Till stora utskottet. JORD- OCH SKOGSBRUKSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 8/2005 rd. för hållbar utveckling INLEDNING. Remiss. Sakkunniga SKRIVELSEN

Transkript

1 JORD- OCH SKOGSBRUKSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 8/2005 rd Statsrådets utredning med anledning av Finlands ståndpukt till översynen av EU:s strategi för hållbar utveckling Till stora utskottet INLEDNING Remiss Stora utskottet sände den 14 januari 2005 statsrådets utredning med anledning av Finlands ståndpukt till översynen av EU:s strategi för hållbar utveckling (E 141/2004 rd) till jordbruksutskottet för eventuella åtgärder. Dessutom har stora utskottet den 2 mars 2005 sänt en kompletterande skrivelse 1. VNK till jord- och skogsbruksutskottet för eventuella åtgärder. Sakkunniga Utskottet har hört - specialmedarbetare Jyri Ollila, statsrådets kansli, EU-sekretariatet - forstråd Anders Portin och överinspektör Johanna Niemivuo-Lahti, jord- och skogsbruksministeriet - överingenjör Petteri Kuuva, handels- och industriministeriet - professor Anni Huhtala, Lantbruksekonomiska forskningsanstalten - direktör för Joensuu forskningscentral Jari Parviainen och direktör för internationella ärenden Jari Varjo, Skogsforskningsinstitutet - skogsexpert Lea Jylhä och miljöjurist Kurt Hemnell, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf - sekreterare Lauri Ainasto, Trä- och specialbranschernas förbund - direktör Pertti Laine och direktör Hannu Valtanen, Skogsindustri rf. Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund rf. SKRIVELSEN Huvudsakligt innehåll EU gjorde sitt första åtagande i fråga om hållbar utveckling i juni Det var då som Europeiska rådet vid sitt möte i Göteborg och på grundval av kommissionens meddelande antog EU:s strategi för hållbar utveckling. År 2002 lade kommissionen fram ytterligare ett meddelande med tyngdpunkten lagd på de externa dimensionerna när det gäller hållbar utveckling, vilket antogs av Europeiska rådet i Barcelona. Texterna utgör tillsammans grunden för EU:s övergripande strategi för hållbar utveckling. Kommissionen har utfäst sig att se över strategin vid inledningen av varje ny mandatperiod för kommissionen. Det kommer att ske under 2005 på grund- E 141/2004 rd Version 2.0

2 val av de erfarenheter som gjorts under de gångna fyra åren. Den reviderade strategin för hållbar utveckling kommer att behöva ges en vidare inriktning som framhäver de strukturförändringar av ekonomin som krävs för att man ska kunna gå vidare mot mera hållbara produktions- och konsumtionsmönster och den måste omfatta ohållbara tendenser. Med en ytterligare förstärkning av det nya förhållningssättet till utformning av politiken kommer den reviderade strategin att innehålla ett upprepande av den tredimensionella inriktningen och även en garanti för att de externa aspekterna när det gäller hållbar utveckling helt och hållet integreras och förstärks. Vidare kommer det åtagande som gjorts i förslaget till budgetplan för om att hållbar utveckling kommer att bli en vägledande princip för EU:s politik att bekräftas. Strategin för hållbar utveckling har följande struktur: För det första ger den en allmän beskrivning av vad som är hållbart. Det grundläggande budskapet är att hållbarhetens ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner måste gå hand i hand och ömsesidigt stärka varandra. "Hållbar utveckling innebär en positiv framtidsversion för Europeiska unionen ett samhälle med ökat välstånd och större rättvisa, en renare, säkrare och sundare miljö samt bättre livskvalitet både för oss själva, våra barn och barnbarn." Det är absolut nödvändigt att man förstår dessa tre hörnstenars betydelse och inbördes beroende av varandra. I den andra, och otvivelaktigt den mest ambitiösa, delen av strategin görs ett försök att förbättra det sätt på vilket politik utformas, med betoning på att förbättra samstämmigheten i politiken och att göra människorna medvetna om eventuella avvägningar mellan motstridiga mål så att det kan fattas välgrundade politiska beslut. Det innebär en noggrann undersökning av de totala effekterna av besluten, även beslut om att inte agera, bl.a. genom konsekvensbedömning på tidigt stadium, och att marknaden får de rätta signalerna genom att priserna sätts på rätt nivå. Det krävs också att EU:s beslutsfattare tar hänsyn till det globala sammanhanget och aktivt främjar överensstämmelse mellan den interna och den externa politiken. Dessutom krävs det investeringar i vetenskap och teknik för att ge stöd till de anpassningar som behövs för att åstadkomma hållbar utveckling. I det nya förhållningssättet till utformningen av politik betonas att kommunikationen måste förbättras och att medborgarna och näringslivet måste lockas att delta aktivt. För det tredje tas ett begränsat antal tendenser upp som helt klart inte är hållbara, exempelvis frågor som rör klimatförändring och energianvändning, hot mot folkhälsan, fattigdom och social utslagning, åldrande samhällen, förvaltning av naturresurser samt markanvändning och transport. Inom ramen för den globala dimensionen redogörs för några av de internationella målen med tyngdpunkten lagd på de oprioriterade mål som identifierades i EU:s bidrag till världstoppmötet om hållbar utveckling. Det rör sig om främjande av globaliseringen, handel för hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning, social utveckling, hållbar förvaltning av natur- och miljöresurserna, bättre samstämmighet mellan Europeiska unionens politik på olika områden, bättre styre på alla nivåer och finansiering av hållbar utveckling. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Motivering Allmänt Utskottet noterar att förvaltningen av naturresurser är en av kommissionens prioriteringar i strategin för hållbar utveckling. Det är viktigt att strategin tar hänsyn till skillnaden mellan förnybara och icke förnybara naturresurser. Jämfört med de icke förnybara naturresurserna är till- 2

3 gången till de förnybara - om de utnyttjas förnuftigt oändlig och de kan användas för att ersätta de icke förnybara, typ fossila bränslen. Utskottet anser därför att förnybarheten och en hållbar användning av förnybara resurser har ett värde redan i sig och bör ses som en av hörnstenarna i en hållbar utveckling. Av statsrådets skrivelse framgår att EU i linje med de principer som lades fast vid toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg har arbetat för ökad användning av förnybara energiformer. Ambitionen är att säkerställa en tillräcklig tillgång till hållbara energitjänster till skäliga priser på landsbygden och i stadsområden. Det är aktuellt med nya bedömningar av de möjligheter som förnybara energikällor erbjuder eftersom det också har skett många omvärldsförändringar under de senaste åren. Förnybara energikällor kommer att vara mycket viktiga i framtiden ju mer kraven på minskade utsläpp av växthusgaser ökar. Världsmarknadspriserna på fossila bränslen förväntas också öka stegvis i den takt tillgångarna minskar och exploateringskostnaderna ökar. Utnyttjandet av nya energikällor har redan nu ökat i snabb takt inom vissa områden, t.ex. användningen av biobränslen inom transportsektorn. Tekniken har gjort betydande framsteg och t.ex. vindkraftverken har nått upp till megawattstorlek. Utsläppshandeln har kommit i gång i EU och det har ställts branschvisa normativa målvärden för ökad användning av förnybara energikällor, som för elproduktion, transport och delvis också avfallshantering. Inom jordbruket spelar det en stor roll att stödåtgärder har riktats till non-foodproduktion. En uppdatering av vår klimatstrategi är på gång. Ökad användning av förnybar energi spelar en viktig roll för att minska utsläppen av växthusgaser. Utnyttjandet av förnybara energikällor gör dessutom energisystemet säkrare och ökar arbetstillfällena. Det finns en stor marknad för teknik som drivs med förnybar energi. Följande fyra bioenergikällor beräknas ha de största möjligheterna att ge mer förnybar energi: skogsflis, småskalig vedanvändning (utan skogsflis), returbränsle (biogas medräknat) och åkerbiomassa. För ökad användning av förnybar energi krävs det åtminstone i initialfasen kraftfullare stödåtgärder för att göra den konkurrenskraftigare på energimarknaden, men å andra sidan är det typiskt för en ökad användning av förnybara energikällor att den får betydande positiva effekter också utanför energisektorn. De bör vägas in när beslut om stödåtgärder fattas. Ett jordbruksområde som drar nytta av detta och som bär en del av kostnaderna är framför allt energiodlingar, som kan bli ett kompletterande alternativ till livsmedelsproduktion. Motsvarande område inom skogsbruket är skogsvården (skogsflis från ungskogar och vård av plantskog). Det gäller också att beakta att en spridning av energiproduktionen kan ge fler arbetstillfällen. Enligt vissa bedömningar kommer utnyttjandet av förnybar energi att vara ett konkurrenskraftigt alternativ till normala energikällor kring 2020 och därefter börja erövra marknader. Ökad användning av åkerbiomassa Det typiska för odlingsväxter är att deras olika delar klart skiljer sig från varandra både till strukturen och den kemiska sammansättningen. Människan skördar bara en enda del av de flesta av dem, som fröna från spannmålsväxter, och behandlar de övriga delarna, vars massa kan ge t.o.m. en större skörd än den skördade delen (som halmen från vissa spannmålsarter) som värdelöst avfall. Om vi ser på saken utifrån perspektivet för hållbar utveckling har också dessa outnyttjade delar ett värde, men det kommer inte fram i den nuvarande, starkt styrda marknadssituationen som förvränger deras verkliga råvaruvärde med tanke på hållbar utveckling. Den snedvridna marknadssituationen framträder tydligt vid en analys av värdehierarkin för s.k. bioprodukter. Högsta nivån utgörs av de delar som lämpar sig som råvara för s.k. värdeprodukter, typ läkemedel och skönhetsmedel. Nästa nivå utgörs av delar som lämpar sig som råvara för mat och foder. Den tredje nivån består av råvara för omfattande industriproduktion, typ stärkelse, olja och fibrer. Den fjärde och lägsta nivån utgörs av bioenergi. Utskottet uppmärksam- 3

4 mar därför att om det lönar sig att förbränna spannmål som duger som födoämne eller foder i en värmepanna, är det en klar signal om att samhällets regleringsåtgärder allvarligt har snedvridigt prisförhållandena (en vara på nivå två betingar ett bättre pris om den används enligt nivå fyra). Med hänvisning till det ovan sagda anser utskottet att utnyttjandet av biomassa i framtiden i största möjliga utsträckning bör bygga på ett samlat utnyttjande. Då tas hela den exploaterbara mängden biomassa till vara och separeras i fraktioner för olika ändamål utifrån värdehierarkin för biomaterial ovan. Ett rationellt genomförande gör produktionen klart lönsammare i och med att alla kostnader för odling och huvuddelen av kostnaderna för skörd kan spridas över flera olika produktdelar (i det nuvarande systemet inriktas de vanligen bara på en enda del, som korn i fråga om spannmål). Vid sidan av traditionell växtodling kommer vi att få nya alternativ som det småningom ser ut att öppnas nya möjligheter för i takt med globaliseringen, typ non-foodproduktion och bioenergi. Utnyttjandet av förnybar energi kommer som sagt att vara ett konkurrenskraftigt alternativ till sedvanliga energikällor kring 2020 och denna energiform kommer därefter att erövra marknaderna. Därför är det enligt utskottets mening mycket viktigt att dessa nya produktionsområden inom jordbruket får sin rättmätiga plats också i utformningen av jordbrukspolitiken. I detta sammanhang vill utskottet ytterligare uppmärksamma att vår korta växtperiod och låga värmesumma är en viktig skördebegränsande faktor. Därför är det svårt för vår traditionella växtodling att konkurrera med produktionen i andra EU-länder som alla har ett gynnsammare läge för växtodling än vi. Inom vissa produktionsområden är våra exceptionella naturförhållanden däremot inte till nackdel utan snarare en konkurrensfördel. Som exempel kan nämnas produktion av fiber- och energiväxter som kan skördas med dry-linemetoden (t.ex. lin och hampa för vissa ändamål och rörflen). Det finns växter hos oss som genom att tillgodogöra sig de långa ljusa dagarna under växtperioden kan kompensera vår låga värmesumma. Hos oss kan framför allt de åkrar tas för produktion av bioenergi som på grund av jordmån, läge, dräneringsförhållanden eller av någon annan orsak inte lämpar sig särskilt väl för annan produktion. Det finns gott om åkermark av detta slag hos oss, enligt vissa uppskattningar klart över hektar. Det finns alltså potential för ökad produktion av bioenergi. Nya möjligheter kommer att öppna sig också för åkerbioenergi därför att man på flera håll arbetar på att ta fram nya biotekniska metoder som medger utvinning av alkohol till bränsle ur allt organiskt avfall innehållande kol, väte och syre på ett mycket effektivare sätt än med nuvarande metoder. Skogsbruk EU-medborgarnas framtida välfärd kräver avsevärda mängder energi och råvaror som måste gå att producera enligt principen om hållbar utveckling. I detta arbete intar vår skogssektor en central plats i den europeiska skogssektorn liksom också i den globala skogssektorn. Därför faller det sig naturligt för Finland att driva på skogsbruket som ett centralt tema i översynen av EU:s strategi för hållbar utveckling. Tack vare vår avancerade skogsbaserade råvaru- och energiproduktion har vi goda möjligheter att främja träbaserad produktion av råvaror, bearbetade produkter och energiproduktion enligt principerna om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Utskottet framhåller att den skogsrelaterade produktionen i framtiden kommer att bli allt mer diversifierad och att träbaserade råvaror vid sidan av traditionella skogsbruksprodukter kan bli en viktig förnybar råvarukälla t.ex. för olika slag av kompositmaterial och helt nya skogs- och träbaserade råvaror och produkter, andra sätt att utnyttja skogarna inte att förglömma. Skogens råvaror lämpar sig väl för återvinning och i slutet av sin livscykel kan de användas för produktion av bioenergi utan att de belastar kolbalansen. Vad gäller energiproduktion konstaterar utskottet att användningen av skogsflis har ökat i snabb takt hos oss under de senaste åren. Enligt uppskattning kommer en allt större andel skogs- 4

5 flis att användas för fjärrvärmeproduktion, eftersom pelleteringen slukar en stor del av de biprodukter från skogsindustrin som tidigare styrdes över till fjärrvärmesektorn. I våra nuvarande kraftverkspannor kan skogsflis användas som blandat bränsle tillsammans med torv eller stenkol. Vi har inte tagit mer än de första stapplande stegen mot att använda pellets för uppvärmning av byggnader jämfört med många andra länder men ändå kunde en halv miljon ton pellets per år användas för att ersätta lätt brännolja för uppvärmning av byggnader och i topp- och reservpannor för fjärrvärmeproduktion. I så fall behövs det över en miljon ton pellets. Småskalig vedanvändning som huvudsaklig värmekälla vid nybyggnad och sanering utanför fjärrvärmenätet kunde byggas ut avsevärt för att ersätta olja och el. En hållbar användning av förnybara naturresurser har många miljömässiga och andra välfärdsfrämjande fördelar. Fördelarna måste lyftas fram och samtidigt bör man skapa en omvärld som gynnar användning av trä. I en utredning till utskottet påpekas det dock att det i vissa EU-länder inte minst i debatten om offentlig upphandling har uttalats dubier om användningen av trä och direkt fientliga åsikter om skogsbruk och skogsbruksnäringen. Det gäller t.ex. Storbritanniens och Hollands nationella anvisningar om offentlig upphandling som gynnar enskilda skogscertifieringssystem. Förfarandet innebär handelshinder och är till skada för en fungerande inre marknad. EU:s bestämmelser om offentlig upphandling kräver förtydligande och klara gränser för att t.ex. skogscertifiering och miljömärkning inte ska bli handelshinder och den vägen försvåra användningen av trä. Utlåtande Jordbruksutskottet anför att en central utgångspunkt vid översynen av EU:s strategi för hållbar utveckling bör vara att gynna användningen av förnybara naturresurser, framför allt ökad användning av åkerbiomassa och ved både som råvara och som bioenergikälla och att strategin bör omfatta åtgärder för att trygga en fungerande inre marknad så att handelshinder, som nationella bestämmelser om offentlig upphandling, inte blir ett hinder för att utvinna och utnyttja trä. Helsingfors den 20 maj 2005 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Sirkka-Liisa Anttila /cent vordf. Harry Wallin /sd medl. Pertti Hemmilä /saml Matti Kauppila /vänst Esko Kiviranta /cent Katri Komi /cent Risto Kuisma /sd Lauri Kähkönen /sd Esa Lahtela /sd Jari Leppä /cent Eero Lämsä /cent Erkki Pulliainen /gröna Pekka Vilkuna /cent. Sekreterare var utskottsråd Carl Selenius. 5