundquist Regi: Ole Anders Tandberg Premiär: våren 2013 KRAPPS SISTA BAND av Samuel Beckett Regi: Thommy Berggren Premiär: våren 2013 PROD NR 1129 av Tatu Hämäläinen och Tora von Platen Regi: Tatu Hämäläinen Urpremiär: våren 2013 Lögnhalsarna Om Strindberg av Henning Mankell Urpremiär: spelåret 2012/2013 Klara eftermiddag Med reservation för ändringar. För aktuell spelplan se

5 OCKSÅ PÅ REPERTOAREN ALLRA KÄRASTE SYSTER av Astrid Lindgren Dramatisering: Jonna Nordenskiöld Regi: Jonna Nordenskiöld ANGELS IN AMERICA I OCH II av Tony Kushner Regi: Eva Dahlman ARSENIK OCH GAMLA SPETSAR av Josef Kesselring Regi: Eva Dahlman DE RÖDA SKORNA av Carolina Frände, Mats Kjelbye, Åsa Lindholm Regi: Carolina Frände DE TRE MUSKETÖRERNA av Alexander Mørk-Eidem efter Alexandre Dumas roman Regi: Alexander Mørk-Eidem DJUNGELBOKEN av Rudyard Kipling Dramatisering: Alexander Mørk-Eidem Regi: Alexander Mørk-Eidem ETT DRÖMSPEL av August Strindberg Regi: Mattias Andersson FREUDS SISTA MÖTE av Mark St. Germain Regi: Stina Rautelin GREGORIUS av Bengt Ohlsson Dramatisering: Erik Uddenberg Regi: Emma Bucht JEPPE PÅ BERGET av Ludvig Holberg Regi: Ole Anders Tandberg LILLAN OCH PAPPA AUGUST av Margareta Sörenson Regi: Helena Nilsson LYCKA av Anton Tjechov Regi: Alexander Mørk-Eidem ONKEL VANJA av Anton Tjechov Regi: Eirik Stubø PAraplyerna i cherbourg Text av Jacques Demy Musik av Michel Legrand Regi: Alexander Mørk- Eidem Nypremiär 1 december 2013 Klarascenen PERSONA av Ingmar Bergman Regi: Hugo Hansén RUT OCH RAGNAR av Kristina Lugn Regi: Jan-Olof Strandberg RÖTT av John Logan Regi: Gerhard Hoberstorfer STILLHETEN av Lars Norén Regi: Eirik Stubø SÅ GÅR EN DAG av Jonas Gardell Regi: Olof Hanson TRIBADERNAS NATT av Per Olov Enquist Regi: Thommy Berggren VIT, RIK, FRI av Christina Ouzounidis Regi: Christina Ouzounidis OCKSÅ PÅ REPERTOAREN

6 PLANERADE PRODUKTIONER 2013/14 SLAVISKA DANSER av Staffan Göthe STOCKHOLM I MITT HJÄRTA av Sofia Fredén och Stefan Lindberg DITT ISTANBUL av Mia Törnqvist OTTAR av Gunilla Thorgren STUNDANDE NATTEN av Carl Henning Wijmark Dramatisering: Ronnie Sandahl KARL GERHARD av Irena Kraus PLANERADE PRODUKTIONER 2013/14 5

7 Behovet av berättelser Vi lever i en orolig tid. Samhället är i stora omvandlingar, präglat av ekonomiska kriser, klimatförändringar och humanitära katastrofer. I en sådan tid är demokratin alltid skör. Skillnaderna mellan människor ökar. Mellan dem som har och dem som inte har, mellan dem som anses värdefulla och dem som tvärtom inte anses ha något värde alls. Det är också en tid av aldrig sinande information något som öppnat upp för nya vägar till demokrati, men som också innebär att mängder av information tas emot och sänds iväg, oreflekterat. Vi lever i en ständigt växande marknad av snabba budskap där gränserna delvis är på väg att suddas ut mellan privat och offentligt, sant och falskt, fakta och fiktion. Där yta inte sällan bedöms som innehåll. I förlängningen riskerar vår medmänsklighet att urholkas. Teaterkonstens högsta uppgift är att vara humanismens budbärare. Att inte komma med enkla sanningar utan komplicera och fördjupa att visa hela människan. Det handlar om en livshållning, om att förmedla verktyg som gör det möjligt att komma bakom fasaderna och se sin nästa som en medmänniska. Människan är inte, hon blir till i relationer med andra människor. Det är teater som kärlekshandling. Att göra berättelser tillgängliga

8 om dem som misstänkliggjorts, diskriminerats och ansetts onormala, om dem som utsatts för övergrepp och fråntagits sina mänskliga rättigheter om dem som ansetts värdelösa. Men även om dem som försöker få ihop sina vardagsliv i en turbulent värld. Därför behöver teatern ordet. Det är tillsammans med författarna, med dem som formulerar sig och sätter ord på det obeskrivliga, som vi reflekterar och försöker förklara och förstå världen. Detta är vårt demokratiska ansvar. Kristina Lugn skrev en gång att»teatrarna i större utsträckning än några andra institutioner och grupper i vårt samhälle värnar om litteraturen. Teatern är en av de få platser där vi fortfarande verkställer och erfar språkets makt att frigöra känslan och därmed också tanken.«med repertoaren under spelåret 2012/2013 hoppas vi frigöra många tankar. Här finns pjäser som väcker hopp, som provocerar och manar till förändring. Och samtidigt sådana som påminner om fantasins kraft, som tröstar och lockar till skratt. I sann humanistisk anda behöver vi hela spektrat. Välkomna till ett nytt spelår! Benny Fredriksson VD/Teaterchef

9 Foto: MAGNUS WESTER STRINDBERGSMUSEET

10 Ockulta dagboken av August Strindberg I dramatisering av Ole Anders Tandberg»Kärleken är synd; därför äro kärlekskval det största helvete som finns. Världen är sålunda till endast genom en synd om den ens är till ty den är endast en drömbild, ett fantom vars tillintetgörande är askesens uppgift. (Därför mitt Drömspel en bild av livet.) Men denna uppgift råkar i strid med kärleksdriften, och slutsumman är ett oupphörligt vacklande mellan vällusttummel och botgörarkval!«august Strindberg i Ockulta dagboken Dramatikern, regissören och scenografen Ole Anders Tandberg, född 1959, är från Norge men bofast i Sverige sedan 1987, då han i samband med regiutbildningen på Dramatiska institutet flyttade hit. Han har genom åren dramatiserat ett flertal romaner, bl.a. av norska författarna Kjell Askildsen, Tarjei Vesaas och Tor Ulven. När han skriver arbetar han intuitivt, samtidigt som där i bakhuvudet finns en tanke på gestaltning det är mycket genom textarbetet han regimässigt formar föreställningen. Ett genomgående tema såväl i hans föreställningar som i dramatiseringarna har varit livets förgänglighet: Det varar bara några sekunder i ett kosmiskt perspektiv. Å ena sidan är det mirakulöst att vi lever och tänker i egna små (eller gigantiska) universum. Å andra sidan skapar insikten en oro, en rädsla för meningslöshet. Människan är en skröplig varelse. Temat är i allra högsta grad aktuellt även när det gäller Ockulta dagboken, där Tandberg valt att skildra en splittrad August Strindberg uppdelad på fem skådespelare i existentiell panik. I dramatiseringen ingår även kortare utdrag ur Röda rummet (1879), En dåres försvarstal ( ), Till Damaskus (1898 och 1904), Svanevit (1901), Ett Drömspel (1901), Ordalek och småkonst (1902 och 1905), En blå bok ( ) samt ur brev. August Strindberg skrev vad som skulle bli Ockulta dagboken under åren , genom infernokris, äktenskapet med Harriet Bosse och påföljande (mer eller mindre telepatiska) förhållande. Han skrev ner syner, tecken, noteringar runt sina alkemistiska experiment, och runt Harriet. Vardagens futtighet plågar honom: Livet måste vara större än det här, anser han och letar efter tecken och mening. Liksom själsfränden Swedenborg tror han att själen måste ha ett liv utanför kroppen, denna entitet där kärleken reducerats till ett fortplantnings- tillika exkrementeringsorgan. Strindberg står inte ut utan diktar upp en astral värld att älska Harriet där innebär inga problem. Men magsmärtorna han förnimmer är inte ett astralt kärleksliv utan början på den magcancer som 1912 tog hans liv. Ockulta dagboken av August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Premiär: 15 augusti Strindbergs Intima Teater August Strindberg ( ) Harriet Bosse ( ) Norsk-svensk, av sin samtid mycket hyllad skådespelerska. Gift med August Strindberg I rollerna: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Åke Lundqvist, Samuel Fröler, Michael Jonsson, Robert Panzenböck Föreställningen görs i samarbete med Strindbergs Intima Teater. Ockulta dagboken 9

11 Foto: Val Reynolds

12 TOP GIRLS av Caryl Churchill Marlene är nyutnämnd VD på ett stort rekryteringsföretag. Effektiv, snygg, kompetent och flexibel. Det är en erfarenhet hon delar med fem andra kvinnor ur historien som hon nu bjuder in till en festmåltid för att fira nya jobbet. Johanna kommer. Hon som förklädd till man blev påve på 800-talet. Och konkubinen Nijo som på 1200-talet fotvandrade genom Japan efter att ha blivit dumpad av kejsaren. Och Isabella som var upptäcktsresande på 1800-talet. Och Alla överlevare mot alla odds. Hur lyckades de med det? Var de aldrig arga? Inte alls. Det enda de vill prata om är sina avgudade fäder och män och sitt dåliga samvete! Caryl Churchill föddes i London 1938, efter andra världskrigets slut emigrerade hennes familj till Montreal i Kanada. Caryl Churchill återvände till England för att studera vid universitetet i Oxford, där hon tog en examen i engelsk litteratur Under åren vid universitetet skrev hon sina första pjäser som framfördes av olika studentteatergrupper. På 60- och 70-talen började Caryl Churchill skriva radio- och tv-dramatik. Hennes första pjäs utanför universitetet, Owners, kom 1972 och redan i den är hennes grundläggande socialistiska övertygelse tydlig, en kritik av de värderingar som anses vara självskrivna i en kapitalistisk ideologi: att vara agressiv, att ta sig fram. Att vara framgångsrik. TOP GIRLS av Caryl Churchill Översättning: Sun Axelsson och Stig Björkman Regi: Olof Hanson Scenografi: Sven Haraldsson Kostym: Elin Hallberg Premiär: 17 augusti Klarascenen I rollerna: Katarina Ewerlöf, Kajsa Ernst, Sofi Helleday, Sara Jangfeldt, Lilian Johansson, Louise Peterhoff, Rakel Wärmländer Top Girls handlar om»hur kvinnor förlorar sin mänsklighet för att vinna makt i en mansdominerad omgivning«. Roll-listan består enbart av kvinnor och fokus ligger på Marlene, en karriärhungrig kvinna som avstått från hem och familjeliv för att få framgång inom affärsvärlden. Pjäsen hade urpremiär den 28 augusti 1982 på Royal Court Theatre i London och fick en Obie Award 1983 som det årets bästa pjäs. Den utspelar sig när Margaret Thatcher just valts till Storbritanniens första kvinnliga premiärminister och befäste Caryl Churchills renommé som en av samtidens väsentligaste dramatiker. Caryl Churchills mest kända pjäser är, förutom Top Girls, Cloud Nine (1979), Serious Money (1987), Far Away (2002), A Number (2002), Drunk Enough to Say I Love You? (2006). I september har hennes senaste pjäs Love and Information urpremiär på Royal Court Theatre i London. TOP GIRLS 11

13 Foto: Carl Thorborg Stockholms Stadsteater

14 FROM SAMMY WITH LOVE av Jonna Nordenskiöld Sammy Davis Jr växte upp i en artistfamilj i USA och började själv uppträda redan vid fyra års ålder. Som vuxen kom han att bli världsberömd sångare, dansare, instrumentalist och filmskådespelare. Han var medlem i gruppen Rat Pack under ledning av Frank Sinatra. Under sitt liv som entertainer förde han en ständig kamp mot rasismen i USA och vägrade att uppträda på scener som skilde färgade och vita åt skapade giftermålet med den svenska skådespelerskan May Britt Wilkens stor uppståndelse eftersom blandäktenskap var förbjudet i flera delstater i USA. Med utgångspunkt i Sammy Davis Jr:s liv och artisteri har dramatikern och regissören Jonna Nordenskiöld skrivit en pjäs där de svenska artisterna Karl Dyall och Rennie Mirro gestaltar historien om honom utifrån sina egna erfarenheter som färgade i ett vitt samhälle. Genom föreställningen berättar de både om skoltiden och om vägen genom livet som professionella artister. Sammy Davis har en stor betydelse för dem och precis som berättelsen om honom rymmer också deras liv såväl framgång som utanförskap. Karl Dyall är född 1967 och debuterade 1984 i Fantomen på Scalateatern. Han blev tidigt svensk mästare i Breakdance och Freestyledans och är en av initiativtagarna till dansgruppen Bounce. Han koreograferar för scen, tv och film och är också verksam som kompositör. För sin roll i Fame på Chinateatern fick han Guldmasken 1992 och 2009 mottog han Gunilla Roempkes dansstiftelses pris. FROM SAMMY WITH LOVE av Jonna Nordenskiöld Regi: Jonna Nordenskiöld Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Urpremiär: 18 augusti Lilla scenen Sammy Davis Jr ( ) I rollerna: Karl Dyall, Rennie Mirro Kapellmästare: Joel Sahlin Musiker: Magnus Anderfjärd, Johan Bengtsson, Carl Flemsten Rennie Mirro är född 1972 och började dansa som åttaåring. Han är utbildad vid Svenska Balettskolan och var anställd vid Kungliga Operan Han fick Guldmasken för sin roll i Singin in the Rain på Oskarsteatern 2007, då han blev känd för en bred publik. Som skådespelare har han senast setts i tv-serien Äkta människor. Rennie Mirro är även ansvarig för tävlingsbidragens scenframträdanden i Melodifestivalen. Jonna Nordenskiöld är född 1971, utbildad på Dramatiska institutet och är verksam som dramatiker, regissör och författare. Hennes senaste uppsättning på Stockholms stadsteater är Blev det inte mer än så här? Jonna Nordenskiölds pjäser är spelade på ett antal teatrar i Sverige och utomlands. Hon har fått flera priser och utmärkelser, bl.a. Deutscher Kindertheaterpreis, och Svenska Teaterkritikers Förenings barn- och ungdomsteaterpris. Jonna Nordenskiöld har också skrivit barnböcker, operalibretton och pjäser för Sveriges Television. FROM SAMMY WITH LOVE 13

15 Foto: Lina Ikse

16 I SISTA MINUTEN av Carin Mannheimer Carin Mannheimer föddes i Skåne Efter studier i litteraturvetenskap började hon skriva litteraturkritik. På sextiotalet började hon arbeta som journalist, bl.a. på tv fick hon stor uppmärksamhet för intervjuboken Rapport om kvinnor. På sextio- och sjuttiotalen förändrades tv-teatern, studioinspelade föreställningar av klassikerna kompletterades med ny, specialskriven dramatik av mer dokumentär karaktär. Carin Mannheimer började skriva dramatik och hennes stora publika genombrott kom 1977 med tv-serien Lära för livet, som hon fick Stora Journalistpriset för. Carin Mannheimer har fortsatt att skildra det svenska samhället både i tv och på scenen. En serie som blev en klassiker är Svenska hjärtan, som sändes i fyra säsonger mellan 1987 och 1998 och utspelades i ett idylliskt radhusområde utanför Göteborg kom komedin Rika barn leka bäst. Pjäsen blev en publiksuccé och spelades på många teatrar i Sverige skrev och regisserade hon tv-serien Solbacken: Avd. E, om äldrevården i Sverige. Till det ämnet återkom hon några år senare i pjäsen Sista dansen, 2009, också den en stor succé. Både Rika barn leka bäst och Sista dansen har spelats på Stockholms stadsteater. I sista minuten handlar åter om åldrandet men ur en helt annan synvinkel. Solveig, Marianne och Annlouise är tre kvinnor i sina bästa år. Eller kanske snarare förbi sina bästa år. Och vad de vill ha är respekt! Inte medlidande. Det är i sista minuten. Carin Mannheimer visar att det fortfarande finns mycket kvar att göra och uppleva även om man passerat pensionsstrecket. I SISTA MINUTEN av Carin Mannheimer Regi: Sissela Kyle Scenografi och kostym: Charles Koroly Premiär: 24 augusti Stora scenen I rollerna: Yvonne Lombard, Meta Velander, Meg Westergren, Eva Stenson, Lars Lind, Jacob Nordenson Efter urpremiären i Göteborg skrev Mikael Löfgren i Dagens Nyheter Sedan snart ett halvsekel arbetar hon [Carin Mannheimer] som folkhemmets speciella seismograf och registrerar skalv och förkastningar i hem och skola, villakvarter och åldringsvård. Den i dag 77-åriga författaren och regissören visar dessutom genom sitt exempel liksom kärnan i ensemblen att dagens och morgondagens gamlingar inte kommer att finna sig i att behandlas som viljelösa kollin av vårdgivare och anhöriga. Samma generation som en gång genomförde och definierade»ungdomsrevolten«kommer att göra något liknande med ålderdomen. I SISTA MINUTEN 15

17 Foto: AP/Kathy Willens

18 Next to normal av Tom Kitt och Brian Yorkey Next To Normal är en musikal som på ytan handlar om en vanlig nästan helt normal familj, mamma, pappa, son och dotter. Men under ytan finns berättelsen om en kvinna och hennes familjs kamp med en psykisk sjukdom. Tillsammans anträder de en resa för att hitta den bästa möjliga behandlingen som också kan föra familjen tillbaka till det normala eller det nästan normala igen. Under handlingens gång avslöjas lager efter lager av hemligheter. Next to Normal tar också upp teman som att sörja en stor förlust, självmord, narkotikamissbruk och etiska frågor inom den moderna psykiatrin. Männen bakom Next to Normal, Brian Yorkey (text och sångtexter) och Tom Kitt (musik), träffades på Columbia University i New York och det gemensamma arbetet på Next to Normal började med en workshop 1998 som en 10 minuter lång skiss om en kvinna som genomgick en elektrochocksbehandling och vilken effekt det hade på henne och hennes familj. Skissen utvecklades till en hel musikal och 2002 organiserades läsningar på flera teatrar i Washington och New York City. Arbetet fortsatte med olika workshops mellan 2005 och I januari 2008 fick den sin urpremiär off-broadway och i mars 2009 började förhandsvisningarna på Broadway och den 15 april 2009 var det dags för den officiella urpremiären. Succén var omedelbar, föreställningen fick fantastiska recensioner och Brian Yorkey och Tom Kitt vann 2010 års Pulitzerpris för drama. Senast en musikal tilldelats ett Pulitzerpris var för Rent, 1966, också den regisserad av Michael Greif. Juryns motivering var:»en kraftfull rockmusikal som tar upp mentalsjukdom i en förortsfamilj och utvidgar så musikalens ämnessfär«. Next to normal av Tom Kitt och Brian Yorkey Översättning: Calle Norlén Regi: Lisa Ohlin Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Annsofi Nyberg Premiär: 21 september Stora scenen I rollerna: Lisa Nilsson, Dan Ekborg, Albin Flinkas, Anna Hansson, Fredrik Lycke, Bruno Mitsogiannis Kapellmästare: Joakim Hallin Musiker: Hanna Helgegren, Ulric Johansson, Dan Strömkvist, Mattias Torell, Anna Wallgren Next To Normal vann, förutom Pulitzerpriset, tre Tony Awards. Efter över 700 föreställningar på Broadway gick den förra året ut på USAturné. Next to normal 17

19 FOTO: JOHN LUNDGREN STRINDBERGSMUSEET Foto: Cato Lein

20 MUTTER av Eva Runefelt FORDRINGSÄGARE av August Strindberg MUTTER Eva Runefelt, född 1953, debuterade som romanförfattare 1975 med I svackan. Redan samma år gav hon ut sin första diktsamling, En kommande tid av livet, och har sedan dess främst skrivit poesi. Bland de lyriker som framträdde på 70-talet ses hon som en av de allra främsta. Ett genomgående tema i hennes författarskap har varit att med hjälp av ett personligt diktspråk försöka fånga ett möjligt livsalternativ. Temat återfinns också i Mutter, Eva Runefelts debut som dramatiker. Den poetiska monologen skildrar en kvinna, en författare, som motvilligt och mödosamt måste skapa»för att icke försvinna«. Likt Strindberg vaknar hon, vankar mellan vägg och vägg, enerverad eller euforisk av nattens drömmar. Hon måste ut, hon betraktar människorna, drar in dem i andetagen. Eller överfalls av dem. Varje dag är en skapelseakt. Och är dagen god; ljuset när en idé slår till. Hon lagrar som ett litet djur, lägger sinnesintrycken djupt inne i sig, det som är hon, ett kallt skafferi alla glömt bort. Där kan hon kura ensam, det är så världen börjar. FORDRINGSÄGARE Även i August Strindbergs pjäs från 1889 finns en författare, Tekla. Hon är enda kvinnan i ett triangeldrama där även Teklas före detta man, läraren Gustav, och hennes nye man, konstnären Adolf, ingår. De drivs alla av kärlek och anser sig ha fordringar i varandras nuvarande liv. Det är en berättelse om kärlekens konsekvenser, om gränser som överträds och provoceras. Om hur man, när man älskar, investerar i en annan människa och vid en separation lämnar kvar delar av sig själv hos den andre. Som slutreplik låter Strindberg Gustav utbrista:»sannerligen, hon älskar honom också! Stackars människa!«, och frågan aktualiseras: Är det möjligt att älska fler än en? Pjäsen utspelar sig vid havet, på en enda plats, och är djärvt konstruerad med endast tre scener: mellan Gustav och Adolf, mellan Adolf och Tekla och mellan Gustav och Tekla. Av samtiden fick den överlag ett positivt mottagande men uppfattades som ett experiment. Det var också en helt ny dramaform i linje med Strindbergs tankar om den nya teaterkonsten (inspirerad av Émile Zolas dramatisering av sin roman Thérèse Raquin, vilken sades ha anslagit tonen för det naturalistiska dramat). Tematiken man kvinna kändes dock igen, bl.a. från de dramer som redan inlett hans internationella genombrott, Fadren (1887) och Fröken Julie (1888). MUTTER av Eva Runefelt/ FORDRINGSÄGARE av August Strindberg Regi: Åsa Kalmér Scenografi och kostym: Peter Holm Urpremiär/Premiär: 5 oktober Strindbergs Intima Teater August Strindberg ( ) I rollerna: Sven Ahlström, Samuel Fröler, Maria Salomaa Föreställningen görs i samarbete med Strindbergs Intima Teater. Mutter/ FORDRINGSÄGARE 19

21 FOTO: HERMAN ANDERSON STRINDBERGSMUSEET

22 Första varningen August på Liljevalchs August Strindberg hann skriva 63 pjäser innan han dog vid 63 års ålder för hundra år sedan. En pjäs för varje levnadsår alltså. Ur denna produktion ska nio pjäser väljas, som i sin tur ska reduceras till nio scener mellan 5 och 20 minuter långa. Scenerna ska spelas på Liljevalchs konsthall i Ulla Kassius scenografi som består av tolv olika rum. Om dagarna utgör rummen en utställning där Strindbergs egna målningar är en del av det scenografiska rummet. Men två kvällar i veckan ska här spelas föreställning. Ett vandringsdrama där publiken förflyttar sig från rum till rum för att se ett stycke strindbergsk dramatik. Så vilka pjäser ska väljas? Historiska dramer, naturalistiska dramer, vandringsdramer, sagospel, kammarspel, drömspel Var finns en gemensam tematik, en röd tråd som kan löpa genom föreställningen? Det finns bara en: han själv! Hänsynslöst har han använt både sitt eget och närståendes liv i sina pjäser. Liv och dikt är så tätt sammanflätade att han själv misstänker att det ligger en högre vilja bakom. I Ockulta dagboken skriver Strindberg:»Är det möjligt att allt rysligt jag upplevt är satt i scen för mig, att jag måtte kunna bli dramatiker och skildra alla själiska tillstånd och alla situationer?«ja, vem vet? Men det finns också de som hävdar att Strindberg själv»satte i scen«alla rysligheter för att sedan kunna använda dem i sina dramer. I livet liksom i dramerna såg han till att placera sig själv i offerrollen. Känslan av att vara orättvist behandlad verkar ha varit urkällan till allt hans skapande. Hans stora självömkan gör honom barnslig, dum och stundtals grym i livet. Däremot är den en tillgång i hans dramer. Den brinnande subjektiviteten gör honom frispråkig. Det hänsynslösa egot ger kraft och energi åt texten. På så vis blev självporträttet ledstjärnan i valet; nio av hans mindre kända pjäser som alla är kopplade till händelser i hans liv. Här finns ingen kronologi, ingen dramaturgi förutom mötet med August själv. Publiken får möta honom i livets olika roller: som rebell, svartsjuk äkta man, konkurrent i äktenskapet och offer för en cynisk kvinna, som skilsmässoförälder, försmådd far och till sist som en åldrad man som ser tillbaka på sitt liv. Han finns i dem alla, från ung till gammal, förförd, förrådd eller försmådd. För en sak kan man vara säker på: Det är synd om August. Scener ur: Bandet, Brända tomten, Fordringsägare, Första varningen, Kamraterna, Moderskärlek, Mäster Olof, Oväder och Pelikanen. Första varningen August på Liljevalchs Regi bl.a.: Ole Forsberg, Olof Hanson, Ulla Kassius, Åsa Kalmér, Lars Göran Persson, Mia Törnqvist, Mia Winge Scenografi och kostym: Ulla Kassius Dramaturgi: Mia Törnqvist Premiär: 6 oktober Liljevalchs August Strindberg ( ) I rollerna bl.a.: Björn Bengtsson, Gerhard Hoberstorfer, Sara Jangfeldt, Michael Jonsson, Lisa Larsson, Åke Lundqvist, Alexander Lycke, Shebly Niavarani, Jacob Nordenson, Odile Nunes, Louise Peterhoff, Eva Stenson, Frida Westerdahl, Rakel Wärmländer Föreställningen görs i samarbete med Liljevalchs. Första varningen 21

23 Foto: Magnus Bergström

24 Natascha Kampusch Förr var jag hans apelsinblomma av Ulrika Kärnborg Vem var flickan som blev bortrövad från allt och vem är den unga kvinna som nu möter världen? Hennes öde fascinerar oss på samma sätt som berättelsen om Kaspar Hauser. Med sin pjäs utforskar författaren Ulrika Kärnborg frågor som tar avstamp i berättelsen om verklighetens Natascha Kampusch, men hon kretsar också kring det i hennes historia som speglar strukturer och relationer som vi alla är delaktiga i. Hur tar samhället emot Natascha Kampusch när hon blivit fri, och vilka förväntningar har vi på det hon ska välja att berätta om åren som gått? Jag ser det som att varje historia innehåller en mothistoria, något som varken får eller kan sägas. Ibland känner jag mig som en pervers psykoanalytiker, ständigt på jakt efter sprickorna i mina»patienters«berättelser. Det betyder inte att jag ger mig rätten att kränka dem eller deras integritet. När man väljer att skriva om personer som lever eller har levt, är det viktigt att man vet varför man gör det. Jag antar att man i enskilda livsöden alltid letar efter något allmängiltigt, något som kan kasta ljus över större frågor eller problem. Det är vissa saker som måste sammanfalla för att litteratur ska uppstå. Det individuella ödet måste kollidera med historien, eller samhällsutvecklingen, med det kollektiva på något märkligt vis. Ulrika Kärnborg Författare NATASCHA KAMPUSCH Förr var jag hans apelsinblomma av Ulrika Kärnborg Regi: Hugo Hansén Scenografi: Sören Brunes Kostym: Elin Hallberg Urpremiär: 6 oktober Klarascenen I rollerna: Liv Mjönes, Emil Almén, Niklas Falk, Etienne Glaser, Marika Lindström, Kajsa Reingardt NATASCHA KAMPUSCH 23

25 Illustration: Johan Björnsrud

26 Meningen med livetav Ensemblen Vad är meningen med livet? Det är den kanske största frågan av alla lika viktig för människor för flera tusen år sedan som den är nu. Idén till föreställningen har uppkommit i våra möten med den unga publiken i Skärholmen de senaste åren. Samtalen med dem kommer ofta att handla om stora frågor och allra oftast just om frågan om vad som egentligen är meningen med livet. Föreställningen kommer också att arbetas fram i process tillsammans med målgruppen och sedan spelas för en publik från 8 år. Under repetitionsarbetet planerar vi att fördjupa oss i vad filosofer, tänkare och vanliga människor genom tiderna sagt, tänkt och skrivit om livets mening. Men lika viktiga kommer de svar på frågan om livets mening, som vi tänker samla in från personer, unga som äldre, att vara. MENINGEN MED LIVET En föreställning framtagen av ensemblen tillsammans med föreställningens målgrupp Regi: Carolina Frände Scenografi och kostym: Jenny Kronberg Urpremiär: 12 oktober Stockholms stadsteater i Skärholmen Från 8 år I rollerna: Camilla Larsson, Daniel Nyström, Per Öhagen, Lotta Östlin Stenshäll Meningen med dödenav Ensemblen Vad händer egentligen när man dör med kroppen, med alla tankar som fanns inne i huvudet, med alla dem som blir kvar i livet? Vilken är den läskigaste död man kan tänka sig? Är sorgen randig? Varför dör man? Och kan man överhuvudtaget förstå att man ska dö? Det är några av de frågor som är utgångspunkten för föreställningen Meningen med döden, som kommer att spelas för en publik från 5 år. Repetitionsarbetet kommer likt arbetet med Meningen med livet att utgöras av en undersökande och associativ process kring målgruppens och andras tankar, bilder och undringar kring det där obegripliga som vi alla ska vara med om döden. Meningen med döden En föreställning framtagen av ensemblen tillsammans med föreställningens målgrupp Regi: Nadja Hjorton Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen Urpremiär: februari Stockholms stadsteater i Skärholmen Från 5 år I rollerna: Per Öhagen m.fl. MENINGEN MED LIVET/ MENINGEN MED döden 25

27 Foto: Bonnier Arkiv Kod: 3001 SCANPIX SWEDEN

28 MARKURELLS av Hjalmar Bergman Hjalmar Bergmans pjäs Markurells i Wadköping föregicks av hans roman med samma titel. Romanen kom 1919 och blev författarens verkliga genombrott hos både kritik och publik. Det var Bergman själv som kom att dramatisera romanen, och pjäsen fick sitt uruppförande på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm Hjalmar Bergman föddes 1883 i Örebro och dog i Berlin 48 år gammal. Trakterna kring uppväxtstaden Örebro blev Hjalmar Bergmans diktade universum där småstaden Wadköping blev centrum. Det är också här hans drama om familjen Markurell utspelar sig. Handlingen är koncentrerad till loppet av en dag, den 6 juni 1913, dagen för studentexamen i Wadköping. Krogägaren och uppkomlingen Hilding Markurell styr Wadköping med järnhand men oroar sig för om hans högt älskade men lättsinnige son, Johan, kommer att klara sin examen. För att öka hans möjligheter beger han sig till skolan med frukost och ett erbjudande om en stipendiedonation till minne av sonens studentexamen. Under samma dag blottläggs också hans privata och affärsmässiga relation till häradshövding Carl-Magnus de Lorche, som en gång försökte få honom fälld för ett brott han inte begått. Markurells relation till de Lorche rymmer ytterligare en hemlighet, som när den avslöjas blir berättelsens dramatiska vändpunkt. Rädslan för att det ska bli allmänt känt att Johan inte är Markurells son utan de Lorches är starkare än viljan att demaskera de Lorche som den svindlare han är. Centralt i pjäsens konflikt finns Hjalmar Bergmans återkommande tema, Wadköping ett Sverige i miniatyr som speglar samhällets på samma gång traditionsbundna som hållningslösa krafter. MARKURELLS av Hjalmar Bergman Regi: Philip Zandén Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Annsofi Nyberg Premiär: 18 oktober Stora scenen Hjalmar Bergman ( ) I rollerna: Kjell Bergqvist, Ralph Carlsson, Katarina Ewerlöf, Christer Fant, Sofi Helleday, Ingvar Hirdwall, Lilian Johansson, Lars Lind, Sten Ljunggren, Robert Panzenböck, Per Sandberg, Joel Spira, Claire Wikholm Hjalmar Bergman debuterade som dramatiker redan 1905 med läsdramat Maria, Jesu moder, men det var först senare som han skrev sina mest intressanta dramer, de experimentella kortpjäserna Dödens Arlechin, 1915, och Porten, De här pjäserna fick dock inte något varmt mottagande. Istället var det för Swedenhielms, 1925, och Patrasket, 1927, som Hjalmar Bergman fick mest uppskattning som dramatiker medan han levde. De pjäser som bäst överlevt århundradet som gått sedan de skrevs är framför allt dramatiseringarna av Hans nåds testamente, 1929, och Markurells i Wadköping, MARKURELLS 27

29 Hulton-Deutsch Collection/CORBIS

30 Orlando av Virginia Woolf i dramatisering AV Darryl Pinckney Virginia Woolf var feminist och en av de tongivande modernistiska författarna och teoretikerna. Hon debuterade 1915 med romanen Resan ut (Voyage out). Hennes experimentella prosa var nydanande och hon anses vara en av 1900-talets viktigaste engelskspråkiga författare gifte sig Virginia med författaren Leonard Woolf. Tillsammans grundade de Hogarth Press 1917, ett förlag som bl.a. gav ut Virginias böcker. Paret stod varandra mycket nära och 1937 skrev Virginia i sin dagbok:»kärlek står efter 25 år inte ut med att vara åtskilda... du förstår det är enormt lustfyllt att vara önskad: en hustru. Och vårt äktenskap är så komplett.«1922 träffade Virginia Woolf Vita Sackville- West. Efter en tvekande början inledde de båda ett förhållande, och 1928 tillägnade Virginia Woolf Vita Sackville-West romanen Orlando. Kärleksaffären tog slut, men de två förblev vänner till Virginias död. När Virginia Woolf avslutat sin sista roman Mellanspel återkom den depression som hon tidigare lidit av. Kriget och Luftwaffes bombning av hennes hem i London, tillsammans med ett svalt mottagande av biografin hon skrev om sin vän Roger Fry, förvärrade situationen tills hon inte längre kunde arbeta. Den 28 mars 1941 dränkte sig Woolf genom att fylla sina fickor med stenar och vandra ut i River Ouse nära sitt hem. Kroppen hittades inte förrän den 18 april. Hennes man begravde henne under ett träd i trädgården till deras hus i Rodmell i Sussex. Orlando utkom Den anses allmänt vara en av Virginia Woolfs mest lättillgängliga romaner och har fått stor betydelse för många kvinnliga författare och för genusvetenskapen. ORLANDO av Virginia Woolf Dramatisering: Darryl Pinckney Översättning: Margareta Ekström Regi: Carolina Frände Kostym: Daniel Åkerström-Steen Musik: Makode Aj Linde Sverigepremiär: 9 november Stockholms stadsteater i Skärholmen Virginia Woolf ( ) I rollen: Robert Fux Orlando börjar sitt liv som ung överklassman i 1600-talets elisabetanska England och lever sedan i flera hundra år ett vindlande liv utan att åldras. Men under sin tid som brittisk ambassadör i Konstantinopel vaknar Orlando en morgon upp och har under natten förvandlats till kvinna. En äventyrsberättelse om en gestalt som både är man och kvinna en hen, om identitet och om könet som konstruktion. Dramatiseringen av den amerikanske författaren Darryl Pinckney hade urpremiär på Schaubühne am Lehniner Platz i Berlin den 21 november 1989, med Jutta Lampe som Orlando, i regi av Robert Wilson. ORLANDO 29

31 Foto: Copyright/fotograf: Dick Claésson

32 EVEREST av Lotta Lotass Gästspel från Teatr Weimar/Helsingborgs stadsteater För Helsingborgs stadsteater har Lotta Lotass skrivit pjäsen Everest, som har urpremiär där den 14 november. Den kommer att gästspela på Stockholms stadsteaters Lilla scen i slutet av november. I pjäsen befinner vi oss på Mount Everest, världens högsta berg. Året är Sex brittiska män kämpar mot naturens krafter för att först nå toppen på världens tak. Vi följer dessa kärva mäns maniska strävan att till varje pris besegra den oslagbara. Att nå det onåbara. Det internationellt uppmärksammade scenkonstkollektivet Teatr Weimar tar sig an Lotta Lotass intensiva och kompromisslösa text. Uppsättningen blir en totalupplevelse av text, video och musik. Ett unikt verk om en sann, mytomspunnen händelse. (Från Helsingborgs stadsteaters hemsida) LOTTA LOTASS föddes 1964 i Västerdalarna. Hon är filosofie doktor i litteraturvetenskap och disputerade 2002 med en avhandling om Stig Dagerman. Lotta Lotass debuterade som författare år 2000 med romanen Kallkällan. Därefter följde den delvis dokumentära boken Aerodynamiska tal, 2001, för vilken hon fick Aftonbladets litteraturpris. Bland hennes övriga verk kan nämnas Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet, 2006, utgör en seriemördares kör och bygger på autentiska fall. Lotta Lotass har också skrivit dramatik, bl.a. Klar himmel, 2010, om en av de amerikanska piloter som deltog i bombningen av Hiroshima invaldes Lotta Lotass i Svenska akademien på stol nr 1, som Akademiens yngsta medlem. EVEREST av Lotta Lotass Regi/video: Jörgen Dahlqvist Musik/ljud: Kent OIofsson Scenografi/ljus: Johan Bergman Urpremiär på Helsingborgs stadsteater: 14 november Gästspel på Stockholms stadsteater: november Lilla scenen I rollerna: Erik Borgeke, Ester Claesson, Jörgen Düberg, Daniel Gustavsson, Michalis Koutsogiannakis, Robert Olofsson Everest 31

33 Foto: Johannes Jaegers studio, Stockholm 1869

34 Peer Gynt av Henrik Ibsen Efter framgången med dramat Kongsemnerne fick Henrik Ibsen ett resestipendium. Han lämnade Norge 1864 och reste ut i ett Europa under omvälvande samhällsförändringar och den framrusande industrialiseringen. Med undantag för några få besök i Norge blev han borta under 27 år. Bakom sig hade han ett misslyckande som teaterchef vid Kristiania Norske Theater och en tid av ekonomiska bekymmer. Under våren och sommaren 1867 bodde han i Italien och skrev där Peer Gynt, som tillsammans med Brand året innan kom att placera honom som en av världsdramatikens främsta författare. Förlagan till den drömmande och skrävlande Peer Gynt är hämtad ur den norska folksagan och skrevs av Ibsen ursprungligen som ett idé- och läsdrama. Först 1876 fick verket en scenisk gestaltning på Christiania Theater till musik av Edvard Grieg. I Ibsens verk går opportunisten Peer Gynts livsfilosofi ut på att»gå utenom«de svårigheter han möter under de olika äventyr han ger sig ut på genom livet. Pjäsen berättar om en människa som inte själv är förmögen att välja sina livssituationer, istället är det livssituationerna som väljer honom. Dramat har betraktats som en kritik mot den romantiska fantasins tillkortakommanden i mötet med verklighetens krav. På Stockholms stadsteater får vi, i danskorna Katrine Wiedemanns regi och i Karen Maria Billes bearbetning, se en förkortad version. Också här är det Peer Gynts blick på världen och hur han låter sig styras av de förväntningar som finns på honom som står i centrum. Textens poesi bärs fram genom ett bildmättat formspråk i Maja Ravns scenografi; en gestaltning av livet som det blev av livet som stilleben. I berättelsen, som utspelar sig i vår tid, finns ingen Mor Aase, och Peer Gynt är en inte nödvändigtvis ung, men modern man. Han har förlorat sig själv eftersom han saknar modet att ge sig hän åt kvinnan han älskar. PeEr gynt av Henrik Ibsen Översättning: Lars Forssell Regi: Katrine Wiedemann Scenografi och kostym: Maja Ravn Premiär: 1 december Klarascenen Henrik Ibsen ( ) I rollerna bl.a: Magnus Krepper, Sven Ahlström, Emil Almén, Jakob Eklund, Maria Salomaa, Frida Westerdahl PEER GYNT 33

35 SJÄLVPORTRÄTT Strindbergsmuséet

36 PARIA av August Strindberg Uppslaget till Paria hade Strindberg för ovanlighetens skull fått från en kollega, nämligen från författaren Ola Hanssons novell En Paria som hösten 1888 trycktes i den danska tidskriften Ny Jord. Novellen handlar om en f.d. lundastudent som emigrerat till Amerika och som efter femton år återvänder till Sverige på besök. I novellen får vi veta att orsaken till emigrationen varit att han skrivit falskt namn på en växel och ertappats och efter avtjänat straff emigrerat. Strindberg blir mycket förtjust i novellen och föreslår Ola Hansson att dramatisera novellen till den teater som Strindberg säger sig stå i begrepp att öppna en Skandinavisk Försöks-Teater. Han erbjuder sig t.o.m. att samarbeta med Ola Hansson, Under hösten brevväxlar de två författarna, Strindberg är den drivande, Ola Hansson svarar undvikande. I ett brev den 5 december 1888 skriver Ola Hansson:»Roligt att du kan använda min Paria. Men gör dig icke för mycket bråk med den!«nu tog Strindberg saken i egna händer. I Strindbergs händer blev Hanssons novell radikalt förändrad. Skildringen av en växelförfalskare som mer eller mindre medvetet begår ett brott blev i Strindbergs dramatisering en spännande duell mellan två jämbördiga motspelare. När pjäsen var färdig i slutet av januari 1889 var Strindberg mycket angelägen om att få den spelad. När uppsättningen av Fröken Julie förbjöds av den danska censuren instuderades Paria mycket hastigt på några få dagar och fick sin urpremiär på Dagmarteatret i Köpenhamn den 9 mars Pjäsen spelades som nummer två av tre enaktare mellan Fordringsägare och Den starkare. Pressen var i det närmaste enhällig om att det var Paria som var behållningen och vände en väntad skandal till en succé. En vecka senare gjorde ensemblen ett gästspel på Malmö teater den 16 mars 1889, som också sågs av Ola Hansson som dock inte nämnde pjäsen med ett enda ord i sitt brev till Strindberg den 17 mars. Han hade troligen inte känt igen mycket av sin novell. Paria tillhör en av de mest spelade pjäserna av Strindberg. Den har tidigare satts upp på Stadsteatern 1990 med Christer Banck och Torsten Wahlund i rollerna och i regi av Ola Lindegren. Redan 1964 satte Bo Widerberg upp den då ganska nystartade Stadsteatern med Toivo Pawlo och Keve Hjelm i rollerna. PARIA av August Strindberg Regi: Carl Kjellgren Scenografi och kostym: Peter Holm Premiär: 2 december Strindbergs Intima Teater I rollerna: Niklas Falk, Richard Forsgren Föreställningen görs i samarbete med Strindbergs Intima Teater. PARIA 35

37 Foto: Miklos Szabo

38 Krig En pjäs om kärlek av Kamilla Wargo Brekling Krig ingår i en trilogi som skrevs I del 1, Krig, beskriver Kamilla Wargo Brekling parförhållandets konfliktzoner och hur män och kvinnor inte ser, överger varandra. I del 2, Undskyld!, räcker författaren mikrofonen till kvinnorna och frågar dem om hur de ser på livet. Hur de har det, vad de tänker på, vad som är viktigt i deras liv. Just nu. I trilogins avslutande del 3, Pis en forestilling om mænd i dag, får männen tala har tillvaron blivit som de önskade, frågar författaren. Känner de sig sedda och älskade av kvinnor, vad drömmer de om, vad pratar de om när ingen kvinna är närvarande? Med sin humoristiska, analytiska blick försöker Kamilla Wargo Brekling se in i kvinnors och mäns föreställningsvärldar. Texterna bygger på autentiskt material hämtat från skådespelarnas berättelser och Wargo Breklings egna upplevelser och erfarenheter. Om sin speciella arbetsmetod säger Kamilla Wargo Brekling:»Dagligen skriver jag ner små vardagssituationer, meningar och rubriker visualiseras spontant i sceniska bilder för mig. Så redan flera år innan jag börjar arbeta med en faktisk pjäs, har jag ett lager med material som jag kan använda för att konstruera bärande bjälkar i en pjäs. Grunden i mina pjäser består av solomaterial och gemensamhetsmaterial. Solomaterialet görs först. Jag och en skådespelare i taget är i replokalen en vecka. I den soloprocessen testas mina redan skrivna texter, och det improviseras kring idéer och frågor som jag ställer till skådespelaren och som är relevanta för pjäsen vi arbetar med. Skådespelaren kan använda egna språkliga uttryck, sina erfarenheter, sin personlighet, och det arbetet resulterar för varje skådespelare i 8 14 scener. [ ] Efter veckorna på tu man hand med skådespelarna börjar vi med grupprepetitionerna då vi framför allt koncentrerar oss på att skapa de gemensamma scenerna, och sen föreslår jag ordningsföljden på scenerna. Senare kan jag ändra ordningen, jag instruerar och koreograferar skådespelarna, utvecklar deras texter ännu mer, jag sorterar och märker vad jag kan stryka. Det är nästan som en film, som klipps till en färdig komposition en kakafoni av stämningar och brottstycken, som slutligen blir en komprimerad helhet en pjäs.«krig En pjäs om kärlek av Kamilla Wargo Brekling Översättning: Eva Runefelt Regi: Kamilla Wargo Brekling Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Sverigepremiär: 6 december Lilla scenen I rollerna: Björn Bengtsson, Ann-Sofie Rase, Helena af Sandeberg, Jörgen Thorsson Kamilla Wargo Brekling, född 1966, dansk regissör, dramatiker och koreograf. Hon är autodidakt med en lång rad uppsättningar bakom sig, bl.a. Let s get married på Dansescenen (1996) och Om et øjeblik på Edison (2006) och Kvinde kend din krop på Mungo Park. För de både sistnämnda tilldelades hon det danska scenkonstpriset Årets Reumert för Om et øjeblik i kategorin Årets regissör och för Kvinde kend din krop i kategorin Årets stora, lilla Föreställning. Krig hade urpremiär på Kaleidoskop Krig 37

39 Foto: Thron Ullberg

40 Ömheten av Jonas Gardell Jonas Gardell, född 1963, gjorde författardebut som artonåring med diktsamlingen Den tigande talar. Sedan dess har han skrivit ett tiotal romaner, ett stort antal teaterpjäser, film- och tv-manus samt två filosofiska böcker: Om Gud och Om Jesus. I debutromanen Passionsspelet (1985) tar Gardell upp homosexualitet och kristendom; två teman som senare ska återkomma genom författarskapet. Han har alltid varit öppen med att han lever som homosexuell och tagit strid för hbt-gemenskapens rättigheter. Gardell växte upp i en kristen familj och anger ofta Bibeln som sin största inspirationskälla utnämndes han till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet. Ur motiveringen:»genom hela hans författarskap finns ett fokus på marginaliserade människor i utanförskap, som genomsyras av försvar för mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter. Få människor kan som han samla människor över generationsgränser och kombinera humor och allvar med en träffsäkerhet som gör honom till en viktig samhällskommentator och kritiker«. Pjäsen Ömheten kom Den handlar om två unga homosexuella män under den begynnande aids-epidemin, och Gardell säger själv att det var den första svenska samtida pjäsen på det temat. Det är tidigt 80-tal och bögar förföljs. Av samhället, i media, av grannar. Många flyr till anonymiteten i storstaden för att försöka hitta likasinnade, få andas fritt. Många går under. De tvingas dölja sin sexuella tillhörighet, de förnekas av sina egna familjer. Inte nog med att de är bögar de kan bära på den pestliknande smittan också: aids. Pjäsens huvudkaraktärer, paret Rasmus och Benjamin, har lyckats skapa ett liv tillsammans. De har en egen vrå, en tillflykt, ett hem. Men så blir Rasmus sjuk. Det är en grym sjukdom, och den sätter sina tydliga spår. Rasmus föräldrar vet ingenting, och en dag dyker de upp för att fira hans födelsedag. Ömheten av Jonas Gardell Regi: Jonna Nordenskiöld Scenografi och kostym: Sven Haraldsson Premiär: 14 december Klarascenen I rollerna bl.a.: Kristofer Kamiyasu, Ralph Carlsson, Katarina Ewerlöf Ett urval av Jonas Gardells litterära produktion: Odjurets tid, 1986, roman Präriehundarna, 1987, roman Vill gå hem, 1988, roman Fru Björks öden och äventyr, 1990, roman Isbjörnarna, 1990, pjäs Cheek to Cheek, 1992, pjäs En komikers uppväxt, 1992, roman Pensionat Oskar, 1995, filmmanus Människor i solen, 1997, pjäs Jenny, 2006, roman De halvt dolda, 2009, tv-seriemanus Den 31 juli 2012 släppte Jonas Gardell romanen Torka aldrig tårar utan handskar, del 1. Kärleken. Det är första delen i en trilogi om Rasmus och Benjamin från pjäsen Ömheten. Gardell återvänder till de unga männen och vi får nu följa deras liv från barndomen. Berättelsen i romanen varvas med fakta om vad som faktiskt hände i Sverige på 80-talet. Hur samhället behandlade de homosexuella. Vad vi alla gjorde oss skyldiga till. Ömheten 39