ANDRA VÄRLDSKRIGET POLEN/1940. Andra världskriget har pågått i nio månader och nazisterna kontrollerar större delen

Transkript

1 ANDRA VÄRLDSKRIGET POLEN/1940 Andra världskriget har pågått i nio månader och nazisterna kontrollerar större delen POLEN av det europeiska fastauschwitz landet. I Polen tar SS en gammal kasern i bruk. Den ska användas som koncentrationsläger för motståndare till regimen. Historikerna beräknar att 1,1 miljon människor miste livet i Auschwitz de flesta av dem var kvinnor, barn och gamla som skickades att dö i gaskamrarna. AUSCHWITZ MEMORIAL MUSEUM & UNITED STATES HOLOCAUST MUSEUM & SHUTTERSTOCK dö d

2 ! Varning! Skrämmande läsning De följande 16 sidorna innehåller hemska skildringar av livet i Auschwitz. I juni 1940 marscherar tyska soldater in på en övergiven kasern i södra Polen. Under de följande fyra åren konstruerar arkitekter, ingenjörer och SS-officerare en av historiens mest fasansfulla platser: dödsfabriken Auschwitz, där människor mördas med klinisk effektivitet. Auschwitz dens fabrik

3 ANDRA VÄRLDSKRIGET AV ELSE CHRISTENSEN RUDOLF HÖSS HEINRICH HIMMLER Tillsammans med Auschwitz kommendant Rudolf Höss studerar SS-chefen Heinrich Himmler en modell av de bondgårdar som skulle byggas åt tyska kolonisatörer. Ijuni 1940 skrittade ett antal tyska Isoldater in på en exercisplats mellan Inågra gamla röda kasernbyggnader i Isödra Polen. Bara nio månader hade Igått sedan tyskarna genom sitt angrepp på grannlandet kastat ut Europa i andra världskriget. På skrämmande kort tid hade den tyska armén ockuperat Danmark, Norge, Holland, Belgien och Frankrike. Allt tydde på att Tredje riket snart skulle lägga hela Europa under sig. Kasernområdet i Oswiecim på tyska Auschwitz skulle användas som koncentrationsläger för regimens polska fiender; intellektuella, politiska aktivister och präster. Liksom alla andra tyska koncentrationsläger skulle även Auschwitz lyda under de nazistiska elittrupperna SS. Karriärofficeren Rudolf Höss utsågs till kommendant. Den 39-årige Ögonvittnen berättar ANKOMSTEN ttar Efter flera dagars resa i kreatursvagnar rycktes dörrarna upp. Det första fångarna såg var beväpnade SS-män som gastade, skällande hundar och skugglika personer i randiga uniformer. Leo Eitinger, norsk Auschwitzfånge BUNDESARCHIV överstelöjtnanten hade redan hunnit visa framfötterna på ledande positioner i koncentrationslägren Dachau och Sachsenhausen. Här hade han sett hur hårt arbete hade en lugnande effekt på fångarna, och som nyutnämnd kommendant beslöt Höss därför att föra över Dachaus motto Arbeit macht frei (Arbete skapar frihet) till Auschwitz. I bok- stäver av järn fick orden pryda lägrets huvudingång. För Heinrich Himmler, högste chefen inom SS, rymde området kring Auschwitz oanade möjligheter. Det vatten sjuka och glest befolkade polska landskapet skulle omvandlas till jordbruksmark och inlemmas i nazisternas Nya rike. Det var ett helt nytt samhälle som nazisterna tänkte bygga upp i öster, befolkat av rasrena kolonisatörer. Här skulle invandrade tyska kolonialherrar skörda frukterna av de slaviska arbetarnas slit. Himmler gav genast order om att lägret skulle utökas från sin befintliga kapacitet på fångar till att kunna rymma Det skulle nästan vara omöjligt att bygga så mycket på den sanka marken, framhöll lägerledningen, men Himmler insisterade på att projektet skulle få högsta prioritet. Mina herrar, lägret kommer att utökas. Mina skäl är mycket viktigare än era invändningar, konstaterade SS-chefen arrogant. Och efter de orden fick de politiska fångarna börja bygga ut kasernområdet i Auschwitz. Planen var att en del av fångarna senare skulle sättas i arbete för SS-ägda Vi sparkades ut ur tågvagnen och officerarna ropade på läkaren som var med oss. De ville veta varför han var den ende mannen i transporten. 'Jag är läkare och min uppgift är att ledsaga transporten. Jag fick veta att jag kunde resa tillbaka till Slovakien efteråt.' Sedan drog en SSofficer sin pistol och sköt honom. Silvia Veselá, slovakisk jude, kom till Auschwitz 1942 företag som levererade byggmateriel till Hitlers prestigebyggen i Berlin. Resten skulle slita med att skapa åkermark eller arbeta för privata tyska företag, bland andra kemikaliefabriken IG Farben som experimentera rade med att tillverka syntetisk bensin och andra viktiga krigsprodukter. Kriget kullkastade alla planer Planerna på en tysk koloni kring Auschwitz blev aldrig verklighet och snart fick Himmler annat att tänka på än sina ariska luftslott. Den 22 juni 1941 invaderade den tyska armén Sovjetunionen och snart började enorma floder av ryska krigsfångar skickas västerut många av dem till läger i Polen, inte minst till Auschwitz. För att bereda plats för de hundratusentals ryska fångarna konfiskerade SS ett markområde i närheten av Brzezinka som tyskarna kallade Birkenau två kilometer från det ursprungliga lägret. Här, på fält som ofta stod under vatten, tvingades de nyanlända fångarna bygga ett helt nytt koncentrationsläger som skulle rymma alla de ryska fångarna. Det tunga slitet på bygget tillsammans med Birkenaus ohälsosamma terräng visade sig snart vara förgörande för arbetarna. Utsvultna och på en kost av bara tunn soppa och några gram bröd dukade de under. Varje natt dog fångar i Auschwitz dragiga baracker där fukten steg upp genom jordgolvet. Kölden kunde de uthärda, men inte vätan och de ständigt fuktiga kläderna. Detta, i kombination med de hastigt hopsnickrade halvfärdiga barackerna, ledde till att dödssiffrorna steg drastiskt, berättade lägerkommendanten. Ugnarna räckte inte till Den höga dödligheten bland fångarna gick inte obemärkt förbi Höss, som När det hela var över såg stället ut som en marknadsplats. På marken låg en massa bråte och sjuka människor som inte själva kunde gå, barn som förlorat sin mor eller som någon glömt kvar. De dödades med ett skott genom huvudet. Oskar Gröning, SS-menig, deltog i bagagebevakningen 28 Världens Historia

4 Ugnsfirma gjorde utrotningen möjlig Ett familjeföretag i Erfurt stoltserade i åtta år med att leverera effektiva ugnar till dödslägren. År 1937 bestämde sig ledarna i Dachau för att inrätta ett krematorium i koncentrationslägret. Till dess hade döda lägerfångar bränts i traktens vanliga krematorium men lösningen var både kostsam och opraktisk. Vanliga krematorieugnar var byggda för att stängas ned mellan varje kremering så att de dödas aska inte blandades en procedur som var överflödig i de nya koncentrationslägren. Därför kontaktade lägerledningen firman Topf & Söhne som nyligen tagit fram en billig och mycket effektiv krematorieugn. Den avskalade, funktionella modellen var byggd för att användas dygnet runt. Ett enkelt system sög in komprimerad luft i ugnen, vilket förhöjde temperaturen kraftigt och förkortade den tid det tog att kremera ett lik. Från 1937 var Topf & Söhne fast leverantör av ugnar till lägren. Utan samvetsbetänkligheter effektiviserade Topf & Söhne regelbundet ugnarna så att spåren efter nazisternas massmord kunde undanröjas. År 1941 fick Topf & Söhne sina första beställningar från Auschwitz. bekymrat iakttog de växande högarna med lik. Krematoriet i lägret var anpassat till att bränna döda från det ursprungliga arbetslägret med fångar, men nu hopade sig liken i likkällarna i Auschwitz och på stigarna mellan barackerna. Med de växande högarna ökade också risken för dödliga epidemier. Höss insåg snart att problemet med att göra sig av med liken kunde bli ännu större framöver inte minst när Birkenau med sina fångar blev färdigt. Därför kallade han till sig Auschwitz byggledare och arkitekt Karl Bischoff, som fick uppdraget att hitta en lösning för att undanröja liken. Arkitektens tankar gick genast till staden Erfurt i mellersta Tyskland där bolaget Topf & Söhne hade sitt huvudkontor. Sedan 1937 hade det välrenommerade familjeföretaget, lett av bröderna Ernst och Ludwig Topf, varit fast leverantör av ugnar till krematorier i koncentrationsläger. Företaget hade även installerat den första ugnen i Auschwitz och i oktober 1941 telegraferade Bischoff till företaget som skickade sin bäste säljare, Kurt Prüfer, till Polen. Ugnsförsäljare bygger upp lägret Efter första världskriget hade Prüfer, som var son till en lokförare, utbildat Järnvägsspåren gick ända in i Birkenau förintelselägret som var en del av Auschwitz-komplexet. UNITED STATES HOLOCAUST MUSEUM

5 ANDRA VÄRLDSKRIGET sig till maskiningenjör och sedan fått belöning för sin flit i form av en hög position inom firman Topf & Söhne. Där hade han konstruerat en ny typ av ugn som visade sig kunna uppfylla behoven i koncentrationslägren. Vanliga krematorieugnar var ofta utsmyckade så att de liknade små kyrkor eller grekiska tempel, men Kurt Prüfers ugnar var avskalade och funktionella. Det var inte heller meningen att ugnarna skulle släckas efter varje kremering i civila krematorier gjordes detta för att den dödes aska skulle tas om hand efter varje enskild kremering. Men Prüfer hade till och med sparat in på de vanliga tekniska finesserna som gjorde röken klar och luktfri. Mötet mellan säljaren Prüfer och arkitekten Bischoff i slutet av oktober 1941 blev det första steget på koncentrationslägrets väg till att bli en dödsfabrik. Och det skulle inte dröja länge förrän en tjock, kolsvart och stinkande rök steg upp från krematorieskorstenarna i koncentrationslägret och förmörkade himlen över Auschwitz. Ögonvittnen berättar GALLRINGEN tar Vi kom till Auschwitz station och skulle ställa upp oss i rader om fem. Där började de plågsamma scenerna. De skilde de unga från de gamla och barnen. De skilde min far från min mor och mig. Efter den stunden såg jag aldrig min far igen. CLAUS LUNAU & AUSCHWITZ MUSEUM Fångarna byggde Birkenau På hösten 1941 skickades tusentals ryska krigsfångar till Auschwitz. De skulle bygga ut lägret för att öka kapaciteten. r 1941 hade lägret i Auschwitz blivit för litet för det ständigt ökande karaktäristiska a huvudingång. När kenau utan stannade utanför lägrets ÅvÅ antalet fångar. Därför tvingades nyanlända krigsfångar dränera och plana började sorteringen omedelbart. boskapsvagnarna med judar anlände ut ett vattensjukt område två kilometer Fångarnas alla ägodelar konfiskerades och transporterades till lägrets som fick namnet Birkenau. lagerbyggnader. Därefter skickades därifrån och börja bygga Auschwitz II, Med sina fyra gaskammare och tillhörande krematorier blev lägret cen- karantänområdet där de skulle brytas arbetsdugliga fångar till det så kallade trum för judeutrotningarna i Auschwitz. ned fysiskt och psykiskt för att inte Först gick tågspåren inte ända in i Bir- göra uppror. Senare hamnade de i mans- respektive kvinnobarack- erna. Barn, gamla och icke arbetsföra skickades direkt till gaskamrarna som låg avskilda från resten av lägret. Birkenau byggdes ständigt ut, ända tills 1944 då Röda armén närmade sig. Eva Votavová, slovakisk jude, kom till Auschwitz på sommaren 1942 De sjuka placerades på flaket på Röda korset-bilar de försökte alltid övertyga folk om att de inte hade någonting att vara rädda för. Oskar Gröning, SS-menig, om gallringen där de sjuka skickades direkt in i gaskammaren På en kal sankmark utanför huvudlägret i Auschwitz byggde fångarna sitt eget förintelseläger. SS:are uthärdade inte mördandet Medan Prüfer, Höss och arkitekten Bischoff gjorde upp sina planer för Auschwitz krematorier dundrade de tyska trupperna framåt på östfronten. I deras kölvatten följde de fruktade Einsatzgruppen dödspatrullerna under SS som hade till uppgift att gripa, avrätta och sedan begrava Sovjetunionens judar i massgravar. Massavrättningarna utfördes genom skjutning men arbetet visade sig bli mycket mer komplicerat för soldaterna i Einsatzgruppen än Himmler hade anat när han planerade operationen vid sitt skrivbord i Berlin. Sedan Himmler närvarat vid en massavrättning av judar i Minsk var flera i hans sällskap tydligt chockade. En av SSmännen bröt till och med mot alla regler och vädjade till sin chef att få slippa vara med vid fler avrättningar: Jag klarar det inte längre. Kan ni inte få mig ut härifrån?, bad mannen som tydligt var nära ett sammanbrott. Även en annan av Himmlers följeslagare, Obergruppenführer Erich von dem Bach Zelewski, var djupt skakad. Reichsführer, vi avrättade bara ett par hundra den här gången. Se i ögonen på männen i gruppen, hur skakade de är. De är förstörda för resten av livet, sade han bekymrat till sin chef. Efter besöket i Minsk började Himmler leta efter en lösning som skulle skona de tyska soldaterna från kvalen när oskyldiga civila dödades. På hösten testade SS bland annat olika sätt att spränga ihjäl människor. Metoden visade sig dock vara lika problematisk som skjutningarna hade varit. Efter explosionen låg likdelarna utspridda över ett stort område och det hängde avslitna ben och armar i träden. Ryssar blev de första offren Lösningen på problemet fann man i Auschwitz. Även här hade lägerledningen problem med personalens psykiska hälsa efter att de skjutit ihjäl sjuka fångar. Men på hösten 1941 fick Höss när- Alla måste ställa upp sig i långa rader. Män och kvinnor var för sig. En officer inspekterade leden och delade in de nyanlända i två grupper genom att peka åt höger eller åt vänster. Unga, arbetsföra fångar skickades åt ena hållet, gamla, sjuka och barn åt det andra. Till gaskamrarna. Leo Eitinger, norsk fånge i Auschwitz 30 Världens Historia

6 A: Krematorium II och III Dolda bakom björkar låg gaskamrarna och krematorierna. De högeffektiva krematorierna kunde undanröja upp till människor per dygn. A B C D C: Likbränningsgravar När krematorierna var överbelastade brände judiska straffångar de döda i stora massgravar. Sammanlagt lik brändes i utkanten av Birkenau. D: Karantänläger Här hamnade nya fångar inte för att hämta sig från smittsamma sjukdomar utan för att bli nedbrutna. Fångarna arbetade upp till 18 timmar per dygn med att gräva diken och dränera våtmarker. De tvingades t.ex. stå med lyfta armar i flera timmar. Lägret rymde cirka fångar i upp till åtta veckor. F B: Canada Lagerbyggnaderna var proppfulla med tusentals koffertar, kläder, glasögon och guldtänder. Allt var stulet från de mördade och ditforslat av judiska fångar, som ironiskt kallade platsen Canada efter det rika landet i väster. Arbetet med att sortera sakerna var eftertraktat. Det gav tillgång till maten i de dödas väskor. E F E: Järnvägsspår År 1944 drogs spåren ända in i Birkenau för att effektivisera mördandet. Nu ut fördes den fruktade gallringen bara 100 meter från gaskamrarna. F: Latriner Hela fångar samsades om de 58 toaletthålen under de få minuter morgon och kväll då toalettbesök tilläts. Dysenteri grasserade i lägret och därför uträttade fångarna oftast sina naturbehov där de stod. maste man, Karl Fritzsch, en idé. På lägrets lager stod mängder med små runda burkar med Zyklon B, ett välkänt medel som användes vid avlusning av kläder, möbler och mattor. Kanske, tänkte Fritzsch, kunde medlet användas till att döda även människor. Fritzsch, som förde kommandot medan Höss var ute på resa, agerade genast. Han bestämde att källaren i block 11, lägrets fruktade fängelse, skulle bli platsen för experimentet. Fångar sattes att skyffla upp jordvallar framför fönstren. Snart kom en grotesk procession gående mot byggnaden. Utmärglade sovjetiska officerare i trasiga uniformer tvingades in i källaren. Efter dem kom sårade ryska soldater på kryckor eller på smutsiga bårar. Fångarna skulle bli de första offren för gasen Zyklon B i Ausch witz. När Höss återvände berättade Fritzsch stolt om sitt experiment. Han demonstrerade sin idé på en ny skara ryssar. Kommendanten blev förtjust: Skyddad av en gasmask bevittnade jag själv avlivningen. I de överfyllda cellerna kom döden så snart Zyklon B kastades in. Ett kort, nästan halvkvävt skrik, sedan var allt över, skrev Höss. Giftdoserna var för små Men även gasavrättningarna visade sig bli problematiska. August Kowalczyk, Alla som var yngre än 15 år skickades i döden tillsammans med de icke arbetsdugliga gamla och mödrar som inte ville lämna sina barn. UNITED STATES HOLOCAUST MUSEUM

7 ANDRA VÄRLDSKRIGET en polsk fånge, förklarade senare att döden blev plågsamt utdragen i den improviserade gaskammaren. Vakterna hade svårigheter med att hitta rätt dos Zyklon B och inte minst med att göra rummet helt lufttätt. Till följd av detta kunde morden ta upp till en och en halv timme. Många av offren var fortfarande vid liv flera dagar efter gasningarna. Vakterna ökade dosen, tillsatte fler kristaller och fullföljde arbetet, berättade Kowalczyk om SS-männens experiment. I lägerledningens ögon var försöket emellertid lyckat. Höss, som enligt vad han senare skrev alltid hade bävat vid tanken på utrotning genom skjutning, var lättad över att vi nu skulle slippa alla dessa blodbad. Hitler kräver judeutrotning I december 1941 vände tyskarnas krigslycka. I öster stoppades trupperna av Röda armén samt en bitande kall, rysk vinter. I väster drogs USA, världens största industrination, in i kriget efter Japans attack mot Pearl Harbor. Som så ofta förr i sin politiska karriär tog Hitler till judehatet för att ena det tyska folket. Under ett möte med Himmler, propagandaministern Joseph Goebbels och andra högt uppsatta nazister den 12 december, konstaterade Führern att det var dags att utrota judarna. Eftersom mötet ägde rum i Hitlers privata rum finns det inget officiellt referat, men dagboksanteckningar och noteringar från mötesdeltagarna visar tydligt vad som stod på dagordningen. Beträffande judefrågan är Führern fast besluten att göra rent hus... Världskriget är här, att utrota judarna måste bli den nödvändiga konsekvensen. Denna fråga måste vi ta oss an utan sentimentalitet, skrev Joseph Goebbels dagen därpå i sin dagbok. Hur utrotningen skulle genomföras diskuterades en månad senare vid en konferens i Wannsee strax utanför Berlin, och inte minst under ett antal möten mellan Hitler och Himmler under de månader som följde. I juni 1942 kallades Höss till Berlin där Reichsführern hade ett viktigt besked åt honom: Führern har gett order om den slutliga lösningen på judefrågan. Vi, SS, ska verkställa ordern, sade Himmler. Jag har valt Auschwitz för ändamålet, dels på grund av att lägret trafikmässigt ligger så centralt, dels för att området lätt kan isoleras och kamoufleras. Med de orden inleddes de systematiska massmorden på Europas judar i Auschwitz. Fångarna hamnar i chock Under 1942 började de överfyllda boskapsvagnarna att rulla in på järnvägsspåren vid Birkenau. Efter dagar i mörkret i vagnarna utsattes judarna vid ankomsten för en noga planerad strategi som skulle försätta dem i ett tillstånd av passiv chock. Så snart dörrarna öppnades ropade vakterna ut sina order och deras schäferhundar skällde vilt. SSmännen slog fångarna med käppar och Ungerska judar väntar ovetande på att gaskamrarna ska bli lediga. En timme senare är alla döda. UNITED STATES HOLOCAUST MUSEUM tvingade dem framåt med barska kommandorop, de ilskna hundarna och slag. De fångar som reagerade för långsamt avrättades för att öka skräcken och chocken ytterligare. Metoden fungerade. De nyanlända ställde blixtsnabbt upp sig på två led; män i det ena, kvinnor och barn i det andra. Sedan förflyttade sig raderna av människor raskt framåt mot dödsrampen där en SS-läkare sorterade de nyanlända genom ett tecken med tummen. De arbetsföra, a, främst män och kvinnor utan barn, skickades till inkvartering i lägret. Resten de gamla, de sjuka, barn och kvinnor med småbarn dirigerades mot gaskamm mmaren. Döden kom nedifrån Till skillnad från vad Höss hade trott visade sig gasningarna vara obarmhärtigt grymma. Alltför många människor stuvades in i gaskamrarna, oftast kvinnor och barn först, och när rummet met var fullproppat med dödsdömda tvingade SS-vakterna oftast in ytterligare starka, manliga judar i rummet. Med käppslag och skrik fick de männen att tränga sig in i det proppfulla rummet tills offren stod så tätt att de svagaste redan nu dog av syrebrist. Shlomo Venezia, en grekisk-italiensk fånge i sonderkommandot de judiska fångar som tvingades forsla bort liken efter avrättningarna berättar om ögon- blicket då dörrarna reglades och de in- spärrade greps av panik: Gasen utvecklades nedifrån och alla försökte klättra upp på varandra för att få luft (...) Det vi såg när dörren öppnades var fasansfullt (...) Vi fann dem fastklamrade vid varandra, var och en hade des- perat kämpat för att få lite luft. Efter varje gasning städade judar som Shlomoo Venezia bort exkrementer och blod från väggarna tydliga spår från Ögonvittnen berättar GASNINGEN ttar I början gick judarna lugnt in i kamrarna där de fått veta att de skulle desinficeras. Men några av dem började bli oroliga och prata om döden genom kvävning och om utplånande. Paniken spred sig omedelbart. Genast knuffades alla

8 AUSCHWITZ MUSEUM & SCANPIX/AKG-IMAGES dödskampen. Ungefär två timmar efter en gasning var kammaren klar för ännu en massavrättning. Ugnarna klarade inte alla liken Snart ökade antalet gasningar så mycket att lägerledningen fick svårt att dölja vad som skedde i gaskammaren som låg alldeles intill lägrets huvudgata. För att överrösta skriken från de döende hade SS motorcyklar som gick på tomgång så att ingen skulle kunna höra deras förtvivlade rop. Men det lyckades inte, minns Jósef Paczynski, en polsk fånge som tillsammans med ett par kamrater en kväll smög sig ut för att ta reda på vad som försiggick i krematorierna. Höss beslöt därför att upprätta tillfälliga gaskammare i två halmtäckta bondgårdar strax intill det nya lägret Birkenau. Husägaren blev brutalt vräkt av SS och de idylliska husen försågs med lufttäta dörrar och förbommade fönster. De båda nya gaskamrarna visade sig vara effektiva men till Höss stora förtret uppstod nu ett annat problem. Inte ens Topf & Söhnes effektiva krematorieugn klarade av att bränna alla liken från avrättningarna i det utökade antalet gaskammare. SS-ledarna försökte begrava de lik som inte hann brännas. Det var en nästintill omöjlig uppgift och den skulle utföras så snabbt att de judiska straffde judar som fortfarande stod utanför in i kamrarna och dörrarna förseglades. Under transporter därefter pekades besvärliga individer ut och övervakades särskilt noga. Vid minsta tecken på oro leddes ledarna diskret bakom någon byggnad och dödades med en pistol med liten kaliber så att de andra inte skulle höra det. Lägerkommendant Rudolf Höss Zyklon-gasen köptes in till Auschwitz i stora mängder, bland annat den 30 juli 1943 då en lastbilschaufför gavs tillstånd att hämta en vagnslast i Dessau. Plötsligt stängdes dörren; den hade gjorts gastät med gummi och förstärkts med järnbeslag. De som fanns innanför hörde hur de tunga låsen skruvades åt så att de blev lufttäta. En dödlig, förlamande skräck grep offren. De började banka på dörren. Med nävarna hamrade de i hjälplöst raseri och förtvivlan. Pery Broad, SS-vakt arbetarna i sonderkommandot knappt hann gräva gravarna djupa nog för att täcka de döda kropparna. För att liken snabbt skulle lösas upp strödde man släckt kalk över dem, men det visade sig vara förgäves. I sommarhettan spred sig likstanken över hela Auschwitz, vilket irriterade Heinrich Himmler som inspekterade lägret den 17 juli Enligt Höss påtalade Himmler inte problemet under själva besöket men Reichsführern hann knappt hem förrän han skickade sin problemlösare, Standartenführer Paul Blöbel, till Auschwitz. Östfrontsveteran tar kommandot Blöbel hade en blodig karriär bakom sig. Efter en tid inom säkerhetstjänsten hade han skickats till östfronten som chef för ett Einsatzkommando. Han hade skaffat sig både ära och berömmelse inom SSledningen då han i september 1941 organiserat massakern på nästan judar i ravinen Babij Jar i Ukraina. Blöbel hade också varit hjärnan bakom Himmlers försök att spränga fångar i När dörren öppnades kunde jag se att de allihop fortfarande stod upp. Några var blå av gasen. De hade ingen plats att falla omkull. Om jag sluter ögonen är det enda jag ser mödrar som står och håller sina barn i handen. Dario Gabbai, grekisk jude, medlem i sonderkommandot (som tog hand om bortforslingen av liken) Världens Historia

9 ANDRA VÄRLDSKRIGET Teckningar skulle hålla minnet levande Judiska konstnärer gjorde teckningar av fångarnas svåra vardag i lägret. Illustrationerna försökte de sedan smuggla ut eller gömma under byggnader som ett vittnesbörd åt eftervärlden. Lägercheferna gav ofta fångar order om att måla, bland annat porträtt av vakter och bilder från landskapet kring Auschwitz. På så vis fick några judiska fångar tillgång till papper, blyertspennor och till och med oljefärger. I hemlighet skildrade konstnärerna livet i Auschwitz från fångarnas dagliga marsch tillbaka mot lägret ackompanjerade av lägrets bisarra fångorkester, till döden i de överbefolkade barackerna. Sammanlagt ett par hundra skisser målades i Auschwitz en stor del tecknades av konstnärer som troligen inte överlevde lägervistelsen. Till exempel vet ingen vem som gjort de 22 skisser som hittades gömda under sjukhusbarackerna i Birkenau år Teckningarna låg hoprullade i en flaska och var bara signerade med initialerna MM. Den begränsade mängden fotografier från livet i koncentrationslägret gör teck- ningarna till ett av de viktigaste vittnesbörden om vardagen bakom elstängslen. luften. Fyra månader efter massakern i Babij Jar hade Blöbel skickats hem på grund av alkoholism, men hans erfarenheter från östfronten var fortfarande värdefulla för ledningen. Nu beordrades han av Himmler att dela med sig av sina kunskaper till vakterna i Auschwitz. I början experimenterade SS med att göra sig av med likrester med hjälp av en så kallad benkross. UNITED STATES HOLOCAUST MUSEUM Människofett höll elden vid liv I Birkenau visade Blöbel att liken i massgravarna brann bättre om man staplade de döda kropparna mellan lager av ved och järnvägsräls. Som tändvätska rekommenderade den cyniske Blöbel bensin eller metanol som skulle stänkas över de översta liken. Men Blöbels metoder stannade inte vid det; veteranen från östfronten var skrämmande effektiv. Man lät gravarna slutta lite, så att det fett som frigjordes när liken brann rann ned längs graven till ett uppsamlingskar, förklarade Shlomo Venezia i sonderkommandot senare. När lågorna var nära att slockna skulle sonderkommando-fångarna ta lite av fettet i karet och kasta det på likbålet så att elden blossade upp på nytt. Blöbel tog även med sig Höss på ett studiebesök i förintelselägret Chelmno utanför Lodz där lägerkommendanten visade upp krematoriet och en manshög trumma som kunde krossa de obrända benbitarna. När benen bearbetats i trumman kunde ingen finna minsta spår efter offren, lovade Blöbel. Armén klagade över likbålen Trots de nya metoderna kunde Höss snart konstatera att likbål i det fria inte var någon lösning på problemet. Vid dåligt väder eller vid kraftig blåst spred sig stanken av brinnande kött flera kilometer bort och i hela grannskapet pratades det om att judar brändes på bål där, förklarade Höss senare. Lägerledningen fick dessutom klagomål från armén som påpekade att det fanns risk att de lysande likbålen nattetid kunde fungera som riktmärken för fiendens piloter. Därför kallades Topf & Söhne ännu en gång till Auschwitz för ett planeringsmöte. Under hela hösten arbetade lägerledningen, arkitekter och ugnstillverkaren med skisser till nya krematorier som kunde bränna liken efter de många judarna. Först var det troligen tänkt att de nya byggnaderna bara skulle fungera som krematorier. Men snart insåg lägerledningen att även Birkenau behövde effek- tiva gaskammare. Man beslutade att de skulle placeras i samma byggnad som de nya krematorierna. Från början öppnades likkällarnas dörrar inåt en lösning som skulle göra det omöjligt att öppna de proppfulla gas- kamrarna. Därför ändrades ritningarna så att dörrarna öppnades utåt. Samtidigt tog arkitekterna bort en planerad glid- ned i källaränna där liken kunde släpas ren, och ritade i stället in en trappa där de dödsdömda kunde gå på väg till gaskammaren. Ögonvittnen berättar DESTRUKTION TION ttar SS-soldaterna kom med liken till de gropar där jag arbetade. Vi hällde släckt kalk och jord över dem, precis tillräckligt för att täcka över dem så att de inte syntes. På sommaren blev liken levande. De ruttnade och kom upp ur sina gropar. Blod och

10 ULLSTEIN BILD & SCALA/BPK De flesta av teckningarna finns i dag på Auschwitz Memorial Museum. Arkitekter och byggledning arbetade hårt hela vintern för att få ordning på varenda detalj i det nya utrotningsmaskineriet. Ett av de största problemen var att Zyklon B-granulatet bäst löstes upp vid 26 graders värme. Därför utvecklade ugnsförsäljaren Prüfer ett system av ledningar som förde överskottsvärme från ugnarna till gaskamrarna och värmde upp dem till idealiska 26 grader så att gasen fick optimal verkan. Men försöket skrinlades snart eftersom värmen från ugnarna orsakade överhettning i ventilationskanalerna. Bortsett från dessa brister uppfyllde den fasansfulla avlivningsanläggningen lägerledningens krav. Det kunde en representant från Topf & Söhne, som även jord fanns överallt och vi skulle gräva upp de döda med våra bara händer. De såg inte längre ut som lik, utan som en rutten massa. Vi tvingades sticka ned händerna i massan och ibland grävde vi fram ett huvud eller en hand eller ett ben. Stanken var outhärdlig. Otto Pressburger, slovakisk jude, medlem i sonderkommando i Auschwitz lev vererade ventilationsanlägg- nin ngar till Auschwitz, med egna ögo on konstatera när de nya gas- kamrarna togs i bruk i maj Som väntat anlände en fångtransport till lägret på lördagen. Samma dag kontrollerade jag tillsammans med Bischoff att inblåsningen och ventilationen i gaskammaren fungerade, sade Schultze. Cirka fångar från en nyanländ transport föstes in i kammaren och gasades ihjäl i det första testet. En SS-man satte igång gaskammarens ventilationsanläggning, den giftiga luften sögs ut och frisk luft blåstes in. Under detta test kunde jag konstatera att både inblås och ventilationsanläggning fungerade oklanderligt, berättade Schultze, till synes oberörd av den ohyggliga scenen gasningar i månaden Efter ett antal provgasningar var de nya krematorierna med gaskammare klara Vi gjorde ett stort bål av trä och bensin. Vi kastade liken rakt in i det. Vi var alltid två som kastade liken på bålet en som höll i benen och en som höll i armarna. Stanken var förfärlig. SS-männen drack ständigt vodka eller något annat ur flaskor. De stod inte heller ut. Otto Pressburger, slovakisk jude, medlem i sonderkommando i Auschwitz, om när han var med om på sommaren Byggnaderna i rött tegel låg i utkanten av lägret Birkenau. Krematorium II och III hade fem stora ugnar med tre stora luckor vardera, och de mindre krematorierna IV och V rymde vardera en stor ugn med åtta luckor. För att effektivisera processen transporterades liken upp från källarens gaskamrar med hjälp av en hissmekanism. Sammanlagt hade de nya krematorierna i Birkenau kapacitet att mörda och destruera människor varje dag. Tillsammans med den första gaskammaren i huvudlägret i Auschwitz hade dödsfabriken en utrotningskapacitet på personer i månaden. En ohygglig effektivitet kännetecknade hela processen från det att offren tog sina första steg nedför den breda trappan till avklädningsrummen i källaren. Fångar i sonderkommandot hade till uppgift att berätta för offren att de skulle duscha. I detta sena skede ville de judiska straffångarna inte skrämma sina medmänniskor. att bränna liken på bål eftersom krematoriekapaciteten var för låg Vi tog dem och kastade dem rakt in i lågorna. Och så hörde vi skrik den förste hade inte blivit skjuten utan bara fallit omkull. Morris Venezia, grekisk jude, efter mordet på tre ungerska judar som genast kastades in i krematorieugnen Det var nästan omöjligt att genomföra massbränningar i det fria. SCALA/BPK

11 ANDRA VÄRLDSKRIGET Döden var oundviklig och fångarna i sonderkommando försökte därför lugna de nyanlända med löften om att de faktiskt skulle duscha, och att de därefter skulle få varm mat. Trots ryktena och misstankarna har bemötandet troligen bidragit till att offren i stort sett alltid gick in i gaskamrarna frivilligt. Sonderkommandofångar berättar dessutom att mödrar med barn oftast var de första som gick in i gaskamrarna, kanske för att de anade vad som väntade och ville att döden skulle komma snabbt. För att stärka illusionen av att fångarna bara skulle duscha hade lägerledningen satt upp numrerade klädkrokar och skyltar i avklädningsrummen med texten Till duscharna eller Till desinfektion. Även inne i gaskamrarna fortsatte bedrägeriet. Sedan de klätt av sig gick judarna in i gaskammaren, som för att upprätthålla illusionen, var försedd med duschstrilar och vattenledningar, berättade Höss om sina gaskammare, och fortsatte: Alltihop gick lugnt till, för medlemmar ur sonderkommando lugnade dem som hade på känn vad som väntade... För säkerhets skull stannade tre fångar ur sonderkommandot och en SS-man alltid kvar i kammaren till sista sekunden, berättade Höss. När alla var döda släpade sonderkommandot ut liken och tog tillvara allt: smycken, proteser, tandguld och kvinnornas hår. Morris Venezia, en grekisk jude, minns den makabra synen av staplade lik som han tvingades klippa med något som liknade en fårsax. De låg packade som sardiner, minns han. Håret tvättades och lades att torka på krematorieugnarna. Sedan skickades det till Tyskland för att stoppas i bland annat kuddar och madrasser. Ungerns judar sändes rakt i döden År 1944 stod det klart hur kriget skulle sluta: österifrån dundrade Röda armén genom tyskarnas linjer och i väst var det bara en tidsfråga innan de allierade skulle tvinga tillbaka tyskarna mot Berlin. Ungerns regering, som stöttat Nazityskland under kriget, började vackla. Hitler beslöt att det var dags att utrota även Ungerns judar. Fram till dess hade järnvägsspåren slutat ungefär en halv kilometer från Birkenaus huvudingång. Här, på den gamla judeperrongen, hade judarna sorterats och skickats ut på marsch eller fraktats på lastbilar till gaskamrarna. För att effektivisera utrotningen förlängde tyskarna spåren så att de nu slutade mitt i Birkenau. Från den nya gallringsperrongen behövde de dödsdömda bara gå ett par hundra meter till gaskam- rarna, en överkomlig sträcka för alla som skickades till avlivning. Gaskammare och krematorier gick på högvarv under sommaren Trots det hände det att gaskamrarna var fulla när en ny fångtransport anlände. Då beordrades judarna att vänta i en skuggig björkdunge med utsikt över Birkenaus rykande, eldsprutande krematorieugnar. Av de cirka ungerska judar som anlände under sommaren 1944 skickades minst direkt till gaskammaren. Nazisterna villele rädda maskineriet I takt med att gasningarna eskalerade började uppgifter om nazisternas illdåd att sippra ut till omvärlden. Samtidigt varslade kanondånet i öster om att slutet var nära både för Tyskland och Auschwitz. För sista gången tillkallades Topf & Söhne, den här gången för att montera ned de delar i krematorierna och gaskamrarna som SS hoppades kunna återanvända i andra läger på säkert avstånd från Röda armén. Sedan all dyrbar utrustning räddats sprängde nazisterna byggnaderna i luften för att utplåna alla spår. De flesta av de kvarvarande fångarna sattes på tåg mot andra läger eller skickades ut på regelrätta dödsmarscher i den bitande kalla polska vintern. När Röda armén kom fram till lägret i Auschwitz den 27 januari 1945 fann soldaterna cirka överlevande fångar, alla i usel kondition utmärglade, smutsiga och fulla med löss. För ryssarna blev befrielsen av Auschwitz ett av deras mörkaste minnen: De varken hälsade eller log, berättade Primo Levi, en italiens sk jude, om soldaterna. De skämdes som en rättfärdig man skäms när han iakttar en annan mans illgärningar. Höss avrättades genom hängning Den 16 april 1947 hängdes Rudolf Höss utanför sin tjänstebostad. Den forne Auschwitzkommendanten klev upp på schavotten utan minsta tecken på ånger rakryggad och utan att säga Ryska soldater blev chockade när de kom allt längre in i Birkenau. De fotograferade de levande och döda för eftervärlden. SCANPIX/AKG-IMAGES Ögonvittnen n berättar BEFRIADE E ttar I en stor grupp började fångarna röra sig mot oss. De grät, omfamnade oss och kysste oss. Jag kände sorg å mänsklighetens vägnar över att dessa fascister hånat oss på detta vis. Jag och alla soldaterna ville snabbt göra slut på tyskarna

12 AUSCHWITZ MUSEUM När Röda armén ryckte in i Auschwitz befriade de 700 barn som hade levt undangömda i dödsfabriken. Många av dem är i dag bland de sista överlevande från förintelselägren. ett ord. Samma brist på ånger uppvisade Topf & Söhnes säljare Kurt Prüfer. Inför en sovjetisk utredningskommission erkände han visserligen att han bidragit till att bygga upp utrotningsanläggningen, men visade ingen ånger. Han befanns skyldig till brott mot civilbefolkningen och sovjetiska krigsfångar och dömdes till 25 års straffarbete i Sibirien där han dog Ludwig Topf tänkte inte låta sig gripas. Han begick självmord genom att ta gift den 30 maj I sitt avskedsbrev skrev han: Jag har alltid varit anständig raka motsatsen till nazist. Det vet alla. Ernst-Wolfgang Topf ställdes aldrig inför rätta. Under hela sitt liv stod han fast vid att han aldrig hade gjort någonting annat än att sälja harmlösa ugnar. Krematorierna i Auschwitz, varifrån svart tjock rök och aska vällde ut dygnet runt, finns i dag kvar som ruiner. Där järnvägsspåren slutade och tusentals judar slets ifrån sina familjer och sändes i döden med en handrörelse står ett minnesmärke. Fasorna i Auschwitz har naturligtvis förföljt de överlevande under hela livet. Den grekisk-italienske juden Shlomo Venezia, en av de få som har berättat om sina upplevelser inom sonderkommandot, blev aldrig sig själv igen: Jag har aldrig haft ett normalt liv. Jag har inte kunnat uppföra mig som en normal far för mina barn. Oavsett vad jag gör eller ser, återvänder mitt sinne ständigt till samma plats. Det är som om jag aldrig befrias från tankarna på det 'arbete' jag tvingades utföra... man kommer aldrig ifrån krematoriet. Många bilder i denna artikel har ställts till förfogande av Gedenkstätten Buchenwald und Mittelbau-Dora och visas även i den permanenta utställningen vid Topf und Söhne - minnesplatsen i Tyskland. SE MER Se autentiska bilder från när Röda armén befriade lägret: watch?v=1mav3vrvztk LÄS MER Representanter från Röda armén antecknade namn och ålder på de befriade. Yisrael Gutman & Michael Berenbaum: Anatomy of the Auschwitz Death Camp, Indiana University Press, 1998 Laurence Rees:Auschwitz: Den slutgiltiga lösningen, Prisma, 2007 Auschwitz-museets officiella webbplats: en.auschwitz.org.pl/m/ och skicka dem raka vägen till helvetet. Vasilij Gromadskij, rysk officer i 60:e armén som var med om att befria Auschwitz Vi sprang fram till dem och de gav oss kramar, småkakor och choklad. Eftersom vi varit ensamma så länge betydde en kram mer än någon kan föreställa sig. De gav oss tillbaka det människovärde vi längtade efter. Vi hungrade inte bara efter mat, vi hungrade efter mänsklig vänlighet. Eva Moses Kor, judisk fånge, 10 år vid befrielsen Där precis framför våra ögon var en fasansfull syn. En hel massa baracker, många av dem utan tak. I många av barackerna låg folk i sina kojer. De var praktiskt taget skelett täckta med hud, och med ögon som stirrade tomt framför sig. Att föra dem tillbaka till livet var ingen enkel uppgift. Aleksandr Vrotsos, fotograf och kapten i ryska armén. Vrotsos film från befrielsen av Auschwitz användes som bevis under Nürnbergprocessen Världens Historia