Faktureringsfrister och kreditrisk i olika samfaktureringsmodeller finansiell analys

Transkript

1 Faktureringsfrister och kreditrisk i olika samfaktureringsmodeller finansiell analys Utkast Marika Bröckl, Henrik Sjöblom, Juha Vanhanen, Markus Klimscheffskij Gaia Consulting Oy 1 Copyright Gaia

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Bakgrund Syfte Avgränsning Definitioner Beskrivning av samfaktureringsmodellerna Grossistmodellen Ombudsmodellen Beskrivning av marknaden Beskrivning av marknaden Privatkunderna och deras bytesbenägenhet Betalningsfrister i de olika modellerna Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister Nuvarande praxis Analys av faktureringstidsfrister Rekommenderade tidsfrister Beskrivning av kreditrisker samt lösningar för att begränsa risker på elmarknaden Kreditrisker Lösningar för att begränsa riskerna Jämförelse av olika lösningsalternativ Analys av de olika modellerna från risksynpunkt Grossistmodellen Ombudsmodellen Rekommendationer för säkerhetsarrangemang inom grossistmodellen Inverkan på olika aktörer och konkurrens Inverkan på olika typers aktörer Lösningarnas inverkan på konkurrens Sammanfattning Syftet med studien Faktureringslösningen Risker och riskhantering Vidareutredningsbehov Bilaga 1: Modellbolag Elhandelbolag med betalning till nätbolag dag Copyright Gaia

3 1 Bakgrund 1.1 Syfte Sveriges Regering önskar utreda möjligheterna att införa en marknadsmodell där kunden faktureras för sin sammanlagda elhandels- och elnätskostnad. Om samfakturering införs finns det ett behov av att tydligt reglera frågan om kreditrisk så att aktörerna på marknaden kan vara säkra på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar. Idag får kunder på elmarknaden vanligen två fakturor i fall de har valt en annan elhandlare än den lokala. Nätägaren fakturerar kunden för elnätskostnader och elhandlaren fakturerar kunden för elhandelskostnader. Energimarknadsinspektionen (Ei) har behov av att närmare utreda en modell där kunden får en faktura på de sammantagna elhandels- och elnätskostnaderna. Utformningen av en faktureringsmodell påverkar kassaflöden och kreditrisker för marknadens aktörer. Det är därför viktigt att känna till vilka finansiella effekter en eventuell förändring av faktureringsmodell medför för de olika aktörerna. Syftet med studien är att ta fram ett underlag för Energimarknadsinspektionens beslut om vilken faktureringsmodell som är lämpligast på den svenska slutkundsmarknaden för el. Studien genomlyser hur villkoren för betalningsfrister och fördelningen av kreditrisker vid utebliven betalning påverkar enskilda aktörer, konkurrensen på marknaden och den totala kostnaden för slutkunden. De tre modellerna som studeras är grossistmodellen, ombudsmodellen och den nuvarande modellen (som används som jämförelsegrundlag). Ett fokus i studien är också att analysera vilka lösningar som kunde vara bäst lämpade för att hantera riskerna med utgångspunkten att de skall vara ändamålsenliga, kostnadseffektiva, konkurrensbefrämjande och neutrala samt acceptabla för marknadsaktörerna och kunderna. Sätten att hantera kreditrisk kan i vissa fall också samtidigt utgöra marknadsbarriärer för aktörerna och därmed ha negativ inverkan på marknadskonkurrensen samt orsaka kostnader som i slutändan belastar konsumenterna. Dessa aspekter tas också i beaktande i analysen och rapporten. 1.2 Avgränsning Analysen jämför faktureringsmodellerna från kreditrisk- och tidsfristperspektiv. I analysen fokuserar man alltså främst på betalningsfrister samt skillnader i kreditrisker. Det betyder att de rekommendationer som görs vid val av slutgiltig modell måste väga in även andra faktorer som inte analyserats i rapporten. Övriga kostnader och nyttor som förknippas med 2 Copyright Gaia

4 grossistmodellen samt ombudsmodellen har beskrivits i en rapport av Sweco 1. Beslutet om vilken modell som anses vara lämpligast för den svenska elmarknaden bör basera sig på en helhetsbedömning. Analysen utgår från ett framtidsscenario med bland annat en central tjänstehubb på plats, ökade krav på tillgänglighet, ett större utbud av olika nättariffer och en ökad efterfrågan på energitjänster. Nuvarande praxis på marknaden utgör nolläge. Grossistmodellen och ombudsmodellen så som de definierats i Swecos rapport Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader används som utgångsläge. Vissa antaganden som gjorts i arbetet med att utveckla framtida processer med en gemensam hubb har även använts som utgångspunkt i denna analys. I rapporten utgår man också från att elnätsbolaget kommer att vara skattepliktigt i enlighet med lagförslaget som getts ut för remiss sommaren Definitioner I rapporten används följande ordförklaringar: Elhandlare/ Elförsäljare Elnätsbolag /Nätbolag Integrerad leverantör (EH) En elhandlare säljer elektricitet till en slutanvändare. Elhandelsföretaget säljer och köper elektricitet direkt från en producent, ett annat elhandelsföretag eller via Nord Pool. (NB) Elnätsbolaget levererar nättjänster till slutanvändarna. Leverantör som tillhandahåller både nättjänster och elhandelstjänster och samfakturerar dessa. 1 Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Sweco, Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Finansdepartementet, 9 juni Copyright Gaia

5 2 Beskrivning av samfaktureringsmodellerna Nedan beskrivs de två olika faktureringsmodellerna, grossistmodellen och ombudsmodellen. Beskrivningarna baserar sig på rapporten Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Den avgörande skillnaden mellan grossistmodellen och ombudsmodellen är ansvaret för de monetära transaktionerna. I grossistmodellen är det elhandelsbolagets ansvar att fakturera kunden för såväl elnätsavgifter som elhandelsavgifter, och elnätsbolaget fakturerar de sammanlagda elnätsavgifterna av elhandelsbolaget som är transaktionens motpart. I ombudsmodellen fakturerar elhandlaren kunden för hela beloppet och förmedlar sedan betalningen via ett motpartskonto till elnätsbolaget. I följande kapitel beskrivs faktureringsmodellerna. En mer ingående beskrivning finns i Swecos rapport Grossistmodellen Figur 1. Beskrivning av grossistmodellen. Källa: Sweco 3 Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Sweco, Copyright Gaia

6 Faktureringsprocessen I grossistmodellen får kunden en samlad faktura från elhandlaren. Nätavgiften beräknas av nätbolaget och läggs ut på tjänstehubben för att hämtas av elhandlaren och inkluderas på elhandlarens kundfaktura. Fakturering av anslutningsavgiften sker direkt mellan nätbolaget och slutkunden. Här antas att nyanslutningar inklusive anslutningsavgifter hanteras utanför hubben mellan nätbolaget och slutkunden. Det övergripande syftet med samfakturering är att kunden mottar endast en faktura och den utsänds av elhandlaren. Avsteget från principen som beskrivs här har identifierats därför att händelsen (nyanslutning) inträffar sällan och kräver en direkt kontakt med nätbolaget. Därför har man valt att låta den här typen av transaktion gå vid sidan av det ordinarie faktureringsflödet. 4 Betalning och kravhantering Betalning från kunden regleras helt och hållet mellan elhandlaren och slutkunden. Nätbolaget skickar en totalfaktura (summan av nätavgifterna till elhandlarens kunder) till elhandlaren. Nätbolaget fakturerar elhandlaren de totala nätavgifterna per nätområde och denna fordran ligger enbart på elhandlaren - ingen fordran till slutkunden från nätbolaget är möjlig. Nätbolaget är ansvarigt för kravhantering gentemot elhandlaren och elhandlaren är ansvarig för kravhantering gentemot slutkunden. 2.2 Ombudsmodellen Figur 2. Beskrivning av ombudsmodellen. Källa: Sweco 4 I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 5 Copyright Gaia

7 Faktureringsprocessen I ombudsmodellen får slutkunden en samfaktura från elhandlaren. Elnätsbolaget skapar fakturaposter (fakturaunderlag) till elhandelsbolaget som läggs ut på tjänstehubben. Därefter skapar elhandelsbolaget en faktura som formellt är att betrakta som två fakturor som presenteras tillsammans och med ett uträknat totalbelopp som inkluderar nätavgift, elhandelsavgift samt skatter som kunden skall erläggas. Det antas att nyanslutningar inkl. anslutningsavgifter mellan nätbolaget och kund hanteras utanför hubben. 5 Betalning och kravhantering kund (EH Kund, NB Kund). Betalningen från kunden inkluderar dels betalningen till elhandlaren, dels betalningen till nätbolaget. Betalningar bokförs i elhandlarens system varvid betalningen avseende nätavgifter konteras på motpartskonto för senare utbetalning till nätbolaget. Det åligger i det här fallet elhandlaren att tillse att kraven på spårbarhet efterlevs. I Sweco s rapport har man föreslagit att lösa detta genom att inkludera nätbolagets id plus ett fakturanummer på transaktionen och hantera denna information i elhandelsbolagets faktureringssystem. Det antas att delbetalningar delas mellan elnätbolaget och elhandelsbolaget i förhållande till respektive företags andel av den totala fakturan. Kravhantering utförs av elhandelsbolaget för såväl egen som elnätsbolagets räkning. Elhandelsbolaget ansvarar för kravhantering på samma sätt som för fakturering. Det har ännu inte gjorts någon närmare utredning av de juridiska aspekterna för förfarandet i praktiken. Betalning och kravhantering elhandlare (NB EH) Transaktioner mellan nätbolag och elhandlare sker med elhandlaren som ombud mellan nätbolag och slutkund. 5 I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen meddelat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 6 Copyright Gaia

8 3 Beskrivning av marknaden 3.1 Beskrivning av marknaden Figur 3. Marknadens indelning i elhandlare, nätbolag och slutkunder. Källa Gaia I den här studien granskas främst nätbolag, elhandlare och slutkunder. Figur 3 illustrerar indelningen i olika bolagstyper som använts i studien. Den illustrerar också vilka typers risker som förekommer i affärsrelationerna mellan olika typers aktörer. Det finns drygt 130 elhandelsbolag i Sverige. Av dem är en stor del kommunalt ägda bolag av vilka det antas att 90 % är integrerade leverantörer som också äger lokalnät. 7 Copyright Gaia

9 Antalet kunder samt den kumulativa procentuella andelen av alla kunder % 80% 60% 40% 20% 0% Figur 4. De största elhandlarnas kundantal samt den kumulativa procentuella andelen i procent. De tre största elhandelsbolagen, Vattenfall, EoN och Fortum, står tillsammans för ungefär hälften av marknaden/kundantalet (abonnemangen) (se figur 4.). Vattenfall och EoN är integrerade bolag som erbjuder både nättjänster och säljer el till sina kunder. Ca. 35 elhandlare är samtidigt balansansvariga företag, vilket betyder att de har ett balansansvarsavtal med Svenska Kraftnät (TSO). 6 De övriga elhandlarna har ett avtal med en balansansvarig part, vilket betyder att de antingen köper hela eller en andel av sin elförbrukning från en balansansvarig elleverantör. Figur 5 visar en uppskattning på vilket sätt marknaden är indelad i olika typers elhandlare. Figuren indelar elförsäljningens omsättning i 8 olika typers bolag baserat på företagens ägarstruktur, integrationsgrad samt om de är balansansvariga mot SvK. Bilden inkluderar alla elhandlare förutom de tre största. De mindre bolagen utgör en liten andel av marknadens volym. 6 Svenska Kraftnät 8 Copyright Gaia

10 Figur 5. Olika elhandlares integrationsgrad och ägarstruktur samt delas andel av de totala intäkterna. Källa: UC, EI, Mimer portalen, allaföretag.se, Företagens webb sidor Bilden demonstrerar att de icke integrerade elhandlarna utgör endast en ganska liten del av marknaden (figur 5). I verkligheten står 20% av elhandelsbolagen för 90% av omsättningen på elmarknaden (figur 6). Elnäten kan indelas i stamnätet, som ägs av Svenska Kraftnät och regionnäten, som till största delen ägs av Vattenfall, EoN och Ellevio. Det finns 170 nätbolag. De största lokalnätägarna i Sverige är Vattenfall, Ellevio och EoN. Figur 6. Fördelning av antal företag och omsättning i volymklasser. Källa: UC Slutkunderna kan indelas i privatkunder (konsumenter), näringsidkare (små- och medelstora företag och organisationer) samt högspänningskunder (industri och tillverkning). Se figur 7 9 Copyright Gaia

11 för en indelning i olika slutkundsgrupper. Den tunga industrin som är kopplad till regionnätsnivån förbrukar ungefär TWh per år (19-23%). Detta är av betydelse i granskningen av risker i grossistmodellen i fall en del av de största kunderna anses dispositiva (frågan behandlas i kapitel 5). Figur 7. Elanvändning enligt användningsområde. Källa: SCB Marknadsomsättningen kan indelas i elhandel, nätkostnad och energiskatt enligt figur Copyright Gaia

12 Figur 8. Uppskattning av marknadsvolymens indelning i elhandel, nätkostnad samt energiskatt samt förbrukad energi. Källa: Energimarkandsinspektionen, SCB, UC Privatkunderna och deras bytesbenägenhet Hushållens elpris Hushållens kostnader för el består i princip av tre komponenter: Ett elhandelspris för el, inklusive kostnader för elcertifikat, den del av elräkningen som påverkas genom konkurrens. En elnätsavgift, priset för nättjänst, det vill säga överföring av el. Skatter och avgifter, det vill säga elskatt, moms och avgifter till myndigheter. I januari år 2015 utgjorde elskatt, moms och elcertifikat 44 % av konsumentpriset. Elnätsavgiften uppgick till knappt 25 % och elhandelspriset till 31 %. Stora svängningar i elhandelspriset medför att andelarna varierar. Hushållens bytesbenägenhet Det totala antalet privatkunder (hushållskunder) är 5,5 miljoner. Av dessa estimeras att 70 % köper från en integrerad leverantör och 30 % från fristående bolag. De 70 % som inte bytt leverantör köper ännu i dag från den lokala leverantören som alltså oftast är ett kommunalt bolag. Ungefär % av kunderna får en gemensam faktura. Enligt SCBs statistik byter ca kunder leverantör varje månad. Antalet kunder som väljer att omförhandla sina avtal 7 Figuren baserar sig på en top down analys. Sammanställningen kan innehålla stora osäkerheter. 11 Copyright Gaia

13 med sin nuvarande leverantör är årligen ca. en halv miljon. Enligt Svensk Energi kan alltså ungefär 1,8 miljoner kunder anses vara aktiva på elmarknaden under ett år. Av dessa är 1,6 miljoner privatkunder och de övriga företagskunder. 8 Under år 2014 fortsatte andelen kunder med tillsvidareavtal (anvisat avtal) att minska och uppgick i januari 2015 till 15,2 procent. 9 Enligt SCB är ett lägre pris den huvudsakliga anledningen till varför hushåll byter elleverantör. Det vanligaste svaret på varför hushållet inte bytt elleverantör är att hushållet är nöjd med nuvarande elleverantör. SCBs undersökning tar inte ställning till om det att man kan få två fakturor i stället för en när man byter elleverantör inverkar på bytesbenägenhet eller intresse. Däremot så har man undersökt att ungefär hälften av hushållen har gemensam faktura. Ungefär hälften av de hushåll som inte har gemensam faktura skulle gärna få gemensam faktura Betalningsfrister i de olika modellerna 4.1 Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister Ett syfte med studien är att komma fram till en rekommendation för faktureringsfrister som skulle fungera på den svenska elmarknaden i en framtida samfaktureringsmodell. För att komma fram till rekommendationerna valde man att först analysera två alternativa tidsfristalternativ. För att komma fram till de två faktureringsfristmodeller som analyseras i den här rapporten, gjorde vi en utredning av nuvarande faktureringspraxis och betalningsbeteende samt en genomgång av de regelverk som gäller fakturering på elmarknaden. Detta gjordes dels genom desk studie, dels genom intervjuer med olika marknadsparter samt analys av data om betalningsbeteendet inom olika kundkategorier från ett antal representativa elhandels- och nätbolag. På basen av studien bearbetades ett antal alternativa faktureringstidsfristmodeller. Dessa presenterades för projektets referensgrupp som sedan diskuterade och vidareutvecklade dem i en workshop den 26 maj Två alternativa faktureringsfristalternativ presenteras i denna studie: den sk. Snabba modellen samt den sk. Kassaflödesneutrala modellen. Deras kassaflödesinverkan på elhandlare samt nätbolag analyseras. Också en diskussion av inverkan på nyckeltal i olika 8 Resultatet från undersökning som gjorts av SCB visar att 25,6 procent av alla hushåll har klassificeras som aktiva kunder under http:// a.pdf 10 ENERGI- OCH TRANSPORTSTATISTIK, ENERGI 2015 : Copyright Gaia

14 typers bolag har gjorts. Analysen av faktureringstidsfrister innehåller ingen indelning enligt bolagstyp, en sådan indelning är relevant främst i kreditriskanalysen där ägarstrukturer kan ha en betydande inverkan på motpartsrisker. Analysen av de två faktureringsfristalternativen utmynnade i en rekommendation för faktureringstidsfrister i en framtida samfaktureringsmodell. Processen för framtagandet av rekommendationen beskrivs i figur 9. Desk study och datainsamling. Genomgång av lagstiftning, branchregelverk och rekommendationer samt normal praxis inom branchen. Intervjuer med aktörer. Identifiering av fyra olika alternativa faktureringsfrist modeller för samfakturering. På basen av analys samt feedback från referensgruppen valde Gaia två faktureringsfrist modeller för närmare analys. Studie av inverkan på kassaflöde och nyckeltal hos kunder EH och NB. Nulägesbesk rivning gällande betalningsfrister, tekniska möjligheter samt kundernas betalningsbe teende. Referensgruppsmöte den Tre intressentgrupper vidareutvecklade en faktureringsfristmodell som valts som mest lämplig för branschen. Förslag på faktureringst idsfrister. Figur 9. Processen för att komma fram till tidsfristrekommendationen. 4.2 Nuvarande praxis Faktureringsfrister I tabell 1 presenteras en översikt av faktureringstidsfristerna i den nuvarande faktureringsprocessen. Den nuvarande processen har indelats i privatkunder samt företagskunder, eftersom dessa omfattas av något olika regler och industripraxis gällande faktureringsfrister. Privatkunder har i normala fall alltid över 20 dagars betalningstid och måste betala tidigast den 28 dagen efter leveransmånadens slut. Företagskunder har inte branschöverenskommelser och lagstadgade begränsningar i samma utsträckning, och det finns därmed en större variation inom betalningsfrister mellan olika företag. De olika långa betalningsfristerna som erbjuds till företagskunder kan bero på olika faktorer. En kreditbedömning kan leda till att en elhandlare vill begränsa riskerna genom en effektivare fakturering och kortare faktureringsfrister. Längre tidsfrister erbjudna till vissa kunder kan utgöra en konkurrensfördel för elhandlaren. 13 Copyright Gaia

15 Tabell 1. Nuvarande ungefärliga tidsfrister i faktureringsprocessen. Källa: Gaia Consulting Betalningsbeteende Typiskt betalningsbeteende för privatkunder, mindre företagskunder samt högspänningskunder utreddes i studien genom datainsamling från ett antal representativa bolag, genom intervjuer av både nätbolag och elhandlare samt genom intervjuer av inkassobolag. I Tabell 2 nedan presenteras resultaten. 14 Copyright Gaia

16 Mellan 75% och 95% av slutkunderna betalar sin el- och nätfaktura på förfallodagen eller tidigare. Det finns en stor variation i dessa siffror mellan olika bolag. 11 I den här rapporten har man utgått från ett ganska konservativt estimat på att 75% av kunderna betalar senast på förfallodagen. Det förväntas också att minst 95% har betalat sina fordringar inom 1-5 dagar efter fakturans förfallodag. Man har också utgått från att företag och privatkunder har relativt liknande betalningsbeteende. I verkligheten finns det dock en viss skillnad i betalningsmönster och beteende mellan privatkunder, mindre företag samt högspänningskunder. Tex. betalar mindre företag oftare sina utestående fordringar försenat än medelstora eller stora bolag. I studien har man däremot inte beaktat sådana skillnader, utan utgått från ungefärliga estimat och medeltal. Informationen som presenterats i tabellen nedan har använts som bakgrundsmaterial i planeringen av förslagen till faktureringsfrister samt i evalueringen av slutkundsrelaterade risker som presenteras i kapitel Det finns en osäkerhet förknippat till dessa siffror. Skillnaderna mellan olika bolag kan bero på olika sätt att definiera eller följa upp betalning på förfallodag, variationer i faktureringseffektivitet och inkasso samt olika typers kundportföljer. 15 Copyright Gaia

17 Tabell 2. Estimat på typiskt betalningsbeteende för elfaktura bland privatkunder samt företag. Källa: Gaia Consulting Planerade ändringar i energiskattehanteringen Energiskatten för el betalas i dag av elhandlaren. Skatteintäkterna från energiskatten på el uppgick år 2015 till ca 20,4 miljarder kronor. Skattebetalningen baserar sig i dagens läge på faktureringsdatum. 13 Detta betyder att energiskatten behöver betalas först efter utställd faktura i fall tex. kvartalsfakturering av slutkund används. Energiskatterna betalas i nuläget till Skatteverket av elhandlaren på den 56:e dagen efter leveransmånadens slut i fall slutkunden månadsfaktureras. Det finns planer på att ändra regelverket som gäller betalning av energiskatt till Skatteverket. Förslaget är att energiskatten i framtiden (från år 2018) skall betalas till Skatteverket av nätbolaget. 14 En ytterligare fundamental ändring av beskattningsprinciperna som är planerad är att skatten i framtiden kommer att kopplas till leveranstidpunkten i stället för fakturadatum som i dag. 12 Vissa osäkerheter förknippade med siffran. Antas att man följt processen som beskrivits i Alma. 13 Skatten betalas alltid den 26:e dagen den månad den skall betalas in. 14 Förslaget är på remiss. 16 Copyright Gaia

18 Följande två aspekter som gäller ändringar i skattebetalningslagstiftningen har bäring på tidsfristerna i olika led av faktureringsprocessen: om energiskatten på elleveransen måste betalas in till Skatteverket månadsvis av nätbolaget och om man övergår till en grossistmodell eller ombudsmodell, måste elhandlaren betala energiskatterna till nätbolaget månadsvis oberoende av enligt vilken betalningscykel (varje eller varannan månad eller kvartalsvis) elhandelsbolaget väljer att fakturera sina slutkunder. det att elhandlaren måste betala skatten till elnätbolaget månadsvis kommer att leda till att fakturering av slutkunden i allt större utsträckning kommer att tvingars övergå till månadsfakturering. Detta kommer att hända oberoende av vilken modell (ombuds eller grossistmodell) som väljs. Momsbetalningsfristen varierar i dag enligt bolagets storlek. Momsen för kvartalsfakturerade kunder betalas in månaden efter att fakturering skett. 4.3 Analys av faktureringstidsfrister Grundantaganden som gjorts vid planering av tidsfrister Vissa grundantaganden har gjorts när faktureringstidsfrister har planerats. Dessa baserar sig på information och inspel från Energimarknadsinspektionen, hubb-projekt, förslaget på framtida skattehantering, rådande praxis på elmarknaden, feedback från referensgruppen samt elhandels- och nätbolagens erfarenheter gällande de nuvarande kundernas betalningsbeteende. Det antas att: Nätbolaget fakturerar elhandlaren en gång i månaden. Nätbolaget i framtiden ansvarar för inbetalning av energiskatten på el i stället för elhandlaren. Den framtida centrala hubben levererar kvalitetskontrollerade faktureringsunderlag (data som möjliggör prissättning samt fakturering av både elhandlaren samt av slutkunderna) senast den 5:e vardagen efter leveransmånadens slut. Data som faktureringen baserar sig på levereras samtidigt till både nätbolaget och elhandlaren. Samma faktureringstidsfrister fungerarar både i ombudsmodellen och i grossistmodellen. Elhandlaren kommer fortsättningsvis att kunna fakturera sina slutkunder med sådana frister samt med sådan faktureringscykel som de bedömer lämplig dels för att kunna erbjuda god servicenivå, dels för att minimera sina slutkundsrisker och möjliggöra en optimering av faktureringskostnader. I analysen har Gaia dock antagit att den största delen av kunderna månadsfaktureras. 17 Copyright Gaia

19 Konsumenterna kommer att faktureras tidigast den 28:e dagen i månaden så som i dag. Detta har förutsatts av studiens referensgrupp och är i linje med dagens praxis Utvärderingskriterier Vid analys och val av faktureringstidsfrister som anses fungera på den svenska elmarknaden har vi använt följande utvärderingskriterier: 1. Faktureringsfristerna får inte orsaka onödiga kassa- eller likviditetsproblem eller onödig akkumulering av likvida medel för elhandlare eller nätbolag. 2. Den modell som föreslås förväntas medverka till att begränsa kreditriskerna mellan elhandlare och nätbolag genom att minska på de utestående fordringarna. Faktureringsfristerna är ett sätt att påverka kreditriskerna. 3. Modellen skall möjliggöra elhandlarens framtida utveckling av nya tjänster (t.ex. energieffektiviseringstjänster, mikroproduktion). 4. Modellen skall inte orsaka betalningsproblem eller försämrad service för konsumenter eller andra kunder. 5. Modellen skall beakta skattebetalningsdatum och det att nätbolaget i framtiden förväntas betala energiskatten för el. 6. Modellen skall beakta eventuella tekniska begränsningar dels inom mätvärdes- och datainsamling (HUB) och faktureringssystem. 7. Även bolag med ett stort antal kunder bör kunna fakturera sina kunder utan större problem. 8. Modellen får inte ha negativ inverkan på konkurrensen på marknaden Analys av två alternativa faktureringsfrister I tabell 3 beskrivs två alternativa faktureringsfristmodeller (den sk. Snabba modellen och den sk. Kassaflödesneutrala modellen). I studien analyseras och demonstreras deras inverkan på elhandlare och nätbolag. Dessa två alternativ har valts för att demonstrera inverkan av kortoch längre betalningsfrist på aktörerna. På basen av analysresultaten har man kommit fram till en rekommendation som presenteras i stycke 4.4. I den Snabba modellen har vissa slutkunder, främst företag, något kortare betalningstidsfrister och elhandlaren förväntas betala sina utestående fordringar till elnätsbolaget redan den 20:e dagen efter leveransmånadens slut. En orsak varför man valt att analysera en relativt kort betalningstidsfrist är att man vill demonstrera inverkan av en modell där man minimerar de utestående fordringarna till nätbolaget och därmed samtidigt riskerna i grossistmodellen. I den Kassaflödesneutrala modellen har slutkunderna något längre betalningsfrister och man räknar med fler dagar för utskick av fakturor, bland annat för att 18 Copyright Gaia

20 beakta batch-hantering 15 av privatkundernas fakturering. I modellen antas att elhandlaren betalar sina utestående fordringar till nätbolaget mellan den 33:e och den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Tidsfristen har valts för att kunna analysera en modell där man speciellt beaktat att elhandlaren ska hinna få in sina fordringar från slutkunderna före betalning till elnätbolaget sker. 15 Mindre kunder i större bolag faktureras ofta i batchar under flera dagar pga. tekniska begränsningar. 19 Copyright Gaia

21 Tabell 3. Alternativa förslag på faktureringsfrister som analyserats Månadsskifte = MS 20 Copyright Gaia

22 Analys av den Snabba modellen I Figur 10 illustreras tidsfristerna i den Snabba modellen och figur 11 presenterar en analys av kassaflöde och kassabalans i modellen. Figur 10. Den snabba modellen. Följande antaganden har gjorts i analysen: Av den månatliga totalfaktureringen är 50 % elhandel, 28 % nätbelopp och 22 % skatt. Elhandlarens ingående kassa antas vara 30 % alternativt 50 % av månatlig fakturering. Inköp av el sker från Nord Pool med jämn daglig betalning. Marginal 3 %, m.a.o. kostnad för el utgör 97 % av faktureringen. 95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33. Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 efter leveransmånadens slut. 21 Copyright Gaia

23 Figur 11. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget dag 20 efter leveransmånadens slut. Slutsatser: Eftersom EH ska betala NB innan kundernas betalningar kommer in kan EH få likviditetsproblem ifall ingångskassan är för låg. Betalning dag 20 är troligen en för krävande modell och kräver en god likviditet av EH 22 Copyright Gaia

24 Analys av den kassaflödesneutrala modellen I Figur 12 illustreras tidsfristerna i den kassaflödesneutrala modellen. Figur 12. Den kassaflödesneutrala modellen Följande antaganden har gjorts i analysen som presenteras i figur 13 (i övrigt gäller samma antaganden som i den Snabba modellen): 95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33 efter leveransmånadens slut. Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker mellan dag 33 och 35 efter leveransmånadens slut. 23 Copyright Gaia

25 Figur 13. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget senast dag 35. Slutsatser: Beroende på storleken på elhandlarens ingående kassa kan likviditetsproblem uppstå innan kundernas betalningar kommit in. Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet) skulle underlätta kassabalansen. På grund av låga marginaler är en effektiv fakturering och indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt Analys av den Snabba modellens och den Kassaflödesneutrala modellens inverkan på nätbolaget I figur 14 analyseras vilken inverkan den Snabba och den Kassaflödesneutrala modellen skulle ha på nätbolagens kassaflöden. I modellen har man tagit i beaktande den månatliga betalningen av skatten som kommer att ske på den 56:e dagen efter leveransmånadens slut. Nätbolaget har också andra utgifter. I normala fall betalar ett lokalnät sina avgifter till 24 Copyright Gaia

26 överliggande nät mellan dag efter leveransmånadens slut. Avgifterna till överliggande nät och andra externa utgifter utgör grovt sett ca. 28 % av nätbolagets omsättning. Följande antaganden har gjorts i analysen som presenterats i figur 14: Av den månatliga totalfaktureringen är: 56% nätbelopp och 44 % skatt. I modellanalysen har ingående kassa valts till 30 alternativt 50 % av månatlig fakturering. EH betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 alt 35 efter leveransmånadens slut. NB betalar elskatten dag 56 efter leveransmånadens slut. NB betalar sina externa kostnader dag 32-35, kassatransaktioner från övriga löpande kostnader fördelas jämt under leverandmånaden. Investeringar har inte beaktats. Figur 14. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag. Slutsatser: NB kan behålla en positiv kassabalans ifall ingående kassan hålls tillräckligt hög. I alternativet där EH betalar nätkostnad och skatt dag 35 kan kassabalansen vara kritisk om NB ska betala sina leverantörsskulder innan EHs betalning kommit in. Då skatten förfaller dag 56 får NB i princip en ränteintäkt för alt 36 eller 19 dagar på skattebeloppet 25 Copyright Gaia

27 Efter att alla till leverandsmånaden hörande transaktioner är gjorda har NBs utgående kassaposition förbättrats med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan NBs fakturerade nätkostnad och utgifter Faktureringsmodell och val av betalningsfrist inverkan på elhandlarens nyckeltal För att belysa vilka påverkningar ändringarna i faktureringsmodellerna har på aktörernas finansiella position kan man med hjälp av nyckeltal beskriva eventuella ändringar i situationen. Ändringar i faktureringen och betalningsfristerna påverkar ett företags kassaflöde och kan ha en inverkan på eventuella behov för kortfristig finansiering. Typiska för ändamålet passande nyckeltal är: Omloppstiden för kundfordringarna Kassalikviditet Soliditet-procenten Nedan diskuteras faktureringsmodellernas påverkan på dessa nyckeltal 17. Kundfordringarnas omloppstid i dagar. Nyckeltalet visar hur länge försäljnings-intäkterna är fordringar innan de flyter in i företagets kassa. Nyckeltalet kalkyleras enligt formeln: 365 ä ö 12 å Omloppstiden för kundfordringarna Ett typiskt nyckeltal som mäter faktureringens effektivit är omloppstiden på kundfordringar mätt i dagar. Detta nyckeltal beskriver hur många dagar kundfordringar i medeltal är obetalda innan kunden betalar sina räkningar. En kortare omloppstid är till fördel för företagets kassaflöde. 17 Nyckeltalen baserar sig på bokslutsinformation och beskriver situationen för en viss dag m.a.o. vid slutet av verksamhetsåret (normalt kalenderåret). Nyckeltalen är en något förenklad beskrivning av bolagets position, t.ex. kan kassalikviditeten variera mycket under året och nyckeltalet fångar inte upp i vilken grad bolaget aktivt utnyttjar sina låne- och checklimiter. Vid tolkningar av nyckeltal bör också koncerntillhörighet beaktas och då är det skäl att samtidigt analysera koncernbokslutets nyckeltal parallellt med dotterbolagens nyckeltal. Det är också skäl att analysera flera olika nyckeltal samtidigt, t.ex. parallellt med soliditeten är det skäl att studera lönsamheten, förändringar (tillväxten) i omsättningen och likviditeten. 26 Copyright Gaia

28 För elhandelsbranschen finns det information om nyckeltal som baserar sig på publicerade bokslut och belyser situationen på en viss tidpunkt (normalt kalenderårets slut). Kundfordringarnas omloppstid varierar kraftigt för de olika elhandlarna och omloppstiden kan också variera betydligt under verksamhetsåret. Medelvärdet på omslopptiden för ett urval av elhandlare med en omsättning över 300 milj. kronor var för år dagar och medianen 40 dagar (se närmare figur 15). Faktureringsmodellernas inverkan på omloppstiden Ändringar i faktureringsvolymen, faktureringsfrekvensen och betalningsfristerna påverkar förstås nyckeltalet. Ifall elhandlaren i grossistmodellen bibehåller den nuvarande betalningsfristen, även om faktureringsvolymen ökar, så kommer omloppstiden att bibehållas eftersom både kundfordringarna och omsättningen ökar i samma takt. Troligt är dock att en del av elhandlarna systematiskt kommer att övergå till månadsfakturering för att hålla uppsikt över kundfordringarna och för att kunna klara av sina åtaganden gentemot nätbolagen. Detta kan ha en positiv inverkan på omloppstiden som i detta fall betyder att utestående fordringar skulle flyta in i kassan snabbare. Figur 15. Beskrivning av kundfordringarnas omloppstid för ett urval av elhandelsbolag (handel med elektricitet 35140) med en omsättning över 300 miljoner kronor. Källa: Bolagens årsredovisning, UC Affärsfakta Soliditet vs kassalikviditet som mått på betalningsförmåga 27 Copyright Gaia

29 Ett företags långsiktiga betalningsförmåga kan beskrivas med nyckeltalet soliditet och företagets kortsiktiga betalningsförmåga med kassalikviditet. Nyckeltalet soliditet visar hur stor andel av ett företags tillgångar är finansierat med ägarens eget kapital. Ju större andel eget kapital desto högre och bättre soliditet. God soliditet anses innebära mindre finansiell risk för fordringsägare och därmed troligen en bättre förmåga att klara av åligganden på längre sikt. God soliditet kan t.ex. bero på att företaget gjort vinst som investerats tillbaka i företagets verksamhet. Samtidigt behöver en lägre/sämre soliditet inte nödvändigt betyda en överstor finansiell risk, utan kan t.ex. indikera att förtaget har utnyttjat främmande kapital till lönsamma investeringar. God soliditet är inte alltid nödvändigtvis bra för företaget, det kan i vissa fall vara en indikation på att företaget inte har investerat i utvecklingen av sin verksamhet eftersom andelen främmande kapital är låg. Under en tillväxtfas kan låg soliditet var godtagbart, men på lång sikt och på en mogen marknad är låg soliditet troligen ett tecken på dålig lönsamhet. Nyckeltalet soliditet meddelas ofta i procent (%). Det beräknas genom att jämföra det egna kapitalet i balansräkningen med balansomslutningen m.a.o. visar det hur mycket eget kapital företaget har i förhållande till totalkapitalet. Nyckeltalet är oberoende av vilken bransch det är frågan om, och dess tolkning påverkas av hur kuranta egendomsposterna i balansräkningen är. Soliditet i % beräknas enligt formeln: ( + ) 100 hå ö Kassalikviditet är nyckeltal för likviditet. Nyckeltalen mäter företagets möjlighet att klara av kortfristiga skulder med finansieringstillgångar och omsättningstillgångar. Med hjälp av nyckeltalet kan man följa hur företagets finansiella ställning utvecklas årligen. En högre kassalikvidet indikerar att företaget kan klara av sina kortfristiga åligganden som t.ex. leverantörsskulder. Vid tolkning av nyckeltalet skall man dock beakta hur kuranta och likvida finansieringstillgångarna är, detta kan förstås var svårt för en utomstående utan djupare insikt i företagets verksamhet. Kassalikviditet beräknas enligt formeln: ä å För både soliditet och kassalikviditet finns det riktvärden för nyckeltalen. För att soliditeten skall anses vara god skall soliditetsprocenten överstiga 40 %. Ifall den är under 20 % tolkas den som svag och otillräcklig ur en risksynvinkel. Kassalikviditeten skall åtminstone vara större än 100% och en kassalikviditet på 200% anses vara god. 100 I bilderna (figur 16a, 16b och 16c) nedan presenteras en jämförelser mellan soliditet/kassalikviditet, kassalikviditet/rörelseintäkt och soliditet/rörelseintäkt för bolag 28 Copyright Gaia

30 inom elhandelsbranschen 18 med en volym som överstiger 1 miljon kronor. Enligt tillgänglig information överskrider majoriteten av bolagen de riktvärden som ställs på nyckeltalen. Det bör dock noteras att vissa bolag har en soliditet som är mindre än 20 % och en kassalikviditet som är under 100%, men informationen möjliggör inte en närmare analys av orsakerna. I vissa fall kan det vara en fråga om dotterbolag till koncerner där kapitalet och kassan optimeras till koncernnivå. Figur 16a. Beskrivning av förhållandet mellan soliditet och kassalikviditet för elhandelsbolagen. Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag, 2016:1. 18 De tre största aktörerna (Vattenfall, E.On och Fortum) är inte inkluderade. 29 Copyright Gaia

31 Figur 16b. Beskrivning av elhandelsbolagens kassalikviditet och bolagets volym (rörelseintäkt). Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag. 30 Copyright Gaia

32 Figur 16c. Beskrivning av elhandelsbolagens soliditet och bolagets volym (rörelseintäkt). Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag. Faktureringsmodellernas inverkan på nyckeltalen I grossistmodellen kommer elhandlarens kundfordringar att öka med ett belopp som motsvarar nätkostnaderna. Samtidigt kommer dock elhandlarens leverantörsskulder (skuld till nätbolaget) också att öka med samma belopp. Beroende på hur elhandlaren kommer att förhålla sig till faktureringsfrekvensen och därmed storleken på kundfordringarna, kommer den kortfristiga betalningsförmågan att påverkas. Allmänt taget kan det antas att de nya faktureringsmodellerna och ändringarna i skatteansvar kommer att sporra aktörerna att minska kundfordringarna och troligt är att kassalikviditeten hålls på samma nivå eller kanske rent av förbättras. I ombudsmodellen kan man anse att inverkan är neutral eftersom faktureringsvolymerna inte kommer att öka. För nätbolaget kan skatteansvaret ha en inverkan ifall balansen mellan leverantörsskulder och kundfordringar rubbas avsevärt. Faktureringsmodellernas påverkan på soliditeten sker främst via ändringar i aktörernas lönsamhet. De nya modellerna kommer visserligen att kräva en del investeringar som kortsiktigt kan påverka soliditeten ifall de finansieras med främmande kapital. Detta kan för de mindre aktörerna ha en betydelse ifall ägaren inte har möjlighet att delta med eget kapital i investeringen. För aktörer som hör till en större koncern torde detta inte vara ett problem. 31 Copyright Gaia

33 4.4 Rekommenderade tidsfrister En framtida samfaktureringsmodell kommer att kräva att faktureringsfristen mellan elhandlaren och nätbolaget regleras för att säkra att nätbolaget får sina betalningar i tid och att skattebetalning är möjlig inom givna tidsramar samt för att begränsa motpartsriskerna mellan elhandlaren och nätbolaget. Det är möjligt att en bransch överenskommelse kunde vara tillräcklig som lösning. I bild 17 beskrivs de rekommenderade tidsfristerna som analysen kommit fram till. I modellen har man gjort vissa antaganden som beskrivits nedan. De baserar sig på det man vet om kundernas betalningsbeteende, nuvarande faktureringssystem och praxis, branschöverenskommelser som gäller fakturering, antaganden om ändringar i framtida skattehantering, hur man antar att fakturaunderlagsdata kommer att hanteras av hubben och den kassaflödesanalys som gjordes i kapitel 4.3. Vissa antaganden innehåller osäkerhetsmoment som man säkerligen kommer att få mer klarhet i när en detaljerad planering görs efter eventuellt beslut gällande samfakturering. Antaganden: HUBen levererar faktureringsunderlag till elhandlare (EH) och nätbolag (NB) den 5. vardagen efter leveransmånadsskiftet (MS). EH betalar NB en gång i månaden, den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Elhandlaren får välja sina faktureringsfrister gentemot kunden. Antagandet är att månadsfakturering kommer att bli den framtida normen för de flesta men inte alla kunder. Privatkundernas fakturor förfaller tidigast den 28:e dagen, som i nuläget. Dag 33 förväntas de flesta betalningar (95 %) vara inne. Energiskatten för el betalas i framtiden till Skatteverket av nätbolaget 19 * dag 56 efter leveransmånadens slut. Skatten betalas alltid den 26:e varje månad. 19 I dag betalas energiskatten för el av elhandelsbolaget men det finns planer på att ändra detta fast inget beslut ännu tagits. I analysen antas att nätbolaget betalar skatten. 32 Copyright Gaia

34 Figur 17. Rekommenderade tidsfrister i samfakturering. Slutsatser: Modellens tidsfrister kan förväntas fungera tillräckligt bra för både kunder, elhandlare och nätbolag. Betalning till nätbolaget den 35:e dagen lämnar tillräckligt med tid till elhandlaren för att få in sina utestående fordringar i fall 95% av kunderna förväntas betala senast dag 33 efter leveransmånadens slut. Ifall man tex. jämför modellen med en modell där betalning mellan elhandlare och nätbolag skulle ske tidigare tex. dag 28 efter leveransmånadens slut kan man konstatera att modellen fungerar bättre pga. elhandlaren hinner få in sina utestående fordringar i tid och inte är tvungen att ha en så stor ingående kassa. (se bilaga 1 där ett exempel presenteras på kassaflödesanalys på en modell där betalningen till nätbolaget skulle ske dag 28). Beroende på den ingående kassans storlek kan likviditetsproblem uppstå innan kundernas betalningar kommit in. Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet) skulle underlätta kassabalansen för elhandlaren. På grund av låga marginaler är en effektiv indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt. Tidsfristerna kommer i praktiken att kräva att en större del av fordringarna faktureras månatligen från slutkunden än vad som är läget i dag. Möjligheten och friheten att fakturera de mindre kunderna med lägre frekvens kommer dock fortsatt att finnas i modellen om detta bedöms som ändamålsenligt (gäller grossistmodellen). I ombudsmodellen finns dock begränsningar, eftersom faktureringsfristerna måste koordineras med nätbolaget i fall elhandlaren vill avvika från månadsfakturering av slutkund. En övergång till månadsfakturering av fler kunder kommer att påverka speciellt privatkunder samt mindre företagskunder genom att den stora andelen mindre kunder som kvartalsfaktureras eller faktureras varannan månad förväntas övergå till månadsfaktura. De allra minsta kunderna kan eventuellt fortsättningsvis faktureras varannan månad eller en gång i kvartalet. Dessa är främst fritidsbostäder, lägenhetskunder och de minsta företagen. I fall månadsfakturering av slutkunder tas i bruk i större omfattning än i dag (vilket faktureringsfristmodellen kombinerat med nätbolagets skatteplikt de facto kräver) kan det förväntas att de utestående kundfordringarna minskar i både grossistmodellen och ombudsmodellen. 33 Copyright Gaia

35 I förslaget om framtida faktureringsfrist bedöms nätbolaget ha god tid på sig att betala in skatten och skattehanteringen kommer inte att förorsaka några större kassarelaterade problem för nätbolaget. om nätbolaget har en tillräckligt stor ingående kassa. Eftersom nätbolaget inte behöver betala in skatten förrän dag 56 efter leveransmånadens slut så kommer nätbolaget att få in skattebetalningen över 20 dagar före skatten ska betalas in till Skatteverket. Detta betyder att de utestående fördringarna mellan elhandlaren och nätbolaget minskar och risken mellan elhandlaren och nätbolaget därmed också reduceras jämfört med om elhandlaren skulle betala senare än i förslaget. Kortare tidsfrister mellan elhandlare och nätbolag minskar också behovet av säkerhet i de fall elhandlaren skulle hamna i ett läge där det uppstår ett säkerhetskrav (se kapitel 6 för förslag på säkerhetslösning). Däremot kan det vara utmanande för nätbolaget att ta ansvar för att definiera rätt skatteklass för slutkunden, i fall det bara är elhandlaren som kommer att ha den löpande kundkontakten. En närmare utvärdering av inverkan på olika aktörer och på konkurrensen görs i kapitel 7. 5 Beskrivning av kreditrisker samt lösningar för att begränsa risker på elmarknaden 5.1 Kreditrisker Slutkundernas betalningsstörningar och eventuella konkurser överförs via elhandlaren till nätbolagen på olika sätt beroende på vilken typ faktureringsmodell som har valts. I en grossistmodell är det elhandlaren som drabbas om kunderna inte klarar av att betala sina åligganden. Beroende på kundfordringarnas storlek kan de finansiella problemen som de förorsakar elhandlaren sedan överföras via en kedjeeffekt till nätbolagen. I ombudsmodellen, där elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget, kommer slutkundernas betalningsproblem att drabba elhandlaren och nätbolaget likvärdigt, m.a.o. fördelas en utebliven betalning i förhållande till faktureringen. 34 Copyright Gaia

36 Figur 18. Marknadens struktur samt illustration av de huvudsakliga kreditriskerna mellan de olika marknadsparterna som involveras i samfaktureringen. Källa: Gaia Slutkundernas kreditrisk Storleken på kreditriskerna gällande slutkund är de samma i de granskade samfaktureringsmodellerna och i nuläget. Kundernas kreditvärdighet förväntas inte ändras i och med att en samfaktureringsmodell införs. Som utgångspunkt i granskningen av slutkundernas kreditrisker har vi använt information om nuläget gällande betalningsstörningar och kreditförluster. Kreditrisken påverkas primärt av kundvalet och den granskning av kundens kreditvärdighet som görs vid kundval, tidsfristerna som ges till kunden för betalning, effektiv inkasso samt uppsägnings- och frånkopplingsmöjligheterna vid utebliven betalning. I tabell 2 på beskrivs det typiska betalningsbeteendet för kunder på elmarknaden. Privatkunder De flesta privatkunder betalar vid förfallodag och över 95 % av kunderna förväntas betala inom 1-5 dagar efter förfallodag. 20 Andelen fordringar som går till inkasso är normalt kring 2 %. Betalningsbeteendet varierar dock något i olika nät- och elhandelsbolag. Enligt inkassobolagen lär sig kunderna relativt snabbt vilka förseningar är möjliga utan att man hamnar i en kostsam inkassoprocess, vilket påverkar betalningsbeteendet. Trots att en del av 20 Det råder relativt stor osäkerhet om den genomsnittliga andelen kunder i procent som betalar vid eller före förfallodag. Uppgifterna som fåtts från olika elhandlare och nätbolag tyder på att bolagen förmodligen kan ha något olika sätt att definiera betalning på förfallodag eller processer för att följa upp betalningarna i sina system. 35 Copyright Gaia

37 kunderna alltid förblir kroniskt försenade så betalar även dessa förr eller senare pga. risken för frånkoppling och för att el är en förnödenhet. En mycket liten andel av kunderna låter bli att betala och måste avskrivas. Denna andel estimeras vara under 0,2%. Avskrivningar görs främst i samband med att kunder flyttar och betalning uteblir. I praktiken är el-branschens privatkunder bra betalare och utgör därmed en mycket låg risk för verksamheten. De avskrivna betalningarna anses främst utgöra en kostnad för elnätsbolaget och elhandlaren och orsaker normalt inga problem för kassahanteringen. Pga. de låga marginalerna i elhandel kan dock en stor andel slutkunder med utebliven betalning ha en viss inverkan på elhandlarnas lönsamhet. För en enstaka privatkund som skulle förlusten i snitt ackumuleras till ungefär halva årets fakturering. Näringsidkare De flesta företagskunderna kan anses vara bra betalare. För det mesta betalar kunderna vid förfallodag och över 95 % av kunderna förväntas betala inom 1-5 dagar efter förfallodagen. Inom de minsta bolagen finns det en relativt stor grupp som försenar sig med betalningarna. Även i den här gruppen antas det dock att fordringarna betalas, eftersom elen är en nödvändighetsvara. Andelen som går till inkasso är normalt kring 2 %, men detta varierar mellan olika bolag. Även i de här grupperna antas kreditförlusterna röra sig i spannet 0,2-0,5 %. I den här kundgruppen kan en enstaka kunds inverkan på elhandlaren eller nätbolaget vid utebliven betalning vara större. Eftersom betalningsfristen för bolagen i normala fall är dagar, kan de utestående fordringarna ackumuleras i ungefär 3-5 månader beroende på hur effektiv elhandlarens fakturerings- och kravhanteringsprocess är. Processen för frånkoppling är inte lika reglerad som för konsumenterna och kan därmed förväntas vara kortare. De små och mellanstora företagskunderna som inte klassas som energiintensiva 21 kan orsaka kassaproblem främst för de mindre elhandlarna och elhandlare som nyligen etablerat sig på marknaden, speciellt om de inte tillhör en större koncern. De uteblivna betalningarna anses dock inte ha en större inverkan på elhandlarens eller nätbolagets verksamhet och utgör inte en stor risk, förutsatt att faktureringen är någorlunda spridd på flera kunder och att ingen enstaka kund har en dominerande ställning. Högspänningskunder Det är främst de större högspänningskunderna som kan förorsaka problem för en enstaka elhandlare och nätbolag vid en utebliven betalning. Problem kan förekomma när de största kundernas volymer utgör en stor andel av en enstaka elhandlares eller nätbolags omsättning. Slutkundens konkurs utgör eller obestånd utgör den största risken för en elhandlare eller ett nätbolag. Om kunden står för en stor del av elinköpet på nätbolagets område eller en betydande del av en elhandlares omsättning, gäller det att noggrant överväga motpartrisken som kunden kan förorsaka. Kundens kreditvärdighet och information om betalningsbeteende 21 Stor förbrukning av energi tex. tillverkande industri. 36 Copyright Gaia