Resecentrum i Oskarshamn

Transkript

1 Kalmar läns museum Resecentrum i Oskarshamn Bebyggelsehistorisk utredning Kvarteren Trekanten, Iris och Loke, Oskarshamns stad och kommun, Kalmar län Veronica Olofsson KALMAR LÄNS MUSEUM Bebyggelsehistorisk utredning 2011

2 Kalmar läns museum

3 Kalmar läns museum Resecentrum i Oskarshamn Bebyggelsehistorisk utredning Kvarteren Trekanten, Iris och Loke, Oskarshamns stad och kommun, Kalmar län Författare Veronica Olofsson Foto Nytagna foton Veronica Olofsson Äldre foton Kalmar läns museums bildarkiv & Oskarshamn kommuns bildarkiv Layout Birger Ohlson Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd från Lantmäteriet Copyright Kalmar läns museum 2011 Dnr KLM

4

5 Innehåll Sammanfattning...7 Inledning...9 Uppdragets bakgrund... 9 Områdesbeskrivning och karta...10 Aktuell skyddsstatus...10 Historik...11 Oskarshamns bebyggelseutveckling...11 Utredningsområdets fysiska utveckling...12 Kulturhistorisk karaktäristik...18 Status och identitet...18 Privat offentlig...19 Rumslighet och skala...19 Rörelse...19 Mark och bebyggelse...20 Slutsatser...21 Antikvariska rekommendationer...21 Utredningsområdets byggnader...22 Fastigheten Iris Fastigheten Loke Fastigheten Trekanten Källförteckning...43

6 6

7 Sammanfattning Följande kulturhistoriska utredning över kvarteren Trekanten, Iris och Loke vid Oskarshamns resecentrum har gjorts inför kommande utvecklings- och planarbeten i området. Resecentrum anlades 1985 och utgör en väl tilltagen yta i centrala Oskarshamn. Det finns nu planer på att koncentrera bussplatsernas yta och att exploatera delar av befintliga resecentrum med nya byggnader. Runt resecentrum ligger fyra äldre fastigheter, vilka mer eller mindre kommer att påverkas av planerade åtgärder. Utredningen syftar till att fungera som ett underlag inför den fortsatta planeringen av området. Arbetet har utförts under våren 2011 av antikvarie Veronica Olofsson vid Kalmar läns museum, på uppdrag av Oskarshamns kommun. Områdets historik och karaktär År 1856 förklarades köpingen Döderhultsvik som stad och bytte i samband med detta namn till Oskarshamn. Några år tidigare hade en övergripande kartläggning gjorts över köpingens ägor och bebyggelse. Den upprättade kartan presenterade en rutnätsplan med genomskärande gator och rätvinkliga kvarter på de ännu obebyggda ytterområdena, vilket påtagligt bröt mot den befintliga oreglerade bebyggelsen. Stadsdelen Vikingen och de aktuella kvarteren var ett område som kom att förverkligas efter denna plan. Under talet utlades gatorna som än i dag omger kvarteren och tomterna bebyggdes. Bebyggelsen bestod av en småskalig trähusbebyggelse med tillhörande uthus och trädgårdar. Under talet köpte kommunen flertalet av fastigheterna i området i syfte att riva bebyggelsen och på platsen anlägga bussterminal och parkeringsplatser. Ett fåtal fastighetsägare vägrade dock att sälja, varför sammanlagt fyra bebyggda tomter ännu finns kvar i området; Trekanten 1-2, Iris 2 och Loke 4 samt 5. Resecentrum anlades på platsen vid mitten av 1980-talet och de kvarvarande fastigheterna ligger som öar i det öppna asfalterade stadsrummet. Miljön inom området har genomgått stora förändringar under en relativt kort period och området domineras idag av omvandling som genomfördes genom rivningar för omkring 40 år sedan. Det finns dock vissa element och karaktärsdrag bevarade från det sena 1800-talet då staden bildades och området planlades. I den fortsatta utvecklingen av området kan följande företeelser inom området bevaras eller förstärkas med syfte att värna områdets historiska karaktär: gatustrukturen med Hantverksgatan, Vikingagatan, Postmästaregatan (tidigare Storgatan), Smedgatan och Södra Långgatan kvartersindelningen utlagd enligt 1845 års rutnätsplan kvarvarande tomter med bebyggelse från sent 1800-tal, omgärdningar/staket, trädgårdar 7

8 Utifrån ovan listade företeelser ges några antikvariska rekommendationer. Kvarten kan med fördel kompletteras med ny bebyggelse. Nya byggnader bör dock inte förläggas på gatumark. Inbyggnader av gator bör inte tillåtas. Områdets byggnader Följande byggnader tillmäts ett högt kulturhistoriskt värde: Bostadshus, Trekanten 1-2 Gårdshus med uthuslänga, Trekanten 1-2 Bostadshus, Iris 2 Gårdshus, Iris 2 Uthuslänga, Iris 2 Samtliga ovan listade byggnader bör betraktas som kulturhistoriskt särskilt värdefulla och förses med skyddsbestämmelser och rivningsförbud i detaljplan (q). Följande byggnader tillmäts ett visst kulturhistoriskt värde och rekommenderas bevarande samt allmän varsamhet vid förändring i enlighet med PBL: Bostadshus, Loke 4 Gårdshus, Loke 4 Följande byggnader tillmäts ett ringa kulturhistoriskt värde, varför ingen särskild hänsyn till dem anses nödvändig: Carport med förråd, Loke 4 8

9 Inledning Uppdragets bakgrund Denna kulturhistoriska utredning över kvarteren Trekanten, Iris och Loke vid Oskarshamns resecentrum har gjorts inför kommande utvecklings- och planarbeten i området. Resecentrum i Oskarshamn är idag en mycket väl tilltagen yta i centrala Oskarshamn. Det finns nu planer på att koncentrera bussplatsernas yta och eventuellt flytta resecentrum till annan plats, samt att exploatera delar av befintliga resecentrum med nya byggnader. Runt resecentrum ligger fem äldre fastigheter och en nyligen uppförd grillkiosk. Planerade åtgärder Trekanten 1-2 Iris 2 Loke 4 Fig. 1. Karta över centrala Oskarshamn där utredningsområdet är markerat. (Oskarshamns kommun) 9

10 kommer att mer eller mindre påverka samtliga dessa fastigheter. Utredningens syfte är att fungera som underlag i den fortsatta planeringen av området. Arbetet har utförts under mars och april år 2011 av antikvarie Veronica Olofsson vid Kalmar läns museum, på uppdrag av Oskarshamns kommun. Den kulturhistoriska utredningen består av en antikvarisk inventering av de fyra privatägda fastigheterna (stationsbyggnaden på Loke 5 och grillkiosken på Iris 4 ingår ej) och en bedömning av fastigheternas värde för kulturmiljön. I utredningen ges också antikvariska rekommendationer för hur man kan förhålla sig i det kommande utvecklings- och planarbetet för att tillvarata områdets kulturhistoriska värden. Områdesbeskrivning och karta Oskarshamns resecentrum är förlagd till kvarteren Iris och Loke. Utredningsområdet omfattar även kvarteret Trekanten som är beläget alldeles norr om resecentrum. Området är beläget i centrala Oskarhamn. Fig. 2. Utsnitt av 1914 års stadsplan för Oskarshamn, vilken utgör gällande plan för kvarteren Iris och Loke. (08-OHN- 255, Lantmäterimyndighetens arkiv) Aktuell skyddsstatus År 1978 tog Kalmar läns museum fram en kulturhistorisk utredning för Oskarshamns centrum. I denna utpekas byggnaderna inom fastigheterna Trekanten 1-2, Iris 2 och Loke 4 som kulturhistoriskt intressanta. Gällande stadsplan för området är från 1914, med undantag av fastigheterna Trekanten 1 och 2 där en ny stadsplan antogs Samtliga byggnader inom utredningsområdet saknar idag särskilt skydd enligt PBL. Fig års stadsplan för kvarteren Pilen, Trekanten och del av Kajan 1. (08-OHN-680, Lantmäterimyndighetens arkiv) 10

11 Historik Oskarshamns bebyggelseutveckling Staden Oskarshamn ligger på platsen för fiskeläget Döderhultsvik, vilket har anor sedan medeltiden. År 1646 blev fiskeläget upphöjt till köping, vilket innebar att Kalmar stad fick hålla marknad här vid fyra tillfällen per år. Under sent 1700-tal och början av 1800-talet växte köpingen påtagligt, från 146 invånare år 1780 till 600 invånare år Virkesexport och allmänt gynnsam handel var grunden för denna folkökning. Den första fasta bebyggelsen låg framförallt runt marknadsplatsen på Brädholmen, men under 1700-talet expanderade bebyggelsen även till de branta sluttningarna på fastlandet och spreds sedermera utmed den västerifrån kommande landsvägen (Köpmangatan). År 1843 blev köpingen municipalsamhälle 1 och under det följande året fick köpingens invånare tillstånd att erhålla lagfart på sina tomter. I samband med detta gjordes en kartläggning av köpingen Döderhultsviks ägor med en tillhörande förteckning över tomternas innehavare. Den upprättade kartan presenterade en rutnätsplan för de ännu obebyggda ytterområderna. Denna kom dock endast att bli förverkligad till delar. Den befintliga bebyggelsen finns inritad på kartan och kontrasterar skarpt mot det prydligt utlagda rutnätet, se fig 4. Då köpingen förklarades som staden Oskarshamn elva år senare (1856) var det 1845 års karta som låg till grund för stadens officiella indelning. Även den föreslagna kvartersindelningen förverkligades till viss del, med omfat- tande bergssprängningar och schaktningsarbeten till följd. Under 1860-talet fick den nya staden en mer stadsmässig karaktär, främst i fråga om offentliga byggnader. År 1866 fanns rådhus, tullhus, telegrafhus, folkskola, läroverk och fattighus. År 1874 invigdes också järnvägen och året därpå stod kyrkan färdig. År 1875 antogs en byggnadsordning, vilken reglerade stadens byggnationer i fråga om gatubredder, hushöjder, material och kommunikationer. Staden växte och bostadsbebyggelsen tätnade. Utanför stadens gränser uppstod en oreglerad bebyggelse. Stadens behov av ytterligare mark var påtagligt. År 1888 fick staden så tillfälle att köpa Fredriksbergs herrgård med tillhörande mark på exekutiv auktion och därmed öppnas helt andra möjligheter för staden att expandera, såväl söderut på Kikebo gårds ägor, som västerut och norrut på Nynäs gårds ägor. I samband med utökningen, antogs år 1891 stadens första stadsplan års stadsplan byggde dock övervägande på den karta som upprättats vid stadsregleringen 1884 och byggnader som uppförts efter 1884 fanns inte inritade. En nyhet var att stadens stadsdelar och kvarter nu gavs namn. Flera av de nya stadsdelarna gavs namn som anknöt till den grekiska mytologin, men det aktuella området fick det nordiskt betingade namnet Vikingen. Kvartersnamnen var inspirerade av planeter och nordisk mytologi, som djur, växter och yrkestitlar. 1 Municipalsamhälle innebar att vissa stadsstadgor infördes, d.v.s. att vissa regler för städer tillämpades som exempelvis rätt till beskattning. I köpingen Döderhultsvik tillsattes en municipalstyrelse som hade till uppgift att handlägga köpingens samtliga angelägenheter. 11

12 Fig års karta över köpingen Döderhultswik som upprättades till följd av att köpingens innevånare givits möjlighet att erhålla lagfart på sina tomter. (Lantmäteristyrelsens arkiv) År 1898 inkorporerades även Gröndalsområdet samt varvsområdet och staden fick ytterligare mark att expandera på. I samband med det ekonomiska uppsvinget runt sekelskiftet 1900 genomfördes flera storbyggen i de centrala delarna. År 1900 togs också det nyuppförda elverket i bruk och omkring 1906 försågs staden med kommunala vattenledningar. Vid 1950-talets början var stadens industrier i en kraftig utvecklingsperiod, vilket bidrog till ett ökat bostadsbehov. Under de efterföljande årtiondena kom flera områden med såväl flerfamiljshus som villor att uppföras i stadens ytterområden, allt längre från centrum. Skolor, daghem och servicecentrum uppfördes som en del av de nya bostadsområdena. I likhet med många andra svenska städer påbörjades under 1950-talet rivningar i stadens centrala delar. Rivningarna kom att fortgå under framförallt och 1970-talet och innebar en markant förändring av centrumbebyggelsen. De främsta orsakerna var dels den ökade bilismen och dels en önskan om att modernisera och sanera bland den äldre, omoderna bebyggelsen. De relativt omfattande rivningarna och de nya storskaliga byggnader som kom att uppföras bidrog till en påtaglig förändring av stadsbilden vad gäller såväl skala och volym som utformning, byggnadsmaterial och placering. Öppna torgytor och rivningstomter togs i bruk som parkeringsplatser. En ny gågata skapades av den gamla Storgatan Flanaden flankerad av stora varuhus. En sentida förändring i Oskarshamns centrum var när Flanaden, försågs med tak och rulltrappa och omvandlades till inomhusgalleria. I och med detta bröts gatustrukturen och kvartersstrukturen suddades bort. Utredningsområdets fysiska utveckling De tre kvarteren Trekanten, Iris och Loke tillkom i samband med 1845 års kartläggning, då de utlades efter ett rutnätsmönster i området 12

13 Fig. 5. Utsnitt av 1845 års karta. De nyutstakade kvarteren saknar ännu namn, men de omgivande gatorna har givits namn som i huvudsak överensstämmer med idag: B Storgatan, C Smedgatan, D Södra Långgatan, E Postmästaregatan, H Handtverksgatan, M Mellangränd och N Torggränd. (Lantmäteristyrelsens arkiv) Fig. 6. Utsnitt av 1884 års karta, vilken upprättades inför utvidgningen av staden. Alla de tre idag kvarvarande bostadshusen har uppförts. Samtliga omgivande gator har dagens benämningar. (08-OHN-60, Lantmäterimyndighetens arkiv) Vikingen i köpingens sydvästra del. Området låg i utkanten av köpingens ägomark och kvarteret Loke angränsade i söder till Kikebos ägor. Kvarteren Iris och Loke var indelade i tre respektive fyra tomter, medan Trekanten endast utgjorde en tomt. I den tillhörande beskrivningen till 1845 års karta uppges dock att flera tomter hade två ägare och att tomterna då var indelade i exempelvis 28a och 28b. Kvarteren omgavs av gator, vilka har samma sträckningar och i huvudsak samma benämningar än idag, se fig 5. På en karta från 1856, samma år som köpingen Döderhultsvik förklarades stad under namnet Oskarshamn efter regerande kung Oscar I, är kvarteren Trekanten och Iris skrafferade vilket antyder att kvarteren börjat bebyggas. Kartan anger även att Storgatan (idag Postmästaregatan) utlagts mellan kvarteren Trekanten och Iris och vidare västerut. I vilken omfattning kvarteren var bebyggda vid denna tid är dock osäkert, då det inte återfunnits några andra källor som kan bestyrka uppgiften. Under sent 1880-tal var dock samtliga tomter inom kvarteren Trekanten, Iris och Loke bebyggda, vilket kan ses på 1887 års karta. Tomtindelningen inom kvarteren hade dock förändrats något gentemot 1845 års karta. Kvarteret Iris var indelad i fyra tomter med sammanlagt sex bostadshus och kvarteret Loke i sju tomter med sex bostadshus och en kyrkobyggnad, Lutherska bönehuset. Fig. 7. Bergströms karta från 1895, vilken redovisar 1891 års stadsplan samt kompletteringar av därefter tillkommande bebyggelse. (Oskarhamns kommun) 13

14 Fig. 8. Smedsgatan troligen omkring sekelskiftet Till vänster ses kv Loke med EFS-kyrkan och till höger kv Iris där bostadshuset och den dåvarande uthuslängan på fastigheten Iris 2 kan ses. Uthuslängan revs 1906, då det nuvarande gårdshuset uppfördes. Jämför med fig 12. (Foto: Oskarshamns kommuns bildarkiv, ) Fig. 9. Det lummiga kvarteret Iris sett från ovan år Närmast ses Hantverksgatan. (Foto: Oskarhamn kommuns bildarkiv, ) 14

15 Fig. 10. Postmästaregatan (dåvarande Storgatan) omkring 1940-talet. Till vänster ses kv Iris och till höger skymtar bostadshuset på Trekanten 1-2. (Foto: Karl V Nilsson, Oskarhamns kommuns bildarkiv, ) Fig. 11. Detalj av flygfoto från 1927 där utredningsområdet är markerat. Lägg märke till den påtagliga variationen i den omgivande bebyggelsen. (Foto: KLM, O Bladh nr 99) 15

16 Fig. 12. Smedgatan sedd från öster, troligen 1950-talet. Till vänster ses EFS-kyrkan och till höger skymtar bostadshuset på Iris 2. Jämför med fig 9. (Oskarhamn kommuns bildarkiv) År 1895, upprättades en karta av C F Bergström utifrån 1891 års stadsplan, men på denna karta var även nyuppförda byggnader inritade. Byggnadsbeståndet inom de tre kvarteren inom utredningsområdet kom dock att bestå och kan ses i princip oförändrat på såväl 1914 års stadsplan som 1922 års stadsplan. Kvarterens tomter var av varierande storlek. Fastigheten Iris 2 utmärkte sig genom sin stora tomt som gick igenom hela kvarteret och som ursprungligen endast var bebyggd med ett bostadshus. Tomternas terräng skiljde sig åt. I kvarteret Iris tycks tomterna ha varit relativt plana och lummiga av vegetation i form av gräs, träd och buskar. Kvarteret Loke var däremot mer kuperat och tomterna var bergiga. Tomterna omgärdades mot gatorna av plank eller staket av trä. De omgivande gatorna var belagda med kullersten försedda med smala trottoarer. Kvarterens bebyggelse var varierande, från låga enbostadshus till tvåvånings flerfamiljshus och som nämnts även en kyrkobyggnad. Bygg- naderna tycks övervägande ha varit byggda av trä med fasaderna klädda av stående locklistpanel. Den reveterade kyrkobyggnaden utmärkte sig bland kvartersbebyggelsen. Förutom gatuhusen fanns även uthuslängor, vanligen placerade utmed tomtgränserna. Redan under 1950-talet torde det ha funnits planer hos kommunen att anlägga en samlad bussterminal för fjärr- och lokalbusstrafiken inom det aktuella området. Under och 1970-talet inlöstes därför ett stort antal fastigheter inom kvarteren Iris och Loke i syfte att rivas. Några av tomtägarna inom området vägrade dock att sälja sina fastigheter, varför kommunen avvaktade med att anlägga en bussterminal i området. Rivningarna i kvarteret Iris utfördes under 1960-talet. Rivningarna i kvarteret Loke påbörjades 1972 och pågick successivt under några år. De avrivna och utjämnade tomterna i kvarteren asfalterades så småningom och kom att användes som parkeringsplatser. 16

17 Såväl kommunens inköp som rivningarna av kvarterens bebyggelse tycks ha skett relativt oproblematiskt. En rivning som dock kom att väcka starka protester var när EFS-kyrkan (Lutherska bönehuset) i kvarteret Loke skulle rivas. Byggnaden hade köpts in av kommunen från församlingen med löfte om att rivas och inte användas för annat ändamål. Byggnaden var dock i gott skick och det fanns vid tiden flera föreningar som var i behov av lokaler. Protestlistor samlades in och föreningen Oskarshamns Musikfrämjande beslutade sig för att ockupera huset. Ockupationen blev inte långvarig, utan avbröts av polis. I april 1975 revs byggnaden. Kvar i området blev de aktuella fastigheterna, Trekanten 1-2 med bostadshus och gårdshus/f.d. verkstad, Iris 2 med bostadshus, gårdshus och uthuslänga, Loke 4 med ett bostadshus och ett mindre gårdshus samt Loke 5 bebyggd med ett bostadshus (idag resecentrums vänthall). Det senare hade dock köpts in av kommunen, men inte rivits. Vid mitten av 1980-talet anlades stadens bussterminal resecentrum på platsen och ersatte den bussplats som funnits längre söderut på Hantverksgatan. Det kommunägda bostadshuset i kvarteret Loke om- och tillbyggdes till vänthall. Vägg i vägg med gårdshuset på fastigheten Iris 2 uppfördes ett skärmtak som en öppen vänthall. Under 2009 uppfördes en grillkiosk på platsen där den öppna vänthallen varit placerad. I övrigt har få ändringar gjorts i området sedan 1980-talet. Fig. 13. Pågående rivningar år 1972 utmed Södra Långgatan i kvarteret Loke. (Foto: KLM, nr 4203) Fig. 14. Resecentrum anlades (Foto: Magnus Ekstrand, Oskarshamn kommuns bildarkiv, ) 17

18 Kulturhistorisk karaktäristik I föregående avsnitt skildrades hur miljön inom utredningsområdet utvecklats och förändrats genom tiderna. Med bakgrund av denna historiska överblick kan man konstatera att miljön inom utredningsområdet genomgått stora förändringar över tid. Områdets utveckling kan i huvudsak delas in i tre olika perioder. Fram till mitten av 1800-talet utgjordes området av obebyggd utmark hörande till köpingen Döderhultsvik, för att i samband med stadsomvandlingen 1856 införlivas i det stadsplanerade området och delas in i kvarter med reglerade tomter och gator samt så småningom bebyggas. Den tredje perioden kan man säga inleddes på 1960-talet genom de omfattande rivningar och sprängningsarbeten som utfördes för att sedan utmynna i 1985 års ombyggnad till bussterminal och parkeringar. För att ge en fördjupad bild kommer olika aspekter av utredningsområdet i det följande att beskrivas ur ett historiskt perspektiv. Syftet är att definiera karaktäristiska drag för området och fastslå sedan hur länge de präglat området. Status och identitet Fram till mitten av 1800-talet utgjorde det aktuella området obebyggd landsbygd belägen alldeles i köpingens utkant. Markområdet angränsade till Kikebos ägor, tillhörande Fredriksbergs gård, och det är tänkbart att området användes som jordbruksmark för bete eller odling. Områdets status får ur köpingens hänseende betecknas som ringa vid denna tid. År 1843 fick köpingen Döderhultsvik status som municipalsamhälle, en ur stadsmässig synpunkt statushöjande förändring som bland annat innebar att köpingen fick en municipalstyrelse och att innevånarna nu fick möjlighet att erhålla lagfart på sina tomter. Det aktuella området var ett av de kring köpingen omgivande obebyggda markområdena som i samband med 1845 års kartläggning föreslogs en reglering. De nya ianspråktagna markområden indelades i namngivna stadsdelar som i sin tur gavs en gatu- och kvartersindelning präglad av tidens rådande stadsplaneideal, rutnätsstaden. Den rätlinjiga planläggningen, som påtagligt utmärkte sig från den befintliga oreglerade bebyggelsen, kan ses som ett tydligt tecken på köpingens stadsmässiga ambition. Det aktuella området hörde dock varken till de mest centrala eller mest gestaltade delarna av köpingen och torde därmed inte heller betecknats som ett område med särskilt hög status. Den rätlinjiga kvarters- och tomtindelningen som kom att prägla området torde dock ha gett området en högre ställning än den äldre oreglerade bebyggelsen utmed Köpmansgatan samt vid Fnyket och Besväret. Kvarteren Trekanten, Iris och Loke kom att innehas främst av privatpersoner med yrken som byggmästare, hemmansägare, handlare, snickare och skeppare. Den Evangeliskt lutherska missionsföreningen som ägde en av tomterna i kvarteret Loke utmärkte sig bland de första tomtinnehavarna. Redan under 1950-talet, men för det aktuella området mer aktualiserat under och 18

19 1970-talet, skedde en omvärdering av stadens centrala delar. Tidens strävan att modernisera stadskärnan och sanera bland den äldre bostadsbebyggelsen för att höja bostadsstandarden samt främja bilismen medförde att den relativt enkla bebyggelsen i området bedömdes besitta en låg status, medan den centralt belägna kvartersmarken som byggnaderna låg på ansågs vara attraktiv och ha en viktig betydelse för stadens omvandling. Rivningarna som raderade huvuddelen av kvarterens bebyggelse anger hur man såg på områdets byggnader. Sedan 1980-talet har området utgjort stadens resecentrum för såväl fjärr- som lokalbusstrafik. Området har, vid sidan av järnvägsstationen och färjeterminalen, fått identitet som ett av stadens kommunikationscentrum med stor betydelse för staden som helhet. Privat offentlig De byggnader som uppfördes i området under 1800-talets andra hälft utgjordes i huvudsak av privat bostadsbebyggelse. Ovan nämnda kyrkobyggnad 1 utmärkte sig bland bebyggelsen, i såväl utförande som i sin tydligt publika funktion. Men det fanns även andra offentliga funktioner och verksamheter inrymt bland bostadsbebyggelsen, som plåtslageri, måleri, fotoateljé, skomakeri och guldsmed 2. Dessa verksamheter bedrevs på innergårdarna, i uthus och små verkstäder i kvarteren. Idag kan man istället säga att förhållandena är de motsatta. Från att ha varit en miljö med i huvudsak privat bostadsbebyggelse med en antal olika offentliga småverksamheter, har området som resecentrum omvandlats till en plats med tydlig offentlig karaktär och funktion, men med holmar bestående av kvarvarande bostadshus med privatbostäder. Rumslighet och skala Det aktuella området är ett stadsrum som präglats av en stark rumslig föränderlighet sett över en relativt kort tid. Fram till 1800-talets mitt var området en del av det öppna jordbrukslandskap som omgav köpingen Döderhultsvik. 2 Guldsmed Henning Andersson bedrev verksamhet med verkstad och butik i gatuhuset på fastigheten Iris 2 under åren Området hörde dock till köpingen och kan ha varit avgränsat från den intilliggande jordbruksmarken som var i Fredriksbergs ägo. När områdes bebyggdes under sent 1800-tal integrerades området med köpingen, men låg likväl i den absoluta utkanten av den tätbebyggda köpingen. Kontrasten mellan köpingens rutnätsreglerade bebyggelse och den omgivande landsbygden torde ha varit påfallande års markinköp möjliggjorde en utvidgning av den då tätt bebyggda staden, vilket medförde att området rent rumsligt nu blev en tydligare integrerad del av staden. Området präglades av småskalighet i såväl kvarterens och tomternas storlek som bebyggelsemässigt. Tomterna omgavs av staket, vilka den glesa bebyggelsen till trots ändå torde ha givit kvarteren en viss slutenhet. Staketen innebar även att tomternas respektive gatornas rumslighet blev tydlig talets rivningar innebar en markant förändring vad gäller såväl rumslighet som skala i området. Småskaligheten och den tydliga rumsligheten har istället bytts mot en storskalig asfaltsyta som öppnar upp sig som ett svårdefinierbart rum i stadslandskapet. De kvarvarande fastigheterna Iris 2 och Loke 4 respektive 5 återfinns som friliggande öar i det öppna stadsrummet, medan fastigheten Trekanten 1-2 ännu har rumslig kontakt med kvartersstaden. Rörelse Den påtagliga föränderligheten har i hög grad påverkat rörelsemönstren i området års karta utgjorde det första försöket att aktivt planera köpingens bebyggelseutveckling och planering. Planen för de ianspråktagna ytterområdena var tydligt präglad av tidens ideal med gator och kvarter utlagda enligt ett rätvinkligt mönster. Gatorna var tänkta att genomskära staden och dela in den i mer eller mindre räta kvarter. Även de redan befintliga bebyggelseområdena försöktes i viss mån inpassas i kvarter åtskilda av gator. Köpmangatan med sin slingrande sträckning fick dock ligga kvar i befintligt utförande och förbli stadens huvudgata. Hantverksgatan utlades som en 19

20 Fig. 15. Korsningen Södra Långgatan-Hantverkargatan sedd från öster. Södra Långgatan var en bred gata. Byggnaderna till vänster är idag rivna och på platsen ligger Forum. (Foto: KLM, Oskarshamn.jj11) ny gata i det aktuella området och var redan från början tänkt att fortsätta norrut igenom befintlig bebyggelse för att där ansluta till Köpmangatan, något som ses vara förverkligat på 1884 års karta. Rutnätsplanen kom endast att förverkligas till vissa delar. Den bitvis starkt kuperade terrängen bör ha utgjort en anledning till att det var svårt att fullt ut tillämpa den föreslagna rutnätsplanen. I det aktuella området realiserades dock planen som det var tänkt. Kvarteren genomskars i väst-ostlig riktning genom gatorna Storgatan, Smedgatan och Södra Långgatan samt i nord-sydlig riktning av Vikingagatan respektive Hantverksgatan som vidare var förbunden med Köpmangatan. Gatorna Postmästaregatan, norr om kvarteret Trekanten, och Södra Långgatan knöt samman området med de centrala delarna kring Stora torget. Rätvinkligheten och de genomgående gatorna gav ett lättorienterat och tydligt stadsrum. Allteftersom staden växte kom rörelseintensiteten framförallt att förstärkas på Hantverksgatan och Södra Långgatan som än idag utgör viktiga kommunikationsleder i stadens centrum. Hantverksgatan utgör dessutom en viktig gatusträckning för förståelsen av stadens framväxt, då den förlängts i takt med stadens nya årsringar. Rivningarna som inleddes under 1950-talet, liksom de nya byggnader samt parkeringsplatser som anlagts i stadens centrala delar har medfört att rutnätsplanens tydlighet delvis suddats ut. Rivningarna i kvarteren Iris och Loke och anläggandet av bussterminal och parkeringar har gett en öppen, svårdefinierad yta där gränserna mellan gata och kvartersmark bitvis är utraderad. Biltrafiken i området är framförallt hänvisad till de omgivande gatorna. Smedgatan västerifrån utmynnar obestämt på den öppna platsen. De kvarvarande fastigheterna Iris 2 samt Loke 4 och 5 ger dock viss upplysning om den tidigare kvartersindelningen och gatustrukturen. Inbyggnaden av Flanaden (tidigare Storgatan) i de angränsande kvarteren medförde en ytterligare otydlighet av rutnätsstadens plan, då den innebar att en av stadens äldsta gator Storgatan bröts av och att två av rutnätsplanens rätvinkliga kvarter idag upplevs som sammanlagda. Mark och bebyggelse Området utgjordes ursprungligen av lätt kuperad terräng. Trots de försvårande förutsättningarna med olika nivåskillnader i området anlades kvarteren efter den föreslagna rutnätsplanen. För att kunna bebyggas tycks tomtmarken bearbetats i mer eller mindre hög grad. I förteckningen till 1884 års karta anges bland annat att tomten i Trekanten plansprängts för att kunna bebyggas. Äldre foton av bebyggelsen i kvarteret Loke visar istället att byggnaderna var uppförda på olika marknivåer. Inför anläggandet av bussterminalen genomfördes plansprängningar och utfyllnader för att utjämna de återstående nivåskillnader 20

21 som fanns i området. Man kan dock ännu få en uppfattning om områdets naturliga markförutsättningar på den kvarvarande fastigheten Loke 4 där tomtgränsen mot bussterminalen har en markant nivåskillnad. Kvarteren Trekanten, Iris och Loke kom under framförallt talet att bebyggas med mindre en- och flerfamiljshus av trä med tillhörande uthus och trädgårdar. Den reveterade kyrkobyggnaden utmärkte sig i området. Kvarvarande byggnader utgör goda representanter av kvarterens ursprungliga bebyggelse och ger också upplysning om den ursprungliga tomtindelningen. De byggnader som torde ha utmärkt sig mest i området fanns/finns i kvarteret Loke - kyrkobyggnaden med reveterad fasad från 1870-talet och ett ännu kvarvarande bostadshus med tegelfasad uppfört på 1930-talet (idag vänthall). Slutsatser Man kan konstatera att området har genomgått stora förändringar under de senaste 200 åren. Idag återstår inte många spår av den miljö som fanns i området före 1800-talets mitt då staden Oskarshamn bildades och området planlades samt bebyggdes. Detta tillstånd kom att bestå fram till talet då omfattande rivningar skapade den situation vi upplever i området idag. Området domineras idag av den under 1980-talet anlagda bussterminalen, men det finns ännu element och karaktärsdrag kvar från epoken mellan 1860-talet och 1960-talet. Följande företeelser i området kan särskilt framhållas som uttryck för denna epok: gatusträckningarna utlagda vid 1845 års kartläggning, d.v.s. Postmästaregatan (tidigare Storgatan), Smedgatan, Södra Långgatan, Vikingagatan och Hantverksgatan. kvartersindelningen utlagd enligt rutnätsplan vid 1845 års kartläggning kvarvarande tomter med bebyggelse från sent 1800-tal Antikvariska rekommendationer Trots de omvälvande förändringar som området genomgått är den sedan 1800-talets mitt utlagda gatustrukturen ännu utläsbar i området och bör bevaras. Gatorna som omger kvarteren ger en förnimmelse av den första stadsplanens rutnätsintentioner och den strävan som fanns att åstadkomma en stadsmässighet i den dåvarande köpingen, tydligt kontrasterad mot den äldre oreglerade bebyggelsen. Den ännu återstående stadsplanestrukturen i området bör värnas. Nya byggnader bör till följd därav inte förläggas på gatumark. Ytterligare inbyggnader av gator bör heller inte tillåtas, då detta ger ett svårförståeligt stadslandskap med abrupta gatuavslut. Det är framförallt i utredningsområdets norra del där kvarteret Trekanten ännu ligger inkilat, som rutnätsstadens mönster idag upplevs som tydligast, varför denna del också är mest känslig för förändring. Postmästaregatans gamla sträckning mellan kvarteren Pilen och Trekanten, idag gågata, bör därför även fortsättningsvis vara obebyggd. Områdets obebyggda kvartersmark kan med fördel åter bebyggas för att ytterligare förtydliga områdets rutnätsstruktur. Placeringen av en eventuell nybebyggelse bör anknyta till den ursprungliga tomtindelningen för att ge en förståelse av området. Nytillkommande byggnader kan vad gäller gestaltning vara mer fri och antingen ansluta till den kvarvarande äldre bebyggelsen eller ges en mer modern karaktär likt senare uppförda byggnader i omkringliggande kvarter. Genom att bebygga kvarteren skulle också rörelsemönstren i området förtydligas och de historiska riktningarna och sambanden inom området förstärkas. För antikvariska rekommendationer gällande byggnaderna, se följande avsnitt Utredningsområdets byggnader. 21