MEDLEMSBLAD. - Per Mattson - Vad vill du? - Jag vill dricka! - Så drick! - Per Mattson - Vad vill du? - Jag har druckit! - Hur smakade det? - Känn på!

Transkript

1 - Per Mattson - Vad vill du? - Jag vill dricka! - Så drick! - Per Mattson - Vad vill du? - Jag har druckit! - Hur smakade det? - Känn på! Hasselrotska Släktföreningen MEDLEMSBLAD Nr 37 December Kersti Andersdotter! - Vad vill du? - Jag vill dricka! - Så drick! - Kersti Andersdotter! - Vad vill du? - Jag har druckit! - Hur smakade det? - Känn på! Redaktion Mårten Hasselrot Adress: Nybodagatan 1, Solna Tel E-post: marten@hasselrot.org medlemsbladet@hasselrot.org Till denna dryckesceremoni intages lämpligen Hasselrotsk julmumma. För recept - se sidan

2 Redaktörens rader Kära läsare! Det börjar storstilat, den nyblivne redaktören lägger upp hela det kommande medlemsbladet med flotta rubriker som sprids ut över omkring 20 sidor. Han gläds redan åt att fylla tomrummen med spännande text och bilder, och glad i hågen ringer han runt till bidragsgivarna. En del av jobbet är enkel, där det handlar om födslar och dödsfall, adressändringar och nya telefonnummer, nya medlemmar och så vidare. Upplägget på sidorna är beprövat och behöver inte ändras nämnvärt. Denna gång uppmärksammar vi särskilt Helna, Gullan, Dagmar och Gudrun som gått bort sedan det förra medlemsbladet. Och så har, såvitt vi vet, åtminstone en ny liten individ, Mathias och Jessicas dotter fötts in i Hasselrotska släkten sedan förra medlemsbladet. En annan del är mera kreativ, eftersom det är fråga om att leta rätt på nytt och intressant Hasselrot-relaterat material och finna de skribenter som är villiga att skriva om det. I detta nummer har vi inte haft några problem, eftersom det innehåller artiklar om inte mindre än tre färgstarka Hasselrotar från förra seklet, två kusiner och ett kusinbarn, alla ättlingar efter häradshövdingen Carl. Och som om det inte var nog med detta, redaktören har också lyckats intervjua ytterligare två ännu idag vitala Hasselrotar, ingenting mindre än en före detta ordförande respektive en före detta vice ordförande och hedersledamot i släktföreningen, och därtill före detta redaktör för detta blad. ja läs själva! En tredje del har att göra med att medlemsbladet är ett organ för Hasselrotska släktföreningen och därför är beroende av att rapporter från styrelsens arbete levereras i tid, att ordföranden kan ta sig tid att utarbeta kommentarer till detta och utnyttja tillfället för egen opinionsbildning om han så vill. För den sistnämnda delen är svårigheterna uppenbara, eftersom årets styrelsemöte äger rum först i december i år, en tidpunkt då medlemsbladet 2006 ska ha tryckts och distribuerats enligt planen. Frågorna beträffande den i det förra numret aviserade Hasselrot-resan till Västergötland och Dalsland kan, såvitt redaktören kan se, inte besvaras förrän i nästa medlemsblad år Detta beror givetvis främst på svårigheten för yrkesverksamma och på annat håll strängt upptagna styrelsemedlemmar att samordna sig och finna tillräckligt med tid för ideellt arbete. Detta gäller alldeles särskilt vår ordförande Anders som rimligen måste vara alldeles omtumlad av intrycken från ett nytt och spännande arbete i England. Likaså utelämnas denna gång de planerade rubrikerna Nytt om släktkalendern respektive Nytt om hemsidan i detta nummer, eftersom det faktiskt inte har hänt så mycket där heller sedan det förra medlemsbladet. Redaktören är full av förtröstan om ett välspäckat medlemsblad 2007, där vi tar igen det som eventuellt kan tyckas fattas i årets medlemsblad. Mårten Hasselrot - 2 -

3 Bengt Erik Hasselrot - en gaucho i Argentina I början av året fick jag oväntad e-post. Meddelandet kom från Argentina och avsändaren var Eric Gómez Hasselrot. Han hade hittat mitt namn på nätet och undrade om jag visste något om släktingar till hans morfar, Bengt Erik Hasselrot, som utvandrade till Argentina för snart hundra år sedan. Jag svarade med ett utdrag ur vår släktkalender och bad om litet uppgifter om släkten i Argentina. Uppgifterna om Bengt Erik i kalendern är få och slutar med att han var anställd i Buenos Aires från Svaret från Argentina dröjde emellertid. När Mårten och jag i höstas pratade om saken kom vi på att det kanske var ett språkproblem. Mårten kan spanska, så vi erbjöd Eric att svara på sitt modersmål i stället för engelska. Då fick vi ganska snart den intressanta berättelse som med Erics tillstånd återges här. Kontakten med Eric fortsätter. Vi hoppas så småningom få närmare uppgifter om Bengt Eriks avkomlingar, så att släktkalendern kan kompletteras. Jonas Hasselrot (Göstas son) Intervjuer med Berndt och Carin Berndt Hasselrot har varit släktföreningens ordförande i 20 år under åren Under samma period har Carin Adlén varit vice ordförande och redaktör för medlemsbladet. Den personkännedom de har byggt upp och deras arbetsinsatser för släktens räkning under dessa år kan knappast överskattas. Den nuvarande redaktören kunde inte motstå frestelsen att intervjua dem om deras nuvarande liv och personliga funderingar om allt möjligt som inte har med släktföreningen att göra. Berndt och Carin ställdes inför några skriftliga frågor, med full tillåtelse att lägga till och dra ifrån, att skarva och ljuga som det passar dem. Bägge ombads leverera svaren skriftligt på begränsat utrymme i medlemsbladet - högst en sida vardera. Deras entusiasm över uppgiften gick inte att ta miste på och redaktören har härmed den stora glädjen att presentera resultatet av intervjuerna på sidorna 6 resp 11 i detta nummer av medlemsbladet. Redaktören - 3 -

4 Bengt Erik Hasselrot - en gaucho i Argentina ( 1 5 / 0 6 / / 0 6 / ) A v E r i c G ó m e z H a s s e l r o t VID 18 ÅRS ÅLDER kom Beng 1/ Eric Hasselrot som fripassagerare på en båt som han trodde gick på Brasilien, men i stället kom han till Buenos Aires hamn, i Argentina. Han förde med sig få uppgifter om sitt tidigare liv i ungdomen, tog arbete på rancher för boskapsuppfödning i provinsen Buenos Aires, fortsatte med detta på ett gods beläget i La Pampa-provinsen, i Santa Rosa. Han lärde sig mycket under dessa år och hans erfarenhet bidrog till att Tyska Transatlantiska Banken, belägen i Buenos Aires, utnämnde honom till administratör för godset ARGENTINA, beläget i Burryacu, Tucumán (1938). Nämnda gods bestod av ungefär hektar och 13 flödande källor, något som var av största vikt för detta område, benämnt chaqueño-skogen 2/. Inom området var han känd och respekterad, och man kallade honom Don Enrique, beroende på hans svåra namn för de bofasta. På godset fanns en quebracho-skog 3/ och där fanns en verksamhet som sysslade med anskaffning och leverans av trä för järnvägstransport. Där uppfödde man nötkreatur, av raserna Hereford och Aberdeen Angus, och han blev en pionjär som köpte tjurar lokalt från Buenos Aires-området och fick fram en ren ras för avel. Han var också skaparen av ett kanalsystem som gjorde det möjligt att generöst dela med sig av vattnet till sina grannar i Garmendia och el Zapallar (platser i närheten) på utsatta dagar för varje land. Han älskade hästar och var en utmärkt ryttare, klädde sig alltid traditionellt på gaucho-vis, med bombachas 4/, stövlar och vit hatt. Han hade arabiska och peruanska Fotografi från visumhandling utfärdad í Stockholm och signerad av Argentinas generalkonsulat i Stockholm den 5 oktober 1920 hästar, som han också anskaffade från Buenos Aires. Han tyckte mycket om vapen och var en skicklig skytt. Under de åren var trakten mycket farlig och det fanns de som hade som yrke att röva boskap. Han hade stark karaktär och var mycket fruktad. Man kallade honom den galne gringon 5/ på godset La Argentina, eftersom han alltid red till häst med sitt gevär och övervakade och kontrollerade allt med järnhand. Dessutom odlande man alfalfa och grama rhode (tritium repens) för djuren och fruktträd för familjen.

5 Bengt Erik Hasselrot (2) Lika fruktad som han var, så respekterades han såväl av sina anställda som lönades med anständigt boende, god lön, leksaker som gåva, kläder etc till jul- och reyes magos-helgerna 6/. Sedan han gift sig 1942 med en katolik (Amalia Roldán) tillät han årliga missioner där en präst, som blev hans bäste vän, Carlos Michels, döpte, konfirmerade och vigde samman platsens alla familjemedlemmar. Han var förtjust i de kreolska festerna, folklore, doma-festligheterna, järnfesten (när man märker djuren). Han var mycket generös och tillhandahöll kött och drycker att äta och dricka till dessa glada fester. År 1953 bestämde han sig, med stor vånda, för att lämna landsbygden, varefter Banco Alemán sålde godset som nu hade blivit ett blomstrande företag. De nya ägarna erbjöd honom att fortsätta, men han bestämde sig för att inte göra det, delvis för att ta hand om en dotter på 17 år (min mamma som heter Teresa Amalia Hasselrot), som hade gått på internatskola och just höll på att avsluta sina studier. År 1954, när han hade flyttat till Capital de Tucumán, associerade han sig med ett företag i Buenos Aires och utnämndes till chef för firman Fiol Blasco y CIA, inriktad på försäljning av kylprodukter, vars dotterbolag Fiblaco S.R.L. han skötte ända till år 1961, då han beslöt sig för att gå i pension. Han blev änkling 1973, men lät sig inte nedslås av sin hustrus död och dör själv lugnt några dagar före sin födelsedag. Hans efterlevande är en enda dotter och tre barnbarn, varav jag är ett och som bär hans namn Eric Gómez Hasselrot. Jag gifte mig med Dalila Maneff, som har bulgariska anförvanter, och har två söner Santiago, 5 år, och Tadeo, 2 år. Av min morfar Beng Eric har jag som minne att han alltid brukade ha med sig till mig ett litet paket med söta kex och ett annat med honungskaramell. Jag äger för övrigt många fotografier från hans förflutna på landet och några från hans ungdom från Sverige. För övrigt efterlämnade han i arv till mig sin revolver Smith and Wesson kaliber 44 som jag fortfarande har kvar och som han hanterade med stor skicklighet på den tiden då han var gaucho. Noter Eric José Matías Gómez Hasselrot 7/ 1/ I Argentina kom Bengt Erik att kalla sig Beng Eric, alltså utan "t", oklart varför. 2/ Chaqueño-skogen är ett område som överskrider gränserna mellan tre nationer Argentina, Paraguay och Bolivia. Där ligger byarna (comunidades) Tobas, Wichi, Chulupies och Chorotes. 3/ Québracho är ett högvuxet, rakväxande och hårt träslag som ofta används som konstruktionsmaterial till hamnanläggningar. 4/ Bombachas är antagligen namnet på de benkläder som traditionellt bärs av gauchos, dvs kofösare till häst. 5/ Gringo är benämning på utlänningar från Europa, främst tyskar och engelsmän. 6/ Reyes Magos är de tre vise männen i den bibliska historien. 7/ Berättelsens författare bär både sin fars och sin mors efternamn (Gómez Hasselrot). Förnamnet Eric har han förmodligen fått efter sin morfar, och Matías efter sin morfars far Mathias häradshövdingen. Texten är översatt från spanska av Mårten Hasselrot - 5 -

6 Intervju med Berndt Hasselrot Släktföreningens ordförande Var är Du helst? För trettio år sedan hade jag förmodligen svarat uppe i våra fjällhus på Städjans sluttning i Idre i norra Dalarna. För tjugo år sedan i vår båt ute på Mälaren eller på en fjällsluttning nere i Alperna. För tio år sedan i vårt hus i Västra Karup på Hallandsåsens sluttning ner mot Torekov. Idag är jag helst i Strängnäs i det hus där Marianne och jag gemensamt har ordnat det hem där vi trivs och hoppas få njuta av under många år framåt. Vad gör Du helst? Jag har i alla tider varit road av att göra något med mina händer och fingrar. Som pojke träslöjd, senare laga och justera motorcyklar och bilar. Idag delar jag fritiden mellan träsvarven i garaget, silversmide och vår trädgård. Vad läser Du helst? Historia i populär form. Herman Lindqvist är en av mina favoriter. I övrigt läser jag en del romaner. Alistair MacLean, Wilbur Smith och Sidney Sheldon är några av de författare som jag gärna läser innan jag släcker sänglampan för natten. Vem minns Du helst? Gustaf och Anders. Valet är kanske egendomligt då båda omkommit genom olyckor. Min bror Gustaf var i mångt och mycket min förebild, och varje stund tillsammans med honom minns jag med glädje och tacksamhet. Vår dotterson Anders blev bara sju år gammal. men den pigge och glade gossen kan ingen glömma. Professor Valter Schytt, framstående glaciolog och intimt förknippad med Tarfallasjön i Kebnekaisemassivet, var min chef på Svalbard sommaren Jag lärde känna Valter väl både före, under och efter den tre månader långa forskningsexpeditionen på 90 mil söder om Nordpolen. Jag minns med glädje den imponerande gestalten, det glada skarattet och hans alltid obestridliga auktoritet. Vad minns Du helst? Söndagen den 25 maj 1947 då jag på en lysningsmottagning i Stocksund för första gången träffade Marianne. Med lika stor glädje minns jag när våra döttrar föddes 1950 och Vad har betytt mest? Vad eller vem? Marianne som under snart 60 år stöttat och uppmuntrat mig. Att hela familjen i stort sett fått vara frisk. De nio åren vid Arméns helikopterskola i Boden synes mig vara höjdpunkten av mitt militära liv. Vi bodde underbart, familjen trivdes, flickorna fick växa upp under förhållandevis okomplicerade former och själv hade jag ett spännande och inspirerande arbete. Berndt Hasselrot - 6 -

7 Byråchefen Carl Axel Hasselrot Själv hörde jag en gång till släktens yngsta och träffade ofta flera i den äldre generationen. Som nioåring fick Barbro, Berndts syster, och jag, vara med om det stora kalaset på Örebro slott som Bror Hasselrot, då landshövding i Örebro län, anordnade för släkten vid jultiden Det vimlade av äldre tanter och farbröder. Sedan jag av Gösta, redaktörens pappa, valdes in i släktföreningens styrelse har jag haft möjligheter att närmare fått lära känna många av mina släktingar på pappa Allans sida. Inom parentes har jag Farfar Carl Axel - ett barnbarns minnen Vår redaktör Mårten och jag har vid flera tillfällen talat om att uppmuntra även de äldre i släkten att skriva ner minnen av olika slag som framförallt berör personer från tiden då släktföreningen bildades. För våra yngre är dessa bara namn i släktkalendern. Intresset kanske ökar om man får veta något om hur de var som personer och hur det kom sig att några tog initiativet till släktföreningen. Vi är inte så många som har minnen av de som bildade släktföreningen. Carin Adlén nämligen släkt på min mammas sida som också har en släktförening. Så det blir några stycken att hålla i minne! Jag har många gånger välsignat Göstas släktkalender. För en tid sedan föreslog Mårten att jag skulle berätta om farfar Carl-Axel. Pappa Allan har visserligen redogjort i ett av de tidigare numren av Medlemsbladet för farfars år i bl.a. Generalpoststyrelsen och departementen. Men eftersom han dog 1942 och jag då var endast tolv år är mina minnen av honom ett barns.

8 Byråchefen Carl Axel Hasselrot (2) Farfar Carl-Axel blev 1925 vald till ordföranden i Släktföreningen efter brodern Pehr Richert. Han och farmor Olga var båda väldigt aktiva när det gällde släkten. Stora kalas ordnades ofta hos dem. Den bägare som ordförande för släktföreningen använder vid våra släktfester, skänktes av farfar Carl Axel i början av trettiotalet. I ett tidigare nummer finns det en artikel om den gamla silverbägaren. Nu är det bara min kusin Sven och jag som i dagens läge kan minnas vår farfar. Vad jag mycket tidigt fick lära mig var att farfar Carl Axel hade många syskon, de var sammanlagt tolv till antalet. Jag kommer ihåg att det ibland blev lite rörigt med alla olika namn som nämndes. Pappa berättade att han därför hade väldigt många kusiner. Själv hade jag ju bara två, Sven och Torsten. Kommendörsgatan 10 Mina första år under 30-talet tillbringade jag i Halmstad. Pappa Allan tillhörde regementet I 16 och kommenderades ibland till Stockholm. Vid ett sådant tillfälle bodde vi på Jungfrugatan 23 nära Kommendörsgatan 10 där farmor och farfar bodde. Efter 1938 kom jag att bo hos mina morföräldrar. Deras våning låg heller inte långt från Kommendörsgatan 10. Detta underlättade mina besök hos farmor och farfar som jag gärna besökte på egen hand. Farfar hade jag en alldeles speciell relation till och våra stunder tillsammans minns jag mycket väl än idag. Redan som liten upplevde jag honom som en varm och trygg person. Att få sitta i hans knä var något alldeles speciellt. Han behandlade mig som en väldigt viktig person och var enligt farmor mycket stolt över sitt enda flickbarnbarn

9 Byråchefen Carl Axel Hasselrot (3) Att komma in i deras stora våning kändes alltid högtidligt, men också spännande. Deras våning var gammaldags med många rum. I tamburen fanns en kamin som husan fyllde med koks. Den skulle alltid vara varm. Farfars rum vette mot Kommendörsgatan. Där fanns ett stort mahogny skrivbord vid fönstret. Vi har det nu i vår våning. När jag sitter vid det tänker jag på farfar. Han hade så många spännande saker på skrivbordet som jag fick titta på, inte minst skålen med frimärken från all världens hörn. Han var bl. a. Postdirektör i Stockholm och 1924 en av värdarna vid Världspostunionens kongress i Stockholm och Norden. En eftermiddag då det var mörkt ute och nymåne, minns jag en episod då farfar tog mig i handen och sa att jag skulle komma med honom till hörnfönstret i hans rum. Vi skulle båda två samtidigt niga för nymånen och sedan önska oss något utan att berätta Carl Axel med barnbarn det för varandra. Jag vet att jag undrade om farfar verkligen skulle niga, men det gjorde han. Humlegården Han var en verklig naturmänniska. Därför var det särskilt roligt, när jag fick gå ut med honom i Humlegården, som låg alldeles intill. När vi kom in en bit in i parken började farfar vissla. Plötsligt hade vi fullt med fåglar omkring oss. Han kunde vissla deras läten. Farfar hade alltid en liten plåtask (Albyl) med sig som var fylld med fylld med hackade nötter. Den höll han upp och fåglarna sattes sig inte bara på locket utan även på hatten eller axeln. Många stannade och tittade och de som brukade gå i Humlegården kände igen honom.

10 Byråchefen Carl Axel Hasselrot (4) När jag blev litet större gick vi ofta en större runda utmed Sturegatan och Karlavägen och även till Villa- och Floragatorna. Han berättade då om de som han kände som bodde i de olika husen. Det måste ha varit ett väldigt umgänge runt Humlegården. När jag 1935 började i Lyceum för Flickor som då låg på Kommendörsgatan, kunde jag bara snedda över gatan till farmor och farfar. Huset Kommendörsgatan 10 är rivet och ett helt nytt hus är numera uppfört i anslutning till grannhuset. Ibland hände det att farmor tog med mig till Bergs konditori som låg vid Sturegatan och hon såg då till att det bars fram ett stort fat med bakelser. Det var svårt att välja eftersom jag visste att jag inte skulle orkade med mer än en. Var min äldre bror Gunnar med så gick dom åt. Julaftons gran På Julafton fick ingen gå in i matsalen förrän farfar hade klätt granen. Han stängde dörren noga om sig. Detta var en tradition. Flaggor var betydelsefulla att ha i granen och det var dessutom lika viktigt vilka som skulle få sitta var i granen i toppen eller längre ner. Var det något land som under året hade uppfört sig illa krig eller andra övergrepp, togs flaggan bort eller flyttades ner. I toppen skulle alltid de nordiska flaggorna sitta. När han öppnade dörren skulle alla uttrycka sin beundran. Det finns ett foto från en av dessa jular där jag sitter tillsammans med sju pojkar varav två var mina kusiner Sven och Torsten samt min bror Gunnar. De övriga fyra var våra sysslingar på farmors sida. När farfar avled 1942 blev allt så dystert. Jag fick vara med vid begravningen. Alla var ju svartklädda, farmor hade hellång svart klänning, krage med långa vita snibbar och slöja. Jag kommer också ihåg att det var så många tal. Minnet av farfar är fortfarande levande. Han levde verkligen efter valspråket Caritate ac Humanitate Med kärlek och medmänsklighet Carin Adlén, hedersledamot Var är Du helst? När jag skriver dessa rader tittar jag ut över den solbelysta Svartlögafjärden i slutet av november. Vårt fritidshus på Blidö är ett härligt ställe att vara på. Där hämtar vi, Ulf och jag, andan och kopplar av med allehanda ting som nu senast då vi tog upp vår egen potatis och skördade de sista zucchinis för året. Morgondoppen år visserligen slut för säsongen men sköna promenader i skog och mark är inte heller dumt. Huset, i halvtimmer, byggde vi fem i familjen för trettiofem år sedan. Det blev ett gediget hus som vi alltsedan dess besöker året runt. Jag och Ulf gläder oss också åt att vår son Bengt har Intervju med Carin Adlén

11 Intervju med Carin Adlén Släktföreningens vice ordförande och redaktör flyttat ut och bygger ett hus på en tomt intill vår. Vi lider inte brist på sysselsättning då vi, även jag, ingår i byggjobbargänget för det nya huset! Efter vår pensionering har vi kunnat tillbringa mer och mer tid här tillsammans med släkt och vänner. Vad gör Du helst? Detta var en mycket svår fråga, då mina intressen är många. Efter den senaste pensioneringen vid sjuttio, trodde jag att nu skulle jag få all världens tid att ägna mig åt mina privata högar med intressant dokument, gå på fler konserter, teaterföreställningar m m. Jag är nog en tidsoptimist tyvärr. Der blev istället en tid av snabba utryckningar för att ta hand om de minsta barnbarnen något jag fått tacka nej till på grund av mitt arbetet. Att umgås med barn och barnbarn är just nu det jag helst gör. Vi är en stor familj och älskar att fira födelsedagar, examina, förlovningar etc. Att träffa äldsta sonsonen, 23, över en kaffe latte, är exempel på sådant som jag gärna gör. Vad läser Du helst? Böcker som jag gärna läser är memoarer som rör historia och politik. Jag är som farfar och pappa också väldigt intresserad av natur och läser gärna sådant som handlar om fåglar. Samtal med en Nötväcka av Björn von Rosen är en bok som jag gärna läser om. Hundar har alltid funnits i min närhet. Där finns många fina böcker. Som vanligt ligger det alltid minst två böcker på mitt nattygsbord både i stan och på Blidö. F n är Herman Lindqvists tjocka bok om Napoleon en av dem. En annan är den tidigare ambassadören Henrik Liljegrens bok Från Tallinn till Turkiet som svensk diplomat mycket intressant. Utrikespolitik hör också till mina intressen. Vem minns Du helst? Min mormor Anna Mannerfelt som tillsammans med morfar Gustaf gav mig ett hem under hela min skoltid. De flyttade på gamla dar från Skövde till den våning som jag och Ulf fortfarande bor i på Östermalm. Mormor, som då var i 60 årsåldern, upplevde jag som en fantastiskt varm och omtänksam mormor. Hon kunde göra allt för mig. Det kan inte ha varit lätt att ta hand om mig som var i tioårsåldern och sedan följa min tonårsperiod fram till studenten med skola, diskussioner om kläder och tonårsförälskelser. Hon ledde mig in i kulturens värld och då framförallt musikens. Vi gick ofta på Operan och Konserthuset. När jag läser våra brev till varandra under årens lopp förstår jag att hon var orolig att något skulle hända mig, deras enda barnbarn. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och morfar. Vi ärvde ju deras hem. Vad minns Du helst? Våra tre barns födelser. Det går inte att beskriva lyckan minuterna efteråt. Jag var sprickfärdig av stolthet. Vad har betytt mest? Min familj och Ulf som har stått ut med mig under alla dessa år! Carin Adlén hedersledamot i släktföreningen

12 NÅGOT OM KLUBBEN G..W.S. OCH DESS SEKRETERARE PETER KATT ELLER NÄR PER HASSELROT SATT TING VID ÖLANDS DOMSAGA RUNT FÖRRA SEKELSKIFTET Detta återger något av innehållet i en uppsats, med samma titel som ovan, skriven av Mårten Hasselrot för nöjes skull med utgångspunkt från dispaschören Per Hasselrots minnesanteckningar och boken Ur klubben GW S gömmor. På äldre dagar skrev dispaschören Per Hasselrot ner sina memoarer från den tidiga barndomen till sen vuxen ålder. Manuskriptet är omfattande och består av två delar. Han hade en spretig handstil som inte var lätt att läsa, och detta berodde till stor del på skrivkramp som han utvecklade redan i unga år. Gösta, son till Per, tog sig besväret att renskriva den första delen. Han kommenterade en gång att manuskriptets första del har störst intresse för den Hasselrotska släkten eftersom den andra mest handlar om de många kollegorna i yrket och stora vänskapskretsen i Stockholm. Manuskriptet och renskrifterna förvaras idag i släktarkivet. Denna första del behandlar Pers tidigaste år i Stockholm, hans uppväxt och skolgång på häradshövdingestället Lundegård i Borgholm resp Kalmar, de akademiska studierna i Lund, tingstjänstgöringen vid Ölands domsaga hemma på Lundegård och yrkeskarriären i Stockholm där han slutligen blev dispaschör. Häradshövding vid den tiden var således Pers far Carl Birger Hasselrot, som också under längre perioder vistades i Stockholm som riksdagsman. Till tidens nöjen vid sekelskiftet i Borgholm hörde bland annat herrklubben GWS, vars medlemmar sammanträdde regelbundet i klubblokalen som var inhyst på hotell Borgholm. I memoarerna beskriver Per klubben som en sammanslutning, bildad efter mönster av vissa ordenssällskap med reception, ceremonier, tysthetslöften etc, med gamla anor, i det att den existerade redan i början av talet. En central person i klubben var hederspresidenten och klubbens skald par préférence, broder Hulo, dvs direktören Hjalmar Hultenberg, arrendator av Borgholms kungsgård och god vän i den Hasselrotska familjen. Min far satte Hultenberg mycket högt, och i sitt intresse för lantbruk sökte han ofta Hultenbergs råd och hjälp. I sin egenskap av häradshövdingens son, kom Per att anförtros uppdraget som klubbens sekreterare efter Hulo, som då förärades den höga rangen av hederspresident. Året var 1899 och han hade just börjat tjänstgöringen som tingsnotarie på Lundegård

13 PER HASSELROT, AVGÅENDE SEKRETERARE, AVTACKAS AV HJALMAR HULTENBERG, HEDERSPRESIDENT, VID GWS KLUBBSAMMANTRÄDE DEN 3 JANUARI 1902 Uti vaggan, ren och lindad, Låg han trygg och rosenkindad, Skrek han ibland som en krabat Men då skrek han efter mat. Tiden gick, han kom i skola, Doftande som en viola, Der hon står i skuggan gömd Per nu börja bli berömd. Amor dyrkas i latinet, Uti botaniken vinet Och i franskan chevalier Och i England är han peer. Också blef han sent omsider Ung student i vårens tider, Och hans hela blomsterskörd Blef på vagnar hemåt körd. Då han låg i Lund de åren, Blefvo gråa, tunna håren, Hvilka täcka hjessan kal, Och som gör att Per är sval. Fast i Lund det finnes ock der Mången fil. och juris doktor, Aldrig maken der man ser Till en tocken en som Per. Uti alla referenser Var han bland de excellenser Och man sporde snart med sorg Att han var i Göteborg. Ibland norska små asketer, Hvilka spraka som små raketer Då de skälla och gå på Ja, då skäller han också. Sedermera hem till syster, Far och bror han kom så yster. Så kom han ock till oss, Som ett skarpt juridiskt bloss. Här han blossat, hur det lider, Honom har vi kändt omsider, Som en trofast vän så kär, Som vår broder, vännen Per. Nu är denna tid förliden, Klubbens tid med glädjen, friden, Som vi njutit många år, Nu farväl, nu vännen går. Äran den är snart förvärfvad, Måtte du ej bli förderfvad När du kommer, ung och glad, Snart till Sveriges hufvudstad. Måtte du ej bli förledad, Måtte du, från kvinnor fredad, Gå din väg till lycka fram Långt från oss och landsvägsdam. När du hunnit lyckans höjder, Tänk på oss och våra fröjder, Tänk på oss och på vårt glam När du går till kungen fram. När så Per efter tingstjänstgöringen flyttade till Stockholm avsade han sig sekreterarskapet och avtackades av klubbmedlemmarna med ett versifierat tal av Hulo, som finns bevarat i en bok med titeln Ur GWS gömmor, tryckt på Hasse W Tullbergs förlag, utgiven i 99 exemplar och spridd bland klubbens medlemmar. Det versifierade talet återges här ovan och ger en unik personkarakteristik av Per Hasselrot som ung man på väg in i yrkeskarriären och äktenskapet och ett nytt sällskapsliv i Stockholm. Läs vidare mina kommentarer till talet på nästa sida. Lever Per Hasselrot upp till bilden av en typisk Hasselrot?

14 MÅRTENS KOMMENTARER TILL HULOS TAL TILL PETER KATT Uppmaning till läsarna - kommentera gärna och bidra med ny information! Skriv gärna till e-post-adressen nedan! Texten är intressant, och man får förmoda att Hulo haft tid på sig att samla iakttagelser om Per Hasselrot för att kunna skriva visan. Han har antagligen känt till Pers avsikt att lämna klubben i god tid före tillkännagivandet på mötet. Det kan löna sig att skärskåda texten för att få sig en bild av hur Hulo och de övriga klubbmedlemmarna såg på Peter Katt Fram ur denna visa framträder en tunnhårig, något blyg och reserverad ung man, ren och välvårdad och därtill elegant till sättet. Att hans bestämmelse var att bli någonting stort på den juridiska banan var någonting som stod fullkomligt klart för klubbmedlemmarna. Plikttroheten mot fadern häradshövdingen och syskonen var självklar, särskilt som hans mor dött något år innan. Talet om det skarpa juridiska blosset och att man omsider lär känna honom som en trofast vän kan tyda på att han inte var alldeles lättillgänglig som person, och att han kanske invecklade sig i något formella och juridiskt färgade resonemang. Hans erfarenheter av kärleken var vid denna tidpunkt uppenbarligen teoretisk, och dessutom på latin, och han varnas uttryckligen för att låta sig bortkollras av kvinnor. Det är möjligt att han var försiktig med alkoholintaget, att döma av hans föregivna botaniska intresse för vinet. Att han verkligen var intresserad av botanik omvittnas av min far Gösta, som talade om somrarna i Skåne som bekymmersfria ända tills Per kom och anslöt sig till familjen. Då skulle Per ta med sig sönerna ut i markerna för att samla de obligatoriska växterna i herbarier till skolan. Då var det som om ett moln drog över den blå himlen och skymde solen, enligt vad Gösta berättade. Att Per var i Göteborg efter studierna i Lund kan möjligen ha att göra med att han studerade sjörätt och kanske kom i kontakt med dispaschören Conrad Pineus i Göteborg, en av de högsta pamparna i dåtidens Göteborgssocietet. Raderna om de norska små asketerna som sprakar som raketer är minst sagt mystifierande. Man kan alltid spekulera i att det vid Göteborgskontoret förekom dispascher med inblandning av norska fartyg, vars ägare slogs för sina intressen med sann inlevelse. Det är också överraskande att Per Hasselrot uppenbarligen fick lära sig att ge raka svar på tal, något som annars inte framstår som särskilt typiskt för honom. Det är i alla händelser sannolikt att raderna också anspelar på de spända relationerna vid den tiden mellan Sverige och Norge under den pågående unionsupplösningen. Pers förehavanden i Göteborg är med andra ord högst osäkra, och att han överhuvudtaget växlade in på sjörätten och dispaschörsyrket kan mycket väl enbart hänga samman med hans karriärgång i Stockholm något år senare. Överhuvudtaget uttrycker visan Hulos vänlighet som balanserar mellan högaktning och lätt ironi mot festföremålet Per Hasselrot. Han förskonas från de grova skämten och det öppna raljeriet som annars framkommer i nidvisorna som utväxlas mellan några av de andra bröderna i klubben. Mårten Hasselrot marten@hasselrot.org

15 Om dryckesceremonin Per Mattson I Hasselrotska släktföreningens medlemsblad nr 4, utgivet i december 1973 berättar förre ordföranden Birger i en artikel om denna dryckesceremoni. Eftersom artikeln inte utan vidare är tillgänglig för sentida läsare, så ges här ett kort referat av innehållet. Att dricka Per Mattson vid julaftons måltid var, enligt Birger, en omistlig beståndsdel i julfirandet i många Hasselrotska hushåll förr. Seden ansågs härstamma från Västergötland och förekom hos Birgers farfar Carl Birger på Lundegård, och sannolikt också hos hans farfarsfar Carl på Semsholm. Per Mattson-ceremonin förekommer även inom andra familjer med rötter i Västergötland och Värmland. Den har också förekommit vid julmiddagarna i det svenska kungahuset hos Oskar II och Gustav V. Ceremonin går ut på att familjeöverhuvudet, far i huset, vänder sig till mor i huset, Kersti Andersdotter med sin önskan om att få dricka. Varpå hon i sin tur vänder sig till sitt äldsta barn, som är Per Mattson eller Kersti Andersdotter. På detta sätt går skålen vidare mellan barnen i åldersföljd. Det har diskuterats om ceremonin ursprungligen har inneburit att ett och samma dryckeskärl har vandrat från person till person. I praktiken har det naturligtvis funnits många variationer på ceremonin inom olika Hasselrotska hushåll. Recept på Hasselrotsk julmumma Till Per Mattson-ceremonin hör också att skålen ska drickas i julmumma, och Birger citerar två recept, som följer nedan. Den så kallade Hasselrotska mumman användes bland annat av landshövdingen Bror vid högtidligare tillfällen. Recept 1 Kyl och blanda 2 flaskor porter och 2 flaskor mellanöl/lättöl Blanda och stöt 1 dessertsked socker och 6 st kardemummor Tillsätt 1 litet glas sherry/madeira/cognac Recept 2 (den Hasselrotska mumman) Kyl och blanda 1 flaska billig champagne 2 flaskor porter 2 f laskor öl 2 matskedar socker Is Servera i bålskål/kanna Servera i bålskål/kanna

16 DÖDSFALL UNDER ÅR 2005/2006 Familjenytt Med djupt deltagande i den sorg som drabbat anhöriga och vår släkt meddelas härmed att följande släktmedlemmar för alltid har lämnat oss. Helna Hasselrot född , död Helna var barn till kyrkoherden Carl Axel Hasselrot Nelly Gunborg (Gullan) Hasselrot född , död Gullan var barn till kyrkoherden Carl Axel Hasselrot och syster till Helna Dagmar Hasselrot född , död Dagmar var gift med framlidne majoren Allan Hasselrot Gudrun Holm född , död Gudrun var barn till Helna, och barnbarn till Carl-Rudolf Hasselrot NYFÖDDA UNDER ÅR 2006 Välkommen in i släkten, och vi gläds med dina föräldrar! Mathias och Jessica Hasselrots dotter Fendi, född den 24 oktober 2006 FÖDELSEDAGAR UNDER ÅR 2007 Följande medlemmar i släktföreningen jubilerar under år Gunnel Hasselrot Wadköpingsvägen Bromma Marianne Hasselrot Samtingsgatan 38 A Strängnäs Birgitta Lindencrona Stureparken Stockholm Åke Jennische Rökärr, PL Julita Henrik Nordenskjöld Upplandsgatan Stockholm år 80 år 70 år 60år 60år Gabrielle Hasselrot Vitsippevägen Värmdö Lennart Rohdin Björke Örn Gräddö Anne-Marie Hasselrot Norr Mälarstrand 60,3tr Stockholm Mats Hasselrot Bokbindarvägen Lotorp år 60 år 50 år 50 år

17 Helna Hasselrot fick sin utbildning vid Sophiahemmets sjuksköterskeskola 1933 och innehade vikariat på Sophiahemmet under åren Därefter var hon avdelningssköterska på Karolinska sjukhuset i Solna Bara en månad efter Helnas död avled också min faster Gunborg Nelly Hasselrot, yngre syster till Helna. Faster Gullan avlade folkskollärarexamen i Umeå 1938, och arbetade som folkskollärare i Mariestad fram till sin pensionering. Systrarna var uppvuxna i ett prästhem och förblev kyrkligt intresserade livet ut. De ägde tillsammans en stuga på Västkusten och älskade de salta baden och båtturerna ut på havet. De ligger nu begravda, tillsammans med sina föräldrar och sin syster Eva, på Hällstads kyrkogård utanför Ulricehamn. Brita Eriksson (brorsbarn) Helna var suppleant i styrelsen under åren och var aktiv i släktföreningen. Hon deltog i alla släktmöten utom de två sista. Till dessa skrev hon hälsningar som skulle läsas upp under kvällen. Carin Adlén Dagmar Hasselrot Mor, farmor, gudmor, hustru, TeDe (Tant Dagmar), svärmor, väninna, bästis, lekkamrat kärt barn har många namn. Ständigt färdig till lek, skämt och upptåg var hon en stor källa till tröst, uppmuntran och glädje för många. Vi minns alla Dagmar med ett leende och saknaden är mycket stor. Strax efter Lucia för ett år sedan lämnade hon oss. Vi minns med tacksamhet när hon som ljusets drottning på Svalvägen, Lidingö, sjöng oss vakna före jobb och skola. Med nybakta lussekatter, kaffe och ljuskrona lyste hon varje år upp vintermörkret. Pehr och Lars (söner till Allan) Gudrun Holm föddes i Berlin och flyttade till Skara där hon växte upp med sina föräldrar och gick i skola. Hon utbildade sig till konstnär bland annat vid konsthögskolorna i Berlin och Stockholm. Som sann europé levde och verkade hon omväxlande i Tyskland och Schweiz, i Stockholm och på Öland. Hennes favoritmotiv var under lång tid hästar och det öländska landskapet. Hon hade en utpräglad känsla för den Hasselrotska släkten och har testamenterat det Hasselrotska familjevapnet av schweizisk konstnär, utfört som en glastavla att hänga på fönster [som] tillfaller Hasselrotska släktföreningen. Bör på lämpligt sätt användas vid föreningens sammankomster och upphängas med ljus bakom om årstiden är för mörk för fönsterplacering. Utdrag ur bilaga till Gudrun Holms testamente av den 7 oktober

18 H A S S E L R O T S K A S L Ä K T F Ö R E N I N G E N C A R I T A T E H U M A N I T A T E Föreningen bildades i Stockholm 1920 Medlemmar: 175, varav 140 ständiga medlemmar (november 2006) Styrelsen, ordinarie ledamöter Ordförande Anders Hasselrot Gammelgårdsvägen Stockholm Tel anders.hasselrot@.comhem.se Vice ordförande Birgitta Hasselrot Artillerigatan Stockholm Tel b.roeckhansen@chello.se Skattmästare Lars Hasselrot Vitsippevägen Värmdö Tel lars@hasselrot.org Sekreterare Agneta Berg Sofielundsvägen Sollentuna Tel agneta.berg@fujifilm.se Ledamot Johan Hasselrot Föreningsvägen Södertälje Tel johan@hasselrot.org Styrelsen, övriga ledamöter Suppleant Eva Iversen-Hasselrot Bragevägen Djursholm Tel eva.iversen.hasselrot@alfalaval.com Suppleant Birgitta Jennische Gotlandsresan Uppsala Tel Revisor Cecilia Berg Hersbyvägen Lidingö Tel ceado1@handelsbanken.se Revisor Mikael Hasselrot Skiftesvägen Täby Tel mikael.hasselrot@maxxium.com Revisorssuppleant Agneta Bergstrand Storgatan Kungsör Tel bla.mane@swipnet.se HASSELROTSKA SLÄKTFÖRENINGEN Organisationsnummer Bankgiro Hemsida

19 Hasselrotska Släktföreningen Medlemsavgift: Årsavgift 50 kronor, 500 kronor för ständigt medlemskap Avgiften insättes på Hasselrotska släktföreningens bankgiro Glöm inte att namnge de medlemmar som avgiften gäller! Betalande medlemmar och ständiga medlemmar erhåller nästa års medlemsblad. Medlemsbladet Publiceras som hittills en gång om året i december i nuvarande skick. Samarbete och informationsutbyte mellan medlemsbladet och hemsidan har inletts. Tipsa redaktören eller skriv själv. Skicka dina bidrag till medlemsbladet@hasselrot.org. Eller ta kontakt med Mårten Hasselrot. Vi vet att du sitter på högintressant material för hela släkten! Vi vet också att du har idéer om släktföreningen och dess verksamhet! Medlemsmatrikel Uppdateras kontinuerligt och utkommer årligen i tryck som bilaga till medlemsbladet. Meddela alltid nytt eller ändrat namn, adress, telefonnummer och e-postadress, gärna också mobiltelefon och egen hemsida till nyadress@hasselrot.org. Eller ta kontakt med Lars Hasselrot. Hjälp oss att hålla medlemsmatrikeln aktuell! Meddelanden om födslar och dödsfall Skicka all sådan information till medlemsbladet@hasselrot.org. De kommer att publiceras kortfattat i medlemsbladet under rubriken Familjenytt. Eller ta kontakt med Lars Hasselrot. Bifoga gärna minnesrunor som publicerats i riks eller lokalpressen! De har stort intresse för släkten och kommer att sparas i släktarkivet. Informationen vidarebefordras dessutom till medlemsmatrikeln och släktkalendern. Släktkalendern Släktkalendern behöver hela tiden uppdateras med ny information om medlemmarna. Uppdateringsblankett skickas varje år som bilaga till medlemsbladet. Fyll i blanketten och returnera till slaktkalendern@hasselrot.org. Eller ta kontakt med Anders, Göstas son, Hasselrot. Se över uppgifterna om dig och din familj! Tala om hur vi bäst kan nå dig!

20 Hasselrotska Släktföreningen Släktarkivet Innehåller brev och anteckningar, böcker och manuskript, fotografier, filmer och mycket mera med anknytning till Hasselrotska släkten. Materialet har deponerats eller skänkts av släktföreningens medlemmar och är tillgängligt för medlemmarna för släktforskningsändamål. Arkivmaterialet är upptaget i en arkivförteckning som uppdateras allteftersom nytt material tillkommer. Ta kontakt med Berndt Hasselrot för närmare upplysningar. Har du sådant material som kan vara av gemensamt intresse för släktföreningen? Berätta gärna vad det är och var det finns! Ta gärna kontakt med släktarkivet innan du kasserar sådant material! Hemsidan Släktföreningens hemsida är och är tillgänglig för alla medlemmar. Skriv till webmaster@hasselrot.org. Eller ta kontakt med Lars Hasselrot. Läs och diskutera hela året! Dina bidrag på hemsidan är viktiga! Har du idéer om hemsidan, så låt oss få veta! E-postbrevlåda Du kan beställa egen e-postbrevlåda med utseendet dittförnamn@hasselrot.org förutsatt att det inte redan är upptaget av någon annan medlem. Det är kostnadsfritt. Vi skickar installationsanvisningar till din nuvarande e-postadress. Du kan också ta kontakt med Lars Hasselrot. Installera så att du kan läsa brevlådan automatiskt i din dator! Töm brevlådan regelbundet så att breven alltid når fram till dig! Våra adresser Adresser och telefonnummer till oss i styrelsen och redaktören finns på sidorna 1 och 2 i detta nummer. Övriga adresser är Anders Hasselrot, Värtavägen 8, Stockholm, tel Berndt Hasselrot, Samtingsgatan 38 A, Strängnäs, tel Har du frågor? Då är du välkommen att ringa eller skriva till oss i styrelsen eller redaktionen! Alla idéer som kan bidra till att utveckla släktföreningens verksamhet tar vi tacksamt emot!