Utfodringsmetodik för avvanda grisar: effekter på produktion, hälsa och ätbeteende

Transkript

1 Rapport 132 Report Alnarp 2004 Utfodringsmetodik för avvanda grisar: effekter på produktion, hälsa och ätbeteende Methods of feeding of newly weaned pigs: effects on production, health and ingestive behaviour Dan Rantzer Mats Andersson Annica Thomsson Jørgen Svendsen Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT) Box ALNARP Tel: Telefax: Swedish University of Agricultural Sciences Department of Agricultural Biosystems and Technology P.O. Box 43 SE ALNARP SWEDEN Phone: Fax:

2 Institution/motsvarande Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT) Dokumenttyp Rapport Utgivningsår Målgrupp 2004 I, II, III Författare/upphov Dan Rantzer, Mats Andersson, Annica Thomsson och Jørgen Svendsen Dokumentets titel Utfodringsmetodik för avvanda grisar: effekter på produktion, hälsa och ätbeteende Methods of feeding of newly weaned pigs: effects on production, health and ingestive behaviour Ämnesord (svenska och/eller engelska) Avvänjning (weaning), grisar (pigs), utfodring (feeding), produktion (production), hälsa (health), beteende (behaviour) Projektnamn (endast SLU-projekt) Serie-/tidskriftstitel och volym/nr Sveriges lantbruksuniv., Inst för jordbrukets biosystem och teknologi, Rapport 132. Alnarp ISBN/ISRN ISSN Språk Svenska Svenska + Engelska Omfång B Antal ref.

3 FÖRORD Avvänjningsproblemen i de flesta grisbesättningar kan i princip förebyggas genom en strategisk fodermedicinering med antibiotika och/eller användande av höga halter av zink i fodret. Sådana förebyggande behandlingar är emellertid sedan ett antal år inte längre tillåtna i Sverige. Långsiktigt, och med rådande produktionsförutsättningar, är den enda uthålliga lösningen för att minska avvänjningsproblemen, och effektivisera just denna del av grisproduktionen, att försöka optimera alla faktorer som kan ha ett negativt inflytande på grisen under denna känsliga period. I denna rapports del 1 redovisas resultaten av en jämförelse mellan tre olika utfodringsfrekvenser med torrfoder (1, 8 och 16 fodergivor per dygn) till nyavvanda grisar. Inom varje utfodringsfrekvens jämfördes också ad lib utfodring med en strategisk foderreduktion dag 3-8 efter avvänjning. I del 2 rapporteras resultaten av en jämförelse av 1 eller 5 fodergivor per dag under konventionella förhållanden. Rapporten är en slutredovisning av projektet Utfodringsmetodik och boxsystem för grisar vid avvänjningen med finansiellt stöd från Sydsvensk Jordbruksforskning respektive Köttböndernas Forskningsprogram. Studierna är genomförda på JBT:s försöksgård i Odarslöv. JLT-fak/SLU bidrar med basresurser till försöksgården. Projektet har planerats, utförts och slutredovisats av JBT:s grupp för grisforskning. Delresultat från projektet har även sammanställts inom lantmästarundervisningen. Under studierna har vi haft samverkan med företaget Wagner Domino i Danmark som har hjälpt till med att konstruera de boxsystem som användes i försöksstallet och med att ta fram den teknik som användes vid den frekventa utfodringen. Dessutom har vi haft kontakter med kolleger i Rullande Avprovningar, Danska Slakterier. Vi ber att få tacka alla som medverkat till arbetets finansiering och genomförande och som vi på olika sätt har haft samverkan och kontakter med. Alnarp, september, 2004 Jörgen Svendsen Gruppledare tema-grupp gris, VMD, adj professor

4 SAMMANFATTNING 5 SUMMARY 8 1. INLEDNING MATERIAL OCH METODER Försöksanläggning Två olika delförsök Frekvent utfodring (delförsök 1) Konventionella boxar (delförsök 2) RESULTAT Frekvent utfodring (delförsök 1) Djurhälsa Produktion Klimat Ätbeteende Blodparametrar Konventionella boxar (delförsök 2) Djurhälsa Produktion Klimat DISKUSSION Frekvent utfodring (delförsök 1) Konventionella boxar (delförsök 2) Konklusion LITTERATUR 42

5 5 SAMMANFATTNING Avvänjningen medför en stor omställning för grisarna vilket ofta manifesteras i nedsatt tillväxt, ökad förekomst av diarréer och en ökad dödlighet. Problemen orsakas bl.a. av att grisarna inte är vana vid att själva styra sitt foderintag (suggan styr hur mycket mjölk de får och hur ofta de får mjölk), de är inte vana vid att äta stora mängder torrfoder, magtarmsystemet är inte anpassat för att i första hand ta hand om torrfoder och det sker en uppförökning av hemolytiska E. coli-bakterier i tarmsystemet. En uppdelning av fodergivan i många små portioner fördelade över dygnet skulle kunna hjälpa till att minska problemen inom samtliga dessa områden. I föreliggande studie jämfördes tre olika utfodringsfrekvenser med torrfoder (1, 8 och 16 fodergivor per dygn) till nyavvanda grisar. Inom varje utfodringsfrekvens jämfördes också ad lib utfodring med en strategisk foderreduktion dag 3-8 efter avvänjning. Försöket kompletterades med en jämförelse av 1 eller 5 fodergivor per dag under konventionella förhållanden. Syftet var att studera effekterna av att dela upp fodergivan till nyavvanda grisar i flera små portioner under dygnet samt att studera effekterna av att kombinera detta med en strategisk foderreduktion. Jämförelsen av 1, 8 och 16 fodergivor per dygn gjordes i ett speciellt försöksstall med 8 boxar där grisar från totalt två kullar gick, två syskon i varje box. I fyra av boxarna (totalt 103 grupper) utfodrades grisarna en gång per dygn i en friutfodringsautomat med 1-2 ätplatser, och med en speciellt utvecklad utfodringsautomatik så utfodrades grisarna i två boxar (totalt 46 grupper) 8 gånger per dygn och grisarna i två boxar (totalt 45 grupper) 16 gånger per dygn (figur 1). I hälften av boxarna med respektive utfodringsfrekvens fick grisarna en strategisk foderreduktion dag 3-8 efter avvänjning. Grisarna studerades under två veckor efter avvänjning. Totalt dog tre grisar av E. coli-associerad avvänjningsdiarré (två med 1 fodergiva och en med 16 fodergivor) och två grisar (båda med 1 fodergiva) dog av övriga mag-tarmstörningar (tabell 1). Den vanligaste sjukdomsregistreringen var diarré, men av grisarna med 1 fodergiva var 85,3 % utan någon sjuklighetsregistrering. Motsvarande siffra för grisar med 8 fodergivor var 93,5 % och för grisar med 16 fodergivor var den 85,4 % (tabell 2). Skillnaderna mellan utfodringsfrekvenserna i sjuklighet och dödlighet var dock ej signifikant. Andelen grisar med diarrépoäng 2 eller 3 skiljde sig inte mellan utfodringsfrekvenserna (figur 2). Däremot hade grisar

6 6 med 8 fodergivor en tendens till lägre andel grisar med dominans av hemolytisk E. coli i träckproven (figur 3). Foderkonsumtionen de tre första dagarna var högst för grisar med 8 fodergivor per dygn och lägst för grisar med 1 fodergiva per dygn (signifikant skillnad; tabell 4). Trenden var densamma för tillväxten de tre första dagarna men här var skillnaderna inte signifikanta. För hela försöksperioden sågs inga stora skillnader mellan utfodringsfrekvenserna i foderkonsumtion, tillväxt eller foderkonvertering. Beteendestudierna visade att under det första dygnet hade grisar med 1 fodergiva lägre total ättid och färre antal ätbesök (tabell 6). Trenden var densamma under dagtid de övriga studerade dagarna, men skillnaden var ej signifikant. Någon ökning av kortisolnivåerna i blodet de första dagarna efter avvänjningen, som skulle kunna indikera en ökad stressbelastning, kunde inte påvisas hos grisarna i någon av behandlingarna (tabell 8). Den strategiska foderreduktionen hade likartade effekter för samtliga utfodringsfrekvenser så här redovisas enbart totala effekter av foderreduktionen (inte per utfodringsfrekvens). De tre grisarna som dog av E. coli-associerad avvänjningsdiarrè var samtliga ad lib utfodrade, medan de två som dog av övriga mag-tarmstörningar var restriktivt utfodrade. Både antal dagar med allvarlig diarré och förekomst av dominans av hemolytisk E. coli i träckprov var signifikant lägre för grisarna med strategisk foderreduktion (tabell 3). Som förväntat medförde den strategiska foderreduktionen en signifikant lägre foderkonsumtion och tillväxt de två veckorna efter avvänjning, och även foderkonverteringen var signifikant lägre, d.v.s. bättre (tabell 5). Den restriktiva utfodringen påverkade även grisarnas ätbeteende under dygn 6. Totalt sett hade de restriktivt utfodrade grisarna en signifikant kortare ättid, medan antalet ätbesök däremot var signifikant fler under dagtid (ingen skillnad under nattid; tabell 7). I delförsöket med konventionella tillväxtboxar så utfodrades samtliga grisar ad lib och alla utfodringar gjordes under normal arbetstid. Boxen där grisarna utfodrades 1 gång per dag var försedd med en friutfodringsautomat med 2-3 ätplatser, medan boxen med 5 fodergivor per dag var försedd med ett långtråg där alla grisar kunde äta samtidigt. Totalt studerades 14 grupper med 10 grisar i vardera systemet. Det kunde inte påvisas några signifikanta skillnader i registreringarna av djurhälsan mellan behandlingarna. Totalt dog tre grisar av E. coli-associerad

7 7 avvänjningsdiarré (två med 5 fodergivor i långtråg och en med 1 fodergiva i automat) och två grisar (båda med 5 fodergivor i långtråg) dog av andra mag- tarmstörningar (tabell 9). Den enda sjukdomsregistrering som förekom var diarré. Av grisarna som fick 1 fodergiva i automat hade dock 98,6 % ingen sjukdomsregistrering alls och motsvarande siffra för grisarna med 5 fodergivor i långtråg var 96,2 % (tabell 10). Det var ingen signifikant skillnad mellan behandlingarna beträffande antal dagar som någon gris hade diarrépoäng 2 eller 3. Foderkonsumtionen de tre första dagarna var signifikant högre för grisarna med 1 fodergiva i automat. Även under den första veckan var foderkonsumtionen något högre (nästan signifikant). Både tillväxten och foderkonverteringen under försöksperioden var signifikant bättre för grisarna med 1 fodergiva i automat (tabell 11). Den bättre foderkonverteringen kan kanske vara en effekt av ett större foderspill från långtråget än från friutfodringsautomaten. Sammanfattningsvis tyder resultaten från studien på att en uppdelning av fodergivan till nyavvanda grisar i flera små portioner kan medföra positiva effekter på djurhälsan och produktionen. Grisar som utfodrades 8 gånger per dygn hade minst hälsoproblem och kom snabbare igång med att äta torrfoder direkt efter avvänjningen. En ytterligare uppdelning i 16 givor per dygn medförde inga ytterligare positiva effekter. Den strategiska foderreduktionen medförde som förväntat mindre E. coli-associerade diarréproblem efter avvänjningen. Foderkonsumtionen och tillväxten försämrades dock som följd av den strategiska foderreduktionen, medan foderkonverteringen förbättrades jämfört med de ad lib utfodrade grisarna. Resultaten från försöken under konventionella förhållanden tyder på att den uppdelning av fodergivan som grisar genom sitt ätbeteende naturligt utför när de äter från en friutfodringsautomat med flera ätplatser tycks vara minst lika positiv för djuren som vad en verklig uppdelning av fodergivan vid friutfodring i långtråg kan åstadkomma. Om det är nödvändigt att använda en strategisk foderreduktion i besättningen så kan detta enbart genomföras i system där alla djur kan äta samtidigt.

8 8 SUMMARY Weaning brings about great changes for the pig that often results in reduced growth, an increase in the occurrence of diarrhoea, and an increase in mortality. The problem is due to, among other things, the pigs not being accustomed to regulating their feed intake by themselves, since the sow controls how much milk they get and how often they may nurse. In addition; the pigs are not accustomed to eating large amounts of dry feed, and the gastrointestinal system is not adapted to immediately managing this type of food. As a result, there is an intense multiplication in the amount of haemolytic E. coli bacteria in the gut. A division of the feed ration into many small portions distributed over a 24 h period should help to reduce the problems within all these areas. In the studies presented here, the effects of three different feeding frequencies with dry feed (1, 8 and 16 feedings per day, respectively), for newly weaned pigs are compared. Within each feeding frequency, ad libitum access to feed was compared to a strategic feed reduction on days 3-8 post-weaning. The second part of these studies consisted of a comparison of 1 or 5 feedings per day to newly weaned animals under conventional conditions. The aim was to study the effect of dividing the daily feed ration to newly weaned pigs into several small portions, while also studying the effect of combining this with a strategic feed reduction. The comparison of the 1, 8 and 16 feedings per day, respectively, was carried out in a special research animal unit with 8 pens, where pigs from two litters were placed with two littermates housed in each pen. In four of the pens (a total of 103 groups), the pigs were fed once a day using a free feed dispenser with 1-2 eating places. Using a specially developed feed dispensing technique, the pigs in two of the pens (a total of 46 groups) were fed 8 times per day, and 16 times a day in the remaining two pens (a total of 45 groups) (Figure 1). In half of the pens for each feeding frequency, the pigs were exposed to a strategic feed reduction on days 3-8 post weaning. The pigs were studied for two weeks after weaning. A total of three pigs died of E. coli-associated postweaning diarrhoea (two with 1 feeding per day and one with 16 feedings per day; two pigs (both with one feeding per day) died due to other types of gastrointestinal disturbances (Table 1). The most common observation of disease was diarrhoea, but 85.3% of the pigs with 1 feeding per day did not have any

9 9 disease notations; nor did 93.5% of those with 8 feedings per day or 85.4% of those with 16 feedings per day (Table 2). The differences between feeding frequency groups with respect to morbidity and mortality were, however, not significant. The proportion of animals with diarrhoea scores of 2 or 3 did not differ significantly between these groups (Figure 2). On the other hand, pigs with 8 feedings per day had a tendency to have a lower proportion of animals with a dominance of haemolytic E. coli in the faecal samples (Figure 3). Feed consumption during the first three days was highest for the pigs with 8 feedings per day, and lowest for those with 1 feeding per day. This difference was significant (Table 4). The trend was the same for growth during the first three days, but the differences were not significant. For the entire study period, no large differences were seen for the three feeding frequencies with respect to feed consumption, growth or feed conversion. Behaviour studies showed that during the first 24 hours after weaning, the pigs with 1 feeding per day had the lowest total eating time and the fewest number of eating visits to the feed dispenser (Table 6). The trend was the same for the daytime during the remainder of the study period, but the differences were not significant. No increase in the level of blood cortisol in the first days after weaning, which could indicate an increase in stress, could be detected in any of the pigs in any of the treatment groups (Table 8). The use of a strategic feed reduction had a similar effect on all the feeding frequency groups, so only the total effect of the feed reduction (not per feeding frequency) has been reported here. The three pigs that died due to E. coli-associated postweaning diarrhoea had all ad lib access to feed, whereas the two that died due to other gastrointestinal disturbances had been fed restrictively. Both the number of days with severe diarrhoea and with the presence of a dominance of E. coli in the faecal samples were significantly lower for the pigs with a strategic feed reduction (Table 3). As expected, the animals with the strategic feed reduction had a significantly lower feed consumption and growth during the two weeks after weaning, while on the other hand, the feed conversion was significantly better (Table 5). The restrictive feeding also affected the eating behaviour of the animals on day 6. In all, the restrictively fed pigs had a significantly shorter eating time, whereas the number of feeding visits, however, was significantly more during the daytime period. No difference was seen for the night period (Table 7).

10 10 In the second part of the study with conventional pens, all the pigs had ad lib access to feed, and all feeding was done during the normal working day. The pens where the pigs were fed 1 time per day were supplied with an automatic feed dispenser with 2-3 eating places, while the pens with 5 feedings per day were equipped with a long trough where all the pigs could eat together. A total of 14 groups of 10 pigs each were studied in each system. No significant differences in the observations of animal health could be detected between the two feeding systems. However, a total of three pigs died due to E. coli-associated postweaning diarrhoea, of which two had been fed 5 times daily and one 1 time daily. Two pigs from the group fed 5 times daily died due to other gastrointestinal disturbances (Table 9). The only observation of disease noted was that of diarrhoea. However, 98.6% of the pigs receiving feed 1 time daily and 96.2% of those receiving feed 5 times daily had no observations of disease (Table 10). There were no significant differences between feeding frequencies with respect to the number of days the pigs had diarrhoea scores of 2 or 3. Feed consumption during the first three days postweaning was significantly higher for the pigs fed once daily in the feed automat. Even during the first week of the study their feed consumption was somewhat higher (nearly significantly so). In addition, both growth and feed conversion during the study period were significantly better for these pigs (Table 11). The better feed conversion could probably be due to the greater amount of feed spilled from the long trough than the automatic feed dispenser. In summary, the results of the study indicated that a division of the feed ration to newly weaned pigs into several small portions could have a positive effect on animal health and production. Pigs fed 8 small meals per day had the fewest health problems and were faster to start eating dry feed directly after weaning. An additional division into 16 small rations per day did not have any further positive effects. As expected, the strategic feed reduction led to fewer E. coli-associated diarrhoea problems after weaning. As expected, feed consumption and growth was reduced; however, feed conversion was better, in comparison to that of the animals allowed ad lib access to the feed. The results of the studies under conventional conditions indicated that the division of the feed ration which the pig via its natural eating behaviour does when obtaining feed from an automatic dispenser with 2-3 eating places, appears to be just as positive for the animal as a

11 11 controlled manual division of the ration via free feeding into a long trough. If it is necessary to use a strategic feed reduction in the herd, it can only be carried out in systems where all pigs can eat together.

12 12 1. INLEDNING Avvänjningen hos grisar är en känslig period som ofta ger upphov till problem. Hos de avvanda grisarna manifesterar det sig främst i nedsatt tillväxt, diarréproblem och en ökad dödlighet (Svendsen et al., 1974; Löfstedt, 1986; Rantzer, 1997). Den allvarliga formen av avvänjningsdiarré (med en stor dödlighet) är oftast associerad med en uppformering av hemolytiska Escherichia coli (E. coli) bakterier i tarmsystemet (Lysgaard Hale, 1993; Bertchinger, 1995). Drabbade besättningar kan ha en sjuklighet på över 80 % och en dödlighet på över 25% (Svendsen et al., 1974). Toppen av E. coli bakterier är normalt vid 7-10 dagar efter avvänjningen, varefter förekomsten sjunker igen (Rantzer, 1997). Problemen kan bl.a. minskas genom att säkra en hög hygiennivå (Rantzer et al., 1999) och en torr, varm liggyta som bör vara C och dragfri (Feenstra, 1985), att använda foder som är anpassat till den avvanda grisens speciella behov, d.v.s. med hög smältbarhet, baserad på mjölkprodukter och utan vegetabiliska proteiner som soja-proteiner (Fowler, 1980; Cline, 1991), och genom en strategisk foderreduktion som påbörjas 3 dagar efter avvänjningen och fortsätter under 4-5 dagar (Rantzer, 1997). Avvänjningsproblemen i de flesta besättningar kan i princip förebyggas genom en strategisk medicinering med antibiotika i fodret och/eller användande av höga halter av zink i fodret. Sådana förebyggande behandlingar är emellertid sedan ett antal år inte längre tillåtna i Sverige och kommer även att förbjudas i övriga EU (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003). Långsiktigt, och med de produktionsförutsättningar som är rådande inom grisproduktionen, är den enda uthålliga lösningen för att minska avvänjningsproblemen, och effektivisera just denna del av grisproduktionen, alltså att försöka optimera alla faktorer som kan tänkas ha negativt inflytande på grisen under denna känsliga period. Vid avvänjningen är mag-tarmkanalens enzymproduktion inställd på att ta hand om mjölk, och den måste ställa om till att istället ta hand om torrfoder. Denna omställning sker först i samband med avvänjningen (Pierzynowski et al., 1993; Pluske et al., 2003), och sker huvudsakligen inom de första 5 dagarna efter avvänjningen (Rantzer et al., 1997). Makkink (1993) menar att mängden konsumerat foder efter avvänjningen är viktigast för att utveckla enzymproduktionen. Det har också visats på slaktsvin att om den dagliga fodergivan fördelas på flera givor (12 tillfällen jämfört med ett

13 13 tillfälle) så stimuleras både volymen utsöndrad bukspottsaft och dess enzymaktivitet (Botermans et al., 1997). Foderkonsumtionen är ofta låg den första tiden efter avvänjningen, och grisarna äter ofta mindre de första dagarna än vad de teoretiskt behöver för underhåll och tillväxt (Bark et al., 1986; Fowler & Gill, 1989; McCracken et al., 1999). Dessutom är grisens förmåga att digerera vad den äter mycket begränsad p.g.a. dess omogna mag-tarmsystem. Den låga foderkonsumtionen efter avvänjningen, i kombination med ett dåligt foderutnyttjande, gör att grisarna förmodligen befinner sig i en negativ energibalans de första dagarna efter avvänjning. Dessutom försvinner suggan som värmekälla vid avvänjningen. Vid begränsade energiresurser så prioriterar grisen de livsuppehållande funktionerna och resurserna för tillväxt och motståndskraft mot yttre påfrestningar minskar. Vid avvänjningen utvecklas mag-tarmkanalen mycket snabbt och en stor del (upp till 25 %) av det protein som grisen tar upp används för tarmens utveckling och mognad (Sangild, 1999). En optimerad och jämn näringstillförsel är viktig för tarmutveckling och funktion och för djurets tillväxt och foderomvandling (Pluske et al., 1996). Frekvent utfodring (utfodring av små fodergivor flera gånger per dag) kan göra att grisarna vid avvänjningen konsumerar mer foder (Gadd, 1986; English et al., 1988). Grisarna är också vana vid att äta ganska små mängder flera gånger under hela dygnet under diperioden. Mjölkmängden vid varje digiva är begränsad, så grisarna diar tills mjölken tar slut. De är alltså inte vana vid att själva reglera näringsintaget. Risken för överbelastning av mag-tarmsystemet (stora mängder foder som grisen ej kan utnyttja) efter avvänjningen bör därför vara mindre vid frekvent utfodring. Sammanfattningsvis kan det konstateras att stora förändringar sker i grisen de första dagarna efter avvänjning och kan man underlätta för grisen under denna tiden, och påskynda de förändringar som sker, så bör problemen med sjuklighet och dålig tillväxt kunna minskas. Åtgärder bör sättas in innan sjuklighet börjar uppträda, och då är närmiljödetaljer och skötselinsatser viktiga områden. I denna rapport redovisas resultaten av en rad försök där huvudsyftet var att studera effekten av frekvent utfodring, men där också effekten av en strategisk foderreduktion studerades parallellt. Hypotesen var att risken för överbelastning av mag-tarmsystemet (stora mängder foder som grisarna ej kan utnyttja) vid frekvent utfodring minskar eftersom endast lite foder blir tillgängligt vid varje giva. Dessutom borde fodret brytas ner och tas upp av

14 14 mag-tarmsystemet efter hand så att näringstillgången för E. coli-bakterierna, och därmed risken för uppformering av dessa, bli mindre (samma effekt som vid foderreducering). En ständig tillgång till nytt fräscht foder borde dessutom stimulera till ett högre foderintag och därmed eventuellt till en snabbare utveckling av enzymutsöndringen till tarmen. Detta borde hjälpa grisen att bättre upprätthålla energibalansen. Den strategiska foderreduktionen förväntades ytterligare reducera problemen med E. coliassocierad avvänjningsdiarré.

15 15 2. MATERIAL OCH METODER 2.1 Försöksanläggning Studierna genomfördes på JBT:s försöksgård Odarslöv som har en integrerad besättning på ca 50 suggor. Omgångsgrisning tillämpades med tre grupper med 7, 7 och 8 veckor mellan grisningarna. Suggorna var Lantras (L) * Yorkshire (Y) korsningar och alternerande återkorsning tillämpades. Slaktsvinen var treraskorsningar med Hampshire (H) som faderras. Kullutjämning praktiserades och grisarna avvandes vid ca 5 veckors ålder. Gyltor vaccinerades med Porcovac (Hoest Roussel vet AB, Stockholm) 4 och 2 veckor före grisning för att minska/undvika problemen med coli-associerad spädgrisdiarré. Dessutom vaccinerades mot rödsjuka och parvovirusinfektioner (Nordpremum Plus vet., Pharmacia & Upjohn Animal Health AB, Helsingborg) i besättningen. Grisning skedde i konventionella grisningsboxar med fast betonggolv och urindränerande plastspalt. I försöket flyttades grisarna vid avvänjning antingen till en speciell försöksavdelning eller till den ordinarie tillväxtavdelningen. Boxutformningarna beskrivs närmare under respektive delförsök. Samtliga boxar utgödslades dagligen och försågs med nytt strömedel (kutterspån i försöksavdelningen och hackad halm i övriga boxar). Suggorna utfodrades efter aptit med MaxiMera Sugg (Lantmännen) medan grisarna fick Växett (Lantmännen) både före och efter avvänjning. Grisarna började få tillskottsfoder på golvet vid c:a 3 veckors ålder. Samtliga boxar tvättades mellan omgångarna. 2.2 Två olika delförsök Försöket omfattade två olika delförsök som syftade till att utveckla och avprova utfodringsmetodik för avvanda grisar. I det första delförsöket studerades i en speciell försöksavdelning effekterna av att efter avvänjning dela upp fodergivan i flera mindre givor fördelade över dygnet (frekvent utfodring). Inom varje utfodringsfrekvens studerades även effekten av en strategisk foderreduktion efter avvänjningen. I det andra delförsöket

16 16 jämfördes under konventionella förhållanden effekterna av att ge grisarna 1 fodergiva per dag i friutfodringsautomat med 5 fodergivor per dag i långtråg Frekvent utfodring (delförsök 1) Försöksbeskrivning I detta försök, som genomfördes i en speciell försöksavdelning, studerades effekten av att dela upp fodergivan och ge fodret vid 1, 8 eller 16 tillfällen under dygnet. För att även se effekten av en strategisk restriktiv utfodring vid avvänjningen (Rantzer et al., 1996), så tillämpades både restriktiv och ad lib (fri tillgång på foder) utfodring inom varje antal fodergivor. Försöksuppställningen för varje omgång visas i figur 1. Den restriktiva utfodringsstrategin innebar att grisarna utfodrades ad lib de första 3 dagarna efter avvänjning. Dag 3 efter avvänjning reducerades fodergivan med 50% och dagen efter reducerades den med ytterligare 50%, dock var minimigivan 100 g foder per gris och dag. Denna fodergiva tilldelades i ytterligare två dagar varefter den dubbla fodergivan tilldelades under två dagar. Därefter fick grisarna foder ad lib igen. 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor (4 boxar/omg. (2 boxar/omg. (2 boxar/omg. totalt 103 grupper) totalt 46 grupper) totalt 45 grupper) Ad lib Restr. Ad lib Restr. Ad lib Restr. (2 boxar/omg. (2 boxar/omg. (1 box/omg. (1 box/omg. (1 box/omg. (1 box/omg. tot. 51 gr.) tot. 52 gr.) tot. 22 gr.) tot. 24 gr.) tot 23 gr.) tot. 22 gr.) Figur 1. Skiss över försöksuppställningen med antal boxar/omgång och totalt antal grupper (med två grisar per grupp) i respektive försöksled.

17 17 För att kunna göra individuella registreringar placerades grisarna till att börja med individuellt i var sin box vid avvänjningen. Det visade sig dock att grisarna blev så stressade av att gå själva i var sin box (de kom inte igång att äta, de försökte ständigt hoppa ur boxen, och lyckades ibland, gnällde mycket m.m.) att vi istället fick gå över till att sätta två grisar i varje box. 8 grisar från vardera av två kullar (totalt 16 grisar) användes per omgång. Två kullsyskon sattes i en box och de fördelades så långt som möjligt efter kön och vikt. I försöksleden med två boxar per behandling sattes alltid ett syskonpar från vardera suggan i boxarna, men i försöksleden med enbart en box per behandling så slumpades de två syskonparen från respektive sugga ut. Suggans kullnummer för de använda grisarna varierade från 1 till 9 (medel c:a 2,7) och andelen gyltkullar var c:a 30%. 8 boxar på 1*1 m med 75 cm höga fasta väggar med 25 cm avtagbara gallerväggar ovanpå (totalt 100 cm höga) användes. Boxarna hade plastspaltgolv med en 60*40 cm stor ligglåda i ena hörnet. Över liggytan fanns ett tak med ett c:a 15 cm långt plastförhänge och i ett hål i taket placerades en 250 W värmelampa. Fyra av boxarna (box 1-4) försågs med ett utfodringssystem, som utvecklades speciellt till försöket tillsammans med ett danskt svininredningsföretag (Domino A/S, Tørring, Danmark). Utfodringssystemet tillät att man i varje box individuellt kunde fördela fodergivan på valfritt antal utfodringstillfällen fördelade över dygnet. Vanliga friutfodringsautomater modifierades så att utmatningsmekaniken styrdes av en kolv istället för av grisarna. För att grisarna inte skulle kunna påverka foderautomaterna så placerades de utanför boxarna och matade ut fodret på en rostfri styrplåt som ledde in fodret genom väggen till ett tråg (40*20 cm) inne i boxen. Foderutmatningen (kolvarnas funktion) reglerades individuellt med hjälp av dygnsur, S-system (styrde hur många minuter strömmen var tillslagen och hur många minuter efter frånslag som strömmen skulle slås till igen), Timco potometer (styrde kolvslagets längd) samt kontaktur (styrde antal kolvslag per minut). De fyra andra boxarna (box 4-8) var försedda med friutfodringsautomater (Domino A/S, Tørring, Danmark) med 1-2 ätplatser. För att kunna registrera om det förekom foderspill så var i samtliga boxar plastspalten igenlimmad där fodertrågen stod (40*40 cm). Boxarna var också utrustade med en vattennippel med kopp under. Grisarna i två av boxarna utfodrades 16 ggr per dygn fördelat mellan kl och med hjälp av automatiken och i två boxar utfodrades grisarna 8 ggr under motsvarande tidsperiod. Mängden foder per utfodringstillfälle ställdes in beroende på den aktuella dygnsgivan. De

18 18 övriga fyra boxarna, de som var försedda med friutfodringsautomater, utfodrades 1 gång per dag. Grisarna i hälften av boxarna med respektive antal utfodringar utfodrades ad lib medan den andra hälften utfodrades restriktivt enligt ovan. Om det fanns mindre än 100 g foder kvar i tråget på morgonen så höjdes fodergivan (utom vid restriktiv giva). Antalet utfodringar per dygn (8 eller 16) varierade slumpmässigt i boxarna med automatik mellan omgångar. Likaså varierade det slumpmässigt, inom utfodringsfrekvens, vilka boxar som hade restriktiv respektive ad lib fodergiva. Varje dag rensades vattenkopparna och ligglådorna försågs med nytt kutterspån. Ljuset i avdelningen styrdes av en klocka och ljuset tändes kl och släcktes kl Fönstren var övertäckta så att grisarna fick 12 timmars ljus ( = dagtid) och 12 timmars mörker ( = nattid) Registreringar Under försöksperioden (från avvänjning till 14 dagar efter avvänjning) gjordes följande registreringar: Vägningar: Grisarna vägdes vid avvänjningen och därefter dagligen de följande 7 dagarna samt dag 10 och 14 efter avvänjning. Foderkonsumtion: Varje morgon tömdes och vägdes kvarblivet foder i trågen i respektive box. Nytt foder vägdes upp och fylldes på boxvis. Dödlighet: Samtliga döda grisar registrerades och obducerades för fastställande av dödsorsak (Bille et al., 1974; Björklund et al., 1987). Sjuklighet: Sjukdomsförekomst och eventuella behandlingar registrerades individuellt på samtliga djur enligt den normala besättningsrutinen (Svendsen et al., 1988). Diarréförekomst: Varje dag kontrollerades eventuell diarréförekomst hos grisarna individuellt och de fick en diarrépoäng beroende på träckens konsistens enligt: 0 = fast konsistens, 1 = något lös konsistens, 2 = mycket lös konsistens och 3 = helt vattnig konsistens.

19 19 Bakteriologi, träckprov: Vissa omgångar (8 st) togs träckprov på samtliga grisar för bestämning av andel hemolytiska E. coli bakterier. Proven togs dag 0, 5, 7, 12 och 14 efter avvänjning genom att en bomullspinne fördes in i rektum. Andelen hemolytiska E. coli-liknande bakterier beräknades i förhållande till den totala aeroba bakteriefloran enligt den metod som beskrivits av Rantzer et al. (1995a). Kortisol: Vissa omgångar (12 st) togs blodprov dag 0 (före avvänjning) och dag 2 efter avvänjning på samtliga grisar för bestämning av mängden kortisol i blodplasman. Blodproven (2 ml) togs från truncus bijugularis i vakuumrör innehållande 1,5 ml EDTA som antikoagulantsia och kyldes omedelbart på is, enligt en standardiserad metod (Rantzer et al., 1995b). Plasman analyserades för totalmängd kortisol med hjälp av ett radioimmunoassay kit (Amerlex Cortisol RIA, Amersham, UK). Analyserna utfördes vid Inst. f. cell- och organismbiologi, Lunds Universitet. Klimat: 3 st temperaturloggrar (Tinytag, Intab Interface-Teknik AB, Stenkullen) sattes ut i stallet och mätte temperaturen var 12:te minut under hela försöksperioden. Två loggrar sattes i ligglådorna i två olika boxar och den tredje loggern sattes mitt i stallet på c:a 1,3 m höjd över golvet. Ätbeteende: Vissa omgångar (totalt 8 st) videofilmades 4 boxar under de tre första dygnen efter avvänjning och därefter igen under det 6:te dygnet. Grisarnas ätbeteende (ättid = tid med trynet i utfodringstråget, man kunde inte se om grisen verkligen åt eller bara nosade i tråget) registrerades under hela dygnet. Den största grisen i boxen markerades med 1 och den minsta grisen med 2. Under dagtid registrerades ätbeteendet individuellt, men under nattid (när enbart värmelamporna lyste) så kunde inte grisarna särskiljas utan det registrerades enbart att någon av grisarna var framme med trynet i tråget. Ättiden under natten kan vara något underskattad eftersom båda grisarna kunde vara framme vid tråget samtidigt, men det registrerades enbart att någon gris var där, inte att det var två stycken.

20 Statistiska bearbetningar De statistiska bearbetningarna gjordes med hjälp av GLM-proceduren i SAS (SAS Institute Inc., 1982). Boxmedelvärde användes som minsta experimentenhet och följande modell användes: Y ijkl = µ + g i + f j + h k + e ijkl Y ijkl = ijkl:te observationen µ = medelvärde där g i = effekt av utfodringsfrekvens (i = 1, 8, 16) f j = effekt av försöksomgång (j = 1, 2,...26) h k = effekt av fodergiva (k = 1: ad lib fodergiva, 2: restriktiv fodergiva) e ijkl = slumpfel, N(0, σ 2 ) Samspelseffekter mellan utfodringsfrekvens och försöksomgång respektive fodergiva testades, men var ej signifikanta. Effekter av fodergiva och försöksomgång togs ej med i modellen i de bearbetningar där de ej hade någon signifikant effekt. Vid bearbetningarna av ätbeteende och kortisolnivåer i blodplasma så användes grisen som minsta experimentenhet. Skillnader i sjuklighet och dödlighet testades med hjälp av χ 2 i proceduren FREQ i SAS (SAS Institute Inc., 1982) med grisen som minsta experimentenhet Konventionella boxar (delförsök 2) Försöksbeskrivning I detta försök jämfördes effekterna av att i två konventionella tillväxtboxar med 10 grisar per box antingen ge grisarna 1 fodergiva i friutfodringsautomat eller 5 fodergivor per dag i långtråg. Vid avvänjning blandades grisar från minst tre kullar i varje box. Boxarna var 3,3 m * 1,2 m stora och av längden var 2,1 m fast golv och 1,2 m var upphöjd plastspalt. Över liggytan fanns en värmelampa och på gödselytan fanns en vattennippel. I boxen med 5 fodergivor per dag fanns ett 1,5 m långt fodertråg längs med väggen på det fasta golvet, medan boxen

21 21 med 1 fodergiva per dag hade en friutfodringsautomat med 2-3 ätplatser placerad längs med väggen c:a 40 cm in från gödselytan. I boxen med långtråg utfodrades grisarna manuellt 5 ggr per dag mellan kl och 16.00, medan friutfodringsautomaten i den andra boxen endast fylldes på en gång per dygn. Grisarna utfodrades ad lib och om fodertråget var tomt (eller enbart lite foder kvar) på morgonen så ökades fodergivan. Samtliga boxar rengjordes och försågs med ny hackad halm varje morgon och vattenkopparna rensades vid behov Registreringar Under försöksperioden (från avvänjning till 14 dagar efter avvänjning) gjordes följande registreringar: Vägningar: Grisarna vägdes vid avvänjningen samt 7 och 14 dagar efter avvänjningen. Foderkonsumtion: Varje morgon tömdes och vägdes kvarblivet foder i trågen i respektive box. Nytt foder vägdes upp och fylldes på boxvis. Dödlighet: Samtliga döda grisar registrerades och obducerades för fastställande av dödsorsak (Bille et al., 1974; Björklund et al., 1987). Sjuklighet: Sjukdomsförekomst och eventuella behandlingar registrerades individuellt på samtliga djur enligt den normala besättningsrutinen (Svendsen et al., 1988). Diarréförekomst: Varje dag kontrollerades eventuell diarréförekomst i boxarna. Diarrépoängen sattes beroende på träckens konsistens enligt: 0 = fast konsistens, 1 = något lös konsistens, 2 = mycket lös konsistens och 3 = helt vattnig konsistens. Den högsta diarrépoängen någon gris i boxen hade registrerades samt antalet grisar med denna diarrépoäng. Klimat: Totalt 3 st temperaturloggrar (Tinytag, Intab Interface-Teknik AB, Stenkullen) sattes ut i stallet och mätte temperaturen var 12:te minut under hela försöksperioden. Två av loggrarna sattes på golvet på liggytorna i boxarna (under värmelamporna) och en logger sattes upp i stallet på c:a 1 m höjd över golvet.

22 Statistiska bearbetningar De statistiska bearbetningarna gjordes med hjälp av GLM-proceduren i SAS (SAS Institute Inc., 1982). Boxmedelvärde användes som minsta experimentenhet och följande modell användes: Y ijk = µ + g i + f j + e ijk Y ijk = ijk:te observationen µ = medelvärde där g i = effekt av utfodringsfrekvens (i = 1, 5, 16) f j = effekt av försöksomgång (j = 1, 2,...14) e ijk = slumpfel, N(0, σ 2 ) Samspelseffekter mellan utfodringsfrekvens och försöksomgång testades, men var ej signifikanta. Skillnader i sjuklighet och dödlighet testades med hjälp av χ 2 i proceduren FREQ i SAS (SAS Institute Inc., 1982) med grisen som minsta experimentenhet.

23 23 3. RESULTAT 3.1 Frekvent utfodring (delförsök 1) Djurhälsa Av 208 insatta grisar som fick 1 fodergiva per dygn dog 4 st under försöksperioden medan det av 92 insatta grisar som fick 8 fodergivor per dygn inte dog någon och av 90 insatta grisar som fick 16 fodergivor per dygn dog en st. Skillnaderna i dödlighet mellan utfodringsfrekvenserna var inte signifikant och dödsorsakerna visas i tabell 1. Samtliga tre grisar som dog av E. coli-associerad avvänjningsdiarré hade haft ad lib utfodring, medan de två som dog av övriga mag-tarmstörningar hade haft restriktiv utfodring. Tabell 1. Dödsorsaker för grisar med olika utfodringsfrekvenser som dött under försöksperioden 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Antal insatta grisar Antal döda avvänjning 2 v. e. avvänjning - avvänjningsdiarré övriga mag-tarmstörningar Totalt Av 204 grisar med 1 fodergiva per dygn som var kvar vid försökets slut hade 30 st någon sjukdomsregistrering under försöksperioden. Motsvarande för de 92 grisar som var kvar med 8 fodergivor var 6 st och för de 89 som var kvar med 16 fodergivor per dygn hade 13 st någon sjukdomsregistrering. Denna skillnad i sjuklighet mellan utfodringsfrekvenserna var inte signifikant. Sjukdomsregistreringarna visas i tabell 2. Grisar som fick diarré registrerat behandlades i 3 dagar med

24 24 Borgal vet (Intervet AB, Stockholm) eller Tylan vet (Elanco Animal Health, Eli Lilly Danmark A/S, Lyngby, Danmark). Tabell 2. Sjuklighet under försöksperioden hos grisar med olika utfodringsfrekvens (utfodringsstrategierna hopslagna) Antal grisar vid försöksperiodens slut 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Antal Fördeln., % Antal Fördeln., % Antal Fördeln., % Utan sjukdomsregistrering , , ,4 En sjukdomsregistrering: - diarré 26 12,7 6 6, ,6 - ledinflammation 1 0, övriga sjukdomar 1 0, Flera sjukdomsregistreringar: - diarré + ledinflammation 1 0, diarré + annat 1 0, Figur 2 visar hur stor andel av grisarna med respektive utfodringsfrekvens som hade diarrépoäng 2 eller 3. Varken andelen grisar med diarrépoäng 2 eller 3 eller genomsnittlig diarrépoäng över hela försöksperioden skilde sig signifikant mellan grisarna med olika utfodringsfrekvens. Andelen grisar med dominans av hemolyisk E. coli (>50%) i träckprov visas i figur 3. Grisar med 8 fodergivor per dygn hade en tendens till lägre andel grisar med dominans av hemolytisk E. coli (p = 0,0632).

25 giva 8 givor 16 givor 20 Andel, % Dag efter avvänjning Figur 2. Andel (%) grisar med olika utfodringsfrekvens (utfodringsstrategierna hopslagna) som hade diarrépoäng 2 eller 3 vid bedömning av träckens konsistens.

26 giva 8 givor 16 givor Andel, % Dag efter avvänjning Figur 3. Andel (%) av undersökta grisar med olika utfodringsfrekvens (utfodringsstrategierna hopslagna) som hade dominans av hemolytisk E. coli (>50%) i träckprov. Effekter av den restriktiva utfodringsstrategin på djurhälsan hos grisar med olika utfodringsfrekvens visas i tabell 3. Grisar med restriktiv utfodring och 8 fodergivor hade genomgående minst tecken på diarréproblem. Vid en total jämförelse mellan restriktivt och ad lib utfodrade grisar så hade de restriktivt utfodrade grisarna signifikant färre antal dagar med allvarlig diarré (1,4±2,2 vs. 2,1±2,2; p<0,001) och signifikant färre registreringar av dominans av hemolytisk E. coli i träckprov (0.7±1,0 vs. 1,2±1,1; p<0,05).

27 27 Tabell 3. Diarrérelaterade registreringar under försöksperioden hos grisar med olika utfodringsfrekvens och utfodringsstrategi 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Antal grisar: Ad lib Restriktiv Behandlade mot diarré, %: Ad lib 14,4 11,4 14,6 es Restriktiv 14,4 2,1 15,9 + Sign. a) es + es Antal dagar med allvarlig diarré b) : Ad lib 1,9 2,6 2,1 es Restriktiv 1,2 1,2 1,8 es Sign. a) * *** es Antal registreringar av dominans av hemolytisk E. coli b) : Ad lib 1,3 0,8 1,2 es Restriktiv 0,8 0,3 1,1 es Sign. a) + es es a) *** p<0,001; * p<0,05; + p<0,1; es p>0,1 b) medelvärde per gris Sign. a) Produktion Grisarnas tillväxt, foderkonsumtion och foderkonvertering under försöksperioden visas i tabell 4. För samtliga dessa parametrar testades effekten av avvänjningsvikt, men den var inte signifikant och togs därför inte med i de statistiska bearbetningarna. Under de tre första dagarna åt grisarna med 8 fodergivor per dygn signifikant mer foder än de med 1 fodergiva per dygn. I övrigt fanns inga signifikanta skillnader mellan utfodringsfrekvenserna. Vid jämförelsen av foderkonverteringen så uteslöts grisgrupper som hade negativ eller mycket låg tillväxt (foderkonvertering > 5), och detta gällde fem grupper med 1 fodergiva, ingen grupp med 8 fodergivor och tre grupper med 16 fodergivor. Räknat på total foderkonsumtion och tillväxt under de två försöksveckorna för grupperna med 1, 8 och 16 fodergivor var foderkonverteringen 1,8, 1,7 resp. 1,7 kg foder per kg tillväxt.

28 28 Tabell 4. Foderkonsumtion och tillväxt under försöksperioden för grisar med olika utfodringsfrekvens (utfodringsstrategierna hopslagna). Korrektion för utfodringsstrategi och omgång 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Sign. a) Antal grupper Genomsnittlig avvänjningsvikt, kg 9,0 9,1 9,0 Foderkonsumtion, g/gris och dag b) : Avvänjning 2 d. e. avvänjning 157±5 182±8 170±8 * Avvänjning 1 v. e. avvänjning 184±6 191±9 192±9 es Avvänjning 2 v. e. avvänjning 304±6 308±10 303±10 es Tillväxt, g/gris och dag b) : Avvänjning 2 d. e. avvänjning 71±11 107±16 84±17 es Avvänjning 1 v. e. avvänjning 50±7 60±11 63±12 es Avvänjning 2 v. e. avvänjning 171±6 178±9 174±9 es Foderkonvertering, kg foder/kg tillv. b,c) : Avvänjning 2 v. e. avvänjning 1,9±0,04 1,9±0,06 1,8±0,07 es a) * p<0,05; es p>0,1 b) LS-means±standard error av LS-means c) Registreringar där grisarna hade en negativ eller mycket låg tillväxt (foderkonvertering>5) är ej medräknade Effekter av den restriktiva utfodringsstrategin på produktionsresultaten hos grisar med olika utfodringsfrekvens visas i tabell 5. Den restriktiva utfodringsstrategin medförde en signifikant lägre foderkonsumtion och tillväxt inom samtliga utfodringsfrekvenser. Utfodringsstrategin hade ingen signifikant påverkan på foderkonverteringen inom varje utfodringsfrekvens, men vid en total jämförelse mellan restriktivt och ad lib utfodrade grisar så hade de restriktivt utfodrade grisarna en signifikant lägre, d.v.s. bättre, foderkonvertering (1,8±0,04 vs. 1,9±0,04 kg foder/kg tillväxt; p<0,05).

29 29 Tabell 5. Foderkonsumtion, tillväxt och foderkonvertering under försöksperioden för grisar med olika utfodringsfrekvens och utfodringsstrategi. Korrektion för omgång 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Sign. a) Antal grupper: Ad lib Restriktivt Foderkonsumtion från avv. till 2 v. e. avv., g/gris och dag b) : Ad lib 352±11 354±17 359±16 es Restriktivt 256±5 262±7 248±8 es Sign. a) *** *** *** Tillväxt från avv. till 2 v. e. avv., g/gris och dag b) : Ad lib 192±10 201±16 207±15 es Restriktivt 150±5 154±8 143±8 es Sign. a) *** * * Foderkonvertering från avv. till 2 v. e. avv., kg foder/kg tillv. b,c) : Ad lib 1,9±0,07 2,0±0,11 1,9±0,11 es Restriktivt 1,8±0,05 1,8±0,07 1,8±0,08 es Sign. a) + es es a) *** p<0,001; * p<0,05; + p<0,1; es p>0,1 b) LS-means±standard error av LS-means c) Registreringar där grisarna hade en negativ eller mycket låg tillväxt (foderkonvertering>5) är ej medräknade Klimat Den genomsnittliga temperaturen (medelvärde ± standardavvikelse) på de båda liggytorna under värmelamporna var 26,2±3,8 respektive 27,6±4,7 C och uppe i stallet 21,5±3,6 C.

30 Ätbeteende Resultaten från registreringarna av grisarnas ätbeteende från videoinspelningarna (dygn 1-3 och 6 efter avvänjning) visas i tabell 6. De första tre dygnen utfodrades samtliga grisar ad lib, men på det 6:te dygnet praktiserades den strategiska foderreduktionen så att hälften av grisarna utfodrades restriktivt och hälften ad lib (siffrorna för enbart de ad libutfodrade grisarna dygn 6 finns i tabell 7). Den totala ättiden (trynet i fodertråget) var lägst för grisar med en fodergiva per dygn under samtliga registrerade dygn. Likaså var antalet ätbesök dagtid lägst för grisar med en fodergiva under samtliga dygn. Skillnaderna var dock ej signifikanta, förutom total ättid nattid dygn 6, men det fanns en tendens till lägre total ättid och färre antal ätbesök för grisar med en fodergiva under den första dagen. Det fanns inga signifikanta skillnader i total ättid eller antal ätbesök mellan den stora och den lilla grisen i boxarna.

31 31 Tabell 6. Total ättid och antal ätbesök för grisar med olika utfodringsfrekvens (utfodringsstrategierna hopslagna) 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Sign. a) Dagtid (kl ): Antal grisar: Total ättid per gris, min b) : Dygn 1 2,1±3,7 6,1±5,0 2,6±1,9 + Dygn 2 21,1±13,0 23,6±18,3 29,6±34,4 es Dygn 3 39,0±24,1 53,6±26,5 61,8±14,6 + Dygn 6 d) 33,4±18,6 40,9±37,5 42,6±17,7 es Antal ätbesök per gris b) : Dygn 1 4,6±3,9 11,8±10,6 9,1±6,4 + Dygn 2 22,4±9,8 28,1±11,3 25,1±17,5 es Dygn 3 38,2±17,4 44,0±27,9 45,6±23,1 es Dygn 6 d) 34,6±23,9 32,8±20,4 47,5±27,8 es Nattid (kl ): Antal grupper: Total ättid per gris, min. c) : Dygn 1 2,7 8,0 3,4 es Dygn 2 17,3 15,2 15,5 es Dygn 3 13,9 16,3 26,1 es Dygn 6 d) 8,4 14,0 17,8 *** Antal ätbesök per gris c) : Dygn 1 2,9 9,4 4,8 + Dygn 2 10,2 10,9 6,8 es Dygn 3 10,6 7,6 8,2 es Dygn 6 d) 8,1 7,1 12,8 es a) *** p<0,001; + p<0,1; es p>0,1 Medelvärde±std. avv. c) Medelvärde (avkodat per box, medelvärde per gris uträknat i efterhand så ingen std. avv.) d) Korrigerat för utfodringsstrategi Effekter av den restriktiva utfodringsstrategin på grisarnas ätbeteende under dygn 6 (de tre första dygnen utfodrades samtliga grisar ad lib) visas i tabell 7. Under dagtid var ättiden per gris inte signifikant åtskild inom någon av utfodringsfrekvenserna, men vid en total jämförelse mellan restriktivt och ad lib utfodrade grisar så hade de restriktivt utfodrade grisarna signifikant kortare ättid (27,9±14,04 vs. 47,2±28,2 minuter per gris, p<0,05). Antalet ätbesök var heller inte signifikant olika inom någon av utfodringsfrekvenserna, men vid en motsvarande total jämförelse fanns det en tendens till fler ätbesök under dagtid för de restriktivt utfodrade grisarna

32 32 (45,2±25,3 vs. 29,5±20,7 ätbesök per gris, p = 0,0644). Under nattid hade de restriktivt utfodrade grisarna kortare ättid än de ad lib utfodrade inom samtliga utfodringsfrekvenser (dock ej signifikant för grisar med 8 fodergivor per dygn). Detta gällde också vid en total jämförelse mellan restriktivt och ad lib utfodrade grisar (13,7±10,0 vs. 34,9±8,9 minuter per gris, p<0,001). Det fanns dock inga signifikanta skillnader i antal ätbesök nattid mellan restriktivt och ad lib utfodrade grisar, varken inom någon utfodringsfrekvens eller vid en total jämförelse. Tabell 7. Total ättid och antal ätbesök under dygn 6 för grisar med olika utfodringsfrekvens och utfodringsstrategi 1 fodergiva 8 fodergivor 16 fodergivor Sign. a) Dagtid (kl ): Antal grisar: Ad lib Restriktiv Total ättid per gris, min b) : Ad lib 39,5±18,5 56,0±50,6 53,8±16,9 es Restriktivt 27,3±17,8 25,7±10,4 31,3±10,3 es Sign. a) es es + Antal ätbesök per gris b) : Ad lib 28,4±13,2 25,8±22,6 35,5±34,1 es Restriktivt 40,8±31,0 39,8±18,0 59,5±16,1 es Sign. a) es es es Nattid (kl ): Antal grupper: Total ättid per gris, min. c) : Ad lib 14,1 18,9 22,8 * Restriktivt 2,7 9,2 12,8 ** Sign. a) *** es * Antal ätbesök per gris c) : Ad lib 10,8 6,3 15,0 es Restriktivt 5,5 8,0 10,5 es Sign. a) es es es a) *** p<0,001; ** p<0,01;* p<0,05; + p<0,1; es p>0,1 b) Medelvärde±std. avv. c) Medelvärde (avkodat per box, medelvärde per gris uträknat i efterhand så ingen std. avv.)