Korsdrag i Uzbekistan sid

Transkript

1 Nr 5 juni 2002 Korsdrag i Uzbekistan sid 6-9 Turkfolken möter Jesus sid 4-5 Smugglaren Stig slutar efter 30 år sid Armenien kristet i år sid

2 LEDARE AV WILGOT FRITZON Otrolig vändning när allt gått snett Har du någon gång upplevt att du inte fått vad du trodde Gud skulle ge dig? I stället blev det kanske tvärtom. Och du som hade satsat allt för att tjäna Gud. Han blev så tyst. Då är denna berättelse speciellt för dig. Och för oss alla är det en uppmuntran att en sådd med tårar ger skörd även om vi inte själva någonsin får se resultat. År 1921 kom det svenska missionärsparet David och Svea Flood till, vad som då kallades, Belgiska Kongo med sin tvåårige son. Där började de arbeta tillsammans med missionärsparet Joel och Berta Eriksson. Tillsammans lämnade de missionsstationen för att ta evangeliet till ett mer avlägset område. De båda familjerna försökte bosätta sig i en by, men motades bort av hövdingen som såg dem som ett hot mot de lokala gudarna. De byggde då sina egna lerhus några hundra meter därifrån uppe på en sluttning. Återkommande malaria Svenskarna bad om ett andligt genombrott, men fick inte se något. Den enda kontakt de hade med byborna var en pojke som tilläts sälja kycklingar och ägg till dem en gång i veckan. Svea Flood tänkte att om detta var den enda afrikan hon kunde prata med, så skulle hon försöka leda pojken till tro på Jesus. Och det lyckades visserligen, men i övrigt var det sannerligen inte mycket av uppmuntran de fick vara med om. När de samtidigt drabbades av återkommande malaria beslöt sig Erikssons att återvända till den centrala missionsstationen. David och Svea Flood fortsatte är en ekumenisk mission som grundades I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausan-nedeklarationen som utgångspunkt för arbetet. Våra primära målgrupper är: - onådda folk - barn och ungdom Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Stiftelsen för Insamlingskontroll, SFI. 2 dock ensamma nära byn N dolera. Mitt i alla svårigheter blev Svea gravid. Hon lyckades få hjälp av en lokal barnmorska och hon födde en flicka som fick heta Aina. Den svåra förlossningen i kombination med malaria blev för mycket för modern. Hon dog 17 dagar efter födseln. David Flood överger Gud Nu brast det för pappa David. När han grävt en enkel grav och lagt ner sin hustru, tog han sin treårige son och sin nyfödda dotter Aina nedför berget till mis-sionscentret. Där överlämnade han sin nyfödda dotter till Erikssons med orden: Jag åker tillbaka till Sverige. Jag har förlorat min fru och jag kan inte ta hand om det här flickebarnet. Gud har förstört mitt liv. Så gav han sig iväg med båt och förnekade både Gud och sin kallelse. Inom sju månader drabbades paret Eriksson av en mystisk sjukdom och de dog båda med fyra dagars mellanrum. Den åtta månader gamla flickan överlämnades till ett amerikanskt missionärspar som kallade bebisen Aggie. När Aggie var tre år fick hon följa med dem hem till USA. Paret tyckte mycket om flickan och var rädda att hon skulle tas ifrån dem om de återvände till Kongo. Lagarna där var mycket svårtolkade. Det amerikanska paret etablerade sig i USA som pastorspar. Aina, eller Aggie som hon kom att heta, växte upp i Syd-Dakota och gick sedan på bibelskolan North Bible College i Minneapolis. Där träffade hon Dewey Hurst som hon gifte sig med, och även de blev ett pas-torspar. Åren gick. Men så en dag damp det ner en svensk kristen tidning i Aggies brevlåda. Tidningen Ljus i Öster ISSN Ansvarig utgivare: Wilgot Fritzon Redaktör: Ann Arvedahl Annonspris: 23:-/spaltmm. Frivillig pren. avgift: 110:-/år Taltidning: 110:-/år Upplaga: Årgång: 84 Tryck: Hedemora Grafiska Omslagsbild: Kvinnor på gudstjänst i Uzbekistan Foto: Wilgot Fritzon Hon hade ingen aning vem den kom ifrån och förstod inte innehållet. Men när hon bläddrade i tidningen fick hon plötsligt syn på en bild med en grav och ett vitt kors. På korset stod det Svea Flood. Hon fick snabbt tag i en person som kunde svenska. Artikeln berättade om mis-sionärerna som kommit till den kongolesiska byn, om Svea Floods död, om en pojke som blivit kristen, om hur missio-närerna hade åkt därifrån, om att pojken växte upp och lyckades övertyga byhöv-dingen att bygga en skola i byn. Det berättades också om hur pojken lett alla barnen till tro på Kristus och att barnen påverkat sina föräldrar att bli kristna. Även byhövdingen blev frälst. Nu fanns det cirka 600 kristna i byn. Och allt hade börjat med David och Svea Flood! Aina till Sverige På sin 25-åriga bröllopsdag 1966 fick Aggie och hennes make en resa till Sverige i present. Aggie försökte då leta upp sin biologiske far, David Flood, som nu var gammal. Han var omgift och hade ytterligare fyra barn. Hela sitt liv, sedan han kommit tillbaka från Afrika, hade han levt som alkoholist och hade nyligen drabbats av hjänrblödning. Han var fortfarande bitter och hade en särskild regel i sin familj: Nämn aldrig Guds namn Gud tog allt ifrån mig. Det var en rörande stund för alla när Aggie fick träffa sina halvsyskon. Men hon ville ju också träffa sin far. Halsyskonen varnade henne dock: Nämn inte Guds namn för då blir han rasande. Forts. på nästa Postadress: Hemvärnsgatan 8, Solna Telefon: Telefax: E-post: redaktionen@ljusioster.org Hemsida: Postgiro: Bankgiro: Bankgiro i Finland: (SAMPO) Giro i Norge: Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS Account. no

3 Forts. på ledaren Hittar sin far Aggie kom in i den lilla lägenheten, där spritflaskor låg slängda överallt, och gick fram till den 73-årige mannen där han låg på sin säng. Pappa, sa hon trevande. Han började genast gråta. Aina, jag ville inte ge bort dig, snyftade han. Det är okej, Gud tog ju hand om mig, sa hon innan hon ens hann tänka sig för vad hon sa. Pappan stelnade till och utbrast: Gud glömde oss alla. Våra liv har blivit så här på grund av Honom. Så vände han bort ansiktet mot väggen. Aggie klappade honom på kinden och fortsatte: Jesus älskar dig, han har aldrig hatat dig. Den gamle vände sig om och såg in i dotterns ögon, slappnade av och började prata. Innan dagen var slut hade han vänt tillbaka till Gud. Far och dotter fick flera fina dagar tillsammans. Bara några få veckor efter att Aggie och hennes man återvänt till USA gick David Flood in i evigheten. Möter pojken Några år senare deltog makarna Hursts i en evangelisationskonferens i London. Ledaren för en nationell kyrka i Kongo- Kingshasa med medlemmar gav då en rapport om evangeliets framgång i landet. Aggie kunde inte låta bli att fråga om han hade hört talas om David och Svea Flood. Jo, madam, svarade han på franska, och började berätta via en tolk. Det var Svea Flood som ledde mig till tro på Jesus. Jag var pojken som kom med kycklingar och ägg till dina föräldrar innan du föddes. Än i dag hedras din mors minne av oss. Under tårar kramade de om varandra. Du måste komma till Afrika, din mor är den mest kända i vår historia! En tid senare fick Aggie och hennes make chans att åka till Demokratiska Republiken Kongo. De mottogs entusiastiskt av folket i byn. Aggie fick till och med träffa den man som burit henne nedför berget i en vagga efter att modern begravts. Pastorn tog dem med till graven med det vita korset. I en känslosam stund böjde Aggie knä och tackade Gud. Pastorn citerade Jesu ord i Joh 12:24: Sannerligen, jag säger er, om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det Berättelsen, publicerad i Wycliffe Rapport Nr , är hämtad från Aggie Hursts bok Aggie. Hon är nu avliden, men hennes storebror bor i Karlsborg, är 80 år och går under namnet Lill- David. Kidnappade kristna i Kina frisläppta men sex huvudledare hålls kvar hos sekten I förra numret av Ljus i Öster kunde du läsa om hur ett trettiotal kristna husförsamlingsledare i Kina tillfångatagits av sekten Eastern Lightning. De senaste rapporterna från Kina berättar nu att alla frisläppts utom sex stycken ledare. TEXT: ANN ARVEDAHL Det var den 19 april i år som hundra kristna husförsamlingsledare i Kina arresterades. Ett trettiotal av dem uppgavs senare vara försvunna. En vecka senare meddelades att de kidnappats av den fruktade sekten Eastern Lightning (Österns blixt). Av de kidnappade ledarna lyckades två personer fly och deras skakande redogörelse för hur sektmedlemmar grundlurat, torterat och hjärntvättat de kristna ledarna publicerades i förra numret av Ljus i Öster. Nya rapporter från Ljus i Östers kontakter i Kina berättar nu att alla de kidnappade ledarna, utom sex personer, I förra numret av Ljus i Öster berättades mer om sekten Eastern Lightning (Österns blixt). har släppts. Vid pressläggningen av denna tidning fanns ingen tillgänglig information om de frisläpptas tillstånd. De sex ledare som fortfarande hålls kvar hos sekten utgör de absoluta toppledarna. Sekten Eastern Lightning grundades av Zhao Weishan och betecknas som en satanistliknande sekt. Flera kristna ledare har de senaste åren fallit offer för sekten som använder allt från sexuella lockelser till droger och tortyr för att bryta ner de kidnappades tro och moral. Fortsätt att vara med i bön för de kidnappade! 3

4 Väckelsen bland turkfolken h Under de senaste åren har Guds rike börjat ta form längs det turkiska bältet- Man räknar i dag med cirka evangeliskt kristna bland turkarna. För tio år sedan fanns det ungefär 130 miljoner människor med turkiskt ursprung. Av dem var färre än evangeliskt kristna. Under de fem senaste åren har en väckelse börjat ta form. Likt en vind rör den sig sakta västerut från de östligaste områdena av det turkiska bältet. I dag uppgår antalet evangeliskt kristna bland turkarna till cirka människor. Snart kan de vara en halv miljon till antalet och missionärer kommer att sändas ut från turkiska kyrkor till andra delar av världen. TEXT: RAULI LEHTONEN I början av 1990-talet fick Ljus i Öster vara med och stödja bibelskolor och församlingar i Moldavien och Ukraina, som sände ut missionärer till Centralasien, Sibirien och Fjärran Östern. Det östligaste turkfolket, jakuterna, var en av de onådda folkgrupper som blev målet för insatserna. Bland människor fanns en handfull evangeliskt kristna som bodde i 4 avskilda tajga- och tundraområden. Nya testamentet hade tagits fram av den ortodoxa kyrkans missionärer redan på 1880-talet och hundra år senare gjorde den estniska metodistkyrkans missionär Endel Rang resor till området, vilket bland annat ledde till att församlingar grundades i Magadan och några jakutiska byar. Det var emellertid först i slutet av 1990-talet som det begynnande andliga genombrottet bland jakuterna började ta form. Missionärer från Moldavien, Ukraina och sedermera även jakuter som utbildats på bibelskolan i Chisinau, fick bli redskap i den nationella kyrkans födelse. I dag finns där ett tjugotal baptistförsamlingar och grupper i olika delar av Jakutien, där evangeliet förkunnas på det turkiskbesläktade språket. Arbetare har också sänts ut bland korjaker, jukagirer och tjuktjifolket. Turkiska buddhister Bland de sibiriska minoritetsfolken finns en turkisk folkgrupp, tuvinerna, som redan på 1500-talet blev mål för tillresta lamors buddhistiska budskap från Mongoliet och Kina. Det ledde till att de antog den lamaistiska varianten av buddhismen. Under sovjetperioden försökte några kyrkor förgäves hitta en ingång med evan-geliet varvid en utsänd missionär dödades av tuvinerna, då han förkunnade ett främmande budskap för folket.

5 ar börjat! Först i slutet av 1980-talet inleddes en målmedveten evangelisering, då de första arbetarna sändes ut från Vitryssland och Moldavien till området. När de första bibeldelarna publicerades av Institutet för Bibelöversättning på tuvinska med stöd från bland annat Citykyrkan i Stockholm och Ljus i Öster, kunde folket förstå att Gud talar deras språk. I år har hela Nya testamentet publicerats och det kristna arbetet har upplevt ett enormt uppsving, vilket följts upp under ledning av nationella ledare, som tränats på bibelskolor i Irkutsk och Kyzyl. Den senaste treårsperioden har över 40 församlingar och grupper grundats i olika delar av republiken. Ljus i Öster har fått uppgifter på att över tuviner har döpts till Jesus Kristus. Man kan se hur en väckelsevåg drar fram över det turkiska bältet i västlig riktning: först Jakutien, sedan Tuva och nu planeras insatser i tuvinska byar i Mongoliet. Församlingarna vill nå chakasser, kazaker, uigurer, uzbeker och redan kan man skönja hur Guds rike börjat ta form i de centrala delarna av turkbältet. Det var där det geografiska och politiska centret för turkfolken en gång i tiden låg. Från Centralasien inledde turkarnas förfäder sin vandring västerut samma väg som evangeliet nu vandrar från det ena folket till det andra: till animister, ateister, muslimer och schamanister. Alla måste få höra budskapet om Kristus och få tillfälle att själva välja vilken Herre de vill tjäna.. Bland tuvinerna har det kristna budskapet fått ett uppsving genom det helt nytryckta Nya testamentet på tuvinska. Muslimska turkar Det fantastiska är att det inte tycks spela någon roll vad folken har för religiös tillhörighet. Alla de turkiska folken i Sibirien och Centralasien till och med muslimer-na visar en stor öppenhet för evangeliet. Den karismatiska församlingen i Kazak-stans huvudstad, Almaty, rapporterar att en stor väckelse brutit ut bland uigurerna, där minst 500 döpts under en kort tidsperiod. Många frågar sig nu: när kommer den att spridas över gränsen till Kina och Xinjiangprovinsen, där det bor15 miljoner människor av turkisk härkomst? Pingstförsamlingen i Uzbekistans huvudstad Tasjkent har under sin 15-åriga historia grundat över 60 församlingar i Uzbekistan och döpt människor. Minst av dem är av turkisk härkomst (läs mer på sid. 6-9 i detta nummer). I Kirgizistans huvudstad Bisjkek finns en trosförsamling med över medlemmar av vilka en stor del är kirgizer. Missionärer har sänts ut till Tadzjikistan och Turkmenistan från olika evangeliska församlingar, som alla bär samma vision: det turkiska bältet är en viktig del av den gudomliga missionsbefallningen det får inte försummas! Om Andens vind fortsätter att blåsa västerut, så kommer Basjkortostan och Tatarstan i Uralområdet, samt Azerbajdzjan och Turkiet snart att stå i fokus med dramatiska förändringar som följd kanske även persiska områden som Kurdistan, Iran och arabiska länder som Irak, Egypten, Algeriet, Marocko och Tunisien. Evangeliet kommer att förkunnas för alla folk, innan slutet kommer. Enligt den kazakiske etnologen Tatimov kommer muslimernas (läs turkarnas) antal att växa explosionsartat under de kommande 30 åren. Redan idag föds varannat barn i OSS in i ett turkbesläktat hem och år 2030 kommer de att vara över 210 miljoner om utvecklingen fortsätter enligt de senaste 15 åren. Bön avgörande För tio år sedan var de kristnas antal bland turkfolken färre än I dag är de cirka Om tillväxten fortsätter i samma takt, kommer det år 2012 att finnas kristna av turkisk härkomst och år Varför skulle inte antalet troende på Jesus kunna vara en halv miljon år 2030? Det avgörande är om vi orkar bedja för folken i turkbältet. De måste få höra evangeliet på sitt eget språk och kunna läsa om Kristus i de heliga skrifterna så att de förstår. Då kan Andens vind blåsa vidare längs med de turkiska vidderna och den kristna kyrkan kan få samma betydelse, som under apostlarnas och den nestorianska kyrkans tid. Under vår tideräknings första århundraden var ju kristendomen härskande i de områden som senare kom att islamiseras i samband med den arabiska invasionen i slutet av 600-talet. 5 Foto: Gertrud Storsjö

6 Med skägg och tatarhatt leder han största När Sergej Netjitajlo grundade pingstförsamlingen i Uzbekistans huvudstad Tasjkent för 15 år sedan var de åtta medlemmar. Sedan dess har tillväxten varit enorm och har döpts till Kristus, dotterförsamlingar startats och församlingen är nu inne på sin tredje kyrkobyggnad. Varje söndag hålls tre gudstjänster och människor fortsätter att komma till tro. TEXT: ANN-CHARLOTTE FRITZON Att Sergej Netjitajlo är ledare för forna Sovjetunionens största pingstförsamling med medlemmar är inte det första man tänker på när man möter honom. Han är folklig, har lätt att kommunicera och klär sig som vem som helst. Ja, inte riktigt som vem som helst. Med sitt långa skägg och sin tatarhatt ser han kanske mer ut som en centralasiat än den ukrainare han är. Nu har det gått drygt 15 år sedan han kom till Uzbekistans huvudstad Tasjkent som svar på Guds kallelse. Jag är född och uppvuxen i en by fem mil från stan. Där var min far pingstpredikant. På den tiden ville många resa till USA. Hela min släkt sålde allt de ägde för att kunna resa. Det gjorde Sergej också, men han valde en annan väg. Han flyttade till Tasjkent. För det var vad Gud ville. Han har svårt att dölja sin besvikelse över att fadern for till Amerika. Svek han sin kallelse i Uzbekistan? Gud kallade mig när jag var mycket ung. De första femton åren var jag ungdomsledare hemma i församlingen. Men Gud sände så många människor i vår väg att vi inte kunde få in dem i huset. Till slut började min fru klaga över att hon inte längre ville bo i ett bönehus. Det fanns ju nästan ingen plats för privata saker som att tvätta kläder. Tillstånd att predika Då anhöll de hos myndigheterna om att få en tomt att bygga på. De fick en bit intill en begravningsplats. Eftersom det växte ganska mycket träd vid deras hus, högg de ner dem och använde som virke. Det dröjde inte länge förrän det huset också blev fullt. Gud gjorde under hela tiden. Många människor blev helade. Sergej gjorde knappt något annat än att predika. Hela dagarna samlades människor för att lyssna. Under tiden ansökte de hos de sovjetiska myndigheter att få församlingen registrerad. Precis innan Sovjetunionen kollapsade hade vi alla papper klara. Myndigheterna hade gett oss tillstånd att predika på flera olika platser i Tasjkent omvända på 15 år Om många hade blivit frälsta före 1991, så blev det ännu fler efter friheten. Sergej uppskattar att har blivit omvända i deras gemenskap under de senaste femton åren. Alla finns inte med i församlingen i dag. En del har utvandrat, en del har gått till andra församlingar och några kom aldrig med i någon kristen gemenskap. I början förstod vi inte att man måste Blygsam start Starten i Tasjkent var mycket blygsam. Sergej gick runt och letade efter några kristna som ville vara med och bygga en församling. Han hittade sju. Så dessa åtta personer började be tillsammans, sedan köpte de ett litet hus som de använde som bönehus och som Sergej och hans fru Tanja bodde i. 6 Sergej Netjitajlo har lätt att kommunicera med människor och ser med sitt långa skägg och sin tatarhatt mer ut som en centralasiat än den ukrainare han är. Han tar alla tillfällen att berätta om sin kristna tro. Här vittnar han för en polis i Tasjkent. Foto: Wilgot Fritzon

7 pingstkyrkan Foto: Wilgot Fritzon 7 7

8 Den nybyggda kyrkan är det tredje huset i församlingens historia. Den är stor och ändamålsenlig, men rymmer ändå inte alla så de medlemmarna får dela upp sig på tre gudstjänster varje söndag. ta hand om de nykristna på ett särskilt sätt. Dessutom hade jag så mycket att göra. Jag skötte ju allt på den tiden. Jag predikade, jag bad och jag smorde människor med olja. Jag organiserade alla möten. Foto: Wilgot Fritzon Svårt att delegera Man måste nog nyansera den sanningen något och konstatera att även hustrun Tanja har lagt ner hela sin själ i arbetet. Att de inte fått några barn är säkert ett av skälen till att hon har kunnat ägna hela sin tid åt församlingen. Men en dag var Kraftigt korsdrag i Uzbekistan De evangeliska församlingarna i Uzbekistan befinner sig i korsdrag. Å ena sidan arbetar de i medvind och växer som aldrig förr. Å andra sidan verkar de i motvind med byråkratiskt krångel och snävt utrymme att verka lagligt. Men medvinden blåser kraftigt. Vilken pastor man än talar med nämner tillväxt, utbyggnad och framtidsplaner. de döva är många och blir allt synligare i den kristna församlingen. Men det behövs resurser för att hjälpa dem. En pastor konstaterade att det behövs stöd till respengar för dem. Då skulle de mera regelbundet kunna resa till olika seminarier och konferenser för att få särskild undervisning och gemenskap för döva. En stark motvind som också märks är att Uzbekistan har en av de strängaste TEXT: ANN-CHARLOTTE FRITZON En pastor i den gamla kulturstaden Samarkand berättade att hans församling vuxit tio gånger de senaste fem åren och att ett tjugotal personer tar emot Jesus varje vecka. Det finns knappt någon kyrka där det räcker att ha en söndagsgudstjänst. Väckelsen drar ibland fram på oväntat håll. Just nu pågår den bland tusentals dövstumma människor. Det är en märklig känsla att sitta inklämd i en liten kyrkolokal och se en tredjedel av åhörarna få predikan tolkad till teckenspråk. Det finns en förhållandevis stor döv befolkning i landet. Särskilt drabbade är områdena kring de urgamla städerna Buchara och Samarkand. Somliga menar att det beror på felbehandling av öronsjukdomar, andra talar om injektioner som gett 8 felaktigt resultat. Tydligt är i alla fall att

9 det som om Gud slog till Sergej så att han skulle se bröderna runt omkring sig, att han inte var ensam. Jag hade så svårt att delegera. Jag var rädd för irrläror som spred sig och ville ha kontroll så att det inte gick fel. Men jag blev tvungen att ändra mig. Nu kan även Sergej sitta ner i en stunds avslappnat samtal med en utländsk besökare. Och han hinner resa till andra orter och han kan sitta ner vid en måltid och berätta vad Guds Ord säger. Alla får inte plats Den splitternya kyrkan i Tasjkents centrum är det tredje huset i församlingens historia och invigdes lagom till millennieskiftet. Den är stor och ändamålsenlig med flera mindre lokaler för olika typer av verksamhet. Men om alla skulle komma samtidigt fick de inte plats. På söndagarna hålls tre gudstjänster vid olika tider. Dessutom är stora delar av församlingen uppdelad i fem förortsgrupper. Ny lokal planeras Vi far iväg till en de nya byggnaderna som ligger i förorten Tjilanzor. Det är bara kyrksalen som är färdig. Den rymmer drygt ett par hundra personer, och är redan nu överfull på gudstjänsterna. Det luktar starkt av ny målarfärg och betongdamm från rummen intill. Man renoverar, bygger om och bygger till. Här ska bli seminarium som de har gott hopp om att få registrera som officiell skola. Vi går genom rum utan golv och rum med golv men utan tak. Vi går genom klassrum, matsal, gemenskapsrum, sovsalar. På andra sidan gårdsplanen planeras en större gudstjänstlokal, för den som just blev klar är som sagt för liten. I ett mindre hus på gården finns kontor, lokaler för söndagsskola och andra mindre samlingar. I ett rum sitter en ung man, Sergej, och jobbar vid datorn och programmerar synten. Guzal är där också och vi får veta att de brukar leda lovsången. Ett litet smakprov utlovas och synten drar igång med hel orkester när de sjunger tillsammans med oss. Jag frågar en av församlingsledarna som ansvarar för bygget, när det blir klart. Han svarar med ett leende: Nu är det viktigaste att få fram dokumenten för registreringen. Vi kan bara hoppas att det blir klart i år. Det går fortare att bygga än att registrera. religionslagarna i hela Centralasien. Det är svårt att verka lagligt även om man vill. Direkt efter självständigheten från Sovjetunionen var det fritt att yttra sig och fritt att verka som kristen. Men sedan religions-lagen infördes 1996 är det bara Turkmenistan som kan uppvisa ett strängare klimat. För att få tillstånd krävs bland annat ett stort antal troende i gruppen. Hur blir man många från första början innan man kunnat fungera som en kristen församling? Nyligen fråntogs en församling sin registrering som de haft i flera år, därför att de hade ordnat sommarläger för behövande barn. Det är också förbud mot så kallat missionsarbete där avsikten är att få människor att byta religion. Trots att flera generationer fostrats i ateism under kommu-nisttiden har myndigheterna nämligen slagit fast att ryssar av tradition är ortodoxa kristna medan uzbeker, kazaker och kara-kalpaker är muslimer. Det innebär bland annat att myndigheterna ser snett på dem som predikar på dessa språk. För ett par veckor sedan inkallades Sergej Netjitajlo (se artikeln på sid. 6) till myndigheterna för att ha predikat på uzbekiska och inte på ryska. Trots att uzbekiska är landets officiella språk! Hjälp till barn och gamla Den svåra ekonomiska situationen i landet gör att människors materiella och fysiska behov också är stora. De gamla är en utsatt grupp liksom barnen i fattiga områden. Församlingarna har förstått den här situationen och gör vad de kan för att hjälpa. I Tasjkent har pingstförsamlingen särskilt sett nöden hos de gamla ryssar som bor i staden. Den har också i samarbete med skickliga läkare startat en klinik för medicinsk hjälp särskilt till barn och gravida kvinnor. I Samarkand mötte jag en hel ungdomsgrupp som gjorde sig redo för att göra hembesök och hjälpa åldringar i staden innan de gick på förmiddagsgudstjänst. Foto: Wilgot Fritzon Ljus i Öster stöttar församlingarnas arbete mitt i korsdraget. Vi ger stöd till arbetet bland dövstumma, hjälp till barn och gamla, medicinsk hjälp och stöd till församlingsplantering. Din gåva gör underverk bland dessa turkfolk! 9

10 Smugglaren Stig tar semester Jag har tappat räkningen för länge sen Antalet smuggelresor med biblar till öst under sjuttio- och åttiotalet hamnar förmodligen nära etthundra för Stig Lindberg. Efter 30 års tjänst på Ljus i Öster fortsätter engagemanget för mission, barn och ungdomar när missionssekreteraren, smugglaren, fräls-ningssoldaten och scoutledaren Stig börjar livet som pensionär. TEXT & FOTO: ANN ARVEDAHL När Stig Lindberg lämnade sitt arbete som ingenjör på Vägverket 1972 för det som skulle bli hans livs kall, var det bland annat för att han läst Broder Andreus bok Guds smugglare. Men då kunde han inte ana att han själv skulle bli en av de mest hängivna bibelsmugglarna till de kristna bakom järnridån. Stig fick boken Guds smugglare av Gertrud Storsjö, frälsningsofficer i Stigs kår i Norrtälje. Kort därefter började Gertrud arbeta på dåvarande Slaviska Missionen och ett år senare värvade hon även Stig till missionen. Jag förstod från början att det var en annorlunda tjänst jag skulle gå in i och inte vilket arbete som helst. Men vi pratade igenom saken hemma och det kändes helt rätt, säger Stig. En månad efter att Stig börjat på missionen skickades han på sin första smuggelresa. Vad han inte visste innan var att resan var ett test för att se om han skulle palla trycket. Jag minns att det var oerhört spännande att ge sig iväg. Vi hade bilen fullastad med biblar och kristen litteratur, berättar Stig. Turen gick till dåvarande Östtyskland och gav mersmak. Resan kom att följas 10 Namn: Stig Lindberg Ålder: fyller 65 i juli Familj: fru Margaretha, två barn, två barnbarn Bor: i Norrtälje Aktuell: Går i pension efter 30 års tjänst på Ljus i Öster Intressen: scoutverksamhet, naturen Läser helst: biografier och memoarer Vackraste platsen i öst: Zakopane i Polen Värsta resminne: När KGB gjorde en razzia i ett kristet hem i Polen och jag fick gömma mig på fönsterblecket Bibelvers som bär: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig av många, många fler. Jag förstod under den där första resan att de kristna i öst verkligen var de sanna kristna. De kompromissade inte med sin tro utan stod fasta trots alla motgångar och svårigheter. Snokar, löv och proppar Smuggelverksamheten var naturligtvis en hemlig del av arbetet och de flesta av medarbetarna på Slaviska Missionens kontor i Västerled, Bromma, var ovetande om var Stig höll hus när han plötsligt var borta några dagar. Stigs fru, Margaretha, fick dock alltid veta var Stig befann sig, men när vänner ringde och frågade efter honom kunde hon aldrig berätta var han var. Efter varje smuggelresa skrevs rapporter och kodorden var många. Proppar, löv och snokar symboliserade kontaktpersoner, biblar och tulltjänstemän. Biblar omtalades som enheter och i rapporterna fanns ingen Stig Lindberg omskriven, bara hans alias Olle Johnsson. Namnet kom från min före detta chef på Vägverket. Jag frågade honom om jag fick låna hans namn vid dessa resor och det gick han med på. De kristna som vi mötte i öst när vi överlämnade smuggelbiblarna visste på det sättet aldrig våra riktiga namn eller att vi var knutna till Slaviska Missionen. Allt detta var förstås för att skydda dem, berättar Stig. Smuggeloperationerna planerades utanför kontoret. Stig fungerade som länk mellan missionen och den grupp av svenska kristna som genomförde resorna. Det gick ju aldrig att tala öppet om den här delen av arbetet inne på kontoret. Några styrelsemöten hölls i en husvagn på annan ort så att vi skulle kunna prata fritt, minns Stig. Man visste nämligen att kontoret på Västerled bevakades och avlyssnades. Vid ett flertal tillfällen upptäckte Stig och de andra medarbetarna att missionens bilar var avlyssnade och vid ett tillfälle även Stigs fönster. Vi kontaktade Säpo, men de brydde sig inte särskilt mycket om det. För oss gjorde det egentligen ingen större skillnad eftersom vi ändå aldrig talade om känsliga saker på kontoret. Snett mittemot missionens kontor låg en affär som fick ett flertal besök från personal tillhörande den ryska ambassaden. Besöken var naturligtvis ett tillfälle för dem att skjuta av några fotoblixtar mot Slaviska Missionens lokaler.

11 Affärsinnehavaren rapporterade alltid till oss efter att de varit där, berättar Stig. Bilarna som användes vid smuggelresorna preparerades bland annat om på en verkstad i Stockholm. Man använde sig av reservhjul, lönnfack och ombyggda bensintankar för att få med sig så många biblar som möjligt. Efter att Nils-Erik Engström och Bengt Sareld fängslats vid en smuggelresa till Sovjet 1977 lades många av strategierna i smuggelarbetet om. Bland annat började man använda sig av lastbilstransporter med sommarstugor som gick från Finland via Sverige, ner genom Rumänien till Grekland. När långtradarna kom till Sverige var det min uppgift att hitta en obevakad plats där vi kunde lasta, berättar Stig. Lasten bestod av inget annat än tiotusentals biblar som gömdes inuti sommarstugorna i långtradarna. Men eftersom det kunde röra sig om biblar per transport behövdes traktorhjälp vid ilastningen. Det var inte lätt att hitta avskilda platser att hålla till på. Lastningen skedde alltid mitt i natten och flera gånger höll vi till nere på Skåneslätten, säger Stig. Sedan lastades alla biblar av igen i Rumänien och spreds till de kristna där. Kritik mot bibelsmuggling Hemma i väst höjdes en del röster mot bibelsmugglingen. Men på Stig och de andra smugglarna hade kritiken ingen effekt. Vi brydde oss inte om det. En del sa att bibelsmugglare var ett spänningssökande folk som letade efter äventyr. Men på något sätt blev jag bara ännu mer taggad av detta. Vi visste ju vad vi höll på med och vilken betydelse det hade för de kristna i öst. Många som var negativa till bibelsmugglingen ändrade senare sin uppfattning, berättar Stig. Hjärtat slår för unga När järnridån föll ändrades inriktningen på arbetet och satsningen på onådda folkgrupper och att träna nationella kristna tog form. För Stigs del har de senaste tio årens arbete handlat mycket om sociala projekt. Med bidrag från Sida driver Ljus i Öster idag ett flertal projekt, från vattenförsörjning i Kina till matutdelning i Albanien till växtförädling i Centralasien. Stig har i dessa projekt varit en spindel i nätet. Det mitt hjärta slår mest för är barn och ungdomar i våra målområden. Genom de sociala projekten möter man behoven och nöden på plats och det känns väldigt bra att då kunna göra något konkret. Intresset för barn och ungdom sträcker sig dock längre. Hemma i Norrtälje har Stig i många år arbetat med scoutverksamhet. Jag har genom åren haft kontakt med tusentals barn där och det är en enorm förmån att få arbeta med unga, menar Stig. På frågan om vad han ska göra som pensionär svarar Stig att han först ska ta en lång sommarsemester. Men i nästa ögonblick kommer han ihåg att han dagen efter att han pensioneras ska iväg som ledare på ett scoutläger Efter 30 års tjänst på Ljus i Öster tycker Stig att man borde ha kunnat göra mer. Så känns det nog alltid i en sådan här typ av tjänst, men under alla år har Gud verkligen varit med och välsignat och beskyddat. Jag är så tacksam till Honom för att jag fått vara en del i detta arbete. Det finns ju inte en chans att jag skulle ha fått uppleva allt som jag gjort på ett vanligt jobb. Alla möten med de kristna i öst Det är en oerhörd förmån och få förunnat att ha fått vara med om det. Arbetet på missionen har utan tvekan varit mitt livs kall. Något som också betytt oerhört myck-et och varit en förutsättning för arbetet är alla förböner från Ljus i Östers läsare och gåvogivare. Det har burit genom alla år, menar Stig. Och helt avslutat blir nog inte missionsarbetet för Stig. På Riksarkivet i Stockholm förfogar Ljus i Öster över 20 hyllmeter med protokoll, brev och dokument från missionens nu snart hundraåriga historia. Stig har tillbringat en del av arbetstiden där med att hålla ordning på arkiveringen. Jag kommer nog att springa på Ljus i Öster en del i fortsättningen också. Det blir svårt att hålla sig därifrån, erkänner han. Smuggelbilarna byggdes om på en verkstad i Stockholm för att kunna transportera så många biblar som möjligt. En av bilarna som användes var denna Volvo Duett, här vid en transport till forna Östtyskland. 11

12 Armenien år utmanas av islam Berget Ararat sträcker sig mot himlen. Där frälsningens ark en gång strandade längtar nu de kristna efter att få ge evangeliet till Kaukasiens onådda folk. Under 2001 firade Armenien årsjubileum av den kristna trons införande i landet. Församlingarnas verksamhet fick stor uppmärksamhet i media och stora skaror strömmade till kyrkorna under jubileumsåret, men myndigheternas syn på den evangeliskt kristna rörelsen är trots detta inte helt positiv. Det finns också en stark oro för att islams frammarsch i grannländerna Azerbajdzjan och Georgien dramatiskt kan komma att förändra den religiösa situationen i hela Kaukasien. TEXT: RAULI LEHTONEN De senaste två åren har den islamska världen visat ett ökat intresse för Kaukasien. Detta har lett till att hundratals nya moskéer byggts i framför allt Azerbajdzjan och delar av Georgien med stöd från bland annat Saudiarabien och Turkiet. Islams expansion har också medverkat till att de evangeliska kyrkornas verksamhet försvårats på olika sätt. I Azerbajdzjan har baptist- och pingstkyrkor stängts och pastorer har arresterats och bötfällts. Brott mot mänskliga rättigheter Rapporter om förföljelse kommer nu även från Georgien och delar av Armenien, där de evangeliska kyrkornas arbete blivit allt tuffare. Frågan är hur graverande brotten mot de mänskliga rättigheterna får bli, innan världssamfundet vaknar och konkret tar tag i de orättvisor, som nu breder ut sig mot kristna församlingar i Kaukasien. Det är intressant att konstatera hur det som nu sker har paralleller i historien för cirka år sedan. Då påbörjades den arabisk-islamska invasionen av Armenien, Georgien och det så kallade kaukasiska Albanien (Azerbajdzjan). Folket ställdes inför frågan hur man skulle relatera till 12 Jesus Kristus, Guds son. Var det värt att lida för Hans namns skull? Första kristna nationen Den kristna trons första stapplande steg i Kaukasien sägs ha tagits av den helige Bartolomaios och Taddaios, vilka enligt traditionen var de första kristna missionärerna i Armenien och troligen också i de områden som idag utgörs av Azer-bajdzjan. Traditionen berättar även att aposteln Andreas redan tidigare skulle ha kommit till Georgien med evangeliet. Det var emellertid först år 301 som den kristna tron fick ett stadigt fotfäste i Kaukasien sedan Gregorius Illuminator lyckats omvända kung Tiridates III och det armeniska hovet. Detta medförde att Armenien blev den första nationen i hela världen att anta den kristna tron som statsreligion. Detta skedde 79 år innan det romerska imperiet tog samma beslut. Något senare sände den bysantinska kyrkan i Mindre Asien ut missionärer till Georgien. Den mest kända av dessa var den heliga Nino. Hon döpte de omvända och lät bygga små träkyrkor på heliga platser. Den första kyrkan uppkallades efter den helige Tskhoveli i staden Mtskheta, Georgiens forntida huvudstad, som var den heligaste platsen i hela kungadömet. Staden ligger ungefär 30 kilometer nordväst om den nuvarande huvudstaden Tbilisi och har genom sin historia blivit en av de mest populära turistattraktionerna i Georgien. Den heliga Nino fick kung Mirian att omvända sig till kristendomen år 326, vilket räknas som tidpunkten för Georgiens kristnande. Det kaukasiska Albanien, som utgjordes av områden som motsvarar dagens Azerbajdzjan och den autonoma regionen Azerbaijan i Iran, hade under historiens gång nära relationer med Kaukasien. Dessa områden kristnades så tidigt som år 325 och var alltså en av världens första kristna stater. Bibeln på modersmålet Den kristna trons framgångar blev på 400-talet starkare i Armenien än i någon annan del av Kaukasien. En av de avgörande faktorerna var att den armeniska bibelöversättningen blev klar år 410. Den förmedlade det kristna budskapet till landets intellektuella, vilka framgångsrikt lyckades förmedla evangeliet till folkets breda lager.

13 Berget Ararat ligger i Turkiet, nära gränsen till Armenien och dess hudstad Jerevan. Mesrop Masjtot fick betyda mer än kanske någon annan genom sitt arbete med att skapa ett armeniskt alfabet, som bestod av 39 bokstäver. Det blev sedermera grunden för landets skriftspråk. Den amerikanske Armenienexperten Robert Thompson menar att kristnandet av Armenien, det nya skriftspråket och Masjtot genom sina kontakter med intellektuella och kristna i olika delar av världen hade en nyckelroll i framväxten av den armenisk-kristna kulturen. Den kom under lång tid att påverka samhällsutvecklingen i Armenien, men den kristna trons framgångar bar ofta armenisk stämpel även i andra delar av Kaukasien. När araberna inledde den islamska invasionen av Kaukasien år 639, lyckades armenierna stå emot de starka ideologiska angreppen från muslimskt håll tack vare en stark nationell kristen identitet. Genom bibelöversättningen hade prästerna kunnat ta del av evangeliet på sitt eget modersmål. Det glada budskapet hade spritts till stora delar av befolkningen och detta gav armenierna stadga i kampen mot islamiseringen, som drog fram över hela Kaukasien. Under ett drygt sekel av politiska och religiösa oroligheter ockuperade muslimerna stora delar av Kaukasien. Jerevan, Tbilisi, Baku och den dagestanska staden Derbent, som varit ett centrum för kristen mission vid Kaspiska havet, tillhörde de områden som under tiden fram till 656 erövrades av araberna. I Armenien och delar av Georgien lyckades den kristna kyrkan stå emot musli-mernas andliga krigföring. I de områden som motsvaras av nuvarande Azerbajd-zjan, blev den kristna kyrkans förluster emellertid så stora, att nationen under de kommande seklerna nästan helt kom att islamiseras. Idag står de kristna församlingarna inför ett nytt angrepp från fienden. Rop på hjälp Den stora missionsutmaningen just nu är Kaukasiens minoritetsgrupper. Alla folkgrupper måste nås med evangeliet, innan det är för sent. För bara ett par veckor sedan tog en pastor för den underjordiska pingströrelsen i Armenien kontakt med Ljus i Öster. På 35 år har han fått se pingströrelsen födas och växa till över medlemmar. Han har också fått se de armeniska församlingarna sända ut missionärer till andra folkgrupper i olika delar av världen. Nu vädjar han om förbön och stöd för Kaukasiens folk: Den stora missionsutmaningen just nu är Kaukasiens minoritetsgrupper. Alla folkgrupper måste nås med evangeliet, innan det är för sent. Bara i Armenien och Georgien finns idag över en miljon nominella muslimer: azerbajdzjaner och lezginer, tjerkesser, tatarer, karatjajer, ingusjer, tjetjener, kurder, tater, kabardiner och balkarer. De måste också få höra evangeliet. De här folkgrupperna är mer öppna för evangeliet än någonsin tidigare. Församlingarna har en relativ frihet att förkunna Guds Ord, men vi ser också hur friheten stramas åt för varje dag. Om vi fick kristen litteratur på de olika kaukasiska språken och stöd till nationella arbetare, kunde vi direkt sända ut 30 missionärer, som vill arbeta bland azerbajdzjaner, ad-zjarer och kurder i Georgien och Armenien. Bed för att Gud ska göra detta möjligt, avslutar pastorn från Armenien. En andlig väckelse bland Georgiens och Armeniens folkgrupper skulle kunna få dramatiska följdverkningar för hela mus-limvärlden. På samma sätt som den armeniska bibelöversättningen och prästerna som visade människorna att Gud talar deras språk blev avgörande för den andliga segern under den arabiska invasionen på 600-talet, kunde en insats för Kauka-siens folk år 2002 bli banbrytande för hela området. Frälsningens ark 1700 år har gått sedan Armenien kristnades. Innan arken strandade på Ararats berg, samlade Noa ihop djur från varje art de skulle ledas in i frälsningens ark och räddas undan syndafloden. Armeniens och Georgiens kristna vill nu frälsa människor från varje etnisk grupp och visa dem vägen till Jesus, innan det är för sent. Ljus i Öster vill stödja detta arbete. Vi hoppas att det kan bli den bästa 1700-årsgåvan till Kaukasiens folkgrupper. 13

14 Månadens projekt Sport-NT och barntidningar till barn och ungdom i öst TEXT: LARS NARIN Jag en paus från arbetet på litteraturlagret för att skriva dessa rader. Jag håller på att plocka ihop böcker till teamen som ska till Sibirien i sommar och ett par pallar fulla med böcker som ska följa med en hjälpsändning till Ukraina. Senare kommer teamet som ska till Krim för att fylla en mindre buss. Så försvinner barntidningar, biblar och missionslitteratur för att nå dem de är ämnade för och det är alltid glädjande. Tropinka lär barnen om vem Jesus är. Barntidningar Denna gång gör jag ett upprop för barn- och ungdomsmaterial. Vi vill fylla på lagret med barntidningen Tropinka (Den lilla stigen). Tidningen kan användas i många sammanhang och har blivit till stor glädje tidigare. Radost (Glädje) är också namnet på den barntidning som pingstunionen i OSS ger ut. Vi försöker att ge dem ett bidrag för att möjliggöra utgivning och att de kan köpa in barnböcker till församlingarnas bibliotek. Sport-NT på ryska för ungdom Ett par församlingar vi har kontakt med har uttryckt önskemål om att få material till det ungdomsarbete de bedriver med sportinriktning. Det är en församling i Kiev och en i ossetiska Vladikavkaz med många medlemmar från idrottsvärlden. Vi har tidigare skickat idrottskläder till dem och nu har ett Nya testamente för idrottsmän tagits fram på ryska av Internationella Bibelsäll-skapet. Vi köper ett par tusen exemplar som församlingarna kan använda för att nå ungdomarna med de goda nyheterna. Vill du vara med och hjälpa oss att förse barn och ungdom med nämnda material? Vänligen använd inbetalningskortet i tidningen och kryssa i rutan för Månadens projekt. Tre teamresor till öst i sommar TEXT: ANN ARVEDAHL För fjärde året i rad sänder Ljus i Öster ut sommarteam för några veckors evan-gelisation i öst. I år går resorna till Tajmyrhalvön, Burjatien och Krimhalvön. Ett femtiotal resenärer samlades tillsammans med teamledarna Gertrud Storsjö, Mattias Hallkvist och Kjell Holmner på kursgården Solåsen i pingsthelgen för förbe-redelse. - Det känns helt fantastiskt att åka ut i sommar! Vi kom till den här träffen från helt olika bakgrunder, med olika erfarenheter och ålder och fick uppleva hur Gud bara smälte oss samman och gav oss en enorm inspiration, berättar Getrud Storsjö som leder resan till Burjatien. Var med i bön för teamen i sommar! Ett femtiotal resenärer åker ut i sommarteam till öst med Ljus i Öster. Notiser Världens mest förföljda Open Doors har rankat de länder som är sämst på att respektera religionsfriheten och som förföljer kristna, skriver Nya Da-gen. Turkmenistan hamnar på en femteplats, följd av Kina. Listan täcker in de olika aspekterna om kyrkans roll i samhället, situationen för de enskilda kristna och de kristnas status enligt landets lagstiftning. De tio länder där människor förföljs mest är: 1 Saudiarabien 2 Nordkorea 3 Laos 4 Afghanistan 5 Turkmenistan 6 Kina 7 Vietnam 8 Bhutan 9 Iran 10 Pakistan Uzbekistan hamnar på en femtondeplats på listan. Be för Allen Yuan Den kinesiske pastorn Allen Yuan, som i många år suttit fängslad för sin tro uppges nu ha vacklande hälsa. Vid ett besök från Sverige bad han särskilt om förbön. Allen har nu hunnit bli 88 år och på sid. 15 kan du läsa mer om den nypublicerade boken om hans liv. Du kan beställa den från Ljus i Öster. Var med i bön för Allen! Razzior i Karakalpakistan Trycket på de kristna i Karakalpakistan ökar och flera razzior mot kristna möten har gjorts i maj i år. Kristna ledare har förhörts i timmar, hotats och litteratur har beslagtagits. Karakalpakistan anses vara den del av Uzbekistan där de kristna möter mest motstånd. Bed för de kristnas situation! 14

15 Första Nya testamentet till tuvinerna! Den 17 maj hölls en officiell presentation av det första Nya testamentet på tuvinska i Tuvas huvudstad Kyzyl. Tuvinerna är cirka två miljoner - de flesta buddhister och schamanister. De kristnas antal har dock ökat kraftigt sedan 1990-talets början och är nu omkring Medlemmarna i översättningsteamet råkade ut för många svårigheter i samband Stark biografi om Allen Yuan Pastor Allen Yuan i Beijing är en av dem som tydligast har personifierat den kristna husförsamlingsrörelsen i Kina. Lydia Lees biografi berättar allt om hans barndom, uppväxt, kallelse, de många åren i fängelse och alla möten i familjens lilla lägenhet. Många kristna Kinabesökare har under de Möt oss i sommar! Torp midsommarveckan Frizon Torp, 8-11 aug Övriga möten: 20 juli kl Värnamo SMF, Libanongården Wilgot Fritzon 18 augusti kl & Kungsbacka Missionskyrka, Älvsåker Bengt Samuel Forsberg med presentationen, berättar Vitalij Vojnov, exegetisk textgranskare av översättningen. Svårt motstånd Översättaren Nikolajs far insjuknade och avled veckan innan, och två dagar senare dog hans brorson. Även andra teammedlemmar upplevde olika slags motstånd allt för att nedslå oss och avleda oss från det viktiga att överlämna Nya senaste åren mött denne i dag 88- årige kämpe. Boken, som endast finns på engelska, kan beställas från Ljus i Öster. Använd servicekortet i mitten av tidningen. Pris 125:-+ porto testamentet till det tuvin-ska folket. Storpocket, 256 sid. Arkk VAGNSHED Torbjörn S. Larsson arkitekt SAR Per ny medarbetare på Ljus i Öster Efter en del möda fick vi äntligen napp. Per Andersson, 29, har nu börjat som Ljus i Östers nya informationsansvarig. Född i Ångermanland bor han nu tillsammans med sin fru Helena i Västerås Gripande händelse Översättaren, Nikolaj, är en välkänd poet och författare i Tuva. Publiceringen av Nya testamentet på tuvinska är en gripande händelse, säger Nikolaj. Det är framför allt de troende tuvinerna som väntar på boken, men naturligtvis är den till för alla tuviner. Vår översättningsgrupp hoppas att Guds Ord på ett tillgängligt och levande språk ska nå sitt mål - att de tuvinska läsarna ska höra kallelsen till evigt liv. Översättningen har organiserats av Institutet för Bibelöversättning med stöd från bland annat Ljus i Öster och Citykyrkan i Stockholm. efter att senast ha arbetat vid Skandinaviska Turistkyrkan på Teneriffa. Vi hälsar Per välkommen in i tjänsten! På väg till tjänst i Asien? Asia Connect ordnar en träningskurs för dig som vill ut i långtidsmission till Kina, Tibet eller Mongoliet. Kursen hålls i Chiangmai, Thailand den 11 november februari Efter kursen deltar man i ett team i något av dessa områden. För mer info och anmälan, skriv till: AccessAsia@isd.net Görans Bygg AB Speglar med gamla fönster som förebild. Önskas som present av många och är både trevligt och praktiskt! Stl. 70 cm Pris 495:- inkl. frakt + postförskott. Finns även kvadratisk 39x39 cm 465:-, eller rund 45 cm i diameter. Erix Trädesign, Ginkalunda, KINNA tel/fax Hemsida: tel: Ritningar Snickerier Mur o Betong 15

16 Posttidning B Ljus i Öster Hemvärnsgatan Solna Ljus i Öster nr 5 juni 2002 Asiyat skrev brev till Jesus och blev helad! Asiyats farmor höll på med svartkonst och förbannade en dag Asiyat. Efter flera års lidande med struma fick hon möta Jesus och blev helad! TEXT: LARS MÖRLING Asiyat är 30 år och kommer från Machatjkala i Dagestan och är kumyk. När Asiyat var i tioårsåldern blev hon slagen av sin två år äldre bror, utan att förstå varför. Det ledde till att hon vände sig till Allah. Hon bad och samtalade med Allah på det kumykiska språket. Hon hade ingen kännedom om Jesus Kristus. Asiyats farmor var en elak person. En dag förbannade hon Asiyat för att hon hade klippt sitt hår. Hela släkten fruktade farmodern och hennes förbannelser. I tonåren utvecklade Asiyat en svår form av struma, som ofta gjorde henne nedstämd och bedrövad. Skrev brev till Jesus En dag såg hon det kristna TV-programmet Super-Book. Efter programmet fanns ett erbjudande om ett par småskrifter som förklarade mer om Jesus och hon begärde att få skrifterna med post. Den ena skriften hette Vägen till evigt liv och den andra Vad lever du för? Hon läste dem och berördes av budskapet, men det fick inte någon omedelbar konsekvens. När Asiyat var 22 år gammal arbetade hon som lärare på en skola. En dag stannade hon kvar efter skolan och reflekterade över sitt liv och sin sjukdom. Hon började gråta och be till Gud. Hon kom då ihåg skriften Vad lever du för? 16 Asiyat led i flera år av struma, men blev helad. Hon började skriva ett brev till Jesus på svarta tavlan: Käre Jesus, varför är jag så bedrövad? Om jag är född att leva i smärta, så ta mitt liv. Men om du verkligen vill ge mig sann lycka, så förlåt mig min synd och fräls mig. Din vän Asiyat. När hon kom hem mötte farmodern henne med en hemsk förbannelse. Asiyat föll ihop och förlorade medvetandet. Hon uppfattade att hon for med en ruskig fart genom en mörk tunnel. Vid slutet av tunneln såg hon ett litet ljus. När hon kom fram till slutet vaknade hon upp igen, fortfarande skräckslagen. Åren gick och vid 27 års ålder mötte hon en väninna som berättade för Asiyat att det fanns en kristen församling i Machatjkala och att man talade om Jesus där. Hon fick adressen till kyrkan, men tvekade att gå dit. Ett tag senare var hon åter bedrövad och kom då ihåg vad väninnan berättat om församlingen. När hon väl tog Foto: Ann Arvedahl sig dit mötte en kvinna henne vid dörren, slog armarna om henne och sa: Jag älskar dig min kattunge! Asiyat hade aldrig hört något liknande i hela sitt liv. I hennes familj visade man aldrig kärlek, man sa att sådant var ett tecken på svaghet. När hon möttes av denna översvallande ömhet i kyrkan började hon att gråta. Efter tre veckor tog hon emot Jesus Kristus och sex månader senare var hon helt botad från sin struma. När hon berättade för sin mamma att Jesus helat henne från sin sjukdom vägrade mamman att tro att det var Gud som helat henne. Hon sa att det skett genom svartkonst. Mamman var chockad över att Asiyat blivit en kristen. Hon var helt emot hennes nya tro och ville få henne tillbaka till islam. Mamman blev ofta våldsam både verbalt och fysiskt. Men när hon märkte hur förvandlad Asiyat blivit, ändrades hennes attityd, hon följde med till kyrkan och år 2000 tog även hon emot Jesus. Bröllop med svårigheter Det var dock svårt för mamman att acceptera att Asiyat nu är förlovad med David, en ryss från församlingen. Hela släkten har ifrågasatt bröllopet som ska hållas i sommar. Trots den islamska släktens påtryckningar har mamman nu gett sin välsignelse till bröllopet, men det finns risk att inga andra av Asiyats släktingar kommer att närvara. Asiyats pappa, som sedan många år varit skild från mamman, skrek åt Asiyat när förlovningen blivit känd: Du är inte längre min dotter! Anledningen till att hela släkten är emot giftermålet, är att David vare sig är kumyk eller muslim, utan en kristen ryss. Bed för Asiyat och David!