Mellanskärgårdens Intresseförening (Mif)

Transkript

1 Mellanskärgårdens Intresseförening (Mif) Till Länsstyrelsen i Kalmar län Remissvar ang översyn av det utvidgade strandskyddet i Västerviks kommun MIF - Mellanskärgårdens intresseförening - är en ideell förening som har till ändamål att - öka möjligheterna till sysselsättning och näringsverksamhet i skärgården, - marknadsföra medlemmarnas gemensamma aktiviteter samt att - i övrigt tillvarata medlemmarnas intressen. Föreningen ska verka för samarbete mellan medlemmarna och vara talesman i gemensamma frågor gentemot myndigheter m fl. Föreningen ska verka för en god miljö och en hållbar utveckling i området. Mellanskärgårdens intresseförening (Mif) har tagit del av länsstyrelsens utredning och förslag till översyn av det utvidgade strandskyddet och har följande synpunkter: Sammanfattning Bra att det lagts ut ett normalt strandskydd om 100 m vid samlad bebyggelse. Ett generellt strandsskydd om 300 m ligger i stort sett kvar i hela skärgården efter översynen, vilket innebär att uppdraget inte är genomfört som regeringen avsett. Det finns inga hot som motiverar ett behov av att utvidga strandskyddet. Närmare hälften av öarna i kommunen är redan skyddade som naturreservat eller fågelskyddsområden, vilka är mycket starka skydd. Att ett område är utpekat genom förordnande om riksintresse enligt 3 eller 4 kap miljöbalken innebär inte att det med någon form av automatik ska ha ett utvidgat strandskydd, utan ska när fråga aktualiseras skyddas mot påtaglig skada. Även Kalmar län är värt att ha en levande skärgård där det finns förutsättningar för att bo och verka på permanent basis året om och inte företrädelsevis vara reserverat för det båtburna fritidsfolket under nio sommarveckor. Tillgängligheten till skärgården för människor som inte har egen båt är mycket begränsad. Friluftsfolket uppskattar att det finns människor och bebyggelse i skärgården. Kalmar län bör följa Östergötlands län och utvidga till 150 m i det fall det behövs för att säkerställa strandskyddets syften. Strandskyddet i vattnet bör inte generellt utvidgas till 300 m. Mif har tagit del av länsstyrelsens förslag och kan med tillfredsställelse konstatera att man tagit hänsyn till var det finns samlad bebyggelse och där i många fall förslagit ett normalt strandskydd om 100 m. 1

2 Tyvärr kan vi också konstatera att det i det större sammanhanget blivit mycket små förändringar jämfört med läget idag. Mif menar att länsstyrelsen inte helt fullgjort sitt regeringsuppdrag och motiverat var det i det enskilda fallet behövs 300 m strandskydd för att säkerställa strandskyddets syften. I stället har 300 m lagts ut över hela skärgården bl a utifrån var riksintressen av olika slag finns. Det finns ju inget som säger att strandskyddet behöver utvidgas för att ett riksintresse lagts ut. Allmänt om strandskyddslagstiftningen Vi har i Sverige enligt lag ett generellet strandskydd om 100 m på land och i vatten som syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och till att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Kring detta finns en stor konsensus. Riksdagen har därutöver givit länsstyrelserna mandat att utvidga strandskyddet upp till 300 meter om det behövs i det enskilda fallet för att säkerställa strandskyddets syften dvs att allmänheten ska ha tillgång till strandzonen och att djur och växter ska kunna trivas där. År 2009 reviderades lagen eftersom man sett att det fanns brister i hur den tillämpats. Problem som identifierats var bl a dispensbeslut som inte stämmer överens med lagsstiftningen och att strandskyddet successivt urholkades, särskilt i kustområden som redan idag är de hårdast exploaterade, samtidigt som län med lågt bebyggelsetryck och god tillgång till orörda stränder och problem med avfolkning av skärgårdarna var mycket hårda i sin tillämpning av lagen. Strandskyddsbestämmelserna bedömdes även brista i legitimitet. Ett generellt områdesskydd där bestämmelserna gäller lika över hela landet är inte anpassat till varierande bebyggelsetryck och tillgång till stränder. Kalmar län är ett sådant län där man inte följt lagstiftarens intentioner utan haft en mycket restriktiv hållning för att hindra även en relevant bebyggelseutveckling i skärgårdsområdet. Länsstyrelsen lade tidigt ut ett generellt strandskydd om 300 m både längs hela kusten och skärgården, tvärt emot vad lagen stipulerade. När lagen förändras 2009 var detta en av de aspekter som regering särskilt lade tonvikt vid och länsstyrelserna fick i uppdrag att se över den utvidgning av strandskyddet som vanligen var dåligt motiverad och i många fall betraktats som att gå på tvärs mot lagstiftarens intentioner. Länsstyrelsens utgångspunkter vid den pågående översynen Länsstyrelsens bedömningsunderlag grundas huvudsakligen på områdenas biologiska värden och vilka riksintressen som finns. I stort sett hela skärgården är av riksintresse för rörligt friluftsliv, friluftsliv och naturvård. Då man anser att stora delar av skärgården är dåligt dokumenterad lutar sig mycket av myndighetens värderingar på denna klassning. Länsstyrelsen ser kvalitet för friluftslivet mycket som frånvaron från buller och/eller exploateringar och man konstaterar att det i Kalmar läns skärgård finns stora områden med fria stränder och tillgänglighet för en besökande allmänhet. Till detta kommer att en betydande del av skärgårdens öar är naturreservat idag och därigenom redan har ett starkt skydd. Flera utredningar pågår också för närvarande om att göra ännu fler öar till naturreservat. Stora områden i ytterskärgården är dessutom fågelskyddsområden. 2

3 Man föreslår också ett nytt utvidgat skydd i vattnet till 300 m för att skydda ålgräs som är viktiga uppväxtmiljöer för många mindre fiskar och kräftdjur. Vilka hot finns som motiverar att strandskyddet behöver utvidgas och att strandskyddets syften behöver säkerställas? Länsstyrelsen grundar mycket av sitt underlag på att riksintressen enligt 3 och 4 kapitlet i miljöbalken har lagts ut över hela skärgårdsområdet. Att ett område har lagts ut som riksintresse betyder att man här har identifierat att det finns stora värden och att dessa inte ska utsättas för påtaglig skada av någon verksamhet. En bedömning av om påtaglig skada riskerar att uppstå görs i varje enskilt fall och är inte avsett användas som ett skyddsinstrument över ett helt område av skärgårdens storlek och karaktär. Det finns alltså ingen grund för att med utgångspunkt i miljöbalken lägga ut 300 m strandskydd i hela detta område. Enligt 4 kap MB får ny fritidshusbebyggelse inte komma till stånd i orörda områden, så också det kan avskrivas från en eventuell hotlista. Att fler skulle vilja flytta ut och bosätta sig permanent är en nåd att stilla be om och skulle framstå som en utomordentlig möjlighet, men det är tyvärr inget som vi ser hända. Friluftsliv idkas i skärgården av dem som har fritidshus och av båtfolket under perioden den 15 juni till 15 augusti. I sin fritidsbåt söker man sig ut till någon gäst- eller naturhamn och gör strandhugg på någon trevlig bebyggd ö. Båtfolket håller sig inom det strandnära området och utgör inte något hot mot marker längre in på öarna. Länsstyrelsen listar själv i område efter område, att öarna är orörda eller lågt exploaterade, att här finns möjlighet till ett aktivt friluftsliv i form av bad, kanoting, båtturer, fiske mm, alternativt finna stillhet, tystnad och lugn och ro, här finns stora områden som är skyddade som naturreservat eller fågelskyddsområden och att hela skärgården i princip är klassad som riksintresse enligt 3 och 4 kap miljöbalken. Man konstaterar också att ny fritidshusbebyggelse inte får tillkomma i orörda områden och att turismen är dåligt utvecklad, förutom några veckors båtturism under sommaren. Mif kan efter att ha tagit del av länsstyrelsens remiss inte se några hot och länsstyrelsen nämner inte heller några som på något sätt skulle motivera att strandskyddet behöver utvidgas för att säkerställa strandskyddets syften. Enligt Mif:s mening har skärgården redan så många skydd att ett utvidgat strandskydd inte alls behövs, utom på några platser där det finns rödlistade arter eller nyckelbiotoper. Det finns, som länsstyrelsen konstaterat, mycket gott om möjligheter att idka alla sorts friluftsaktiviteter i skärgårdsområdet. Det finns gott om utrymme och ingen svårighet för båtfolket att hitta en egen ö om man vill. Tillgängligheten för allmänheten är i stort sett obegränsad och man kan inte se några tendenser till något annat i framtiden. Växtoch djurlivet har heller inte några problem som kan lösas med ett utvidgat strandskydd. Däremot finns problem som utfiskning och sjöfågeldöd, men orsakerna till det finna att hämta på en makronivå. Tillgänglighet Friluftslivet i skärgården kan delas in i två kategorier. En är de som har tillgång till egen båt och som kan röra sig fritt och välja en av alla obebodda eller bebodda öar att lägga till vid och få en naturupplevelse. Den andra kategorin, som består av den stora majoriteten av befolkningen, har dock inte tillgång till egen båt. För att komma ut i 3

4 skärgården är de då beroende av att det går att komma ut med någon form av allmän trafik. Vanligen önskar man sig också en mottagningsorganisation av den sort som idag finns på ett mycket litet antal öar. För den stora majoriteten av befolkningen är det alltså en tillgänglighetsfråga att det finns en mottagningsorganisation i skärgården som kan bistå dem. I dagsläget går reguljär turisttrafik under sommarveckorna bara ut till två öar i Västerviks kommun Idö och Hasselö. Det finns också några entreprenörer i skärgården som kör turister med egen båt till sina egna uthyrningsstugor som Björkö, Rågö och Smågö. I fallet Smågö satte länsstyrelsen förra året stopp för en ny uthyrningsstuga med det utvidgade strandskyddet som grund. Det är annars väl känt att det är ett stort problem att det inte finns tillräckligt med övernattningsmöjligheter för besökare i skärgården, så denna åtgärd framstår som mycket improduktiv om man ser till en levande skärgård och en tillgänglighet till den för besökare. Det behövs alltså en levande skärgård där det bor folk bofast som kan ta emot alla dem som vill ut och få naturupplevelser och idka friluftsliv och inte har tillgång till båt eller stuga. För att det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt måste det finnas en möjlighet till utveckling genom tillkommande verksamheter och bebyggelse. Det mesta som sker i skärgården sker i närheten av sjön som man på olika sätt alltid är beroende av. Att lägga ett förbud för all ny verksamhet inom 300 m från sjön försvårar eller omöjliggör en utveckling. En levade skärgård MIF kan till sin glädje konstatera att länsstyrelsen tillsammans med Regionförbundet i Kalmar län under senare tid har börjat ändra inställning och säger sig vilja verka för att även Kalmar län ska ha en levande skärgård. Så ser tyvärr verkligheten inte ut, utan skärgården håller på dö ut och avfolkas i snabb takt. Mellan år 2000 och 2009 minskade den bofasta befolkningen med 26 procent. Därefter har den minskat ytterligare. Det gör Kalmar läns skärgårdsområde till det som haft den snabbaste befolkningsminskningen i Sverige. För att man ska kunna upprätthålla många av de värden som finns i skärgården måste det finnas bofasta kvar det borde vara ett kriterium när man tittar på värden och hot i skärgårdarna. Ett samarbete har sedan ett par år inletts med Östergötland som har en skärgård som på många sätt är att jämföra med den i Kalmar län. I Östergötland, där länsstyrelsen har en större närhet till sin skärgård, värnar man om att det ska finns människor kvar. Där har man insett att det räcker med en mindre utvidgning av strandskyddet, i de fall man behöver utvidga, och lägger i förekommande fall ut 150 m i de områden som utvidgas. Friluftsliv Länsstyrelsen anför i remissen att det saknas data för friluftslivet, t ex hur många besökare som kommer till respektive område och varför de gör det och att det finns lite dokumenterat vad gäller friluftslivet i skärgården. Länsstyrelsens områdesvisa värderingar bygger därför mycket på antagandet att orörd natur har ett stort värde för friluftslivet, medan bebyggelse eller i övrigt ianspråktagna områden har ett lägre värde. Däremot anses att kulturlandskapet med beteshagar och åkrar ha stora värden, liksom orörda områden som man kan se långt i och som saknar anläggningar i landskapet. 4

5