das Blatt BILDREPORTAGE: GATORNAS KONST s 12 REPORTAGE: NÄR KONSTNÄRERNA BLEV FLER ÄN SOLDATERNA - om Berlins konstscen efter murens fall s 4

Transkript

1 das Blatt REPORTAGE: MAT UTAN DJUR - följ med till Berlins veganrestauranger s 20 BILDREPORTAGE: GATORNAS KONST s 12 REPORTAGE: NÄR KONSTNÄRERNA BLEV FLER ÄN SOLDATERNA - om Berlins konstscen efter murens fall s 4

2 2 Das blatt Innehåll: ledare: DAS BLATT Reportage: När konstnärerna blev fler än soldaterna Reportage: Tyskland bra men hemma bäst Vi testar: En dag på zoo Bildreportage: Gatornas konst Redaktionen tipsar: Berlin Reportage: Tacheles - konst i alla dess former Krönika: Tunnelbaneturism Reportage: Mat utan djur Reportage: Berlin på fyra hjul 8 vi tog mod till oss och sa till varandra nu eller aldrig 16 Vi kommer alltid att överleva 11 den mest enorma djurpark jag sett Språket är din vän på resan Med ett bräckligt tyskt ordförråd försökte jag ta mig fram i Berlin De tre år jag spenderat på högstadiet för att i någon grad åtminstone förstå grammatiken och glosorna verkade inte vara till så mycket hjälp De fanns inte där de borde ligga På tungan Men på något sätt klarade jag mig någorlunda bra på de få orden jag lagt på minnet Många tyskar i Berlin kunde som tur var engelska eller i alla fall peka-och-nickaspråket Trots det ville jag utmana mig själv och bestämde mig för att minst en gång om dagen prata tyska med en okänd person Språk är kul Inte enbart för de nya svordomarna man lär sig utan också för att de kan föra människor samman med lite nyfikenhet, tålamod och vilja från båda parterna såklart Två personer som pratar två vitt skilda språk kan, med hjälp av ovanstående egenskaper, bli goda vänner Men tyvärr kan verkligheten vara en annan Utan ett öppet sinnelag kan små missförstånd växa sig orimligt stora Jag drar till mig ett minnes ett missförstånd som skedde under resans gång Konsekvenserna blev inte stora men det hela kändes märkligt På en bar skulle jag beställa en kylande dryck Jag uttalade min beställning och lade fram två euro på disken varpå bartendern blir förbannad Det saknades ett bitte, please, snälla i min beställning När en sådan liten sak som bristen på artighet kan få en bartender att tända till blir jag inte förvånad över att värre saker inträffar vid missförstånd Artighet mot okända personer är viktigt i Tyskland Att någon blev arg på mig hände bara denna gång Att någon tittade lustigt på mig hände betydligt fler gånger, det vill säga de gånger jag pratade tyska Det var en man jag träffade på en bussresa som varken blev arg eller trött på mig Han lyssnade tålmodigt och försökte förstå vad jag sade Själv var han från Iran och det kanske bidrog till en slags förståelse till någon som är ny i tyskan Jag berättade att jag var ifrån Sverige vilket inte alls var vad han hade frågat Han hade inte ens ställt en fråga, bara konstaterat att det var Tiergarten vi körde igenom Eller något åt det hållet Några vänner som var med kunde förklara detta i efterhand Tack vare honom och flera andra tyskar kunde jag under de sista dagarna åtminstone uttala en beställning och kanske förstå följdfrågorna som ställdes Folk verkade uppskatta mina försök att tala deras språk även om det inte alltid blev rätt Utmaningen jag gav mig själv bar frukt och gjorde resan mer intressant Jag kan starkt rekommendera dig som läsare att ge dig själv en liknande utmaning nästa gång du reser utomlands Jag lovar att det kommer att göra resan mycket mer spännande Cristian Jonsson chefredaktör 24 när jag flyttade hit insåg jag vilken bra skatestad Berlin är das blatt: Redaktionen Omslagsbild: Förintelsemonumentet Fotograf: Sofia Andersson Ansvarig utgivare: Stefan Johansson Telefon: Adress: Ljungskile Folkhögskola Ljungskile Cristian Jonsson Chefredaktör Fredrik Janlind Reporter Hedda Berander Layoutansvarig Kenneth Carlsson Reporter Sofia Andersson Bildansvarig

3 För hundra år sedan satte Strindberg trenden Hösten 1892 flyttade han till Berlin och därefter följde nio hektiska månader Staden öppnade för nya tankesätt och istället för att skriva, som var planen, ägnade han sig åt måleri, fotografi och musik Efter murens fall, nära hundra år senare, blossade trenden upp på nytt - i ruinerna växte en utbredd konstscen fram och Berlin är sedan dess metropolen som lockar konstnärer från hela världen DAS BLATT 5 När konstnärerna blev fler än soldaterna I en ateljé på sjätte våningen dammar Gustav Hellberg av en grön trästol Det är hans morfars gamla Vi befinner oss på Wilmhelmstrasse i Mitte, ett stenkast från nazisternas gamla högkvarter Vill du ha vatten? frågar han på ren stockholmska och räcker mig en pappersmugg Du får skaka ur den, det kan ligga sågspån i Vi sitter bokstavligen i en estetisk bubbla, omringade av panåer, träbitar och ritningar uppsatta på kakelväggarna Skrivbordet svämmar över av stängda anteckningsblock I hörnen står penslar, dukar och trälister lutade mot fyllda hyllor De sneda taket har fyra fönster, vars utsikt vittnar om att vi är längst upp i byggnaden Utanför finns oändlig himmel Jag börjar växa ur ateljén, ursäktar han sig TEXT OCH FOTO: SOFIA ANDERSSON Gustav Hellberg är 45 år och konstnär Som tonåring började han fotografera, vilket gick över i måleri och till slut en plats på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm När klasskamraterna var ängsliga och möjligheterna att försörja sig som konstnär blev mindre på grund av nedskärningar av många gallerier, blev han trött på det svaga intresset Han kom hit vind för våg år 2000, utan pengar, med ambitionen att hitta nya sätt att visa konst på Idag har han en lång rad av projekt bakom sig I konsten försöker han hela tiden belysa frågor kring det offentliga rummet: Vad är ett offentligt rum, vem bestämmer över det och vem äger det? Jag jobbar med övergripande frågeställningar som handlar om västvärlden, om samhället och det sociala mötet mellan människor som möter varandra och strukturen I mitten av rummet står för ett otränat konstöga en stor vit koloss av trä Det är en kub på cirka två gånger två meter och Gustavs senaste konstverk, videoverket Life is Good Om man böjer sig ner och tittar in i mitten visas två videokanaler parallellt på en triangel, som spelar klipp ur Big Brother Germany Jag är så fascinerad av idioterna i reality-serien, som sitter och pratar om triviala saker hela tiden, säger han framåtböjd i akt med att få igång ljudet Snart sipprar ivriga diskussioner på tyska ur kuben, ledigt klädda b-kändisar projiceras på triangeln Längs med Spree, på Mühlenstrasse i stadsdelen Friedrichhein, ligger rester av muren som en gång delade öst och väst Det är en 1,3 km lång färgpalett, East Side Gallery Efter murens fall samlades hundratals konstnärer från hela världen, Ett andra hem En 40 minuters promenad från lägenheten i Mitte ligger ateljén för att tillsammans sätta sin egen prägel på betongresterna Målningarna dokumenterar en tid av förändring och uttrycker den eufori och de förhoppningar som följde med murens fall Att påverkas av sina omgivningar kan verka självklart I en av Europas ledande storstäder, vars intressanta historia skuggar hela världshistorien, kan det tänkas vara svårt att lämnas oberörd Och visst måste det synas i även Gustav Hellbergs konst, så som det gjorde i Strindbergs Eller? Det som hjälpt mig i min konst är att kontrasterna i det sociala livet här är större, säger han Tjugo procent är arbetslösa, det finns fattiga människor och proletariat Här är det människor som ser ut som dig själv, som är de fattiga Det har jag kunnat använda mig av för att tydliggöra mina egna idéer och förverkliga dem I skapandet av det estetiska behöver Gustav Hellberg ett lugn som han, den berlinska atmosfären till trots, ibland lyckas hitta Det händer periodvis och är ett tillstånd som är svårt att upprätthålla Han berättar om långa arbetsdagar, djupdykningar i projekt och att färdas in i en associal bubbla av skapande Det är en mental plats där pengar och karriär blir irrelevant, säger han Det är svårdefinierbart och blir ganska ensamt, men jag vill ha den ensamheten Life is good Gustav Hellbergs senaste konstverk ställdes nyligen ut i Rosstock på en utställning för svenska konstnärer På triangeln i mitten av den kvadratiska kuben projiceras klipp ur Big Brother Germany Enligt det tyska forskningsinstitutet DIW bor det i Berlin närmare konstnärer från hela världen Gustav Hellberg vill minnas en undersökning gjord av den danske konstnären Olafur Eliasson, som visade att cirka tusen av dem kan leva på sin konst, hundra är multimiljonärer I sökande efter svar på varför konstscenen blivit så stor i Berlin, pratar Gustav om vikten av murens fall 1989 Innan muren föll var Västberlin en enklav för liberalt tänkande, säger han Människor var väldigt toleranta, det var en gammal tradition där Efter murens fall flyttade de från Kreuzberg till de östra stadsdelarna Fabriker lades ner och många företag köptes upp av Västtyskland, fortsätter han Det fanns inga jobb, så människor flyttade därifrån Lägenheterna var tomma och hyrorna låga Unga konstnärer behövde utrymme att jobba i, vilket fanns där Fem år innan Gustav Hellbergs officiella flytt till Berlin besökte han staden som utbytesstudent på vad som idag är Universität der Künste Under de fem åren förändrades staden så mycket att jag bokstavligen inte kände igen mig, minns han Idag har det flyttat hit en rik medelklass, men när jag kom hit tog det två månader att få telefonen att fungera Det som hjälpt mig i min konst är att kontrasterna i det sociala livet här är större Här är det människor som ser ut som dig själv, som är de fattiga Gustav Hellberg, Han bodde, och bor fortfarande, i Östberlin och minns ett annorlunda ställe Strukturen var fallfärdig med massor av tomma kåkar med kulhål i väggarna Ingenting hade renoverats sen kriget Det fanns inga pengar Mitt i detta uppstod

4 Görlitzer Anna Lie och Jonna Rutanen I Berlin bejakar människor varandra, enligt Anna Det är inte så att jag hänger med döner-killen, men man har ändå ett öga för varandra, säger hon East Side Gallery Spåren är lysande som fåglarna i skyn står skriver på resterna av muren ett nytt klubb- och barliv, och scenen för gallerier flyttade från Köln till Berlin Vid den här tiden öppnade de som är de stora gallerierna idag Det fanns en enorm energi, minns Gustav sittandes med både armar och ben i kors Konstnärer och studenter bara gjorde saker och organiserade allting själva i brist på pengar Off-scenen tror jag är en bra för konstnärer, det handlar mycket om en dialog - att prata med människor som tänker i andra banor så att man kan komma på nya idéer Efter tolv år i Berlin har Gustav Hellberg skapat sitt kontaktnät Trots det, och trots att han har tryggheten i att ofta bli uppringd och tillfrågad att göra konst och installationer på beställning, känner han efter varje konstverk att det var det sista En inställning som han säger sig dela med sina konstnärsvänner En tjugo minuter lång resa bort, och vi befinner oss i Kreuzberg, området som ofta kallas för konstnärernas mecka Jonna Rutanen och Anna Lie har stämt träff utanför serveringen Edelweiss Med väggar av graffiti i ryggen blickar vi ut över en förmiddag i Görlitzer park Den otrygga livsstilen som konstnär är någonting Jonna känner igen sig i Du måste jobba hårt för att få ihop pengar till hyran, säger hon Konkurrensen är hård och de betalar dig generellt tre gånger så mycket i Finland och Sverige än vad de gör här Därför är det bra att ha kvar sina kontakter hemifrån Jonna Rutanen jobbar som frilansfotograf Hon flyttade till Berlin från Helsingfors, Finland Det var fem år sedan Första månaden i Berlin är som en smekmånad, berättar hon När folk kommer hit har de så höga förväntningar med sin konst, men sen inser man att det är festhuvudstaden, går ut varje dag och det blir inte så mycket tid över till annat Det När jag kommer hit känner jag Åh, nu är jag borta från Sverige och det finns verkligen utrymme för vad jag känner Anna Lie är något speciellt med atmosfären här, som en egen värld Jonna Rutanen och Anna Lie träffades då Anna precis flyttat till Berlin, för närmare sex månader sen Hon driver en blogg, och jobbar även på ett musikprojekt med en italiensk kille Anna åkte till Berlin för att hitta inspiration till sitt musikskrivande Jag hittar ingen inspiration till att skriva i just festandet, däremot är det något att beskriva, säger hon Jag får mer inspiration av människor jag möter Jag tror det handlar om att hitta den enkla skönheten och att inte leta efter inspirationen, fyller Jonna i Med väggar täckta av graffiti i ryggen blickar vi ut över hundar på promenad i parken, hurtiga människor på joggingrundor Över ett radhustak med texten MDMA i stora vita versaler Kanske är det här en av alla platser borgmästaren Klaus Wowereit skulle beskriva som fattig men sexig, ett uttryck han myntade strax efter att muren föll Görlitzer park är en symbol för mig, säger Anna Om jag fick välja ett ställe som sammanfattar vad Berlin handlar om så väljer jag denna parken En lukt av marijuana sticker i näsan Här samlas alla; den gamle turkiske mannen som plockar flaskor, barnfamiljer, de unga som röker gräs, de som inte röker gräs, folk som springer Alla får mötas här Anna bor i ett konstnärskollektiv i västra Kreuzberg Hon hyr ett rum i ett gammalt sekelskiftshus, i en lägenhet med över 100 kvadratmeter och fem meter högt i tak För det betalar hon cirka 2500 kronor Hon ser det som ett privilegium - att hon med sin skruttekonomi till trots kan bo mitt i city och kunna ta del av stan Hon pratar om sitt liv som inte hade varit möjligt i Sverige När jag kommer hit känner jag Åh, nu är jag borta från Sverige och det finns verkligen utrymme för vad jag känner Den här staden har har en puls och en personlighet som bejakar människor som vill skapa, fortsätter hon och benämner Berlin som prestigelöst I Sverige har människor ett trångsynt sätt att se på konst och emotionella uttryck Där är normen det är för farligt, du kanske får slut på pengar, du måste plugga I Berlin finns en miljö som istället uppmanar till kreativitet Vill man göra något, så kan man det Förmiddag blir eftermiddag Solen känns varmare, dagen ljusare Kanske är det rök och en överdos av nya intryck som gör det, men även luften känns tyngre På en promenad mot U-bahn passerar man nedklottrade fasader, trampar cigarettfimpar ännu tätare mot asfalten Blommande körsbärsträd och graffitiklädda fasader tävlar om min uppmärksamhet Människor ropar, skrattar, konverserar Unga och gamla, invandrare och infödingar Kanske är det inte så konstigt att Strindberg blev distraherad

5 Tyskland bra men - paradiset på jorden text & foto Kenneth Carlsson hemma bäst DAS BLATT 9 Mellan tre och fyra tusen tyskar immigrerar till Sverige årligen Det är landskapet, naturen, tystnaden och till och med mörkret som drar till sig intresset Motiven till det slutliga avgörandet är flera Det kan vara till exempel arbete, flykt, betagenhet eller rent av passion Vi har träffat fyra personer som alla har sin berättelse om invandringen till Sverige Möt Ursula, Ute, Detlef och Lydia Ursula Grun, kom till Sverige 1999 när hon var 45 år gammal, från Kiel Huvudskälet till flytten var att hon och hennes man tyckte om Sverige Jag minns en resa vi gjorde genom Norden 1974 och när vi kom till Sverige så fick jag en sån underlig känsla Svår att förklara men det kändes som om jag kommit hem Denna känsla följde med henne och från 1987 började hon och hennes man att Ute Thompson semestra i Sverige Hittade ett smultronställe i Dalsland dit de återkom varje sommar och bodde i samma stuga Utan vatten och el men det fick trevnaden kompensera Efter flera år fick de så frågan av dem de hyrde hos om de inte skulle göra slag i saken och flytta hit för gott Det var mycket som skulle klaffa innan de slutgiltigt bestämde sig Vi tog mod till oss och vi sa till varann, nu eller aldrig Den förändringen i deras liv har de aldrig ångrat Landskapet, naturen med bergen och Ursula Grun sjöarna samt tystnaden har formligen trollbundit Ursula och hennes man, En sen kväll när jag gick ut på balkongen och tittade ut mot landskapet så var jag bara tvungen att gå in och väcka min man Vi begeistrades av det mörker vi såg, hemma i en stad som Kiel är det alltid ljust Tidningen Tv Spielfilm ligger på TVbordet och ger en vägledning i programutbudet Tysk TV är det enda de kan ta in och nöjer sig med det Kontakten med hemlandet är viktig och det är viktigt att upprätthålla det tyska språket Det som fungerade bättre i hemlandet än här är sjukvården I Sverige finns det ingen möjlighet att välja läkare på samma sätt, vilket är något paret har saknat Men det positiva överväger, helt klart, och visst är det fantastiskt att vi är bosatta i ett land dit många av våra landsmän vill åka på semester Ute Thompson, kom till Sverige den 1 april 1961 som 14-åring Hon kom från Berlin där familjen var bosatt i den östra delen Hennes far var egen företagare och det var inget som hyllades av den kommunistiska staten Hon berättar att leveranser till faderns byggföretag stoppades eller försenades Mot löfte att sälja viss procentandel av företaget till staten så underlättades leveranserna plötsligt Hennes far såg upp till Sverige och Nya Zeeland som nationer Nya Zeeland låg för långt bort så valet föll på Sverige Han fick utresetillstånd för att tillsammans med Utes tvillingbror åka till Sverige för en studie i arkitektur Tanken på att flytta ur landet var redan planlagd men brodern fick inget veta om detta då de var rädda för att han inte skulle kunna hålla det för sig själv När fadern väl var installerad i Sverige så kunde Ute en kort tid därefter tillsammans med övrig familj, med flyktingstatus, fly i flygplan via Västberlin in i Västtyskland och vidare till fadern i Sverige Det var tufft på 60-talet, det var Trivs bra i Sverige Från vänster Ute Thompson, Lydia Zschaber, Detlef Porath och Ursula Grun Vi tog mod till oss och vi sa till varann, nu eller aldrig Ursula Grun definitivt inte roligt att bli kallad för ett nazisvin Dessutom minns jag hungern Från att ha varit född med silversked i mun i en välbärgad företagarfamilj, till att vara helt utfattig Ute tog sig dock fram Hon fick arbete på en gård där förmannen beordrade en av gårdskarlarna att hålla ett speciellt öga på henne Den ordern tog han verkligen på allvar Vi gifte oss sedan och bildade familj Hon trivs med livet i Sverige och har aldrig känt sig orolig Blev besviken vid ankomsten då hon hade en föreställning om att det var ett vildare landskap med extra mycket äventyr och mer snö Skolan i Sverige hyllar hon speciellt Fokus på kunskap är viktigt Jag minns från DDR-tiden att det enda ämne där föräldrarna kunde godta ett underkänt betyg var i ämnet ryska Det var ett sätt att protestera En händelse från den svenska skolan gav dock ett ärr för livet Första skolavslutningen i Sverige kom jag och min bror till skolan i de kläder vi brukade ha på oss Jag kan minnas än idag känslan när vi såg våra klasskamrater och deras föräldrar komma till skolan uppklädda till fest

6 Vi hade drömt om att få bo här i denna fantastiska natur och drömmen blev till ett mål Detlef Porath En dag på Zoo Detlef Porath är född och uppvuxen i Demmin i den med svenska anor förknippade delstaten Mecklenburg Vorpommern Svenska Pommern och herrskapet Wismar var svenska besittningar sedan trettioåriga kriget fram till början av 1800-talet Delef kom tillsammans med sin familj, fru och barn, till Sverige så sent som 2001 Hans kärlek till det nya landet liknar den historia som Ursula berättat I Detlefs fall var det vid en semestervistelse i Småland 1994 som tycke uppstod och när möjligheter gavs i hans militära bana att fortbilda sig i Skåne så bestämde familjen sig Vi hade drömt om att få bo här i denna fantastiska natur och drömmen blev till ett mål Han lämnade den militära banan och gjorde en iakttagelse när han fick möjlighet att praktisera på olika jobb Jag upplevde en stor kulturkrock Är du praktikant i Tyskland skall du vara framåt och visa en vilja att ta plats medan som praktikant i Sverige skall man vara mer av den lyssnande och lärande karaktären Detlef är bestämd på en punkt Det är oerhört viktigt att anpassa sig dit man kommer Det gäller att lära sig att ta seden dit man kommit och anpassa sig därefter Jag märkte tidigt att svensken kan prata om det mesta och ha bestämda uppfattningar i hemmet men när det blir mer publikt då blir de märkligt, märkbart försiktigare Det är inte alltid man blir serverade sanningar När det gäller nyheter presenterade i TV hyllar Detlef public service Jag anser att det är en stor skillnad på hur nyheter presenteras i Tyskland och Sverige I Sverige försöker man vara opartisk men som ett exempel är det i Tyskland starkt proisraeliskt vinklat i sann USA-anda Landet Lagom är en bra beskrivning på Sverige anser Detlef Främst uppskattar han det lugn och ro som råder, naturupplevelserna, allemansrätten och den tiofaldigt större yta som invånarna har att röra sig på än i Tyskland Sammantaget kan man säga att för oss har en dröm gått i uppfyllelse Lydia Zschaber, idag 84 år, kom till Sverige 1957 Hennes far flyttade 1955 till Louenburg i den engelska zonen från Dresden i den ryska zonen och familjen följde strax efter Lydia fick arbete som hembiträde i Hamburg men trivdes inte Fadern uppmanade Lydia att svara på annonser i tidningarna där man sökte efter tyska flickor som hushållerskor i svenska hem De annonserade efter tyska flickor eftersom det var arbetsuppgifter som svenska flickor inte ville ha Hon kom till ett hem i Bromma utanför Stockholm och tog sig sedan fram med arbete som hushållerska även på västkusten I Göteborg arbetade hon sedan i flera år med sömnad och kontorsarbete innan hon gick i pension Hennes bild av Sverige är att det är ett paradis på jorden I Östtyskland var alla lika, i Västtyskland kände man att man ständigt hade någon över sig och man måste armbåga sig fram Sverige är bäst av allt Känner mig likställd och man kan samtala med vem som helst Lydia håller kontakten med hemlandet genom att prenumerera på TV-tidningen Hörzu Att titta på tyska TV-kanaler får bli ersättning för resor till Tyskland Kärleken till Sverige är stark men på ett sätt obesvarad Tyskar tycker betydligt bättre om Sverige än vad svenskar tycker om Tyskland Den bild som målas upp med stor skärpa är att tyskar i exil älskar Sverige och de betalar tillbaka genom uppvisande av stor driftighet Invandring till Sverige från Tyskland under 60 år År Antal pers Text och foto: Fredrik Janlind Jag var skeptisk till att besöka Berlin Zoo innan det väl blev av Varför skulle det vara så fantastiskt att kolla på lite djur i Tyskland? Oj, vad fel jag hade! Den mest enorma djurpark jag någonsin sett med djur överallt Att mötas av både noshörningar, flodhästar och elefanter så fort du sticker din fot över tröskeln gör att du förflyttas bort från Berlin Extremt mycket människor besöker dagligen djurparken men det känns aldrig trångt Du har gott om tid och plats att titta lite extra på dina favoritdjur Kanske är det någon av de hundratals fågelsorterna som är din favorit? Kanske är det björnarna? Eller är det berlinarnas egna favoritdjur som blir ditt? Pandan Bao Bao donerades av den kinesiska regeringen till Berlin Zoo Det sågs som en handelsgåva som skulle gynna ländernas relation En panda är det finaste du kan ge någon i Kina Passa på att besöka Berlin Zoo när du är i Berlin Väl värt entrépengen på 12 euro Ett besök jag gärna skulle göra igen Men då gärna med en cykel eller liknande Att ta sig runt hela parken är knappast något du gör på en dag Skoskav och blåmärken kommer på köpet om du inte har ett par bekväma skor på dig Så lämna Conversen och de höga klackarna hemma Klä dig hellre bekvämt än snyggt Lär dig gärna ett par fraser på tyska då de anställda inne på Zoo inte behärskar engelskan särskilt bra Att försöka få hjälp att hitta till Bao Bao kan visa sig vara väldigt svårt Förutom Bao Bao är djurparken känt för sin enorma mängd av olika djur Berlin Zoo ligger bara ett par minuter utanför Berlin Centrum Oavsett om du älskar djur, har fågelfobi eller är trött på stadspulsen Berlin Zoo är ett resmål för dig Älsklingsbjörn Den kinesiska jättepandan Bao Bao är berlinbornas favoritdjur i Zoologischer Garten Lydia Zschaber Detlef Porath

7 Gatornas konst DAS BLATT 13 I Berlin kan invånarna måla staden i vilka färger de vill Här har konsten flyttat ut från gallerierna till gatan, för allmän beskådan Följ med på en vandring längs med pyntade fasader och färgglad betong FOTO: SOFIA ANDERSSON OCH CRISTIAN JONSSON

8 r a s ip t n e n io t k Reda Sofia: Hansa-studion I den gamla musikstudion på Kotthauser strasse kan man stå på samma scen där Iggy Pop en gång stod, titta ut ur samma fönster David Bowie gjorde innan han skrev texten till Heroes Då vi under rundturen steg in i den magnifika Meister salen, lät guiden mig veta att det var där allt hände - en vetskap som fick hår stråna på armarna att resa sig U-bahn: Potsdamer Platz Mustafas kebab Hur gott kan en kebab egentligen smaka? var den stora frågan i mitt stilla sinne, då jag gång på gång hörde talas om den fenomenala Mustafa Det var innan jag åkte dit Efter att ha förnedrat mig, genom att utstå den halvtimmeslånga kön för vad jag tänkte var en helt vanlig kebab, förstod jag vad alla pratade om U-bahn: Mehringsdamm Kauf dich Glücklich Glassbaren på Oberhoferstrasse välkomnar dig med en stor färgglad uteservering Här kan man slå sig ner på udda möbler, avnjuta våfflor, milkshakes och glass i stora lass Att döpa en glassbar till Köp dig lycklig kan tyckas fånigt, men visst var jag lite lyckligare när jag gick därifrån U-bahn: Eberswalder Strasse Fredrik: Berlin Zoo Väl värt ett besök för samtliga som besöker Berlin Perfekt för barnfamiljen, det nykära paret eller kompisgänget Här hittar ni djur från världens alla hörn Bland annat jättepandan Bao Bao, en gåva från den kinesiska regeringen till Tyskland Passa på att spana in rovdjursdelen, lejon och tigrar som sliter köttstycken i bitar S/U-bahn: Zoologischer Garten Cristian: Cykla! Ett måste för den matintresserade Perfekt grillad kebab som i en symbios av kål, sallad, gurka, tomat och de mest gudomliga såser bildar en smakresa för både gom och själ Att cykla i Berlins innerstad kanske låter farligt, men det är faktiskt ett snabbt, smidigt och framför allt roligt sätt att ta sig fram Cyklar går att hyra på flera ställen och kostar mellan 10 och 15 euro per dag Ett tips är att ta sig en bit utanför storstaden med tåg och sedan cykla tillbaka Uteställen som aldrig stänger Parker Passa på att besöka något av Berlins uteställen som har öppet dygnet runt Festa och dansa tills du knappt orkar stå på dina ben De dyker upp då och då och är en fantastisk tillgång till staden Tag med en filt, mat och dryck tillsammans med några vänner en varm kväll och njut av lugnet mitt i Berlin Döner kebab Gatukonst Håll ögonen öppna för de här konstverken är inte alltid lätta att upptäcka, bortsett från de som täcker husfasader Hedda: Marienfelde Marienfelde skatepark ligger nästan ute vid Berlins södra gräns Mitt i ett område täckt av tistlar och ovårdat gräs finns en skatepark som inte liknar någon annan En sextio meter lång halfpipe täckt av graffiti sträcker sig längs ena sidan och känslan av övergivet nöjesfält är öronbedövande S-bahn: Buckower Chaussee Revaler Strasse Strax öster om Warschauer strasse ligger Revaler strasse, ett område med gamla industrilokaler som numera bebos av natt klubbar, loppmarknader och Berlins skatehall Sent på natten för omgivningen och folket tankarna till ett avsnitt av teveserien Skins S/U-bahn: Warschauer strasse Förintelsemonumentet En gigantisk labyrint strax söder om Brandenburger Tor I mitten, där stenblocken är flera gånger högre än dig själv och stadens ljud bleknar känns verkligen omfattningen av både historien och monumentet S/U-bahn: Brandenburger Tor

9 Tacheles - Konst i alla dess former Text och Foto: fredrik Janlind Tacheles En konstnärsoas mitt i centrala Berlin Konstnärer som trängs i de små rummen i det stora femvåningshuset Överallt hörs röster och spännande ljud Konstnärer från hela världen jobbar tillsammans Tavlor, bilder, konst av skrot Ja, i Tacheles kan du hitta konst i alla dess former Konstcentrumet är nu inne på sitt tjugoandra år Ett år som mycket väl kan bli det sista Tacheles ligger på Oranienburger Strasse En gata som är populär både hos folket i Berlin och turisterna Restaurangerna och nattklubbarna ligger tätt intill varandra och tävlar om kunderna Längs gatan står det nattetid flera unga tjejer och säljer sina kroppar Turisterna som stannar till längs gatan stannar gärna lite extra utanför Tacheles Jag tycker det är fantastiskt att de kan göra den konst de gör Att byggnaden ser ut som den gör bidrar till någon mystisk känsla, säger Jonas Hansson Jonas har åkt ifrån Danmark med sin bästa kompis för att upptäcka Berlin Han är en av personer som besöker Tacheles varje år Dammet yr vid byggnaden Väggarna är fyllda med graffitti i alla dess färger Här ses det inte som skadegörelse utan som konst I ett av rummen på den femte våningen står Rudy från Skottland Han och hans kompis Tim Roeloffs hade hört talas om Tacheles och bestämde sig för att flytta till Berlin och försörja sig som konstnärer Det är helt underbart här Ett centrum för olika typer av konst Jag tror inte du hittar något liknande någon annanstans i värlen Det saknas fönster på många av våningarna Lukten slår mot dig så fort du sätter foten innanför Rökelse blandat med urin Byggnaden har hotats av rivning flera gånger om Idag ägs den av HSH Nordbank som vill sälja Någon gång i framtiden kommer de säkert att bli av med oss Men det hade varit otroligt synd Jag tror inte att det kommer att kunna gå att samla alla konstnärer på samma ställe igen, säger Rudy Tre killar i 20-årsåldern från Holland köper en av Rudys tavlor i rummet för 20 euro Affärerna går bra för honom och livet som konstnär kunde inte vara bättre Flytten till Berlin är något som han verkligen inte ångrar Jag jobbar två dagar i veckan Det är väldigt billigt att bo och att leva i Berlin, säger Rudy Politikerna i Berlin har tidigare stöttat Tacheles De har försökt att få HSH Nordbank att inte sälja byggnaden Men efter senaste valet i Tyskland har antalet högerpolitiker ökat vilket drabbat Rudy och de andra konstnärerna De vill att det ska byggas om och bli modernt Men folket i Berlin och turisterna älskar Tacheles Drömmen hade varit att köpa byggnaden men det kommer vi inte att klara av på långa vägar, säger Linda Cerna Linda är en av två talespersoner för Tacheles Hon jobbar hårt för deras överlevnad varje dag Det pågår en konversation mellan Tacheles och HSH Nordbank En konversation som inte leder framåt direkt, enligt Linda Det går att prata med människor men inte med maffian HSH är som organiserade kriminella Det går inte att prata med dem Förstående ägare Peter Axmann är ansvarig för fastigheter vid HSH Nordbank Han bekräftar Konstformer: Mycket av konsten på Tacheles görs av skrot och skräp DAS BLATT17 att de kommer att lägga ut fastigheten på auktion Det stämmer Samtidigt tycker jag det är väldigt tråkigt att Tacheles får flytta Men sådan är verkligheten De har sin verksamhet i en byggnad som de inte äger eller har tillåtelse till De kan säga vad de vill om maffian och liknande, men så ser verkligheten ut idag Vi kan inte bara skänka bort byggnaden Inne på Lindas kontor är det ljust och fräscht tillskillnad från korridoren utanför Ett av de två fönstren står öppet på vid gavel Fågelkvitter hörs utanför, solen håller precis på att sänka sig över Berlin Skulle vi bli av med denna byggnad så kommer det att bli dödsstöten Jag tror inte att det finns någon som kan eller orkar fixa en ny plats för oss Politikerna i Berlin vet om att vi är ett turistmål men de gör samtidigt inte mycket för oss längre, säger hon Herman Westermann jobbar vid Berlins stadskontor Han brukar själv besöka Tacheles ibland och njuta av deras konst Det är fantastiskt det de gör Men även om många turister besöker de så kan vi inte köpa loss byggnaden Den kommer gå ut på auktion och en privat ägare kommer säkerligen vinna den budgivningen Skulle vi lägga en så stor summa pengar på att rädda Tacheles skulle vi få kritik samtidigt Varför lägger ni inte pengarna på skolan? Eller något viktigare På andra sidan gatan jobbar Gabriella Ferretti Hon är servitris på en av de Byggnadens historia: Historia: Byggnaden stod färdig 1908 efter ett halvårs arbete Kostnaden uppgick då till sju miljoner mark Under första världskriget auktionerades byggnaden ut Vad som den användes till mellan 1914 och 1924 är det ingen som riktigt vet Under andra världskriget användes byggnaden av SS som ett central kontor samt fängelse 1990 planerades en rivning av byggnaden Men konstnärerna som ockuperade byggnaden finns kvar där än idag Nutid: Idag jobbar ungefär 50 konstnärer inne i Tacheles Av de som besöker byggnaden beräknas 20 procent köpa med sig någonting Av besökarna är ungefär 60 procent turister från andra länder än Tyskland

10 17 19 Krönika: DAS BLATT italienska restaurangerna Dagligen ser hon Tacheles som ligger mitt över gatan Jag stör mig inte på det särskilt mycket Jag är inte konstintresserad men de ställer aldrig till med några problem Ägaren till är Giovanni Salviati en äldre man med gråsprängt hår Han stödjer sig med en käpp när han går Han kom till Berlin för snart 30 år sedan på en semester och har blivit kvar Jag trivs jättebra här i Tyskland, säger han på knackig engelska Att ha en restaurang mitt emot Tacheles som ser ut som en rivningskåk är inga problem Det är klart att det inte ser så snyggt ut Men det är många turister där och det gynnar min restaurang, säger han med ett skratt En av de som sitter på uteserveringen är Marlene Geiger Hon är i yngre 40- årsåldern som hon själv säger Är gift och har två barn Hon bor på Oranienburger Strasse nästan precis mitt över från konstcentrat Jag tycker det ska säljas till någon som kan ta hand om det Antingen renovera det eller riva det och bygga upp något nytt Det skulle kunna bli massor av fina lägenheter, kontor eller varför inte ett köpcentrum i centrala Berlin? Marlene jobbar på kontor och trivs väldigt bra i Berlin Men hon funderar på att flytta till en annan lägenhet Att dagligen behöva Lukt: Besökarna klagar ofta på lukten inne på Tacheles se Tacheles är något hon har tröttnat på Det hänger en del skumma typer där Det är mycket fylla och droger Jag vill inte att mina barn när de blir äldre ska ha så lätt tillgång till droger Vem vet vad som händer därinne? Trots att hon är väldigt kritisk mot Tacheles har hon aldrig besökt konstcentrat Aldrig satt sin fot innanför tröskeln Det har jag inte och kommer aldrig att göra Det luktar något enormt redan när du är utanför Jag förstår inte hur det kan få finnas kvar? Framtiden oviss för Tacheles Än så länge finns Tacheles kvar, mycket tack vare att konstnärerna ockuperat byggnaden Varken HSH Nordbank eller politikerna vill egentligen köra iväg de mot våld Även om det nu börjar närma sig en sådan lösning när banken vill ha betalt Jag hoppas ändå att de kan fortsätta sin verksamhet någon annanstans Även om det blir svårt De har betalt en symbolisk hyra under ett par år men den är långt ifrån marknadsmässig De skulle inte kunna betala en marknadsmässig hyra inte heller köpa loss byggnaden De måste inse verkligheten, säger Peter Axmann på HSH Nordbank Linda Cerna en av projektledarna för Tacheles är trots allt på gott humör Hennes ansikte skiner upp i ett leende när hon öppnar dörren Konstnärerna härinne kommer alltid att fortsätta med sin konst Oavsett om det blir i en och samma byggnad eller i massa mindre Det går inte att ta död på konstnärernas energi Även om de försöker Berlin är känt som en stad med många konstnärer Konstnärer från världens alla hörn Några försörjer sig på sin konst Vissa, de är miljonärer idag Herman Westermann, vid Berlins stadskontor ser trots allt ljust på framtiden Även om inte alla politiker är konstintresserade på samma sätt som jag så tror jag framtiden är ljus På något sätt hoppas jag att Tacheles kan fortsätta med sin verksamhet De utbildar även lokalbefolkningen i konst och dess historia Just konstutbildningarna på Tacheles är något som de har hållit på med i ett par år De olika konstnärerna håller ibland i utbildningar i deras konstformer De får anmäla sig innan men det brukar vara välbesökta tillställningar, säger Linda Cerna Senaste gången jag höll i en av utbildningarna var det 25 personer som dök upp Alla var väldigt intresserade och engagerade och ville lära sig, säger Tim Roeloffs, en av konstnärerna på Tacheles Hur det går för Tacheles är ingen som vet ännu Även om framtiden ser mörk ut vill inte konstnärerna ge upp Vi kommer alltid att överleva, säger Linda Cerna Grafitti: Konsten på byggnadens väggar är populär Tunnelbaneturism Att åka pendeltåg och tunnelbana kan tyckas vara ett korkat sätt att turista på Antingen är utsikten lika med noll, eller så består den av järnvägsräls, graffititäckta husväggar och ett ganska muppigt perspektiv på platsen man besöker Det är trots allt sällan någonting intressant vetter åt spårvägen till För att inte tala om smuts, trängsel och förseningar Men grejen med storstäder är just det de är stora Små städer har sällan kollektivtrafik skild från gatunätet av det enkla skälet att trafikstockningarna sällan blir värre än att bussarna ändå funkar Och tro mig, efter att ha åkt buss 100 mot Berlin Zoo i eftermiddagsrusningen känns U-bahn som en sval skänk från ovan, även om utsikten är en smula begränsad Jag roar mig med att spana på folk istället Och cyklar Det är allmänt vedertaget att ta cykeln på tuben, bara bära den upp och nerför trapporna och genom spärrarna Eller inte, för i Tyskland, som jag alltid tänkt på som världen striktaste och mest regelälskande land är det bara att gå förbi utan att passera gå De har inga spärrar Kontrollanter som dyker upp på tågen ibland, ja, men inga spärrvakter Inga nagelbitande långsamma turister som bromsar upp den enda kön för oss som inte har magnetkort Bara att gå på Intressant En annan sak som är intressant är att gratistidningar, någonting vi svenskar numera tar för givet finns vid minsta busshållplats, inte existerar i Tyskland Nein Verboten Och vet ni vad, ingen verkar sakna dem Betaltidningar och böcker funkar utmärkt, och skräpnivån på stationerna och tågen är häpnadsväckande låg Inga gamla Metro som prasslar förorättat i vinddraget och osorterade belamrar soptunnor och bänkar Det handlar egentligen inte om miljötänk från tyskarnas sida, men jag kan inte låta bli att fundera över hur många ton papper som vräks ut över världen i gratistidningsform, varje dag Jag var i Berlin i tio dagar Gick inte på ett enda museum, vilket definitivt är ett nytt personligt bottenrekord Hur många mil S- och U-bahn jag åkte vågar jag inte gissa, M83 Midnight City Miike Snow In For The Kill The Temper Trap Sweet Disposition Florence + The Machine Cosmic Love Lou Reed - Berlin Benjamin Francis Leftwich Box of Stones Chicane Poppiholla Sound of Arrows Wonders Sky Ferreira Animal Lena Meyer-Landrut Taken By A Stranger men jag fick definitivt valuta för de 27 euro veckokortet kostade Och jag var kulturell ändå, men på ett annat sätt Fötterna var trötta och jag var less på dammet och bullret Invalidenstrasse Vägarbete Inte okej Jag konsulterade min tämligen skrynkliga gratiskarta på jakt efter en tågstation Insåg att Nordbahnhof borde ligga ett par hundra meter framför mig Sagt och gjort, några minuter senare ser jag ett knallgrönt S och klampar lättad ner i underjorden Vinddraget från ett avgående tåg rycker i hår och kläder, svalkar lite Det är då min blick vaknar till liv Precis nedanför första trappan finns en linje i golvet På väggen till vänster om mig svartvita bilder som för tankarna till urban exploring Textrutan förklarar på artig engelska att det handlar om spökstationerna, de som stängdes under åren Berlin var en delad stad Tågen gick från väst, genom öst och ut på andra sidan Mitte, och på de stängda stationerna patrullerade soldater i halvmörkret Strecket i golvet markerar en grind som låstes den 13 augusti 1961 och inte öppnades igen förrän drygt 28 år senare Jag hade kunnat läsa om Geisterbahnhöfe på något av Berlins hundratals museum, men det hade inte känts likadant En av världens största konflikter tittar på mig från de korniga fotografierna och när ett nutida pendeltåg gnisslande rullar in på perrongen under mig känns allt så mycket mer riktigt, som att vinden som drar i håret och tröjan för med sig någonting Historien Den bara är där Hedda Berander

11 Mat utan djur - De fixar veganbiffen i Berlin DAS BLATT 21 text & foto: Cristian Jonsson Stor variation Berlin har ett tiotal veganrestauranger med vitt skilda råvaror, menyer och prisklasser En grupp skolbarn kommer gående längs Linienstrasse och tar vänster vid Ackerstrasse Varken mössor eller jackor syns till och håret på flickorna och pojkarna yr i vinden Nu är det varmt men mörka moln närmar sig Barnen skrattar och pratar i mun på varandra När de har rundat hörnet där Kopps Bar och Restaurang ligger infinner sig lugnet igen Restaurangen är en av Berlins drygt tiotal som enbart serverar mat tillagad utan kött, mjölk eller ägg, en så kallad veganrestaurang På en svart griffeltavla placerad utanför ingången står det att dagens lunch är wraps med tofu- och ananasfyllning, klyftpotatis och sallad Till huvudrätten går det att välja antingen soppa eller efterrätt Inredningen är stiliserad, nästan klinisk Vita bord och stolar mot svarta soffor i trä Längst in sitter Stephanie Goldbach och Jörg Hartmann Framför Stephanie står en korg med skivat bröd på bordet I korgen finns också en vit liten skål med en gul röra Aptitretaren före lunchen som hon beställt Du måste smaka på den här, säger Stephanie till mig och pekar på skålen Det är en äggfri majonäs med curry Den smakar inte helt olikt originalet Stephanie är 32 år och blev vegan när hon var 22 Då, berättar hon, var utbudet inte alls lika stort som i dag Den veganska livsstilen har vuxit i popularitet de senaste åren När jag flyttade till Berlin för åtta år sedan fanns det bara en veganrestaurang Majas Deli De andra som finns här i dag har tillkommit under de senaste tre åren I dag vet väldigt många tyskar vad en vegan äter, fyller Jörg i som varit vegan under fem av sina 40 år Kopps öppnade i oktober förra året och är enligt Jörg och Stephanie det ställe som är mest populärt bland veganrestaurangerna i Berlin även om lokalen i dag i princip är tom Endast någon enstaka kund sitter och äter vid ett fönster och en kypare går hastigt mellan bardisken och bordet längst in Jörg beställer ett glas vatten och Stephanie tar dagens lunch De försäkrar att stället brukar vara fullbokat under helger En man i svart kockjacka med vita knappar och svart kockmössa kommer fram till bordet Han pratar tyska med Jörg och Stephanie De känner varandra sedan tidigare Björn Moschinski, 32 år, är ägare och kökschef för Kopps En känd kock i Berlins vegankretsar I november gav han ut receptboken Vegansk matlagning för alla Just böcker om veganmat tror Björn har spelat en viktig roll för det växande intresset bland allmänheten En amerikansk författare vid namn Jonathan Safran Foer skrev år 2009 boken Eating Animals I boken förespråkar han en vegansk livsstil och ifrågasätter bland annat djurfabriker samt kommersiellt fiske Boken fick stor uppmärksamhet i tyska medier Det skrevs mycket positivt om den Just att författaren själv inte var vegan från början gjorde att den fick större genomslag bland köttätare Efteråt började medierna skriva mer positivt om veganer, berättar Björn Han vill genom matlagning förändra människors sätt att se på veganmat På Kopps försöker personalen att efterlikna traditionell tysk mat så gott det går utan de traditionella råvarorna som kött, mjölk och ägg Just dagens lunch är ingen traditionell maträtt, erkänner han, men på menyn finns mat som currywurst och hemlagad ravioli Jag vill inte laga mat för veganer eller vegetarianer De vet redan varför det här är bra mat Jag vill laga mat för köttätare som har fördomar om att det bara är folk med långt hår och skägg som äter den här maten Vi måste bryta ner den stereotypa bilden och vara professionella genom att bjuda på alternativet Handling talar högre än ord, säger han och betonar den sista meningen Det är nog inte första gången han säger den Jörg var vegetarian innan han blev vegan och har sett spridningen av veganmat i Tyskland Han växte upp i en by strax utanför Berlin och berättar att det aldrig talades om veganer i Öst-Tyskland Det gick inte att köpa vare sig tofu (pressade sojabönor) eller seitan (tvättat gluten) i butikerna, Valfrihet fanns redan från början inte att tala om, men när muren revs strömmade varor från väst in i öst Däribland flera veganprodukter Han uppskattar att veganerna i dag utgör cirka två procent av Berlins befolkning >> Jag vill inte laga mat för veganer eller vegetarianer De vet redan varför det här är bra mat Björn Moschinski

12 22 Förr var det svårare att få kunder Då ville folk inte vara utan kött, men i dag är situationen annorlunda Das blatt Mandy Urner en, som är vegan, ser besviken ut när männen går Majas Deli är den äldsta veganrestau rangen i Berlin Den femte augusti 2002 öppnade Mandy och hennes kollega, Jana Banse, restaurangen De kallar sig själva skämtsamt för Berlins veganmödrar Tidigare drev de en vegetarisk restaurang på Schönhausser allé en bit nedför gatan där Majas Deli ligger Men något hände i Mandys liv Något som fick henne att läsa böcker, artiklar på internet och filmer om djurhållning Resultatet av den personliga resan blev Majas Deli Men olikt Björn ville de inte laga traditio nella tyska maträtter Här eftersträvar vi inte att efterlikna kötträtter Vi vill laga färsk mat lagad med kärlek Jag säger inte att sådan mat är fel, men det är inte den sortens mat som jag vill laga, säger hon och tittar ut genom fönstret Två namn, en restaurang Mandy och Jana öppnade veganrestaurangen Majas Deli på Pappelallee för tio år sedan I början lagade de enklare maträt ter men efterhand har Mandy och Jana utvecklats och inspirerats Lasagnen I och med det växande intresset för veganmat kan man hitta flera olika sorters restauranger, kaféer och gatukök i Berlin Från de finare och dyrare restaurangerna med huvud-, för- och efterrätt till snabbkö ken med billig vegankebab eller veganbur gare med tillhörande pommes frites Eller varför inte kakor, tårtor och bakelser? Omkring hälften av restaurangerna går att hitta i eller runt Prenzlauer Berg och den andra hälften är utspridda i stadsdelarna Kreuzberg och Fredrichshain I Prenzlauer Berg hittar man Majas Deli ett stenkast från tunnelbanestationen Ebers walder Strasse uppför gatan Pappelallee Solglasögon, tunna och ljusa kläder i bomull, kortbyxor och någon hatt är dagens genomgående klädsel för invånarna som går till och från tunnelbanestationen Solen är stark och luften kvav Markisen lägger en skugga över ett av de sex utplacerade borden och tillhörande sto larna utanför restaurangen Blomlådor med busk ar omringar den lilla uteserveringen Inomhus står en brunspräcklig tax med en boll i munnen Två män kliver in och går fram till disken Klorna skrapar mot kakel golvet när den lufsar bort mot dem Den ena mannen plockar upp bollen och slänger iväg den till andra sidan kaféet Taxen behöver inte springa långt Bredden på lokalen är drygt sex meter Männen möts av ägaren Mandy Urner som räcker över en påse Tax säljer bäst och på disken står stora glas kupor som skyddar kakor, tårtor och pajer En ny kund kommer in Taxen, som legat hopkurad i en korg under bordet, får fart på de korta benen och följer Mandy Hon tar emot en beställning När kunden gått ut kommer hon tillbaka och sätter sig på bar stolen igen Taxen tätt bakom Hon tar upp samtalet och berättar varför intresset för veganmat vuxit de senaste åren Förr var det svårare att få kunder Då ville folk inte vara utan kött, men i dag är situationen annorlunda Journalisternas inställning är annorlunda De skriver mer positivt om veganmaten i dag än vad de gjorde för tio år sedan, då flera utlåtan den gjordes av doktorer som påstod att en vegansk livsstil var ohälsosam Det påståen det är rent skitsnack, säger hon bestämt Majas Deli är efter tio år i Berlin en känd plats bland veganer i staden Den är också känd bland lokalbefolkningen i Pren zlauer Berg Mandy berättar att det varje dag kommer en ny kund till restaurangen och att de varje gång blir lika förvånade när Mandy eller Jana förklarar att det i maten de beställt varken finns kött, mjölk eller ägg Fler restauranger: La Mano Verde, Kempinski Plaza Lunchrestaurang som serverar både veganska rätter och rawfood Deras mål är att laga egen mat utan att efterlikna kötträtter Sund Day Burgers, Prenzlauer Berg Veganburgare med bröd som säljs under loppmarknaden i Mauer Park på söndagar De har också ett ställe i Kreuzberg som är öppet på fredagar Freckles, Kreuzberg Café som serverar kakor, soppor, pajer samt varma och kalla drycker Erbjuder också alternativ för personer med allergier så som nöt och gluten Källa: wwwhappycownet Likt orginalet Maten som serveras på veganrestauranger gör kunder ofta förvånade Är det verkligen inget kött i?

13 D BERLIN på fyra hjul Gleisdreieckparken är ett nybyggt fritids område utmed den nord-sydliga järnvägen som korsar Berlin Själva skateparken stod färdig 2011, och består av två pooler omgivna av tokslät asfalt Just denna eftermiddag är här ett tjugotal skejtare och tre cyklister Små mobiltelefon högtalare spelar gamla Ramoneslåtar men så fort någon droppar in dränks musiken av hjul mot betong En kille helt klädd i svart trotsar åtminstone delar av tyngdlagen när han vänder i den mer än vertikala delen av den större poolen Han är grym, konstaterar Paul, 14 år från Friedrichshain Han är typiskt tonårs gänglig, med sönderfallande skor och en lila t-shirt som är för bred för hans smala axlar Hans kompisar har tagit en paus från åkningen och sitter och snackar vid kanten av poolen Paul tycker att det bästa med Berlin är streetskatingen Här är en skön stämning helt enkelt Trevliga människor och bra ställen Ännu en Paul, två år äldre och lite bättre på engelska, gör oss sällskap Killarna pratar i mun på varandra på en blandning av tyska och engelska, ivriga att dela med sig av alla ställen de vet Alexanderplatz är bra, säger Paul #1 Ta S-bahn österut Eller Kulturforum, avbryter Paul #2 med målbrottsröst Fast inte före klockan sex, skejtar man där när det är öppet blir man bortkörd Bowlen ute i Köpenick är kul, men det tar jättelång tid att åka dit, säkert en timme Text & Foto Hedda Berander Foto Cristian Jonsson 25 et ligger någonting i det han säger, både om skatescenen och om attityden Tre dagar har gått sedan vi kom till Berlin Hauptbahnhof Då bestod vår vägledning av några youtube videor och en gratis karta Vad som hade kunnat sluta med att irra runt vilse i förorterna har med lite tur och tips från trevliga berlinare istället lett oss rakt i famnen på tre skateparker, otaliga streetspots och en mängd tips om ställen som vi inte får missa Några platser nämns om och om igen bänkarna vid Warschauer strasse, en plats kallad Gleisdreieck och Polendenkmal Var ni i Marienfelde? Hajo skrattar till och leendet stannar kvar i hans ögon Det är den sämsta skateparken i hela Berlin! Helt omöjlig Står den där metallrampen fortfarande kvar? Det är torsdag lite efter lunch, och Hajo står utanför skatebutiken CHB i Prenzlauer Berg Han är en inbiten streetskejtare och inte mycket för tvära quarterpipes Det är sexton år sedan CHB öppnade, och sju år sedan Hajo började jobba där Jag har skejtat i över 20 år Det har alltid varit en bra skatescen i Berlin, men det har hänt väldigt mycket de senaste åren, säger han Precis som i Sverige ökade antalet skejtare ordentligt efter millennieskiftet Stadsdelarna satsar mer pengar på brädåkarna nu än tidigare, och även om det alltid kommer finns folk som tycker att skejtarna är i vägen och förstör säger Hajo att de blir färre och färre Philipp, 20 år från Moabit, nickar instämmande Han är ursprungligen från Duisburg men flyttade till Berlin förra hösten när han började plugga Jag åkte mycket när jag var yngre men la av för tre-fyra år sedan Men när jag flyttade hit och insåg vilken bra skatestad Berlin är blev jag sugen igen, så jag köpte en ny bräda för typ en månad sedan DAS BLATT Alexanderplatz Tevetornets fundament är som gjort för brädåkning Lugn lunch Hajo (tv) jobbar i skate butiken CHB i Prenzlauer Berg Han åker ett par varv i poolen, och det syns att han vet vad han gör, även om ovanan får honom att tveka och hoppa av mitt i ett trick Inne på Alexanderplatz, en av de viktigaste mötesplatserna i forna Öst berlin, vimlar det av folk Kombinationen av turister, kollektivtrafik, infödda berlinare med lite extra fart i steget, affärer och säregen arkitektur för tankarna till Sergels Torg i Stockholm Och precis som Sergel är Alexanderplatz ett ställe där tonåringar hänger, med eller utan bräda I skuggan av det 368 meter höga Fernsehturm, eller Telesparrisen som vissa berlinare kallar det, sitter de i klasar på de vita marmortrapporna En skröplig bergsprängare vrålar mitt i en klunga av rökande emokids och några killar Hasenheide Små skateparker finns i nästan alla stadsdelar Neukölln är inget undantag med hårt sprejade frisyrer nöter fliptricks på marken utanför entrén Grus från i vintras som ännu inte blivit bortsopat gör underlaget opålitligt, men det verkar inte störa dem Kontrasten mellan den strikta teve byggnaden och den tegelröda kyrkan alldeles bredvid är stor Lika stor är den mellan till synes likgiltiga ungdomar och storögda turister Den ena kategorin håller blicken på marken ser släta marmor kanter och flacka trappor som bara väntar på att någon ska hoppa utför dem Den andra kategorin står med sina kameror och blickar häftade mot skyn Det är oundvikligt att de då och då krockar Och marmorkanter i all ära, gruset och alla människor är lite för jobbiga för att vi ska ge Alexanderplatz en ärlig chans Vi hoppar på S-bahn riktning österut istället

14 Slitage Tusentals skejtare har nött ner bänkarna på Warschauer strasse tills kanterna bara var flisor Nu är bänkarna lagade med metallkanter Du kommer bli förkyld, du är inte klok Jane skakar på huvudet, själv är hon klädd i tröja med luvan uppfälld, och en svart jacka ovanpå det Linne är tydligen inte godkänd klädsel klockan tio på kvällen, trots att det varit över 20 grader varmt tidigare under dagen Inte ens med argumentet att det är som en svensk sommarkväll, eller att kombinationen nöta tricks och en halv öl räcker för att hålla en varm På Warschauerstrasse är vimlet annorlunda än det närmare Mitte Yngre, mer avslappnat, och ingen verkar tycka att det är konstigt att tågstationen borta vid bron ser ut som om någonting exploderat och sedan täckts av sprayfärg På en remsa mark mellan gatans olika riktningar står två rader träbänkar på varsin sida av ett långsmalt minitorg Några av bänkarna är förstärkta med metall, andra är nernötta och deformerade År av envist grindande lämnar sina spår Det är som ett löpande band Hoppa, glid, landa Hoppa, glid, ramla Flippa, glid, landa Jane och hennes kompis Caro är i minoritet här, som på alla andra ställen Två tjejer mängder av killar Jag känner ganska många tjejer som skejtar, säger Jane Sedan rycker hon på axlarna och konstaterar att det nog ändå går en tjej på hundra killar, minst Här är en skön stämning helt enkelt Trevliga människor och bra ställen att skejta på Paul från Friedrichshain om varför Berlin är en bra skatestad Gleisdreieck Paul skejtar oftast på gatorna men säger inte nej till en flygtur i en nybyggd pool Några dagar senare ligger hettan som ett lock över staden Varenda park är full av människor som flämtar i värmen Volkspark Friedrichshain är inget undantag Vid Polendenkmal, ett av Berlins många minnesmärken, nöts det trick i den gassande solen Statyn är omgärdad av trappor och platåer av slät sten nästan så man tror att arkitekten själv var brädåkare Nivån på åkarna sträcker sig från nybörjare till riktigt, riktigt bra Nio trappsteg skiljer dem åt, de som nyss lärt sig hoppa uppför decimeterhöga kanter och de som med en filmkamera i hasorna kastar sig utför den största trappan Hej! Hur är läget? Jane från Warschauerstrasse vinkar bortifrån gräsmattan Hon använder brädan som huvudkudde och har inga planer på att skejta mer idag Jag är alldeles för bakfull, och det är så himla varmt, suckar hon Det är okej argument, men det är svårt att sitta still Stenkanterna lockar Du, vi ska ut till Mellowpark imorgon kväll Häng med om du vill, säger Jane innan hon lutar sig tillbaka i gräset Mellowpark ligger i Köpenick, en knapp timmes kollektivtrafiksresa ut från centrala Berlin På en gammal industritomt vid flodstranden finns en BMX-bana, flera stora träramper, och gömd på en helt kringbyggd innergård en bowl Den är nybyggd, egentligen inte öppen för allmänheten än Tvära, ojämna böjar och en sandpappersvass yta Det tar ett tag att vänja sig Ett träd står kvar mitt i betongen och susar ensamt i kvällsbrisen Das leben ist kein ponnyhof Caro sätter sig på brädan, lutar sig mot den svala väggen och tänder en cigg För varje minut försvinner fler och fler av konturerna på den trånga innegården det som var svårskejtad betong i dagsljus är snart helt omöjligt att ge sig på Livet är inte enkelt, översätter Jane och hennes ord hänger kvar i luften som någon sorts outtalad liknelse Livet är inte enkelt, och betongen är riktigt lurig, men det betyder inte att det inte är kul Ett sista åk innan mörkret tar över, kroppen har äntligen hittat rätt linje och Ödemark Marienfelde skatepark ligger mitt i ingenstans en halvtimme söder om Mitte memorerat var böjarna är som tvärast Jorden vägrar sluta snurra och kommer tvinga oss att sluta när det är som bäst Caro lägger av sig sin Jack Sparrow-liknande jacka och droppar in En snabb vändning i hörnet av en ramp och två sekunder senare poppar hon en hög, nästan i slowmotion tweakad ollie Blixten smäller av, vi enas om att jepp, det var dagens bästa, och beger oss mot tunnelbanan hem Det smattrar när hjulen möter skarvarna på trottoaren vid Friedrichstrasse Luften är ljummen långt efter att solen gått ner och det sorlar av röster från restaurangerna Ingen reagerar på skejtaren som sicksackar sig förbi fotgängarna Efter en dryg vecka på bräda i Berlin finns det bara en sak att konstatera stan svämmar över av skatespots, både avsedda och oväntade En vecka räcker inte till, och berlinarna är inte snåla med att dela med sig av sina favoriter Tvärtom, de är stolta över sin stad och gillar att det finns folk som åker hit med ett enda mål att åka bräda Vårkväll i Mellowpark Caro tar en flygtur i det sista dagsljuset Polendenkmal Berlin har gott om statyer och annan arkitektur som ser ut att vara byggda av skejtare, för skejtare Överallt i staden syns spår av brädåkarnas framfart DAS BLATT27 Kolla även in Volkspark Hasenheide i Neukölln Liten skatepark med mängder av curbs, en vertvägg, flatrail och banks Grill- och chillvänligt manualmecka Åk U-bahn till Boddinstrasse, gå norrut på Hermannstrasse och sedan västerut på Flughafenstrasse/Columbiadamm Parken ligger på höger sida efter 5-10 minuter Yaam Rastafarioas på norra flodstranden rakt nedanför Ostbahnhof Som ett mindre, lagligare Christiania Graffiti, beachvolleyplaner, mangoläsk och en miniramp Allt till tonerna av soft dancehall och reggae Den wallridevänligaste delen av Berlinmuren ligger dessutom precis öster om Yaam S-bahn Ostbahnhof O2 World Gigantisk arena med gott om bänkar, kanter och flacka trappor utanför S-bahn till Warschauer strasse, därifrån ser man bygget Skateparken i Moabit Glest utspridda betongramper på bra asfalt Även ett roligt spot med asfaltsbulor i närheten Mycket BMX-cyklister U-bahn Mierendorffplatz, följ Kaiserin Augusta-Allee österut och ta höger efter bron gator, parker och torg Stan formligen svämmar över av streetspots Håll ögonen öppna så hittar du dem Små skateparker finns under broar, i parker, överallt

15