Till minne av min Farmor Jenny Liljedahl

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Till minne av min Farmor Jenny Liljedahl"

Joakim Lindgren
för 4 år sedan
Visningar:

Till minne av min Farmor Jenny Liljedahl Viola Hjalmarsson Jenny Liljedahl. Till minne av min kära Farmor Jenny Liljedahl, som jag minns som en stark, modig, och mycket bestämd kvinna.

1 Till minne av min Farmor Jenny Liljedahl Viola Hjalmarsson Jenny Liljedahl. Till minne av min kära Farmor Jenny Liljedahl, som jag minns som en stark, modig, och mycket bestämd kvinna. Som vuxen har jag förstått att hon var tvungen till det, för att klara sig och sina fyra barn själv. Farfar Anton Liljedahl gick mycket tidigt bort, bara 31 år gammal. Anna, det yngsta barnet var inte ens född vid hans bortgång. Man kan verkligen förstå att hon hade ett hårt och strävsamt liv. Tyvärr så vet jag inte så mycket om hennes barndom och uppväxt. Jag har inte längre kvar några som jag kan fråga heller. Min Far Gunnar och faster Anna gick båda bort 2013, farbror Gottfrid gick bort 2008 och farbror Algot gick bort redan 1961, bara 51 år gammal. Jag minns att Farmor tog det väldigt hårt, hon sa att det var alldeles fel ordning när ens barn går bort före en själv. Hon föddes 1880 i Gonarp, utanför Näsum, dotter till Helena och Johan Pettersson. 129

2 När hon slutat skolan fick hon ut och tjäna som piga och det var väl då hon träffade Anton, som hon senare gifte sig med. Jag minns att hon ofta berättade en episod för oss som hade satt djupa spår i hennes minne. Det var en gång som hon skulle gå hem när det var mörkt. Hon ägde aldrig någon cykel, utan det fick bli att gå till fots var hon än skulle bege sig. Det var när hon kom in i Frälsemarken, skogen mellan Näsum och Oretorp, som det kom ett följe Zigenare som hon blev väldigt rädd för. Hon fick springa ut i skogen och gömma sig, och där fick hon stanna kvar en bra stund innan hon vågade sig ut på vägen igen. Det var ju på den tiden inte så ofta man mötte främmande människor på vägarna. Samma år som min Far Gunnar föddes 1912, flyttade de till gården Spångabro. Då hade de redan sonen Algot som föddes Senare fick de sonen Gottfrid 1914 och dottern Anna Vid Annas födelse hade tyvärr Farfar Anton redan gått bort tidigare samma år. Farmor Jenny berättade att han fick tarmvred med fruktansvärda plågor. Då fanns det inga ambulanser, som det finns i dag. Det blev att lägga honom på en vagn efter hästen och köra 3 mil till Lasarettet i Kristianstad, som var det närmaste sjukhuset. Det gick nog inte så fort på små dåliga skogsvägar. Det har berättats för oss att han skrek fruktansvärt av sina svåra smärtor så länge han orkade. De hann tyvärr aldrig fram till sjukhuset, innan han avled. Farmor blev således själv med sina tre barn och var havande med Anna, när hennes make så tragiskt gick bort i så tidig ålder, endast 31 år. Man kan verkligen förstå att hon hade det kämpigt att klara sig och sina små barn. Under åren byggdes det nya boningshuset, som fortfarande står kvar. Något år tidigare hade det byggts en ny ladugård, som tyvärr har rasat nu. I ladugården hade Farmor en häst, som hette Brunte, ca 6 8 kor, ett par kalvar, några grisar och några höns. Vidare odlade hon potatis, betor och olika sorters säd. Man kan verkligen förstå att det var ett slitsamt liv hon förde där uppe i de djupa skogarna. På somrarna fick min Mor Karin och Gottfrids fru Harriet cykla från Vånga varje dag för att hjälpa till att luka, gallra betor och binda säd. För att de skulle slippa att väcka oss barn tidigt på morgnarna fick vi bo hos Farmor som fick passa oss när Anna, Mor och Harriet var ute på åkrarna och jobbade. Åtskilliga är de somrar som Kjell, Helené och jag fick bo hos Farmor. Det var även meningen att min lillebror Inge också skulle bo där, men han trivdes inte där. Så en dag smet han från Farmor och skulle 130

Spångabrogården i bakgrunden. Stående från vänster: Karin, Inge, Gunnar, Viola, Anna med hästen Brunte, Jenny med katten Svarta Maja. rymma till Far. Vilken uppståndelse detta blev.

3 Spångabrogården i bakgrunden. Stående från vänster: Karin, Inge, Gunnar, Viola, Anna med hästen Brunte, Jenny med katten Svarta Maja. rymma till Far. Vilken uppståndelse detta blev. Vi var alla ute och letade efter honom, innan vi hittade honom i Rosendala skogen. Då hade vi först hittat hans ena toffel och sedan den andra också, så vi visste att det var den vägen han hade tagit. Efter den dagen fick han vara med Far om dagarna när han körde lastbil. Min kusin Leif tillbringade sina somrar hos sin Mormor Nelly Österberg som bodde i Odersberga. När vi barn blev lite större så fick vi följa med Mor, Anna och Harriet ut i skogen för att plocka blåbär och lingon, som vi sedan fick gå och sälja till Olof Olsson, som vi kallade för Krog-Olofen. Det var på detta sätt som jag tjänade mina första egna pengar. Det var en stor belöning efter allt slit, för vi tyckte inte om att gå i skogen hela dagarna för att plocka bär. På kvällarna fick vi hjälpas åt att hämta hem korna till mjölkning. Farmor kärnade smör och gjorde ost som hon sedan sålde, för att få pengar till sådant som hon inte hade på gården. Hon var ganska självförsörjande, där fanns ju alltid mjölk, grädde, ost, ägg och potatis. Sedan slaktades där en och annan höna som inte längre värpte. Till jul slaktades det alltid en gris, som sedan skulle göras vid. Fläsket saltades ner i stora saltkar, sedan skulle det göras leverpastej, korv, pressylta och köttbullar 131

4 Stående: Gunnar, Karin, Harriet, Gottfrid, Edit, Algot. Sittande: Anna, Jenny, Kjell, Inge, Viola, Helene. som sedan skulle konserveras. Vi barn fick också hjälpa till med vad vi kunde, vi fick ofta hjälpa till med att dra separatorn som skiljde grädden från mjölken. Grädden skulle sedan bäras ut och ställas i bäcken, som fungerade som kylskåp, tills det var dags att kärna smör och göra ost. Jag kommer ihåg att ostarna skulle passas varje dag, de skulle penslas med sprit och vändas. Så att Farmor inte hade några problem med att få tiden att gå, kan man verkligen förstå. På höstarna sköts där en och annan älg också, som blev ett gott tillskott under vintern. Åtskilliga är de älgar som jag har sett hängande på logen, det var både lite spännande och samtidigt skrämmande att se de stora djuren hänga där. Ett bevis på att hon verkligen var modig, som har fastnat kvar i mitt minne är att när Anna var liten och satt på pottan kom hennes tarm ut. För att råda bot på detta så skulle hon äta jord från sin Fars grav, det var den tidens övertygelse. Detta resulterade alltså i att Farmor en mörk natt vid midnatt fick gå hela vägen genom den mörka skogen till Vånga kyrkogård och hämta jord. Detta blandade hon sedan med lite mat eller dryck, jag kommer inte ihåg vilket. Det hjälpte tydligen, för Anna blev frisk igen efter denna behandling. Tänk er att lämna sina fyra små barn hemma själva och ge sig ut på en lång nattvandring för att kunna bota sin lilla dotter. Ett annat minne jag har av Farmor är att hon hade riktig ormfobi. Hon som hela sitt liv bodde i skogen kom aldrig över sin rädsla för ormar. Många gånger hördes ett illtjut, då visste vi att Farmor hade sett en orm. Hon blev alldeles paralyserad och kunde inte röra sig. Då fick någon springa och hjälpa henne därifrån, sedan fick hon hem och ta sina Hoff- 132

Anna, Jenny, Harriet, Kjell, Helene, Viola. Översta raden: Gottfrid, Harriet, Karin, Jenny, Kjell, Gunnar. Sittande: Anna, Helene, Viola, Edit, Algot. mansdroppar och vila en stund.

Ser jag en orm springer jag allt vad jag kan om jag har en chans, men är den för nära mig gör jag precis som Farmor, jag kan inte flytta mig från stället utan min man Bertil brukar få dra mig

5 Anna, Jenny, Harriet, Kjell, Helene, Viola. Översta raden: Gottfrid, Harriet, Karin, Jenny, Kjell, Gunnar. Sittande: Anna, Helene, Viola, Edit, Algot. mansdroppar och vila en stund. Jag förmodar att det är detta som har satt sina spår i mig, för jag är precis likadan. Ser jag en orm springer jag allt vad jag kan om jag har en chans, men är den för nära mig gör jag precis som Farmor, jag kan inte flytta mig från stället utan min man Bertil brukar få dra mig därifrån. Kristianstadsbladet hade på 1950-talet ett reportage om Farmor och hennes dotter Anna, som bodde ensamma på gården Spångabro. Kort därefter dök det plötsligt upp några karlar, som uppgav att de hade kört vilse och frågade om vägen. En av dem kom köranden på en moped ända från Hästveda. Vi tyckte det var ganska konstigt att han kunde förirra sig till Spångabro. Tydligen fungerade tidningsartikeln som en äktenskapsannons, 133

Jenny Liljedahl med sitt barnbarn Iréne. och det sa klick mellan Anna och främlingen, som vi fick veta hette Gösta Gärdh. Efter den dagen kom han tillbaka ganska ofta.

6 Jenny Liljedahl med sitt barnbarn Iréne. och det sa klick mellan Anna och främlingen, som vi fick veta hette Gösta Gärdh. Efter den dagen kom han tillbaka ganska ofta. Det slutade med att han stannade kvar och gifte sig med Anna, så det kom alltså en karl på gården igen. De fick även en dotter Irene, så nu blev Farmor Jenny även Mormor. De bodde kvar i Spångabro tills Irene skulle börja skolan, då de sålde gården och köpte ett hus i Osby. Då fick Farmor bo lite hos oss, lite hos Gottfrid och lite hos Algot. Hennes sista år fick hon bo hos Anna och Gösta i Osby. Hon fick vara klar i huvudet hela sitt liv. Hon gick bort 1975, och blev nästan 95 år. 134

Relevanta dokument

S1_005 Hildur Nilsson g Petersson

S1_005 Hildur Nilsson g Petersson Hildur Elisabeth Nilsson föddes i nr. 2 Gamla Köpstad i Träslövs församling fredagen den 30 april 1909. Hon var det näst yngsta av 6 syskon. Fyra bröder och två systrar. En av bröderna, Oskar Gottfrid