Om författaren! Om boken:

Transkript

1 av Hedvig

2 Om författaren! Namn: Hedvig Ålder: 10 år Intressen: Handboll Författare jag inspireras av: Ingelin Angeborn och Pernilla Gesén Böcker jag inspireras av: Syster varg, Jakten på Jack och Alvaböcker! Tidigare utgivna böcker: Den magiska dörren Tack till Estelle och Josef i 3b Om boken: Kim 10 år och hennes bästis Vera 10 år går i Sandvikskolan. En dag så ska Kim gå till en lektion och ser då en affisch där det står: MONSTER I KÄLLAREN! Kim blir rädd och en rysning far genom nacken och uppåt!

3 Kapitel 1: Ljuden Kim var på hemkunskapen och skulle baka bullar men så hörde hon ett ljud - Hör du ljudet, sa Kim. - Va vadå, sa Loreen. Loreen var kaxig och dum! Nu hörde hon ljudet igen! Det var något som kom från källaren. Det lätt ungefär så här: BOOM BOOM BOOM. Det var läskigt och Kim rös. Kim fortsatte att diska med skakiga händer, men så märkte hon att Loreen skvätte vatten och diskmedel på henne. Kim skvätte tillbaka. Just då kom den elaka Margareta och sa till Kim med sträng röst: - Nu får du sluta. Du fyller faktiskt elva snart Kim! - Det var ju bra att hon kom nu, mumlade Kim för sig själv. Det var ju Loreens fel! Kim längtade till hennes bästis Vera! Men inte till Loreens bästis Marlon för han var jobbig (den jobbigaste killen i hela världen). Till slut sa hon till Loreen tyst: - Du stinker som en gammal gris! - Nej det är du som gör det! När hon var färdig med bullarna så var Loreen och Kim osams. Dom pratade inte med varandra tills Loreen sa att hon tyckte att Kim var ful. Men Kim var modig och sa tillbaka: - Men du, kolla på dig själv. Du ser ut som en rutten och ful gammal tant! När den dagen var slut så var det ingen av dom som pratade med varandra och ingen ville.

4 Kapitel 2: Rädslan Kim gick till matematiken för att göra prov. När Kim var i korridoren så stötte hon på Loreen. Hon delade ut skoltidningarna. Kim gick fram till Loreen och hennes dumma Marlon och frågade: - Är det något intressant i tidningen? - Det får du ta reda på själv, sa Loreen kaxigt. - Okej, sa Kim tyst och tänkte ta en då Loreen sa: - Hallå det kostar pengar! - Men det har det inte gjort förut, sa Kim. - Jo men det gör det för losers och puckon! Kim kände sig ensam och ledsen då när Mimmi kom och sa: - Men vad säger du Loreen? Nu går du upp till rektorn! Mimmi tröstade Kim. - Kom, sa Mimmi till Kim och tog henne till fikarummet. Där bjöd hon Kim på saft och kakor. Det brukade fröknarna inte få bjuda på men Mimmi var så snäll! När Kim satt där på en stol så tyckte hon att hon såg massor av skuggor. Och vatten som kom rinnande ner från väggen. Kim kände sig rädd. Det var som om hon hade en stor stor fet elak klump i magen! Kim tyckte hon kände en hand på axeln så hon gav till ett skrik. Mimmi kollade på henne och frågade: - Hur är det? - Jag trivs inte med Loreen, sa Kim. -Jag vet det. Jag har sett henne mobba dig, sa Mimmi. Nästa dag så var det Veras och Kims tur att dela ut skoltidningar. Vera hade varit i fjällen och åkt skidor. Kim hade pratat med Vera i sin telefon om vad som hade hänt. Vera blev arg och sa att när hon kom hem igen så skulle Vera hämnas på Loreen. Just nu kom Loreen. - Här, kan jag få några tidningar, sa Loreen och tänkte ta en då Vera plötsligt sa: - Äh nej man får inte ta om man är mobbare och idiot. - Men hallå! sa Loreen på ett sätt som Kim aldrig hört henne säga. Det lätt som om började gråta.

5 Kapitel 3: Affischen Nästa dag så gick Kim själv till skolan för att Vera var sjuk. Vera hade influensa. När hon skulle gå till engelskan så gick hon förbi skoltidningen för att hämta en. Det brukade hon göra varje morgon. Hon kollade vad som stod. Så här stod det: Ingenting har hänt Det har absolut inte hänt någonting. Ni behöver verkligen inte undra! Ni behöver inte kolla på tv eller lyssna på radio, absolut inte prata i telefon och inte heller prata med kompisar! Så stod det. Det verkade skumt. Vem skulle ha skrivit att ingenting hade hänt? I en tidning! Kim såg en liten uppvikt flik i kanten. Hon vände på affischen. Där bak på affischen så stod det: Människa såg MONSTER i källaren! Hur kunde det vara möjligt? Kim kände en rysning i nacken och uppåt. Hon var jätterädd. Hon fortsatte att gå till engelskan. När hon var på engelskan så tänkte hon bara på affischen. - Kim, hur säger man hej på engelska? undrade Selma som var lärare. - Em jag... - Du får sluta drömma och lyssna istället! - Okej Selma, sa Kim. Hon tyckte det var sååå pinsamt!

6 Kapitel 4: Upptäckten Nästa dag så var Kim på väg till bilden. När hon kom fram så kom Johan och sa: - Kim, kan du hämta en stol i källaren? Kim tänkte att det var där hon hade hört ljudet ifrån och så stod det i tidningen att någon hade sett ett monster i källaren. - Ä ja det kan jag väl, sa Kim med skakig röst. Johan gav henne nycklarna. När hon kom ner till källaren så kände hon sig skakig, pirrig och rädd. Tänk om hon träffar på ett monster! Hon öppnade sakta sakta. När hon kom in så var det stökigt och dammigt. Hon tog en stol, då hon plötsligt hörde ett ljud bakom henne. Så kände hon något slemmigt på sin axel och gav till ett skrik. Hon kollade bak och såg ett MONSTER! Hon tappade andan nästan. Hon kollade på monstret. Det var slemmigt, äckligt, fult! Det var LÄSKIGT! Hon kollade bak för att se om någon annan var där som kunde hjälpa henne. Plötsligt såg hon att det föreställde en blåval som kunde gå. Hon sprang därifrån så fort hon hade hämtat en stol men monstret följde efter och det var LÄSKIGT! För hon ville ju inte att andra skulle se det! Men så lätt det POFF och så var monstret borta! När hon kom tillbaka till bilden så frågade hennes lärare varför hon var vit i ansiktet. Hon sa: - Äh jag fick lite damm i munnen och satte i halsen. - Jaha men börja med lektionen nu. Vi ska rita olika färgglada teckningar!

7 Kapitel 5: Dikten Nästa dag var Kim rädd. Hon förstod att tidningsartikeln var på riktigt. När hon kom fram till skolan så gick hon till matematiken. När hon gick upp för trappan så var det någon som hade klottrat på en pelare. Kim läste vad det stod: Monster är töntiga monster är fula de som tror på monster är knäppa. Jag själv tror inte på monster. Men det gör du! Kim blev alldeles röd i ansiktet för hon trodde ju på monster eller rättare sagt hon hade sett ett. Hon fortsatte gå mot matematiken och var lite röd men inte mycket hoppades Kim. På matematiken så skulle dom lära sig bråk och procent. Matematiken var slut och hon gick hem med Vera och berättade allt om vad som hade hänt och Vera tyckte det var synd om Kim som fick träffa ett monster! - Kom, vi går och gör läxor. Jag har fem stycken kvar från den här veckan! sa Vera. - Oj det var ganska mycket. Jag har tre kvar! - Bra, då kan du hjälpa mig! - Men nej, måste jag? Jag hatar läxor och så måste jag hjälpa dig, men okej! - Bra! Efter att dom hade gjort läxorna så åt dom bullar och drack varm choklad!

8 Kapitel 6: Boken Nästa dag efter skolan så väntade Kim på Vera som snart var färdig med sin lektion. När Vera kom så sa Kim till Vera att dom skulle gå till biblioteket för att få reda på mer om blåvalar! Dom satte på sig skorna och gick till biblioteket som låg en bit bort från skolan. När dom gick till biblioteket så tänkte dom på om dom skulle fråga bibliotekarien eller leta själv. Men dom kom fram till att dom skulle fråga bibliotekarien. När dom var på biblioteket så såg Kim och Vera Loreen. Kim tyckte att det var lite läskigt att vara med Loreen på biblioteket. Hon letade böcker till sin läxa i skolan. Kim och Vera gick fram till disken och frågade bibliotekarien: - Har ni några böcker om blåvalar? - Vi ska se här. Det borde finnas på hyllan B. - Okej, sa Kim och Vera i kör. Dom hittade två faktaböcker om valar och letade fram till sidan där de stod om blåvalar. Så här stod det: Blåvalar kan nå en längd av 30 meter och väga upp till 200 ton. Blåvalar är det största djuret som någonsin funnits på jorden. En fullvuxen blåval på omkring 27 meter kan uppskattas väga runt 150 till 200 ton. Blåvalen lever trots sin storlek bara av smådjur t.ex. krill. Det är små små djur som lever i havet! Det var det viktigaste som stod i hela boken. - Kim, sa Vera. - A vad är det? - Loreen kollade lite misstänksamt och var lite rädd såg det ut som när vi läste boken. - Äsch hon är bara lite knäpp säkert! sa Kim. - Nej men allvarligt. Jag tror att hon har sett monstret eller har läst boken om blåvalar också för att leta efter fakta om monstret! sa Vera. - Nej då, sa Kim. - Kom vi lånar böckerna och sticker härifrån nu! sa Vera. - Okej. Vera och Kim gick och lånade båda böckerna på Kims lånekort och sprang därifrån! När dom stannade och började gå efter ett tag så gick dom hem till Kim. När dom var hemma hos Kim så satte dom sig i Kims soffa och började läsa det som dom inte hunnit med. Dom hittade massor av fakta som dom kunde ha nytta av. Dom satt där i några timmar och läste och läste! - Jag vill så gärna att Loreen och Marlon ska byta skola för dom är ju så så taskiga! - A jag tror att fler vill att dom ska flytta! Så satt dom där och pratade i flera timmar igen! Det blev nog jättemånga timmar dom var hemma hos Kim. Men sen ringde Veras mamma och sa att hon skulle komma hem. Hon var där tills klockan var nio. När Vera hade gått så satte sig Kim i sin myshörna och lyssnade på musik!

9 Kapitel 7: Blandningen Nästa dag så var Kim på hemkunskapen igen och nu lagade dom äppelpaj som dom skulle servera på föräldrafikat. Loreen hade hällt i för mycket salt och socker. Hon hällde i med flit bara för att retas. Hon hade hällt i en deciliter istället för ett kryddmått av saltet och en matsked av sockret. Nu var dom färdiga med äppelpajen och den smakade inte gott. Kim var arg och tyckte att äppelpajen var äcklig och ville bara skrämma skiten ur Loreen med den där "monstervalen". Nu visste Kim vad hon skulle göra för att skrämma Loreen! Hon skulle göra ett recept så att "monstervalen" kunde lockas ut eller något. Hon kom på ett recept och började planera. Så här såg receptet ut: 20 dl räkor 1 dl ketchup 3 dl socker 2 dl svart peppar 1 msk godis Gör så här: Ta räkorna och krossa och skala dom. Sen rör du ihop allt annat och rör tills det blir till en deg. Grädda i ugnen i ungefär 5 minuter. Sen är det bara att njuta! OBS! Valar älskar denna maten! Kim tyckte att det var ett bra recept men det lät inte så gott. Men det stod ju i boken att "Blåvalen lever trots sin storlek bara av smådjur". Det skulle nog bli kul att skrämma Loreen och Marlon.

10 Kapitel 8: Hämnden Nästa dag så tog Kim med sig blandningen som hon hade gjort dagen innan. Kim och Vera gick till källaren för att förbereda hämnden mot Loreen och Marlon! När dom var där så sa "monstervalen" Bert, som dom hade fått reda på att han hette: - Tja hur mår du då? - Bra! sa Kim. Vera var helt still och tyst för att det var första gången som hon träffade honom. - Du kan jag få hjälp med en sak? sa Kim - Visst vadå? - Jag vill att du ska skrämma några! Här får du en god middag som tack. - Okej. Då gick Kim och Vera och sa till Loreen och Marlon att komma. - Kom kom! sa Kim och Vera till Loreen och Marlon. - Nej varför det! sa Loreen? - Jag har hittat en sak i källaren som jag tror att ni älskar! - Okej, sa Marlon och Loreen. Dom gick till källaren och Kim var spänd på om dom skulle bli rädda eller inte för tänk om dom hade sett Bert? Nu var dom framme vid källaren och Kim och Vera öppnade dörren. Då sa Bert: - Aaarrrggggggggg!

11 - Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, gav Loreen och Marlon till när dom såg Bert. Hhhhhhhhjjjjjjjjjjjjjjjääääääälllllllllllpppppppp!!!!!!!!! Ring polis! Dom sprang därifrån! - Hahahahahahahahahahahahahaha, skrattade Vera, Kim och Bert! Hoppas dom inte säger till någon fröken! - Nä hoppas inte! Kim och Vera satte sig på en bänk på skolgården. Margareta kom springandes och sa till Kim och Vera: - Vet ni varför Loreen och Marlon gråter och Marlon ropar efter mamma. Loreen och han är inne och babblar om något monster? - Nej absolut inte, sa Kim och Vera! Varför frågar du oss? - Jo för att han säger att det var ni! - Nej det var absolut inte vi! Senare på dagen blev Bert omhändertagen av Myndigheten för uppseendeväckande djur.

12 Kapitel 9: Sanningen Ett år senare så var Kim och Vera på väg till en Hammarbymatch för att Bert hade blivit maskot där! Marlon och Loreen var också med för dom var snälla nu. Dom var som ett gäng alla fyra. Dom hejade på Hammarby så det skulle bli kul! När det blev paus så gick Bert ut på planen och dansade till hans favorit-hammarbylåt! Han vinkade till Kim, Vera, Marlon och Loreen och dom vinkade tillbaka! Kim tänkte på den tiden som dom hade så roligt tillsammans! Dom skrämdes och hade kul samtidigt. Hammarby vann med 4-0 mot Gnaget (AIK). Då blev Bert glad och började dansa någon konstig dans som barnen skrattade åt! Dom gick hem till Kim med Bert och han blev jätteglad att han hade fått träffa dom! Nästa dag så gick Kim till skolan och så frågade hon arga Margareta: - Har du skrivit något om ett monster på en affisch för ungefär ett år sedan? - Ääää ja kanske. - Vadå kanske? sa Kim - Jo jag skrev den inte, men jag vände på den. Skoltidningsredaktionen hade upptäckt monstret och skrivit en affisch om. Jag vände på den och skrev att inget hade hänt. Jag skrev dikten också när jag märkte att du började snoka. - men var kom monstervalen ifrån. - Det var ett misstag från början. Jag skulle beställa valkött till hemkunskapen men jag fick en levande val istället. Jag visste inte vad jag skulle göra med den så jag gömde den i källaren. Jag vet inte hur den lärde sig att gå. Kim var ändå glad nu att Bert hade fått jobb i världens bästa lag.