Maya NYTT. September 2006 COLCHAJ NAC LUUM. Nyheter från föreningen. Rapporter från Yalambojoch i Guatemala.

Transkript

1 Maya September 2006 Nyheter från föreningen NYTT COLCHAJ NAC LUUM Rapporter från Yalambojoch i Guatemala. EXOTISK FÖDA. En kokt med bröd smakade fint i kylan, tyckte Petrona Domingo Domingo, Angelina Marcos Lucas och Diego Jorge Paiz. Här utanför Coop Forum i Enköping. Foto: TORSTEN JANSSON Innehåll Drömresa för ung trio De är 16 år, hade knappast varit utanför hembyn Yalambojoch i Guatemala och hade mycket dimmiga begrepp om hur förskräckligt långt det är från Yalambojoch till Sverige. Efter en tröttsam resa via Mexico city och Paris landade de vid tiotiden på kvällen på Arlanda, där det var 13 grader kallt. Tunt klädda saknar de sina vinterkläder som kom bort i bagagehanteringen i Mexiko city. De fryser och halkar med skräckblandad förtjusning omkring i snön, och inser att de kommit till en förunderlig värld där de ska försöka överleva i sex veckor. SIDAN 6 Kvinnomorden ökar Efter kriget Flitiga elever Stöd från olika skolor Skogshuggaren Leonardo Föreningens faddermodell Mors dag i byn Fadderporträtt Nytt, stort bidrag Årsmötet Styrelsemöte i Hedared Ekonomisk rapport I redaktionen: INGEMAR FALK, TORSTEN JANSSON, ELIN PETTERSSON OCH GITH THÖGERSEN

2 Kvinnomorden ökar dramatiskt Stöd från skolor och föreningar i Sverige Två kvinnor om dagen mördas i Guatemala ett land med ungefär lika stor befolkning som Sverige. Bara ett fåtal av förövarna straffas. Är lagarna i Guatemala utformade så att de diskriminerar kvinnor? Detta debatteras nu i landet. I somras presenterade Amnesty en ny rapport om mord på kvinnor och fl ickor i Guatemala. Den visar att antalet kvinnomord ökar för fjärde året i rad. Sedan år 2001 har kvinnor mördats i Guatemala. Siffran har ökat från 163 mord år 2002 till 665 förra året. När rapporten presenterades i juli hade bara två av morden lett till att en förövare dömts i domstol. Uppskattningsvis mellan 10 och 30 procent av kvinnomorden utreds och i tre procent av fallen grips en gärningsman. Bristfälliga utredningar och uteblivna åtal i fall som rör mord på kvinnor och fl ickor i Guatemala sänder signaler om att våld mot kvinnor är tillåtet och accepterat i landet, sa företrädare för Amnesty i samband med att rapporten släpptes. I Guatemala är det inte ett brott att misshandla eller våldta en kvinna inom äktenskapet. En man har möjlighet att slippa åtal för våldtäkt om han gifter sig med offret förutsatt att hon är över tolv år gammal. SLIPPER ÅTAL FÖR VÅLDTÄKT Många av morden på kvinnor och flickor har varit extremt grova och begåtts mot mycket unga flickor. Enligt Amnesty finns det bevis för att sexuellt våld, i synnerhet våldtäkt, är vanligt i samband med morden, men att detta inte skrivs ner i myndigheternas rapporter. 2 MAYA-NYTT i Guatemala- I den allmänna debatten skuldbeläggs ofta offren. Enligt Amnesty sa Guatemalas polischef förra året att för att förhindra att kvinnor dödas är det nödvändigt att be dem att inte involvera sig i gatugäng och att undvika våld inom familjen. Men även i Guatemala höjs röster för att förändra de kvinnofientliga lagarna. I mars i år (på internationella kvinnodagen) lades ett lagförslag om att kriminalisera misshandel och våldtäkt även inom familjen, att undanröja mäns möjlighet att slippa påföljder genom att gifta sig med offren, och att skärpa ett par andra lagar i samma riktning. I en lång artikel i en av de största dagstidningarna i Guatemala Prensa Libre intervjuas flera kvinnliga advokater som pekar på en rad andra exempel på lagar som diskriminerar kvinnor. Man vänder sig bland annat mot skilsmässolagen som säger att en kvinna inte får gifta sig tidigare än 300 dagar efter en skilsmässa. För män finns inga sådana restriktioner. Enligt brottsbalken är det också bara mödrar som kan dömas för barnamord. Även morden på män ökar snabbt i Guatemala. Förra året mördades personer i Guatemala den högsta siffran sedan inbördeskriget. Det gör Guatemala till ett av Latinamerikas våldsammaste länder. ELIN PETTERSSON Sekreterare i Colchaj Nac Luum ANHØRIGA OCH VITTNEN HOTAS För familjerna till de mördade kvinnorna slutar tragedin sällan med att en gärningsman kan dömas i domstol. I stället måste de anhöriga i många fall bevisa att familjerna är respektabla och att offret aldrig varit inblandad i brottslighet för att polisen ska ta deras uppgifter på allvar. Myndigheter är snabba att klassifi cera familjemedlemmar som gängmedlemmar, prostituerade och involverade i droghandel. I december 2001 kidnappades och mördades María Isabel Franco. Efter fyra år av besök hos åklagaren gav hennes mamma Rosa Franco upp. Hon berättar för Amnesty: Assistenten som hade besökt brottsplatsen sa att min dotter blev mördad för att hon var en nolla, en prostituerad. Hon började skratta åt mig och jag började gråta. Hennes chef sa ingenting. Pappan till mördade Claudina Velásquez Paíz fi ck höra att hans dotter var en nolla. Orsak: hon hade sandaler och en ring i naveln. BLEV KIDNAPPAD Även när föräldrar och vänner blivit vittnen till brott mot kvinnor har de svårt att få polisen att reagera. I våras blev 18-åriga studenten Paola Ninet Gil Escobar kidnappad av fyra män i en bil i närheten av hennes hem i utkanten av Guatemala City. Bilen var grön, saknade nummerplåtar, hade tonade rutor och försvann sakta mot motorvägen. Grannarna blev vittnen till händelsen och föräldrarna ringde genast till polisen. Polisen meddelade dock att de inte kunde vidta några åtgärder utan fl er detaljer om händelsen. Morgonen efter hittades Claudinas döda kropp dumpad i en fl od i närheten. Hennes huvud var täck av en svart påse och hennes händer var bundna. Hon hade blivit våldtagen och strypt. 26-åriga Clara Fabiola García blev vittne till mordet på två systrar i Guatemala City i augusti 2003: 15-åriga Ana Berta och 18-åriga Elsa Mariela Loarca Hernández. Hennes vittnesmål i rätten blev huvudorsaken till att gängmedlemmen Oscar Gabriel Morales Ortiz i februari i år dömdes till 100 års fängelse för dåden. I samband med att domen utfärdades hotades Clara Fabiola. Fem månader senare sköts hon till döds i Chimaltenango tillsammans med sin 60- åriga faster. Clara Fabiola saknade vittnesskydd. Som brukligt är i Guatemala hade skyddet upphört så snart domen avlagts. ELIN PETTERSSON I maj arrangerade Skönsmons skola i Sundsvall sitt årliga sponsorlopp. Eleverna sprang in kronor. Ett fint bidrag till utbildningen i Yalambojoch. På Bergsåkers skola nära Sundsvall gjorde eleverna i högstadiet ett dagsverke, och fick ihop kronor. Pengar som är öronmärkta för inredning av ett skolkök i högstadiet i Yalambojoch. Köket ska ligga i Folkets Hus, och kommer även att användas för studiecirklar. Tillsammans med Petrona och Angelina från Yalambojoch besökte jag Sundsvall i april. Förutom besöken på olika skolor blev vi inbjudna till ett trevligt knytkalas med Sundsvalls Guatemalagrupp. Från Sundsvall åkte vi en bit norrut, till Sandö vid Ångermanälven. Petrona och Angelina, som i Kalmar fått sniffa på våren, fick återigen uppleva vintern och nu med islossning i älven. Men syftet med färden till Sandö var att träffa en klass på Räddningsgymnasiet som nästa år planerar en resa till Guatemala. BIBLIOTEK I GÅVA Längre söderut, i Ljusdal, skänkte ortens syndikalister kronor till inredning av ett barnbibliotek i Yalambojoch. Nu har vi barn- och vuxenlitteratur i samma rum och det blir trångt och stökigt. När vi på senhösten blir klara med bygget av Folkets Hus ska rummet där vi för närvarande förvarar cement och armeringsjärn fräschas upp till barnbibliotek. Från Dalarna har vi fått ett bidrag, men också ett vemodigt besked. Kulturföreningen Nahuatl har lagt ner sin verksamhet och i samband med detta beslutade medlemmarna att skänka oss kvarvarande kassan på kronor. Nahuatl var på 90-talet en mycket aktiv förening med starkt engagemang för ursprungsbefolkningar. Jag deltog i flera bildvisningar som föreningen arrangerade i Leksand och Insjön. MÅNGA OCH STORA BIDRAG Genom Globala skolans resa till Guatemala i mars har vi fått både nya medlemmar och faddrar samt ett antal bidrag. Lärarna från Påvelundsskolan i Göteborg MJUKA GÅVOR. När Globala skolans lärare och rektorer lämnade Sverige hade de med sig en mängd insamlade kramdjur. Här har de överlämnats till barnen i byns förskola, som kallas Arco Iris (Regnbågen). hade cirka kronor med sig till byn, pengar de samlat in bland kollegor. Bidraget gick till inköp av arkivskåp till skolan i Yalambojoch, samt tre CD-spelare till förskolan, sykursen och högstadieskolan. Hela gruppen hade dessutom med sig ett flertal resväskor fyllda med bland annat lego till förskolan, spel och saxar till sygruppen, samt mycket material till högstadieskolan. Flera av de skolor som deltog i Globala skolans resa har haft, eller planerar att ha aktiviteter till stöd för utbildningen i Yalambojoch. På Borgmästarehagsskolan i Nyköping fick eleverna genom dagsverken in kronor. Lärarna som reste från Nyköping till Guatemala har också berättat om sina upplevelser i andra sammanhang. Bland annat skänkte Nyköpings Druidorden 1800 kronor efter ett föredrag om Yalambojoch. Näverkvarns skola vid Bråviken arrangerade en basar, där de fick in drygt kronor. I Eskilstuna har Djurgårdsskolan haft ett dagsverke för Yalambojoch. Pengarna är öronmärkta för inredning av rum för internatelever i högstadieskolan. Tanken är att flickor från grannbyarna ska kunna plugga i Yalambojoch. Det är idag färre flickor än pojkar i skolan, men vi strävar efter en jämn fördelning. Djurgårdsskolan hann inte sammanställa resultatet före skolavslutningen. Det bidraget rapporterar vi om i nästa MayaNytt. Välkommet bidrag till förskolan Förskolan i Yalambojoch fick i bidrag för driften under hela Pengarna kommer från Ingrid och Lars Hannells stiftelse, och täcker allt från lönekostnader till välling och gas till spisen. Utslaget på de 56 barn som nu är inskrivna i förskolan Arco Iris del Cerro beräknas driftkostnaden uppgå till 128 kronor per barn och månad. Hannells stiftelse stöder utbildnings-, hälso- och utvecklingsrelaterade projekt i Centralamerika. Föreningen CNL (Colchaj Nac Luum) ansökte om bidrag från Hannells stiftelse redan 2003, men då blev det inga pengar. En ny ansökan skickades in 2005, men då hade Guatemala drabbats av allvarliga naturkatastrofer på grund av svåra oväder, så pengarna behövdes på andra håll där behoven var akuta. Men i år blev det ja, vilket betyder att vår förening kan frigöra pengar till annat. Plantskolan, som varit stängd en tid för att det saknats pengar, kanske kan öppnas igen tack vare bidraget. MAYA-NYTT 3

3 Efter kriget före freden om att äntligen komma till Yalambojoch Tidigare i år besökte 25 lärare, skolledare och politiker Yalambojoch. Besöket arrangerades av föreningen CNL:s samarbetspartner Den globala skolan. Med på resan var också författaren Stefan Strömberg som håller på att skriva en bok om Guatemala. Här är hans berättelse om resan. Inte trodde jag för arton år sedan att jag skulle stå inför samma grupp människor igen. Samma kanske är fel ord förresten, eftersom jag, efter alla år som gått, inte känner igen någon av dem till utseendet. Men jag vet att de finns där. Männen och kvinnorna, barnen, som tvingades fly från Guatemala in i Mexiko när deras liv hotades. År 1988 var allt annorlunda. Egentligen var jag på väg till Nicaragua och sandinisterna. Det var så mitt engagemang för Latinamerika inleddes. Ja, startskottet var en skiva med The Clash som hette Sandinista. En rockskiva och sedan var jag fast. Och visst kom jag till slut till Nicaragua. Men delar av hjärtat fastnade bland flyktingarna på Colchaj Nac Luum i Chiapas i södra Mexiko. Människor som jag alltså skulle möta på nytt arton år senare. BRUTALT KRIG Då pågick inbördeskriget för fullt i Guatemala. När jag tänker på det så här efteråt tror jag inte jag hade fattat riktigt hur illa det var innan jag kom dit. Guatemala var som alltid bortglömt i Sverige. Kriget passade inte riktigt in i det kalla krigets retorik. Kanske var det för hemskt, för brutalt, för svårt att förstå sig på. För det mesta av det som hände var ju egentligen inte något krig, utan rena övergrepp. Och det som hände i Guatemala hade inget med Sovjetunionen att göra, även om man försökte låtsas att det förhöll sig på det viset. Nej, det var pengarna, jorden och bananerna som var orsakerna till att CIA 1954 såg sig tvingade att störta en demokratiskt vald regering, som på allvar försökte förbättra villkoren för vanliga människor. Och det var den militärkuppen som i förlängningen ledde till människors död och till att ännu fler flydde. I Nebaj i Guatemala befann jag mig plötsligt mitt i våldet. Helikoptrar lyfte och landade. Ibland hade de fångar med sig. På nätterna hördes skottsalvor och gick man ut i mörkret kunde man ana 4 MAYA-NYTT FÖRFATTARE SKRIVER OM GUATEMALA. Stefan Strömberg med framtiden på sina axlar. eldsflammor mot himlen. Några gånger vaknade jag av att människor skrek. Kanske av smärta. Kanske av rädsla. Hur det nu än var så har jag aldrig varken förr eller senare varit så nära, så mitt i ett krig. FÖRSTA BESÖKET 1988 Det var en märklig känsla. För sedan kunde man ta bussen en natt och plötsligt var man i Antigua bland turister och språkstudenter. Där var det som om kriget inte fanns. Som om man inte brydde sig om alla som dog. Mellan 1988 och 2006 har jag besökt Guatemala många gånger, men det här är första gången jag hamnar i Yalambojoch. Det känns som att sluta en cirkel. Några år har hunnit gå sedan det blev möjligt för flyktingarna att återvända till sina hemtrakter. Nu är det dags för mig att lära känna deras ursprung. Första dagen går vi till den forna byn San Fransisco där en av krigets många massakrer ägde rum. Platsen där byn låg fram till den där hemska dagen 1982 är öde. Här och där anar man en husgrund. Fransisco, som är vår ledsagare, berättar och jag försöker förstå. Det är som att lägga ett pussel. Först flyktingarna i Mexiko, kriget i Nebaj, FN-svenskarna på hotellet i huvudstaden, alla andra människor jag mött under resorna och så nu det här. Hur kan det bli så mycket våld i ett land? Hur kan vi bry oss så lite nu efteråt? Strax efter hemkomsten från den senaste resan träffar jag författaren Monica Zak som skrivit om allt det här. Hon säger att hon fortfarande inte kan berätta om alla hemska detaljer och jag förstår henne. Men där, där byn låg, får jag höra allt. Om våldet, om övergreppen, om hänsynslösheten. Värst av allt är nog att veta att det inte var en samling förvirrade och drogpåverkade soldater som löpte amok. Nej, det var en del av en fruktansvärd taktik. RESA PÅ TIO TIMMAR 2006 befinner jag mig i Yalambojoch tillsammans med Den globala skolan (ett samarbete mellan myndigheten för skolutveckling och Sida) för att skriva om resan. Tio timmar tog det med lastbil från Huehuetenango och nu bor vi hos olika familjer i byn. Sova på en träbrits, en massa majs och bönor och duscha kallt En fin sommardag i juni hade CNL:s styrelse möte i Hedared utanför Borås. Bland annat beslutades att alla medlemmar ska inbjudas till ett framtidsseminarium i vinter. Styrelsen var nästintill fulltalig vid styrelsemötet i Hedared, och även vår koordinatör Per Bylund Andersen, som var på Sverigebesök, deltog. På dagordningen stod bland annat högstadieskolan, höstens resor till Guatemala och ett framtidsseminarium. Sedan årsmötet i våras har verksamheterna i Yalambojoch gått vidare i god takt. Per berättade bland annat att högstadieskolan har fått en mycket bra start, men att plantskolan fortfarande ligger i träda åtminstone till nästa år. NYTT STUDIEBESÖK Styrelsen diskuterade också de resor mellan Guatemala och Sverige som ska göras i med en trädgårdsslang. Det blir en chock och det ska det förstås vara. Att känna är själva meningen med Den globala resan. Bli berörd så att man kan fortsätta på hemmaplan. Engagera elever och kollegor så att de förstår att världen hänger ihop och att man själv börjar arbeta för en hållbar utveckling. Alla kan inte göra lika mycket som Per och Aura gjort sedan de kom till Mexiko för två decennier sedan. Men alla kan bidra med något. För min egen del är det en stark upplevelse att komma till Yalambojoch. Nu förstår jag lite till. Mötet med familjen jag fick bo hos kommer alltid att finnas kvar. Den 23-åriga Maria som redan har fyra barn. Hennes man Juan som varit tre år i USA och arbetat. HEMMA IGEN Några veckor efter att jag återvänt befinner jag mig i Nyköping på något som ska vara en start för kommunens internationella verksamhet. Där finns representanter för skolor som varit i Sydafrika, Indien och Guatemala. Alla är rörande överens om vikten av att möta människor på plats och komma nära. Alla vittnar om hur betydelsefullt det varit att få bo hemma hos familjerna. Nu pratar man om hur man ska arbeta höst och vinter. Ordförande Börje Rehnström, kassör Jan Angner och Maya-Nytts redaktör Torsten Jansson åker för en revisionsresa till Yalambojoch i september och kommer tillbaka tillsammans med förskollärarna Julia Paiz Pedro och Isabel Gomez Gomez, som kommer till Sverige för ett sju veckor långt studiebesök. Julia och Isabel kommer att bo hemma hos några av ledamöterna i styrelsen och bland annat praktisera på förskolor. De får sällskap tillbaka till Yalambojoch i december av Maja Jacobsson och Elin Pettersson från styrelsen. Till sist beslutades alltså om ett framtidsseminarium något som föreslogs på årsmötet i våras. På seminariet vill styrelsen höra medlemmarnas röster om vad som bör prioriteras och satsas på i byn och i föreningen. Tanken är att en långsiktig verksamhetsplan ska upprättas. Seminariet blir lördagen den 10 februari. Text: ELIN PETTERSSON Foto: TORSTEN JANSSON vidare. En del är redan i gång med uppföljningsresor, internationella dagar och insamlingar. Själv får jag fortsätta att hoppas på att titeln på min bok om Guatemala, Efter kriget Innan freden, snart ska bli inaktuell. För Guatemala behöver en verklig fred som inte bara innebär slut på striderna. Guatemala behöver också minskade klyftor i samhället, utbildning och sjukvård åt alla, slut på rasismen, minskad kriminalitet och vilket inte är minst viktigt en rättvis världshandel. Innan det blir verklighet är det inte fred i Guatemala. STEFAN STRÖMBERG Stefan Strömberg är författare och föreläsare. Han har gjort 25 resor till Latinamerika och vistats där sammanlagt drygt fyra år. Hans drivkraft är att informera om en ganska bortglömd del av världen. Han vill verka för minskade ekonomiska klyftor och ökad förståelse för andra kulturer. Han arbetar också mycket med utvecklingsfrågor. Brännpunkt Latinamerika heter det företag han startat. På företagets agenda står utgivning av böcker, föreläsningar, utvecklingsfrågor och utvärderingar med Latinamerika som bas. Målgrupperna är skolor, organisationer och företag. Företagets hemsida hittar ni på: Styrelsemöte i Västergötland FLYGANDE STYRELSE. Ulla Åmand i Hedared utanför Borås, tvåa från höger, tog den här gången emot den flygande delen av styrelsen för ett möte hemma i hennes trädgård. Från vänster Per Bylund Andersen, Jan Angner, kassör och pilot, Ulla och Elin Pettersson, sekreterare. AVSPÄNT SOMMARMÖTE. När alla punkter på dagordningen var avklarade hade Ulla Åmand också försett styrelsen med läskande dryck, kaffe och mat. MAYA-NYTT 5

4 Vinterkläderna kvar i Mexiko när de kom till kalla Norden Gubbarna kan andas ut nu tar de unga över Frio,muy frio, huttrade de medan vi hastade iväg från ankomsthallen på Arlanda till den utkylda bilen på parkeringsplatsen. De är 16 år och har tidigare bara varit utanför hembyn vid enstaka tillfällen. Nu skulle de tillbringa sex veckor i Sverige och konfronteras med snö, is, köttbullar, lingonsylt, ett obegripligt tungomål och många andra exotiska företeelser. Men de anpassade sig snabbt och lärde sig hantera både mobiltelefon och digitalkamera. Diego Jorge Paiz, Petrona Domingo Domingo och Angelina Marcos Lucas kom till Sverige torsdagen 23 mars vid tiotiden på kvällen, efter en lång flygresa från Guatemala City, via Mexico City och Paris. I sällskap hade de föreningens koordinatör i Yalambojoch, Per Bylund Andersen. Det var 13 grader kallt och ganska mycket snö, men trots detta tycktes de klara kulturkrocken bra. Alla isfläckar och höga snövallar vållade dem dock stora problem de första dagarna. FANNS KVAR PÅ FLYGPLATSEN På grund av en miss på flygbolaget blev deras vinterkläder kvar i Mexiko några dagar, så första åtgärden blev att snabbt skaffa fram värmande plagg så att de kunde gå ut och träffa några av den lilla stadens journalister dagen därpå. De tre ungdomarna kom till Sverige tack vare ett Sida-projekt för ungdomsutbyte. Våren 2005 besökte fyra ungdomar och två lärare från Lars Kaggskolan i Kalmar byn Yalambojoch för att installera elektricitet i flera hus i det kultur- och utbildningscentrum föreningen byggt SVENSK FRUKOST. Kaffet smakar annorlunda, liksom brödet. Och i fatet fanns inte en enda tortilla. 6 MAYA-NYTT under senare år. Diego, Petrona och Angelina var då med och hjälpte till med kablar, strömbrytare och annat. Som tack för hjälpen blev de inbjudna till Lars Kaggskolan. Så efter ett par dagar bar det iväg med tåg till Kalmar och nya värdfamiljer. Men innan de for blev det flera korta studiebesök i Enköping. Den högt belägna Vårfrukyrkan, det stora idrottshuset med bad, Ena Tryckservice, som tryckt MayaNytt i tio år, stadens galleria och Brödet & Fiskarna, som finansierat byns kursgård och nu även Folkets hus hann vi med innan det var dags att äta svenska frijoles (bruna bönor). Men de bönorna passade inte de guatemalanska smaklökarna. De petade tappert i sig några stycken, men ursäktade sig med att de inte var vana med så söta bönor. Sirap och frijoles kanske inte är någon bra idé. Men när det bjöds på varmkorv med bröd vid gatuköket utanför Coop Forum smackade de belåtet. I Kalmar fick de delta i flera projekt på den yrkesinriktade gymnasieskolan. De trivdes och lärde sig en hel del om undervisningen och livet på skolan och om svenskens vardag. När de efter en månad FRÄMMANDE FÅGLAR. Första dagen hos värdfamiljen i Enköping var gnistrande kall, men vacker. Här står Angelina, Petrona och Diego tillsammans med sin färdledare Per Bylund Andersen. återvände till Enköping hade tjejerna packat ner sina vävda kjolar och broderade blusar och kränkt på sig snäva jeans och polotröjor. Och så skickade de sms på sina mobiltelefoner. Digitalkameran hade de också lärt sig att hantera. ÅKTE TILL SUNDSVALL Efter en natt i Enköping for de tillsammans mer Per Bylund Andersen till ett par skolor i Sundsvall för att berätta om hembyn och föreningens projekt. Sedan bar det i väg till Stockholm och nya möten. Den 6 maj satte de sig på planet igen för att återvända till Yalambojoch och försöka smälta allt de upplevt. Text och foto: TORSTEN JANSSON Föreningens årsmöte den 23 april i Loddby utanför Norrköping var långt och välbesökt och gav gubbarna i styrelsen nytt hopp inför framtiden. Liv Sonntag, 25 år, valdes in som ny ledamot och stärkte därmed den unga falangen som dramatiskt sänkt medelåldern i styrelsen det senaste året. Jan Angner, 60, kassör, Norrköping. Civilingenjör och pilot. Aktiv i föreningen sedan 1993, då han valdes till kassör. Henry Ramark, 56, ledamot och fadderansvarig, Stavsnäs utanför Stockholm. Busschaufför. Har varit med i föreningen sedan Elin Pettersson, 25, sekreterare, Uppsala. Journalist. Började jobba som volontär i Yalambojoch i mars 2005, och sedan dess aktiv i föreningen. Liv Sonntag, 26, ledamot, Göteborg. Landskapsarkitekt. Började arbeta i föreningen sommaren 2005, då som volontär i Yalambojoch. De fyra yngre ledamöterna i styrelsen har alla jobbat som volontärer i Yalambojoch i Guatemala, och kan ganska mycket spanska. Med detta i bagaget har de goda förutsättningar att göra ett bra jobb i styrelsen. Trettio personer kom till mötet, som därmed blev det mest välbesökta årsmötet i föreningens historia. Det fem sidor långa protokollet visar också att mötet ingående diskuterade biståndsarbetet i Yalambojoch, men även föreningens arbete på hemmaplan. Den nystartade högstadieskolan, förskolan, kursgården, plantskolan, fadderverksamheten och Folkets hus var ämnen som diskuterades. Tack vare det senaste bidraget från Brödet & Fiskarna har byggandet av Folkets hus kunnat återupptas. Föreningens koordinatör Per Bylund Andersen redovisade hur det projektet nu framskrider. Han berättade också att högstadieskolan kommit i gång bra med 28 elever inskrivna. Skolan beräknas inom några år ha elever. Arbetet i den skog som började planteras för sju år sedan har gått enligt planerna. Träden är nu beskurna och skogen rensad från sly. Av de 225 hektar mark föreningen köpte 1998 är 105 hektar planterade. Enligt Per kommer skogen att ge mer virke än vad byn har behov av. Därför kan det i Torsten Jansson, 63, ledamot och redaktör för MayaNytt, Enköping. Journalist och bokhandlare. Aktiv i föreningen sedan Ulla Åmand, 55, suppleant, Hedared utanför Borås. Lantmästare och lärare. Med i föreningen sedan 1998, då hon under ett FN-uppdrag träffade Per Bylund i Guatemala. framtiden bli aktuellt med export till Mexiko. Årsmötet enades också om en plan för 2006: De kvarvarande projekten som drivs i samarbete med Forum Syd ska avslutas och avrapporteras, ett framtidsseminarium ska planeras och genomföras i början av 2007, högstadiet och förskolan ska ges möjligheter att utvecklas, bygget av Folkets hus ska drivas på så länge pengarna från Brödet & Fiskarna räcker, den plantskola som nu ligger i malpåse ska öppnas om det finns pengar. Stödundervisning och fritidsverksamhet för pojkarna i byn är också angelägna projekt att få Maja Jacobsson, 24, ledamot, Göteborg. Studerar internationella relationer och sociologi. Med i föreningen sedan 2004 då hon jobbade som volontär. Janos Szemler, 53, förtroendevald revisor, Loddby utanför Norrköping. Konstruktör inom VVS-branschen. Har varit aktiv i föreningen sedan i gång under året. Per Bylund Andersen förtsätter sitt arbete i Yalambojoch där han bott och arbetat i tio år. Text och foto: TORSTEN JANSSON Börje Rehnström, 60, ordförande, Avesta. Studie- och yrkesvägledare. Har varit med i föreningen sedan 1994, då han av en slump råkade hamna bredvid Per Bylund i planet från London till Stockholm. Mikael Hägg, 28, ledamot, Borås. Studerar till förskollärare. Har varit med i föreningen sedan Tidigare volontär i Yalambojoch. Per Bylund Andersen, 49, Yalambojoch. Föreningens koordinatör i Yalambojoch sedan Startade hjälparbetet 1982 tillsammans med sin dåvarande hustru Aura. MAYA-NYTT 7

5 Flitiga elever i högstadiet DATORN ETABLERAD I BYN. Den spanska specialläraren Colocha med en grupp elever i högstadieskolan. Nya skolan i full gång efter bara ett halvår Tio i åtta på morgonen samlas de välkammade och prydliga eleverna utanför skolans entré. Inga bråk, inget skolk, bara vetgirighet. Avståndet till den statliga låg- och mellanstadieskolans håglöshet och kaos verkar stort. På ett halvår har vi tillsammans elever, FÖRÄLDRARNA AKTIVA föräldrar, lärare och föreningarna Colchaj Ett av våra långsiktiga mål är att byn genom Nac Luum och Ixmucané lyckats skapa en skogsföreningen Awum Te ska kunna trivsam och väl fungerande högstadieskola. DÅLIGA BASKUNSKAPER ta över driften av högstadieskolan. Det är Läsåret i Guatemala börjar i januari, och Det har varit ganska enkelt att lösa alla en process som i bästa fall kan vara genomförd som vi berättade i förra MayaNytt fanns då materiella problem, men det är mycket om fem år. inga egna möbler i klassrummen. Vi hade tuffare att organisera undervisningen så att Föräldrarna har jobbat fram ordningsregler plockat ihop bord och bänkar från kursgården den blir bra och effektiv. I januari gjorde för skolan, som den spanska speciallära- och gästrummen. alla elever ett kunskapsprov. De som nu ren Colocha sedan bearbetat innan föräld- På Borgmästarehagsskolan i Nyköping börjat i sjunde klass, och alltså fått godkänt ramötet godkänt reglerna. Från början ville SÅGVERKET LEONARDO. Leonardo fick i uppdrag att såga ut har eleverna genom sitt dagsverke fått i statliga skolans sjätte klass, har i allmänhet kunskaper som motsvarar tredje eller men eftersom det ännu är ganska få elever reglar, brädor och virke till takstolarna ur de grova stockarna. några föräldrar välja en mindre kommitté, allt virke till Folkets hus. Med sin motorsåg sågar han ut både in kronor till inredningen av hög- 8 MAYA-NYTT MAYA-NYTT 9 stadiet. Vi kan också komplettera med de andra bidragen från Nyköping (se artikeln om bidrag). Snickaren Diego tillverkar nu slitstarka bord i furu. Stolar och skåp beställes från snickerier i Camojá och Chiantla som har bättre utrustning. I två av klassrummen har lärare från Globala skolans resa installerat el, men ännu fattas kabeldragning till aulan och till läraren Flor de Marias klassrum. fjärde klass. De bristerna är svåra att plugga in på ett år. Vår skoldag börjar klockan åtta och slutar fyra på eftermiddagen. Under förmiddagsrasten får eleverna en kopp välling. Det är Francisca i förskolan som sköter detta. Klockan tolv är det lunch, och alla går hem för att äta. Vi har ingen budget för skolmat. i skolan fungerar det bäst med stormöten. Kom de fram till. Alla föräldrar kan delta och i genomsnitt har skolan föräldramöte en gång i månaden. INTE ENBART HÖGSTADIESKOLA Varje år föds barn i Yalambojoch. Nästan alla börjar i den statliga skolans första klass. Men i sjätte klass brukar det bara finnas 10 elever kvar. Av dessa är en eller två flickor. Orsaken till avhoppen är många. För flickornas del tar ofta hushållsarbetet över skolarbetet. Men mobbning har också stor betydelse, därför känner föräldrarna större tillit och trygghet med den egna skolan i kulturcentret på kullen. Av den anledningen beslöt vi i höstas att även ta emot ungdomar som hoppat av statliga skolan, och som nu vill läsa in låg- och mellanstadiet. Minimiåldern är 14 år. Det är principiellt viktigt att byn kämpar för att höja nivån på statliga skolan, och att vi som utländska organisationer inte medverkar till att staten kan smita från sitt ansvar för den grundläggande utbildningen. Därför har vi sagt nej till de föräldrar som vill flytta sina barn från statliga skolans klasser till vår skola. I låg- och mellanstadiet läser eleverna in två årskurser på ett år. Vi har två grupper: ungdomar från 14 till 18 år som läser heltid med läraren Ana Perez Mateo och vuxengruppen som studerar enbart på fredagar med Flor de Maria Villatoro. I slutet av maj var det examen och det märkliga hände att de tre vuxenstuderande: Felipe, Julia och Juana, som enbart läser en Virke till Folkets Hus Drygt cypresser och tallar har byborna i Yalambojoch planterat de senaste sex åren. Men innan de växt till sig ordentligt är det ont om virke i trakten. Till takstolarna på Folkets Hus krävs långa och grova balkar. I brist på ståtliga cypresser är näst bästa virket furu. Mesta virket till takkonstruktionerna i kulturcentret har sågats ut på San Francisco-marken som vår förening lyckades köpa Uppe på sluttningarna växer de begärliga tallarna. Den oländiga terrängen i Guatemala betyder att mycket virke sågas ut på plats med hjälp av motorsåg. I mars följde några av Globala dag per vecka, fick toppbetyg, medan det var betydligt sämre med Anas ungdomselever som haft betydligt flera studietimmar under samma kurs. Två av eleverna klarade inte årskurs fem utan får gå om. Betygsskalan i Guatemala går från 0 till 100 med 60 som godkänt. Felipe som till vardags driver upp träd på plantskolan fick toppbetyget 94 i genomsnitt. Anmärkningsvärt, eftersom han bara gick fyra år i skolan i flyktinglägret Porvenir i Mexiko i slutet av åttiotalet. Juana, ledare för sykursen, och Julia, som arbetar i förskolan, fick omkring 90 i genomsnitt. Alla tre är mycket motiverade och sitter uppe med sina läxor till sent på kvällarna. skolans lärare med Leonardo som jag kontrakterat för virket till Folkets hus. Under en arbetsdag fick de hjälpa till med att vända på stockarna och förundrades över med vilken skicklighet Leonardo kunde bedöma timmerstocken. Enda kritiken från svenskarnas sida var hur Leonardo staplade det färdigsågade virket. Visserligen är terrängen oländig, men mera noggrannhet krävs för att hindra reglar och balkar att slå sig. När virket är sågat tar det ofta tid innan andra bybor kan bära ner virket. FORTBILDNING AV LÄRARE Våra tre anställda lärare Ana, Gumercinda och Flor de Maria är 20 till 22 år. I Guatemala blir man grundskollärare med endast gymnasial utbildning. Detta kombinerat med att Guatemala bara använder 3 procent av bruttonationalprodukten för utbildning (lägst i Latinamerika) medför att lärarna både kunskapsmässigt och pedagogiskt är klent rustade för sin uppgift. Utbildningsministeriet i Guatemala vill på sikt att även låg- och mellanstadielärarna ska ha genomgått en högskoleutbildning. Ministeriet har börjat med utvärderingar av de lärare som idag jobbar. Över hälften av lärarna får underkänt i matematik och i andra ämnen är det nästan lika illa. Ett halvår efter starten av högstadieskolan är det fortfarande lite för tidigt att analysera och redovisa de pedagogiska framstegen. Men till nästa nummer av MayaNytt vill Montse Noval (med smeknamnet Colocha ) skriva om lärarfortbildning och andra vedermödor. Montse är anställd av vår spanska samarbetsorganisation Asociación Ixmucané. VOLONTÄRER Från slutet av mars till juli har Annika Geisenberger från Augsburg i Bayern arbetat i högstadieskolan måndag-torsdag. Annika är socialarbetare och har hemma i Tyskland jobbat med struliga ungdomar. Att hon kom till Yalambojoch beror på en väninna, Barbara, som förra året praktiserade hos Asociación Ixmucané. Det har fungerat mycket bra med Annika i skolan, där hon jobbat med olika projekt. Ett är tema vatten, om hur vattnet smutsas ner och privatiseras och om konflikter kring vattentillgångar. På fredagarna har Annika haft ansvar för tjejernas fritidsverksamhet (sygruppen) medan Juana studerat. Det är bäst för verksamheten med volontärer som stannar i byn längre tid. Just nu har vi en katalansk matematiklärare på gång (för ett halvår). I takt med att verksamheten i Yalambojoch blir mera känd får vi också flera internationella förfrågningar. Ofta får vi säga nej, till exempel om någon vill vara volontär några veckor under sommarlovet och inte kan spanska. Det är det lokala behovet som styr hur många volontärer vi kan ta emot.