Nr Adoptioner Bistånd Fadderskap

Transkript

1 Nr Adoptioner Bistånd Fadderskap

2 Kontakter Kontoret Vårt kontor finns på Energigatan 11, Kungsbacka. Tel: Fax: Telefontid: mån, ons, fre: Tis, tor: Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry- Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Har du frågor om uppföljningsrapportering? Ring, faxa eller skicka e-post till kontoret där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar. E-post: Hemsida: Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 425 kronor på pg: eller bg: Styrelsen Eva Jonasson-Melin, ordförande, tel: Stefan Landelius, vice ordförande, tel: Gustaf Östberg, kassör, tel: Erna Lagerfors sekreterare, tel: Margareta Wilholm, styrelseledamot, tel: Elisabeth Westholm, styrelseledamot, tel: Nataliya Hulusjö, styrelseledamot, tel: Francisca Herodes styrelseledamot, tel: Agneta Starfelt suppleant, tel: Anna Söderström suppleant, tel: Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post till info@bfa.se Fadderbarnsverksamheten Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Kongo Kinshasa, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam. Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel: Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på bg: Biståndsverksamheten Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka. Biståndsverksamheten samordnas av Margareta Wilholm, tel: Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på pg: Redaktionen Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Nataliya Hulusjö Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Sofia Norström, och Anna-Karin Stahre. Grafisk formgivning: Supriya Melin Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. ISSN X. Vill ni skriva en artikel i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Vill ni annonsera i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Omslagsfotot Ung kvinna passerar de varma vattenkällorna strax utanför Uvira i Kongo Kinshasa. Fotograf: Ann-Charlotte Särnbratt. 2 Barnen Framför Allt nr

3 Eva har ordet Innehåll Debatten om internationella adoptioner har blivit allt mer negativ. Man talar om längre köer, minskat antal barn för internationell adoption, kraftig ökning av andelen barn med i förväg kända särskilda behov, ökade kostnader och mycket annat. Jag menar att man istället måste fokusera på allt positivt som finns med internationella adoptioner. Det är lätt att glömma bort om man bara ser problem. Antalet inhemska adoptioner har ökat i de flesta länder, vilket naturligtvis i grunden är oerhört positivt eftersom det speglar en utveckling mot ökat välstånd i dessa länder. Alla är dock ense om att behovet av internationella adoptioner fortfarande är stort. Många barn runt om i världen behöver en familj. Internationella adoptioner kommer att bestå men adoptionsprocessen kommer kanske att se lite annorlunda ut i framtiden och med nya länder. Eva har ordet Adoptionsnytt Barn söker föräldrar Kenya som resmål och livsäventyr Att vara redaktör för den finaste tidningen Julgransplundring i Solna Barnen framför allt gäller även i Taiwan Tillsammans är vi starkare Biståndsnytt Faddernytt Fadderbarnsverksamhet Inom BFA följer vi utvecklingen kontinuerligt. Vi deltar i nordiskt och europeiskt samarbete samt försöker uppdatera oss om vad som händer i gamla och nya adoptionsländer. Vi ser också ett behov av att informera våra medlemmar om denna utveckling på ett tydligare sätt och därför avser vi att i kommande nummer av tidningen och på hemsidan återkomma med löpande information. BFA har valt att inte ansluta sig till Facebook eller andra sociala medier. Detta är ett genomtänkt beslut. Vi har gjort en noggrann bedömning av värdet av informationsutbytet i sociala medier. Vi har också beräknat kostnaderna som är förknippade med detta. BFA har då valt att avstå och istället fortsätta att arbeta med handläggning på vårt sätt, det vill säga genom att prioritera den personliga kontakten. Viktiga principer är personlig relation med samma handläggare, tillgänglighet, trygghet, kommunikation och effektivitet. BFA som organisation har ett stort ansvar att vara kostnadseffektiv. Kostnaden för en adoption är i dag oerhört hög och adoptionskostnadsbidraget till familjerna från staten har inte höjts på tio år. BFA som organisation får ett mycket begränsat statsbidrag och det är därför familjerna som adopterar som tillsammans står för kostnaderna. Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Adoptionsverksamheten inom BFA administreras från vårt kontor i Kungsbacka där vi har 14 anställda. Styrelsen består av tio ledamöter som alla arbetar ideellt. Under styrelsen finns ett antal arbetsgrupper bland annat gruppen som handlägger adoptionsfrågor. Adoptionsgruppen består av anställda från kontoret och styrelsemedlemmar; den ansvarar för utveckling av nya adoptions länder, planering och genomförande av besök och resor, adoptionsfrågor av principiell karaktär eller särskilt komplicerade ärenden. Vi välkomnar fler medlemmar som vill engagera sig i föreningens verksamhet. Eva Jonasson-Melin, ordförande Adoptioner Bistånd Fadderskap Barnen Framför Allt nr

4 AdoptionsNytt Här kan du läsa om våra adoptionsländer. För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök Bolivia Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess kan vi inte skicka nya handlingar till landet. För nya familjer avvaktar vi avtaket. Sex barn anlände Två barn anlände Två barn anlände Medgivandekrav: 0-3 år. Bulgarien Väntetid i landet: cirka månader. Kan bli kortare vid högre medgivande och om man är öppen för barn med särskilda behov. Väntetid i Sverige: cirka 4 månader. Sex barn anlände under Ett barn har anlänt under Sex familjer har barnbesked. Medgivandekrav: 0-36 månader (högre är önskvärt och möjlighet att ta emot barn med särskilda behov). Indien Den indiska centralmyndigheten CARA lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer för nationell och internationell adoption. Sedan februari 2012 ska familjens ansökan registreras i CARA:s databas. För närvarande är databasen stängd för nya ansökningar. Det är ännu oklart om och när det kommer att vara möjligt att registrera nya ansökningar igen. Processen, där CARA bestämmer till vilket barnhem (var som helst i Indien) familjens ansökan ska skickas är relativt ny. Därför kan vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden blir. Generellt kan sägas att väntetiden kommer att bli kortare för de familjer som är öppna för äldre barn (fem år och uppåt), syskon och barn med särskilda behov, detta i jämförelse med de familjer som inte är öppna för särskilda behov, syskon och äldre. Enligt de nya riktlinjerna ska 80 % av barnen som är legalt fria för adoption, adopteras till inhemska familjer. Barn med särskilda behov, äldre och syskon är inte inkluderade i denna kvot. NRI (Non Resident Indian), OCI (Overseas Citizen of India) och PIO (Person of Indian Origin) prioriteras före de så kallade helt utländska familjerna. Dock räknas de fortfarande som internationella adoptioner. Kravet på äktenskapets längd är två år. En familj som registrerats enligt de nya riktlinjerna har hittills fått barnbesked. Kenya Väntetid i landet på barnbesked: cirka 5-6 månader. Väntetid i Sverige: ingen. Vistelse tid i Kenya: 9 månader. Tio barn anlände Två barn har anlänt hittills i år. Tolv familjer befinner sig i landet. Medgivandekrav: månader. Litauen Väntetiden i landet: cirka 12 månader. Väntetid i Sverige: cirka 6 månader. Tolv barn anlände under Två barn har hittills anlänt under Sex familjer har fått officiellt barnbesked. Två familjer är matchade med barn. Medgivandekrav: lägst 0-36 månader. Polen Väntetiden i landet: 1-2 år. Varierar beroende på hur högt medgivande familjen har och vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsmyndigheter i Polen. Väntetid i Sverige: cirka 6 månader. År 2012 anlände 14 barn, varav två syskonpar. Ett barn har anlänt Fem familjer har barnbesked. Medgivandekrav: 0-24 månader. Ryssland Väntetid i landet: cirka 1 år. Väntetid i Sverige: cirka 4 månader. Under 2012 anlände 14 barn till elva familjer. Under 2013 har ytterligare nio barn kommit hem till sina sex familjer och fyra familjer till är matchade med barn. Vi samarbetar nu med fyra regioner i Ryssland. I dessa har nio familjer sina handlingar och väntar på att bli matchade med barn. Slovakien Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt i landet. Slovakien vill ha familjer födda runt 1975 för de yngsta barnen. Lägsta medgivandeålder är 0-3 år. Väntetid i landet har varit 4-18 månader för de senaste familjerna. Äldre sökande behöver högre medgivande eller vara öppna för barn med särskilda behov. Väntetiden i Sverige: månader. Sju barn anlände Ett barn har kommit hem i år. Sri Lanka Väntetid i landet: cirka 24 månader. Väntetid i Sverige: cirka 4 år. Fyra barn har anlänt Fem familjer väntar på barnbesked. Medgivandekrav: 0-12 månader. För närvarande kan vi inte skicka nya familjers handlingar till Sri Lanka eftersom adoptionsmyndigheterna där inte tar emot nya handlingar på grund av den långa kön i landet. Vi avvaktar ny information. Taiwan Väntetiden i utlandet är cirka 1-1½ år. För tillfället startar vi endast upp familjer som kan tänka sig barn över 5 år. Under 2012 anlände 20 barn till 17 familjer. För närvarande har vi 16 barn utsedda till 13 familjer. Tre familjer befinner sig nu i landet för att hämta sina barn. Thailand Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar på grund av de långa väntetiderna i landet. Myndigheten öppnade upp igen för nya ansökningar 2012 och vi fick skicka två ansökningar. Vi får även under 2013 skicka två ansökningar. Väntetid i landet: cirka 3 år. Medgivandekrav: 0-24 månader. Tre barn anlände Tjeckien Väntetiden i Sverige är i dag drygt 12 månader. Medgivandekrav är lägst 0-24 månader, men då barnen som kommer från Tjeckien är mellan två och fyra år, önskar man ansökningar med högre medgivande. Väntetiden i utlandet är cirka 12 månader. Längre väntetid för låga medgivanden. Tolv barn till nio familjer anlände under Tre barn har anlänt 2013 och fyra familjer har barnbesked. Ungern Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar. Fyra familjer har anlänt med sina barn Barnen har varit 3-7 år. Två barn har anlänt En familj befinner sig i landet. I dagsläget finns ingen väntetid för att starta upp nya familjer. Vi söker framförallt familjer som kan tänka sig barn i åldern 5-7 år. För syskonpar behövs högre medgivandeålder. Text: kontoret 4 Barnen Framför Allt nr

5 Barn söker föräldrar Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till. Denna information är även för er som vill adoptera men inte är medlemmar hos BFA. Ni kan anmäla intresse för äldre barn och/eller barn med särskilda behov. Mer information om detta finns på Slovakien Nioårig flicka. God hälsa, något efter i sin utveckling. Flicka född oktober Kortvuxen och behandlas med tillväxthormon, misstanke om FAS-skada. Flicka född Efter i sin utveckling, allergier. Pojke född Understimulerad och med uppmärksamhetsstörningar. Två bröder, födda 2003 och Den äldre pojken är opererad för skelning. Utvecklingen för övrigt är god för båda bröderna. Slovakien godkänner även ensamstående sökande till ett flertal av dessa barn. Ryssland Pojke född Medfödda njur- och urinvägsproblem med risk att njurfunktionen kan försämras ytterligare med tiden och ett framtida behov av dialys eller njurtransplantation inte kan uteslutas. Flicka född Misstanke om FAS (fetalt alkoholsyndrom), missbildning i ytteröronen med hörselnedsättning som följd, dock verkar det vara kompenserad med hörapparat. Taiwan Pojke född Diagnostiserad med ADHD, liten till växten; i övrigt inga kända hälsoproblem. Syskonpar: pojke född 2005, flicka född Inga kända hälsoproblem. Flicka född Prematur, ögonprotes ena ögat, utvecklingsförsening; i övrigt inga kända hälsoproblem. Pojke född Inga kända hälsoproblem, uppväxt i fosterfamilj. Pojke född Inga kända hälsoproblem, med god utveckling. Pojke född december Med utvecklings - försening samt hörselnedsättning. Tuff social bakgrund. God utveckling sedan dess han placerades i fosterfamilj. Syskonpar: flickor födda 2003 och Flicka född augusti 2003 diagnostiserad med amblyopi (en sort synnedsättning) som behandlas, och viss födoämnesallergi; i övrigt god hälsa. Flicka född januari 2005, god hälsa och utveckling. Pojke född Inga kända hälsoproblem. Kontakta Lina eller Katarina för mer information. Text: kontoret OBS! Tom plats Barnen Framför Allt nr

6 Ett av de fem klassrummen, där Kristine undervisar 6-7 åringar för fullt. Foto: Reine och Jessica Camsel. Kenya som resmål och livsäventyr Tiden går fort och vi har nu varit i Kenya och främst i Nairobi sedan början av augusti Att ta beslutet att adoptera hade vi gjort för länge sedan, men att bo i ett annat land i nästan ett helt år var något helt annat. Hur skulle vi lösa allt det praktiska hemma med arbete, boende, bil, etc.? Hur skulle vi kunna vara borta ifrån nära och kära under så lång tid? Hur skulle vi ens kunna bo i Nairobi som vi hört så mycket negativt om? Frågorna var många och att ta detta sista beslut kändes allt annat än självklart och väldigt långt borta. Text: Reine och Jessica Camsel Vi började få upp ögonen för Kenya samt också se denna nation dyka upp lite varstans i media: allt från den lokala tidningen till tv-nyheterna. Helt plötsligt kom också ett reportage i Göteborgs Posten om en familj som precis kommit hem därifrån med sin adopterade son. Linda och Mathias Mjölner hade låtit sig intervjuas och berättade glatt om alla sina nya livserfarenheter. Några veckor senare hade vi besökt dem hemma i Lerum och samtidigt också bestämt oss för att Kenya verkligen skulle bli vårt nästa resmål och äventyr i livet. Vad gör två vuxna lediga från sina arbeten av all sin tid? Vår biologiska dotter Lova, som är fyra, skulle äntligen få ett syskon. Barnbeskedet slog ner som en bomb, och William blev i och med den dagen den självklara lillebrodern. Nya frågor började dock poppa upp, främst angående vad vi skulle göra av all vår lediga tid tillsammans i Kenya förutom att ta hand om vår nya och fjärde familjemedlem. Att bara få vara tillsammans alla fyra skulle självklart vara den allra största vinsten, men sen då? Vi satte oss ner och funderade igenom vad vi verkligen ville göra med detta magiska år. De första tankarna som dök upp var att bara få uppleva Kenya, få tid till att börja träna igen, laga mat tillsammans, läsa böcker, gå igenom en massa ogjorda saker hemifrån och sist men inte minst hjälpa till lokalt där det som mest behövdes. Att vi skulle bli en viktig del för hundratals barn i slumområdet Kibera kunde vi då inte ens drömma om. Startskottet för vårt engagemang Väl i Nairobi träffade vi den svenska adoptivfamiljen David och Emma Carlsson, vilka engagerat sig i en liten skola kallad Oloo s Children Centre. Skolan ligger i slumområdet Kibera, bara några kilometer från vårt boende (Gemina Court). Efter mycket om och men hade familjen Carlsson med hjälp av insamling från familjer och vänner i Sverige lyckats köpa loss grannskjulet till skolan. Äntligen skulle 160 barn få ytterligare ett skjul att undervisas i. Lyckan var total och invigningen av den nya gulmålade skolbyggnaden, innehållandes de två gamla 6 Barnen Framför Allt nr

7 Två exempel på vad bidragen kan ge Skolmat: 1 dag, 160 barn (frukost & lunch*) Ris 3 kg Bönor 2 kg Olja 1/3 l Socker 2/3 kg Mjöl 3 kg Salt Grillkol Totalt 73 kr * Mjölk ingår ej i budgeten, men behövs också. Skolmaterial: 1 månad, 160** barn Linjal 4 st Suddgummi 160 st Rakblad/pennvässare 160 st Blyertspenna 160 st Övningsbok 1 97 st Övningsbok 2 63 st Bläckpenna 160 st Sax 4 st Totalt 480 kr ** Vid årsskiftet 2013 utökades antalet barn till 200, men den budgeten har ännu inte kommit ut. skjulen, firades med pompa och ståt. Detta blev startskottet för vårt engagemang och kommande arbete med alla dessa underbara barn, lärare och övrig hjälppersonal. Judith Oloo eldsjäl och vardagshjälte i Kibera Judith Oloo är uppvuxen och bor i den fattigaste delen av Kibera. Hon hade precis gått färdigt sin utbildning som lärare när hon kände att något måste göras. Fler och fler barn blev under valet 2008 helt föräldralösa. Judith hade börjat undervisa en mindre grupp på 30 barn, men gruppen växte snabbt till hela 160 barn. Judith undervisade i skift, med start kl För att få ihop till främst skolmaterial arbetade Judith extra på kvällar och helger genom att städa och tvätta i fyra finare villor en bra bit utanför Kibera. I takt med att barnaskaran ökade, kom också fler lärare som erbjöd sig att hjälpa till. Lärarna är i dag åtta till antalet och arbetar helt utan ersättning. Frivilliga kokerskor och nattvakter hjälper också till, även de utan att få betalt. Efter skoldagens slut går de inte direkt hem till sina familjer utan tvingas leta efter eller gå till andra arbeten för att tjäna ihop en liten slant. Vad gäller lärarna är målet att de ska tjäna cirka 650 kr/månad, men pengarna som man får in räcker inte till mer än skolmaterial, el och andra måsten. Det som blir över går sedan oavkortat till mat för barnen. Egentligen är skolan öppen måndag till fredag, men då många av barnen inte får någon mat hemma håller Judith även helgöppet för att i alla fall kunna mätta några magar. Judith försöker även parallellt starta ett matprogram för att förse alla barnen med behövliga mål mat. Det är inte så lätt att försöka undervisa någon som inte ätit på flera dagar; koncentrationen finns liksom inte, säger Judith. Tanken är att barnen ska få frukost (gröt) och lunch (ris, bönor och mjölk). Judith befinner sig på det lilla kontoret, vilket också används till lärarrum och besöksrum. Foto: Reine och Jessica Camsel. Barnen Framför Allt nr

8 Kibera Afrikas största slumområde Kibera tros ha över 1 miljon invånare, men är endast ett av cirka 50 slumområden i Nairobi. Ytan uppgår till minst 2,5 kvadratkilometer och består av tio olika interna byar, samt är uppbyggd längs järnvägsspåret in mot Nairobi City. Järnvägen delar Kibera i två områden, där den nedersta delen utgör den fattigare och kallas Chocolate City på grund av alla de rostbruna taken. Fattigdom och sjukdom i Kibera är ett faktum. Cirka 95 % av befolkningen tros leva under gränsen för fattigdom (en US-dollar/dag). En genomsnittlig familj består av sju personer och bor i ett enda rum. Månadshyran för ett rum uppbyggt av stenmur den bästa standarden i Kibera är 1000 KSH eller cirka 75 kronor. Statistiskt sett finns det en toalett på cirka 500 invånare, men i verkligheten är det många som inte har tillgång till någon toalett alls och inte heller till rent vatten. Hiv/aids är också ett stort problem bland de fattiga i slummen och så många som % av invånarna uppskattas vara Hiv-smittade. Många av barnen får som sagt ingen mat när de slutat skolan, så Judiths nästa projekt och önskan är att kunna erbjuda även middag. Första besöket på Oloo s Children Centre När vi för första gången kom in i den gulmålade byggnaden insåg vi hur små klassrummen faktiskt är. Man har klämt in ett antal små träbänkar och fyllt väggarna med diverse utbildningsmaterial. De tillhörande toaletterna utgörs av små hål i marken. Många av barnen är oönskade hemma hos sina släktingar, då de inte har några föräldrar kvar i livet och de lever under ständigt svåra förhållanden. Skolan är förmodligen barnens sista chans i livet. Judith fortsatte att visa oss runt och vi blev förundrade, imponerade och otroligt inspirerade av hennes engagemang. Man får sig ännu några tankeställare och en stor klump i magen när man ser allt med egna ögon. David tipsade oss inför trippen om att inte köpa med så mycket saker till barnen (till exempel Lova delar ut kex till barnen, som ett litet tack för att hon fick hälsa på. Foto: Reine och Jessica Camsel. Lunchen är slut och barnen passar på att leka på gatan utanför skolan. Foto: Rei 8 Barnen Framför Allt nr

9 ne och Jessica Camsel. Barnen Framför Allt nr

10 Inne i skolans kök förbereder Rose frukostgröten till alla barn. Foto: Reine och Jessica Camsel. pennor och papper), utan att istället lämna ett litet bidrag då Judith förmodligen kunde köpa loss dubbelt så många pennor som om vi skulle kunna lyckas med. Lite kex blev dock inhandlat och innan vi hann lämna första klassrummet fick vår dotter Lova blygt och försynt dela ut dessa för barnen dyrgripar: ett kex vardera. Snart hade vi varit inne i alla de fem klassrummen och också fått varsin välkomstsång sjungen för oss. Tänk om man vetat om allt detta när man själv gick i skolan. Adoptivfamiljer med olika nationaliteter Här nere i Nairobi är vi relativt många adoptivfamiljer, mest svenskar men även från andra länder som Danmark, Finland, Italien och Holland. Man delar vardag och erfarenheter med varandra och får därigenom många bra tips och idéer. Nu är besöken fler och fler Vi har nu tagit över det skolarbete som familjen Carlsson påbörjade, då de åkt hem till Sverige igen. Alla insatta medel går 100 % oavkortat till skolan och barnen. Vi tar ut insatta medel och lämnar dem över direkt till Judith, så här garanteras noll mellanhänder. Kanske kan vår gemensamma insats göra så att barnen får lite mer mat i magen och på så sätt lär sig lite mer, och att Judith även kan uppfylla sina så behövliga drömmar. Utöver pengar till mat har våra insamlade medel också bidragit till nytätade väggar via cement och plast, nymålade dörrar, renoverade griffeltavlor, nya möbler i form av ett bord och en hylla, etc. Vi har valt att låta Judith äska pengar i omgångar och förklara sina mest akuta behov för att inte bara lämna över alla våra besparingar på en gång. Ju mer man lär känna Judith desto större eldsjäl förstår man att hon verkligen är. Hon är helt fantastisk och har så många tankar och mycket omtänksamhet till alla dessa barn. Vid frågor, funderingar, idéer eller vill hjälpa till med ett bidrag: Jessica Camsel på info@camsel.se Mer info om skolan: där Reine och Jessica bloggar om sin Kenyavistelse samt sina möten med Judith och hennes skola. 10 Barnen Framför Allt nr

11 Att vara redaktör för den finaste tidningen Text: Nataliya Hulusjö Hösten 2012 Dagarna har börjat gå mot mörker. Min familj hoppas att inskolningen av en fyra och ett halvt år gammal pojke kommer att fungera smärtfritt, för alla. Jag hör att min adoptionsorganisation behöver en ny redaktör för medlemstidningen och får direkt lust att anmäla intresse men bromsar mig själv: jag måste ju först fundera, räkna om jag hinner med tanke på allt annat, fråga kanske min man vad han tycker... Jag bestämmer mig för att sova på saken men när jag vaknar är jag lika ivrig som kvällen innan som om jag hade feber; ivrig att ringa det här samtalet och få höra ett ja. Några timmar senare är det klart: jag tar över efter Supriya i början av land vars språk jag hade talat som barn. Lyckan kunde inte vara större. Drömmen om min familj var fullbordad. Men nu vill jag tacka för möjligheten att efter Supriya kunna utveckla den finaste av alla tidningar samt önska alla er, läsare, lycka och välgång. Jag har varit redaktör för flera tidningar men den här tidningen är inte som de andra. Den är den finaste tidningen av alla. För att den ägnar sig åt viljan att göra världen bättre. För att den fokuserar på strävan att skapa leenden. För att den ges av organisationen som bidrog till ett av de viktigaste miraklen i mitt liv min son. Vägen till min egen lycka Den 1 november 2011 landade jag, min man och min son på Arlanda. Den tredje och sista resan till Arkhangelsk var slut. Vi var den första familjen som via BFA-A adopterade från Ryssland. Vi hade fått det bästa barnet vi kunde få, från ett Julgransplundring i Solna Text: Marie Tengmark och Lena Egeryd Dahlin Familjen Hulusjö på sin första solsemester. Foto: Nataliya Hulusjö. Årets julgransplundring ägde som vanligt rum på Råsunda skola. Det var många som kom och dansade ut julen. Det serverades smörgås och kallskuret, varm korv och bröd, saffransbullar, kakor, godis och ännu mera godis. Vi åt och fikade och hade trevligt. Det fanns även pyssel för barnen. Granen var vackert klädd med skumtomtar, godispåsar och polkagriskäppar. Annette och Oskar Hultåker spelade och sjöng och fick oss alla att dansa och hoppa kring granen. Vi stampade och klappade ut julen med raketen. När långdansen runt hela matsalen var avklarad så fick alla barn plundra granen. I år gick det vilt till och hela granen åkte i backen. Efter dansen var det fiskdamm och alla barnen fick napp! Lotteriet gick fint och det var många glada vinnare. I år var det sista gången som vi, Lena och Marie, anordnade julfest/ julgransplundring tillsammans. Barnen är stora och vill inte vara med längre. Vi hoppas att det finns några i Stockholmsområdet som vill ta över och föra traditionen vidare. Det har varit enormt trevligt både att ha julfest och att lära känna alla trevliga och fantastiska familjer. Hör av er till BFA-A:s kansli om ni känner att det här är något för er. Slutligen, ett stort och varmt TACK till alla er som hjälpt till under åren och ett stort TACK till alla er som varit med och gjort våra julfester och plundringar så trevliga. Foto: Roger Schröder. Barnen Framför Allt nr

12 Barnen framför allt g Bland de viktigaste drivkrafterna i BFA-A:s arbete med adoptioner är strävan att bygga en ömsesidig förståelse med våra internationella samarbetsorganisationer. Vi tror att detta kommer att underlätta för oss i framtiden, men också i våra nuvarande relationer med er, familjer. Att besöka våra adoptionsländer underlättar när vi ska svara på era frågor under handläggningen och inte minst inför den stundande resan för att hämta era barn. Text: Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson I höstas reste vi, Katarina Nilsson och Lina Vikterlöf, till Taiwan för att besöka BFA-A:s två samarbetsorganisationer i landet: Chung Yi Social Welfare Foundation och Child Welfare League Foundation (CWLF). Vi ville framförallt lära oss om hur organisationerna arbetar för att öka förståelsen för varandra, men även diskutera hur det gemensamma samarbetet skulle bli ännu bättre. Taipei, som är huvudstad i Taiwan, är en stor och folktät stad. Vi slogs snabbt av hur rent det var på gatorna samt vilka artiga, vänliga och ärliga människor som fanns där. Gatubrottsligheten är låg och det var lätt att känna sig bekväm och säker. Alla talar inte engelska, men vi upplevde att det för det mesta fanns någon i närheten som kunde lite av språket. Det var okomplicerat och billigt att ta sig fram med den lokala tunnelbanan. Lika prisvärt var det att ta taxi, även om taxichaufförerna sällan kunde engelska. Med fokus på barnens välmående och genomtänkta dagliga rutiner Chung Yi Social Welfare Foundation arbetar med nationella och internationella adoptioner. De driver ett eget barnhem som vi fick besöka. Barnen där är indelade i tre åldersgrupper (0-3 år, 3-6 år, och 6-12 år) och bor på olika avdelningar. Personalen gav oss en rundvisning och vi fick chans att se hur barnen bodde. Lokalerna var rena och fina samt anpassade efter barnens åldrar med till exempel låga tvättställ och små toalettstolar i badrummet. Man hade utvecklat ett speciellt system av personal för att försöka få samma personer att ansvara för samma barn och därför minimera antalet vuxna runt barnen, i synnerhet runt de minsta. Man hade också ett system av volontärer som kom på bestämda tider (till exempel lördag förmiddag) så att det alltid skulle finnas gott om vuxna och på så sätt skulle ges möjlighet att göra lite mer än det allra nödvändigaste med barnen. Vårt intryck är att man lade stor Chung Yis barnhem. Foto: Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson. 12 Barnen Framför Allt nr

13 äller även i Taiwan Samspelsrum/lekrum på CWLF:s huvudkontor i Taipei. Foto: Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson. vikt vid barnens välmående och att man hade genomtänkta dagliga rutiner. Chung Yi Social Welfare Foundation driver även ett tonårsboende som vi också besökte. Här satsade man mer på att lära ungdomarna att bli självständiga, träna dem på att klara av ett eget boende och hitta sysselsättning; detta eftersom det är svårt att hitta adoptivfamiljer till dessa ungdomar. Vi fick veta att det sammanlagt bor cirka 70 barn och ungdomar på dessa barnhem, varav cirka 15 på Chung Yi Social Welfare Foundations tonårsboende. Viktigt med bra kvalitet CWLF är den organisation som förmedlar flest nationella adoptioner i Taiwan. Vad gäller internationell adoption är de relativt små. Organisationen är landsomfattande och driver en mängd olika projekt för att stötta utsatta barn och ungdomar i Taiwan. De barn som CWLF förmedlar för adoption bor nästan uteslutande i fosterfamiljer runt om i landet. Vi fick tillfälle att besöka en av CWLF:s kontrakterade fosterfamiljer i Taipei. Där bodde just då två barn som var placerade i avvaktan på adoption. Det ena barnet var bara sex månader, medan det andra var 1½ år. Båda barnen hade varit där i några månader, men familjen hade även egna barn. Meningen är att tiden i fosterfamiljen ska präglas av omsorg och ge möjlighet för barnet att knyta an till en eller två vuxna. Det ska vara vanliga familjer, men det krävs att dessa är utredda och godkända som lämpliga. Alla fosterfamiljer går en kurs hos CWLF som handlar om CWLF som organisation men även om barns behov, etc. Erfarenhet av egna barn eller professionell utbildning med inriktning på barn (till exempel pedagogisk) är ett måste. I den här familjen var båda föräldrarna dessutom legitimerade babysitters. Enligt lag får det placeras fyra barn i en och samma familj samtidigt, men CWLF placerar aldrig fler än tre. En familj får tacka nej till barn om de tycker att det för tillfället räcker med de barn de redan har. Det är viktigt med bra kvalitet, menar CWLF. Fosterfamiljen får ersättning per barn och dygn motsvarande cirka 200 kronor. Dessutom kan den få hjälp med till exempel blöjor och mjölkpulver. Många av dem vill gärna fortsätta sina kontakter med barnet och adoptivfamiljen även efter att barnet har flyttat. De är till och med delaktiga i barnets förberedelse inför adoptionen. Hur mycket kontakt de sedan får är det dock upp till adoptivfamiljen att bestämma. Barnen Framför Allt nr

14 Katarina, Lina och Chung Yis vice director Rita framför National Palace Museum. Foto: Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson. Barn med rätt till sin historia Barnen som förmedlas för adoption i Taiwan är ofta födda av unga och socialt utsatta mödrar. Runt modern finns kanske inget fungerande socialt nätverk, och det är svårt att i Taiwan klara sig som ensamstående mamma. Ibland blir därför valet att adoptera bort barnet det enda tänkbara. Socialarbetare utreder alltid det biologiska nätverket runt barnet i första hand, och därefter letar de efter adoptivfamilj inom landet. Sedan juni 2012 är det lag på att möjligheterna för adoption inom landet ska utreddas innan barnet förmedlas för internationell adoption. De taiwanesiska familjerna är vanligtvis främst intresserade av att adoptera ett så litet och friskt barn som möjligt. De barn som blir aktuella för internationell adoption är därför oftast lite äldre, kanske med någon medicinsk diagnos och/eller tuff social bakgrund som till exempel kriminalitet, prostitution, drogmissbruk eller psykisk sjukdom hos föräldern. Det kan också vara svårt att hitta inhemska familjer till syskongrupper, så dessa barn förmedlas ofta internationellt. När man adopterar barn från Taiwan får man för det mesta veta ganska mycket om barnets bakgrund. Inte sällan finns också möjligheten att träffa den biologiska föräldern när man hämtar barnet och/eller chans till kontakt i framtiden om sådan skulle önskas. I Taiwan är man noga med att barnen ska ha rätt till sin historia, vilket tydligt visar sig i all den information som levereras i samband med ett barnbesked. Besök på Chung Yi: från vänster, vicedirektör Rita Chuang, direktör Debby Kao, Katarina, Lina och tidigare koordinatorn Sharon. Foto: Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson. Sammanfattningsvis vill vi säga att vi hade en fin och givande vistelse i Taiwan. Starkast intryck på oss gjorde alla vänliga människor och det stora engagemang som fanns för barnen hos våra samarbetspartners. Barnen framför allt verkar gälla även där! 14 Barnen Framför Allt nr

15 Barnen Framför All t 5,64% Varsågod, extra förmånlig ränta för dig Som medlem i Barnen Framför Allt kan du låna från upp till kronor till en rörlig ränta på 5,64 procent. Ingen säkerhet behövs och inga avgifter finns. Du kan när som helst lösa lånet utan extra kostnad. Om den rörliga årsräntan är 5,64 procent, blir den effektiva räntan 5,79 procent för ett annuitetslån på kronor upplagt på 5 år. Det totala beloppet att betala, under förutsättning att räntan är oförändrad, blir kronor och din månadskostnad blir kronor. Årsränta per Gör så här för att ansöka om medlemslån Ring 0771-MEDLEM ( ) om du vill ha ett lånebesked direkt. Logga in på Internetkontoret (om du redan är SEB-kund). Besök seb.se/medlemslan. Kom in på närmaste kontor du får besked och hjälp medan du väntar. Kom ihåg att berätta att du är medlem i Barnen Framför Allt. Läs mer på seb.se/medlemslan Barnen Framför Allt nr

16 Tillsammans är vi starkare Sedan starten 2008 har BFA-A förmedlat över trettio adoptioner från Kenya. Intresset har vuxit och vi har nu även familjer som återkommer för att genomföra sin andra adoption därifrån. Våra samarbetspartner Kenyan Children s Home (KCH) och barnhemmet Tomas Barnardos House (TBH) har också fått fler samarbetsländer. Text: Ann-Charlotte Särnbratt Träff på Gemina med BFA-A:s familjer. Foto: Margareta Wilholm. I januari 2013 åkte BFA-A tillsammans med AC, BV och FFIA till Kenya. Syftet med resan var att följa upp det kenyanska besöket som vi under augusti 2012 hade haft i Sverige, men också att uppdatera oss om utvecklingen i landet angående vad som fungerar bra och mindre bra under adoptionsprocessen. Det var första gången som vi, fyra organisationer, gjorde en gemensam resa till Kenya och slutsatsen är att sådana besök är mycket positiva. Många av frågeställningarna kräver ett långsiktigt samarbete och det blir effektivare om vi har en enad front. Vi kan inte förändra processen över en dag, men vi kan däremot tillsammans påverka långsiktigt eftersom fyra organisationer är starkare än en. Kenyansk oro över svenskarnas boendesituation Children s department i Kenya som motsvarar familjeenheten inom en svensk kommun har uttryckt en oro över den stora koncentrationen av vita familjer med kenyanska barn i vissa bostadsområden. Till följd av detta är de kenyanska adoptionsorganisationerna KCH och LAN (Little Angels Network som AC, BV och FFIA samarbetar med) måna om att sprida ut de kommande familjerna för att undvika problem för dem. Förutom bostadsområden i Nairobi kan familjer också välja att bo i Mombasa. I väntan på valet 2013 med minnen från 2007 När artikeln skrevs var årets val inte helt avslutat. Det har föranlett många diskussioner samt en del oro och funderingar bland familjerna som är i landet för att adoptera. Detta mot bakgrund på vad som hände efter förra valet som ägde rum 2007 då fler misstankar om valfusk fanns och flera hundratals dödades. Vi besökte den svenska ambassaden för att diskutera hur säkerhetsläget såg ut och vilken beredskap som fanns för svenskar i Kenya under valet. Personalen gav oss bakgrundsinformation om valet 2007 och vad som hänt sedan dess. De informerade oss också om hur de upplever processen med våra familjer som kommer och söker pass till sina barn. Vi, de fyra organisationerna, ordnade en gemensam träff på svenska skolan för att tillsammans möta familjerna som var på plats och ge dem en samlad information om läget i landet. BFA-A hade tidigare i veckan besökt både KCH samt familjer som bodde i bostadsområdet Gemina. Det betyder otroligt mycket att få träffas samt se och höra vad familjerna har för erfarenheter och utmaningar att dela med sig av. Det är också viktigt att framföra informationen vi får till KCH. På familjeträffen i svenska skolan var även Ulla Odin Krusberg från ambassaden med. Hon hade med sig information om krisberedskap och svarade på frågor. Enligt ambassaden förelåg det ingen risk för evakuering inför valet 2013 och personalen planerade att stanna i Nairobi. Många utlänningar, inklusive svenskar i Kenya, tänkte också vara kvar. Den svenska ambassaden underströk också att det är viktigt att se till att alla våra svenska adoptivfamiljer är anmälda på svensklistan för att kunna ta emot både e-post och sms. I Kenya kan man inte alltid lita på tillgång till elektrisk ström; därför är det bra att familjerna finns med på båda informationsvägarna. När vi var i Kenya kunde vi se en förväntan bland såväl kenyaner som utlänningar om att valet skulle gå lugnt till; 16 Barnen Framför Allt nr

17 aktuella kandidater ville ha ett fredligt val och uppmanade till lugn. Dock rekommenderades familjerna i landet att röra sig ute så lite som möjligt för att undvika att råka hamna på fel plats vid fel tillfälle. Familjerna skulle också se till att bunkra upp med olika förnödenheter så att de skulle klara sig ett par veckor. Besök hos National Adoption Committee Vi träffade också Judy Ndung u som är sekreterare för National Adoption Committee (NAC) myndigheten som godkänner våra familjer att adoptera i Kenya samt två socialarbetare från Children s Department och diskuterade flera viktiga punkter. Vi har bland annat fått information från hemkomna familjer att de vid ett flertal tillfällen fått sina namn felstavade vid ansökan om Haagkonventionsintyget. Detta är mycket olyckligt då det medför ytterligare fördröjning av vistelsetiden i Kenya. Även vid detta besök togs familjernas boendesituation upp och de frågor som brukar dyka upp i samband med detta. NAC kommenterade att adoptivfamiljer från andra nationer bor mer utspritt. När familjerna bor tillsammans upplevs det som att de isolerar sig, vilket ger en vi-och-dem-känsla med misstänksamhet till följd. Judy tog också upp de sociala rapporterna: både de som skrivs efter adoptionen och de som skrivs av socialarbetarna under adoptionsprocessen. Hon önskade att familjerna vågade vara ärliga och ge en korrekt beskrivning av sin relation med barnet, det vill säga berätta om såväl framgångar som motgångar. Då de svenska familjerna har mycket kontakt med varandra tenderar alla rapporter att se likadana ut, vilket enligt den kenyanska myndigheten är anmärkningsvärt. Samtidigt är vi på organisationerna medvetna om att familjerna befinner sig i både en psykisk och ekonomisk påfrestande situation samt att alla vill göra ett så sanningsenligt och så gott intryck de bara kan. Domstolarna förväntades fungera som vanligt. NAC menade att familjerna som befanns sig i landet för att adoptera inte utgjorde någon måltavla för demonstranter eller missnöjda valdeltagare och det därför inte fanns någon anledning till oro från familjernas sida. Advokater och domstol Det diskuterades även problemet med att familjernas vistelsetid i Kenya kan påverkas av vilka advokater organisationen samarbetar med eller vilken domare familjen tilldelas. Både advokaterna och domarna har olika arbetssätt, men en positiv förändring är dokumentet Rules of good practice, som förhoppningsvis snart tas i bruk. Det beskriver hur lång tid varje moment får ta under adoptionsprocessens juridiska gång. Om tiden överskrids och ärendet utan anledning drar ut på tiden kan advokaterna klaga i domstolen och på så vis utöva påtryckning, vilket på sikt gynnar de internationella adoptionerna. BFA-A:s familjers vistelsetid har varierat mellan fem till tolv månader genom åren. Vi säger fortfarande att genomsnittstiden är nio månader och ber familjerna att både mentalt och ekonomiskt förbereda sig för en lång vistelse. Barnen Framför Allt nr

18 BiståndsNytt BFA-bistånd satsar på utvecklingsprojekt där hållbar utveckling, utbildning, integration och hälsa är några av ledorden. Hos Suswa Maasai Girls En berättelse om den traditions - enliga visiten hos massajflickorna i Suswa Maasai Girls i Kenya som bland annat sponsras av BFAbistånd. Text: Margareta Wilholm Text & foto Margareta Wilholm Vilt levande giraffer ser man inte ofta. Foto: Margareta Wilholm. Från höglandet ner i Rift Valley Att lämna höglandet och börja klättringen ner i dalen ger en hisnande känsla. Det är högt! Det är stort! Det är oändligt vackert! Vägen löper längs bergssidan som stupar brant ner bara några meter vid sidan av vägen. Man får respekt för chaufförens skicklighet. Längst den allra vackraste delen är ett staket anlagt och utsiktsplatser ordnade; här kommer det massor av turister och naturligtvis ligger här också rader av små skjul där man säljer hantverk till besökarna. Nere i Rift Valley, där vägarna löper samman, ligger en liten stad. Hotellet är jättestort men allt annat är smått. Det finns gott om butiker och vi köper godis till flickorna. En åsnekärra kommer nerför backen i god fart. I kärran finns en stor tunna full med vatten. Den lilla staden har vattenbrist. Åsnekärrorna går hela tiden. Giraffer i sikte! Chauffören är observant. Fjorton giraffer ute på slätten! Han kör så nära han kan, off-road, och skrämmer ett gäng gaseller, springbockar, som flyger iväg i långa skutt. Girafferna fortsätter att beta, några av dem rör sig makligt. En stor giraff håller vakt, kommer närmare bilen och visar tydligt att han har koll. Hans försvar är ändå att springa och det är väl tecknet för flocken, kan jag tro. Nu bedömer han att faran inte är så stor. Han springer bara en liten bit och kommer sedan närmare igen. Vi står länge och tittar, njuter av synen och jag fotograferar. En sekreterarfågel spatserar viktigt förbi på lite avstånd. Rift Valley sjuder av liv. Suswa Maasai Girl Centre BFA-bistånd besöker skolan och internatet i Suswa varje gång föreningen är i Nairobi. Det är alltid en stor händelse i programmet. Antalet flickor ökar stadigt och nu bor här 150 tjejer. Skolan blir större och anläggningen förbättras. Fler hus byggs på området, fler träd planteras och grönsaksland anläggs. Föräldralösa flickor skyddas mot omskärelse och tidigt äktenskap Traditionellt blir en massajflicka omskuren när hon är mellan åtta och elva år. Därefter är hon färdig för giftermål med en betydligt äldre man. De flesta av flickorna i Suswa Maasai Girl Centre saknar en eller båda föräldrarna. Det brukliga är att sådana flickor tas om hand av släktingar som säljer dem som brudar så snart detta är möjligt. Flickorna som bor i centret kommer lyckligtvis att slippa både omskärelse och giftermål. Starka och säkra flickor Suswaflickorna är framgångsrika. De har bättre betyg än eleverna i allmänhet och är medvetna om att de själva skapar sin framtid. De kan uppträda, tala, sjunga, dansa. De är säkra på sin förmåga och trygga i sig själva. BFA-bistånd sponsrar tolv av flickorna. Dessa unga damer befinner sig i Secondary Boarding Schools i olika delar av Kenya. Två av tjejerna har fått ett fint stipendium som endast delas ut till ett fåtal elever i landet. Tyvärr fick vi inte tillfälle att träffa våra flickor under resan i januari, men det får ordnas till nästa resa. Inte bara skola Suswa Maasai Girl Centre sponsras av Balcraig Foundation, vilken tog över Thomas Barnardo House som är BFA-bistånds 18 Barnen Framför Allt nr

19 Massajflickorna är framgångsrika! Foto: Margareta Wilholm. i Kenya samarbetarpartner. Sponsorerna förutsätter att man gör vad man kan för att själv dra in pengar till sin verksamhet. Vid vår förra besök för drygt ett år sedan hade man börjat driva upp broilrar. Nu är denna verksamhet i fullt swing och dessutom har man höns för äggproduktion. Suswa Maasai Girl Centre förser rent av Thomas Barnardos barnhem med ägg. Man säljer också broilrar och ägg på den lokala marknaden. Flickorna är med i produktionen och i skötseln av trädgården, köket och hemmet; alla har sina sysslor och sina scheman. Inställt besök vid Mashimoni Squatters Primary School i Kibera Fredagen, den 18 januari var enligt schemat dagen då BFA-bistånd skulle besöka Mashimoni Squatters Primary School i Kibera som är Nairobis största slumområde. Vi har ett tiotal sponsrade elever i skolan och ville träffa dem för att hälsa från faddrarna i Sverige och fotografera dem som hälsningar tillbaka. De allra yngsta flickorna i Suswa Massai Girl Center. Foto: Margareta Wilholm. Samma dag var det också den första dagen för elektorsvalen inför president- och parlamentsvalen som ägde rum den 4 mars. Redan dagen innan hade man noterat en viss oro i Kibera och med händelserna kring valet 2007 i färskt minne då oroligheterna började i slumområdet och det politiska våldet skördade alltför många offer tog man beslutet att inte låta oss komma dit. Det var en stor missräkning för oss men säkert också för sponsorerna hemma som gärna ville höra hur det går för deras adepter. Nu får vi lita på att vår utmärkta kontaktperson Evan kommer att ge oss den informationen. Dags att plocka ägg. Foto: Margareta Wilholm. Barnen Framför Allt nr

20 FadderNytt BFA-fadder har en omfattande fadderbarnsverksamhet och förmedlar ekonomisk hjälp från svenska familjer till barn i nio länder: Bolivia, Burundi, Indien, Kenya, Kongo Kinshasa, Nepal, Polen, Sri Lanka och Vietnam. BFA-fadder träffade fadderbarnen i Kongo Kinshasa Text: Margareta Wilholm I januari 2013 träffade vi, Margareta Wilholm och Ann-Charlotte Särnbratt, fadderbarnen som bor och går i skola i Uvira. Vi samtalade med dem så gott det lät sig göras och fotograferade dem för faddrarnas räkning. Vissa barn hade fått små gåvor, brev och/eller pengar. Dessa gåvor delades ut och vi bad barnen och ungdomarna att inte öppna kuverten förrän de kommit hem. Det var naturligtvis väldigt svårt. Som gemensam gåva gav vi pengar från BFA-fadder till skolan så att alla eleverna skulle kunna ta del av presenten. Flera barn har vi träffat vid alla våra besök och de känns nästan som vänner vid det här laget. Genom BFA-fadder sponsras också flera universitets- och högskolestuderande ungdomar. Vi träffade ett par av dessa entusiastiska och ambitiösa ungdomar. Fadderbarn vid FEPAM:s skola i Uvira, Kongo Kinshasa. Foto: Margareta Wilholm. Besök även i Burundi Text: Margareta Wilholm Vi mötte fadderbarnen hemma hos Mugufi Tunangojas som är FEPAM:s representant i Burundi. Barnen fotograferades på motsvarande sätt som de i Uvira. Eftersom det var så få barn i den gruppen kände vi att det var lättare att få kontakt med dem. Även här känner vi flera av barnen sedan tidigare. Fadderbarnen i Burundi utanför Mugufis hem. Foto: Mugufi Tunangoja. 20 Barnen Framför Allt nr