Vad tycker hovrättsaktörerna om EMR-reformen? En intervjuundersökning om tillämpningen av de nya reglerna för processen En Modernare Rättegång

Transkript

1 Vad tycker hovrättsaktörerna om EMR-reformen? En intervjuundersökning om tillämpningen av de nya reglerna för processen En Modernare Rättegång

2

3 Tryckt på Litho i Motala, mars 2010

4 Det är väldigt bra att ni funderar på hur rättegången ska gå till och att ni gör denna undersökning. Det är fantastiskt bra alltså, att det är någon som bryr sig om vad vi tycker! (Citat från en av de intervjuade advokaterna)

5 Sammanfattning Den 1 november 2008 trädde nya regler i kraft som framförallt har påverkat processen i hovrätterna, den s.k EMR-reformen. Reformen innebär bland annat att huvudregeln numera är att förhör inte hålls på nytt i hovrätten utan att de förhör som hållits med tilltalade, målsägande och vittnen i tingsrätten spelas upp med ljud och bild i hovrätten. Möjligheten att ställa kompletterande frågor till den tilltalade är begränsade och målsägande och vittnen är inte närvarande i hovrätten annat än om kompletterande frågor ska ställas till dem. 1 I den tredje intervjuundersökningen som har genomförts inom ramen för kvalitetsarbetet i Hovrätten för Västra Sverige har externa hovrättsaktörer advokater, åklagare, tilltalade och målsägande intervjuats för att inhämta deras syn på de nya reglerna och hovrättens tillämpning av dem. Syftet är liksom vid tidigare intervjuundersökningar att identifiera områden där hovrätten kan behöva vidta åtgärder för att parter ska uppfatta att de har möjlighet att komma till tals under hovrättsprocessen och få en rättvis rättegång där. Ytterst handlar det om att genom hovrättens kvalitetsarbete upprätthålla förtroendet för domstolen. Intervjuerna med åklagare, advokater, tilltalade och målsägande har visat att det finns en uppfattning om att EMR-reformen är ett steg i rätt riktning och att den har medfört flera positiva konsekvenser för såväl parter och förhörspersoner som de professionella aktörerna. Det har bland annat framkommit att det anses vara en stor vinst att målsägande och vittnen inte behöver komma till en ny förhandling i hovrätten utan att deras förhör från tingsrätten spelas upp i hovrätten. Såväl advokater som en del åklagare har dock en uppfattning att reformen har brister i vissa hänseenden som påverkar rättssäkerheten, bland annat när det gäller den tilltalades möjligheter att komma till tals i rättegången i hovrätten. Intervjuerna med tilltalade har visat att det finns de som upplever att det som de ville berätta i hovrätten också har kommit fram genom uppspelningarna men det finns också de som gett uttryck för att de hade velat komma till tals ytterligare. Det förekom också tilltalade som upplevde att något som de ansåg vara relevant för målet inte hade kommit fram vare sig vid tingsrätten eller i hovrätten. Vidare har det framkommit tänkvärda uppgifter som indikerar att det finns målsägande, särskilt när de är part i målet, som ser det som värdefullt att få komma till en huvudförhandling i hovrätten. Undersökningen visar alltså att det inte går att förutsätta att alla målsägande uppskattar att de hålls utanför processen i hovrätten. 1 Se regeringens proposition 2004/05:131 En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol. 1 (43)

6 En orsak till att man inte upplever att man kommer till tals i hovrätten kan vara att information om hur en rättegång i hovrätten numera går till inte fullt ut tycks ha nått ut till tilltalade och målsägande. Det förekommer att förhörspersoner, även när de biträds av försvarare eller målsägandebiträde, inte alltid känner till att förhören vid tingsrätten spelas in och att ett av syftena med inspelningarna är att förhören ska spelas upp vid en eventuell huvudförhandling i hovrätten. Detta skulle kunna vara en förklaring till att det finns de som upplever att något som de ansåg vara relevant för målet inte kom fram vare sig vid tingsrätten eller i hovrätten. Det kan alltså vara viktigt att förhörspersoner får information redan i tingsrätten om att förhören där också kommer att ligga till grund för rättegången i hovrätten om målet överklagas dit. När det gäller begränsningen att ställa nya frågor till förhörspersonerna i hovrätten förmedlar intervjuerna bilden av att många av de professionella aktörerna, även om de inte hade någon större egen erfarenhet, hade en uppfattning om att kraven för att förnyade förhör ska tillåtas är höga. Många av advokaterna menade att kraven är alltför höga. Detta uttrycktes dock oftare som kritik mot lagstiftningen än mot hovrättens tillämpning av bestämmelserna. De flesta åklagare var av uppfattningen att reformen i denna del är något positivt och att hovrätten följer lagstiftarens intentioner och att det finns en risk att reformen urholkas om hovrätten skulle bli mer generös med att tillåta tilläggsfrågor och omförhör. Såväl från en del åklagare som från en del advokater framfördes en osäkerhet i fråga om vad som krävs för att förnyade förhör ska tillåtas. Det framfördes också att frågan om förnyade förhör hade bedömts olika över tid och även mellan hovrätter och till och med mellan en och samma hovrätts olika avdelningar. I undersökningen har också framkommit att oroväckande många av de professionella aktörerna känner en stor osäkerhet kring frågor som rör den nya hovrättsprocessen. Det förekommer t.ex. missuppfattningar bland de professionella aktörerna att reformen även har inneburit förändring av möjligheterna att åberopa ny bevisning i hovrätten när det gäller brottmålen. Bland de intervjuade advokaterna varierar åsikterna om EMR-reformen kraftigt. Det finns de som i undersökningen var oerhört negativa av rättssäkerhetsskäl och som önskar en återgång till den tidigare ordningen. Sedan finns det advokater som i och för sig ser fördelar med reformen, men anser att det krävs en mer generös tillämpning av reglerna att hålla förnyade förhör i hovrätten än vad de uppfattar är fallet idag. Slutligen har några framhållit att deras erfarenhet är att det fungerar bra och att förnyade förhör har tillåtits i de fall det varit befogat. Påfallande många uppgav att deras uppfattning var att möjligheten att få bifall till en begäran om förnyat förhör i hovrätten var mycket liten. Åklagarna som har intervjuats är mer eniga i sin syn på EMR-reformen än advokaterna. Det stora flertalet åklagare uppger att de är övervägande positiva. Flera åklagare har samtidigt uttryckt en förståelse för att reformen kan innebära nackdelar för de tilltalade. 2 (43)

7 Förhandlingssituationen i hovrätten har förändrats. Detta påverkar domarnas kontakter med parter och förhörspersoner samt ställer nya krav på bemötandet av dessa. Även om undersökningen visar att många är nöjda med hovrättens bemötande har det framkommit uppgifter om att rättens ledamöter inte alltid upplevs vara koncentrerade under förhandlingarna, inte minst gäller detta under uppspelningen av förhör från tingsrätten. Resultatet av undersökningen visar på att det finns ett antal frågor som hovrätten behöver ta ställning till i sitt fortsatta kvalitetsarbete för att öka såväl den professionella kvaliteten som den brukarupplevda kvaliteten vid hovrätten. Bland dessa frågor kan nämnas följande. På vilket sätt ska hovrätten till tingsrätterna, advokater och åklagare nå ut med information om behovet av att de tydligt informerar förhörspersoner om att inspelningen i tingsrätten också kommer att användas vid en eventuell rättegång i hovrätten och att möjligheterna att ställa tillläggsfrågor i hovrätten är begränsade? Ska hovrätten underrätta en målsägande som är part i målet om tidpunkten för förhandlingen och upplysa målsäganden om att han eller hon kan komma till förhandlingen om så önskas? Ska hovrätten även underrätta en målsägande som inte för talan i målet om huvudförhandlingen i hovrätten? Kan hovrätten bidra till att nå ut med information som gör att de missuppfattningar som finns om vad reglerna om omförhör och tilläggsförhör innebär minskar? Hovrätten har nyligen antagit riktlinjer för domstolens personbemötande. Hur ska dessa införlivas i den dagliga verksamheten? Några av de saker som har kommit fram i undersökningen anser vi är extra angeläget att åtgärda. En av dessa är att rättens ledamöter vid behov måste uppmärksamma varandra på situationer som innebär att alla i rätten inte är eller inte framstår som fullt koncentrerade på målet under förhandlingen. Vi anser att det är viktigt att ha en etisk diskussion inom hovrätten kring denna fråga. Diskussionen kan med fördel ske utifrån exempel på olika tänkbara situationer och ska enligt vår mening inkludera samtliga rättens ledamöter, såväl juristdomare som nämndemän, och protokollförare. En annan angelägen sak är att frågan om när förnyade förhör ska tillåtas blir föremål för återkommande diskussioner såväl inom hovrätten som mellan hovrätterna och med andra aktörer inom rättsväsendet. Detta för att information om vad som krävs för att tilläggsförhör ska tillåtas är så tydlig som möjligt så att tillämpningen av reglerna blir förutsägbar för hovrättsaktörerna. 3 (43)

8 4 (43)

9 Innehåll 1. Allmänt om uppdraget och rapporten Bakgrund Reformen En modernare rättegång EMR Undersökningens syfte och tillvägagångssätt m.m Resultatredovisning m.m Hovrättsaktörernas syn på ljud- och bildupptagning vid tingsrätten och uppspelning av dessa i hovrätten Ljud- och bildupptagning av förhören i tingsrätten Hovrättsaktörernas syn på ljud- och bildupptagning vid tingsrätten Summering och förslag till åtgärder Uppspelning i hovrätten av tingsrättens ljud- och bildupptagning av förhör Tilltalades och målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör Försvararnas erfarenheter av de tilltalades syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör Åklagarnas erfarenheter av målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör Målsägandebiträdenas erfarenhet av målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av närvaro i hovrätten Summering och förslag till åtgärder De professionella aktörernas syn på att det som huvudregel inte hålls förnyade förhör i hovrätten Effekter av att det som huvudregel inte hålls förnyade förhör i hovrätten Försvararnas syn Åklagarnas och målsägandebiträdenas syn Summering Tillåtande av förnyade förhör Aktörernas syn på möjligheterna till förnyade förhör Summering och förslag till åtgärder Handläggning av frågor om tillåtande av förnyade förhör Aktörernas synpunkter Summering m.m Har de professionella aktörernas förberedelser inför huvudförhandling i hovrätten påverkats? Hur påverkas förhandlingssituationen av att den muntliga bevisningen presenteras genom uppspelning av förhör? Advokaters och åklagares synpunkter Summering och förslag till åtgärder Hovrättsaktörernas syn på bemötandet i rättssalen Tilltalades syn på bemötandet i rättssalen Synpunkter som har framkommit Summering och förslag till åtgärd De professionella aktörernas syn på bemötandet i rättssalen Synpunkter som har framkommit Summering och förslag till åtgärder 36 5 (43)

10 5. Vissa övriga frågor De professionella aktörernas närvaro under huvudförhandlingen Synpunkter som har framkommit Summering och förslag till åtgärder Hänvisning till förhör och skriftlig bevisning Synpunkter som har framkommit Summering och förslag till åtgärder Videokonferens Ska överklagandet förfalla om den klagande inte inställer sig personligen? Avgörande på handlingarna Slutsatser och frågeställningar m.m..41 Bilaga 6 (43)

11 1. Allmänt om uppdraget och rapporten 1.1 Bakgrund Hovrätten för Västra Sverige har vid två tidigare tillfällen, 2006 och 2008, genomfört intervjuundersökningar med målsägande, vittnen och tilltalade för att ta reda på vad de ansåg om kvaliteten i hovrättens service, information och bemötande 2. Den första undersökningen resulterade i att en rad åtgärder vidtogs för att förbättra hovrättens arbete i nämnda avseenden. En generell slutsats från den senare undersökningen var att det ger positiv effekt att arbeta med frågor som handlar om service, information och bemötande. Vidare tyckte man att hovrätten regelbundet skulle följa upp hur de personer som har ärenden till hovrätten bemöts här och det lämnades ett förslag om att sådana undersökningar skulle göras med jämna mellanrum. Kvalitetsarbetet i domstolarna är en angelägen fråga. Inte minst framgår detta av Förtroendeutredningens betänkande Ökat förtroende för domstolarna, SOU 2008:106. Utredningen redovisade bland annat följande uppfattning (s. 14 f). Att medborgarna har förtroende för rättsväsendet i allmänhet och domstolarna i synnerhet är centralt i en demokratisk rättsstat och den kanske viktigaste anledningen till att man faktiskt rättar sig efter domar och beslut. (.) I grunden handlar det förtroendeskapande arbetet i domstol naturligtvis om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. Vid sidan av den professionella kvaliteten är det emellertid också viktigt att se till att verksamheten håller en hög brukarupplevd kvalitet. (.) Att säkerställa att parter och bevispersoner får ett gott bemötande är när det gäller den brukarupplevda kvaliteten centralt. I detta ligger inte bara att bemöta parter och bevispersoner med respekt och värdighet utan också att domstolarna och domstolspersonalen är tillgängliga så att de som har frågor eller synpunkter på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med domstolarna. Ett gott bemötande innefattar också att ge parter och bevispersoner tillgång till lättillgänglig information om hur det går till i domstolen och vad som förväntas av dem i deras roller. Förtroendeutredningen betonade att grunden till ett framgångsrikt arbete med att förbättra kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna ligger i att domstolarna själva kontinuerligt arbetar med dessa frågor. Vidare framhöll utredningen vikten av att det bedrivs systematiskt kvalitetsarbete i domstolarna. Vid rapporteringen av hovrättens förra brukarundersökning föreslogs att ett sätt att hålla bemötandefrågorna vid liv kunde vara att inrätta en bemötandegrupp. I anledning av hovrättens arbete med att lämna remissvar över Förtroendeutredningens ovan nämna betänkande, ett arbete som involverade en stor del av hovrättens personal, bildades en arbetsgrupp benämnd Bemötande- och massmediegruppen. Denna grupp, som leds av hovrättsrådet Jennie Mellbin och består av representanter för samtliga yrkeskategorier i hovrätten, har i uppdrag att arbeta med och föreslå åtgärder i bemötandefrågor och frågor som gäller hovrättens kontakter med massmedia. 1.2 Reformen En modernare rättegång EMR Den 1 november 2008 trädde nya regler i kraft som har reformerat processen i allmän domstol. Reglerna grundar sig på regeringens proposition 2004/05:131 En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol. De nya reglerna sammanfattas ofta genom benämningen EMR-reformen. Reformen har inneburit stora förändringar för rättegången i hovrätt. En av de mer 2 Se rapporterna Vad tycker brukarna, diarienummer 2005/0429, och Har vi blivit bättre på att bemöta brukarna, diarienummer (43)

12 påtagliga förändringarna är att det numera som huvudregel inte ska ske någon förnyad upptagning av muntliga bevis i mål som har överklagats till hovrätten. I stället ska den ljud- och bildupptagning som normalt görs av förhör vid tingsrätten spelas upp i hovrätten. Förnyat förhör i hovrätten får hållas endast om ytterligare frågor behöver ställas till förhörspersonen. Regleringen omfattar inte bara förhören med vittnen och målsägande utan även med de tilltalade. Det är hovrätten som har det slutliga ansvaret för bedömningen av om den muntliga bevisningen ska tas upp på nytt, men det är i första hand parterna som ska ta ställning till om det krävs ytterligare frågor till den som redan har hörts i tingsrätten (se ovan nämnda proposition s. 254). Ytterligare en konsekvens av reformen är att målsägande och vittnen vanligtvis är personligen närvarande under huvudförhandlingen i hovrätten endast när nya förhör ska hållas med dem. 1.3 Undersökningens syfte och tillvägagångssätt m.m. Hovrätten för Västra Sverige bedriver sedan flera år ett systematiskt kvalitetsarbete inom domstolen. Med anledning av EMR-reformens omfattande konsekvenser för hovrättsprocessen lämnade hovrättens Bemötande- och massmediegrupp i december 2009 ett förslag om en ny intervjuundersökning. Hovrättens president beslutade i enlighet med förslaget. Syftet med undersökningen har varit att, genom intervjuer med externa hovrättsaktörer, inhämta deras syn på hovrättens tilllämpning av de nya reglerna för att utgöra underlag vid diskussioner som tar sikte på att identifiera nya kvalitetsområden att arbeta med. Till skillnad från de två tidigare brukarundersökningarna har uppdraget inte bara omfattat intervjuer med tilltalade och målsägande utan även med de brukare som är professionella aktörer, såsom advokater och åklagare. När samtliga nu nämnda olika intervjupersoner avses i det följande används benämningen hovrättsaktörer. Planeringen av och förberedelserna inför undersökningen har ombesörjts av Helena Jönrup, pol. mag. i statskunskap och dåvarande domstolssekreterare i hovrätten, i samråd med hovrättsråden Jennie Mellbin och Helena Åhlén. Även verksamhetsutvecklaren Marie B. Hagsgård och receptionisten Madeleine Aglind har deltagit i föreberedelsearbetet. Helena Jönrup, Jennie Mellbin och Marie B. Hagsgård har samtliga erfarenheter från hovrättens tidigare intervjuundersökningar. Förberedelserna och tillvägagångssättet vid dessa har i allt väsentligt kommit att tjäna som utgångspunkt för arbetet med den nu aktuella undersökningen. För vidare information i denna del hänvisas till de två tidigare rapporterna (se fotnot 2 ovan). Liksom vid de tidigare två intervjuundersökningarna har den så kallade kvalitativa metoden använts. Metoden syftar till att få en relativt djup förståelse av intervjupersonernas syn, bland annat genom att intervjuaren ger intervjupersonen möjlighet att fritt formulera sig och utveckla sitt resonemang. Utgångspunkten vid intervjuerna har varit de frågor som framgår av bilagan till denna rapport. Främst har intervjuerna skett omedelbart efter att rättegången avslutats. Även några telefonintervjuer har genomförts. Deltagandet har varit frivilligt och de intervjuade har upplysts om att redovisningen av de uppgifter de lämnat inte kan knytas till enskilda personer. Intervjuerna har ägt rum under nio arbetsdagar i januari 2010 (veckorna 3 och 4). Sammanlagt har 63 intervjuer genomförts. Av intervjupersonerna har 16 varit tilltalade, 3 målsägande, 19 offentliga försvarare, 9 målsägandebiträden och 16 åklagare. 8 (43)

13 Undersökningen har inte varit begränsad till hovrättsaktörerna i brottmål. Samtliga huvudförhandlingar under intervjuperioden, med ett undantag, avsåg emellertid brottmål. Intervjuerna har därför i första hand tagit sikte på hovrättens hantering av brottmål. Flera av de intervjuade advokaterna har dock gjort jämförelser med hanteringen av tvistemål. Hovrättsrådet Helena Åhlén har haft det övergripande ansvaret för undersökningen och har tillsammans med tf. hovrättsassessorn Jonas Silfverberg varit huvudansvarig för den skriftliga rapporten. Dessa har tillsammans med domstolssekreteraren Carina Jenslöv (som även deltog i brukarundersökningen 2008) och beredningsjuristen Pernilla Johnsson genomfört intervjuerna. Carina Jenslöv och Pernilla Johnsson har även, liksom Jennie Mellbin och Marie B. Hagsgård, bidragit med synpunkter på rapporten. 1.4 Resultatredovisning m.m. Denna intervjuundersökning har främst tagit sikte på vad hovrättsaktörerna anser om frågor som rör hovrättens tillämpning av EMR-reformen. De professionella aktörerna som har intervjuats har också fått lämna mer allmänna synpunkter på vad de anser om reformen. Därutöver har ett antal frågor som rör olika situationer i rättssalen utan direkt koppling till reformen ställts till dessa intervjupersoner. I det följande redovisas undersökningens resultat. I anslutning till redovisningen av hovrättsaktörernas synpunkter i olika frågor kommer vi att peka på problemområden och även lämna förslag till frågeställningar och åtgärder som bör bli föremål för diskussioner såväl inom hovrätten som med externa aktörer. Redovisningen kommer, såsom gjorts vid rapporteringen av de tidigare brukarundersökningarna, att illustreras med hjälp av citat ur intervjuerna. Det bör även i detta sammanhang noteras att antalet citat inte är det viktiga utan det centrala har varit att välja citat som på ett bra sätt belyser hur aktörerna upplever effekterna av EMR-reformen och hovrättens tillämpning av denna. Eftersom samtliga intervjupersoner är avidentifierade så anges endast intervjuns nummer samt aktörens roll i hovrätten. 9 (43)

14 2. Hovrättsaktörernas syn på ljud- och bildupptagning vid tingsrätten och uppspelning av dessa i hovrätten 2.1 Ljud- och bildupptagning av förhören i tingsrätten Hovrättsaktörernas syn på ljud- och bildupptagning vid tingsrätten I samband med genomförandet av EMR-reformen väcktes frågor om hur parter och andra förhörspersoner skulle komma att reagera på att bli inspelade med både ljud och bild. Det stora flertalet av de personer som har intervjuats har uppgett att de inte har upplevt inspelningen i sig som något problem. Detta exemplifieras av följande citat. Intervju 1 (tilltalad) Intervjuare (I): Fick du information om varför du skulle bli inspelad i tingsrätten? Intervjuperson (IP): Jag fick det i förväg, men jag vet inte av vem. I: Hur kändes det sen att bli videoinspelad i tingsrätten? Tyckte du att du fi ck fram allt du ville ha sagt? IP: Jag blev inte påverkad av videoinspelningen. Det kändes ok. Jag fick dock inte säga allt jag ville. När jag hörde på vittnet, så ville jag lägga till några uppgifter och blev då tystad av min försvarare och rätten. Intervju 12 (målsägande) I: Fick du information om varför du skulle bli inspelad i tingsrätten? IP: Det var bra att bli inspelad, men jag minns inte om de förklarade varför. Det var hon i mitten där framme som sa att jag skulle bli inspelad. Jag vet inte vem det var. Men målsägandebiträdet sa det nog innan. I: Hur kändes det sen att bli videoinspelad i tingsrätten? Tyckte du att fi ck fram allt du ville ha sagt? IP: Det kändes bra. Det kändes skönt nu när han överklagade så behövde jag inte berätta allt igen. Det var bra. Såväl försvarare, målsägandebiträden som åklagare har bekräftat att deras erfarenhet är att förhörspersonerna inte annat än i undantagsfall reagerar på det faktum att förhören blir inspelade i tingsrätten. En del av de professionella aktörerna har reflekterat över att såväl inspelningstekniken som tingsrätternas information om att förhören spelas in är diskret. Intervju 43 (försvarare) IP: Inspelningen i tingsrätten är så diskret att klienterna inte tar någon större notis av den och störs inte utan glömmer av att det görs. 10 (43)

15 Intervju 27 (åklagare) IP: Att de spelas in säger tingsrätten mer i förbifarten: tas upp med ljud och bild. Jag har aldrig varit med om att tingsrätten berättar vad inspelningen används till. Att förhörspersonen är fokuserad på det kommande förhöret i tingsrätten och att informationen om att förhöret spelas in är kortfattad återspeglas i intervjusvaren. Flera personer har uppgett att de inte kände till att de blev inspelade i tingsrätten. Intervju 26 (tilltalad) IP: Jag visste inte ens att jag blev inspelad. Jag fick reda på att jag blivit inspelad igår (intervjuarens anm.: dagen före huvudförhandlingen i hovrätten) när jag talade med min advokat. Intervju 5 (målsägande) IP: Jag fattade först i efterhand att jag hade blivit inspelad. När jag fick veta det så tyckte jag det var bra för då blev det ju inte så nervöst här i hovrätten. Intervju 40 (tilltalad utan försvarare) IP: Jag märkte det idag när de sa att vi skulle börja med förhöret från tingsrätten, och så började de visa en videofilm! Samma person uttryckte senare i intervjun missnöje över att han spelats in: IP: Jag var inte medveten om att jag filmades, hade jag fått veta i tingsrätten att jag skulle bli videoinspelad hade jag vänt ryggen till. Fy fan! Summering och förslag till åtgärder Efter EMR-reformen består huvudförhandlingen i hovrätten till stor del av uppspelning av tingsrätternas ljud- och bildupptagningar av förhören där. För tilltalades och målsägandes uppfattning om en rättvis rättegång i hovrätten torde det vara av stor vikt att de är införstådda med att deras förhör i tingsrätten kommer att spelas upp och att de inför förhandlingen har haft tillfälle att överväga behovet av att tillägga någonting till det inspelade förhöret. Den bild som framkommer av intervjusvaren är att det faktum att förhören spelas in med ljud och bild inte i sig verkar upplevas som ett problem. De genomförda intervjuerna visar dock att det förekommer att förhörspersonerna, även när de biträds av försvarare eller målsägandebiträden, inte alltid känner till att förhören vid tingsrätten spelas in och att ett av syftena med detta är att förhöret ska spelas upp vid en eventuell huvudförhandling i hovrätten. Vi anser därför att det finns anledning att som ett led i hovrättens fortsatta arbete med kvalitetsoch bemötandefrågor överväga följande frågeställningar. 11 (43)

16 - På vilket sätt ska hovrätten till tingsrätterna, advokater och åklagare nå ut med information om behovet av att de tydligt informerar förhörspersoner om att inspelningen i tingsrätten också kommer att användas vid en eventuell rättegång i hovrätten och att möjligheterna att ställa tilläggsfrågor i hovrätten är begränsade? - På vilket sätt ska hovrätten inför huvudförhandlingen försäkra sig om att parter och andra förhörspersoner är införstådda med hur den muntliga bevisningen kommer att läggas fram? 2.2 Uppspelning i hovrätten av tingsrättens ljud- och bildupptagning av förhör Tilltalades och målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör Av naturliga skäl har tilltalades och målsägandes syn på hur de upplevde att se förhören och om de hade velat tillägga något till förhören skilt sig åt. Beträffande vissa av de intervjuade personerna hade även tilläggsförhör ägt rum i hovrätten. Vid intervjuerna med tilltalade framkom att flera ansåg att ordningen med uppspelning av videoförhören hade fungerat bra och att de inte kände att de hade velat lägga till något. Citaten nedan utgör exempel på sådana intervjusvar. Intervju 10 (tilltalad) I: Hur kändes det att se inspelningen i hovrätten? IP: Det var helt OK. Det är ju ovant att se och höra sig själv. Men det var positivt, man skämdes ju inte. Jag fick fram allt jag ville få sagt. Om jag hade hörts igen hade jag sagt samma sak. Intervju 26 (tilltalad) IP: När jag var vid tingsrätten kändes det som jag ville säga mer. Men nu när jag såg det så tyckte jag det kom fram. Annars hade jag begärt att få rätta till något. Andra personer som hade hörts i tingsrätten ansåg visserligen inte att något direkt relevant hade utelämnats under förhöret med dem, men gav ändå uttryck för ett behov av att komma till tals i hovrätten. Intervju 5 (målsägande som har deltagit vid förhandlingen) I: Fick du tillfälle att säga något under rättegången i hovrätten? IP: Nej. I: Hade du velat få tillfälle att säga något? IP: Jag hade velat förklara lite tydligare hur det gick till. 12 (43)

17 Intervju 36 (tilltalad) I: Tycker du att du fi ck fram allt som du ville få sagt på inspelningen från tingsrätten? IP: Ja. Det mesta. Inget saknades. I: Fick du tillfälle att säga något under rättegången i hovrätten? IP: Det är svårt att säga eftersom ingen frågat mig. I: Hade du velat få tillfälle att säga något? IP: Ja. Några ord hade jag velat säga. Men jag vet inte. Det spelar kanske ingen roll. Jag hade inte mycket att säga. Jag står för det jag sa i tingsrätten. Följande citat är hämtat från en tilltalad som inte var nöjd med förhörssituationen i tingsrätten. Intervju 62 (tilltalad) IP: På tingsrätten kände jag mig dömd redan och allt talade för att jag skulle få den domen jag fick. I: Vad kan ha gjorts som fi ck dig att känna så? IP: Det var grimaser och gester från tjänstekvinnor och män på tingsrätten. De sa också att jag skulle svara kortfattat och så fort jag ville berätta något sa man till mig att säga det kortfattat. Jag fick inte förklara det jag ville. De var inte lyhörda. Allt skulle gå så fort. Någon tilltalad framförde att han tyckte att allt han ville ha sagt hade kommit fram i förhöret, men att han ändå hade velat förklara vad som hade hänt igen. Någon tilltalad uttryckte också att det hade känts onödigt att vara med vid förhandlingen då han ändå inte fick någon fråga och att det därför hade varit tillräckligt att hans försvarare hade varit där. Följande citat är ett exempel på en tilltalad, enligt egen uppgift analfabet, som upplevde att han inte fick tillfälle att lämna en uppgift som han ansåg vara relevant. Intervju 1 (tilltalad) Intervjupersonen uppgav tidigare i intervjun att han under förhandlingen i tingsrätten hade velat bryta in under förhöret med ett vittne för att lämna några ytterligare uppgifter, men att han då blev tystad av såväl rätten som sin försvarare. I: Fick du tillfälle att säga något under rättegången i hovrätten? IP: Ja, jag fick säga det som behövdes. Det som inte var bra var att jag inte fick säga det som jag ville ha sagt i tingsrätten. Det blev inte sagt i hovrätten heller ju. Det känns inte bra. Jag ville berätta som det var och nu hoppas jag på en rätt dom i hovrätten. Citatet ovan visar på en situation som måste anses otillfredsställande. Givetvis bör hovrätten i stor utsträckning kunna utgå ifrån att försvararna begär att få ställa tilläggsfrågor i de fall då det finns 13 (43)

18 ett behov av detta. Exemplet visar dock att det kan förekomma tilltalade som vill lämna ytterligare uppgifter, som de anser är av betydelse, utan att komma sig för att ge detta till känna under huvudförhandlingen i hovrätten. Enligt vår mening visar exemplet på att det är viktigt att hovrätten är observant på hur förhören vid tingsrätten har gått till och självmant överväger om det finns behov av att ta upp ett tingsrättsbevis på nytt. När det gäller hur de tilltalade upplevde förhandlingen i hovrätten i de fall då målsäganden inte var på plats, uppgav några att de tyckte att målsäganden också borde ha varit där. Några tilltalade gav dock uttryck för att det kändes skönt att inte behöva möta målsäganden i hovrätten medan andra uppgav att det inte spelade dem någon roll Försvararnas erfarenheter av de tilltalades syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör Många försvarare uppgav att de tilltalade upplever det som en märklig ordning att det som huvudregel inte hålls nya förhör i hovrätten och att de tilltalade därmed uppfattar att de inte får komma till tals i hovrätten. Detta belyses av följande citat. Intervju 7 (offentlig försvarare) IP: Att de inte hörs om i hovrätten blir många upprörda över och upplever som mycket märkligt. Det är en svår pedagogisk uppgift att förklara lagstiftarens syfte med detta. Det känns mer och mer som man närmar sig tvistemålsreglerna med förbud mot ny bevisning. Jag tror att nästan alla klienter känner det som att det blir en prövning i en enda instans. Det har dock förekommit försvarare som har redogjort för motsatta erfarenheter: Intervju 20 (offentlig försvarare) IP: Nej, jag har inte fått några synpunkter från klienter att det är märkligt varken att de spelas in eller att de som huvudregel inte hörs på nytt i hovrätten. I: I vilket skede blir de medvetna om att det fungerar så? IP: Man måste vara tydlig vid förberedelserna inför tingsrätten att de fungerar så och att det är viktigt att allt relevant kommer fram där. Vissa försvarare har betonat att de tilltalade ofta inte varit med om någon rättegång i hovrätten förut och därför inte har något att jämföra med. Intervju 47 (offentlig försvarare) I: När blir dina klienter medvetna om att förhöret från tingsrätten ska spelas upp i hovrätten? IP: I samband med överklagandet. Det är ingen klagomur kring detta. De tilltalade förstår inte regelsystemet. 14 (43)

19 Intervju 3 (offentlig försvarare) IP: De kan uppleva det som besvärande att sitta och prata, svara på frågor och bli trängda. Då är det ju positivt att slippa det, men samtidigt så kanske det är någonting de kanske vill säga utöver vad de sa i tingsrätten. Så det är lite blandat. Lite förvånande tycker de nog. De förväntar sig en repris av tingsrättens förhandling. Och sen att bara titta på video det är lite förvånande. Det är den spontana reaktionen. Att situationen kan vara annorlunda om det rör sig om en klient som varit i hovrätten tidigare belyses av följande citat. Intervju 41 (offentlig försvarare) IP: Den killen jag har här idag är en sådan där buse med mycket processvana. Han trodde inte mig när jag sa att han inte ska höras i hovrätten. Vad ska vi då ha rättegången till tyckte han. Nu blev det inte så i denna rättegången att vi ville ha tilläggsförhör. Senare i samma intervju: IP: Försvarare tänker bara taktiskt vid begäran om tilläggsförhör, men jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt för den tilltalade att inte alls få yttra sig under kanske flera dagars förhandling. Den bild som framkommer vid intervjuerna är att det är förhållandevis sällan som klienterna framfört uttryckliga önskemål om att försvararna ska begära tilläggs- eller omförhör. Ett skäl till detta kan vara att behovet av att ställa tilläggsfrågor eller hålla omförhör inte uppkommer särskilt ofta. Följande citat är ett exempel på en försvarare som uppgav att det var hans erfarenhet. Intervju 34 (offentlig försvarare) IP: Jag har inte åberopat det. Jag har inte tyckt att det krävts. Men om det hade krävts hade jag gjort det. Frågan kommer inte upp ofta. Ett annat skäl som framkommit vid intervjuerna till varför begäran om förnyade förhör framställs förhållandevis sällan kan vara att de professionella aktörerna uppfattar möjligheten att få framgång med en sådan begäran som liten och att de har förmedlat detta till sina huvudmän. Följande citat utgör exempel på försvarare som uttryckt sig på detta sätt. Intervju 9 (offentlig försvarare) IP: Jag har inte begärt det, men jag har upplyst klienterna om att man måste ha mycket starka skäl för tilläggsfrågor. 15 (43)

20 Senare i samma intervju: I: Vad tycker du om denna hovrätts tillämpning av EMR-reformen, framförallt då när det gäller tilläggsfrågor? IP: De är väldigt hårda, jag har hört att det finns olika praxis mellan olika hovrätter och det har väl er president också sagt. Att denna hovrätt ska luckra upp sin praxis? Intervju 7 (offentlig försvarare) IP: Jag har inte blivit nekad tilläggsförhör i Hovrätten för Västra Sverige, men jag har nästan aldrig begärt det. I de två eller tre fall jag har gjort det har jag tillåtits. Senare i samma intervju: IP: Jag har pratat med mina klienter om det (i. anm.: tilläggsförhör) i några fall, men det har inte lett till någon begäran. Om klienterna vill säga något är det enda rådet man kan ge dem att begära ordet på slutet så får de ju plädera en gång till. Det upplyser jag om. Det är en icke förutsedd möjlighet att komma till tals, men någon annan möjlighet finns ju knappt eftersom det ska vara så restriktivt med tilläggsförhör. En av de intervjuade försvararna redogjorde för att han hade framställt en begäran om tilläggsförhör men att denna hade avslagits av hovrätten. Intervju 43 (offentlig försvarare) IP: Ja, jag har faktiskt varit med om att begära tilläggsförhör och då hade klienten inte haft någon offentlig försvarare i tingsrätten. Han fick en försvarare i hovrätten. Han fick ändå inte tillåtelse till tilläggsförhör. Det var lite grann en känsla av rättsförlust då att trots detta inte få höras i hovrätten. Senare i samma intervju: IP: Jag brukar inte under förhandlingen fundera över om jag ska begära tilläggsförhör faktiskt. Klienterna brukar inte påpeka något. De flesta av de intervjuade försvararna uppgav att de inte hade varit med om att begära förnyade förhör. Andra hade dock gjort detta vid ett fåtal tillfällen och då fått tillåtelse till förnyat förhör. Följande citat är exempel på svar från försvarare som hade fått en begäran om tilläggsförhör beviljad. Intervju 16 (offentlig försvarare) IP: I det målet jag har haft nu skedde tilläggsförhör eftersom min huvudman lämnat en annan berättelse än vid tingsrätten. Förhöret från tingsrätten spelades upp innan tilläggsförhöret. Detta aktualiserade inga andra tilläggsförhör. I: Hade din huvudman några synpunkter på att förhöret från tingsrätten spelades upp först, alltså före det att han fi ck berätta den version som han tyckte var den rätta? IP: Nej, det hade han inga synpunkter på. 16 (43)

21 2.2.3 Åklagarnas erfarenheter av målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av förnyade förhör En del åklagare uppgav att det förekom att målsägande kände att de ville komma till rättegången i hovrätten för att bevaka förhandlingen eller som ett led i att bearbeta det de varit med om. Flera åklagare har dock uppgett att målsägande och vittnen ser det som en stor fördel att förhören med dem spelas in vid tingsrätterna när det innebär att de inte behöver inställa sig i hovrätten för en ytterligare huvudförhandling. Endast ett fåtal intervjuer har ägt rum med målsägande som inte har varit närvarande under huvudförhandlingen i hovrätten. En av dessa har dock bekräftat den uppfattning som flera av åklagarna har förmedlat, vilket framgår av följande citat. Intervju 48 (telefonintervju med målsägande som inte var närvarande vid hovrättens förhandling) I: Visste du hur rättegången skulle gå till här? IP: Jag visste att hovrätten hade precis samma som tingsrätten när det är på film och då kan ingenting läggas till, tas bort eller ändras. De har allt de behöver och det är jättebra. Hade de bett mig komma själv hade jag naturligtvis gjort det. I: Visste du att ditt förhör från tingsrätten skulle spelas upp här? IP: Ja, det var kalasbra för då slapp jag gå dit och träffa den tilltalade. En åklagare hade erfarenhet av att en målsägande hade fått inställa sig till ett förnyat förhör i hovrätten, vilket målsäganden hade upplevt som negativt: Intervju 54 (åklagare) IP: När det blir aktuellt med tilläggsförhör är det olyckligt. Jag har varit med om det en gång. Då hade både jag och målsägandebiträdet i princip utlovat att hon inte skulle behöva komma hit igen. Där blir det då olyckligt när hovrätten inte lever upp till det som ska vara, nämligen att låta bli tilläggsförhör. Jag vet att reglerna tillåter detta i och för sig, men i detta fall blev det i chikanerande syfte, tilläggsförhöret. Nu blev det visserligen fort avbrutet av hovrätten, men det var ändå så att det fick börjas om igen och lyfte upp alla tankar kring våldtäkten, som det gällde, igen. En fråga som ställdes till vissa åklagare var om de hade erfarenhet av att få negativa reaktioner från målsägande på hovrättens rutin att vanligtvis inte kommunicera direkt med målsäganden i mål där åklagaren för dennes talan. Generellt uppgav de åklagare som fick denna fråga att de inte hade märkt av några sådana reaktioner. Ingen av åklagarna uppgav att de hade för vana att underrätta målsägande om den kommande huvudförhandlingen i hovrätten. Vissa påpekade att det i mål med starkt målsägandeintresse ofta finns ett målsägandebiträde som tar hand om sådana kontakter Målsägandebiträdenas erfarenhet av målsägandes syn på uppspelning av förhör i hovrätten och behovet av närvaro i hovrätten Liksom åklagarna uppgav flera målsägandebiträden att deras generella erfarenhet var att målsägande tycker att det är positivt att förhören vid tingsrätten spelas upp i hovrätten och att deras per- 17 (43)

22 sonliga närvaro vanligtvis inte behövs vid förhandlingen. En del uppgav dock att det förekommer att målsägande vill komma till huvudförhandlingen i hovrätten och säga något ytterligare. Följande citat är exempel på detta. Intervju 2 (målsägandebiträde) IP: De tycker det är jätteskönt att slippa komma. De är glada för de tycker det är jobbigt att vara närvarande vid rättegången. Oftast alltså. Jag har haft en och annan som tycker de vill komma och säga någonting, men i princip är det ingen som vill komma. Intervju 52 (försvarare som även har uppdrag som målsägandebiträde) IP: Min erfarenhet är att målsägandena i mål där åtalet har ogillats är missnöjda med att de inte ska höras om, annars tycker de att det är bra att inte behöva komma. Ett av målsägandebiträdena uppgav dock att hennes erfarenhet var att målsägande ofta ville komma till förhandlingen i hovrätten, även om det inte skulle hållas nya förhör med dem. Intervju 39 (målsägandebiträde) IP: Många målsägande säger: Vad skönt det var att lyssna på vad jag själv sa i tingsrätten, jag sa det jag ville säga. Senare i samma intervju: IP: De flesta målsägande jag företräder vill ändå komma till förhandlingen att sitta på sitt arbete eller hemma och veta att idag är det en förhandling som gäller mig, det vill de inte. Psykologiskt är det jätteviktigt för dem att komma. Den tilltalade tycker däremot att det är skönt om målsäganden inte kommer så att de slipper konfronteras. Flera målsägandebiträden uppgav att de inte hade fått några särskilda reaktioner på att hovrätten inte skickar kallelser direkt till målsägande när de inte ska höras i hovrätten och att de regelmässigt underättade målsägande om förhandlingen. Något målsägandebiträde uppgav dock att målsägandena kan känna sig åsidosatta när de inte får en kallelse direkt från hovrätten Summering och förslag till åtgärder Det är givetvis svårt att dra några generella slutsatser om hur de tilltalade och målsägandena uppfattar huvudförhandlingen i hovrätten enligt den nya ordningen. Deras upplevelse är högst individuell och kan säkerligen i hög grad variera beroende på målets karaktär. Frågan förefaller dock i stor grad påverkas av vilken roll förhörspersonen har haft i rättegången. Intervjuerna med tilltalade visar att flera upplevde att det som de ville berätta hade framkommit genom uppspelningarna och att de ansåg att de hade fått komma till tals. Samtidigt gav andra uttryck för att de hade velat komma till tals ytterligare. Det förekom också tilltalade som upplevde att något som de ansåg vara relevant för målet inte hade framkommit vare sig vid tingsrätten eller i hovrätten. 18 (43)

23 Många av de intervjuade försvararna uppgav att deras klienter var mycket negativa till att inte få komma till tals i hovrätten. En del försvarare berättade emellertid om motsatta erfarenheter. Flera försvarare uppgav att de sällan upplevde att situationen var sådan att de ansåg det befogat att begära förnyade förhör i hovrätten. Påfallande många uppgav däremot att deras uppfattning var att möjligheten att få bifall till en begäran om förnyat förhör i hovrätten var mycket liten. För att så långt som möjligt säkerställa att de tilltalade och målsägandena inte lämnar rättegången med en känsla av att inte ha fått komma till tals även i hovrätten och därmed uppleva att de inte fått en rättvis rättegång vill vi peka på följande frågor: - Hur ska hovrätten agera, om det under uppspelningen av ett förhör framgår att den tilltalade eller målsäganden önskat yttra något under förhöret men tystats ned, för att försäkra sig om att den personen inte har något av betydelse att tillägga? - Finns det andra situationer där hovrätten, innan förhandlingen avslutas, bör fråga den tilltalade eller målsäganden om de har fått säga det de ville ha sagt? - Ska det vara en generös inställning gentemot den tilltalade när det gäller dennes önskan att redogöra för sina personliga förhållanden? När det gäller frågan om det finns anledning att vidta åtgärder för att se över hovrättens tillämpning av bestämmelserna om förnyade förhör, se avsnitt Undersökningen visar att åklagarna som regel inte underrättar målsägande som de företräder om rättegången i hovrätten. I de fall där det inte är aktuellt med förnyade förhör får målsägande därmed inte alltid information om förhandlingen här. Av intervjusvaren framgår att det för målsägande ofta är mycket positivt att slippa komma till en huvudförhandling i hovrätten. Det har dock framkommit att det finns målsägande, särskilt när de är part i målet, som ser det som värdefullt att få komma till en huvudförhandling i hovrätten även om de inte ska höras på nytt. Undersökningen visar alltså att det inte går att utgå från att målsägande alltid uppskattar att de hålls utanför processen i hovrätten. Även om man inte kan bortse från att varje information från hovrätten kan skapa oro hos vissa målsägande, ställer vi oss frågan om hovrätten inte bör underrätta en målsägande som är part i målet om tidpunkten för förhandlingen och upplysa målsäganden om att han eller hon kan komma till förhandlingen om så önskas. Enligt vår mening finns det även anledning för hovrätten att överväga om målsägande som varken ska höras på nytt i hovrätten eller för talan i målet ska underrättas om huvudförhandlingen i hovrätten. 19 (43)

24 3. De professionella aktörernas syn på att det som huvudregel inte hålls förnyade förhör i hovrätten 3.1 Effekter av att det som huvudregel inte hålls förnyade förhör i hovrätten Försvararnas syn Flera av försvararna var mycket negativa till det faktum att förnyade förhör som huvudregel inte hålls i hovrätten, eftersom det enligt dem innebär att de tilltalade inte kommer till tals på ett godtagbart sätt. Många ser dock fördelar med att förhörsuppgifterna vid tingsrätten säkras genom att de spelas in med ljud och bild. Framförallt har framhållits att man därigenom undanröjer risken för att minnesbilder bleknar ytterligare i väntan på en förhandling i hovrätten. En del försvarare är bestämda i sin uppfattning att de eventuella fördelar som den nya ordningen innebär inte uppväger nackdelarna och önskar en återgång till den tidigare ordningen. Citatet nedan utgör ett exempel på denna inställning. Intervju 41 (offentlig försvarare) IP: Jag måste säga med emfas som processrättare att en överprövning ska inte vara en repris där man sätter på ett gammalt videoband. Det är meningen att det ska vara en rättslig prövning. Vad blir det för rättslig prövning här? Det gäller inte bara den tilltalades förhör utan även de övrigas. Det händer ju faktiskt att folk ändrar sig i högre rätt. Det kan vara otroligt viktiga saker som vänder hela rättegången. Det blir inget liv. Nästa steg är att vi är tillbaka i en skriftlig process. Senare i samma intervju: IP: De gamla lagstiftarna, Gärde, Ekelöf och Olivecrona, som låg bakom rättegångsbalken, måste rotera i sina gravar över detta. Det är fullständig parodi på muntlighet och omedelbarhet. Det är så upprörande ur rättssäkerhetssynpunkt. Det får inte vara så här! Andra menar att den nya ordningen i och för sig kan vara en bra utgångspunkt, men att den i sådana fall måste kombineras med generösa möjligheter till tilläggsförhör. Följande citat är ett exempel från en försvarare som undrar om möjligheterna för att få tilläggsförhör är tillräckligt generösa. Intervju 25 (offentlig försvarare) IP: Jag förstår grundtankarna och har sympati för det. Nämligen att tiden kan göra att man glömmer och att man inte ska få tillrättalägga uppgifterna i hovrätten. Men jag är ändå mycket negativ ur rättsäkerhetssynpunkt. Jag är inte säker på att man får tillåtelse att ställa tilläggsfrågor när det behövs. Några av försvararna uppger att de inledningsvis var mycket negativa till reformen i denna del, men att de efter att ha fått erfarenhet av systemet anser att det fungerar bra och att de har fått intryck av 20 (43)

25 att tilläggsförhör tillåts i de fall då nödvändiga kompletteringar till utsagorna vid tingsrätten begärs. Citatet nedan är ett sådant exempel. Intervju 20 (offentlig försvarare) IP: Från att inledningsvis ha varit mycket negativ är jag nu mer positiv. Det har blivit mycket bättre än vad jag först trodde. De flesta kollegor jag talar med är försiktigt positiva. Nu är man inriktad på att få in allt i tingsrätten och hovrätten får samma underlag eftersom förhörsutsagorna inte blir påverkade av att personerna glömmer med tiden Åklagarnas och målsägandebiträdenas syn De åklagare som har intervjuats är mer eniga än försvararna i sin syn på förhållandet att förnyade förhör som huvudregel inte ska hållas i hovrätten. De flesta av åklagarna är övervägande positiva till den nya ordningen. Framförallt motiveras detta med att hovrätten får samma material för bedömning som tingsrätten har haft samt den fördel det innebär för målsägande och vittnen att slippa inställa sig till ytterligare en förhandling. Följande citat är exempel på denna inställning. Intervju 27 (åklagare) IP: Till övervägande del är reformen bra. Hovrätten får samma material som tingsrätten och sedan är det bra för förhörspersonerna, de slipper åka hit och lämna kanske uppslitande berättelser igen. De tilltalade kommer ju till tals genom att man ser på förhören. Intervju 37 (åklagare) IP: Jag är övervägande positiv. Den största fördelen är att man får förhör i hovrätten av bättre kvalitet. Det är inte målsägande och vittnen som har tröttnat på att svara på frågor. Det är också svårare för den misstänkte att komma med en ny, kanske fjärde version, jämfört med polisförhör och tingsrätten, vilket är bra. En del åklagare har betonat att de är positiva till reformen, men att det av rättsäkerhetsskäl inte bör ställas alltför höga krav för att tillåta tilläggsförhör. Intervju 32 (åklagare) IP: Reformen är ur åklagarsynpunkt väldigt positiv. Det underlättar att samla människor, framförallt under sommartid. Behovet av tilläggsförhör har varit mindre än jag förväntat mig. Sen hoppas jag att tillämpningen sätter sig och att man där det är befogat har möjlighet att ha tilläggsförhör. Man ska inte vara för restriktiv. På något vis är målet att var och en ska få sagt sin fullständiga mening i två instanser. Det är av stort värde för rättsäkerheten och framtiden. Jag som åklagare skulle tycka det var otillfredsställande att den tilltalade, om det är befogat på grund av alltför rigorösa regler om tilläggsförhör, upplever att han inte fått sagt sin mening fullt ut. 21 (43)