-Varför äter du inget? frågade mattanten Eva argt. -För jag orkar inte mer, svarade Wille. -Om man tar mycket mat så måste man äta upp också annars

Transkript

1 Författare Anton Rönnqvist 2014

2 Kapitel 1: Ljudet: Wille och Jack satt och åt. Plötsligt hörde Wille ett ljud. Det skrämde honom men ingen annan verkade ha hört ljudet. Wille frågade sin bästa vän Jack. -Hörde du något? -Jo, jag hörde mattanten Eva skrika dumma unge till Tage. -Nej, jag menade det där konstiga ljudet! -Vad då för ljud? Ljudet som Wille hade hört kom från städrummet. Wille väntade och väntade på att få gå från maten. Han tyckte att det kändes som att vänta i en evighet. Wille hade tagit mycket mat men orkade inte äta upp allt. Så han bara väntade på att få gå.

3 -Varför äter du inget? frågade mattanten Eva argt. -För jag orkar inte mer, svarade Wille. -Om man tar mycket mat så måste man äta upp också annars så får du inte gå ut på rast! -Men..., svarade Wille. -Ät upp nu så får du gå ut. Wille gillade verkligen inte Eva. Surtant tänkte Wille tyst för sig själv. Nu var det bara tio minuter kvar tills man fick gå. Men han tyckte att det långt kvar. Då, plötsligt hörde Wille ljudet igen. Denna gången gjorde även Jack det. De tittade på varandra och samtidigt var det dags att gå från maten. Då kom Adam. Han puttade Wille och Jack i ryggen så de tappade tallrikarna, glasen och besticken så de ramlade ner på golvet. -Aj, skrek Wille och Jack. -Vad då, så ont kan det inte ha gjort. Vad barnsliga ni är, är ni tre år eller? skrattade Adam. -Nä, vi är elva svarade Wille. -Jaha, men det är inte mitt fel att ni går så långsamt, sa Adam kaxigt. Dumma Adam, sa Jack till Wille tyst.

4 Kapitel 2: Rädslan: Rasten hade slutat och Wille skulle till musiken. På vägen till musiken så tänkte Wille på det där ljudet. Han var rädd. Wille tittade på Jack. Han verkade inte vara rädd alls. Wille tittade sig omkring. Han tyckte att han såg en skugga fara förbi. Sen så såg han att Jack inte var bredvid honom. Han var borta. Nu tyckte Wille att det var jätteläskigt. Han började springa och då såg han rivmärken på ett träd. Sen såg han att en gren var avbruten. Han såg även en till skugga. Wille började nästan gråta. Han sprang och sprang tills han lugnade ner sig. Men han var fortfarande lite rädd. Efter ett tag så var han nästan framme vid musiken men då kom Adam. Typiskt tänkte Wille. -Hej, du lille plutt, sa Adam. -Hej Adam, sa Wille. -Vart ska du? frågade Adam. -Till musiken, sa Wille. -Haha, skrattade Adam efter att han skrämt Wille. -Det var roligt, du skulle bara ha sett din min, skrattade Adam igen.

5 Det var inte roligt alls, skrek Wille. Jo det var det, skrattade Adam. Typiskt Adam tänkte Wille. Wille var trött och arg på Adam. Han såg musikläraren Kjell. -Hej! varför är du så sen? frågade Kjell. -Jo jag... mumlade Wille. -Äh, kom hit så ska du få en klubba, sa Kjell. -Varför får jag den? frågade Wille -För att du ser lite rädd ut, och om du får en klubba så kanske det blir bättre, undrade Kjell. -Okej tack, sa Wille. Nu tyckte Wille att det kändes mycket bättre. När Wille kom in i musiksalen så såg han Jack. Då blev han glad. -Vart gick du? frågade Wille. -Förlåt, att jag inte sa något men jag hörde Annika säga att ni måste skynda er och det verkade som du hörde det med så jag började springa, sa Jack. Wille tyckte nu att Jack var ganska dum men han är glad att han inte försvann för evigt.

6 Kapitel 3: Affischen: Det var morgon, Wille var på väg för att möta Jack. Jack bodde på Spåfågelngatan 13C. De skulle gå till bussen tillsammans. Wille såg att Jack stod och väntade. -Varför är du så sen? frågade Jack argt. -Det blev lite sent med frukosten, svarade Wille. -Vi kan inte prata mer vi måste skynda oss till bussen, sa Jack. De sprang så fort de kunde. För de ville inte missa bussen. För att de ville inte promenera till skolan. Det var 2 km till skolan. De såg bussen och att några barn började gå på. De hann precis komma fram innan den åkte. Busschauffören var arg. Hon var alltid arg och klagade att de kom för sent. Hon hette Ann-Maria. Men de kallade hon "Sura smör".

7 I bussen tog Wille och Jack upp sina mobiler. Wille och Jack hade iphones. Wille spelade "Bike race". Jack spelade "Ninja jump". Precis när Wille skulle gå av bussen så tog Ann- Maria Wille i armen. -Du, nästa gång du och din kompis kommer för sent så väntar jag inte, sa Ann-Maria surt. -Ska du säga, tänkte Wille. På vägen till skolan gick Adam och delade ut skoltidningen till sina klasskompisar. Wille och Jack ville ha en tidning för det var den enda gången tidningen var gratis. -Adam vi vill ha en, sa Wille -Nä, det får ni inte, sa Adam. Då såg Wille, Annika. -Annika, vi vill ha en tidning men vi får ingen, ropade Wille. Men hon brydde sig inte. Så vi fick ta en själva. Wille sprang fram till Adam och tog en tidning sen sprang de till skolan. - Skitungar! skrek Adam. På rasten så kollade Wille vad det stod i tidningen.

8 Klasskassan stulen Klasskassan stulen. Klass 5a klasskassa var borta när läraren Anika kom till skolan. Annika är chockad. Barnen i klass 5a är också chockade. Rektorn tror att det är någon på skolan som har stulit den. Men många protesterade. Speciellt lärarna. Barnen sa att det var Ann- Maria som hade tagit den. Ann-Maria säger att det var ungarna som hade tagit klasskassan. Vi fick ingen intervjun av Annika, hon var för arg och ledsen. Av: Adam Lundkvist. Precis när Wille skulle slänga tidningen i soptunnan så kom Adam springande och tog tidningen ifrån honom. Adam sprang iväg och slängde den på marken. När när Wille såg tidningen så var den nästan förstörd. Men då såg han att det stod något om ett monster. Wille gick in och la tidningen i torkskåpet. När Wille tänkte på det så kändes det konstigt att lägga en tidning i torkskåpet. Men den var ju blöt. Wille gick ut på rast igen. Wille undrade varför det stod om ett monster i tidningen. Wille undrade också vad som stod mer.

9 När rasten var slut så gick Wille in och kollade om tidningen hade torkat. Den hade torkat. Nu skulle han bara sätta dit lite tejp. Då kom Annika ut. -Var har du varit, frågade Annika argt. -Ää, jag skulle bara hänga upp mina kläder i torkskåpet, svarade Wille. -Hur kunde det ta så lång tid, sa Annika otåligt. -Det var bara lite svårt, sa Wille. Annika såg ut som om hon inte trodde Wille. -Kom nu så går vi in, sa Annika. Wille hann ta med tidningen och lägga den i sin ryggsäck innan Wille gick in i klassrummet. Lektionen var tråkig tyckte Wille. Han ville hellre kolla mer vad som stod i tidningen. När lektionen var slut och skulle de gå till maten. Men han gick i stället och kollade vad det stod mer om monstret

10 Ett monster på skolan Ett monster på skolan. Alexander Andersson har sett ett monster på skolan. Alexander Andersson har sett ett monster i städskrubben vid matsalen. Många tycker att det är läskigt. Personalen på skolan försöker hitta monstret. Men de har inte hittat nåt monster än. De börjar tro att det inte finns nåt monster men Alexander säger att det finns ett monster. Alexanders första ord i intervjuven var läskiga. Så var försiktig säger Annika till alla barnen. Av: Adam Lundkvist Wille tyckte att det var väldigt läskigt nu. Han gick till matsalen och åt. Det var bara några barn kvar i matsalen. Plötsligt så hörde han det där ljudet. Nu var det inte lika läskigt längre men fortfarande lite var det. Han tyckte att det kom från källaren. Kapitel 4:upptäckten

11 Wille skulle gå ut på rast efter maten. När han var i matsalen så hörde han ljudet i igen. Wille hörde att ljudet kom från källaren. Han bestämde sig för att kolla om det fanns något monster. Wille gick till den mörka långa trappan som ledde honom ner till den läskiga källaren. Han öppnade den gråa gamla dörren långsamt. När han var där inne så hörde han det där ljudet. Det blev läskigt. Wille såg ingenstans där man kunde tända. Så det var bara en stor mörk källare. Plötsligt så hörde Wille ett konstigt ljud igen. Det var inte likadant som det andra ljudet. Plötsligt så kände han en hand på sin axel. -Aaaaaaa, skrek Wille! Wille tittade bakom sig men ingen var där. Han blev jätterädd och tittade sig omkring. Plötsligt så såg han ett stort konstigt lila monster. Wille sprang tillbaka till dörren. Men när han kom fram till dörren så stod monstret där. Monstret hade tydligen fått hicka. Det lät "hick hick". Wille försökte komma förbi monstret men den var jättestark.

12 Monstret lyfte bort Wille in i källaren igen. -Släpp ner mig, skrek Wille. Men monstret sa ingeting. -Släpp ner mig sa jag, sa Wille till monstret. -Tyst, sa monstret. -Kan du prata? -Så klart jag kan, svarade monstret. Wille tyckte att det var konstigt. Till slut släppte monstret Wille. När Wille tittade på monstret så var monstret väldigt likt en panda, fast större. Monstret var lila och vit. Den hade svarta öron och ögon. Vassa klor som kunde skära genom en vägg. -Du monstret, sa Wille. -Ja, men kalla mig inte monster, sa monstret. -Okej, men vad ska jag kalla dig då? -Bullen, sa monstret. -Okej, svarade Wille. Wille tänkte på varför ett monster kan vara här nere. -Du, Bullen, sa Wille. -Ja, svarade Bullen. -Hur kom du hit egentligen? frågade Wille

13 -Jo det började med att... Bullen berättade att för länge sen så var Bullen en panda som bodde i en bambuskog långt härifrån. En dag så blev Bullen fångad och fraktades till en djurpark. Bullen rymde från djurparken till källaren på skolan. Han berättade att en dag i källaren så kom en kille ner i källaren med en låda som han lämnade kvar. I lådan så var det små tabletter. Bullen berättade att han tog en. Sen så sa Bullen att han vaknade upp nästa morgon och såg konstig ut. När Wille skulle gå tillbaka upp från källaren så sa Bullen. -Du, säg inte till någon att jag är här, sa Bullen -Okej, jag lovar, svarade Wille. Sen så gick Wille därifrån.

14 Kapitel 5: Dikten: Nästa morgon så skulle Wille på slöjd. Han hade träslöjd. Det var inte så roligt tyckte Wille. På slöjden så gjorde Wille en smörkniv. Jack gjorde en skärbräda. Wille oljade sin smörkniv sen så skulle de städa. När han gick från slöjden såg han en liten sönderriven bit från något som liknade en pappersbit. Wille gick och kolla vad det var. När han kom dit så såg han flera bitar. Då såg han att de bildade ett spår. De var på rad som om man skulle följa dem. Till slut så fanns det inte fler bitar att följa. Istället så såg han stor affisch. Det var en dikt.

15 En konstig dikt tyckte Wille. Sen kom Jack. Han läste dikten också. Han tittade konstigt på Wille och sprang iväg. Det var konstigt tyckte Wille. Varför tittade Jack så där konstigt på honom. Han kanske trodde att det var Wille som hade skrivet dikten. Men det var det inte, det var Adam som hade skrivet dikten. Wille gick in på lektion. Wille undrade varför Adam hade skrivet en dikt just om monster. Efter lektionen så gick Wille till biblioteket. För han skulle leta efter en bok där man hittar mer fakta om pandor. Kapitel:6 Boken: Wille öppnade dörren till biblioteket. Dörren var gammal och skruttig. Wille hade inte varit på biblioteket sen han gick i ettan. Wille såg ett papper som det stod massa bokstäver på. Wille tyckte att det såg ut som en jättestor innehållsförteckning, fast det fanns ingen bok som var så stor. När han gick närmare så såg han att det var en karta och massa bokstäver.

16 Bokstäverna var i alfabetisk ordning. Wille tänkte på vad Bullen sa. Han var ett monster men från början en panda. Wille letade efter bokstaven P. Böckerna med bokstaven P som rubrik var på rad 4. Wille gick dit och letade efter en bok om pandor. Men Wille hittade ingen bok om pandor. Han hittade bara fåniga böcker t. ex. "Potatisen som kom till godislandet". Han letade lite till för han kunde inte ge upp så lätt. Wille letade i bokhyllorna, han letade i de böckerna man kunde köpa men han hittade ingen bok om pandor. Wille gav nästan upp. Men så såg han en pappersbit under bokhyllan. Wille böjde sig ner för att ta pappersbiten, men så såg han en bok. Wille tog upp boken och blåste bort lite damm och såg att boken handlade om pandor. - Yes, sa Wille och läste boken.

17 Det var något märkligt med boken tänkte han. Boken var lite trasig och det var någon som hade rivit ut en sida i boken. Wille tänkte varför man skulle riva ut en sida ur en bok om pandor. När han skulle gå ut från biblioteket så hörde han dörren smällde igen. Wille blev skrämd. Han sprang fram till dörren och såg en en lapp sitta på dörren. Det stod. En monsterpanda! Vita, lila, svarta, konstiga, fula, läskiga, En monsterpanda är ett jättefult odjur. Wille tänkte på Adam. Såklart det var han som hade skrivit dikten. Nu skulle Wille till matsalen för att äta.

18 Kapitel: 7 Blandningen: Wille kom och tänka på vad Adam hade gjort mot Wille. Wille tänkte på att han skulle ge igen på Adam. Men hur, undrade han. Då kom han på att Bullen kunde kanske skrämmas bra. Wille tänkte att Bullen kanske inte kommer att göra detta frivilligt. Så han tänkte på ett lockbete som kanske kunde locka fram honom med. Wille gick till biblioteket och letade efter en receptbok för monster. Wille kollade bland alla receptböcker. Där hittade han recept för muffins, kladdkaka, chokladbollar, kolakakor och ett recept för monster. Då blev Wille glad. Så enkelt det var, tyckte Wille. Wille gick och lånade boken. Sen så gick han till matsalen. Ingen var där så han gick in där man lagar maten och tog en kastrull och följde receptet. Det stod:

19 Efter några minuter så var den färdig. Den var kladdig. Färgen var typ röd och svart. Den blir nog bra till att locka fram Bullen, tänkte Wille.

20 Kapitel: 8 Hämden: Wille gick till Jack. -Hej, Jack vet du var Adam är? frågade Wille. -Ja, jag tror han är vid fotbollsplanen, svarade Jack. Okej, tack! Wille gick in i matsalen igen och tog med sig blandningen. Wille kollade på klockan det var bara fem minuter kvar på rasten så det var ingen ide att ge hämnd på Adam nu. Men efter maten skulle det nog gå, för då hade vi lång rast. Nu hade Wille idrott. På idrotten hade Wille, Teakwondo. Det tyckte Wille och Jack var roligt. Efter idrotten så hade de mat. Det var jättegod mat. Det var hamburgare. Wille åt 4 hamburgare, fast man fick bara ta två hamburgare. Wille gick till Adam. -Adam, sa Wille. -Ja, svarade Adam. -Kom, sa Wille. -Nä, svarade Adam. -Men om du får min godispåse till roliga timmen då, frågade Wille -Okej då, sa Adam.

21 Adam och Wille gick till källaren. Wille ställde blandningen utanför dörren till källaren. Då hörde Wille och Adam ljud inifrån källaren. Sen så blev det alldeles tyst. Då kom Monstret ut. Adam blev jätterädd och sprang iväg. Bullen bara tittade på Adam som sprang iväg och sen gick han in med skålen i källaren.

22 Kapitel 9: Sanningen Nästa dag så fick Willes klass glass för glassbilen hade varit där. Det var päronglass. Det tyckte Wille och Jack om. De var de enda som tyckte om päronglass i klassen. Alla andra fick piggelin. Wille hade inte sett Adam den här dagen. Han gick och frågade Annika. -Annika, sa Wille. -Ja, svarade Annika. -Vet du var Adam är? frågade Wille. -Ja, han är hos tandläkaren, sa Annika. -Okej, sa Wille. Wille gick in till mattelektionen. Wille tyckte att division var svårt. Sen gick de till maten då kom Adam. -Hej, sa Wille. Men Adam svarade inte.

23 Det var kassler och ris. På rasten så kom Adam till Wille. -Hej Wille, jag är ledsen för att jag har varit dum mot dig och Jack, förlåt, sa Adam. Det är okej, svarade Wille. Wille frågade Adam varför han hade skrivit dikten. Han svarade att han försökte att vara cool och att få vara med Niklas och Kalle. Adam berättade också att det var han som skrev affischen. Sen gick Wille och Adam och spelade fotboll. Wille frågade rektorn om vem det var som lämnade tabletterna i källaren. Rektorn blev jätteförvånad. -Vet du om det? frågade rektorn. -Ja, svarade Wille. Rektorn sa att det var vaktmästaren som hade lämnat det där. Wille gick till vaktmästarens kontor. Han knakade på. Vaktmästaren öppnade.

24 -Hej, sa vaktmästaren. -Hej, sa Wille. -Vad vill du, undrade vaktmästaren. -Jag undrar varför du lämnade tabletter i källaren, sa Wille. -Vet du om det, frågade vaktmästaren. -Ja, sa Wille. -Jo, det var tabletter som ni skulle ha i kemin. -Okej, men finns det något botemedel till min kompis. -Har någon ätit den? undrade vaktmästaren. -Ja, min kompis, sa Wille Okej, jag ska hämta botemedlet direkt, sa vaktmästaren. Vaktmästaren kom med en röd tablett. Han sa att det skulle göra monstret normal igen. Wille sa tack och gick iväg. Wille direkt gick till källaren. -Bullen, ropade Wille. -Vem är det, skrek Bullen. -Det är jag Wille, sa Wille. -Vem är Wille, sa Bullen.

25 Wille gick in i källaren, då såg han Bullen. -Okej, det är du, bra! sa Bullen. Wille berättade att han hade en tablett som skulle göra Bullen normal. Han blev jätteglad. Wille gav tabletten till Bullen. Bullen åt den men inget hände. Då blev han ledsen. Wille gick därifrån, han gick hem. Hemma så ringde han sin pappa. Han jobbade med att frakta saker. Wille frågade om han skulle kunna frakta Bullen till Kinas bumbuskog. Han svarade att det skulle gå bra. Nästa morgon gick Wille till Bullen. Då såg han att Bullen inte var lila och att han inte var så stor längre. Bullen berättade att när han vaknade så var han normal igen. Wille berättade att Bullen skulle tillbaks till bambuskogen i Kina. Han blev jätteglad. På fredagen så kom Willes pappa och hämtade Bullen. -Äntligen får jag komma hem, sa Bullen.

26

27

28

29

30

31