Domkapitlet har i sitt beslut under rubriken UTREDNING, M.M. anfört följande:

Transkript

1 Obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst 31 kap p kyrkoordningen A är kyrkoherde i Y församling i X stift. Han har tidigare haft motsvarande befattning i Z församling. Sedan kyrkorådet där påkallat Domkapitlets beslut med anledning av vissa, till alkoholmissbruk relaterade händelser och utredning företagits, beslutade Domkapitlet i X stift den 17 oktober 2007 med stöd av 31 kap p kyrkoordningen om prövotid för fortsatt behörighet för A att utöva kyrkans vigningstjänst. Från beslutet var domarledamoten skiljaktig och prövade för sin del rätt att med stöd av 31 kap. 12 första stycket 3 och 4 kyrkoordningen förklara A obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Beslutet vann laga kraft. Den 25 september 2009 inkom till Domkapitlet i X stift en till Svenska kyrkan ställd framställning från B, C och D angående en begravningsgudstjänst för E i Y kyrka den 22 september B, C och D är nära anhöriga till den avlidna. I skrivelsen anfördes inledningsvis att E levat ett långt och mödosamt liv i Y församling, alltid haft sitt hem öppet för alla och med små medel klarat av att betala för tre barns uppväxt. E hade alltid betalat sin skatt, även kyrkoskatten, liksom barnen alltid gjort. Skrivelsen fortsatte med i huvudsak följande. För att hedra vår kära mor har vi lagt ned mycket arbete och pengar för att det skulle bli en fm begravning, så att vänner och kära skulle komma i håg henne som den fina människa hon var. FONUS begravningsbyrå i Helsingborg gjorde ett fantastiskt fint arbete. Deras representant deltog också i begravningen, både som vän till familjen och i sitt arbete. Allt såg ut att kunna bli bra ända tills svenska kyrkan i form utav präst vinglar in i kyrkan och svamlar osammanhängande i cirka 30 minuter. Det fanns absolut inget i hans mässande som någon i församlingen hörde eller förstod. Han fick ta stöd utav altaret för att bli stående när han läste någon sorts dikt som ingen förstod. Han nämnde inget utav den information han fått av barnen en vecka tidigare om hur Stina var som person. Hänger man på den avlidnes kista när man talar? Är det brukligt att man kysser dottern till den avlidne på hand? Kramar man barnbarnet på ett onödigt kärvänligt sätt? Barnbarnet som är 20 år och har ett väl utvecklat doftsinne, kan garantera att prästen varit och nallat många gånger i nattvardskalken. Nu kommer E att bli ihågkommen som den gången prästen var full. Är detta vad svenska kyrkan vill? Vi förmodar att det inte är så. Eftersom ni inte kan rätta till den skada som är skedd, det går ju inte att begrava henne två gånger samt att den avlidnes make, F, inte skulle klara av detta yrkar vi på skadestånd om kr till barnen plus alla utlägg för den saboterade begravningen. Det är betydligt mindre än vad vi har betalt i kyrkoskatt. Domkapitlet har i sitt beslut under rubriken UTREDNING, M.M. anfört följande: "Utredningen i detta ärende har i enlighet med senare praxis inom Domkapitlet handlagts under överinseende av ersättande domarledamoten, lagmannen G.

2 Sedan skrivelsen ovan remitterats till A, inkom denne den 16 oktober 2009 med ett yttrande som innehöll följande. Jag har under en följd av år haft den sjukdom som heter alkoholism. Detta ledde till att jag lämnade min tjänst i Z Men jag tog mig samman och kom efter några månader att få ett erbjudande att tjänstgöra i Y pastorat. Under hösten 2007 och framåt tjänstgjorde jag som vikarierande komminister och vikarierande kyrkoherde för att under våren 2009 erbjudas tjänsten som ordinarie kyrkoherde. Åren har varit goda och mitt liv varit gott i församlingen där jag åtnjutit förtroende från såväl förtroendevalda som anställda och församlingsbor. Måndagen den 21 september hade jag ett återfall i sjukdomen. Dagen därpå, tisdagen skulle jag förrätta en begravningsgudstjänst i Y kyrka. Ett olyckligt återfall som hängde kvar under tisdagsförmiddagen. Jag bedömde, trots detta, det som fullt möjligt att genomföra gudstjänsten men kan i efterhand konstatera att det var fel av mig. Jag bröt återfallet och anlände till kyrkan måhända med tankarna på annat håll. Gudstjänsten hölls enligt svenska kyrkans ordning och alla momenten fanns på plats. Griftetalet utgick från en psaltartext och en dikt av Per Lagerkvist lästes. Under gudstjänsten befann jag mig dels vid kistan och dels vid altaret. Tog som vanligt stöd i altaret när jag gjorde knäfall. Gudstjänsten genomfördes på sedvanligt sätt. När jag kom hem efter gudstjänsten ringde jag min läkare och berättade om återfallet liksom till några ÅA-kamrater. Jag fick tid hos läkaren några dagar senare för provtagning. Vidare underrättade jag förtroendevalda och personalen för att berätta om återfallet. Det har resulterat i ett kontrakt med arbetsgivaren som innebär provtagning hos läkare varje fjortonde dag (GT/CDT) för att utröna huruvida någon alkohol förtärts tiden bakåt. Samtal med terapeut enligt KBT-modellen. Behandlingen har redan påbörjats. Såväl förtroendevalda som personal har uttalat sitt stöd för mig och gett mig fortsatt förtroende samt har stödpersoner utsetts. Jag beklagar verkligen det inträffade men emellertid tror jag att sorgehuset gjort en alltför långtgående beskrivning av det inträffade. I ärendet föreligger skriftliga redogörelser från församlingens kyrkvaktmästare H och kantor J, vilka tjänstgjort vid begravningsgudstjänsten den 22 september Det framgår av bägges redogörelser att A anlänt oroande sent, ca 10.45, till förrättningen, vilken var utsatt att börja kl Enligt H, som själv anlänt vid tio-tiden, brukade A normalt komma minst 45 minuter före förrättningens början. De hade sökt efter honom, och ringt. Hs redogörelse innehåller vidare bl.a. följande. När vi kom in i kyrkan märktes att A inte var sig själv, han verkade orolig och var väldigt rörd. Eftersom jag känner till As problem gick jag medvetet fram till honom för att se om jag kunde känna någon alkoholdoft från honom, men jag kände ingenting när vi småviskade till varandra. Han berättade att hans mor var sjuk och var orolig för henne. Under klockringningen gick A fram till altaret utan att vingla och utan att tappa balansen när han knäböjde framför altaret. När han stod vid altaret höll han båda händerna på altaret och jag

3 blev inte förvånad, för detta gör A alltid även när han har gudstjänster på söndagarna. När han höll griftetalet nämnde han ingenting om den avlidne utan det var olika bibeltexter han läste. Han läste även en dikt som jag inte förstod mycket av Under överlåtelsen blev A märkbart rörd. Vid avskedet gick dom närmst anhöriga fram först och A följde med fram och stod vid sidan om sonen i sorgehuset när dom tog avsked. Eftersom jag tyckte att något inte stod rätt till följde jag med noga, och vad jag kunde se så följde A Svenska kyrkans ordning när det gäller begravningar. Vad som var galet vet jag inte. Om A var påverkad av alkohol eller han hade ren ångest av en bakfylla eller han var rörd och orolig för sin gamla mamma vet jag inte. Jag vet bara att detta var en annorlunda begravning mot vad han brukar ha. J har förklarat att begravningen genomförts exakt efter svenska kyrkans ordning. A hade blivit 'lite ledsen och rörd' under begravningen. Hon hade hört allt som yttrats, men eftersom hon är upptagen av sina egna göromål medan prästen pratar lägger hon inte så stor vikt vid vad denne säger. Efter begravningen hade hon samtalat en stund med A om vad som skulle förekomma under resten av veckan Hennes enda reaktion den ifrågavarande dagen var oron över att A anlände ganska sent, 'men det gör vi ju alla ibland'. I ärendet föreligger kopia av en den 9 oktober 2009 upprättad överenskommelse mellan A och Y församling med ingående reglering av skilda frågor om missbruksbehandling, intyg vid sjukfrånvaro, semesterplanering, nykterhetskontroll genom provtagning samt åtgärder vid missbruk och misstänkt missbruk av alkohol m.m. Förhör med A Härefter hördes A den 22 oktober 2009 på stiftskansliet i X av ersättande domarledamoten G i närvaro av stiftsjuristen K, vilken förde minnesanteckningar. Enligt anteckningarna uppgav A följande. Han har ett antal år lidit av sjukdomen alkoholism. Han tog ett återfall måndagen den 21 september Han drack whisky, sammanlagt c:a 50 cl. Han slutade dricka vid 23-tiden på kvällen. På tisdagen den 22 september skulle han ha begravningsgudstjänst i Y kyrka kl Han bedömde att han skulle kunna genomföra begravningsgudstjänsten. En god vän körde honom till kyrkan. Han gick in i kyrkan. Gick fram till altaret och knäböjde. Tog då stöd i altaret för att han har ett dåligt knä. Kände sig inte berusad under begravningsgudstjänsten. Läste en psaltartext och en dikt av Per Lagerkvist. Överlåtelsen följde. En anhörig spelade. Efter begravningen tog de farväl av varandra. Han blev förvånad över anmälan. Upplevde sig inte berusad, mera tankspridd. Efter gudstjänsten kontaktade han sin läkare. Mådde inte bra. Han har varit nykter alkoholist. Återfallet kom som en blixt från en klar himmel Nu har han nått sin personliga botten och har fått en djupare insikt om sina problem. Han tog därför också kontakt med sin läkare och arbetsgivaren och arbetslaget och berättade om problemen. Han känner stöd från arbetslaget. Han hade whisky hemma för att kunna bjuda besökare. Han har inte haft något återfall sedan han var i domkapitlet förra gången. Han har haft det bra i Y. Han är medveten om att han står under prövotid. Han var inte i form vid begravningen vilket berodde dels på spritförtäringen och dels på att hans gamla mor är sjuk. Han ifrågasätter inte anmälarnas beskrivning men tycker att de förstorat händelsen. Han ringde läkaren efter begravningen fast han inser att han borde gjort det före begravningen. Han kunde ha bett komministern ta begravningen i hans ställe. Han har nu ingått ett avtal med arbetsgivaren. Tar prover var 14:e dag som utvisar om han druckit

4 alkohol. Har också kontakt med terapeut. Han var inte nöjd med genomförandet av begravningsgudstjänsten. Kände att tankarna var på annat håll. Han kan inte garantera att han inte tar något framtida återfall men nu har han fått insikt om problemen. Alkoholismen är en listig fiende. Han har haft sprit hemma för att bjuda vänner men han tror inte att de tar illa upp om han inte har det framöver. Han skulle ha behövt en stramare uppföljning efter det förra beslutet i domkapitlet för två år sedan då han fick prövotid. Det skulle ha behövts flera kontrollstationer för honom. Inget speciellt hade inträffat när han tog återfallet måndagen den 21 september. Han hade inte arbetat helgen före. Han skyller inte på någon särskild omständighet. Det var en olycksalig måndag. Han har nu nått sin personliga botten men han vill, om det är möjligt fortsätta som präst fram till pensionen. Han känner att han har stöd av många människor. Oavsett vad som händer kommer han att fullfölja den behandling han inlett. Han vill leva ett gott liv. Han har två vuxna barn i L och M men lever annars ensam i N." Domkapitlet har under rubriken HANDLÄGGNINGEN INFÖR DOMKAPITLET anfört följande: "Efter verkställd utredning tillställdes A en sammanställning med de handlingar som behandlats ovan jämte en av G den 18 november 2009 upprättad s.k. gärningsbeskrivning med precisering av de förhållanden som skulle komma att göras till föremål för prövning av Domkapitlet. Följande upptogs. A är kyrkoherde.i Y församling Han har den 22 september 2009 lett en begravningsgudstjänst. I nära anslutning härtill har han förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att han inte kunnat genomföra gudstjänsten på ett tillfredsställande sätt. Härigenom har A brutit mot de löften han har givit vid sin vigning och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. A har vid sammanträde den 2 december 2009 hörts personligen inför Domkapitlet i närvaro av sitt ombud, varvid även ombudet pläderat för hans räkning A förklarade sig ej påyrka någon ytterligare utredning i ärendet. Inför Domkapitlet har A vitsordat riktigheten av anteckningarna från förhöret den 22 oktober Han har förnekat påståendet att han inte kunnat genomföra gudstjänsten på ett tillfredsställande sätt och bestritt att han på sätt gjorts gällande brutit mot de löften han har givit vid sin vigning och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. Han har därmed också bestritt att det finns grund enligt 31 kap 12 kyrkoordningen att förklara honom obehörig att utöva vigningstjänsten. Även för det fall att Domkapitlet skulle finna gärningspåståendet styrkt har A genom sitt ombud begärt att Domkapitlet under hänsynstagande till hans särskilda förhållanden och till önskemål som från olika håll framförts skall ge honom en, 'men bara en' ytterligare chans att få fortsätta sin prästerliga gärning. Närmare hörd inför Domkapitlet har A, delvis på frågor, lämnat bl.a. följande uppgifter. Han påbörjade sin alkoholförtäring under eftermiddagen den 21 september. Han var ledig från arbetet denna dag. Då han påföljande morgon vid sju-tiden bestämde sig för att inte låta sig

5 ersättas av annan präst vilket i och för sig skulle ha varit möjligt vägde han denna möjlighet mot nackdelarna med att då ringa och besvära någon annan. Före en begravningsgudstjänst brukar A normalt sammanträffa med de närmast sörjande i kyrkans vapenhus, men 'de satt redan i kyrkan' den här gången. A brukar alltid i sitt griftetal uppehålla sig vid sådant som kommit fram vid hans samtal med den bortgångnes anhöriga. På frågan om han gjort så även denna gång, har han i tämligen svävande ordalag hänvisat till hur han brukar göra och sagt att han gjort så även denna gång, men kanske 'tryckt för lite' på det i talet. Han kan inte förklara de uttalanden i denna del som förekommer i utredningen. Det är riktigt att A på sätt omtalats av andra blivit 'rörd' under förrättningen, men han kan inte säga något närmare om på vad sätt detta har kommit till sådant uttryck att de andra uppfattat det. Han hade sin moder, som är i nittioårsåldern, i tankarna. Den avlidna hade nog varit i årsåldern. Det kan gott hända att han vid något tillfälle under gudstjänsten har hållit i kistan, det ligger ingenting anmärkningsvärt däri. De kontakter han efter förrättningens avslutande tog med sin läkare m.fl. sammanhängde med att han inte 'mådde särskilt bra' på grund av återfallet i att dricka sprit. Det ingav honom ångest. Han ville få till stånd regelbunden provtagning och andra åtgärder till stöd för återgång till nykterhet. På frågan om på vad sätt han känt sig vara ur 'form' vid gudstjänsten har A i första hand uppehållit sig vid samma aspekt på sin alkoholförtäring. Förtäringen hade däremot inte gett särskilda kroppsliga symptom, utom kanske såtillvida som han inte var bra i magen." Domkapitlet beslutade den 2 december 2009 att, enligt 31 kap. 12, andra stycket, andra meningen kyrkoordningen, förklara A obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Som skäl för beslutet anförde domkapitlet följande: "Frågan om fortsatt behörighet för A att utöva kyrkans vigningstjänst I detta ärende har Domkapitlet för andra gången att behandla frågan om As fortsatta innehav av vigningstjänsten mot bakgrund av den alkoholism han ostridigt utvecklat. Vad gäller relevanta verkningar av ett alkoholberoende och av berusning samt förutsättningarna för tillfrisknande vid alkoholism hänvisar Domkapitlet till sina tidigare uttalanden i skälen till beslutet den 17 oktober Det finns också skäl att redan inledningsvis hålla fram vad som sägs i den skiljaktiga meningen i fråga om den funktion och betydelse som kyrkoordningens bestämmelser om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst har, i synnerhet för alla dem som behöver kunna med förtroende vända sig till dess präster. Så som saken denna gång lagts fram inför avgörandet har domkapitlet inte att pröva frågan huruvida A på grund av sjukdom eller därmed jämförlig anledning förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten. Vad saken nu gäller är endast om hans alkoholintag i nära anslutning till begravningsgudstjänsten den 22 september 2009 medfört att han inte kunnat genomföra denna på ett tillfredsställande sätt och om han därigenom brutit mot sina vigningslöften och i avsevärd mån skadat det anseende en präst i svenska kyrkan bör ha. Vad beträffar begravningsgudstjänsten den 22 september 2009 till avsked av E ger utredningen vid handen att A anlänt till förrättningen starkt försenad. Han har inte hunnit träffa de sörjande och har säkert inte heller kunnat förbereda sig själv tillräckligt. Såväl de anhörigas uppgifter som Hs redogörelse ger vid handen att As uppträdande tämligen omgående gett upphov till misstanken att han förtärt alkohol. Av Hs uppgifter framgår i synnerhet att han på ett tidigt stadium bestämt sig för att söka utröna om A luktade alkohol och att han, eftersom han tyckt att något inte stod rätt till, sedan med största uppmärksamhet

6 följt gudstjänstens förlopp. De anhöriga har uttryckt sig så att prästen vinglade in i kyrkan. De iakttagelser från närmare kontakter med A efter själva aktens avslutande som de redovisat pekar entydigt på att As uppförande rönt inverkan av föregående alkoholförtäring. Det är genom utredningen klarlagt att A dagen före begravningen återfallit i sitt alkoholmissbruk. Den alkoholförtäring han själv vidgått - ca. 50 centiliter starksprit fram till 23-tiden på kvällen - är så ansenlig att den med nödvändighet måste ha inverkat på hans förmåga att utföra sina göromål även påföljande dag. A har själv sagt att han varit ur form, och det kan hållas för visst att själva alkoholintaget varit den främsta orsaken. Det är inte visat att A i bokstavlig mening vinglat i kyrkan och det finns inte tillräckligt stöd för annat antagande än att begravningsgudstjänstens förlopp till det yttre korrekt återspeglat Svenska kyrkans ordning. Att genomföra en begravningsgudstjänst tillfredsställande ställer emellertid större anspråk på prästen än att kunna förflytta sig utan balansstörningar och i formellt hänseende korrekt genomföra de olika momenten enligt kyrkohandbokens formulär. I de allmänna anvisningar som finns inledningsvis i kyrkohandbokens kapitel Begravning framhålls att begravningen ingår i ett sammanhang som sträcker sig från dödsbädden till avskedet vid graven samt att mycket av detta hör till själavården och det pastorala handlandet. En begravningsgudstjänst skall såxa genomföras i värdiga former och med iakttagande av vederbörliga pastorala hänsyn till de sörjande. Enligt uttrycklig föreskrift i 24 kap. 3 kyrkoordningen bör man så långt det är möjligt följa den avlidnas önskan om begravningens utformning. Detsamma gäller utan att det särskilt sägs i fråga om önskemål från de efterlevande. När prästens uppförande vid begravningsgudstjänsten är sådant att de närvarande med fog därav kan dra slutsatsen att det präglas av föregående alkoholintag och akten - oaktat att den av prästen förberetts genom personliga samtal med de närmast sörjande - genomförs på ett opersonligt vis och utan vare sig särskild anknytning till den avlidnas liv och förhållanden eller uttryck för omsorg om de efterlevande, brister genomförandet i värdighet och motsvarar inte heller i övrigt de anspråk Svenska kyrkan ställer. A har själv konstaterat att han gjort en felbedömning, när han trott sig kunna trots sin alkoholförtäring genomföra gudstjänsten. I vilken grad A vid genomförandet av förrättningen har brustit i fråga om själavård och pastoral omsorg bär de reaktioner som kommer till uttryck i framställningen till Svenska kyrkan i detta ärende vittnesbörd om. Domkapitlet finner såxa i enlighet med det anförda att det är ställt utom rimligt tvivel att A på sätt påståtts i nära anslutning till gudstjänsten den 22 september 2009 har förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att han inte kunnat genomföra gudstjänsten på ett tillfredsställande sätt. Härigenom har han i avsevärd mån skadat det anseende en präst i Svenska kyrkan bör ha och i motsvarande mån brutit mot sina vigningslöften. A har genom vad som förekommit på nytt visat sig olämplig för sitt uppdrag. Enligt 31 kap 12 andra stycket, andra meningen, skall en präst som under prövotid på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag förklaras obehörig. Erinran härom har funnits intagen i det tidigare beslutet den 17 oktober Såsom Domkapitlet anmärkt i samma beslut finns i äldre praxis från Svenska kyrkans överklagandenämnd dvs. praxis från tiden före det att möjligheten att anordna prövotid införts - exempel på att redan enstaka fall av olämpligt uppträdande till följd av överdriven alkoholkonsumtion föranlett obehörigförklaring, och detta oaktat att verksam

7 behandling satts in. Den olämplighet som A nu ådagalagt är av alldeles samma art som föranlett det tidigare beslutet varigenom anordnats prövotid för honom. Domkapitlet finner att det saknas utrymme för annan åtgärd än att nu förklara A obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Frågan om skadeståndanspråk Med anledning av Bs, Cs och Ds framställning i övrigt är följande att säga. Domkapitlet utövar tillsyn över präster inom stiftet men saknar befogenhet att behandla anspråk på skadestånd på grund av fel eller försummelse vid utövandet av vigningstjänsten. Redan av denna anledning kan Domkapitlet inte göra annat än avvisa Bs, Cs och Ds framställning i vad de genom denna önskat påkalla Domkapitlets beslut om skadestånd till Es dödsbo. I frågan om skadestånd vill Domkapitlet likväl upplysningsvis framhålla att Svenska kyrkan inte är ett enhetligt rättssubjekt, utan är organiserad av juridiska personer på tre nivåer; riks-, stifts- och lokalnivån. Domkapitlet är en del av stiftets organisation. Den lokala nivån är i detta fall Y församling, som också är As arbetsgivare. Anspråk på skadestånd får i sista hand regleras av domstol. Hur ett sådant anspråk bör utformas och mot vem det skall riktas är beroende av rättsliga bedömningar som Domkapitlet inte kan ge sig in på." A överklagade domkapitlets beslut och, såsom det får förstås, yrkade att Överklagandenämnden ska upphäva domkapitlets beslut och förklara honom bibehållen rätten att utöva kyrkans vigningstjänst. Vidare har A yrkat att han och hans ombud ska få närvara vid Överklagandenämndens behandlingen av ärendet. Till stöd för sitt överklagande anförde A: : "Ram för ärendets bedömning. Inledningsvis vill jag framhålla [följande] skrivning i beslutet 'Så som saken denna gång lagts fram inför avgörandet har domkapitlet inte att pröva frågan huruvida A på grund av sjukdom eller därmed jämförlig anledning förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten. Vad saken nu gäller är endast om hans alkoholintag i nära anslutning till begrav ningsgudstjänsten den 22 september 2009 medfört att han inte kunnat genomföra denna på ett tillfredställande sätt och om han därigenom brutit mot sina vigningslöften och i avsevärd mån skadat det anseende en präst i svenska kyrkan bör ha.' Domkapitlets prövning har således begränsats till en 'incident' och inte tagit särskild ställning till As sjukdom (alkoholism). Jag hävdar emellertid att nämnden bör eller snarare skall se saken i ett helhetsperspektiv innefattande As hälsosituation vid bedömningen av dennes lämplighet för uppdraget. Jag återkommer till denna fråga senare nedan. Begravningsgudstjänsten den 22 september 2009.

8 Olika omständigheter kring denna begravning har sammantagna anförts som skäl för As olämplighet. Jag bemöter dessa enligt följande: Alkoholintag. Det är ostridigt att A intagit alkohol dagen före förrättningen. Även om det är felaktigt av en alkoholist att förtära alkohol kan själva intaget i sig ensamt inte utgöra en grund för olämpligförklaring. A har de två senaste åren med förevarande händelse som undantag - varit fri från alkohol, något som ur sjukdoms- och behandlingssynvinkel är ett mycket gott resultat. Alkoholism är en komplicerad sjukdom. Återfallet är för A och hans omgivning en gåta och har utan tvekan gjort honom mycket ångerfull, vilket också påverkat hans senare syn på sin medverkan vid begravningen. Emellertid är mängden alkohol och tiden mellan dess förtäring och begravningen av sådant slag att en tjänsteutövning objektivt sett inte har omöjliggjorts. Tid för ankomst till förrättningen. A har anlänt något senare än vanligt, men inte för sent. Femton minuter har stått till förfogande för ev. överläggningar. Uppträdande i kyrkan. Påstått vinglande eller andra kroppsrörelser har inte kunnat visas utan tvärtom avvisats av närvarande vittnen. Andedräkt. Kyrkvaktmästare H, som känner As situation väl, har inte kunnat förmärka någon alkoholdoft. Önskemål från efterlevande. Det är svårt att fullständigt kartlägga vad som sades vid förrättningen. Det är beklagligt att de efterlevande inte finner griftetal överensstämma med egna önskningar, men förhållandet är knappast av den art att det ensamt taget bör utgöra en grund för olämpligförklaring. A har naturligtvis påverkats av efterföljden och därför förklarat sin medverkan vara en felbedömning. Ärendet handlar emellertid inte om As subjektiva värdering, utan om hans uppträdande objektivt sett kan bedömas som olämpligt. Min uppfattning som ombud är att de samlade förhållandena inte når upp härtill. Begravningsgästerna kan också ha påverkats av den rätt allmänt kända situationen kring As alkoholism och därigenom 'läst in' mer i situationen än var som var för handen. Skadat anseende.

9 Vad gäller frågan om A i avsevärd mån skadat det anseende en präst i svenska kyrkan bör ha, är att notera det överväldigande stöd A har i sin församling. YTåstarp församling har väl medveten om de alkoholproblem och de händelser som ledde till att A fick lämna sin tjänst i Z församling valt att anställa honom som kyrkoherde. Även efter förevarande begravningsgudstjänst och dess efterföljd har förtroendet bestått. Församlingens ledning önskar behålla A som kyrkoherde. Ett program för hanteringen av hans alkoholism har fastlagts. (Man kan beklaga att detta inte kommit till vid anställningen, men det är aldrig för sent att börja.) BIL 2-3. Det har dessutom inkommit intyg från andra deltagare vid begravningsgudstjänsten än den klagande familjen. Av detta intyg får man en närmast motsatt bild av händelseförloppet. BIL 4. Många andra yttringar av uppskattning och önskan att fortsatt se A som kyrkoherde i församlingen föreligger. BIL 5. En samlingslista av namn har därjämte skickats direkt till Överklagandenämnden. Utifrån allmänna utgångspunkter kan man därför inte finna att As anseende skadats, måhända tvärtom i relativ mening ökat. Det kan inte heller - till följd av bl.a. tidningsskriverier - nödvändigtvis vara så att Svenska Kyrkans anseende på sikt tagit någon skada. Kyrkan har i sanning behov av präster, som åtnjuter stor uppskattning och kärlek från sin församling, även om prästen i fråga är belastad med ett problem av sjukdomskaraktär. Sjukdomsbild. Alkoholism är som tidigare anförts en komplicerad sjukdom. Det är inte fråga om karaktär eller moral utan om behandling och vård. A är fullt medveten om sin situation. Han vet att han inte någonsin mer i livet kan dricka alkohol. Återfallet i september i år kan ha påverkats av hans sorg över sin gamla mors tillstånd, men är ändå en gåta. Nu är A underkastad vederbörlig kontroll och vård. Den moderna samhällssynen är att inte bestraffa den sjuke utan att bota och hjälpa, allt ifrån vanliga folksjukdomar till drogberoende. Min bedömning är, att A med rätt behandling fortsatt kan avstå från alkohol och vidare utöva sin tjänst till församlingens bästa. Sammanfattning. - A har objektivt sett inte varit oförmögen att utöva sin tjänst vid berörd begravning. - Han har ej heller i övrig betett sig så olämpligt att hans behörighet bör ifrågasättas. - As anseende har sammantaget inte skadats. - Församlingen önskar behålla honom i hans befattning. - A är underkastad betryggande behandling för sitt alkoholproblem. Vi vill därför tillbakavisa den händelsebild, som de klagande framfört till domkapitlet. A har i sin ledsnad över det enstaka återfallet blivit influerad av familjens påståenden. As önskan att få närvara jämte sitt ombud vid ärendets behandling i nämnden är inte bara baserat på lämplighetsfrågan utan också en fråga om förtroende. Det är lättare att bilda sig en uppfattning om en person om denne är närvarande; man får en bättre helhetsbild. P, tidigare

10 kyrkofullmäktiges ordförande, efter årsskiftet kyrkorådets ordförande, har uttryckt önskemål att även få närvara för att därvid kunna understryka församlingens inställning och önskemål i frågan. Frågan för bedömning är enligt lagrummet om A är olämplig för sitt uppdrag. Lämplighetsbedömning innehåller ett diskretionärt moment: Var går gränsen för lämplighet? Domkapitlet har vid förevarande beslut gjort en 'sträng' bedömning, väglett av ordföranden, f. d. hovrättsrådet R, vilken redan vid den tidigare frågan om prövotid varit avvisande. Det borde finnas ett alternativt synsätt: A är trots sin belastning lämplig att utöva sitt uppdrag med det medicinska och sociala stöd Y församling vill ge och då församlingen på allt sätt önskar behålla sin kyrkoherde." Svenska kyrkans överklagandenämnd (Elisabeth Palm, Catharina Segerbank, Hans-Olof Hansson, Sture Johansson och Bengt Peterson) anförde i beslut den 19 mars 2010: Överklagandenämnden finner inte skäl att hålla muntlig förhandling i ärendet, varför As begäran om detta ska avslås. På de av domkapitlet anförda skälen finner Överklagandenämnden det ställt utom rimligt tvivel att A i nära anslutning till begravningsgudstjänsten den 22 september 2009 har förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att han inte kunnat genomföra gudstjänsten på ett tillfredsställande sätt. Överklagandenämnden instämmer i domkapitlets bedömning att A härigenom har i avsevärd mån skadat det anseende en präst i Svenska kyrkan bör ha och i motsvarande mån brutit mot sina vigningslöften. Att kyrkorådsledningen i hans församling vill att han ska få fortsätta att verka som präst och har träffat en överenskommelse med honom om vård m.m. förändrar inte den bedömningen. Inte heller de skrivelser och namninsamlingar som A i övrigt har åberopat förändrar bedömningen. Den gärning som A gjort sig skyldig till har begåtts under prövotid. I 31 kap. 12 andra stycket kyrkoordning föreskrivs att präst som under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska förklaras obehörig. Någon möjlighet att på nytt besluta om prövotid eller besluta om förlängd prövotid finns inte. Domkapitlets beslut är därmed riktigt. Överklagandet ska följaktligen avslås. Avslutningsvis vill Överklagandenämnden framhålla att de åtgärder som A vidtagit efter händelsen och det stöd som han uppenbarligen har i församlingen kan få betydelse för hans möjligheter att åter förklaras behörig att utöva kyrkans vigningstjänst även om dessa omständigheter inte varit av beskaffenhet att påverka utgången i detta ärende. Överklagandenämndens beslut: Överklagandenämnden avslår överklagandet. _ Sökord: Präst, Obehörighet Ärendenummer: ÖN 2010/3

11 Beslut 9/10