Skottarevsprojektets inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena

Transkript

1 Skottarevsprojektets inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena - havsbaserad vindkraft; sammanställning och tillämpad bedömning Nov L. Hammar A. Wikström

2 Skottarevsprojektets inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena - havsbaserad vindkraft; sammanställning och tillämpad bedömning Litteraturstudie ISBN Framtagen av Fiskebäckskil, Sweden Org. nr Författare Linus Hammar Andreas Wikström Kvalitetsgranskning prof. Leif Pihl prof. Rutger Rosenberg doc. Åke Granmo Datum November Beställare Triventus Consulting AB / Favonius AB Att: Emelie Johansson 2 ISBN

3 Innehåll Kapitel 1 Inledning Den marina ekologins betydelse vid etablering av vindparker Studiens syfte Upplägg och avgränsningar Områdesbeskrivning 5 Kapitel 2 Lokala förhållanden vid Skottarevsprojektet Bottenfauna och alger Fisksammansättning Lekområden för fisk Vandringsmönster för fisk Knubbsäl Tumlare Sammanfattning av lokala förhållanden vid Skottarevsprojektet 25 Kapitel 3 Vindkraftsparkens inverkan på det marina livet Utformningsalternativ Allmänt om ljud i havet Konstruktionsarbetet Konstruktionsbuller Tillämpad bedömning; konstruktionsbuller Sedimentspridning Tillämpad bedömning; sedimentspridning Destruktion av botten Tillämpad bedömning; destruktion av botten Vindparken under driftskedet Driftljud Tillämpad bedömning; driftljud Skuggor och ljus Tillämpad bedömning; skuggor och ljus Elektromagnetiska fält Tillämpad bedömning; elektromagnetiska fält Miljöskadliga ämnen Tillämpad bedömning; miljöskadliga ämnen Habitatsförändring Tillämpad bedömning; habitatsförändring Fiskerestriktioner Tillämpad bedömning; fiskerestriktioner Nedmontering Tillämpad bedömning; nedmontering 50 Kapitel 4 Sammantagen bedömning 51 Översiktlig redogörelse för miljöpåverkan 51 Rekommenderad utformning 52 Referenser 54 Personlig kommunikation 56 Appendix 1 ISBN

4 Slutsats Om hänsyn tas till rekomenderad utformning med föreslagna åtgärder (s 52) bedöms att Skottarevsprojektet med hög sannolikhet kan uppföras och drivas utan att medföra några bestående negativa marinbiologiska miljökonsekvenser. Det är av stor vikt att konstruktionsarbetet företas under hösten (fördelaktligen perioden juli - november). Sammantaget är lokaliseringsalternativ Syd att föredra framför alternativ Nord. För sammanfattande bedömning hänvisas till kapitel 4 (sida 51-53). Sammanfattningar av studiens resultat och bedömningsgrunder återfinns i texten under rubrikerna Sammanfattning (röd kantmarkering) resp. Tillämpad bedömning (blå kantmarkering). Kapitel 1 Inledning Denna studie är en marinbiologiskt orienterad kunskapssammanställning och konsekvensbedömning av Skottarevsprojektets vindkraftpark i södra Kattegatt utanför Falkenberg. 1.1 Den marina ekologins betydelse vid etablering av vindparker Haven längs den svenska kusten är under hög belastning från mänsklig påverkan, därför måste de ekologiska konsekvenserna tas i beaktning vid planering av ytterligare utvinning av dess resurser. Havsbaserad vindkraft innebär att den marina miljön förändras. Oberoende av om en vindpark sammantaget innebär en minskning eller en ökning av biologisk produktion och mångfald, så medförs ekologiska konsekvenser i form av försämrad livsmiljö för vissa organismer och utökade möjligheter för andra organismer. Utbyggnad av havsbaserad vindkraft pågår i många delar av Europa och betydande ytor kan väntas bli påverkade. Det öppna havet saknar i regel uppstickande bottenstrukturer allt medan många av havets organismer är beroende av strukturer för att nå upp till den fria vattenmassan eller solljuset. Därför medför strukturella miljöförändringar i havet ofta kraftigare konsekvenser än vad de gör på land. Då havsmiljön i olika områden hyser olika sammansättningar av organismer kommer de ekologiska effekterna av vindkraften att skilja sig från plats till plats. När ekologiska effekterna skall bedömas är det därför grundläggande att varje projekt tar sin utgångspunkt i de marinbiologiska förhållanden som råder på den aktuella platsen. Att nyttja havet för energiutvinning behöver inte vara kontraproduktivt för det allmänna ändamålet att bevara eller utöka havets resurser. Genom att redan tidigt i planerings-stadiet ta hänsyn till marinekologiska aspekter kan negativa miljöeffekter minimeras. Projektets utformning kan då anpassas efter rådande förhållanden och eventuella miljöpolitiska intentioner såsom minsta möjliga inverkan eller förstärkning av särskilt produktiva livsmiljöer. 4 ISBN

5 1.2 Studiens syfte Denna studie syftar att bedöma de sannolika marinbiologiska och ekologiska effekterna av Skottarevsprojektet utifrån aktuellt kunskapsläge och grundat på lokala förhållanden. Att förutsäga storskaliga ekologiska effekter är i allmänhet svårt, och det är inte ett realistiskt mål där tillgången på tillämplig vetenskap och dokumenterade erfarenheter från befintliga konstruktioner är begränsad. Med utgångspunkt från de lokala miljöförhållandena kan dock generella och motiverade bedömningar göras utifrån det aktuella kunskapsläget. Studien utgår från de två lokaliseringsalternativen Nord och Syd enligt Figur 1. Alternativa konstruktionslösningar inom framförallt val av fundament och överföringskablar diskuteras, liksom lämplig säsong för konstruktionsarbeten. 1.3 Upplägg och avgränsningar Med syftet att sammanställa Skottarevsprojektets inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena är studien upplagd utifrån olika delmoment: Sammanställning av lokala förhållanden. Kapitel 2 syftar att klargöra lokalt rådande förutsättningar och förekomst av framförallt fisk vid de två olika lokaliseringsalternativen, samt områdenas funktioner i förhållande till sin omgivning. Kunskapsläget och tillämpad bedömning. I kapitel 3 sammanförs befintlig relevant kunskap angående påverkansmoment från havsbaserad vindkraft. Kunskap inhämtas från olika källor; främst vetenskaplig litteratur och erfarenheter från befintliga vindparker och jämförbara konstruktioner. Skottarevsprojektets marinbiologiska konsekvenser bedöms genom att kunskapsläget appliceras på de lokalt rådande förhållanden som framtagits i kapitel 2. Sammantagen bedömning. I kapitel 4 sammanförs de bedömningar som gjorts i kapitel 3 till en helhetlig slutsats om vilka marinbiologiska/ekologiska konsekvenser som kan förväntas av Skottarevsprojektet, för byggnation i respektive lokaliseringsalternativ. 1.4 Områdesbeskrivning Områdesbeskrivningen avser att ge en elementär uppfattning av havsområdets fysiska förutsättningar och de grövre karaktärerna vid bottnarna aktuella för Skottarevsprojektet. De två lokaliseringsalternativen Nord och Syd återges i Figur 1. Skottarevsprojektets två lokaliseringsalternativ är belägna c:a 8 km sydväst om Falkenberg, vid ett bottendjup av respektive m. Kuststräckan utanför Falkenberg är exponerad och havsbotten sluttar relativt flackt och jämnt utåt. Eftersom vattenomsättningen är god är vattnet friskare än längs många andra kuststräcker. Bottensubstratet består i huvudsak av sand, sten och grus invid kusten för att övergå till glacial lera någon kilometer ut från land. Vid det egentliga Skottarevet återfinns bottnar av stenig morän och god förekomst av fleråriga alger, detta ekologiskt värdefulla område ligger strax öster om Skottarevsprojektet. Vid Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Syd råder leriga bottnar delvis beströdda med mycket sten av mindre storlek med viss förekomst av rödalger. Vid lokaliseringsalternativ Nord är bottnarna däremot helt dominerade av lera och silt utan växtlighet. Längs hallandskusten och norrut förbi Falkenberg strömmar den baltiska ytströmmen, som utgörs av vatten från Östersjön med en salthalt på c:a 22. Längs botten går en saltare motström, ofta med riktning söderut mot Östersjön. Bottenströmmen har en salthalt på c:a 32, mellan de två strömmarna uppstår en haloklin (språngskikt) som håller vattenmassorna relativt åtskilda. Längre ut i centrala Kattegatt strömmar salt djupvatten söderut och bildar komplexare strömningsmönster, med virvlar runt Anholt och utsjöbankarna. Haloklinen, som alltså utgör ett språngskikt mellan ytvattnets nordgående ström med lägre salthalt och det djupare sydgående vattnets högre salthalt, påträffas mellan c:a 10 och 20 m djup, med haloklinens centra vid 15 m. Båda lokaliseringsalternativen har alltså bottenmiljöer som normalt ligger under haloklinen, med en salthalt på c:a 32. Studien avser att omfatta alla relevanta komponenter av Skottarevsprojektets potentiella inverkan på den marinbiologiska miljön: buller från konstruktionen, sedimentspridning, destruktion av botten, driftljud, skuggor och ljus, elektromagnetiska fält, miljöskadliga ämnen, habitatsförändring, fiskerestriktioner samt nedmontering. Studien omfattar inte marina miljökonsekvenser avseende fåglar, fladdermöss, hydrografiska eller geologiska processer. Ej heller omfattas maritim verksamhet eller effekter på fisket och dess bedrivande, även om kopplingar mellan förutsättningarna för fisk och fiske berörs. ISBN

6 Kapitel 2 Lokala förhållanden vid Skottarevsprojektet N s lon Falkenberg Morups bank Nord lat Kattegatt Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Syd Figur 1. Karta över Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ. Blå prickar anger positionen för vindkraftverken i alternativ Nord och röda prickar anger positionen för vindkraftverken i alternativ Syd. Avståndet mellan varje enskilt verk är c:a 700 m. De två yttre djupkurvorna anger bottendjup 30 resp. 20 m. För att bedöma Skottarevsprojektets potentiella effekter på det marina ekosystemet och dess organismer sammanställs information och data ifrån ett flertal källor, såsom befintliga databaser, forskningsprojekt och utlåtanden från områdesexpertis. Sammanställningen av de lokala förhållandena indelas i följande områden; bottenfauna och alger, fisk, knubbsäl samt tumlare. Sammanställning av fisk omfattar fisksammansättning, lekområden och vandringsmönster. Läsaren kan koncentrera sig på den inledande texten och sammanfattningarna (röd kantmarkering) sist i varje stycke för att få en bild av förhållandena omkring Skot- tarevsprojektet. Detaljerad information och beskrivning av tillvägagångssätt återfinns under rubriken Resultat. Sist i kapitlet (avsnitt 2.7) ges en översiktlig sammanställning av de lokala förhållandena som en helhet. 6 ISBN

7 2.1 Bottenfauna och alger Vilka djur och växter som lever på och i botten är av betydelse vid bedömning av effekterna från en vindpark. Detta är väsentligt eftersom förhållandena för bottenorganismerna kommer att förändras då vindkraftverkens fundament och erosionsskydd etableras. Bottenfaunan är också väsentlig att beakta avseende störningar från konstruktionsarbetet. Bottenfaunan är relativt väl undersökt i Skottarevsprojektets båda lokaliseringsalternativ. Marine Monitoring AB har under hösten 2004 genomfört en marinbiologisk undersökning i de aktuella områdena. Därutöver har en längre provtagningsserie över bottenfaunan i närområdet utförts på uppdrag av länsstyrelsen i Halland och Fiskeriverket har undersökt bottenfaunan vid Falkenbergs gamla muddertipplats vilken är belägen i närområdet. Källor; bottenfauna och alger Följande källor har använts för att beskriva förekomst av bottenfauna och alger vid Skottarevsprojektet: 1 Hammar och Magnusson 2004; Marinbiologisk undersökning av bottenmiljön avseende havsbaserad vindkraft utanför Skottarevet, Falkenberg 2 Göransson 2004; Bottenfaunan längs Hallandskusten 3 Smith 1999; Protokoll totalstatistik, Bottenfauna Falkenberg tipplats syd, station 4, Fiskeriverket kustlab. Ringhals 4 Samrådsredogörelse () Anteckningar från möte med Västkustfiskarna avd 9 Halland; Triventus Consulting AB, Falkenberg Energi. Resultat; bottenfauna och alger Genom kartering med ekolod samt 5 provtagningar (bottenhugg och bottenskrap) i vardera lokaliseringsalternativ Syd och Nord konstaterades det att bottnarna i de två områdena skiljer sig åt [1]. Båda områdena hyste en god artrikedom och fanns vara relativt opåverkade, vilket sannolikt beror på att läget är exponerat och vattenomsättningen är hög. Bottensubstratet i lokaliseringsalternativ Nord består av lera, innehållande ett ökande inslag silt i östra delen. I leran förekom även spridda skal från musslor och snäckor. Längst österut i alternativ Nord var leran blandad med grövre substrat; sand och en del grus. De arter av ryggradslösa djur som förekom i alternativ Nord kunde huvudsakligen associeras till lerbotten (bortsett från i den ostligaste spetsen av området, vilken numera inte ingår då positionerna flyttats ut). Det återfanns inga alger inom lokaliseringsalternativ Nord, vilket förklaras av att det saknas hårt bottensubstrat och att bottendjupet är för stort. Bottenmiljön klassades som god och artrik. Det påträffades emellertid inga rödlistade (hotade) arter eller särskilt skyddsvärda habitat. I lokaliseringsalternativ Syd utgjordes bottensubstratet av klappersten och en del skal blandat med lera. Troligen ligger stenen ovanpå leran och bildar en stenbeströdd botten med partier av öppna fläckar av lera. Längst västerut i alternativ Syd påträffades mer öppna lerbottnar med visst inslag av sand. Då de ursprungliga positionerna för vindparken senare flyttats ut något västerut är det sannolikt att alternativ Syd numera innehåller mer utav dessa sandiga lerbottnar. I alternativ Syd påträffades både djur som associeras till lerbottnar och djur som lever på hårt substrat (såsom sten). På stenarna i de grundare delarna återfanns glesa bestånd av rödalgerna ekblading (Phycodrys rubens) och kalkalg (Lithotamnion sp.). Bottenmiljön klassades även här som god och artrik, dock påträffades inga rödlistade arter eller särskilt skyddsvärda habitat. Innanför alternativ Syd finns bottenområden av stor sten och block, med mycket alger och fisk. I den provtagningsserie [2] som kontinuerligt utförts sedan 1993, på uppdrag av länsstyrelsen i Halland, återfinns en lokal (N15) som till karaktären motsvarar Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ. Denna lokal ligger sydost om Skottarevsprojektet på ett djup av 23 m och består av ett bottensubstrat av lera med inslag av sand. Således är djup, salthalt och bottensubstrat motsvarande de inre delarna av lokaliseringsalternativ Nord och de yttre delarna av alternativ Syd. Provtagningsserien visar på att bottenmiljön enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder klassas som opåverkad till något påverkad. Sedan 1993 kan en något minskande trend uppvisas för individtäthet (antal djur per yta) i bottensamhället. Fiskeriverket har utfört provtagningar vid Falkenberg gamla muddertipplats vilken är belägen strax nord om Skottarevsprojektet [3]. Den provtagningslokal (station 4; år 1999) som studeras här ligger på 21 m djup invid lokaliseringsalternativ Nord. Genom provtagningen påträffades inga rödlistade (hotade) arter. Provtagningarna har vidare påvisat att bottnarna i området är transportbottnar, vilket betyder att nedfallande sediment inte ackumuleras på botten utan förs vidare norrut med ytströmmen eller söderut med bottenströmmen. Västkustfiskarena avd 9 anger att stenbottenområdena vid Skottarevsprojektet hyser en stor förekomst av hummer [4]. Lokaliseringsalternativen uppges vara belägna på bottnar som är för grunda för fiske efter havskräfta [4]. Sammanfattning och beskrivning; bottenfauna och alger Bottensubstratet och dess associerade organismer skiljer sig mellan lokaliseringsalternativen Nord och Syd. I Nord består botten huvudsakligen av lera med inslag av silt och sand. De organismer som påträffas i sedimentet lever antingen nere i botten (infauna) eller på sedimentytan (epifauna). Det makroskopiska djursamhället domineras av exempelvis grävande sjöborrar (Echinocardium cordatum), ormstjärnor (Amphiura spp.), musslor, havsborstmaskar och märlkräftor. Det förekommer inga makroskopiska alger längs botten i alternativ Nord. Lokaliseringsalternativ Syd har en botten som till stor del består av glesa klapperstensfält med ISBN

8 öppna fläckar av lera. De västligaste delarna av alternativ Syd består av öppna lerbottnar med inslag av sand men med färre stenar. Arter associerade till lerbotten, t ex de som nämnts ovan för alternativ Nord, är även vanliga i alternativ Syd. Till stor del utgörs faunan därutöver av djur som lever på hårt substrat, exempelvis sjöpungar (Corella parallellogramma, Dendrodoa grossularia), tångborre (Psammechinus miliaris) och sillpolyp (Halecium halecium). På stenarna i de grundare delarna finns även rödalger i glesa bestånd. I båda lokaliseringsalternativen är artrikedomen god och det påträffades även ovanligare djurarter. Undersökningarna har dock inte påvisat några hotade arter eller något särskilt skyddsvärt habitat. Enligt en provtagningsserie vid en närliggande lokal klassas botten som opåverkad till något påverkad, vilket tolkas som goda förhållanden. I de grundare områdena innanför lokaliseringsalternativen finns utpräglade stenbottnar och det kan konstateras att bottensubstratet vid Skottarevsprojektet uppvisar en öst-västlig gradient med västerut avtagande grovkornighet. Gällande hummer och andra stora kräftdjur i området kan det förutsättas att krabbtaska (Cancer pagarus) och eremitkräfta (Pagurus bernhardus) förekommer i båda lokaliseringsalternativen. Havskräfta (Nephrops norvegicus) förekommer sannolikt endast i de västligaste delarna av alternativ Nord, på grund av dess krav på djupa lerbottnar. Hummer (Homarus gammarus) har antagligen inga boplatser i lokaliseringsalternativen (på grund av avsaknaden av stora stenar och block), men kan förväntas söka föda bland stenarna i alternativ Syd. Fiskarena uppger att stenbottnarna i området utanför Falkenberg i allmänhet har en mycket riklig förekomst av hummer. 2.2 Fisksammansättning Vilka fiskar som är vanligt förekommande i området kan vara av betydelse vid utvärdering av effekterna från en vindpark, exempelvis gällande potentiell inverkan från vindkraftverkens vingblad eller driftljud. Det finns inga tillgängliga undersökningar av fisksammansättning inom Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ, däremot har Fiskeriverket utfört provtrålningar efter fisk i närliggande områden. Det finns även information att tillgå från forskningsprojekt och från yrkesfiskets loggboksföring. Källor; fisksammansättning Följande källor har använts för sammanställning av den förväntade fisksammansättningen vid Skottarevsprojektet: 5 Fiskeriverkets forskningsfartyg U/F Argos. Fartyget utför årligen provfiske med bottentrål i de svenska vattnen. Tre prov- Box 1. Premisser för tolkning av loggboksdata. ICES loggboksdata innehåller de dagligen angivna sättpositio-nerna (där fiskeredskapet sätts i sjön) från fiskefartyg större än 10 m. För båtar mindre än 10 m rapporteras fångsterna istället månadsvis, s k journalfångster. För att hålla en så exakt geografisk upplösning som möjligt, används inte journalfångsterna i datasammanställningarna för denna studie. Detta medför att det småskaliga fisket inte innefattas och angivna fångstmängder skall därför betraktas som relativa fördelningar från svenska fartyg över 10 m och inte som absoluta mått på yrkesfisket. Utomsvenskt fiske är inte heller inkluderat. De uteslutna journalfångsterna utgör 1,4% av det totala fisket i ICES 4257 under perioden ; då det journalförande fisket mestadels är kustnära, omfattar det en större andel ål och öring. För rörligt fiske såsom trålfiske, anger sättpositionen endast den plats där fisket påbörjas. Detta medför att de fångster som rapporteras från ett område i realiteten ofta är fångade i ett närliggande område; detta fel blir större ju mindre det definierade området är. Det är därför av stor vikt att denna problematik tas i beaktning vid tolkning av data; återigen bör ICES loggboksdata betraktas som relativa värden snarare än absoluta mått. Eftersom endast landad fångst rapporteras kan ICES loggboksdata inte översättas direkt till hur fisksammansättningen ser ut; liten och icke-kommersiell fisk hamnar utanför. I denna studie används ICES loggboksdata återkommande i tidsserien Detta för att täcka in eventuella variationer mellan åren och för att data äldre än 1996 är mindre tillförlitlig (beroende på övergången till EU-loggbok). Källa: Fiskeriverket; R. Lundgren pers. kom. Box 2. Bakgrunds information gällande Argos tråldata. Fiskeriverket utför årligen provfiske längs den svenska västkusten i Kattegatt och Skagerrak med forskningsfartyget U/F Argos. Vid dessa provtagningar använder man sig av en s k GOV trål vilket är en fransktrål med en maskstorlek på 16 mm. Standard fiskehastighet med trålen är 4 knop och varje tråldrag varar i 30 minuter. Provtagningar företas årligen i kvartal 1 och kvartal 3 i Skagerrak och kattegat med U/F Argos. För att kunna ge en bild av fisksamhället för de aktuella lokaliseringsalternativen kring Skottarevsprojektet gavs tillgång till fiskeriverkets data från U/F Argos expeditioner. Fiskdata härstammar från provtagningar utförda 1999, kvartal 1 utförda i januari och februari samt kvartal 3 utförda i september. Resultat från kvartal 3 år 2000 har inte erhållits. Analyserad fiskdata är från ICES-ruta Denna ICES-ruta täcker lokaliseringsalternativen för Skottarevsprojektet och provtrålning har utförts vid 3 olika områden i ICES-rutan; utanför Laholmsbukten på m djup, utanför Falkenberg på m djup samt utanför Falkenberg på m djup. 8 ISBN

9 N s ICES-ruta 4257 Falkenberg lat A B C lat lon lon lon lon lat lon Laholmsbukten Figur 2. Karta över områden för loggboksdata. Stor streckad ruta visar den regionala referensen, ICES-ryta De tre mindre rutorna visar de tre valda områdena A, B och C vilka används i flera analyser. Streckad svart linje visar trålfiskegränsen. Blå och röda prickar visar Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Nord resp. Syd. Den yttersta djupkurvan anger bottendjup 20 m. fiskelokaler ligger i sydöstra Kattegatt, lokalerna skiljer sig både geografiskt och i avseende på bottendjup. Provfisket som nyttjas här är från tidsperioden 1999 och benämns fortsättningsvis Argos tråldata. 6 Loggboksrapporter. Det svenska yrkesfisket rapporterar landade fångster vilka förs in i en databas som upprättas av ICES (International Council for the Exploration of the Sea). Använd data är från tidsperioden och innehåller alla fiskeredskap och benämns fortsättningsvis loggboksdata. 7 Undersökning av bottenfisksamhället i Kattegatt. Data erhållen från ett forskningsprojekt baserat på provfiske med bottentrål (Baden et al. 1990); tidsperiod exkl. år Samrådsredogörelse () Anteckningar från möte med Västkustfiskarna avd 9 Halland; Triventus Consulting AB, Falkenberg Energi. Loggboksdata från yrkesfiskarena är strukturerad efter ett rutnät som följer linjer i longitud och latitud. Rutnätet är internationellt och framtaget av ICES. Den ICES-ruta som innefattar Skottarevsprojektet och stora delar av sydöstra Kattegatt är ICES-ruta 4257 (se Figur 2). Denna ruta utgör således en regional referens för denna studie. För att kunna studera fångsterna på en mer lokal nivå har även data från tre mindre områden inom ICES-ruta 4257 plockats ut; A, B och C (se Figur 2). Område A ligger i de djupare vattnen utanför Skottarevsprojektet och söder om Morups bank. Detta område (A) är att betrakta som ett närliggande men djupare referensområde. Område B ligger närmare kusten och innefattar i sin grundare del Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Nord. Område C ligger närmast kusten och innefattar Skottarevsprojektets alternativ Syd. Alla de tre områdena är av samma storlek (6x7 nautiska mil) och angränsar till varandra i en linje på samma latitud. Den position som anges när loggboksdata rapporteras av yrkesfiskarna är den position där trålningen påbörjas. För rörliga ISBN

10 Box 3. Multivariat statistik. I denna studie har provtagningar från olika lokaler jämförts med hjälp av MDS (non-metric multi-dimentional scaling) och ANOSIM (analysis of similarity), vilket är väl beprövade metoder inom PRIMER-E Ltd multivariat statistik. Till skillnad mot parametrisk statistik innebär denna icke-parametriska multivariata statistik inga krav på normalfördelning, homogena varianser och lika antal replikat. Metoderna är vanliga inom exempelvis marin ekologi. N s lat F39 F28 Skottarevsprojektet lon Falkenberg Genom MDS återges likheten mellan olika prover ( samhällen ) grafiskt, där det relativa avståndet mellan proverna (i grafen) återspeglar dess likhet. Likhet avser samhällsstrukur (t ex biomassa per art). Ju större avstånd, desto mindre likhet. MDS-grafen bygger på ett stort antal datasimuleringar av s k Bray-Curtis Similarities. Stress, som anges uppe i högra hörnet av grafen, är ett värde på hur säker datasimuleringen är; ett lågt stress-värde (<0,2) innebär att placeringen av proverna i grafen väl återspeglar skillnaderna i likhet. Om prover grupperas inom en MDS-graf innebär detta att proverna inom samma grupp är lika varandra, men mindre lika prover utanför gruppen. Om olika grupper skiljer sig signifikant i likhet kan testas gnom ANOSIM. Kattegatt L24 Laholmsbukten Genom ANOSIM testas hur stora skillnaderna är inom och mellan olika grupper av prov. Resultatet fås genom ett Global R som återger den sammanlagda skillnaden mellan alla grupper, samt genom Pairwise R som återger skillnaderna mellan grupperna två och två. R > 0,15 betyder att skillnaderna mellan grupper är större än skillnader inom grupper. R < -0,15 betyder att skillnaderna inom grupperna är större än mellan grupperna. 0,15 > R < -0,15 indikerar att skillnaderna är ungefär desamma mellan som inom grupperna. För R-värdena i ANOSIM ges även dess signifikans, p-värde. Figur 3. Positioner för tråldata från Fiskeriverkets fartyg Argos. Röda prickar utgör provtagningar (med bottentrål), provtagningarna är fördelade mellan de tre (inringade) lokalerna F39, F28 och L24. Provtagningar mellan 1999 och. Yttersta djupkurvan anger bottendjup 20 m. fiskeredskap innebär detta att den fångst som rapporteras från en position även har fiskats i de närliggande vattnen. För mer information om tolkningen av loggboksdata, se Box 1. Även Argos tråldata (1999 ) är från lokaler inom regionen ICES-ruta Inom varje lokal sker det årliga provfisket vid slumpvis valda positioner (se box 2). Fisket utförs både under vår (januari/februari) och under höst (september). De tre områden som studeras i denna studie benämns enligt följande; L24 (utanför Laholmsbukten på m djup), F28 (utanför Falkenberg på m djup) samt F39 (utanför Falkenberg på m djup) (se Figur 3). Provfiskedata från Baden et al. (1990) är insamlat längs spridda provlokaler i södra Kattegatt under tidsintervallet , på djup mellan 18 och 60 m (se Appendix 1). Forskningsprojektet avsåg beskrivning av bottenfisksammansättningen i södra Kattegatt. Resultat; fisksammansättning I första hand användes Argos tråldata för att studera fisksammansättningen, eftersom detta provfiske utförts 10 ISBN både vetenskapligt och är av senare datum. För att finna ett lämpligt referensområde som kan förväntas representera fisksammansättningen vid Skottarevsprojektet jämfördes de tre lokalerna L24, F28 och F39 från Argos tråldata med varandra. Analysen utfördes genom multivariat statistik för samhällslikhet; MDS (Multi Dimentional Scaling) för att illustrera likheterna mellan varje fisksammansättning (biomassa per art) och ANOSIM (Analysis of similarity) för att statistiskt testa resultatet från MDS. Principen för tolkning av en MDS-figur är att; ju närmare två sammansättningar (provtagningspunkter) är varandra, desto mer lika är dess sammansättning (artfördelning baserat på biomassa). Om sammansättningar från samma lokal är grupperade tillsammans kan det förväntas att hela lokalen har en inbördes liknande sammansättning (samhällsstruktur). En närmare beskrivning av den multivariat statistik som använts återfinns i Box 3. Analysen över vårens fisksammansättning från de tre lokalerna (1999-) visade att likheten var stor mellan L24 och F28, medan F39 var olik de båda andra (Figur 4). Detta betyder att de två grundare områdena hade en

11 Figur 4. Samhällslikhet för fisksammansättningen under våren (jan/feb). Tråldata från Fiskeriverkets fartyg Argos, lokalerna L24, F28, F39. Varje station inom områdena utgör en provtagning under åren 1999, n=6. MDS (Multi Dimentional Scaling) baserad på Bray-Curtis similarity och 2 transformering av data. Resultatet visar att fisksamhället vid L24 och F28 inte kan åtskiljas, medan fisksamhället i F39 är olikt de två andra. Figur 5. Samhällslikhet för fisksammansättningen under hösten (sep). Argos tråldata, lokalerna L24, F28, F39. Varje station inom områdena utgör en provtagning, MDS (Multi Dimentional Scaling) baserad på Bray-Curtis similarity och 2 - transformering av data. Resultatet visar att fisksamhället åtskiljs mellan alla lokalerna. liknande fisksammansättning trots att de ligger geografiskt väl åtskilda. Det djupare F39 hade en annorlunda fisksammansättning trots att det ligger geografiskt nära F28. Resultatet stöds genom den statistiska analysen, Tabell 1. Det kan därmed konstateras att under vårsäsong (1999 ) så är djupet sannolikt mer avgörande än det geografiska avståndet gällande fisksammansättningens karaktär. Eftersom Skottarevsprojektet ligger på ett djup som bättre motsvaras av L24 och F28 än av den djupare F39, blir vårens referenslokaler lämpligen L24 och F28. För att bestämma vilken fisk som kan förväntas inom Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ under våren bör således Argos tråldata från L24 och F28 studeras. Vad det gäller höstens fisksammansättning (1999- ) så visade sig alla de tre lokalerna L24, F28 och F39 vara olika varandra (Figur 5), vilket stöds av den statistiska analysen (Tabell 1). Mest olika var de två närmaste lokalerna F28 och F39. Att fisksammansättnin- Tabell 1. ANOSIM resultat Lokaler: (faktorer) Argos tråldata, vår (jan-feb) Argos tråldata, höst (sep) F39 = Utanför Falkenberg m djup F28 = Utanför Falkenberg m djup L24 = Utanför Laholmsbukten m djup ISBN R p-värde Global 0,244 0,002 Pairwise L24 - F39 0,448 0,004 L24 - F28-0,038 ej sign F39 - F28 0,349 0,001 Global 0,476 0,001 Pairwise L24 - F39 0,204 0,032 L24 - F28 0,584 0,016 F39 - F28 0,692 0,008

12 Figur 6. Samhällslikhet för fisksammansättningen under våren. Provfiskedata Baden et al. (1990), medelvärde per djupintervall, Varje djupintervall baseras på 4-29 provtagningar. Tidsperiod 1984 och MDS (Multi Dimentional Scaling) baserad på Bray-Curtis similarity och 2 - transformering av data. Samhällslikheten avtar med ökat djup, ned till 40 m. Stress <0,2. gen i de två grundare lokalerna L24 och F28 skiljer sig åt (vilket de inte gjorde under våren) beror sannolikt på stora variationer i förekomsten av sill och skarpsill. Resultatet kan dock inte styrka att djupet är mer betydande än det geografiska läget för fisksammansättningens karaktär under hösten. Eftersom lokal F28 både ligger nära Skottarevsprojektet och har ett representativt djup torde denna lokal vara den som bäst motsvarar lokaliseringsalternativen. För att bestämma vilken fisksammansättning som kan förväntas inom Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ under hösten bör således Argos tråldata från F28 betraktas. För att ytterligare studera fisksammansättningens avhängighet av djup och geografiskt läge utfördes en liknande analys av provfiskedata från Baden et al. (1990). Fisksammansättningen visade på minskade likheter med ökat djup, ned till 40 m, vilket åskådliggörs i Figur 6. Analysen bygger på medelvärden för varje 10 m djupintervall, med ojämnt fördelade replikat. Resultatet indikerar tydligt att djupet är betydande för karaktären hos fisksammansättningen under våren, vilket stödjer det ovanstående resultatet från Argos tråldata under våren (Figur 4). Genom ovanstående analyser av fisksammansättningens samhällslikhet dras slutsatsen att under våren motsvaras fisksammansättningen vid Skottarevsprojektet sannolikt bäst av referenslokalen L24 tillsammans med F28, medan fisksammansättningen under hösten sannolikt motsvaras bäst av lokal F28. Fisksammansättningen i de tre lokalerna för Argos tråldata återges i Figur 7 a-b för våren och Figur 8 a-b för hösten. Fisksammansättningen i de för våren utnämnda referenslokalerna (L24 och F28) visar en kraftig dominans av sill, följt av skarpsill, torsk, sandskädda, vitling, skrubbskädda, rödspotta och lerskädda (Figur 7a). Därutöver förekommer ett flertal mindre vanliga arter, Figur 7b. I lokaliseringsalternativ Syd, där bottensubstratet har ett större inslag av sten, kan det förväntas en något lägre förekomst av sandskädda och lerskädda och mer utav arter såsom sjurygg och havskatt. Under hösten visar den utnämnda referenslokalen (F28) en jämfört med våren något minskad dominans av sill. Skarpsill är nästan lika förekommande som sill. Därefter följer vitling, sandskädda och taggmakrill (Figur 8a). Även rödspotta, lerskädda och torsk förekommer, men i mindre utsträckning. Liksom under våren kan det mer steniga bottensubstratet i alternativ Syd förväntas innehålla en lägre förekomst av sandskädda och lerskädda än alternativ Nord. Havskatt påträffas ej under hösten eftersom den då i regel befinner sig på djupare vatten. Ett flertal mindre vanliga arter påträffas i områdena även under hösten, se Figur 8b. Förekomst och artfördelning av fisk varierar således mellan säsonger (höst och vår). Variationer mellan olika år kan också vara betydande, vilket återspeglas i Figur 9 (höga standardfel, S.E.). I båda lokaliseringsalternativen och under hela året förekommer ett stort antal små fiskarter som inte fångas med fiskeredskap (t ex stubb och smörbult (Gobidae)). Under våren (torskens lekperiod) är förekomsten av torsk särskilt hög jämfört med hösten, det visas dock att vårens ökade förekomster av torsk är mest påtaglig i de djupare områdena bortom Skottarevsprojektet (lokal F39). Det kan således antas att den ökning av torsk som sker inom lokaliseringsalternativen (referenslokaler F28, L24) under våren utgörs av torsk som befinner sig i utkanterna av lekområdet. Förekomsten av torsk kan förväntas skilja sig mellan alternativ Syd och Nord. Detta eftersom djupet har betydelse för torskens utbredning under lekperioden [8]. Därutöver kan det steniga bottensubstratet i alternativ Syd medföra andra förutsättningar för torsken. Således är vårens temporära ökning av torsk troligen mindre i lokaliseringsalternativ Syd än i alternativ Nord. Under andra delar av året (såsom okt-dec, se avsnitt 2.3 och Figur 13-14) kan förekomsten av torsk vara jämförelsevis betydande i alternativ Syd. Fiskförekomsten omkring Skottarevsprojektet kompletteras med yrkesfiskets inrapporterade loggbokdata från områden inom regionen ICES-ruta 4257 (se Figur 2). Det framgår av Figur 10 att de dominanta fångsterna utgörs av torsk och sill, därefter skarpsill och i mindre utsträckning rödspotta. Fångsterna är relativt lika för om- 12 ISBN

13 Figur 7a. Fångstfördelning per art (biomassa), vår (jan/ feb). De 8 vanligaste arterna. Områdena utgörs av L24, F28 och F39. Argos tråldata, Medelvärde (+S.E.) Argos tråldata inom ICES - ruta 4257; vår (jan - feb) exkl. 2000, de 8 vanligaste arterna sill L24 F28 F39 Fångst (kg) Torsk Lerskädda Sandskädda Vitling Skrubbskädda Rödspotta Skarpsill Figur 7b. Fångstfördelning per art (biomassa), vår (jan/ feb). Övriga arter. Områdena utgörs av L24, F28 och F39. Argos tråldata, Medelvärde (+S.E.) Argos tråldata inom ICES - ruta 4257; vår (jan - feb) exkl. 2000, fångster exklusive de 8 vanligaste fångsterna L24 F28 F39 Fångst (kg) 0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 Skäggsimpa Klorocka Tobis Havskatt Ål Guldlax Tungevar Randig sjökock Fläckig sjökock Sjurygg Ansjovis Större havsnål Knot / knorrhane Rödtunga Tobiskung Berggylta Spetsstjärtad smörbult Spetsstjärtat långebarn Laxsill Kolja Kummel Bergskädda / bergtunga Mulle Rötsimpa Pirål Havsnejonöga Lyrtorsk / bleka Sej / gråsej Piggvar Fyrtömmad skärlånga Sardin Makrill Slätvar Tunga Kantnålsfiskar Större kantnål Fjärsing Taggmakrill Vitlinglyra Glyskolja ISBN

14 Figur 8a. Fångstfördelning per art (biomassa), höst (sep). De 8 vanligaste arterna. Områdena utgörs av L24, F28 och F39. Argos tråldata, Medelvärde (+S.E.) sill Argos tråldata inom ICES - ruta 4257; höst (sep) exkl. 2000, de 8 vanligaste arterna L24 F28 F39 Fångst (kg) Torsk Lerskädda Sandskädda Vitling Rödspotta Skarpsill Taggmakrill Figur 8b. Fångstfördelning per art (biomassa), höst (sep). Övriga arter. Områdena utgörs av L24, F28 och F39. Argos tråldata, Medelvärde (+S.E.) Skäggsimpa Klorocka Tobis Havskatt Ål Guldlax Tungevar Randig sjökock Fläckig sjökock Sjurygg Ansjovis Större havsnål Knot / knorrhane Rödtunga Tobiskung Berggylta Spetsstjärtad smörbult Spetsstjärtat långebarn Laxsill Kolja Kummel Bergskädda / bergtunga Mulle Rötsimpa Pirål Havsnejonöga Skrubbskädda Lyrtorsk / bleka Sej / gråsej Piggvar Fyrtömmad skärlånga Sardin Makrill Slätvar Tunga Kantnålsfiskar Större kantnål Fjärsing Vitlinglyra Glyskolja Argos tråldata inom ICES - ruta 4257; höst (sep) exkl. 2000, fångster exklusive de 8 vanligaste fångsterna L24 F28 F39 Fångst (kg) 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 14 ISBN

15 Figur 9. Fångstmängd från områdena L24, F28 och F39. Argos tråldata, fördelat över vår (jan/ feb) och höst (sep). Medelvärde (±SE) av fångst (kg) per tråldrag Argos tråldata, totalfångster i områdena L24, F28 och F L24 F28 F39 Vår Höst Figur 10. Fångstfördelning , för svenskt yrkesfiske med loggboksrapportering från aktuellt område. ICES 4257 utgör en regional referens, område A omfattar djupområdet väst om Skottarevsprojektet, område B innefattar lokaliseringsalternativ Nord, område C innefattar lokaliseringsalternativ Syd. De procentuella värdena anger hur stor del av totalfångsten inom respektive område som utgörs av varje enskild fångst (fiskart). Diagrammet visar de 8 vanligaste fångsterna. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 38,9% Torsk 50,5% 56,2% 52,7% 34,2% Sill 16,9% 30,7% 35,3% 12,4% Skarpsill 4,8% 9,6% 7,9% 4,2% 6,3% Rödspotta 2,8% 1,7% 3,1% Havskräfta 1,6% 7,3% 0,1% 1,2% 2,7% Vitling 0,9% 0,2% 1,1% 1,8% Skrubbskädda 1,5% 0,5% 0,7% 0,9% Kolja 0,8% 0,3% ICES 4257 Område A Område B Område C rådena (B och C) vid lokaliseringsalternativ Nord respektive Syd. Noterbart är att fångsterna av torsk är särskilt höga vid båda lokaliseringsalternativen jämfört med hela regionen (ICES-ruta 4257). Allra högst är fångsterna av torsk i det lite djupare området utanför Skottarevsprojektet. Det bör påtalas att loggboksdata inkluderar fiske med trål, där endast den position där trålningen påbörjas anges (fiske kan alltså ske även i ett angränsande område). Vid samrådsmöte med Västkustfiskarena avd 9 framkom att hela stenbottenområdet från Falkenberg till Halmstad av fiskarena betraktas som ett betydelsefullt område för torskens reproduktion. Det påpekades att särskilt ung torsk föredrar områdets stenbottnar. Bland fiskarter uppsatta på Naturvårdsverkets rödlista för hotade arter förväntas torsk och i mindre utsträckning ål vara förekommande i lokaliserinsalternativen. Vidare kan piggvar, kolja, spetstjärtat smörbult, långa, havsnejonöga, tånglake, rockor och pigghaj, påträffas sporadiskt. Nämnda hotade arter förekommer längs hela eller stora delar av den svenska västkusten, endast torsk är särskilt förekommande i det aktuella havsområdet. ISBN

16 Sammanfattning; fisksammansättning Uttolkningen av fisksammansättningen vid Skottarevsprojektet baseras på framförallt det provfiske som Fiskeriverket genomfört med forskningsfartyget Argos (1999-). Vilka provfiskelokaler som anses vara representativa för Skottarevsprojektet grundas på analyser av samhällslikhet. Fisksammansättningen i lokaliseringsalternativen domineras av sill och skarpsill, vilka är fiskar som lever i den fria vattenmassan mellan botten och ytan. Fisksammansättningen vid botten domineras av torsk, vitling och plattfiskarna rödspotta, skrubbskädda, sandskädda och lerskädda. Under hösten kan tillfälliga men stora förekomster av taggmakrill förväntas. Åtminstone i lokaliseringsalternativ Nord är torsk mer förekommande under våren än under hösten. Sannolikt är detta en effekt av att torsk ansamlas i företrädelsevis de närliggande djupområdena under lek. Utöver de vanligaste fiskarna förekommer flera mindre vanliga arter i låga förekomster, särskilt bland bottenlevande fisk. Bottensubstratet inverkar på förekomsten av flera fiskarter. I lokaliseringsalternativ Syd, där bottensubstratet till stor del består av sten, kan förekomster av fisk såsom rötsimpa, havskatt (främst under våren) och sjurygg förväntas. Stenbotten utgör sannolikt en särskilt god miljö för uppväxande torsk. I alternativ Nord, som består uteslutande av bottnar med lera/sand, kan fiskarter såsom slätvar och tunga förväntas i större utsträckning jämfört med alternativ Syd. Fisksammansättningen varierar något både mellan år och mellan säsonger. De största variationerna mellan år förklaras av skillnader i förekomst av sill och skarpsill. Dessa fiskar är både vanliga och mycket rörliga i havet. Yrkesfisket i regionen rapporterar ( ) störst fångster av torsk och sill. I områdena vid och i närheten av Skottarevsprojektet är fångsterna av torsk särskilt goda. Avseende hotade (rödlistade) arter utgör lokaliseringsalternativen betydande områden för torsk. Bland övriga hotade arter med förekomst i områdena märks ål (se avsnitt 2.4). Gällande kolja, som också är hotad, är arten sparsamt förekommande i de aktuella områdena och reproduktionen sker inte i havsområdet. 16 ISBN Lekområden för fisk För att bedöma en havsbaserad vindparks inverkan på den marina miljön är det betydelsefullt att beakta om lokaliseringsplatsen är särskilt funktionell för fiskarters reproduktion. Under konstruktionsarbetet är risken stor att djurlivet störs och därför är det viktigt att kartlägga vilka säsonger som kan vara särskilt känsliga. Lekplatsförhållanden undersöks för de fiskarter som kan anses vara särskilt viktiga avseende ekologiskt och kommersiellt värde; torsk, sill, skarpsill och rödspotta. Rödspotta leker främst på djup mellan m i södra Kattegatt [9]. Då detta är djupare än bottendjupet vid de båda lokaliseringsalternativen utesluts att någon betydande lek av rödspotta företas här. Därför granskas inte rödspotta mer detaljerat. Lekområden för torsk Torsk (Gadhus morhua) är att betrakta som en viktig art i vår havsmiljö. Torsken är en bottenfisk som är mycket anpassningsbar med stor geografisk utbredning. Torsk är en av de absolut viktigaste kommersiella fiskarterna i våra vatten. Då bestånden har sjunkit drastiskt under de senaste decennierna anses torsken vara hotad (torsken är uppsatt på Naturvårdsverkets rödlista för hotade arter). De flesta torskar befinner sig på relativt grunt vatten och tätheten minskar med ökande djup [8]. Trots att alla storleksklasser återfinns inom de grundaste djupintervallen finns en tendens till att proportionen större fiskar är högre på större djup [8]. Torsk leker i ansamlingar huvudsakligen vid särskilda lekplatser. I Kattegatt har lekplatsområdet för torsk generellt identifierats till sydöstra Kattegatt (längs med hallandskusten) och leken företas januari till mars [10]. Då Skottarevsprojektet lokaliseras utanför Falkenberg är det lämpligt att närmare studera om torskleken kan antas ske inom eller i närheten av de båda lokaliseringsalternativen. Under leken kommunicerar torsk via lågfrekventa grymtanden. Det är inte klarlagt om driftljudet från havsbaserad vindkraft kan inverka på leken genom att bakgrundsbruset höjs. Källor; lekområden för torsk Följande källor har använts för att undersöka förekomsten av torsklek vid Skottarevsprojektet: 11 Pihl och Ulmestrand (1988); Kustundersökningar på svenska västkusten 10 Fiskeriverket Finfo 2004:6; Bottenfisk i Västerhavet 8 Fiskeriverket Finfo 2001:1; Analys av torskbeståndens utveckling i Skagerrak och Kattegatt 4 Samrådsredogörelse () Anteckningar från möte med Västkustfiskarna avd 9 Halland; Triventus Consulting AB, Falkenberg Energi. 5 Fiskeriverkets forskningsfartyg U/F Argos. Fartyget utför årligen provfiske med bottentrål i de svenska vatt-nen. Provfiskelokaler från sydöstra Kattegatt. Januari-februari samt september Undersökning av bottenfisksamhället i Kattegatt. Data erhållen från ett forskningsprojekt baserat på provfiske med bottentrål (Baden et al. 1990); tidsperiod exkl. år 1985.

17 Figur 11a. Regressionsanalys över förhållandet mellan torsklängd och bottendjup för torsk <40 cm (n=30) och lekmogen torsk 40 cm (n=48). Argos tråldata Kattegatt (inom ICES-ruta 4257). Januari-februari (inom lekperiod) Djup är beräknat som medeldjup per längdklass (1 cm). R 2 = 0,85, p-värde <0,001 för icke-lekmogen torsk; R 2 = 0,37, p- värde <0,001 för lekmogen torsk Torskens utbredning i djupled i förhållande till längd (medeldjup per längdklass), Argos tråldata ; januari - februari (lekperiod) y = 0,2577x + 23,845 R 2 = 0,8481 n = 30 y = 0,0812x + 30,371 R 2 = 0,3725 n = Torsk mindre än 40 cm Torsk större eller lika med 40 cm Längdklass (cm) Figur 11b. Regressionsanalys över förhållandet mellan torsklängd och bottendjup för torsk <40 cm (n=30) och lekmogen torsk 40 cm (n=48). Argos tråldata Kattegatt (inom ICES-ruta 4257). September (icke-lekperiod) Djup är beräknat som medeldjup per längdklass (1 cm). Ingen signifikant regression Torskens utbredning i djupled i förhållande till längd (medeldjup per längdklass), Argos tråldata ; september (ej lekperiod) y = 0,0324x + 28,38 R 2 = 0,0111 y = 0,2555x + 21,269 R 2 = 0, Längdklass (cm) Torsk mindre än 40 cm Torsk större eller lika med 40 cm Figur 12. Regressionsanalys över förhållandet mellan torsklängd och bottendjup för torsk <40 cm (n=30) och 40 cm (n=48). Provfiskedata sydöstra Kattegatt (Baden et al. 1990). April (icke-lekperiod) 1984, Djup är beräknat som medeldjup per längdklass (1 cm). Negativ regression R 2 = 0,69, p-värde <0,001 för icke-lekmogen torsk; ingen signifikans för lekmogen torsk Torskens utbredning i djupled i förhållande till längd (medeldjup per längdklass), 1984 och ; April (efter lekperiod) y = -0,6489x + 49,334 R 2 = 0,6923 n = 27 y = 0,0446x + 31,478 R 2 = 0,0071 n = Längdklass (cm) Torsk mindre än 40 cm Torsk större än eller lika med 40 cm ISBN

18 Figur 13. Säsongsfördelning av landad torsk längs den geografiska gradienten. Figuren visar hur stor del av den årliga torskfångsten som fångats under lekperiod (januari-mars) respektive kvartalet före lekperioden (oktober-december). Genom en geografisk linje i väst-ostlig riktning bildas en 39 km lång gradient från Område C (vid lokaliseringsalternativ Syd) till Område A (söder om Morups bank). Fångsterna gäller uteslutande för fiske med torskgarn (ett fast redskap), där sättpositionerna motsvarar den fiskade positionen i större utsträckning än för rörligt fiske. Fångstfördelningen utgör medelvärden för perioden ,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 Torskfångst, före respektive under lekperiod (fiskeredskap torskgarn) jan-mar okt-dec Longitud 6 Loggboksrapporter. Det svenska yrkesfisket rapporterar landade fångster vilka förs in i en databas som upprättas av ICES. Använd data är från tidsperioden och innehåller alla fiskeredskap (endast fartyg över 10 m). För mer information om tolkning av loggboksdata, se Box 1. Resultat; lekområden för torsk Äldre studier har konstaterat att torsk i Kattegatt främst leker i de sydöstra delarna nära den halländska kusten, särskilt vid Skälderviken [11]. Fiskeriverkets senare studie [10] bekräftar att huvuddelen av torskleken sker längs hallandskusten. Enligt denna studie förefaller Skälderviken ha minskat i betydelse som lekplats för torsk och istället verkar leken vara betydande i områden utanför Falkenberg. Det konstateras också att torsklek inte nödvändigtvis sker vid samma plats år efter år. Västkustfiskarna avd 9 anger att området Falkenberg - Halmstad är viktigt för reproduktion av torsk och att det lokala bottentrålfisket inriktas på djupområdet utanför stenbottnarna [4]. Genom regressionsanalys av Argos tråldata undersöktes hur torskens utbredning i djupled förhöll sig till torskens längd och lekmognad. Djupet beräknades som ett medeldjup per längdklass (1 cm); lekmognad definierades som kroppslängd 40 cm, då c:a 60% av all 3- årig torsk är könsmogen (Hansson pers kom.). Resultatet visade ett signifikant linjärt positivt samband mellan ökad längd och ökat djup, för både lekmogen och icke-lekmogen torsk under lekperioden (janfeb) (se Figur 11a). Under icke-lekperiod (sep) påvisades däremot inget positivt samband mellan längd och djup, för varken lekmogen eller icke-lekmogen torsk (se Figur 11b). Resultatet indikerar att under lekperioden påträffas större torsk på djupare vatten. Under icke-lekperiod föreföll torsken vara mer spridd över olika djup, oberoende av torskens storlek. För att ytterliggare belägga resultatet ovan, utfördes en regressionsanalys av tråldata över torsk från Baden et al. (1990), enligt samma tillvägagångssätt. Dessa data var insamlade under april, alltså strax efter lekperiodens slut. Resultatet visade inte något positivt samband mellan längd och djup för varken lekmogen eller icke-lekmogen torsk (se Figur 12). Under april (icke-lekperiod) kan således större torsk förväntas återfinnas på alla djup. För att närmare undersöka hur torskens lekområde utanför Falkenberg förhåller sig till Skottarevsprojektets båda lokaliseringsalternativ studerades loggboksdata från yrkesfisket. De inrapporterade torskfångsterna fördelades säsongsmässigt över en geografisk linje från lokaliseringsalternativ Syd ut till djupområdena söder om Morups bank (se Figur 13). Endast loggboksdata från fiske med torskgarn omfattades, eftersom detta är ett fast fiskeredskap som rapporterar fångsterna från en mer exakt position än trålfiske. Resultatet visade att längst österut (innanför alternativ Syd) fångades den mesta torsken under hösten (okt-dec). Längre västerut fångades den mesta torsken under lekperioden (jan-mar). Detta visar att yrkesfisket med torskgarn är koncentrerat till de djupare och västligare områdena under torskens lekperiod, medan fisket i det ostligaste och grundare området främst företas under hösten (okt-dec). Förutsatt att den torsk som fångas under lekperioden främst utgörs av lekande torsk, ger grafen (Figur 13) en god indikation på hur långt österut (in mot kusten) torskens lekområde kan förväntas sträcka sig. Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Nord sträcker sig i västlig riktning till longitud E12 18ʼ60 och ligger således inom områden där lekande torsk kan förväntas förekomma. Skottarevsprojektets lokaliseringsalternativ Syd sträcker sig i västlig riktning till longitud E12 24ʼ50, vilket är just där det potentiella lekområdet avtar, enligt vad som tolkas utifrån torskgarnfisket. Genom en återblick på Figur 7a kan det konstateras 18 ISBN