Faktureringsfrister och kreditrisk i olika samfaktureringsmodeller finansiell analys

Transkript

1 Faktureringsfrister och kreditrisk i olika samfaktureringsmodeller finansiell analys Marika Bröckl, Henrik Sjöblom, Juha Vanhanen, Markus Klimscheffskij Gaia Consulting Oy 1 Copyright Gaia

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Bakgrund Syfte Avgränsning Rapportens innehåll Definitioner Beskrivning av samfaktureringsmodellerna Grossistmodellen Ombudsmodellen Beskrivning av marknaden Beskrivning av marknaden Privatkunderna och deras bytesbenägenhet Betalningsfrister i de olika modellerna Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister Nuvarande praxis Analys av faktureringstidsfrister Rekommenderade tidsfrister Beskrivning av kreditrisker samt lösningar för att begränsa risker på elmarknaden Kreditrisker Lösningar för att begränsa riskerna Jämförelse av olika lösningsalternativ Analys av de olika modellerna från risksynpunkt Grossistmodellen Ombudsmodellen Rekommendationer för säkerhetsarrangemang inom grossistmodellen Inverkan på olika aktörer och konkurrens Inverkan på olika typers aktörer Lösningarnas inverkan på konkurrens Sammanfattning Syftet med studien Faktureringslösningen Risker och riskhantering Lösningarnas inverkan på konkurrens Vidareutredningsbehov Bilaga 1: Kassaflödesanalys för elhandelsbolag med betalning dag Copyright Gaia

3 1 Bakgrund 1.1 Syfte Sveriges Regering önskar utreda möjligheterna att införa en marknadsmodell där kunden faktureras för sin sammanlagda elhandels- och elnätskostnad. Om samfakturering införs finns det ett behov av att tydligt reglera frågan om kreditrisk så att aktörerna på marknaden kan vara säkra på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar. Idag får kunder på elmarknaden vanligen två fakturor i fall de har valt en annan elhandlare än den lokala. Nätägaren fakturerar kunden för elnätskostnader och elhandlaren fakturerar kunden för elhandelskostnader. Energimarknadsinspektionen (Ei) har behov av att närmare utreda en modell där kunden får en faktura på de sammantagna elhandels- och elnätskostnaderna. Utformningen av en faktureringsmodell påverkar kassaflöden och kreditrisker för marknadens aktörer. Det är därför viktigt att känna till vilka finansiella effekter en eventuell förändring av faktureringsmodell medför för de olika aktörerna. Syftet med studien är att ta fram ett underlag för Energimarknadsinspektionens beslut om vilken faktureringsmodell som är lämpligast på den svenska slutkundsmarknaden för el. Studien genomlyser hur villkoren för betalningsfrister och fördelningen av kreditrisker vid utebliven betalning påverkar enskilda aktörer samt konkurrensen på marknaden. Modellerna som studeras är grossistmodellen, ombudsmodellen och den nuvarande modellen (som används som jämförelsegrundlag). Ett fokus i studien är också att analysera vilka lösningar som kunde vara bäst lämpade för att hantera riskerna med utgångspunkten att de skall vara ändamålsenliga, kostnadseffektiva, konkurrensbefrämjande och neutrala samt acceptabla för marknadsaktörerna och kunderna. Lösningen skall alltså vara tekniskt och operativt genomförbar samt inte leda till försämrad kundservice. Sätten att hantera kreditrisk kan i vissa fall också samtidigt utgöra marknadsbarriärer för aktörerna och därmed ha negativ inverkan på marknadskonkurrensen samt orsaka kostnader som i slutändan belastar konsumenterna. Dessa aspekter tas också i beaktande i analysen och rapporten. 1.2 Avgränsning Analysen jämför faktureringsmodellerna från kreditrisk- och tidsfristperspektiv. I analysen fokuserar man alltså främst på betalningsfrister samt skillnader i kreditrisker. Det betyder att de rekommendationer som görs vid val av slutgiltig modell måste väga in även andra faktorer som inte analyserats i rapporten. Övriga kostnader och nyttor som förknippas med grossist- 3 Copyright Gaia

4 modellen samt ombudsmodellen har beskrivits i en rapport av Sweco 1. Beslutet om vilken modell som anses vara lämpligast för den svenska elmarknaden bör basera sig på en helhetsbedömning. Analysen utgår från ett framtidsscenario med bland annat en central tjänstehubb på plats, ökade krav på tillgänglighet, ett större utbud av olika nättariffer och en ökad efterfrågan på energitjänster. Nuvarande praxis på marknaden utgör nolläge. Grossistmodellen och ombudsmodellen så som de definierats i Swecos rapport Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader används som utgångsläge. Vissa antaganden som gjorts i arbetet med att utveckla framtida processer med en gemensam hubb har även använts som utgångspunkt i denna analys. I rapporten antar man att elnätsbolaget kommer att vara skattepliktigt i enlighet med lagförslaget som getts ut för remiss sommaren Rapportens innehåll I Kapitel 2 beskrivs samfaktureringsmodellerna som används som utgångspunkt i utredningen. Kapitel 3 beskriver marknaden. I Kapitel 4 presenteras nuvarande faktureringspraxis samt kundernas betalningsbeteende. Två alternativa faktureringsfristmodeller analyseras i kapitlet och på basen av analysen rekommenderas faktureringsfrister mellan elhandlare och nätbolag i ombudsmodellen och grossistmodellen. Kapitel 5 beskriver kreditrisker mellan olika parter och man diskuterar elhandlarnas riskprofil och kreditvärdighet. I kapitlet presenteras i tillägg olika lösningar som kan användas för att begränsa riskerna mellan olika marknadsparter, olika säkerhetsarrangemang som tillämpas på den nordiska elmarknaden samt internationella exempel på säkerhetsarrangemang mellan elhandlare och nätbolag. Slutligen presenteras och utvärderas i kapitlet olika lösningsalternativ till säkerhetsarrangemang som kunde tillämpas i en grossistmodell. I Kapitel 6 jämförs riskerna i ombudsmodellen samt grossistmodellen och man presenterar en lösning på säkerhetsarrangemang mellan elhandlare och nätbolag som kunde tillämpas i grossistmodellen. I Kapitel 7 diskuteras vilken inverkan de rekommenderade lösningarna gällande faktureringsfrister och säkerhetsarrangemang kan ha på olika aktörer och konkurrens. I Kapitel 8 presenteras en sammanfattning av resultaten samt vidareutredningsbehov. 1 Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Sweco, Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Finansdepartementet, 9 juni Copyright Gaia

5 1.4 Definitioner I rapporten används följande ordförklaringar: Elhandlare/ Elförsäljare Elnätsbolag /Nätbolag Integrerad leverantör Fristående leverantör Balansansvarig aktör (EH) En elhandlare säljer elektricitet till en slutanvändare. Elhandelsföretaget säljer och köper elektricitet direkt från en producent, ett annat elhandelsföretag eller via Nord Pool. (NB) Elnätsbolaget levererar nättjänster till slutanvändarna. Leverantör som tillhandahåller både nättjänster och elhandelstjänster och samfakturerar dessa. Leverantör som endast tillhandahåller elhandelstjänster och som inte ägs av bolag eller koncern som tillhandahåller nättjänster. Aktör som har balansansvarsavtal med Svenska Kraftnät. Elhandlare som inte har direkt avtal med Svenska Kraftnät har ett avtal om balansansvar med en balansansvarig aktör. 5 Copyright Gaia

6 2 Beskrivning av samfaktureringsmodellerna Nedan beskrivs två olika faktureringsmodeller, grossistmodellen och ombudsmodellen. Beskrivningarna baserar sig på rapporten Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Den avgörande skillnaden mellan grossistmodellen och ombudsmodellen är ansvaret för de monetära transaktionerna. I grossistmodellen är det elhandelsbolagets ansvar att fakturera kunden för såväl elnätsavgifter som elhandelsavgifter, och elnätsbolaget fakturerar de sammanlagda elnätsavgifterna av elhandelsbolaget som är transaktionens motpart. I ombudsmodellen fakturerar elhandlaren kunden för hela beloppet och förmedlar sedan betalningen via ett motpartskonto till elnätsbolaget. I följande kapitel beskrivs faktureringsmodellerna. En mer ingående beskrivning finns i Swecos rapport Grossistmodellen Figur 1. Beskrivning av grossistmodellen. Källa: Sweco 3 Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader, En rapport till Energimarknadsinspektionen, Sweco, Copyright Gaia

7 Faktureringsprocessen I grossistmodellen får kunden en samlad faktura från elhandlaren. Nätavgiften beräknas av nätbolaget och läggs ut på tjänstehubben för att hämtas av elhandlaren och inkluderas på elhandlarens kundfaktura. Fakturering av anslutningsavgiften sker direkt mellan nätbolaget och slutkunden. Här antas att nyanslutningar inklusive anslutningsavgifter hanteras utanför hubben mellan nätbolaget och slutkunden. Det övergripande syftet med samfakturering är att kunden mottar endast en faktura och den utsänds av elhandlaren. Avsteget från principen som beskrivs här har identifierats därför att händelsen (nyanslutning) inträffar sällan och kräver en direkt kontakt med nätbolaget. Därför har man valt att låta den här typen av transaktion gå vid sidan av det ordinarie faktureringsflödet. 4 Betalning och kravhantering Betalning från kunden regleras helt och hållet mellan elhandlaren och slutkunden. Nätbolaget skickar en totalfaktura (summan av nätavgifterna gällande elhandlarens kunder) till elhandlaren. Nätbolaget fakturerar elhandlaren de totala nätavgifterna per nätområde och denna fordran ligger enbart på elhandlaren - ingen fordran till slutkunden från nätbolaget är möjlig. Nätbolaget är ansvarigt för kravhantering gentemot elhandlaren och elhandlaren är ansvarig för kravhantering gentemot slutkunden. 2.2 Ombudsmodellen Figur 2. Beskrivning av ombudsmodellen. Källa: Sweco 4 I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 7 Copyright Gaia

8 Faktureringsprocessen I ombudsmodellen får slutkunden en samfaktura från elhandlaren. Elnätsbolaget skapar fakturaposter (fakturaunderlag) till elhandelsbolaget som läggs ut på tjänstehubben. Därefter skapar elhandelsbolaget en faktura som formellt är att betrakta som två fakturor som presenteras tillsammans och med ett uträknat totalbelopp som inkluderar nätavgift, elhandelsavgift samt skatter som kunden skall erläggas. Det antas att nyanslutningar inkl. anslutningsavgifter mellan nätbolaget och kund hanteras utanför hubben. 5 Betalning och kravhantering kund (EH Kund, NB Kund) Betalningen från kunden inkluderar dels betalningen till elhandlaren, dels betalningen till nätbolaget. Betalningar bokförs i elhandlarens system varvid betalningen avseende nätavgifter konteras på ett motpartskonto för senare utbetalning till nätbolaget. Det åligger i det här fallet elhandlaren att tillse att kraven på spårbarhet efterlevs. I Sweco s rapport har man föreslagit att lösa detta genom att inkludera nätbolagets id plus ett fakturanummer på transaktionen och hantera denna information i elhandelsbolagets faktureringssystem. Det antas att delbetalningar delas mellan elnätbolaget och elhandelsbolaget i förhållande till respektive företags andel av den totala fakturan. Kravhantering utförs av elhandelsbolaget för såväl egen som elnätsbolagets räkning. Elhandelsbolaget ansvarar för kravhantering på samma sätt som för fakturering. Det har ännu inte gjorts någon närmare utredning av de juridiska aspekterna för förfarandet i praktiken. Betalning och kravhantering elhandlare (NB EH) Transaktioner mellan nätbolag och elhandlare sker med elhandlaren som ombud mellan nätbolag och slutkund. 5 I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen meddelat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 8 Copyright Gaia

9 3 Beskrivning av marknaden 3.1 Beskrivning av marknaden Figur 3. Marknadens indelning i elhandlare, nätbolag och slutkunder. Källa Gaia I den här studien granskas främst nätbolag, elhandlare och slutkunder. Figur 3 illustrerar indelningen i olika bolagstyper som använts i studien. Den illustrerar också vilka typers risker som förekommer i affärsrelationerna mellan olika typers aktörer. Det finns drygt 130 elhandelsbolag i Sverige. Av dem är en stor del kommunalt ägda bolag av vilka det antas att 90 % är integrerade leverantörer som också äger lokalnät. 9 Copyright Gaia

10 Antalet kunder samt den kumulativa procentuella andelen av alla kunder % 80% 60% 40% 20% 0% Figur 4. De största elhandlarnas kundantal samt den kumulativa procentuella andelen i procent. De tre största elhandelsbolagen, Vattenfall, EoN och Fortum, står tillsammans för ungefär hälften av marknaden/kundantalet (abonnemangen) (se figur 4.). Vattenfall och EoN är integrerade bolag som erbjuder både nättjänster och säljer el till sina kunder. Ca. 35 elhandlare är samtidigt balansansvariga företag, vilket betyder att de har ett balansansvarsavtal med Svenska Kraftnät. 6 De övriga elhandlarna har ett avtal med en balansansvarig part, vilket betyder att de antingen köper hela eller delar av sin elförbrukning från en balansansvarig elleverantör. Figur 5 visar en uppskattning på vilket sätt marknaden är indelad i olika typers elhandlare. Figuren indelar elförsäljningens omsättning i 8 olika typers bolag baserat på företagens ägarstruktur, om de är integrerade samt om de är balansansvariga mot SvK. Storleken på bollen signifierar marknadsandelen. Bilden inkluderar alla elhandlare förutom de tre största. De mindre bolagen utgör en liten andel av marknadens volym. 6 Svenska Kraftnät 10 Copyright Gaia

11 Figur 5. Olika elhandlares integration, ägarstruktur samt deras andel av de totala intäkterna. Källa: UC, Ei, Mimer portalen, allaföretag.se, Företagens web sidor Bilden demonstrerar att de icke integrerade elhandlarna endast utgör en ganska liten del av marknaden (figur 5). I verkligheten står 20% av elhandelsbolagen för 90% av omsättningen på elmarknaden (figur 6). Elnäten kan indelas i stamnätet, som ägs av Svenska Kraftnät och regionnäten, som till största delen ägs av Vattenfall, EoN och Ellevio, och lokalnät. Det finns 170 nätbolag. De största lokalnätägarna i Sverige är Vattenfall, Ellevio och EoN. Figur 6. Fördelning av antal företag och omsättning i volymklasser. Källa: UC Slutkunderna kan indelas i privatkunder (konsumenter), näringsidkare (små- och medelstora företag och organisationer) samt högspänningskunder (industri och tillverkning). Se figur 7 11 Copyright Gaia

12 för en indelning i olika slutkundsgrupper. Den tunga industrin som är kopplad till regionnätsnivån förbrukar ungefär TWh per år (19-23%). Detta är av betydelse i granskningen av risker i grossistmodellen i fall en del av de största kunderna är dispositiva (frågan behandlas i kapitel 5). Figur 7. Elanvändning enligt användningsområde. Källa: SCB Marknadsomsättningen kan indelas i elhandel, nätkostnad och energiskatt enligt figur Copyright Gaia

13 Figur 8. Uppskattning av marknadsvolymens indelning i elhandel, nätkostnad samt energiskatt samt förbrukad energi. Källa: Energimarkandsinspektionen, SCB, UC Privatkunderna och deras bytesbenägenhet Hushållens elpris Hushållens kostnader för el består i princip av tre komponenter: Ett elhandelspris för el, inklusive kostnader för elcertifikat, den del av elräkningen som påverkas genom konkurrens. En elnätsavgift, priset för nättjänst, det vill säga överföring av el. Skatter och avgifter, det vill säga energiskatt, moms och avgifter till myndigheter. I januari år 2015 utgjorde elskatt, moms och elcertifikat 44 % av konsumentpriset. Elnätsavgiften uppgick till knappt 25 % och elhandelspriset till 31 %. Stora svängningar i elhandelspriset medför att andelarna varierar. 7 Figuren baserar sig på en top down analys. Sammanställningen kan innehålla stora osäkerheter. Andelarna varierar från år till år bla. pga. ändrinar i marknadspriset på el och skatter. 13 Copyright Gaia

14 Hushållens bytesbenägenhet Det totala antalet privatkunder (hushållskunder) är 5,5 miljoner. Av dessa estimeras att 70 % köper från en integrerad elhandlare och 30 % från fristående bolag. De 70 % som inte bytt leverantör köper ännu i dag från den lokala leverantören. Ungefär % av kunderna får därmed en gemensam faktura. Enligt SCB:s statistik byter ca kunder leverantör varje månad. Antalet kunder som väljer att omförhandla sina avtal med sin nuvarande leverantör är årligen ca. en halv miljon. Under år 2014 fortsatte andelen kunder med tillsvidareavtal (anvisat avtal) att minska och uppgick i januari 2015 till 15,2 procent. 8 Enligt SCB är ett lägre pris den huvudsakliga anledningen till varför hushåll byter elleverantör. Det vanligaste svaret på varför hushållet inte bytt elleverantör är att hushållet är nöjd med nuvarande elleverantör. SCB:s undersökning tar inte ställning till om det att man kan få två fakturor i stället för en när man byter elleverantör inverkar på bytesbenägenhet eller intresse. Däremot så har man undersökt att ungefär hälften av hushållen har gemensam faktura. Ungefär hälften av de hushåll som inte har gemensam faktura skulle gärna få gemensam faktura. 9 4 Betalningsfrister i de olika modellerna 4.1 Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister Ett syfte med studien är att komma fram till en rekommendation för faktureringsfrister som skulle fungera på den svenska elmarknaden i en framtida samfaktureringsmodell. För att komma fram till rekommendationerna valde man att först analysera två alternativa tidsfristalternativ. För att komma fram till de två faktureringsfristmodeller som analyseras i den här rapporten, gjorde vi en utredning av nuvarande faktureringspraxis och betalningsbeteende samt en genomgång av de regelverk som gäller fakturering på elmarknaden. Detta gjordes dels genom desk studie, dels genom intervjuer med olika marknadsparter samt analys av data om betalningsbeteendet inom olika kundkategorier från ett antal representativa elhandels- och nätbolag. På basen av studien bearbetades ett antal alternativa faktureringstidsfristmodeller. Dessa presenterades för projektets referensgrupp som sedan diskuterade och vidareutvecklade dem i en workshop den 26 maj Två alternativa faktureringsfristalternativ presenteras i denna studie: den sk. Snabba modellen samt den sk. Kassaflödesneutrala modellen. Deras kassaflödesinverkan på elhandlare 8 Svensk Energi, Elåret SCB, Energi och transportstatistik, Omförhandling och byten av elavtal 2014, Energi 2015 :1 14 Copyright Gaia

15 samt nätbolag analyseras. Analysen av faktureringstidsfrister innehåller ingen indelning enligt bolagstyp, en sådan indelning är relevant främst i kreditriskanalysen där ägarstrukturer kan ha en betydande inverkan på motpartsrisker. Analysen av de två faktureringsfristalternativen utmynnade i en rekommendation för faktureringstidsfrister i en framtida samfaktureringsmodell. Processen för framtagandet av rekommendationen beskrivs i figur 9. Figur 9. Processen för att komma fram till tidsfristrekommendationen. 4.2 Nuvarande praxis Faktureringsfrister I tabell 1 presenteras en översikt av faktureringstidsfristerna i den nuvarande faktureringsprocessen. Den nuvarande processen har indelats i privatkunder samt företagskunder, eftersom dessa omfattas av något olika regler och industripraxis gällande faktureringsfrister. Privatkunder har i normala fall alltid över 20 dagars betalningstid och måste betala tidigast dag 28 efter leveransmånadens slut. Företagskunder har inte branschöverenskommelser och lagstadgade begränsningar i samma utsträckning, och det finns därmed en större variation av betalningsfrister mellan olika företag. De olika långa betalningsfristerna som erbjuds till företagskunder beror på olika faktorer. En kreditbedömning kan leda till att en elhandlare vill begränsa riskerna genom en effektivare fakturering och kortare faktureringsfrister. 15 Copyright Gaia

16 Längre tidsfrister erbjudna till vissa kunder kan utgöra en konkurrensfördel för elhandlaren. Tabell 1. Nuvarande ungefärliga tidsfrister i faktureringsprocessen. Källa: Gaia Consulting 10 Transaktion Dagar som processen tar Dagar efter månadsskiftet (kumulativt) Kommentar Mätdata klart och kvalitetskontrollerat NB eller EB skickar ut fakturor - företag 3-8 dagar efter månadsskiftet 1-2 dagar efter att data är klart 3-8 Ett medeltal på kvalitetskontrollerat faktureringsunderlag kan antas vara ca. 6 dagar. Detta varierar bland olika bolag Större företag faktureras oftast snabbt. NB eller EH skickar ut fakturor - privat 2-12 dagar efter att data är klart 6-20 Beror delvis på bolagets storlek. Större bolag fakturerar ofta under ett intervall dagar dels av faktureringstekniska skäl och dels för att sprida kundkontakterna på flera dagar. NOTERA: Ca % av privatkunderna eller småföretag faktureras kvartalsvis eller varannan månad och andelen varierar stort mellan olika bolag. Betalningsfrist för slutkunden - företag Betalningsfrist för slutkunden - privat dagar efter att fakturan skickats efter fakturan skickad Stor skillnad mellan olika bolag och kunder. Kan i vissa fall (främst större kunder) också bero på kundens kreditvärdighet. Kan i vissa fall vara längre Man följer i allmänhet ALMA. Normalt minst 20 dagars frist. Betalfristen beroende av tex. pensionsbetalningsdagen. Tidigast betalning dag 28. Betalning av energiskatt (NB) 56 dagar efter månadsskifte 56 dagar efter månadsskifte Skatten betalas i dagens läge av elhandlaren men kommer eventuellt i framtiden att betalas av nätbolaget och kopplas till leveranstidpunkt i stället för faktureringstidpunkt. Stamnätsavgiften betalas till överliggande nät dagar efter leveransmånadens slut Svenska Kraftnät fakturerar med denna tidsfrist. Regionnäten tillämpar i de flesta fall 30 dagars betalningsfrist efter utställd faktura. 10 Baserar sig på desk study, intervjuer av olika aktörer samt datainsamling från ett antal nätbolag och elhandlare. 16 Copyright Gaia

17 Typiskt betalningsbeteende för privatkunder, mindre företagskunder samt högspänningskunder utreddes i studien genom datainsamling från ett antal representativa bolag, genom intervjuer av både nätbolag och elhandlare samt genom intervjuer av inkassobolag. I Tabell 2 nedan presenteras resultaten. Mellan 75% och 95% av slutkunderna betalar sin el- och nätfaktura på förfallodagen eller tidigare. Det finns en stor variation i dessa siffror mellan olika bolag. 11 I den här rapporten har man utgått från ett ganska konservativt estimat på att 75% av kunderna betalar senast på förfallodagen. Det förväntas också att minst 95% har betalat sina fordringar inom 1-5 dagar efter fakturans förfallodag. Man har också utgått från att företag och privatkunder har relativt liknande betalningsbeteende. I verkligheten finns det dock en viss skillnad i betalningsmönster och beteende mellan privatkunder, mindre företag samt högspänningskunder. Tex. betalar mindre företag oftare sina utestående fordringar försenat än medelstora eller stora bolag. I studien har man däremot inte beaktat sådana skillnader, utan utgått från ungefärliga estimat och medeltal. Informationen som presenterats i tabellen nedan har använts som bakgrundsmaterial i planeringen av förslagen till faktureringsfrister samt i evalueringen av slutkundsrelaterade risker som presenteras i kapitel Det finns en osäkerhet förknippad med dessa siffror. Skillnaderna mellan olika bolag kan bero på olika sätt att definiera eller följa upp betalning på förfallodag, variationer i faktureringseffektivitet och inkasso samt olika typers kundportföljer. 17 Copyright Gaia

18 Tabell 2. Estimat på typiskt betalningsbeteende för elfaktura bland privatkunder samt företag. Källa: Gaia Consulting 12 Transaktion Kommentar Typisk försening Betalning på förfallodag eller före Betalning inom 1-5 dagar efter fakturans förfallodag 1-5 dagar 75 % Förseningar på några dagar (1-5) är vanliga. Varierar stort mellan företag. Mindre företag är mer försenade än privatkunder. Relativt stor osäkerhet förknippad med siffran. 95 % Utestående 30 dagar 0,5-1 % Utestående 90 dagar 0,2 % Andel icke betalda som avskrivs 0,2 % Normalt under 0,2 % Andel till inkasso 2 % Varierar mellan bolag och segment. Max. dagar utestående före avstängning sker 4-6 mån Den mest effektiva processen för avstängning av en privatkund tar något över 50 dagar. 13 För företag kan avstängning ibland ske betydligt snabbare. Avskrivning 180 / 320 dagar Också längre tider kan förekomma. Planerade ändringar i energiskattehanteringen Energiskatten för el betalas i dag av elhandlaren. Skatteintäkterna från energiskatten på el uppgick år 2015 till ca 20,4 miljarder kronor. Skattebetalningen baserar sig i dagens läge på faktureringsdatum. 14 Detta betyder att energiskatten behöver betalas först efter utställd faktura i fall tex. kvartalsfakturering av slutkund används. Energiskatterna betalas i nuläget till Skatteverket av elhandlaren på den 56:e dagen efter faktureringstidpunkten. Det finns planer på att ändra regelverket som gäller betalning av energiskatt till Skatteverket. Regeringens förslag är att energiskatten i framtiden (från år 2018) skall betalas till Skatteverket av nätbolaget. 15 En ytterligare fundamental ändring av beskattningsprinciperna som är 12 Baserar sig på desk study, intervjuer samt datainsamling från ett antal elbolag där i enstaka fall även något lägre siffror förekommit i vissa segment. 13 Vissa osäkerheter förknippas med siffran. Antas att man följer processen som beskrivits i Alma. Något över 50 dagar efter kravhantering börjat är snabbaste processen som nämnts i intervjuerna gällande privatkunder. Mycket beror på hur processen sköts och speciellt på hur delgivingen fungerar. Längden av processen och om man överhuvudtaget påbörjat den beror också på storleken av den utestående fordringen. 14 Skatten betalas alltid den 26:e dagen den månad den skall betalas in. 15 Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Finansdepartementet, 9 juni Copyright Gaia

19 planerad är att skatten i framtiden kommer att kopplas till leveranstidpunkten i stället för fakturadatum som i dag. Detta har använts som en förutsättning i den här utredningen. Följande två aspekter som gäller ändringar i skattebetalningslagstiftningen har bäring på tidsfristerna i olika led av faktureringsprocessen: om energiskatten på elleveransen måste betalas in till Skatteverket månadsvis av nätbolaget och om man övergår till en grossistmodell eller ombudsmodell, måste elhandlaren betala energiskatterna till nätbolaget månadsvis oberoende av vilken betalningscykel (varje eller varannan månad eller kvartalsvis) elhandelsbolaget väljer att fakturera sina slutkunder. det att elhandlaren måste betala skatten till elnätbolaget månadsvis kommer att leda till att fakturering av slutkunden i allt större utsträckning kommer att tvingas övergå till månadsfakturering. Detta kommer att hända oberoende av vilken modell (ombuds eller grossistmodell) som väljs. Momsbetalningsfristen varierar i dag enligt bolagets storlek. Momsen betalas in månaden efter att fakturering skett. 4.3 Analys av faktureringstidsfrister Grundantaganden som gjorts vid planering av tidsfrister Vissa grundantaganden har gjorts när faktureringstidsfrister har planerats. Dessa baserar sig på information och inspel från Energimarknadsinspektionen, hubb-projekt, förslaget på framtida skattehantering, rådande praxis på elmarknaden, feedback från referensgruppen samt elhandels- och nätbolagens erfarenheter gällande de nuvarande kundernas betalningsbeteende. Det antas att: Nätbolaget fakturerar elhandlaren en gång i månaden. Nätbolaget i framtiden ansvarar för inbetalning av energiskatten på el i stället för elhandlaren. Modellen beaktar eventuella tekniska begränsningar dels inom mätvärdes- och datainsamling (hubben) och faktureringssystem. Den framtida centrala hubben antas leverera kvalitetskontrollerade faktureringsunderlag (data som möjliggör prissättning samt fakturering av både elhandlaren samt av slutkunderna) senast den 5:e vardagen efter leveransmånadens slut. Data som faktureringen baserar sig på levereras samtidigt till både nätbolaget och elhandlaren. Samma faktureringstidsfrister fungerarar både i ombudsmodellen och i grossistmodellen. 19 Copyright Gaia

20 Elhandlaren kommer fortsättningsvis att kunna fakturera sina slutkunder med sådana frister samt med sådan faktureringscykel som de bedömer lämplig dels för att kunna erbjuda god servicenivå, dels för att minimera sina slutkundsrisker och möjliggöra en optimering av faktureringskostnader. I analysen har Gaia dock antagit att den största delen av kunderna månadsfaktureras. Konsumenterna kommer att faktureras tidigast den 28:e dagen i månaden så som i dag. Detta har förutsatts av studiens referensgrupp och är i linje med dagens praxis. Modellen beaktar skattebetalningsdatum och det att nätbolaget i framtiden förväntas betala energiskatten för el. Utvärderingskriterier Vid analys och val av faktureringstidsfrister som skulle fungera på den svenska elmarknaden har vi använt följande utvärderingskriterier: 1. Faktureringsfristerna får inte orsaka onödiga kassa- eller likviditetsproblem eller onödig ackumulering av likvida medel för elhandlare eller nätbolag. 2. Den faktureringsfristmodell som föreslås förväntas medverka till att begränsa kreditriskerna mellan elhandlare och nätbolag genom att minska på de utestående fordringarna. Faktureringsfristerna är ett sätt att påverka kreditriskerna. 3. Modellen skall möjliggöra framtida utveckling av nya tjänster (t.ex. energieffektiviseringstjänster, efterfrågeflexibilitet, mikroproduktion). 4. Modellen skall inte orsaka betalningsproblem eller försämrad service för konsumenter eller andra kunder. 5. Även bolag med ett stort antal kunder bör kunna fakturera sina kunder utan större problem. 6. Modellen får inte ha negativ inverkan på konkurrensen på marknaden. Analys av två alternativa faktureringsfrister I tabell 3 beskrivs två alternativa faktureringsfristmodeller (den sk. Snabb modell (20 dagar) och den sk. Kassaflödesneutrala modellen (35 dagar)). I studien analyseras och demonstreras deras inverkan på elhandlare och nätbolag. Dessa två alternativ har valts för att demonstrera inverkan av kort- och längre betalningsfrist på aktörerna. På basen av analysresultaten har man kommit fram till en rekommendation som presenteras i kapitel 4.4. I den Snabba modellen har vissa slutkunder, främst företag, något kortare betalningstidsfrister och elhandlaren förväntas betala sina utestående fordringar till elnätsbolaget redan den 20:e dagen efter leveransmånadens slut. En orsak varför man valt att analysera en relativt kort betalningstidsfrist är att man vill demonstrera inverkan av en modell där man minimerar de 20 Copyright Gaia

21 utestående fordringarna till nätbolaget och därmed samtidigt riskerna i grossistmodellen. I den Kassaflödesneutrala modellen har slutkunderna något längre betalningsfrister och man räknar med fler dagar för utskick av fakturor, bland annat för att beakta batch-hantering 16 av privatkundernas fakturering. I modellen utgår man från att elhandlaren betalar sina utestående fordringar till nätbolaget den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Tidsfristen har valts för att kunna analysera en modell där man speciellt beaktat att elhandlaren ska hinna få in sina fordringar från slutkunderna före betalning till elnätbolaget sker. 16 Mindre kunder i större bolag faktureras ofta i batchar under flera dagar pga. tekniska och andra begränsningar. 21 Copyright Gaia

22 Tabell 3. Alternativa förslag på faktureringsfrister som analyserats. TRANSAKTION A. Snabb modell, (dagar efter MS ) 17 B. Kassaflödesneutral modell (dagar efter MS) Kommentar Mätdata till HUB (klart och kvalitetskontrollerat) HUB skickar faktureringsunderlag till EH Tid för EH att kunna skicka ut fakturorna (företag) EH skickar ut fakturorna (privat) Betalning till EH- slutkund företag Betalning till EH -slutkund privat 5 5 Nuvarande tid som krävs för att få in data efter leveransmånadsskifte (MS) är normalt 4-6 dagar. Det framtida kravet antas vara 5 vardagar. 5 5 Det antas att utskick till EH och NB kan ske samma dag som data är klart (se ovan). Ytterligare tidskrävande bearbetning behövs inte. NB fakturerar EH så fort data har fåtts in Företagen, (speciellt de större) faktureras normalt 1-2 dagar efter att data är tillgängligt Speciellt större bolag skickar ut fakturor i flera batchar pga. tekniska skäl och kundserviceskäl. I modell A utgås från att kunderna får fakturan så snabbt som möjligt. I modell B faktureras kunderna under ett tidsspann på ca. 7 dagar I dag används ofta dagars betalningsfrist men också längre tider förekommer för företag. Vissa kunder kan också ha kortare frister. Den Snabba modellen A. utgår från två veckors betalningstid för kunder. Det antas att över 90% betalar på förfallodag eller inom 5 dagar efter fakturans förfallodatum I båda modellerna betalar slutkunden tidigast den 28:e dagen såsom i dag. Det antas att de flesta bolag övergått till månadsfakturering. Betalning av energiskatt (NB) Betalning av skatt och nätavgifter från EH till NB Energiskatten betalas till skatteverket den 56:e dagen efter leveransmånadens slut. Skatten betalas senast den 26:e dagen varje månad. Skattebetalningen är kopplad till leveransen av el. Detta betyder att man övergått till måndsbetalning av skatten Fakturering sker en gång i månaden i analysen. EH betalar NB en klumpsumma en gång i månaden. 17 Leveransmånadsskifte = MS 22 Copyright Gaia

23 Analys av den Snabba tidsfristmodellen (20 dagar) I figur 10 illustreras tidsfristerna i den Snabba modellen där elhandlaren betalar elskatten samt nätbelopp till nätbolaget den 20:e dagen. Figur 11 presenterar en analys av kassaflöde och kassabalans i modellen. Figur 10. Den snabba modellen. Följande antaganden har gjorts i analysen som beskrivs i figur 11: Av den månatliga totalfaktureringen är 50 % elhandel, 28 % nätbelopp och 22 % skatt. Elhandlarens ingående kassa antas vara 30 % alternativt 50 % av månatlig fakturering. Inköp av el sker från elmarknadsplatsen Nord Pool Spot med jämn daglig betalning. Marginal 3 %, m.a.o. kostnad för el utgör 97 % av faktureringen. 95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33. Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 efter leveransmånadens slut. 23 Copyright Gaia

24 Figur 11. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget dag 20 efter leveransmånadens slut. 18 Figur 11 demonstrerar kassaflöde och kassabalansen samt betalningstransaktionerna mellan slutkunder, elhandlare och nätbolag vid två olika storlekar på elhandlarens ingående kassa. De gula kolumnerna demonstrerar betalningar. Dag 28 betalar slutkunderna 75%, dag 33 ytterligare 20 % och de resterande betalningarna kommer in dag 60. Nätbeloppet samt skatten betalas dag 20 av elhandlaren till nätbolaget. Den solida blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. Andra betalningar än elskatt, elenergi samt nätbelopp beaktas inte i den förenklade modellen. 18 Figur 11 beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar EH:s kassabalans vid betalning till NB på dag 20 efter leveransmånadens slut. Total volymen är uppdelad i elhandel, nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har olika elhandlares kassa i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner enbart inköp av el och betalning av nätkostnad beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna. 24 Copyright Gaia

25 Slutsatser: Eftersom EH ska betala NB innan kundernas betalningar kommer in kan EH få likviditetsproblem ifall ingångskassan är för låg. Betalning dag 20 är en för krävande modell och kräver en god likviditet av EH. Om elskatten samt nätavgiften betalas till nätbolaget innan kunderna betalat till elhandlaren måste elhandlaren ha en större kassakredit eller större ingående kassa. Analys av den kassaflödesneutrala tidsfristmodellen (35 dagar) I figur 12 illustreras tidsfristerna i den kassaflödesneutrala modellen. Figur 12. Den kassaflödesneutrala modellen. Följande antaganden har gjorts i analysen som presenteras i figur 13 (i övrigt gäller samma antaganden som i den Snabba modellen): 95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33 efter leveransmånadens slut. Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 35 efter leveransmånadens slut. 25 Copyright Gaia

26 Figur 13. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget senast dag Figur 13 demonstrerar kassaflöde och kassabalansen samt betalningstransaktionerna mellan slutkunder, elhandlare och nätbolag vid två olika storlekar på elhandlarens ingående kassa. De gula kolumnerna demonstrerar betalningar. Dag 28 betalar slutkunderna 75%, dag 33 ytterligare 20 % och de resterande betalningarna kommer in dag 60. Nätbeloppet samt skatten betalas dag 35 av elhandlaren till nätbolaget. Den solida blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. Andra betalningar än elskatt, elenergi samt nätbelopp beaktas inte i den förenklade modellen. 19 Figur 13 beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar EH:s kassabalans vid betalning till NB på dag 35 efter leveransmånadens slut. Totala volymen är uppdelad i elhandel, nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika elhandlarnas kassor i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner enbart beaktats inköp av el och betalning av nätkostnad. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna. 26 Copyright Gaia

27 Slutsatser: Beroende på storleken på elhandlarens ingående kassa kan likviditetsproblem uppstå innan kundernas betalningar kommit in. Modellen lämnar inte stora tidsmässiga marginaler och förutsätter därmed en effektiv fakturering. Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet) skulle underlätta kassabalansen. På grund av låga marginaler är en effektiv fakturering och indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt. Analys av den Snabba modellens och den Kassaflödesneutrala modellens inverkan på nätbolaget I figurerna 14a och 14b analyseras vilken inverkan den Snabba- och den Kassaflödesneutrala modellen skulle ha på nätbolagens kassaflöden. I modellen har man tagit i beaktande den månatliga betalningen av skatten till Skatteverket som antas ske på den 56:e dagen efter leveransmånadens slut. Nätbolaget har också andra utgifter. I normala fall betalar ett lokalnät sina avgifter till överliggande nät mellan dag efter leveransmånadens slut. Avgifterna till överliggande nät och andra el relaterade externa utgifter utgör grovt sett ca. 28 % av nätbolagets omsättning. Följande antaganden har gjorts i analysen som presenterats i figur 14a och 14b: Av den månatliga totalfaktureringen är 56% nätbelopp och 44 % skatt. I modellanalysen har ingående kassa valts till 30 alternativt 50 % av månatlig fakturering. EH betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 alt 35 efter leveransmånadens slut. NB betalar elskatten dag 56 efter leveransmånadens slut. NB betalar sina externa kostnader dag 32-35, kassatransaktioner från övriga löpande kostnader fördelas jämt under leverandmånaden. Investeringar har inte beaktats. 27 Copyright Gaia

28 Figur 14a. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag. Elhandlaren betalar nätbelopp och elskatt dag Figur 14a demonstrerar kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag vid två olika storlekar på nätbolagets ingående kassa då elhandlaren betalar nätbolaget nätbeloppet och elskatten dag 20. Bilden illustrerar även betalningstransaktionerna mellan elhandlare och nätbolag samt nätbolagets betalningar till överliggande nät och Skatteverket. Kolumnerna indikerar nätbolagets intäkter och betalningar då elhandlaren betalar dag 20. Nätbolaget betalar i båda alternativen utgifterna för överliggande nät kring dag 32 och betalning till Skatteverket görs dag 56. Andra betalningar än elskatt, personalkostnader samt nätbelopp beaktas inte i den här förenklade modellen. Den solida linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. 20 Figur 14a beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar Nätbolagets kassabalans då EH betalar nätkostnaden på dag 20 efter leveransmånadens slut. Totala volymen är uppdelad i nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika nätbolagens kassor i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. Figuren har som utgående kassatransaktioner enbart överliggande nätkostnader och betalning av löpande operativa kostnader, t.ex. kassatransaktioner härrörande till investeringar och kapitalkostnader har inte beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna. 28 Copyright Gaia

29 Figur 14b. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag. Elhandlaren betalar nätbelopp och elskatt dag Kolumnerna indikerar nätbolagets intäkter och betalningar då elhandlaren betalar dag 35. Andra betalningar än elskatt, personalkostnader samt nätbelopp beaktas inte i den här förenklade modellen. Nätbolaget betalar i båda alternativen utgifterna för överliggande nät kring dag 32 och betalning till Skatteverket görs dag 56. Den solida linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. 21 Figur 14b beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar Nätbolagets kassabalans då EH betalar nätkostnaden på dag 35 efter leveransmånadens slut. Total volymen är uppdelad i nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika nätbolagens kassor i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner beaktats överliggande nätkostnader och betalning av löpande operativa kostnader, t.ex. kassatransaktioner härrörande till investeringar och kapitalkostnader har inte beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna. 29 Copyright Gaia

30 Slutsatser: NB kan behålla en positiv kassabalans ifall ingående kassan hålls tillräckligt hög. I alternativet där EH betalar nätkostnad och skatt dag 35 kan kassabalansen vara kritisk om NB ska betala sina leverantörsskulder innan EHs betalning kommit in. Då skatten förfaller dag 56 får NB i princip en ränteintäkt för alt 36 eller 19 dagar på skattebeloppet Efter att alla till leverandsmånaden hörande transaktioner är gjorda har NBs utgående kassaposition förbättrats med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan NBs fakturerade nätkostnad och utgifter. Nätbolaget bär inga risker för slutkundens betalningsförmåga i en grossistmodell Faktureringsmodell och val av betalningsfrist inverkan på elhandlarens nyckeltal För att belysa hur ändringarna i faktureringsmodellerna inverkar på aktörernas finansiella position kan man med hjälp av nyckeltal beskriva eventuella ändringar. Ändringar i faktureringen och betalningsfristerna påverkar ett företags kassaflöde och kan ha en inverkan på eventuella behov för kortfristig finansiering. Typiska för ändamålet passande nyckeltal är: Omloppstid för kundfordringar Kassalikviditet Soliditet Nedan diskuteras faktureringsmodellernas påverkan på dessa nyckeltal Nyckeltalen baserar sig på bokslutsinformation och beskriver situationen för en viss dag m.a.o. vid slutet av verksamhetsåret (normalt kalenderåret). Nyckeltalen är en något förenklad beskrivning av bolagets position, t.ex. kan kassalikviditeten variera mycket under året och nyckeltalet fångar inte upp i vilken grad bolaget aktivt utnyttjar sina låne- och checklimiter. Vid tolkningar av nyckeltal bör också koncerntillhörighet beaktas och då är det skäl att samtidigt analysera koncernbokslutets nyckeltal parallellt med dotterbolagens nyckeltal. Det är också skäl att analysera flera olika nyckeltal samtidigt, t.ex. parallellt med soliditeten är det skäl att studera lönsamheten, förändringar (tillväxten) i omsättningen och likviditeten. 30 Copyright Gaia

31 Kundfordringarnas omloppstid i dagar Nyckeltalet visar hur länge försäljnings-intäkterna är fordringar innan de flyter in i företagets kassa. Nyckeltalet kalkyleras enligt formeln: Kundfordringar x 365 Omsättning för 12 månader Omloppstiden för kundfordringarna Ett typiskt nyckeltal som mäter faktureringens effektivit är omloppstiden på kundfordringar mätt i dagar. Detta nyckeltal beskriver hur många dagar kundfordringar i medeltal är obetalda innan kunden betalar sina räkningar. En kortare omloppstid är till fördel för företagets kassaflöde. För elhandelsbranschen finns det information om nyckeltal som baserar sig på publicerade bokslut och belyser situationen på en viss tidpunkt (normalt kalenderårets slut). Kundfordringarnas omloppstid varierar kraftigt för de olika elhandlarna och omloppstiden kan också variera betydligt under verksamhetsåret. Medelvärdet på omslopptiden för ett urval av elhandlare med en omsättning över 300 milj. kronor var för år dagar och medianen 40 dagar (se närmare figur 15). Faktureringsmodellernas inverkan på omloppstiden Ändringar i faktureringsvolymen, faktureringsfrekvensen och betalningsfristerna påverkar förstås nyckeltalet. Ifall elhandlaren i grossistmodellen bibehåller den nuvarande betalningsfristen, även om faktureringsvolymen ökar, så kommer omloppstiden att bibehållas eftersom både kundfordringarna och omsättningen ökar i samma takt. Troligen kommer en del av elhandlarna systematiskt att övergå till månadsfakturering för att hålla uppsikt över kundfordringarna och för att kunna klara av sina åtaganden gentemot nätbolagen. Detta kan ha en positiv inverkan på omloppstiden som i detta fall betyder att utestående fordringar skulle flyta in i kassan snabbare. 31 Copyright Gaia

32 Figur 15. Beskrivning av kundfordringarnas omloppstid för ett urval av elhandelsbolag (handel med elektricitet 35140) med en omsättning över 300 miljoner kronor. Källa: Bolagens årsredovisning, UC Affärsfakta Soliditet vs kassalikviditet som mått på betalningsförmåga Ett företags långsiktiga betalningsförmåga kan beskrivas med nyckeltalet soliditet och företagets kortsiktiga betalningsförmåga med kassalikviditet. Nyckeltalet soliditet visar hur stor andel av ett företags tillgångar är finansierat med ägarens eget kapital. Ju större andel eget kapital desto högre och bättre soliditet. God soliditet innebär mindre finansiell risk för fordringsägare och därmed troligen en bättre förmåga att klara av åligganden på längre sikt. God soliditet kan t.ex. bero på att företaget gjort vinst som investerats tillbaka i företagets verksamhet. Samtidigt behöver en lägre/sämre soliditet inte nödvändigt betyda en överstor finansiell risk, utan kan t.ex. indikera att företaget har utnyttjat främmande kapital till lönsamma investeringar. God soliditet är inte alltid nödvändigtvis bra för företaget, det kan i vissa fall vara en indikation på att företaget inte har investerat i utvecklingen av sin verksamhet eftersom andelen främmande kapital är låg. Under en tillväxtfas kan låg soliditet var godtagbart, men på lång sikt och på en mogen marknad är låg soliditet troligen ett tecken på dålig lönsamhet. Nyckeltalet soliditet meddelas ofta i procent (%). Det beräknas genom att jämföra det egna kapitalet i balansräkningen med balansomslutningen m.a.o. visar det hur mycket eget kapital företaget har i förhållande till totalkapitalet. Nyckeltalet är oberoende av vilken bransch det är 32 Copyright Gaia

33 frågan om, och dess tolkning påverkas av hur kuranta egendomsposterna i balansräkningen är. Soliditet i % beräknas enligt formeln: Kassalikviditet är nyckeltal för likviditet. Nyckeltalen mäter företagets möjlighet att klara av kortfristiga skulder med finansieringstillgångar och omsättningstillgångar. Med hjälp av nyckeltalet kan man följa hur företagets finansiella ställning utvecklas årligen. En högre kassalikvidet indikerar att företaget kan klara av sina kortfristiga åligganden som t.ex. leverantörsskulder. Vid tolkning av nyckeltalet skall man dock beakta hur kuranta och likvida finansieringstillgångarna är, detta kan förstås var svårt för en utomstående utan djupare insikt i företagets verksamhet. (Eget kapital + reserver)x100 Balansomslutning erhållna förskott Kassalikviditet beräknas enligt formeln: Omsättningstillgångar varulager Kortfristigaskulder För både soliditet och kassalikviditet finns det riktvärden för nyckeltalen. För att soliditeten kan bedömas som god skall soliditetsprocenten överstiga 40 %. Ifall den är under 20 % tolkas den som svag och otillräcklig ur en risksynvinkel. Kassalikviditeten skall åtminstone vara större än 100% och en kassalikviditet på 200% anses vara god. x 100 I bilderna (figur 16a, 16b och 16c) nedan presenteras en jämförelse mellan soliditet/kassalikviditet, kassalikviditet/rörelseintäkt och soliditet/rörelseintäkt för bolag inom elhandelsbranschen 23 med en volym som överstiger 1 miljon kronor. Enligt tillgänglig information överskrider majoriteten av bolagen de riktvärden som ställs på nyckeltalen. Det bör dock noteras att vissa bolag har en soliditet som är mindre än 20 % och en kassalikviditet som är under 100%, men informationen möjliggör inte en närmare analys av orsakerna. I vissa fall kan det vara en fråga om dotterbolag till koncerner där kapitalet och kassan optimeras till koncernnivå. 23 De tre största aktörerna (Vattenfall, E.On och Fortum) är inte inkluderade. 33 Copyright Gaia

34 Figur 16a. Beskrivning av förhållandet mellan soliditet och kassalikviditet för elhandelsbolagen. Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag, 2016:1. Figur 16b. Beskrivning av elhandelsbolagens kassalikviditet och bolagets volym (rörelseintäkt). Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag. 34 Copyright Gaia

35 Figur 16c. Beskrivning av elhandelsbolagens soliditet och bolagets volym (rörelseintäkt). Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag. Faktureringsmodellernas inverkan på nyckeltalen I grossistmodellen kommer elhandlarens kundfordringar att öka med ett belopp som motsvarar nätkostnaderna. Samtidigt kommer dock elhandlarens leverantörsskulder (skuld till nätbolaget) också att öka med samma belopp. Beroende på hur elhandlaren kommer att förhålla sig till faktureringsfrekvensen och därmed storleken på kundfordringarna, kommer den kortfristiga betalningsförmågan att påverkas. Allmänt taget kan det antas att de nya faktureringsmodellerna och ändringarna i skatteansvar kommer att sporra aktörerna att minska kundfordringarna och troligt är att kassalikviditeten hålls på samma nivå eller kanske rent av förbättras. I ombudsmodellen kan man bedöma att inverkan är neutral eftersom faktureringsvolymerna inte kommer att öka. För nätbolaget kan skatteansvaret ha en inverkan ifall balansen mellan leverantörsskulder och kundfordringar rubbas avsevärt. Faktureringsmodellernas påverkan på soliditeten sker främst via ändringar i aktörernas lönsamhet. De nya modellerna kommer visserligen att kräva en del investeringar som kortsiktigt kan påverka soliditeten ifall de finansieras med främmande kapital. Detta kan för de mindre aktörerna ha en betydelse ifall ägaren inte har möjlighet att delta med eget kapital i investeringen. För aktörer som hör till en större koncern torde detta inte vara ett problem. 35 Copyright Gaia

36 4.4 Rekommenderade tidsfrister En framtida samfaktureringsmodell kommer att kräva att faktureringsfristen mellan elhandlaren och nätbolaget regleras för att säkra att nätbolaget får sina betalningar i tid och att skattebetalning är möjlig inom givna tidsramar samt för att begränsa motpartsriskerna mellan elhandlaren och nätbolaget. Det är möjligt att en branschöverenskommelse kunde vara tillräcklig som lösning. I figur 17 beskrivs de rekommenderade tidsfristerna som analysen kommit fram till. Den grundläggande rekommendationen i faktureringsfristmodellen är att betalning mellan elhandlare och nätbolag sker dag 35 efter leveransmånaden är slut. I modellen har man gjort vissa antaganden som beskrivits nedan. De baserar sig på det man vet om kundernas betalningsbeteende, nuvarande faktureringssystem och praxis, branschöverenskommelser som gäller fakturering, antaganden om ändringar i framtida skattehantering, hur man antar att fakturaunderlagsdata kommer att hanteras av hubben och den kassaflödesanalys som gjordes i kapitel 4.3. Vissa antaganden innehåller osäkerhetsmoment som man säkerligen kommer att få mer klarhet i när en detaljerad planering görs efter eventuellt beslut gällande samfakturering. Antaganden: HUBen levererar faktureringsunderlag till elhandlare (EH) och nätbolag (NB) den 5:e vardagen efter leveransmånadsskiftet (MS). EH betalar NB en gång i månaden, den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Elhandlaren får välja sina faktureringsfrister gentemot kunden. Antagandet är att månadsfakturering kommer att bli den framtida normen för de flesta men inte alla kunder. Privatkundernas fakturor förfaller tidigast den 28:e dagen, som i nuläget. Dag 33 förväntas de flesta betalningar (95 %) vara inne. Energiskatten för el betalas i framtiden till Skatteverket av nätbolaget 24 * dag 56 efter leveransmånadens slut. Skatten betalas alltid den 26:e varje månad. 24 I dag betalas energiskatten för el av elhandelsbolaget men det finns planer på att ändra detta fast inget beslut ännu tagits. I analysen antas att nätbolaget betalar skatten. 36 Copyright Gaia

37 Figur 17. Rekommenderade tidsfrister i samfakturering. Slutsatser: Modellens tidsfrister kan förväntas fungera tillräckligt bra för både kunder, elhandlare och nätbolag. Betalning till nätbolaget den 35:e dagen lämnar tillräckligt med tid till elhandlaren för att få in sina utestående fordringar i fall 95% av kunderna förväntas betala senast dag 33 efter leveransmånadens slut. Ifall man jämför modellen med en modell där betalning mellan elhandlare och nätbolag skulle ske tidigare, tex. dag 28 efter leveransmånadens slut, kan man konstatera att modellen fungerar bättre pga. elhandlaren hinner få in sina utestående fordringar i tid och inte är tvungen att ha en så stor ingående kassa. (se bilaga 1 där ett exempel presenteras på kassaflödesanalys på en modell där betalningen till nätbolaget skulle ske dag 28). Beroende på den ingående kassans storlek kan likviditetsproblem uppstå innan kundernas betalningar kommit in. Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet) skulle underlätta kassabalansen för elhandlaren. På grund av låga marginaler är en effektiv indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt. Tidsfristerna kommer i praktiken att kräva att en större del av fordringarna faktureras månatligen från slutkunden än vad som är läget i dag. Möjligheten och friheten att fakturera de mindre kunderna med lägre frekvens kommer dock fortsatt att finnas i modellen om detta bedöms som ändamålsenligt (gäller grossistmodellen). I ombudsmodellen finns dock begränsningar, eftersom faktureringsfristerna måste koordineras med nätbolaget i fall elhandlaren vill avvika från månadsfakturering av slutkund eftersom nätbolagets utestående fordringar sätts på ett motpartskonto och nätbolaget är fordringsägare. En övergång till månadsfakturering av fler kunder kommer att påverka speciellt privatkunder samt mindre företagskunder genom att den stora andelen mindre kunder som i dag kvartalsfaktureras eller faktureras varannan månad förväntas övergå till månadsfaktura. De allra minsta kunderna kan eventuellt i grossistmodellen fortsättningsvis faktureras varannan månad eller en gång i kvartalet. Dessa är främst fritidsbostäder, lägenhetskunder och de minsta företagen. I fall månadsfakturering av slutkunder tas i bruk i större omfattning än i dag (vilket den rekommenderade faktureringsfristmodellen kombinerat med nätbolagets skatteplikt de facto 37 Copyright Gaia

38 kräver) kan det förväntas att de utestående kundfordringarna minskar i både grossistmodellen och ombudsmodellen. I förslaget om framtida faktureringsfrist bedöms nätbolaget ha god tid på sig att betala in skatten och skattehanteringen kommer inte att förorsaka några kassarelaterade problem för nätbolaget om nätbolaget har en tillräckligt stor ingående kassa. Eftersom nätbolaget inte behöver betala in skatten förrän dag 56 efter leveransmånadens slut så kommer nätbolaget att få in skattebetalningen över 20 dagar före skatten ska betalas in till Skatteverket. Detta betyder att de utestående fordringarna mellan elhandlaren och nätbolaget minskar och risken mellan elhandlaren och nätbolaget därmed också reduceras jämfört med om elhandlaren skulle betala senare än i förslaget. Kortare tidsfrister mellan elhandlare och nätbolag minskar också behovet av säkerhet i de fall elhandlaren skulle hamna i ett läge där det uppstår ett säkerhetskrav (se kapitel 6 för förslag på säkerhetslösning). Rekommendationen antar att de processer som planeras är effektiva och ändamålsenliga. De verkliga tekniska begränsningarna är inte ännu kända och därmed finns en del osäkerhet i de exakta tiderna som krävs i de olika faserna av faktureringsprocessen. En övergångstid kommer antagligen behövas före man kan ta i bruk rekommendationen med betalning dag 35 mellan elhandlare och nätbolag. Det rekommenderas att betalningsfristen på 35 dagar ökas under en övergångsperiod som är (tex. 1-3 år) med 5 till 10 dagar för att säkra att elhandlarna klarar av processen och har tid att effektivisera sina fakturerings- och kravhanteringsprocesser. Samtidigt kan hubbens funktion kvalitetssäkras och optimeras. En övergångstid med längre frister minskar också risken för att elhandlare får förseningar i sina betalningar som kan leda till onödiga säkerhetskrav. En närmare utvärdering av inverkan på olika aktörer och på konkurrens görs i kapitel Copyright Gaia

39 5 Beskrivning av kreditrisker samt lösningar för att begränsa risker på elmarknaden 5.1 Kreditrisker Slutkundernas betalningsstörningar och eventuella konkurser överförs via elhandlaren till nätbolagen på olika sätt beroende på vilken typ av faktureringsmodell som har valts. I en grossistmodell är det elhandlaren som drabbas om kunderna inte klarar av att betala sina åligganden. Beroende på kundfordringarnas storlek kan de finansiella problemen som de förorsakar elhandlaren sedan överföras via en kedjeeffekt till nätbolagen. I ombudsmodellen, där elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget, kommer slutkundernas betalningsproblem att drabba elhandlaren och nätbolaget likvärdigt, m.a.o. fördelas en utebliven betalning i förhållande till faktureringen. Figur 18. Marknadens struktur samt illustration av de huvudsakliga kreditriskerna mellan de olika marknadsparterna som involveras i samfaktureringen. Källa: Gaia Slutkundernas kreditrisk Storleken på kreditriskerna gällande slutkund är densamma i de granskade samfaktureringsmodellerna och i nuläget. Kundernas kreditvärdighet förväntas inte ändras i och med att en samfaktureringsmodell införs. 39 Copyright Gaia

40 Som utgångspunkt i granskningen av slutkundernas kreditrisker har vi använt information om nuläget gällande betalningsstörningar och kreditförluster. 25 Kreditrisken påverkas primärt av kundvalet och den granskning av kundens kreditvärdighet som görs vid kundval, tidsfristerna som ges till kunden för betalning, effektiv kravhantering samt uppsägnings- och frånkopplingsmöjligheterna vid utebliven betalning. I tabell 2 på beskrivs det typiska betalningsbeteendet för kunder på elmarknaden. Privatkunder De flesta privatkunder betalar vid förfallodag och över 95 % av kunderna förväntas betala inom 1-5 dagar efter förfallodag. 26 Andelen fordringar som går till inkasso är normalt kring 2 %. Betalningsbeteendet varierar dock något i olika nät- och elhandelsbolag. Enligt inkassobolagen lär sig kunderna relativt snabbt vilka förseningar är möjliga utan att man hamnar i en kostsam inkassoprocess, vilket påverkar betalningsbeteendet. Trots att en del av kunderna alltid förblir kroniskt försenade så betalar även dessa förr eller senare pga. risken för frånkoppling och för att el är en nödvändighetsvara. En mycket liten andel av kunderna låter bli att betala och måste avskrivas. Denna andel estimeras vara under 0,2%. Avskrivningar görs främst i samband med att kunder flyttar och betalning uteblir. I praktiken är el-branschens privatkunder bra betalare och utgör därmed en mycket låg risk för verksamheten. De avskrivna betalningarna anses främst utgöra en kostnad för elnätsbolaget och elhandlaren och orsaker normalt inga problem för kassahanteringen. Pga. de låga marginalerna i elhandel kan dock en stor andel slutkunder med utebliven betalning ha en viss inverkan på elhandlarnas lönsamhet. För en enstaka privatkund som skulle förlusten i snitt ackumuleras till ungefär halva årets fakturering. Näringsidkare Flesta företagskunder är bra betalare. För det mesta betalar kunderna vid förfallodag och över 95 % av kunderna förväntas betala inom 1-5 dagar efter förfallodagen. Inom de minsta bolagen finns det en relativt stor grupp som försenar sig med betalningarna. Även i den här gruppen antas det dock att fordringarna betalas, eftersom elen är en nödvändighetsvara. Andelen som går till inkasso är normalt kring 2 %, men detta varierar mellan olika bolag. Även i de här grupperna antas kreditförlusterna röra sig i spannet 0,2-0,5 %. I den här kundgruppen kan en enstaka kunds inverkan på elhandlaren eller nätbolaget vid utebliven betalning vara större. 25 Informationen har fåtts genom intervjuer och datainsamling från ett antal aktörer samt information från UC. 26 Det råder relativt stor osäkerhet om den genomsnittliga andelen kunder i procent som betalar vid eller före förfallodag. Uppgifterna som fåtts från olika elhandlare och nätbolag tyder på att bolagen förmodligen kan ha något olika sätt att definiera betalning på förfallodag eller processer för att följa upp betalningarna i sina system. 40 Copyright Gaia

41 Eftersom betalningsfristen för bolagen i normala fall är dagar, kan de utestående fordringarna ackumuleras i ungefär 3-5 månader beroende på hur effektiv elhandlarens fakturerings- och kravhanteringsprocess är. Processen för frånkoppling är inte lika reglerad som för konsumenterna och kan därmed förväntas vara kortare. En effektiv process är delvis en avtalsfråga när det gäller företag. De små och mellanstora företagskunderna som inte klassas som energiintensiva 27 kan orsaka kassaproblem främst för de mindre elhandlarna och elhandlare som nyligen etablerat sig på marknaden, speciellt om de inte tillhör en större koncern. De uteblivna betalningarna bedöms dock inte ha en större inverkan på elhandlarens eller nätbolagets verksamhet och utgör inte en stor risk, förutsatt att faktureringen är någorlunda spridd på flera kunder och att ingen enstaka kund har en dominerande ställning. Högspänningskunder Det är främst de större högspänningskunderna som kan förorsaka problem för en enstaka elhandlare och nätbolag vid en utebliven betalning. Problem kan förekomma när de största kundernas volymer utgör en stor andel av en enstaka elhandlares eller nätbolags omsättning. Slutkundens konkurs eller obestånd utgör den största risken för en elhandlare eller ett nätbolag. Om kunden står för en stor del av elinköpet på nätbolagets område eller en betydande del av en elhandlares omsättning, gäller det att noggrant överväga motpartrisken som kunden står för. Kundens kreditvärdighet och information om betalningsbeteende är förstås av största betydelse då kundval görs. Eftersom högspänningskunder kan ha specifika behov kan det för en del elhandlare finnas hinder för att välja dem som kunder. Nätbolagen som monopolaktör skall i sin tur per definition alltid betjäna de kunder som är verksamma på nätområdet. Dispositiva kunder Samfaktureringslösningarna som har presenterats av Ei har lämnat utrymme för en modell där alla kunder inte samfaktureras. Dispositiva kunder är kunder som inte skulle behöva samfaktureras men som vid behov kunde samfaktureras om kunden så önskar. Enligt förslag som presenterats i tidigare studier skulle det kunna gälla följande kundgrupper: högspänningskunder kunder anslutna till regionnät kunder med speciella förhållanden De allra största förbrukarna som är kopplade till regionnäten eller kunder som har specialavtal (tex. kommunal gatubelysning har nämnts i intervjuer) kan vara sådana kunder. Dessa kunder kan ha komplexa, skräddarsydda tariffer och ofta manuell beräkning av faktura. De har också i vissa fall behov av aktiv kontakt med nätbolaget i abonnemangs-, elkvalitets- och tariff frågor. 27 Stor förbrukning av energi tex. tillverkande industri. 41 Copyright Gaia

42 Regionnätskunder står för en stor volym på marknaden Regionnäten utgör länken mellan stamnät och lokalnät och finns i huvudsak inom spänningsnivåerna 40 kv till 130 kv. Det finns fem elnätsföretag som äger och driver regionnät. De tre stora regionnäten ägs av Vattenfall, E.ON och Ellevio, som står för över 95 procent av den överförda energin på regionnäten. Totalt levererar regionnäten el till omkring 600 större industrikunder och till gränspunkter till underliggande lokalnät. I det senare fallet utgör regionnätet ett överliggande nät till lokalnätet. De 600 största regionnätskunderna står för 75 % av den levererade volymen. Industrikundernas förbrukning kan estimeras vara ungefär TWh. 28 Eftersom de allra största kunderna står för en avsevärd volym, har deras dispositivitet en stor betydelse speciellt för vissa större elhandlare och nätbolag när det gäller risker samt kassaflöde. Det är främst de största elhandlarna Vattenfall, E.On samt Fortum som har sådana bolag som kunder, men en del av dem köper sin el från andra leverantörer i Sverige, direkt från NordPool eller från utländska leverantörer. De energiintensiva kunderna kan utgöra en mycket stor andel av elhandlarens försäljningsvolym och därmed kan deras dispositivitet ha en stor betydelse för den enstaka elhandlaren, speciellt om elhandlaren inte är en integrerad leverantör och kunden inte köper både el- och nättjänster. Att exkludera den här kundgruppen från samfakturering skulle därmed ha en relativt stor betydelse för riskhantering speciellt i grossistmodellen, där slutkundens motpart gällande nätbetalningar samt energiskatter för el skulle vara elhandelsbolaget. Ifall elhandelsbolagen samfakturerar kunderna kommer kreditriskerna för elhandlaren att öka avsevärt. Det samma gäller kravet på kompetens gällande kunskap om de mer komplexa nättariffstrukturerna och faktureringen för de största kunderna. Motpartsrisken för nätbolaget kommer inte att förbli densamma som i dag även om regionnätskunderna skulle vara dispositiva i en framtida samfaktureringsmodell och nätbolaget fortsättningsvis skulle fakturera de här kunderna. Det beror på att skatteplikten överförs till elnätsbolagen. Därmed ökar nätbolagets utestående fordringar avsevärt jämfört med nuläget. Minskade risker för elhandlare om en del av kunderna är dispositiva En dispositiv behandling av de allra största kunderna kan i fortsättningen minska elhandlarnas riskexponering, eftersom energiskatteansvaret överförs till nätbolaget. Nätbolagets riskexponering ökar däremot i motsvarande grad. 29 Till sammanhanget hör att två av regionnätsbolagen hör till integrerade bolag, vilket kan ha betydelse för bolagens riskexponering när man ser på dem på koncernnivå. 28 Energimarknadsinspektionen, Leveranssäkerheten i elnäten 2013, Statistik och analys av elavbrotten i Sverige, Ei R2015:14 29 Detta beror dock inte på den elhandlarcentriska modellen och samfakturering, utan på att skatteverket ändrar sina regler år Copyright Gaia

43 När det gäller högspänningskunder som är anslutna till lokalnät är frågan inte lika entydig. I den här studien rekommenderas det att det främst skulle vara de regionnätsanslutna högspänningskunderna som är dispositiva men att man även i specialfall kan tänka sig att vissa andra högspänningskunder kan vara dispositiva. Detta skulle gälla speciellt om det är frågan om komplex fakturering. I dessa kundgrupper kan man dock anta att många kunder också i fortsättningen vill ha samfaktura. Producenter En ingående studie av producenternas fakturering har inte hört till studiens scope. Det antas dock att de större produktionsenheterna (inte småskalig/mikroproduktion) sannolikt borde hanteras på samma sätt som i dag. Det rekommenderas att frågan om hur producenter ska faktureras utreds mer i detalj när ett beslut har tagits om en samfaktureringsmodell. Elhandlarens riskprofil Kreditbetygen är ett mått på kreditvärdighet Elhandlaren är ett företag bland andra och ur ett affärs- och riskperspektiv skall de granskas på samma sätt som andra företag. Ur ett motpartsperspektiv är ett kreditbetyg, som har till uppgift att beskriva förtagets kreditvärdighet, ett utmärkt verktyg och beslutsunderlag vid kundval. Det har blivit praxis att skaffa information om motpartens kreditvärdighet/kreditbetyg. I dagens läge är det helt normalt att basera beslut angående affärskontakter och kundval på motpartens kreditbetyg. Ett kreditbetyg/riskklass är en uppskattning av sannolikheten att ett företag kommer på obestånd inom en viss framtid, normalt inom en tidsperiod på 12 månader. På marknaden finns ett antal internationella kreditvärderingsinstitut (S&P, Moody s, Fitch) och kreditupplysningsföretag (UC Affäresdata, Bisnode mfl) som tillhandahåller information om företagens kreditvärdighet. Kreditvärderingsinstitutens tjänster består främst av kreditbetyg (klassade i AAA/AA/A/BBB/BB osv.) som företaget själv anskaffar för att kunna presentera en uppskattning av sin kreditvärdighet till finansiärer, affärskontakter, kunder och potentiella leverantörer. Kreditupplysningsföretagens information (gällande både privatpersoner och företagskunder) finns att köpa och ofta publicerar upplysningsföretagen branschdata på företagens kredit- eller riskklasser, t.ex. har UC Affärsdata ( publicerat information om elhandelsbranschen. Kreditupplysningsföretagens information baserar sig på en s.k. riskprognos som anger sannolikheten för att ett företag kommer på obestånd beräknat utifrån en dataanalys. Denna typ av kreditinformation är lätt att inskaffa, men svagheten med den är att den baserar sig enbart på publicerad bokslutsinformation och att informationen är beräknad utifrån en dataanalys. Av kostnadsskäl finns det inte möjlighet till någon djupgående företagsanalys (gjord av kreditupplysningsföretaget) och diskussion med företagsledningen för att bättre uppskatta motpartsriskerna och mera i detalj motivera uppskattningen. 43 Copyright Gaia

44 Vissa elhandlare har skaffat sig kreditbetyg av de internationella kreditvärderingsinstituten. Allmänt anser man att dessa utvärderingar har en större tillförlitlighet än informationen från kreditupplysningsföretag, då det i kreditvärderingsinstitutens utvärderingar ingår både en djupanalys av företaget och en rätt omfattande intervju och diskussion med företagsledningen. De aktörer som skaffat denna typ av kreditbetyg är normalt större, internationellt aktiva aktörer eller aktörer som vill skaffa finansiering på den internationella marknaden. Kostnaderna för denna typ av kreditbetyg står företaget själv för och motivationen till att skaffa ett kreditbetyg är ofta att finansiärerna (potentiella aktieägare och värdepappersinvesterare) kräver det. I vissa specialfall kan kunderna också kräva ett kreditbetyg på en viss miniminivå för att godkänna bolaget som sin leverantör. För bägge typer av information är det av avgörande betydelse om bolaget är fristående eller om det ingår i en koncern. I fall bolaget hör till en koncern är utgångspunkten att moderbolagets kreditvärdighetsnivå bestämmer maximinivån på dotterbolagets kreditbetyg eller riskklass. Vid koncernutvärderingar utgår man ifrån att det är koncernen som slutligen beslutar om dotterbolagens framtid vid eventuella finansiella problem. På samman sätt kan man resonera kring företagens kreditvärdighet jämfört med ett lands kreditvärdighet: normalt kan inte företagens kreditvärdighet överstiga landets kreditvärdighet. UC Riskklasser ger en snabb överblick över kreditrisken inom elhandelsbranschen. UC klassificerar företagen mellan 1 och 5, där 5 anger låg risk och 1 hög risk. Riskklasserna grundar sig på UCs riskprognos där prognosen anger sannolikheten för att företaget kommer på obestånd inom 12 månader och är beräknad utifrån en dataanalys. Enligt informationen i figur 19a och 19b klassas de flesta av bolagen endera till riskklass 5 eller 4. Om det antas att den av kreditupplysningsföretagen publicerade riskinformationen ger en tillräckligt objektiv bild av branschens motpartsrisker kan man konstatera att den ger en indikation om att elhandelsbranschen som helhet anses vara kreditvärdig (se också diskussionen kring kreditupplysningen nedan). Denna uppskattning baserar sig dels på branschens specifika karaktär gällande levererade tjänster elen är en nödvändighetsvara dels på det att majoriteten av aktörerna hör till koncerner där koncernmodern är en kommun (en kommun bedöms ur kreditperspektiv alltid vara relativt säker eftersom kommunen i slutändan är skattefinansierad). Eftersom elektricitet är en nödvändighetsvara är det mycket sällsynt att man lämnar elfakturorna obetalda. I de fall detta sker är det ofta fråga om konkursläggning av verksamhet eller, gällande enskilda privatpersoner, större ekonomiska problem. Elhandelsbranschens riskklasser kan jämföras med hela svenska näringslivets riskklasser och enligt UC Affärsfaktas statistik har det svenska näringslivet ett medelvärde på riskklassen på 4,03 och en median på 4,0 30. Utgående från detta resonemang kan man dra slutsatsen att branschens kreditvärdighet överlag är på god nivå. 30 UC Affärfaktas företagsstatistik ( företag) gällande alla branscher och en volym (omsättningen) som är större än 1 miljon kronor men mindre än 3 miljarder kronor. 44 Copyright Gaia

45 Figur 19a. Riskklasser för elhandelsbranschen, antal bolag. Källa: UC Branschrapport, Energibolag 2016 Figur 19b Riskklasser för elhandelsbranschen i förhållandet till verksamhetensvolym. Källa: UC Branschrapport, Energibolag 2016: De tre största aktörerna (Vattenfall, E.On och Fortum) är inte inkluderade 45 Copyright Gaia

46 Kreditinformationen baserar sig på riskprognoser och sannolikheter Kreditupplysningsföretagens riskprognoser utgår från samma principer som de internationella kreditvärderingsinstitutens riskprognoser (kreditbetygen). Båda modellerna baserar sig på en statistisk sannolikhet för att företaget skall få finansiella problem (bl.a. att företaget inte klarar av att sköta sina åliggande gällande skulder, räntor och amorteringar eller hamnar i ett konkursförfarande) inom en period på 12 månader. Man talar om PD%, probability of default, med en viss tidshorisont. I figur 20 jämförs PD procenten mellan kreditupplysning (i detta fall UC Affärsfakta) och de internationella kreditbetygen. Även om default-definitionerna inte är identiska och därmed inte fullt jämförbara, kan man anse att jämförelsen i detta samband ger en tillräckligt riktig bild av situationen. Kreditbetygklasserna klassificeras med bokstäverna AAA CCC, där AAA är en utmärkt kreditklass med mycket liten PD % (< 0,003 %) och CCC sämsta klassen innan finansiellt obestånd med en PD % på > 30 %. Gränsen till god kreditklass går vid BBB-. När man ritar kreditbetygen på en logaritmiskskala ser man tydligt att PD% varierar tiofalt mellan de olika nivåerna (se närmare figur 20). Kreditklassen BBB och riskklassen 4 mycket låg risk utgår från samma nivå PD% 0,24% respektive 0,25%. Skillnaderna i utvärderingsprocesserna i modellerna är dock betydliga och internationella kreditbetyg baserar sig på djupgående företagsanalyser och anses mera pålitliga. Trots detta har kreditutvärderingsinstituten fått en rätt hård kritik för att inte göra sitt jobb tillräckligt bra, senast under finanskrisen då instituten anklagades för att bristfällig information. Det är alltid skäl att minnas att all kreditutvärdering baserar sig på sannolikheter och de ger ingen absolut sanning. Figur 20. Jämförelse mellan UC:s riskprognos och de internationella kreditvärderingsinstitutens klassificering. Källa UC, EIOPA, Gaia 46 Copyright Gaia

47 Elhandlarens risker är dock inte enbart beroende på kreditrisker förorsakade av kundfordringar. Också risker som härrör sig från den valda affärsmodellen kan påverka risknivån. Ifall dessa risker förverkligas kan de medföra ekonomiska problem för elhandlaren. Ett exempel på aspekter som kan förorsaka problem är elhandlarens val av riskpolicy: problem kan uppstå om policyn inte i tillräcklig grad beaktar marknadsriskerna gällande elpris. Denna typ av risker borde återspeglas i bolagens kreditvärdering. Att utreda detta ligger dock inte inom ramen för uppdraget. 5.2 Lösningar för att begränsa riskerna Risker som slutkunden kan förorsaka till elhandlaren samt hur de kan hanteras En effektiv fakturerings- och kravprocess samt korta tidsfrister En effektiv faktureringsprocess med korta ledtider samt effektiv kravhantering är ett av de bästa sätten att begränsa kreditrisker som kan orsakas av en slutkund. För tillfället är det vanligt att konsumenter samt de minsta företagen kvartalsfaktureras eller faktureras varannan månad för att optimera operativa kostnader som förknippas med speciellt pappersfaktura. En övergång till månadsfakturering från tex. kvartalsfakturering minskar de utestående fordringarna avsevärt för de mindre kunderna, i de kvartalsfakturerade kundernas fall till under hälften. Däremot har en övergång till månadsfakturering inte så stor inverkan på elhandlarens risker, eftersom leveransvolymen för en enstaka kund som inte betalar inte är stor. Riskerna som förknippas med privatkundernas uteblivna betalningar är låga och har i flesta fall mycket liten inverkan på elhandlarnas kassahantering. Det rekommenderas att elhandlarna själva avgör med vilken frekvens de fakturerar sina slutkunder. De större kunderna är idag i allmänhet månadsfakturerade och de största kunderna får sin faktura genast efter leveransmånadsskiftet. Gällande de större kunderna kan utestående fordringar begränsas främst genom kortare förfallotider samt en snabb och effektiv kravhanteringsprocess. Idag rekommenderas det på branschen att betalningsfristen inte överstiger 30 dagar. 32 En elhandlare kan dock erbjuda längre förfallotid i fall detta ses som en konkurrensfördel. Detta ökar dock de utestående fordringarna och därmed riskerna. I Sverige rekommenderas det generellt att betalningsfristen för slutkunder är under 30 dagar för att begränsa kreditriskerna och underlätta kassahantering. Kortare betalningsfrister underlättar elhandlarens kassahantering i en framtida samfaktureringsmodell. 32 Sedan våren 2013 gäller i Sverige en ny lagreglering för betalningstid och dröjsmålsränta. Den reglerar att en fordran skall betalas senast trettio dagar efter det att säljaren framställt krav på betalning, d.v.s. från det datum fakturan ställts ut. Mellan företagare får längre betalningstider gälla bara om säljaren uttryckligen har godkänt det t.ex. i ett avtal. 47 Copyright Gaia

48 Uppsägning av avtal och frånkoppling Konsumenter/ privatkunder Vid bristande betalning kan elhandlaren i sista hand, efter att påminnelse och inkassoförsök har misslyckats, säga upp avtalet och genomföra frånkoppling. Gällande konsumenter skall en särskild procedur genomgås innan frånkoppling får ske. Processen för frånkoppling innebär bland annat att elanvändaren måste delges information innan frånkopplingen sker samt att ett meddelande skall skickas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får sin el överförd. Proceduren framgår av ellagen och av de allmänna avtalsvillkoren för konsument. 33 Avslutande av konsumentens leverans vid utebliven betalning kan ske tidigast dag efter fakturans förfallo och efter inkasso påbörjats. Detta förutsätter dock att företaget har en effektiv fakturerings-, inkasso- och frånkopplingsprocess och att delgivning lyckats. I många fall då elhandelsbolaget reagerar långsamt vid utebliven betalning sker frånkoppling först efter 4-6 månader (oftare 6 månader). Detta betyder att bolagens interna processer har en inverkan på de ackumulerade fordringarna och därmed storleken på kreditriskerna för en enstaka kund. Företagskunder Uppsägning och frånkoppling av företagskunder kan göras efter att avtalsbrott har skett. Detta kan i allmänhet ske mycket snabbare än för privatkunder. För de största kunderna är det möjligt att man har individuella avtalsvillkor som gäller hur snabbt en elleverans avslutas efter utebliven betalning. Det kan antas att det finns en mycket stor variation i storleken på utestående fordringar som beror på de faktureringsfrister som förekommer. De stora kundernas faktureringsfrister kan variera allt mellan 5 till 60 dagar 34. Man kan anta att en företagskunds leverans i normala fall bör kunna avslutas ca. 2 månader efter leveransmånadens slut, vilket kan innebära att de utestående fordringarna ackumuleras till ca. 3 månaders leverans. Kreditutvärdering av slutkunder Gällande konsumenter genomförs inte alltid en kreditutvärdering utan kreditvärdigheten baserar sig ofta på betalningsbeteende och eventuella försummelser. Företagens kredituppgifter verifieras däremot i flesta fall. Det är allmänt att tex. UCs (eller motsvarande) kredituppgifter används när ett elavtal ingås och att man i samband med detta verifierar att bolaget är kreditvärdigt. När det gäller större företag sker enligt de intervjuade företagen i allmänhet en mer rigorös kreditvärdering. Praxis varierar dock mellan olika elhandelsbolag. De största har en ingående riskpolicy och avancerade processer som styr hur de största slutkundernas kreditrisker skall utvärderas och hanteras. Hanteringen kan innebära allt från avsevärt kortare ledtider 33 Om det föreligger risk för personskada som inte är obetydlig eller omfattande sakskada, får frånkoppling normalt inte ske. Om elanvändaren kan styrka att betalning skett innan frånkopplingstillfället får elnätsföretaget inte heller koppla ifrån anläggningen. 34 Här finns stora variationer. Elhandlarna är fria att själv bedöma vilka frister man ger och detta kan också utgöra en konkurrensfördel. 48 Copyright Gaia

49 i fakturering, vilket minskar utestående fordringar, till krav på säkerheter. Med en professionell riskhantering kan elhandlarna begränsa sina risker avsevärt i samband med kundvalsprocessen, speciellt gällande företagskunder. Säkerheter 35 Säkerheter används för att begränsa elhandlarens risker förknippade med slutkunder som har haft betalningsstörningar eller har dålig kreditvärdighet. Förutsättningarna för att använda säkerheter styrs av de allmänna avtalsvillkoren för elleverans. Om elhandlaren har skälig anledning att befara att elanvändaren inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har elhandlaren rätt att begära säkerhet för fortsatt försäljning. Om elanvändaren ställer säkerhet skall den i allmänhet deponeras på räntebärande konto skilt från elhandelsbolagets egna tillgångar. Det har tidigare varit möjligt för elhandelsföretaget att välja att tillämpa antingen säkerhet eller förskottsbetalning. Från den 1 juni 2014 skall ett elhandelsföretags debitering av kunderna basera sig på uppmätta mängder (ellagen 8 kap. 15 ). Det innebär i praktiken att det inte längre är tillåtet att använda sig av förskottsbetalning för att begränsa riskerna. Säkerhet som krävs av konsumenten får motsvara högst fyra månaders beräknade avgifter för elhandel. För företagen gäller att säkerheten får motsvara högst sex månaders beräknade avgifter för elhandel. Factoring och kreditförsäkringar Andra riskhanteringsinstrument gentemot slutkunder är tex. kreditförsäkringar eller användning av factoring tjänster dvs. att sälja sina fordringar till en extern part. Dessa är dock inte allmänna på den svenska marknaden. 36 Factoring är i teorin möjligt men skulle endast kunna vara intressant för en del av fordringarna t.ex. mellan elhandlare och slutkunder bestående av små- och mellanstora företag. Factoring är dock dyrt och olönsamt eftersom kunderna redan är bra på att betala. Troligen är factoring ett realistiskt alternativ endast i kombination med outsourcing av inkassotjänst och annan service. Jämfört med factoring är en kreditförsäkring billigare och mindre tung. Summering Bolagen har alltså olika strategier för begränsning av riskerna mot slutkund. Det kan innebära användning av kreditförsäkring, säkerheter eller krav på korta faktureringsfrister (en effektiv faktureringsprocess). Kundval eller kortare faktureringsfrister är den effektivaste metoden för att begränsa riskerna då det gäller större kunder med sämre kreditvärdering eller en historia 35 Elmarknadshandboken, SvenskEnergi När det gäller elhandlarens slutkunder är det ofta fråga om många små räkningar. Detta leder till dyrt och arbetskrävande kopplande av system som sist och slutligen är till liten nytta p.g.a. att elhandlarna sällan har sådan brist på working capital att de behöver få in sina fordringar snabbare, då betalningstiderna ändå är rätt korta. Ett alternativ kan vara att förutom factoring också outsourca inkasso. 49 Copyright Gaia

50 av betalningsstörningar. Samfaktureringsmodellerna kräver att fakturerings- och inkassoprocesserna är relativt effektiva. Att minska tex. företagskundernas utestående fordringar till 3 månader i stället för 5 månader genom effektiv fakturering och inkasso har en avsevärd inverkan på att begränsa riskerna. Månadsfakturering innebär mindre risker än kvartalsfakturering. Det är också viktigt att elhandlarna faktiskt beaktar kundernas kreditvärdighet i kundvalsprocessen eftersom storleken av de utestående fordringarna kommer att ytterligare öka, speciellt i grossistmodellen. Elhandlare, lösningar för att begränsa kreditriskerna Vid implementeringen av de planerade faktureringsmodellerna kommer elhandlaren att ha en central roll i hur kreditriskerna på marknaden eventuellt förändras. Det har i flera sammanhang diskuterats i vilken mån de nya samfaktureringsmodellerna kommer att skapa en helt ny riskexponering för aktörerna på marknaden. Främst gällande grossistmodellen har det påpekats att elhandlarens kapacitet att för nätbolagens del handha ansvaret för hela marknadens fakturering kan vara begränsad. I många fall har det då varit tal om fakturering till större slutkunder där en eventuell konkurs i företaget kan förorsaka ekonomiska problem för elhandlaren som i sin tur återspeglas på nätbolaget. Det har också diskuterats att det eventuellt finns ett behov att inte inkludera alla kunder i en samfaktureringsmodell, t.ex. de största mycket energiintensiva kunderna kunde vara dispositiva kunder (se närmare kapitel för diskussion om ämnet). I dag finns det ca. 130 elhandlare på den svenska elmarknaden (se närmare kapitel 3 för en beskrivning av marknaden). Ur ett kreditriskperspektiv är förstås elhandlarens kreditvärdighet (se kapitel för beskrivning av kreditvärdigheten) av stor betydelse. Elhandlare som hör till en koncern som äger andra dotterbolag med olika verksamheter inom elbranschen, kan av naturliga skäl upplevas som mera kreditvärdig än en fristående aktör som nyligen påbörjat sin verksamhet. Alla aktörer är dock klassificerade i riskklasser och enligt den information som finns till förfogande är majoriteten av dem klassade till de två högsta klasserna. Några av de större aktörerna har dessutom skaffat sig kreditbetyg och utlåtanden av de internationella kreditutvärderingsinstituten. På de flesta elmarknader där det råder fri konkurrens har det gjorts en bedömning att det finns behov av säkerhetslösningar samtidigt som man påpekat betydelsen av aktörernas kreditvärdighet. På den nordiska marknaden ställs det krav på säkerhet och garanti på elbörsen Nordpool och Nasdaq, och den kommande Nordiska balansavräkningsmodellen (beskriven i kapitel esett.com) kommer också att ställa krav på säkerhet. I dag ställer Svenska Kraftnät krav på säkerhet av de balansansvariga. Frågan är om det borde krävas säkerheter också på elhandelsmarknaden när en samfaktureringsmodell tas i bruk för att garantera att elhandelsbolagen inte kommer att förorsaka materiella problem för nätbolagen. Som tidigare nämnts och baserat på riskklasserna upplevs marknaden i nuläget som mycket kreditvärdig. 50 Copyright Gaia

51 Införandet av samfakturering strävar till en effektiv elmarknad där fri konkurrens skall sporra till bättre kundlösningar och tjänster, vilket i sig kräver att det inte får finnas för stora inträdesbarriärer för nya aktörer. Därför bör man vid krav på säkerhet hela tiden beakta att man inte bygger ett system som kan vara ett hinder för att uppnå dessa mål. Den kommande hubben kommer också att ställa krav på alla aktörer som är verksamma i branschen. Kraven kommer dels att vara systemtekniska och dels utvärderingar av elhandlarens kapacitet att bygga upp ett fungerande system som klarar kraven. Detta innebär indirekt att man gör ett slags kvalitetskontroll av elhandlarens verksamhet, vilket samtidigt ger en indikation på att aktören i fråga har förutsättningar att klara av sina förpliktelser. En elhandlare som inträder på marknaden måste antingen bli balansansvarig själv eller besluta bli kund hos en balansansvarig aktör som levererar antingen hela eller en del av elhandlarens elinköp. Detta innebär att en elhandlare kommer att kreditkontrolleras antingen av Svenska Kraftnät (i framtiden även esett) eller av den balansansvariga parten. Den balansansvarigas utvärdering betyder att det finns ytterligare en part som ställer krav på elhandlaren och på så sätt bidrar till att kontrollera vilka parter kan vara aktiva elhandlare på marknaden. Eftersom det också ligger i elhandlarens intresse att undgå kreditförluster är det naturligt att alla aktörer koncentrerar sina första åtgärder på att implementera effektiva faktureringsprocesser. Ett första steg innebär att justera faktureringsrytmen så att kundfordringarna hålls på tolererbar nivå. Elhandlarens affärsmodell har också en stor betydelse för hur elhandlaren upplevs som motpart på marknaden. Det är därför av stor betydelse att elhandlaren har trovärdiga interna riskhanteringsprocesser som reglerar de marknadsrisker som elhandel innebär. Ur ett kundperspektiv är det viktigt och i kundens intresse att elhandlaren är kreditvärdig. Inget företag vill råka ut för tilläggskostnader som härrör sig leverans av elektricitet. Ur elhandlarens synvinkel kan detta också vara en konkurrensfördel. Ifall det utöver dessa procedurer anses finnas behov att kräva säkerheter och garantier av elhandlaren bör man beakta följande principiella krav: Garantiarrangemangens främsta uppgift är att undvika att kreditförluster uppstår. Målsättningen med en säkerhet är att minimera kreditexponering och potentiella förluster för kunder och marknadsaktörer, som förorsakats av andra aktörers finansiella problem. Garantilösningar skall också säkerställa att marknadsaktörerna har tillräckligt starka incitament att fullgöra sina åligganden och betalningsåtaganden. Arrangemangen skall dessutom kunna anpassas till marknadens och aktörernas utveckling och bör vara dynamiska så att de reagerar på förändringar i verksamheten. Garantiarrangemangen bör vara entydiga och enkla Garantilösningarna bör vara tillgängliga för alla marknadsaktörer och entydigt beskriva kraven på hur garantibehovet bestäms och kalkyleras. Alla aktörer, oberoende av storlek eller resurser, bör ha förutsättningar att implementera kraven. 51 Copyright Gaia

52 Garantiarrangemangen får inte vara ett konkurrenshinder eller barriär för nya aktörer Garantiarrangemangen skall planeras så att de inte binder överstora kapital och förhindrar nya aktörer att komma in på marknaden. Kraven skall ge möjlighet till alternativa lösningar till säkerheter och till skäliga kostnader. Kraven bör vara objektivt verifierbara och kravställningen skall vara transparent och jämlik. Alternativa säkerhetslösningar och -instrument kan grupperas enligt följande: Bankgaranti säkerhet där en av fordringsägaren godkänd bank åtar sig ansvaret för aktörens åtaganden och förpliktelser i form av en bankgaranti Depositioner pantsättning av banktillgodohavanden på en bank godkänd av fordringsägaren används som säkerhet för pantsättarens åtagande. Säkerhet given av moderbolag moderbolaget garanterar ansvar för aktörens (dotterbolagets) åtaganden och förpliktelser. Säkerhet baserad på försäkring en säkerhet given av ett försäkringsbolag. Påminner om bankgaranti, men kan innehålla skräddarsydda element som t.ex. maximibegränsningar, självrisker m.fl. Kreditlimit given på basen av kreditbetyg aktören ges en kreditlimit som baserar sig på en tredjeparts utlåtande om aktörens kreditvärdighet. Lösningen är inte direkt en säkerhet, utan baserar sig på antagandet att sannolikheten att en kreditvärdig motpart missköter sina åligganden, är mindre än för en motpart med sämre kreditbetyg. Nordiska exempel på säkerhetsarrangemang I följande avsnitt beskrivs olika riskhanteringsmodeller på den nordiska elmarknaden. Detta kompletterar bilden av normal praxis och arrangemang för kreditriskhantering som redan är i bruk på elmarknaden. I kapitlet presenteras även ett sammandrag av ett urval internationella modeller där säkerheter används för att begränsa riskerna mellan elhandlare och elnätsbolag. Danska samfaktureringsmodellen riskhantering mellan elhandlare och nät Bakgrund I Danmark togs år 2016 i bruk en samfaktureringsmodell som baserar sig på grossistmodellen. Omfattande erfarenheter av hur de säkerhetsarrangemangen i marknadsmodellen fungerar i praktiken finns inte ännu eftersom modellen bara varit i bruk från och med den 1 april För att säkra att aktörerna klarar av att agera på marknaden har man tagit i bruk en modell där vissa krav ställs på en aktör som vill delta på marknaden och ansluta sig till hubben. Elhandlaren bör bl.a. ha genomfört tester för att säkra datakommunikation med Energinet.dk och ha skickat de master data som krävs. Elhandlaren måste även ha en balansansvarig, i de 52 Copyright Gaia

53 fall elhandlaren inte själv är balansansvarig. Säkerheter kan under vissa förutsättningar krävas av de balansansvariga som är anslutna till hubben, men säkerhetsarrangemangen omfattar dock bara energinet.dk:s egna utestående fordringar. Elnätbolagets möjligheter att kräva säkerhet av elhandlare 37 Elnätbolaget har möjlighet att kräva säkerheter direkt från elhandlare. Utgångspunkten är dock att säkerheter inte behövs om man uppfyller vissa krav i en kreditvärdighetsbedömning. Förhållandet mellan elhandlaren och nätbolaget samt de premisser under vilka nätbolaget kan kräva säkerhet av elhandlaren regleras i ett standardavtal bekräftat av myndigheterna. Säkerhetsvärderingen och arrangemangen genomförs i ett bilateralt förfarande mellan elhandlaren och nätbolaget. I arrangemanget ingår att nätbolaget vid behov kan begära att en elhandlare utesluts från nätområdet av hubben. Elhandlaren kan dock överklaga en potentiell uteslutning i domstol. Nätbolaget kan kräva att elhandlaren ställer säkerhet som täcker elhandlarens framtida fordringar under följande förutsättningar (alla förutsättningar måste uppfyllas för att undgå säkerhetskrav): Nätföretaget har skickat två betalningspåminnelser till elhandlaren. Elhandlarens betalningar har varit försenade fyra gånger inom den sista 12 månadersperioden. Betalningsförseningen har varit mer än två dagar. Elhandlaren har registrerats i Experians RKI 38 register över betalare med anmärkningar eller motsvarande register. Elhandelsbolaget är nyregistrerat och kan inte uppvisa två års årsredovisning. För andra elleverantörer om de inte under de två sista åren har uppnått en normal kreditvärderingsnivå (rating), utan har en hög risknivå enligt Experians KOB 39 rating skala. Elhandlaren har ett negativt egenkapital. Elleverantörens verksamhet har haft ett underskott under två på varandra följande år. Säkerhetens storlek Nätbolaget kan kräva säkerhet som motsvarar de senaste tre månadernas fordringar. Säkerheten kan ställas som kontantdeposition som betalas till nätbolaget eller bank, eller som bankgaranti. Också en moderbolagsgaranti kan accepteras i fall moderbolaget uppfyller kraven på kreditvärdighet. 37 Terms and conditions for balance suppliers' payments for services supplied by Energinet.dk and provision of security, 38 Experians RKI register är Danmarks största register over dåliga betalare. 39 KOB Rating är en riskvärdering av verksamheten på en skala från 0 till 1000 var 100 är den lägsta riskklassen och 0 är den högsta. 53 Copyright Gaia

54 esett Nordiska balansavräkningsenheten och säkerhetskraven på de balansansvariga Bakgrund esett är den framtida nordiska balansavräkningsenheten som kommer att vara gemensam för Sverige, Norge och Finland. esett är den finansiella motparten i balansavräkningen gentemot alla balansansvariga. Detta ger upphov till en motpartsrisk för esett. Varje balansansvarig måste därför lämna en säkerhet till esett i fall den balansansvariga inte kan fullgöra sina skyldigheter gentemot esett. Krav på säkerhet Tillräckliga säkerheter är ett krav för att en balansansvarig skall få tillgång till kraftmarknaden. Om en balansansvarig inte tillhandahåller erforderlig säkerhet inom angiven tidsram, betraktas detta som ett allvarligt brott mot balansavräkningsavtalet. En sådan överträdelse ger esett och systemansvarig rätt att säga upp balansavräkningsavtalet med balansansvarig samt utesluta den balansansvariga från kraftmarknaden. Utöver att hantera motpartsrisken gentemot balansansvariga övervakar esett även avräkningsbankerna där balansansvariga har sina avräkningskonton och säkerheter. 40 Säkerhetens storlek Den nordiska balansavräkningsmodellen tillämpar en dynamisk säkerhetsmodell. Säkerhetskraven beräknas på nytt varje vecka med utgångspunkt i senast tillgängliga avräkningsdata och prisuppgifter. Kraven kan när som helst justeras ytterligare om esett noterar betydande förändringar i motpartens riskprofil. Fördelen med den dynamiska säkerhetsmodellen jämfört med en statisk anses vara att säkerhetsnivåerna i den dynamiska modellen ligger närmare den faktiska motpartsrisken och det behövs inte lika stor säkerhetsmarginal över rådande risknivå. Minsta säkerhet som krävs är Vid tecken på att en balansansvarig är i ekonomiskt trångmål, beräknar esett ett nytt specifikt säkerhetskrav baserat på följande: Underlag planerad balans Underlag förutsättningar för fortsatt drift Handelsbeteende Kreditbetyg 40 Nordisk balansavräkning handbok, Instruktioner och regler för marknadsaktörer 21. Mars 2016, esett, 54 Copyright Gaia

55 Säkerheten Olika typers säkerheter Säkerheter kan ges i form av kontanter, en särskild garanti, eller en kombination av dessa. Kontanta säkerheter skall anförtros en bank som är godkänd av esett som avräkningsbank för balansavräkningen och på samma bankkonto (även kallat avräkningskonto) som används för avräkning av den balansansvariges fakturor. Den balansansvariga skall underteckna ett depositionskontoavtal som pantförskrivs till esett och ger esett rätt att disponera medlen på kontot. Svenska Kraftnäts säkerhetskrav på balansansvariga Bakgrund Balansansvariga har ett avtal om balansansvar med Svenska Kraftnät. De elhandlare som har ett balansansvar har ett ekonomiskt ansvar för att tillförd mängd el och uttagen mängd el alltid är i balans i de inmatnings- och uttagspunkter som omfattas av balansansvaret. 41 Krav på säkerhet Svenska Kraftnät kräver säkerheter av balansansvariga företag för deras åtaganden gentemot Svenska Kraftnät. Ett balansansvarigt företag skall enligt balansansvarsavtalet ställa dels grundsäkerhet, dels tilläggssäkerhet för att säkerheten skall täcka storleken på den skuld som i värsta fall kan uppstå. Om två eller flera balansansvariga företag tillhör samma koncern kan företagen begära att en särskild tilläggssäkerhet skall beräknas för företagen så att kravet på tilläggssäkerhet kan göras utifrån företagens gemensamma nettoexponering. Detta förutsätter dock att företagens moderbolag tar ekonomiskt ansvar för företagens skulder, på lik linje med egen skuld. Storleken på säkerheten Vid beräkning av belopp för säkerhet tar Svenska Kraftnät hänsyn till den prissättning på kraft och de avgifter som gäller enligt ingånget avtal om balansansvar inklusive moms. Balansföretag skall i normala fall alltid ställa grundsäkerhet med ett fast belopp om kr eller ett högre belopp som Svenska Kraftnät fastställer. Svenska Kraftnät fastställer kravet på grundsäkerhet utifrån en egen bedömning av det balansansvariga företagets kreditvärdighet och möjliga variationer i kreditexponering gentemot Svenska Kraftnät. Svenska Kraftnäts bedömning av kreditvärdighet och möjliga variationer i kreditexponering innefattar en bedömning av den verksamhet som företaget bedriver, företagets finansiella ställning, betalningshistorik, organisation, intern kontroll och riskpolicy, bemanning samt andra relevanta förhållanden Copyright Gaia

56 För att genomföra denna bedömning skall företaget på begäran av Svenska Kraftnät lämna relevant information om företaget. Svenska Kraftnät kan även från utomstående företag (tredje part) begära in kreditupplysningsinformation och annan information om balansföretagets finansiella ställning och förmåga att uppfylla sina förpliktelser. Svenska Kraftnät nämner att de arbetar för att utveckla rutiner som styr mot kortare ledtider i verksamhetsprocesserna, för att minska kreditrisken. Vikten av god riskkontroll betonas, såväl internt som i externa affärsrelationer på elmarknaden. NordPools krav på säkerhet På NordPool betalas handeln dagligen. Också säljarna får dagligen information om de försäljningsfordringar som NordPool ska betala till säljaren (self billing invoices). Storleken på säkerheten Medlemmar måste uppfylla säkerhetskraven dagligen. Säkerhetskravet omfattar hela beloppet som ska täckas och består av grundsäkerhet, leveransmarginal (Delivery margin) och faktureringsmarginal (Billing Margin). Leveransmarginalen är den del av leveransen som inte ännu fakturerats. Faktureringsmarginalen täcker de utestående fordringarna som fakturerats men inte ännu betalats. Grundsäkerheten är en säkerhet som måste ställas för att få rätt att vara aktiv på marknaden. Olika typers säkerheter Alla medlemmar måste ha en GBP kreditförsäkring (Letter of Credit)/bankgaranti och/eller ett kontantdepositionskonto. Kontantdepositionskontot måste vara ett blockerat konto som NordPool kan disponera över. Internationella exempel på säkerhetsarrangemang mellan elhandlare och nätbolag Olika länder har något olika sätt att se på risker och kostnader och har därmed byggt system som liknar varandra men också har vissa olikheter. Gemensamt för länderna är att säkerheter ställs i vissa fall men också att ett bolag kan bli befriat från säkerhetskrav om kriterier gällande kreditvärdighet uppfylls (tillräckligt hög kreditvärdighetsrating av t.ex. S&P eller Moodys). Nivån på den kreditvärdighet som krävs för att bli befriad från säkerhetskrav samt den andel av utestående fordringar som skall täckas av säkerheter skiljer sig mellan länderna. I tabell 4 presenteras några exempel på hur säkerhetskrav mellan elhandlare och nätbolag hanteras i olika länder. 56 Copyright Gaia

57 Tabell 4. Jämförelse mellan olika system för att hantera riskerna mellan elhandlare och elnätsbolag. Källa: KPMG/AEMC, energinet.dk UK Australien NZ Irland Danmark Vem bestämmer reglerna Branschen men myndigheten accepterar (OFGEM) Myndigheten (AECM) Myndigheten Branschen men myndigheten accepterar Bilateralt branschavtal som myndigheten accepterat När har det tagits i bruk Acceptabel kreditvärdighetsnivå där ingen säkerhet behövs Individuellt bestämd säkerhetskravnivå. AA värdering kvalificerar för 100 % befrielse. 42 A- värdering eller högre kvalificerar för 100 % icke säkrad nivå. Säkerhetskraven stiger vid lägre rating. 43 BBB- A+ Säkerhet ställs endast då betalningssvårigheter påvisas och vissa kriterier gällande EH uppfylls. 44 Belöning för god betalningshistorik Ja Nej Nej Nej Storleken på säkerhetskravet i proportion till faktureringsperiod 1,75 gånger faktureringsperiodens utestående fordringar. Säkerhetskravet bestäms på basen av elhandlarens marknadsandel och 25% av nätbolagets årsomsättning. 0,5 gånger faktureringsperiodens fordringar (14 dagars fordringar). 2 gånger faktureringsperiodens utestående fordringar (2 månaders fordringar) Värdet på 3 månaders utestående fordringar i fall bolaget inte uppfyller kraven. Möjlighet att välja säkerhet Ja Ja Ja Ja Ja Kostnad för säkerhetsarrangemangen 16,3 M /år (2013) 3 % av säkerhetens värde för mindre och 1 % för större elhandlare. Möjlighet till pass through 45 av utestående betalningar Ja. Under vissa reglerade förutsättningar. Nej. Beaktas redan i WACC. Ja. Individuell bedömning. 42 Unrated Users and Users below BB unsecured credit allowance can be based on payment history, allowance set at 0.4% of the 2% of RAV per year climbing to a max of 2% of the 2% of RAV after five years of perfect payment history. 43 I Australien övervägs en ändring som skulle innebära att bolag med en kreditvärdering på BBB- eller över inte behöver ställa garanti. Det antas vara en kommersiellt allmänt accepterad risknivå på även andra branscher som även borde accepteras på elmarknaden. Man anser att det är oskäligt att kräva säkerhet för bolag som inte innebär större risk eftersom de medlen ändå inte kan användas för att täcka förlusterna som kan komma i en situation där en högriskaktör går i konkurs. Det föreslås att andelen säkerhet som krävs i framtiden baserar sig på den verkliga utestående fordringen. 44 Utgångspunkten inte ratingbolagets kreditvärdighetsbedömning. 45 En reglermodell där förluster tillåts belasta kunderna. Prishöjningar tillåtna. I andra modeller är en del kreditförluster inbyggda i styrmodellen och WACC. 57 Copyright Gaia

58 Ett jämförande exempel på olikheter i säkerhetskraven sett som funktion av bolagens rating i Storbritannien och Australien presenteras i grafen nedan. 46 Den demonstrerar olika attityder till risk i länderna. I exemplet ser man att Australien accepterar lägre kreditvärdighet för befrielse från säkerheter än det brittiska systemet. I Australien planerar man faktiskt att i framtiden, i likhet med Nya Zealand, ytterligare sänka kraven till BBB- nivån för att befrämja konkurrensen på marknaden genom att barriärerna för att komma på marknaden skulle bli lägre. Figur 21. Procentuell andel av elhandlarens kreditfordringar till elnätbolaget som kan vara osäkrade i Storbritannien (UK) och Australien när elhandlarens kreditvärdighet beaktas. Källa: KPMG/AEMC Det finns även skillnader i hur nätbolagens reglermodell beaktar nätbolagets kreditförluster. Vissa reglermodeller anser att en del förluster är normala och tillhör normal affärsverksamhet och de är redan beaktade i styrmodellen. Andra tillämpar i vissa specialfall sk. pass through där man tillåter att kostnaderna för förluster belastar kunderna. 46 Australian Energy Market Commission Report on approaches to Credit Support Regimes between distributors and retailers, May Copyright Gaia

59 5.3 Jämförelse av olika lösningsalternativ I tabellen nedan presenteras ett antal alternativa arrangemang för hantering av kreditrisker som kan tänkas fungera på en elmarknad. Tabellen 5 nedan presenterar också några alternativ som används i andra branscher. Ett välfungerande alternativ borde uppfylla följande kriterier: Vara ändamålsenligt täcka de risker som är aktuella och som anses kunna hanteras med en säkerhet med speciell vikt på att inte vara överdimensionerat Vara konkurrensneutralt och inte hindra nya aktörer från att komma in på marknaden Vara kostnadseffektivt - inte kräva för stor säkerhet i relation till risken och inte medföra onödiga administrationskostnader Vara acceptabelt för olika aktörer och kunder Baserat på en utvärdering av dessa alternativ har man i studien kommit fram till ett förslag på hantering av risker i grossistmodellen. Förslaget presenteras i kapitel Copyright Gaia

60 Lösning Beskrivning Effektivitet i att hantera risk Kostnader Hinder för konkurrens ALTERNATIV FÖR SÄKERHETSLÖSNINGAR FÖR ELMARKNAD Inga säkerhetskrav ställs utöver de existerande arrangemangen. Inträdeskrav till hubben utan krav på säkerheter. Riskutvärdering av främst balansansvariga genomförs av SvK/Hubben och framtiden av esett. Inga säkerhetskrav ställs till elförsäljaren utöver de existerande arrangemangen. Aktörernas kreditvärdighet ger en indikation på kommande betalningsbeteende. Tekniska och andra eventuella inträdeskrav ställs till elhandlare för att bli kopplade till hubben. Balansansvariga utvärderas av SvK och ställer säkerhetvid behov. Inga säkerhetskrav för elhandlare som har en balansansvarig. (I framtiden blir det esett som gör en dynamisk veckovis säkerhetsbedömning. Låg Låg Låg Inga nya hinder för konkurrens. Låg/Medel Låg Låg/Medel Kan eventuellt utgöra konkurrenshinder för elhandlare som inte är balansansvariga. Detta gäller dock inte bara i den nya elhandlarcentriska modellen, även i dag utvärderas elhandlarnas kreditvärdighet av de balansansvariga. Bilateral garantimodell. Tek- Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett stan- Medel Medel Medel /Hög niska krav ställs av hubben. I vissa fall möjlighet till säkerhetskrav bilateralt mellan nät och elbolag. dardavtal mellan elhandlare och nätbolag tecknas som reglerar förhållandet mellan elhandlare och nätbolag. Normalt krävs ingen säkerhet, men nätbolaget kan vid behov när vissa i avtalet specificerade omständigheter uppfylls kräva säkerhet av elhandlaren bilateralt. Hub- Täcker riskerna i identifierade problembolag. Bristfällig betalningshistoria eller rating är dock inte alltid ett pålitligt sätt att identifiera problembolag i Relativt låga administrativa kostnader eftersom säkerheter krävs endast vid behov. Relativt höga kostnader för administration hos elhandlare och nätbolag Kan utgöra konkurrenshinder pga. den bilaterala hanteringen mellan elhandlare och nätbolag. Kan orsaka olika tolkningar samt ineffektiv hantering av nya elhandlare som kommer till marknaden (av nätbolaget). Kan koncen- ben kan utesluta elhandlare på basen av information från elnätsbolagen. Besvärsprocedurer upprättas. tid. pga. bilateral hantering mellan bolagen i de fall säkerheter be- trera nya elhandlare till ett fåtal områden. hövs. Balansansvariga bolag agerar Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett stan- Medel Låg/ Medel Hög som garanter för elhandlare som inte är direkt balansansvariga mot SvK. Hubben ställer tekniska krav på elhandlarna. dardavtal finns som reglerar förhållandet mellan elhandlare, nätbolag och den balansansvariga. Balansansvariga agerar som garanter för elhandlaren mot nätbolaget och kan ev. kräva säkerhet från elhandlaren. Elhandlaren väljer balansansvarig part, men om ingen lämplig hittas I fall den balansansvariga tar över ansvaret för kunderna vid elhandlarens obestånd minskar riskerna för elnätsbolaget. Legala aspekter är dock oklara. I fall elhandlaren hittar en villig balansasnvarig kan det tänkas att kostnaderna blir relativt låga. Däremot oklart om de balansansvariga skulle ta betalt för Balansansvariga parter kan välja vilka elhandlare kan komma med på marknaden vilket kan begränsa konkurrens. Vid betalningssvårigheter kan det finnas bristande incentiv för att lösa problem pga. att bolagen kan vara kon- kan elhandlaren själv bli balansasvarig. Ingen standardlösning. tjänsten och hur mycket. kurrenter. Oklart vad skulle hända med kunderna i fall elhandlaren hamnar i obestånd. 60 Copyright Gaia

61 Centraliserad utvärdering av el- Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett stan- Medel Medel Låg/Medel handlarna och ställande av säkerhet till nätbolag endast vid behov. Tekniska krav ställs av hubben. dardavtal mellan elhandlare och nätbolag tecknas som reglerar förhållandet. Normalt krävs ingen säkerhet, men en centraliserad enhet utvärderar i fall säkerhet behövs vid vissa fall genom att använda rating och följer upp elhandlarnas betalningsbeteende som rapporteras Täcker riskerna i identifierade problembolag. Rating eller betalningshistoria är dock inte alltid ett pålitligt sätt att identifiera problembolag i tid. Ris- Syftar till att minimera kostnaderna i ett läge där elhandlarna i allmänhet anses utgöra låg risk. Möjliggör dock att säkerheter krävs för elhandlare som Kan utgöra ett hinder för inträde på marknaden för vissa bolag som inte ännu har kreditklass/-betyg. En centraliserad enhet för utvärdering av bolagen är neutral och icke-diskriminerande. Branschens standardavtal är in av nätbolag. Den centraliserade enheten kan utesluta kerna på branschen anses dock utgör risk eller har dåligt betal- godkänt av alla marknadsparter. elhandlare från marknaden elhandlare på basen av in- låga för tillfället. ningsbeteende. Centraliserad formation från elnätsbolagen. hantering av riskbedömning ämnar minska administrationskostnaderna. Inträdeskrav till hubben med ett Inträdeskrav till hubben med ett clearinghouse som skö- Hög Hög Hög clearinghouse som sköter om kreditriskutvärdering av varje elhandlare (inkl. balansansvariga). Alla krävs på säkerhet eller kreditförsäkring baserat på en andel av utestående fordringar. ter om kreditriskutvärdering av varje elhandlare (inklusive balansansvariga). Alla krävs på säkerhet eller kreditförsäkring. Storleken på säkerhetskravet eller kreditförsäkring utvärderas på basen av en rating. Rating av större bolag och koncerner kan behöva göras individuellt. Kreditrisker mellan elhandlare hanteras till fullo. Eftersom bolagen i dag är högt ratade och betalningsproblem inte förekommit (elhandel) kan detta anses överdimensionerat. Kan vara kostsamt om alla parter oberoende av risk skall betala för bankgaranti eller kreditförsäkring utan att de verkliga riskerna är stora. Kan utgöra ett hinder för nya elhandlare och speciellt fristående elhandlare. Är neutral mot olika aktörer om hanteringen görs av SvK eller fristående clearinghouse. (Borde samordnas med de nuvarande reglerna gällande balansansvarigas skyldigheter gentemot SvK för att eliminera dubbla processer.) SÄKERHETSLÖSNINGAR FRÅN ANDRA MARKNADER/BRANSCHER SOM KUNDE BLI AKTUELLA FÖR ELMARKNADEN Försäkringsbaserad garanti- Försäkringsbolaget utför risk- och kreditutvärdering och Hög Hög/medel Konkurrensneutral ur den synpunkten att alla pool med alla elhandlare som medlemmar. tar ansvar för att garantera nätbolagens kundfordringar till elhandlarna. Alla elhandlare bör delta i poolen för att den skall få en tillräcklig riskspridning. Försäkringspre- Täcker alla motpartsrisker upp till en maximigräns som är bestämd av försäkringsvillkoren. Eftersom alla nätkostnader är garanterade kan kostnaderna på hela branschen stiga. Vid stora deltar i poolen, men eftersom försäkringspremien är beroende på volym, betalningsbeteende och kreditvärdighet kan det uppstå en mien som skall betalas av alla baserar sig på kundford- Bör dock förnyas årligen och är kreditförluster stiger kostna- snedvridning i de relativa kostnaderna till ringsvolymen och kreditvärdigheten hos elhandlaren. beroende på risknivån. derna. stora aktörers fördel. Inte en normlösning på Försäkringsbolaget betalar enlig försäkringsvillkoren er- elmarknaderna. sättningar mot de av nätbolagen ställda kraven. Nätbolagen kreditförsäkrar sina Nätbolagen skaffar sig en kreditförsäkring som säkrar de Medel Hög/Medel Beslutet är helt i nätbolagets händer och på- fordringar själv baserat på en riskbedömning. kundfordringar de har. Försäkringen dimensioneras på basen av en motpartsanalys och nätbolagens egen förmåga att ta risker (självrisk). I en kreditförsäkring definieras oftast ett tak på det försäkrade beloppet samt en självrisk. Af- Priser beror på marknadens kreditvärdighet men bör innehålla alla kundsegment och vo- verkar inte konkurrensen bland elhandlarna. Inte en normlösning på elmarknaden. färsrisker kan inte försäkras. lymen kan stiga vilket återspeglas på kostnaderna. 61 Copyright Gaia

62 6 Analys av de olika modellerna från risksynpunkt 6.1 Grossistmodellen Kreditrisker i grossistmodellen Figur 22. Nätbolagens motpartsrisker i förhållande till elhandlarens riskprofil i grossistmodellen. Källa: Gaia Grossistmodellens kreditrisker Faktureringsprocessen kommer att förändras betydligt för både nätbolagen och elhandlaren. I grossistmodellen fakturerar nätbolaget elhandlaren istället för att sända fakturor direkt till slutkunden. Elhandlaren fakturerar slutkunden både för förbrukad energi och för eldistributionskostnader. Därmed kommer elhandlarens faktureringsvolym att öka betydligt. Totalfaktureringen för elhandeln är i storleksklassen 45 miljarder SEK och nätkostnaderna i storleksklassen Copyright Gaia

63 miljarder SEK, vilket innebär att elhandlarens faktureringsvolym stiger överslagsvis med 67 %. Totalt har det uppskattats att det finns ungefär 5,3 miljoner slutkunder på den svenska elmarknaden. Om nätbolagen i framtiden skall fakturera eldistributionskostnaderna via ca. 130 elhandlare så kommer nätbolagens kundfordringar att koncentreras till ett fåtal motparter. Detta innebär att nätbolagens motparts- och därmed kreditriskprofil i princip kommer att förändras betydligt. Elhandlarens kundprofil kommer i sig inte att förändras från nuläget, men eftersom volymen på kundfordringarna, ceteris paribus, kommer att öka betydligt, blir riskexponeringen på grund av större kundfordringar också större. Sannolikheten av slutkundernas obestånd förändras i princip inte heller eftersom kundernas elkostnader inte förändras till följd av ändringarna i faktureringsmodellerna. Frågan är främst i vilken utsträckning elhandlarens kundfordringar fördelas i förhållande till bolagets totala faktureringsvolym och hur kundfordringen fördelas på olika kundsegment. Exempelvis kan en elhandlare med en överstor exponering på större företagskunder i förhållande till den totala faktureringsvolymen hamna i ekonomiska problem om fordringarna till följd av nätkostnadernas andel stiger för mycket och ifall en stor energiintensiv kund skulle gå i konkurs. Grossistmodellen gör att nätbolagets motpartsrisk förflyttas från slutkunderna till elhandlaren. Avgörande för nätbolagets riskexponering blir då elhandlarens kreditvärdighet. Den information som finns tillhanda gällande elhandlarens riskklasser antyder dock att majoriteten av elhandlarna är klassificerade i de två bästa riskklasserna (riskklass 4 och 5 enligt UC Affärdata). En av orsakerna till denna relativt sett goda riskklassificeringen jämfört med andra branscher anses dels bero på branschens särdrag där produkten (levererad el) kan klassificeras som en nödvändighetsvara och alla slutkunder strävar efter att sköta sina betalningsförpliktelser, dels på elhandlarnas ägarstruktur där flera av bolagen ingår i koncerner som ägs av kommuner. Ett företags kreditvärdighet (och konkursrisk) är inte enbart beroende av exponeringen av motpartsriskerna, utan kan också till en betydande del bero på företagets affärsmodeller och agerande kring risktagning och riskstyrning. I figur 22 ges en schematisk beskrivning av de risker elhandlaren skall kunna bemästra. Riskerna består inte enbart av slutkundernas motpartsrisker utan bolagen måste också kontrollera sina affärsrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra faktorer som kan påverka deras verksamhet. Inom elhandeln kan marknadsrisker som härrör sig från handel på elbörsen och prissättning av elprodukter ha en stor betydelse. Denna typ av riskexponering är till stor del beroende av elhandlarens riskpolicy och risknivån kan vara i det närmaste omöjlig för en utomstående att utvärdera eftersom riskpositionerna och riskpolicyn inte är offentligt tillgänglig information. 63 Copyright Gaia

64 Hantering av motpartsrisker Ur en marknadseffektivitetssynvinkel är det viktigt att ingen aktör kan förorsaka störningar i hela systemet. Det ligger i myndigheternas intresse att hantera potentiella systemrisker och dominoeffekter möjligast väl. Ofta löses denna typ av systemrisker med att aktörerna är förpliktade att ställa någon form av säkerhet mot sina åtaganden (jfr t.ex. NordPools säkerhetskrav). Samfaktureringens målsättningar är bl.a. att öka konkurrensen mellan aktörerna på marknaden och säkerställa så god kundbetjäning som möjligt. Frågan är om grossistmodellen kan förorsaka en så betydande förändring i elhandlarens kreditriskprofil och ökad sannolikhet till betalningsoförmåga och konkurs att det kunde motivera ett allmänt krav på säkerheter. Ofta innebär krav på ökad konkurrens att det behövs nya aktörer och affärsmodeller och därför är det viktigt att kreditriskhanteringen och krav till säkerhet inte förorsakar för stora tilläggskostnader som kan hindra nya aktörer från att komma på marknaden och barriärer för nytänkande och nya innovativa lösningar. Säkerhetsarrangemang som gäller för hela branschen måste vara konkurrensneutrala. Eftersom majoriteten av elhandelsbolagen har en riskklass av bästa nivå kan man ifrågasätta i vilken grad det finns behov för nätbolagen att ta i bruk bilaterala riskhanterings- och säkerhetsåtgärder som är inriktade på att ytterligare minska kreditriskerna. Elhandelsmarknaden består av bolag med olika bakgrund och ägarstrukturer. En del har sin bakgrund i traditionella energibolag med en verksamhet på årtionden och andra är relativt nyetablerade med en affärsmodell som strävar till nytänkande på marknaden (se närmare kapitel 3 som beskriver ägarstrukturerna). Sett enbart utifrån nätbolagens kreditriskperspektiv vore det att föredra aktörer med en väl etablerad verksamhet och god kreditvärdighet. Nätbolagens monopolställning innebär dock att ingen diskriminering får förekomma och bolagen kan således inte välja sina kunder. Många av elhandlarna hör till koncerner med integrerad verksamhet och nätbolag som systerbolag och de har en relativt stor marknadsandel i de lokala nätområdena. I praktiken innebär detta att det p.g.a. koncernens internfakturering inte existerar någon kreditrisk mellan dessa aktörer, med andra ord så bildar elhandlaren ingen reell motpartsrisk åt nätbolaget. I det långa loppet är det kunderna och konkurrensen som avgör vilka elhandelsbolag som kommer att dominera. Nätbolagen måste vara beredda att också hantera potentiella kreditrisker under nya förhållanden och eventuellt risker som förorsakas av nya aktörer på marknaden. Under avsnitt beskrivs de allmänna alternativen till riskhantering. De gäller i princip också för grossistmodellen, m.a.o. kan man välja mellan följande: Faktureringsfrekvens. Minimera volymen på kundfordringarna genom effektiva faktureringsprocesser Säkerhetsarrangemang Ställa krav på att motparten (elhandlaren) ställer säkerheter som garanterar betalningarna vid betalningssvårigheter (jfr. den danska modellen med standardavtal mellan nätbolag och elhandlare) 64 Copyright Gaia

65 Kreditförsäkring Utnyttja kreditförsäkringar som säkerhet främst då det gäller fordringar till osäkrare kunder Faktureringsfrekvens Kreditrisker relaterade till kundfordringar är proportionella till fordringarnas storlek och därför är det viktigt att på aktörnivå som första riskhanteringsåtgärd reglera storleken på fordringarnas omloppstid. Ett naturligt sätt att hålla omloppstiden låg är att fakturera så ofta som möjligt, gärna månadsvis. Kostnaderna relaterade till den mer frekventa faktureringen bör naturligtvis balanseras mot kostnaderna förorsakade av den förverkligade kreditförlusten och det är upp till varje aktör att optimera detta. Ur nätbolagets synvinkel är det av stor betydelse att elhandlaren har goda kundvals- och kravhanteringsprocesser eftersom nätägaren inte själv har en direkt faktureringskontakt med slutkunden. Säkerhetsarrangemang Bilaterala säkerhetsalternativ kan bestå av depositioner från elhandlaren på nätbolagets konto, bankgarantier eller garantier utfärdade av elhandlarens moderbolag. Storleken på säkerheten skall vara relaterad till fordringarna som i sin tur är beroende av nätbolagets fakturering: en frekvent fakturering med korta betalningstider kräver i princip mindre säkerhet. Nätbolaget som har ett naturligt monopol i sitt nätområde måste behandla de olika elhandlarna jämställt och grunda sina säkerhetskrav på objektiva och konkurrensneutrala kriterier. Vilket säkerhetsalternativ som slutligen väljs av elhandlaren beror främst på elhandlarens preferenser. Ifall en säkerhet av moderbolaget prefereras så förutsätts förstås att moderbolaget har en hög kreditvärdighet. Kreditförsäkring Ifall nätbolaget väljer att ta en kreditförsäkring för att säkra sina kundfordringar gentemot elhandlaren, gäller det för bolaget att besluta en ekonomiskt rationell nivå av självrisk, omfånget på kreditförsäkringen (den försäkrade volymen) och val av motparter, m.a.o. vilka elhandlare som inkluderas i försäkringen. Försäkringarna prissätts dels på basen av motpartens (i detta fall elhandlarens) kreditvärdighet och marknadsinformation. Priset på en kreditförsäkring för elhandelsbranschen varierar mellan 2 till 5 basispunkter (0,o2 0,o5 %) av den försäkrade volymen (kundfordringarnas storlek). I princip är det också möjligt för elhandlaren att kreditförsäkra sina fordringar gentemot slutkunderna. Om detta skulle värderas som aktuellt gäller det för elhandlaren att noga överväga i vilken utsträckning kreditförsäkring utnyttjas. Val av självrisk, försäkringsbelopp och kundsegment som försäkras är av stor betydelse för att hålla kostnaderna i styr. Vid val av säkerhetsalternativ gäller det för nätbolaget att utvärdera vilka alternativ som uppskattas ändamålsenliga. Aktörernas företagsstrukturer och ägarförhållanden är också av betydelse. På allmän nivå uppskattas det att kommunalägda bolag har en mindre risk till insolvens jämfört med helt fristående privata bolag. Detta beror dels på att sannolikheten till att det skulle uppstå allvarliga likviditetsproblem i en kommunalkoncern är liten. Om det uppstår risk till problem kommer administrationen troligen att reagera för att undvika den negativa publicitet som uppstår vid eventuell insolvens. Eftersom många av de fristående aktörerna 65 Copyright Gaia

66 också hör till någon koncern är det i slutändan koncernens förmåga att upprätthålla en sund affärsverksamhet som avgör behovet av säkerhet. Olika scenarier för storleken av nätbolagets kreditförluster i grossistmodellen Casebeskrivning Caset demonstrerar storleken på nätbolagets risk vid konkurs i ett elhandelsbolag när man tar i beaktande elhandlarens storlek, marknadsandel på elnätsbolagets område samt nätbolagets omsättning. Caset visar olika scenarier på hur länge utestående fordringar kan ackumuleras innan elhandlarens kunder kan flyttas till andra elleverantörer och vilken inverkan de utestående fordringarna kan ha på nätbolaget. Den tid de utestående fordringarna ackumuleras antas variera mellan två till tre månader efter leveransmånad (motsvarar 60, 75 och 90 dagar) beroende på hur snabbt man kan flytta elhandlarens kunder till en annan elleverantör vid konkurs eller obestånd. Det existerar än så länge inga marknadsregler gällande vad som händer vid utebliven betalning mellan elhandlare och nätbolag. Det betyder att caset är en teoretisk granskning av processens inverkan på de utestående fordringarna. Figur 23. Avslutande av leverans inom tre månader efter levereringsmånad som inte betalats. Tre olika case studeras: A. Case A - ett litet nätbolag har en stor kund (elhandlare) som går i konkurs på vintern. Den stora kunden utgör 20 % av nätbolagets totala intäkter (marknadsandel). Det kan också handla om en mindre elhandlare som har en enstaka större företagskund på nätbolagets område. I caset antas att förbrukningen sker under vintermånaderna och att vintermånadernas förbrukning per månad utgör 12 % av hela årets förbrukning. B. Case B - Ett mellanstort nätbolags kund (elhandlaren) som utgör 5 % av nätbolagets totala intäkter går i konkurs. Det antas att förbrukningen sker under sommarhöst- eller vårmånaderna som utgör i snitt 7 % av hela årets förbrukning. 66 Copyright Gaia

67 C. Case C - Ett stort nätbolags kund (elhandlaren) som utgör 2 % av nätbolagets totala intäkter går i konkurs eller hamnar i obestånd. Det antas att förbrukningen sker under sommar- höst- eller vårmånaderna som utgör i snitt 7 % av hela årets förbrukning. Tabell 6. Antaganden som gjorts i case beräkningarna. 47 Case A Case B Case C Nätbolagets omsättning M kr Kvartil 1 24 M kr Median 54 M kr Kvartil M kr Tidpunkt Vintermånad Medeltalmånad Medeltalmånad Elhandlarens andel av nätbolagets omsättning % 20 % 5 % 2 % I case A där elhandlarens utestående fordringar ackumuleras i tre månader kan nätbolaget mista 7,2 % av sin årsomsättning. I case B kan förlusten vara mellan 0,3-1,25 % beroende på elhandlarens marknadsandel i nätområdet samt hur länge fordringarna får ackumuleras. I case C kan förlusten vara mellan 0,3% - 0,5% beroende på elhandlarens marknadsandel på nätområdet samt hur länge fordringarna får ackumuleras. I figur 24 demonstreras resultatet av analysen. 47 Ytterligare antaganden har gjorts i caset: Kvartil 1, Median och Kvartil 3 för nätbolagets omsättning baseras på data från Elnätsföretagens årsrapporter (2014) Copyright Gaia

68 Figur 24. Inverkan på nätbolaget orsakad av elhandlares konkurs i tre olika fall som funktion av den tid det tar att flytta elhandlarens kunder till en annan elleverantör och elhandlarens marknadsandel på nätbolagets område. Sannolikheten för ett worst case scenario Sannolikheten för ett worst case scenario är lågt pga. följande karakteristiska drag på den svenska elmarknaden: I de flesta fall har en elhandlare i samma koncern den största marknadsandelen i nätbolagets koncessionsområde, vilket betyder att risken för att ett nätbolag skall råka ut för ett worst case scenario är väldigt litet. Enstaka icke integrerade privata elhandlare med en omsättning <100 Msek representerar under 1% av elhandelns omsättning i Sverige (se kapitel 3). Det antas i caset, att konkursrisken för större elhandelsbolag är mycket liten. Enstaka icke integrerade elhandlare som säljer till ett nätområde antas oftast ha en relativt liten marknadsandel inom nätområdet. 48 Detta finns det dock inte offentligdata om. I case B som presenterats ovan antas den enstaka utomstående elhandlarens 48 Ett undantag är tex. Fortum som sålt sin elnätsverksamhet till Ellevio. I det här sammanhanget anser man att även delägda elhandlare som finns med i samma koncern som nätägaren är s.k. integrerade företag. 68 Copyright Gaia

69 marknadsandel vara i snitt ca. 2-5 %, vilket representerar en liten del av nätbolagets omsättning. I Case C antas att elhandlarens marknadsandel på nätbolagets område är ca. 2 %. I de fall den s.k. utomstående leverantören (icke integrerade elhandlaren) har en större marknadsandel på ett nätområde är det ofta fråga om en större leverantör som i dagens läge oftast har en liten konkursrisk. 49 I fall de största energiintensiva slutkunderna är dispositiva kan det ytterligare begränsa nätbolagets motpartsrisk i förhållande till elhandlaren, dock inte till slutkunden, eftersom motpartsrisken gällande nätavgiften inte skulle ändras. Man kan därmed dra slutsatsen att risken för att ett nätbolag skall hamna ut för ett worst case scenario i dagens läge är liten. 49 Det finns även nätbolag som är integrerade som har externa elhandlare som levererar en förhållandevis stor volym till deras nätområden. Detta är fallet speciellt pga. att många företagskunder har konkurrensutsatt sitt elinköp. Utredningen har inte representativt data om andelen sådana nätbolag eller hur stor marknadsandel enstaka elhandlare typiskt har i dessa fall. 69 Copyright Gaia

70 6.2 Ombudsmodellen Kreditrisker i ombudsmodellen Figur 25. Ombudsmodellens kreditrisker fördelas enligt aktörernas fakturering. Källa Gaia Ur kreditrisksynpunkt avviker ombudsmodellen inte nämnvärt från nuläget där både elhandlaren och nätbolaget ansvarar för sina egna motpartsrisker och kravhantering. Figur 25 beskriver fördelningen av kreditriskerna mellan aktörerna. Även om elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget så ansvarar nätbolaget för kreditrisker som förorsakas av dess slutkunder. I ombudsmodellen gäller det främst för elhandlaren att ha en väl fungerande kundvalsprocess och utgående från slutkundens kreditvärdighet besluta på vilka villkor en elleverans kan ske. Eftersom slutkundens kreditvärdighet har en stor betydelse för aktörernas riskexponering är det avgörande för dem att optimera sin kundportfölj fördelning mellan kundsegment i privatkunder, medelstora företagskunder och stora företagskunder med beaktade av aktörernas egna finansiella position, m.a.o. behöver aktören ha en tillräcklig buffert för att klara av en störning i betalningsrörelsen. I ombudsmodellen agerar elhandlaren som ombud och kontaktpunkt till slutkunden. Detta innebär att elhandlaren har en större kundbetjäningsroll än nätbolaget. I detta betjäningsuppdrag ingår också en kravhantering gällande både elhandlarens och nätbolagen kundfordringar. Hur detta löses blir upp till aktörerna att bestämma, men någon typ av standardförfarande vore skäl att utveckla i det fall att elbranschen väljer att basera samfaktureringen på ombudsmodellen. 70 Copyright Gaia

71 Eftersom nätbolaget har lokalt monopol så kan bolaget per definition inte vägra att betjäna elkunderna i området. För nätbolaget kvarstår då enbart att hantera kravhanteringen så effektivt som möjligt och att vid eventuella betalningsstörningar kräva åtgärder av slutkunden under hot av avstängning, t.ex. genom att ställa krav på säkerhet. Den planerade ändringen av skatteansvar där nätbolaget i framtiden får ansvaret för betalning av energiskatten för el gör att kravhanteringen också i ombudsmodellen är av stor betydelse för nätbolaget Hantering av risker i ombudsmodellen Riskhanteringsalternativen inom ombudsmodellen skiljer sig inte från de allmänna riskhanteringsåtgärderna. Aktörerna kan, efter att kundvalet är gjort, välja mellan effektiva faktureringsrutiner (faktureringsfrekvens, betalningsvillkor, kravhantering), krav på säkerhet av slutkunden till eventuella kreditförsäkringar för att säkerställa att kundfordringarna inte förorsakar ekonomiska förluster. Ur nätbolagets perspektiv är det av stor betydelse att elhandlaren har goda kundvals- och kravhanteringsprocesser. Även om nätbolaget inte i normala fall kan vägra att leverera elektricitet till slutkunden, kan det finnas skäl att överväga ett samarbete gällande motpartsrisker mellan elhandlaren och nätbolaget. Ett samarbete mellan nätbolaget och elhandlaren kan bli aktuellt ifall slutkundsprofilen är sådan att specifika gemensamma intressen kan identifieras och nätbolaget har specifik information som kan vara av gemensam nytta vid kundval och kravhantering av fordringar. Det är i båda aktörernas intresse att undgå problem som kan förorsakas av slutkunder som inte är kapabla att sköta sina åligganden och leverantörsskulder. Ett dylikt arrangemang får förstås inte vara konkurrenshämmande i sig och måste under alla omständigheter fylla kraven på god marknadssed. Säkerhetsarrangemangen i ombudsmodellen avviker inte från nuläget. Ifall det finns behov för säkerhet kan man välja mellan alternativa bilaterala säkerhetslösningar eller kreditförsäkringar. 6.3 Rekommendationer för säkerhetsarrangemang inom grossistmodellen Behovet av säkerhet Säkerhetsbehov mellan elhandlare och nätbolag uppstår enbart i grossistmodellen. Ombudsmodellens faktureringsprinciper påminner så pass mycket om de nuvarande att separata säkerheter mellan elhandlare och nätbolag inte är motiverade. Vid bedömning av säkerhetsbehov utgår man normalt från motpartens kreditvärdighet: ju högre kreditvärdighet (bättre kreditbetyg), desto mindre säkerhet behövs. En annan viktig 71 Copyright Gaia

72 princip vid bedömningen av säkerhetskrav är att elmarknaden i alla situationer skall vara konkurrensfrämjande och att införandet av samfakturering inte får förorsaka inträdesbarriärer för nya aktörer eller affärsmodeller. Samtidigt vill man upprätthålla en marknad där risktagande och riskhantering skall ingå som naturliga element i verksamheten. Att bygga ett system där alla risker är eliminerade är inte var motiverat och skulle orsaka onödiga kostnader samt inträdesbarriärer på marknaden. I andra länder med motsvarande elmarknader har man också baserat behoven till säkerheter på betalningsbeteende och kreditvärdighet. I flera av länderna som studerats domineras marknaden av stora aktörer som är kreditutvärderade av något av de internationella kreditvärderingsinstituten. Den svenska elhandelsmarknadens specifika drag Den svenska elmarknaden har vissa specifika drag som bör beaktas vid diskussion av kreditrisker och säkerhetsbehov. Nedan listas de olika aktörernas uppskattade andelar av den totala elhandeln: 60 % av elhandeln sköts av kommunalägda elhandlare. 80 % av elhandelsmarknaden handhas av företag som har balansansvarsavtal med SvK Alla elhandlare som inte själva är balansansvariga (inte har avtal med SvK) måste ha ett balansansvarsavtal med en balansansvarig aktör 85 % av elhandelsvolymen står integrerade aktörer för som hör till en koncern med ett nätbolag som systerbolag 65 % av volymen handhas av företag som är både integrerade och balansansvariga Den svenska elhandelsmarknaden är förhållandevis kreditsäker i jämförelse med andra svenska branscher. Riskerna kan alltså för tillfället bedömas vara låga. Konkurser av elhandlare som skulle ha någon större betydelse har inte förekommit och elhandlarna har tillsvidare skött om sina skattebetalningsförpliktelser utan problem. Även en jämförelse baserad på UCs riskklasser tyder på en hög nivå av kreditsäkerhet (se kapitel 5) jämfört med andra branscher i Sverige. Den av kreditupplysningsföretagen publicerade informationen på aktörernas riskklasser indikerar att majoriteten av elhandlarna hör till den bästa riskklassen. Orsakerna till att den svenska elhandelsmarknaden kan anses vara relativt kreditsäker är dels att en betydande del av marknadens aktörer ägs av kommunala koncerner och dels att marknaden handhas av balansansvariga och/eller integrerade aktörer. Rekommendation På en marknad där det råder fri konkurrens mellan alla aktörer skulle en säkerhetsbedömning ske fritt på bilateral nivå. Detta är dock inte fallet på elmarknaden, där nätbolagen har ett naturligt monopol samtidigt som de inte fritt kan välja sina kunder (elhandlarna) utgående från allmänna marknadsprinciper. Samtidigt är det inte ur konkurrensneutralitetssynvinkel önskvärt att en aktör i monopolställning fritt får bestämma av vem man kräver säkerheter. 72 Copyright Gaia

73 Därför rekommenderas det att principerna för säkerhetskraven utvecklas centralt av en aktör på branschen som har tillräckligt förtroende och till vars uppgifter detta passar. Det föreslås att SvK / Hubben eller Energimarknadsinspektionen åtar sig detta ansvar och mobiliserar en expertgrupp (temporär eller bestående) som utvecklar principerna för bedömning av säkerhet. I dessa rekommendationer ingår det inte ett ställningstagande gällande de juridiska aspekter som bör beaktas. Dessa bör utvärderas i en separat studie Rekommendation till huvudprinciper för säkerhetslösningar mellan elhandlare och nätbolag Rekommendationen utgår från att säkerheter mellan elhandlare och nätbolag kan behövas i viss specifika fall. Huvudprinciperna är att: Säkerheter inte ska behövas mellan elhandlare och nätbolag i fall elhandlaren uppfyller en god nivå av kreditvärdighet samt uppfyller sina åligganden exemplariskt. Säkerheter bör ställas av elhandlare bara om vissa kriterier gällande kreditvärdighet inte uppfylls och/eller i fall betalningsstörningar förekommer. Säkerhetskravets storlek minimeras för att inte utgöra konkurrenshinder och för att begränsa kostnader - en dynamisk säkerhetsmodell tillämpas och fulla säkerheter för utestående fordringar krävs inte (fulla säkerheter skulle motsvara 3 månaders utestående fordringar). Elhandlare kan ges möjlighet till snabbare betalning av fordringar till nätbolaget för att minska sitt säkerhetskrav. En centraliserad enhet, som tex. SvK / Hubb eller Energimarknadsinspektionen, bedömer om elhandlaren borde ställa säkerheter till nätbolaget. Kriterierna för utvärdering av säkerhetskrav är konkurrensneutrala, icke-diskriminerande och transparenta. Relationen mellan elhandlare och nätbolag regleras med branschöverenkommelse (inte bilaterala överenskommelser). Olika alternativa säkerhetslösningar accepteras. Utgångspunkten i denna rekommendation följer principen att säkerheter inte behövs om aktörerna uppfyller en viss (god) nivå av kreditvärdighet och sköter sina åligganden exemplariskt. Eftersom det dock kan uppstå situationer där behov till säkerhet aktualiseras, är det skäl att specificera principerna för bedömning av säkerhetsbehov. Med beaktande av marknadens särdrag med flera kommunala aktörer, de balansansvariga aktörernas specifika uppdrag (och att de redan är utvärderade av SvK) samt att en betydande andel av aktörerna är integrerade med internfakturering av nätkostnader, kommer säkerhetskraven i praktiken enbart att gälla ett begränsat antal aktörer. Bestämmandet av principer till säkerhetskrav Principerna kommer på marknaden att bilda ett komplement till de säkerhetskrav som ställs av NordPool, Nasdaq och de kommande kraven som esett planerat ställa. Hubben kommer att göra en teknisk bedömning av elhandlarens kapacitet att ansluta sig till hubben. 73 Copyright Gaia

74 Nedan presenteras ett exempel på kriterier som elhandelsbolaget borde uppfylla för att kvalificera för att inte behöva ställa ut säkerhet. Detta är ett riktgivande exempel för att demonstrera allmänna principer. En detaljerad utformning av reglerna skulle kräva en planeringsprocess, där marknadsparterna enas om skäliga och icke diskriminerande kriterier som passar de kommande samfaktureringsprocesserna. Rekommendationsvis skall nätbolaget ha rätt att kräva att elhandlaren ställer en säkerhet som täcker elhandlarens åligganden under följande förutsättningar: Nätföretaget har skickat betalningspåminnelser till elhandlaren (t.ex. två påminnelser). Elhandlarens betalningar har flera gånger varit försenade (t.ex. 4 gånger) inom den senaste 12 månaders perioden. Betalningsförseningen har varit mer än t.ex. 5 dagar. Elhandlaren har registrerats i kreditupplysningsföretagens register över dåliga betalare eller motsvarande. Ett nytt elhandelsbolag som inte ännu kan uppvisa en årsredovisning kan krävas på säkerhet. T.ex. kan krävas att minst två på varandra följande årsredovisningar finns tillhanda. Ett undantag till denna princip kunde eventuellt gälla för mindre nya fristående bolag (startups), se närmare diskussionen nedan. Elhandlaren har inte under de två senaste åren uppnått en normal kreditvärderingsnivå (rating) och har en hög risk enligt kreditupplysningsföretagens riskklasser. Elhandlaren har ett negativt egenkapital. Elhandlarens verksamhet har haft ett underskott under två på varandra följande år. Principerna kunde presenteras i ett Standardavtal för fakturering inom grossistmodellen och det skulle gälla automatiskt mellan alla elhandlare och nätbolag. I principerna skall det bl.a. framgå hur nätbolagen skall gå tillväga vid elhandlarens försummelser och hur säkerheterna kan realiseras. Det bör också specificeras vilka förfaringssätt som finns ifall elhandlaren önskar överklaga ett beslut om säkerhetskrav. En neutral och effektiv besvärsprocess är nödvändig för att trygga både elhandlarens och nätbolagens rättsskydd. Bestämmande av säkerhetens storlek Säkerhetskraven bör beakta elhandlarens volymer och vara dynamiska så att de också beaktar kommande fordringar. Nätbolagens utestående fordringar gentemot elhandlaren är relaterade till faktureringsfrekvensen och man bör kunna utgå ifrån att elhandlaren faktureras månatligen, vilket skulle innebära en storlek på säkerheten som motsvarar % av de årliga nätkostnaderna som faktureras via elhandlaren. Det rekommenderas att säkerheten inte skall behöva täcka de utestående fordringarna till fullo. Att täcka dessa till fullo (till fullo kunde motsvara 3 månaders säkerheter) skulle vara kostsamt för elhandlarna och därmed eventuellt hämma konkurrens samt utgöra barriärer för att komma på marknaden för nyetablerade aktörer. 74 Copyright Gaia

75 Ifall man även ger möjlighet till en elhandlare att betala in sina fordringar i snabbare takt än månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att minska storleken på elhandlarens utestående fordringar och därmed också kostnaden för säkerheten som den enskilda elhandlaren ställer. Alternativa säkerhetslösningar Alternativa säkerhetslösningar som bör godkännas är: deposition, bankgaranti och säkerhet given av moderbolag. I praktiken antas en bankgaranti i form av kommersiell garanti vara det mest ändamålsenliga. Eftersom flera av elhandlarna är aktiva i många olika nätområden kan bolaget behöva ställa säkerhet till flera nätbolag vilket medför en del administrativa utmaningar och eventuella kostnader. Det kan vara motiverat att undersöka i vilken grad den centrala instansen/enheten/tjänsten grundad av SvK/Hubben/Ei kunde delta i administrerandet av säkerheterna. Hur detta skall ske är utanför denna studie och det rekommenderas att saken utreds noggrannare i en specifik studie. Säkerhetskrav för nya fristående aktörer (startups) En av målsättningarna vid införandet av samfakturering är att befrämja fri konkurrens och nytänkande på elhandelsbranschen samt att uppmuntra till nya innovativa lösningar och tjänster. För att uppnå dessa målsättningar gäller det att vid införandet av säkerhetskraven att vara alert på att kraven inte bildar en inträdesbarriär eller blir byråkratiska och därmed för kostsamma för nya aktörer. Faktum är att en ny aktör som påbörjar sin verksamhet organiskt har en mindre volym och en låg marknadsandel och därmed är kreditförlusten som de kunde förorsaka på nätbolagen också relativt sett marginell. Samtidigt har de inte ännu en dokumenterad finansiell information till förfogade som kunde bekräfta deras kreditvärdighet. De nya aktörernas dilemma är att det kan bli för ekonomiskt belastande att presentera godtagbara säkerheter ifall de inte hör till en koncern som kan stå för de krävda garantierna. Gällande principerna för säkerhetskraven kunde det vara motiverat att planera dem så att de specifikt beaktar fristående nya aktörer som fyller Startup-företagens villkor. För denna typ av aktörer kunde man tänka sig att de skulle slippa presentera säkerhet under en tidsbegränsad uppstart fas och säkerhetskraven skulle bli aktuella då förtaget bevisligen har uppnått en finansiell balans. Problemet med denna typ av dispens är att de kräver en övervakning av den centrala enheten, som skulle få till uppgift att göra behövliga utvärderingar. Uppskattning av kostnader vid införande av säkerhetskrav Kostnaderna för införandet av den beskrivna rekommendationen består av följande element: kostnader för grundandet av säkerhetsarrangemangen kostnaderna för administration av säkerheterna (den nya enheten) kostnaderna för ställandet av säkerheterna 75 Copyright Gaia

76 Kostnaderna vid grundandet av en central enhet med ansvar för administreringen av säkerhetsarrangemanget består främst av personal-, lokal- och systemkostnader. I kostnadsuppskattningen har vi utgått ifrån att personalbehovet täcks av tre personer. I tabell 7 presenteras en preliminär grov ansvarsdelning mellan olika parter i lösningen. Tabell 7. Ansvarsfördelning mellan olika parter. Källa: Gaia Myndigheter Nätbolag Elhandlare Bearbetning av marknadsregler (tillsammans med branschorganisationer) samt standardavtal som reglerar relationen mellan elhandlaren och nätbolaget. Koordinerar reglerna med hubben för att undvika överlappande krav. Driver centraliserad, neutral, enhet för översyn av elhandlarens betalningar till nätbolagen samt ansvarar för att utvärdera eller skaffa extern utvärdering av elhandlarnas kreditvärdighet. Administrerar möjligen säkerheterna. Besvärshantering vid tvister mellan nätbolag och elhandlare. Skickar mätvärden till hubben och ev. till elhandlaren som möjliggör samfakturering enligt fastslagen tidtabell. Rapporterar till centraliserad enhet (myndigheten) om problem gällande elhandlarens betalningar. Kriterierna som ska uppfyllas är neutrala, standardiserade och fastslagna av myndigheter eller branschorganisationer. Administrerar eventuellt säkerheterna i fall den centrala enheten inte gör det. Fakturerar kunderna. Betalar nätbolagen för nättjänst samt överför skattebeloppet till nätbolaget enligt fastslagen tidtabell. Lämnar in den information som behövs till myndigheter för att fastställa ev. säkerhetsbehov eller beräkna säkerhetens storlek. Ställer ut säkerhet ifall detta skulle behövas. Vid ställandet av säkerhet är en bankgaranti att föredra framför en deposition. Att binda upp ett kapital på ca 10 % av den årliga volymen i form av en deposition kan bli dyrt och oändamålsenligt. I fall elhandlaren väljer att ställa en moderbolagssäkerhet blir kostnaderna mer indirekta, men kostnadsnivån torde i slutändan vara den samma även om den täcks på koncernnivå. För att bilda en uppfattning av totalkostnaderna för hela elhandelsbranschen måste en uppskattning av säkerhetsbehovet också göras. Med beaktande av branschens relativt goda kreditvärdighet och branschens ägar- och företagsstrukturer uppskattas det att säkerhetsbehovet skulle gälla högst 3 % av de sammanlagda nätkostnaderna och elskatten. 50 Detta skulle betyda 50 Antagandet har gjorts att ca. 30 % av marknaden sköts av icke integrerade bolag och att 10 % av dessa kunde få behov av att ställa säkerhet. 76 Copyright Gaia

77 att det sammanlagda säkerhetsbehovet i stora drag skulle vara miljoner kronor. Om man estimerar att kostnaden för en bankgaranti (kommersiell garanti) ligger på 3 % blir kostnaderna för hela branschen 5 6 miljoner kronor årligen. Internationella studier visar på en kostnadsnivå av samma storlek. 51 Kostnadsestimaten presenteras i tabell 8. Tabell 8. Kostnadsestimat för systemet. Källa: Gaia Aspekt Beskrivning av kostnaden Basis för kostnaderna Uppskattad kostnad Kommentarer Grundandet av säkerhetsarrangemangen Expert och personal Expert- och lönekostnader N/A En engångskostnad som faller på centralenheten Den nya centralenhetens administrationskostnader Kostnader för att driva verksamheten Personalkostnader Lokal- och systemkostnader Expertkostnader 8 10 milj. kronor per år Kostnaderna fördelas mellan alla aktörer på elhandelsmarknaden Kostnader för säkerheten Kostnader för bankgaranti, kommersiell garanti Årlig marginal eller provision på garantisumman 0,005 öre/kwh levererad Säkerhetskostnad fördelad på hela elhandelsmarknaden 51 Australian Energy Market Commission, Report on approaches to Credit Support Regimes between distributors and retailers, May Copyright Gaia

78 7 Inverkan på olika aktörer och konkurrens 7.1 Inverkan på olika typers aktörer Faktureringsfristrekommendationens inverkan på olika typers bolag och konsumenter Nätbolag Nätbolagen förväntas inte få problem med sin kassahantering i faktureringsfristförslaget. Nätbolagen kommer i praktiken att få in sina utestående fordringar tidigare än i dagens läge. Faktureringsfristerna kommer att möjliggöra skattebetalning av energiskatten till Skatteverket i tid eftersom skatten kommer att betalas in först dag 56 efter leversansmånadens slut och elnätsbolaget kommer att få sin betalning från elhandlaren senast dag 35. Eftersom betalningar till överliggande nät förväntas ske mellan 32 och 35 dagar efter leveransmånadens slut borde nätbolaget i flesta fall kunna klara av betalningarna utan problem. Nätbolagen kan komma att få en ränteintäkt för skatteandelen. Elhandlare Elhandlarna kommer att få en stor press på att utveckla en effektiv faktureringsprocess samt kravhantering för att få in betalningarna och för att hinna betala nätavgiften och skatten i tid till elnätsbolagen. Faktureringsfrekvensen för främst de mindre slutkunderna (privatkunderna) kommer antagligen att öka. Endast de minsta kunderna förblir eventuellt kvartalsfakturerade eller faktureras varannan månad. De kunder som detta gäller är främst fritidsbostäder och de mindre lägenhetskunderna (årsförbrukning under 5 MWh). Dessa utgör dock ca 2,5 miljoner kunder räknat i abonnemang och motsvarar en volym på 7 TWh. 52 De stora elhandelsbolagen som har många mindre kunder kommer eventuellt att påverkas mycket av ändringen. Månadsfakturering och betalning av nätavgift och skatt till nätbolaget senast den 35:e dagen efter leveransmånadens slut kommer inte att lämna lika mycket tid till batch-hantering av de minsta kundernas fakturor som i dagens praxis. Detta kan orsaka press på kundservice och den tekniska processen med att producera fakturan (i fall pappersfakturor produceras) speciellt för elhandlare som har stora kundmassor. De tre största elleverantörerna har ca. 2,3 miljoner kunder och Vattenfall, som är den största elleverantören, antas ha närmare en miljon kunder (abonnemang). 52 Elåret och verksamheten 2015, Svenska energiföretagen Copyright Gaia

79 Grossistmodellen kommer att ge elhandlaren möjlighet att välja faktureringsfrekvens mot slutkund. Beslutet om faktureringsfrekvens av slutkunden kommer att basera sig på elhandlarens optimering av kassaflöde samt de kostnader som är förknippade med de mindre kundernas faktureringsprocess. Även kundpreferenser kan vara betydande i beslutsprocessen. De integrerade bolagen kan ha bättre möjligheter att optimera sin kassa inom koncernen, vilket kan ge bättre möjligheter för dem att fortsättningsvis fakturera vissa kunder med lägre frekvens än fristående bolag som inte har samma möjligheter. I ombudsmodellen är det till skillnad från grossistmodellen möjligt att elhandlaren inte självkan bestämma sin faktureringsfrekvens gentemot kunden för att elhandlaren agerar ombud för nätbolaget (som måste betala in sin skatt varje månad). Ifall elhandlaren önskar fakturera sin slutkund varannan månad måste i praktiken en överenskommelse finnas om det med nätbolaget. En sådan överenskommelse kan lätt göras i integrerade bolag. Däremot kan man ställa sig frågan om det är lika lätt att komma fram till en lösning som passar båda parter mellan icke integrerade bolag. Någon slags branschöverenskommelse eller rekommendation borde i sådant fall troligen reglera frågan. Alla bolag borde ges samma förutsättningar för att inte hämma konkurrens. Pappersfakturor driver månadsfaktureringens kostnader. En övergång till månadsfakturering för mindre kunder kombinerat med en process som fortsättningsvis använder sig av pappersfaktura kan öka kostnaderna för fakturering för elhandlaren (både större och mindre bolag) genom att antalet fakturor fördubblas (eller i värsta fall tredubblas) för vissa kundgrupper. Det antas dock att e-faktura kommer att bli allt vanligare i framtiden, vilket under vissa förutsättningar kan effektivisera de mindre kundernas faktureringsprocess och samtidigt minska framtida kostnader (minskade kostnader för tryck samt postande) samt tidsåtgång i faktureringsprocessen (mindre tid går åt till postande av fakturor samt mindre behov av batch-hantering av fakturor pga. tekniska skäl). Elbranschen arbetar för att befrämja en övergång till e-fakturering men saknar för tillfället möjligheten till ekonomiska incitament för att få privatkunder att övergå till e-faktura. Ekonomiska incentiv skulle troligtvis vara ett effektivt sätt att motivera kunder till att övergå till e-faktura. Detta kan betyda att pappersfaktura förblir allmän en tid framöver, trots en framtida fakturering med högre frekvens. Detta kan medföra högre kostnader för de samfakturerande elhandelsbolagen och bli en kostnad för kunden. Den föreslagna rekommendationen till faktureringsfrister kommer att kräva en omställning och processutveckling i speciellt elhandelsbolagen. Alla ändringar som behöver göras kommer dock inte att vara avhängiga av införandet av en samfaktureringsmodell. Lagförslaget som finns på remiss gällande överförandet av skattskyldigheten på nätbolaget och förslaget att 79 Copyright Gaia

80 skattebetalningen i framtiden 53 eventuellt skall kopplas till leveransen i stället för faktureringen kommer att förorsaka omställningsbehov i verksamheten samt kräva ändringar i faktureringssystemen både hos integrerade och icke integrerade elnäts- och elhandelsbolag. Konsumenter I tillägg till att ca. 30 % fler konsumenter kommer att få en samfaktura, kommer även faktureringsfrekvensen att ändras för en del konsumenter. En större andel kunder kommer antagligen att månadsfaktureras. De kortare ledtiderna i faktureringstidsfristmodellen och mer effektiv fakturering mellan olika parter (och den i framtiden månatliga skattehanteringen) kommer att kräva detta. Endast de minsta kunderna, som t.ex. sommarvillor och lägenhetskunder, förblir möjligen kvartalsfakturerade eller faktureras varannan månad. De kunder som köper från icke integrerade elhandelsbolag och som i dag inte får samfaktura (antas vara ca. 30 %) kommer i fortsättning att få bara en faktura i stället för två, vilket för dessa kunder minskar hanteringskostnaderna. Den högre faktureringsfrekvensen kan däremot öka kostnaderna för kunderna. En närmare kostnadsanalys har gjorts i Sweco s rapport. Företagskunder Företagskunder som i dag månadsfaktureras kan fortsättningsvis förvänta sig månadsfakturering. De allra minsta företagen kommer att få sin faktura en gång i månaden, varannan månad eller en gång i kvartalet beroende på hur elhandelsföretagen optimerar sina faktureringskostnader (åtminstone i grossistmodellen). En del av de kunder som bytt leverantör kommer att få en samfaktura för nät- och elkostnad. Energiintensiva kunder i regionnätet Faktureringsfristerna förväntas inte orsaka ändringar i deras fakturering i fall dessa är dispositiva och inte kommer att samfaktureras som standard. Det antas dock att många företag som kan klassas som dispositiva vill få en samfaktura. Detta kan vara möjligt genom en ombudsmodell som kunde tillämpas för dessa, även om en grossistmodell togs i bruk för övriga kunder. Detta skulle dock gälla ett mycket begränsat antal kunder. Riskhanteringslösningens inverkan på olika aktörer Den föreslagna riskhanteringslösningen och krav till säkerheter kan förväntas ha inverkan främst på de mindre icke integrerade elhandlarna och nya elhandlare som etablerar sig på marknaden och som eventuellt inte ännu uppfyller de kreditvärdighetskrav som ställs på aktörerna. De enskilda aktörerna som eventuellt måste ställa en säkerhet kommer att bli belastade med en kostnad som kan inverka på deras förmåga att konkurrera på marknaden, speciellt om det är frågan om bolag som inte är en del av en större koncern. Större aktörer har dels 53 Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Stockholm den 9 juni Copyright Gaia

81 lättare att uppfylla kraven som ställs och dels möjligheter att skaffa sig säkerheter till en avsevärt lägre kostnad. I rekommendationen föreslås att säkerhetskraven utvärderas av en centraliserad, oavhängig, enhet. I detta fall skulle det antagligen vara SvK/Hubben eller Energimarknadsinspektionen. Det betyder att en organisation med nödvändig kompetens att utföra uppgiften borde byggas upp. I upplägget skulle kostnaden för att driva enheten delas av alla aktörer som är med på marknaden (nätbolag). Den sammanlagda kostnaden för att driva den centraliserade verksamheten är lägre än om varje nätbolag utför samma utvärdering in-house för varje enskild elhandlare. Grossistmodellens och ombudsmodellens inverkan på aktörerna har beskrivits ingående i kapitel Lösningarnas inverkan på konkurrens Allmänt Integrerade elhandlare har i dagens läge en viss konkurrensfördel i och med att de kan erbjuda samfakturering till sina kunder. Om samfakturering införs kan man förvänta sig att integrerade elhandlare kommer att förlora den konkurrensfördel som möjligheten att erbjuda en gemensam faktura innebär. Detta kommer, så som redan diskuterats i flera studier, att leda till en ökad konkurrensneutralitet samt potentiellt positiva effekter på konkurrensen. Om samfakturering blir normal praxis kommer kunderna inte att vara lika knutna till sin ursprungliga integrerade elhandlare. Trots att priset är den största orsaken till leverantörsbyte önskar sig de flesta kunder en faktura. Därför kan man förvänta sig att övergången till samfakturering leder till fler leverantörsbyten samt minskar antalet tillbakabyten till den lokala leverantören som sker pga. att kunden vill ha samfaktura. Konkurrensneutraliteten kan tänkas leda till att det uppkommer ett intresse för nya elhandlare som kan erbjuda tjänster och lösningar på samma villkor som integrerade aktörer, vilket kan stimulera konkurrens avseende både pris och service. Trots att man identifierat potential för ökad konkurrens i och med att även fristående bolag kan erbjuda samfakturering till sina kunder, måste man påpeka att det är många andra faktorer som inverkar på konkurrens än samfakturering. Anvisningsförfarandet som kommer att slopas vid inflyttning kan ha en relativt stor inverkan på konkurrensen inom privatkundssegmentet. Prisskillnader mellan olika leverantörer utgör även i fortsättningen en viktig faktor i leverantörsval. Nya leverantörer som erbjuder t.ex. energitjänster kan komma att ändra sättet som speciellt konsumenter ser på elhandlare och hur man väljer leverantör. Detta kan vara mer betydande för befrämjandet av konkurrens än erbjuden samfakturering. En intressant fråga är också hur en grossistmodell kommer att inverka på beslut gällande eventuell försäljning av elhandelsverksamheten i integrerade bolag. Riskerna för nätbolaget ändrar karaktär om en integrerad aktör säljer sin elhandelsverksamhet till en extern part. Då sker en betydande riskkoncentration till en elhandlare som levererar till nätområdet. Det kan 81 Copyright Gaia

82 tänkas att detta leder till att tex. kommunala bolag utvärderar olika strategier för att minska riskerna eller riskkoncentrationen. En strategi kan vara att man väljer att sälja sin elhandelsverksamhet till etablerade aktörer som bedöms som speciellt pålitliga och kreditvärdiga. Detta kan eventuellt bidra till en viss marknadskoncentration. En annan strategi är att man väljer att sälja sin verksamhet till flera olika elhandlare för att minska riskkoncentrationen. Problematiken är speciellt relevant i grossistmodellen. Tidsfristförslagets inverkan på konkurrens Tidsfristlösningen som presenterats i kapitel 4 kommer att betyda att elhandelsbolagen kommer att vara tvungna att betala nätbolaget månatligen och i de flesta fall även fakturera slutkunderna månatligen för att klara av sin kassahantering. Detta borde dock inte i flesta fall utgöra ett konkurrenshinder. Det är dock viktigt att notera att integrerade bolag kan ha en större möjlighet att klara av kassarelaterade utmaningar eftersom en stor del av fordringarna hanteras inom samma koncern och kassaoptimering eventuellt är möjlig inom koncernen. Detta kan också ge en viss flexibilitet i hur faktureringen kan skötas mot slutkund som eventuellt kan ge en konkurrensfördel för integrerade bolag. I tillägg kan det vara anledning att nämna att de systemkrav som hubben ställer gällande datakommunikation med hubben för att hantera fakturaunderlagsinformation samt de krav på faktureringssystem och systemändringar som tillkommer (speciellt kostsamma i ombudsmodellen) kan belasta de mindre bolagen på ett sätt som försvårar deras verksamhet. Detta beror dock inte på faktureringsfristerna som rekommenderats, utan på samfaktureringslösningen som kräver ändringar i systemen samt intern processutveckling. De större bolagen, och speciellt de integrerade kan i vissa fall vara bättre positionerade att klara av de ändringar som krävs. Riskhanteringslösningarnas inverkan på konkurrens Lösningsförslaget innebär att en centraliserad enhet ser till att det finns information om aktörernas kreditvärdighet enligt gemensamt på branschen överenskomna kriterier. Detta betyder att lösningen är neutral och icke diskriminerande. En lösning med bilaterala kontakter mellan elhandlare och elnätsbolag där elnätsbolaget bedömer elhandlarens kreditvärdighet skulle sannolikt leda till olikheter i hur reglerna gällande kreditbedömning i praktiken tillämpas av olika elnätsbolag. Utmaningar kan bero på bristfällig kompetens, tillgängliga resurser för att bedriva verksamheten eller i värsta fall viljan att hindra en konkurrent från att komma in på hemmamarknaden. I vissa fall kan det finnas en risk att processen inte sköts effektivt, vilket kan leda till längre ledtider, som försvårar etableringen för elhandlare på ett nytt elnätsområde. Detta motiverar till en centraliserad lösning där elhandlarnas kreditvärdighet bedöms av en neutral part. Det finns ungefär 170 elnätsbolag i Sverige. Bilaterala säkerhetskravsprocesser skulle vara belastande för både elnätsföretaget och elhandlaren. Detta kunde leda till ett läge där en elhandlare väljer att vara aktiv i ett fåtal nätområden med stort kundpotential för att spara på administrativa kostnader för säkerhetsprocessen. Speciellt gäller det här nya aktörer som kanske 82 Copyright Gaia

83 inte ännu uppfyller kreditvärdighetskraven och måste skaffa säkerheter för varje elnätsbolag på vilkens område det är aktivt. I fall kriterierna som gäller elhandlarens kreditvärdighet samt betalningsbeteende uppfylls, kommer ingen säkerhet att krävas av elhandlaren. I förslaget ställs säkerheter alltså bara i vissa fall då elhandelsbolaget inte anses vara kreditvärdigt eller har haft betalningsstörningar. Detta är i linje med praxis på ett flertal olika elmarknader i olika länder. Det är i dagens läge sannolikt att flesta elhandlare som redan är etablerade på den svenska marknaden uppfyller kraven på kreditvärdighet (se kapitel 5.1). Den rekommenderade lösningen är därmed kostnadseffektiv i ett läge där riskerna bedöms som mycket låga. Det betyder att säkerhetshanteringsmodellen inte i normala fall belastar elhandlarna i stor mån och inte orsakar sådana ytterligare kostnader för säkerhet som kan utgöra ett konkurrenshinder i en affärsverksamhet där marginalerna redan är pressade. Den dynamiska säkerhetskalkylmodellen innebär att överstora säkerheter inte behöver ställas, vilket också minskar kostnaderna för en enstaka aktör. Ifall man även ger elhandlarna möjligheten att betala in sina fordringar snabbare än månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att minska storleken på elhandlarnas utestående fordringar och därmed också kostnaden för säkerheten som den enskilda elhandlaren ställer. Obligatoriska säkerhetsarrangemang för alla bolag skulle betyda att speciellt de mindre fristående bolagen och de som etablerar verksamhet i Sverige och inte kan påvisa hög kreditvärdighet genom ratingbolagen, kunde få höga säkerhetskostnader pga. att kostnaderna för olika säkerhetsarrangemang ofta är högre för mindre eller nyetablerade aktörer. Detta skulle betyda att nya aktörer belastas med kostnader som speciellt i en etableringsfas inte kan spridas på en större kundbas. I ett läge där alla krävs på säkerheter skulle de större bolagen som är horisontalt och eventuellt också vertikalt integrerade ha avsevärt bättre möjligheter att skaffa säkerheter eller koncerngaranti till ett lägre pris, vilket skulle kunna kan innebära en konkurrensfördel för dem. 8 Sammanfattning 8.1 Syftet med studien Energimarknadsinspektionen vill närmare utreda en marknadsmodell där kunden faktureras för sin sammanlagda elhandels- och elnätskostnad. Om samfakturering införs finns det ett behov av att tydligt reglera frågan om kreditrisk så att aktörerna på marknaden kan vara säkra på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar. Syftet med studien var att ta fram ett underlag för Energimarknadsinspektionens beslut om vilken faktureringsmodell som är lämpligast med beaktade av förändringarna i kreditriskerna på den svenska slutkundsmarknaden för el. Modellerna som studerats är grossist- och ombudsmodellen. Nuvarande praxis har använts främst som jämförelseunderlag. 83 Copyright Gaia

84 Utformningen av en faktureringsmodell påverkar kassaflöden och kreditrisker för marknadens aktörer. Studien har genomlyst hur villkoren för betalningsfrister och fördelningen av kreditrisker vid utebliven betalning påverkar enskilda aktörer, konkurrensen på marknaden och kan komma att påverka kostnad för slutkunden. Rapporten ger också insikt i hur riskfördelningen mellan olika aktörer förändras i de olika lösningarna. Studien har utmynnat i rekommendationer gällande faktureringsfrister samt lösningar för att hantera motpartsrisker mellan olika parter i grossistmodellen. En direkt bedömning av vilken modell - grossistmodellen eller ombudsmodellen bättre skulle passa den svenska marknaden har inte gjorts i rapporten. Detta kräver en helhetsbedömning av även andra faktorer än de som varit inom studiens scope. 8.2 Faktureringslösningen En rekommendation till betalningsfristlösning mellan elhandlare och nätbolag har utvärderats utifrån ett flertal kriterier som lösningen borde uppfylla. Faktureringsfristerna i lösningen får inte orsaka onödiga kassa- eller likviditetsproblem och inte heller onödig ackumulering av likvida medel för elhandlare eller nätbolag. Modellen förväntas medverka till att begränsa kreditriskerna mellan elhandlare och nätbolag genom att minska på de utestående fordringarna. Den skall också möjliggöra elhandlarens framtida utveckling av nya tjänster och inte orsaka betalningsproblem eller försämrad service för konsumenter eller andra kunder. Tekniska begränsningar dels inom mätvärdes- och datainsamling (HUB) och faktureringssystem beaktas samt att bolag med ett stort antal kunder bör kunna fakturera sina kunder utan större problem. Lösningen får heller inte ha negativ inverkan på konkurrensen på marknaden. I den rekommenderade faktureringslösningen antas att hubben levererar faktureringsunderlag till elhandlare (EH) och nätbolag (NB) den 5:e vardagen efter leveransmånadsslutet. Elhandlaren betalar nätbolaget både nätavgift och skatt en gång i månaden. Detta sker den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Elhandlaren får fritt välja sina faktureringsfrister gentemot kunden (åtminstone i grossistmodellen). Antagandet är att månadsfakturering kommer att bli den framtida normen för de flesta, men inte alla, kunder. Vidare antas att privatkundernas fakturor förfaller tidigast den 28:e dagen, som i nuläget. Dag 33 efterleveransmånadens avslut förväntas de flesta betalningar (95 %) vara inne. Energiskatten för el betalas i framtiden till Skatteverket av nätbolaget 54 * dag 56 efter leveransmånadens slut. Figur 26 illustrerar betalningsfristerna. 54 I dag betalas energiskatten för el av elhandelsbolaget men det finns planer på att ändra detta fast inget beslut ännu tagits. I analysen antas att nätbolaget betalar skatten. 84 Copyright Gaia

85 Figur 26. De rekommenderade betalningsfristerna. Källa: Gaia Figur 27 illustrerar ett exempel på hur lösningen inverkar på elhandlarens och nätbolagets kassaflöde och kassabalans. Tidsfristlösningen kommer att betyda att elhandelsbolagen kommer att vara tvungna att betala nätbolaget månatligen och i de flesta fall även fakturera slutkunderna månatligen för att kunna klara av sin kassahantering. Faktureringsfristerna betyder att en effektiv fakturering och kravhantering kommer att vara nödvändig. Speciellt större bolag kan få vissa tekniska utmaningar med hantering av stora massor av fakturor. Det är möjligt att integrerade bolag kommer att ha mer flexibilitet att fakturera sina slutkunder jämfört med fristående elhandlare, eftersom de eventuellt kan optimera sin kassa inom koncernen. Figur 27. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för nät och elhandelsbolag (modellbolag). Källa: Gaia Nätbolagen kommer inte att få problem med att hantera sina betalningar om den ingående kassan är tillräckligt stor. Nätbolaget kommer att få in skattebetalningen i god tid före skatten 85 Copyright Gaia

86 skall betalas till Skatteverket. Betalningsfristmodellen begränsar nätbolagets kreditriskexponering mot elhandlaren pga. den relativt snabba betalningscykeln. I studien föreslås att man tillämpar en övergångstid då tidsfristerna för betalning mellan elhandlare och nätbolag under en period är längre (5 till 10 dagar längre) än i rekommendationen. Anledningen är att man då kan säkra att elhandlarna klarar av tidsfristerna samt ger tid för elhandlaren att genomföra den processutveckling och effektivisering av fakturering som kommer att krävas. Detta möjliggör även att man i början, under övergångsfasen, kan undvika onödiga betalningsanmärkningar mellan elhandlare och nätbolag. En övergångstid kan även behövas för att kunna kvalitetssäkra och optimera hubbens funktion. 8.3 Risker och riskhantering Den svenska elhandelsmarknaden bedöms vara förhållandevis kreditsäker. Konkurser av elhandlare som har någon betydelse har inte förekommit och elhandlarna har tillsvidare skött om sina skattebetalningsförpliktelser utan problem. Även en jämförelse baserad på UC:s riskklasser tyder på en hög nivå av kreditsäkerhet jämfört med andra branscher i Sverige. Den av kreditupplysningsföretagen publicerade informationen på aktörernas riskklasser indikerar att majoriteten av elhandlarna hör till den bästa riskklassen. Vid införandet av en samfakturering kommer profilen på motpartsriskerna (kreditriskerna) mellan marknadsaktörerna att förändras. I studien analyseras om denna förändring ger upphov till införande av specifika riskhanteringsåtgärder och säkerhetsarrangemang. Riskfördelningen mellan olika aktörer förändras speciellt i grossistmodellen Införandet av samfakturering strävar till en effektiv elmarknad där fri konkurrens skall sporra till bättre kundlösningar och tjänster, vilket i sig kräver att det inte får finnas för stora inträdesbarriärer för nya aktörer eller onödiga kostnader som kan komma att belasta slutkunder. I grossistmodellen är det elhandlaren som drabbas om kunderna inte klarar av att betala sina åligganden. Beroende på kundfordringarnas storlek kan de finansiella problemen som de förorsakar elhandlaren sedan överföras via en kedjeeffekt till nätbolagen. I ombudsmodellen, där elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget, kommer slutkundernas betalningsproblem att drabba elhandlaren och nätbolaget likvärdigt, m.a.o. fördelas en utebliven betalning i förhållande till faktureringen. I grossistmodellen kommer det att vara elhandlaren som utgör motpart till nätbolaget vilket leder till en omfördelning av riskerna jämfört med dagens läge. I tillägg kommer ändringarna i skattebetalningsansvaret (nätbolaget ansvarar i framtiden för skattebetalning till Skatteverket) att öka nätbolagets utestående fordringar och därmed risker. Säkerhetslösningar mellan elhandlare och nätbolag kan i vissa fall behövas i grossistmodellen I grossistmodellen antas det att en säkerhetslösning kan behövas för att trygga nätbolagens situation, men bara under vissa förutsättningar. Utgångspunkten i denna rekommendation 86 Copyright Gaia

87 följer principen att säkerheter inte behövs om elhandelsbolagen uppfyller en god nivå av kreditvärdighet och sköter sina åligganden exemplariskt. Motiveringen för detta är att den svenska elhandelsmarknaden är en relativt lågrisk marknad. Med beaktande av marknadens särdrag med ett stort antal kommunala aktörer, de balansansvariga aktörernas specifika uppdrag (och att de redan är utvärderade av SvK) samt att en betydande andel av aktörerna är integrerade med internfakturering av nätkostnader, kommer säkerhetskraven i praktiken enbart att gälla ett mycket begränsat antal aktörer. Det är i dagens läge sannolikt att flesta elhandlare som redan är etablerade på den svenska marknaden uppfyller kraven på kreditvärdighet (se kapitel 5.1). En centraliserad lösning garanterar neutral behandling av elhandlare På en marknad där det råder fri konkurrens mellan alla aktörer skulle en säkerhetsbedömning ske fritt på bilateralnivå. Detta är dock inte fallet på elmarknaden, där nätbolagen har ett naturligt monopol samtidigt som de inte fritt kan välja sina kunder (i grossistmodellen elhandlarna) utgående från allmänna marknadsprinciper. Samtidigt är det inte ur konkurrensneutralitetssynvinkel önskvärt att en aktör i monopolställning fritt får bestämma av vem man kräver säkerheter och speciellt inte i en marknad med relativt hög integrationsgrad mellan elhandel och nätverksamhet. Därför föreslås det att en centraliserad enhet grundas som överser säkerhetskraven enligt neutrala, entydiga och icke diskriminerande kriterier. Det föreslås att det är antingen SvK/Hubben eller Energimarknadsinspektionen som sköter om detta uppdrag. Det föreslås att relationen mellan elhandlaren och nätbolaget skall regleras av ett standardavtal. En modell som minimerar säkerhetskravens storlek begränsar kostnaderna och därmed inträdesbarriärerna till marknaden I de fall säkerheter bedöms vara nödvändiga föreslås att man tillämpar en dynamisk säkerhetskalkylmodell som beaktar de verkliga utestående fordringarna, samt att fulla säkerheter inte kommer att krävas för att täcka hela utestående fordringen mellan elhandlaren och nätbolaget. Detta innebär att överstora säkerheter inte behöver ställas av elhandlaren. Syftet med detta är att minska kostnaderna för en enstaka aktör och därmed bla. sänka tröskeln för inträde på marknaden för nya aktörer som kan förväntas vara mindre kreditvärdiga i början av sin verksamhet. I fall man även ger elhandlarna möjligheten att i vissa fall betala in sina fordringar snabbare än månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att ytterligare minska storleken på elhandlarnas utestående fordringar och därmed också kostnaden för den säkerhet som den enskilda elhandlaren ställer. Den rekommenderade lösningen kan därmed anses som helhet vara relativt kostnadseffektiv i ett läge där riskerna bedöms som mycket låga. 8.4 Lösningarnas inverkan på konkurrens Samfaktureringen bör kunna befrämja konkurrens i och med att alla kunder får en samfaktura och lösningen blir konkurrensneutral. Den rekommenderade faktureringsfristlösningen borde i flesta fall inte utgöra ett konkurrenshinder. Det är dock viktigt att notera att integrerade bolag kan ha en större möjlighet att klara av kassarelaterade utmaningar eftersom en stor 87 Copyright Gaia

88 del av fordringarna hanteras inom samma koncern och kassaoptimering eventuellt är möjlig inom koncernen. Detta kan också ge en viss flexibilitet i hur faktureringen kan skötas mot slutkund som eventuellt kan ge en konkurrensfördel. Den föreslagna säkerhetsmodellen som gäller i grossistmodellen betyder att säkerhetskraven gäller endast ett begränsat antal aktörer, fulla säkerheter krävs normalt inte, säkerhetsmodellen är dynamisk och avser att minska storleken på säkerheterna, och lösningen är neutral och centraliserad. På grund av detta bedöms det att säkerhetshanteringsmodellen inte i normala fall kommer att belasta elhandlarna i för stor grad eller kommer att orsaka sådana ytterligare kostnader som kan utgöra ett konkurrenshinder. Däremot är det samtidigt viktigt att beakta att det finns en risk att säkerhetskrav kan komma att utgöra hinder till tillträde på marknaden för vissa mindre eller nyetablerade bolag. 8.5 Vidareutredningsbehov Vissa vidareutredningsbehov har identifierats i samband med studien. En del beror på att lösningar gällande hubben samt samfaktureringslösningen ännu är osäkra och andra på att en del frågor inte varit inom studiens scope eller att det inte funnits tillräcklig data. De identifierade vidareutredningsbehoven är: Detaljer gällande utformning av standardavtal mellan nätbolag och elhandlare. Detaljerna gäller bla. reglerna för om och när säkerheter eventuellt behövs samt för vad som händer vid betalningsstörningar eller obestånd av elhandlare, samt hur man ska hantera helt nya elhandlare som kommer på marknaden. En beskrivning av den centrala enhetens roll och uppdrag samt behovet av att koordinera hubbens krav samt eventuella säkerhetskrav som skulle ställas av den centrala enheten i fall en grossistmodell väljs. En mer ingående analys av aktörerna (främst elhandlare) och risker förknippade med olika bolag. En mer ingående analys av eventuella dispositiva kunder och definitionen av en dispositiv kund. En överblickande studie om vilka olika säkerhetskrav som ställs på energimarknaden samt behovet av helhetskoordinering. Flera aktörer på elmarknaden kräver säkerheter som definieras och hanteras på ett flertal olika sätt. Koordinering kan behövas för att undvika överlappande krav som utgör barriärer för aktörer samt medför onödig byråkrati och kostnad. Hanteringen av de större producenternas nätfaktura i en samfaktureringsmodell. Om eller hur en samfaktureringsmodell eventuellt borde beaktas i nätbolagens intäktsram. 88 Copyright Gaia

89 En vidare utredning kan behövas av alternativa möjligheter att främja en kostnadseffektiv övergång till månadsfakturering av mindre konsumenter och företagskunder samt av olika incentiv för att införa mer omfattande e-fakturering. 89 Copyright Gaia

90 The report shall be provided based on the facts and instructions in the specific assignment considering the circumstances at the time of the assignment in accordance with the respective scope of work. We assume that all the information provided to us is accurate and complete and that you have verified the correctness of the disclosed information. We assume no responsibility and make no representations with respect to the accuracy or completeness of the information in this report unless otherwise stated. The report should not be regarded, or be relied upon, as a recommendation in decision making concerning any matter referred to in it. It should be understood that we do not assert that we have identified all matters included in these documents that may be relevant if these documents are included as disclosures against the warranties of the future agreements. Our review of the documents has only been what we consider appropriate in the context of the scope of our work as set out in our offer. Further, we accept no responsibility to update the report in light of subsequent events (after the date of this report). Should any third party receive a copy of or information contained in this report, such third party shall not receive any rights against Gaia Consulting Oy. 90 Copyright Gaia

91 BILAGA 1: KASSAFLÖDESANALYS FÖR ELHANDELSBOLAG MED BETALNING DAG 28 Nedan presenteras modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för en elhandlare för betalning av nätbelopp och skatt till nätbolaget av elhandlaren dag Copyright Gaia

92 Gaia Group Oy Bulevardi 6 A, FI HELSINKI, Finland Tel Fax ADDIS ABABA BEIJING BUENOS AIRES HELSINKI SAN FRANCISCO TURKU ZÜRICH You will find the presentation of our staff, and their contact information, at