Påföljd för mord. en sammanställning av domar meddelade efter Högsta domstolens dom NJA 2007 s. 194

Transkript

1 Påföljd för mord en sammanställning av domar meddelade efter Högsta domstolens dom NJA 2007 s. 194 RättsPM 2007:16 Utvecklingscentrum Göteborg November 2007

2 Innehållsförteckning Inledning...4 Bakgrund och syfte...4 Påföljd för mord...4 Den rättsliga regleringen...4 Kort om doktrin och praxis...5 NJA 2007 s Kort om omständigheterna i målet...7 Tingsrättens domskäl...8 Hovrättens domskäl...8 Högsta domstolens domskäl...8 Domar som meddelats efter NJA 2007 s Norrköpings tingsrätts dom den 7 december 2006 i mål B och Göta hovrätts, avd 1, dom den 26 april 2007 i mål B Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 29 januari 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 4 april 2007 i mål B Sollentuna tingsrätts dom den 5 februari 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 9, dom den 19 april 2007 i mål B Göteborgs tingsrätt, avd 12, dom den 13 februari 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 27 april 2007 i mål B Solna tingsrätts dom den 27 februari 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 9, dom den 26 april 2007 i mål B Vänersborgs tingsrätts dom den 4 april 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 3, dom den 1 juni 2007 i mål B Södertörns tingsrätts dom den 5 april 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 8, dom den 14 juni 2007 i mål B Halmstads tingsrätts dom den 13 april 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 1, dom den 19 juni 2007 i mål B Östersunds tingsrätts dom den 19 april 2007 i mål B och Hovrättens för Nedre Norrland, rotel 3, dom den 20 juni Kalmar tingsrätts dom den 27 april 2007 i mål B och Göta hovrätts, avd 3, dom den 9 juli 2007 i mål B Uppsala tingsrätts dom den 2 maj 2007 i mål B Vänersborgs tingsrätts dom den 16 maj 2007 i mål B

3 3 Södertörns tingsrätts dom den 22 maj 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 7, dom (deldom) den 14 september 2007 i mål B Västmanlands tingsrätts dom den 5 juni 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 1, dom den 27 augusti 2007 i mål B Linköpings tingsrätts dom den 29 juni 2007 i målen B och B samt Göta hovrätts, avd 2, dom den 24 augusti 2007 i mål B Göteborgs tingsrätts, avd 12, dom den 4 juli 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 31 augusti 2007 i mål B Malmö tingsrätts, avd 3, dom den 5 juli 2007 i mål B Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom (deldom) den 6 juli 2007 i mål B Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 25 juli 2007 i mål B Alingsås tingsrätts dom den 17 augusti 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 3, dom den 12 oktober 2007 i mål B Karlskoga tingsrätts dom den 24 augusti 2007 i mål B och Göta hovrätts, avd 1, dom den 26 oktober 2007 i mål B Norrtälje tingsrätts dom den 27 augusti 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 8, dom den 18 oktober 2007 i mål B Göteborgs tingsrätts dom den 21 september 2007 i mål B Västmanlands tingsrätts dom den 26 september 2007 i mål B Södertörns tingsrätts dom den 28 september 2007 i mål B Södertörns tingsrätts dom den 8 oktober 2007 i mål B Malmö tingsrätts, avd 2, dom den 12 oktober 2007 i mål B Haparanda tingsrätts dom den 19 oktober 2007 i mål B Alingsås tingsrätts dom den 23 oktober 2007 i mål B Slutsatser...61

4 4 Inledning Bakgrund och syfte Den 30 mars 2007 meddelade Högsta domstolen en dom angående straffmätning vid mord (NJA 2007 s. 194). Domen innebar en kursändring. Normalstraffet för mord synes numera vara fängelse i tio år medan livstids fängelse fortsättningsvis endast ska komma i fråga för de allvarligaste fallen. Det går dock inte att få någon närmare ledning av domen vilka fall som ska anses som de allvarligaste. Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Göteborg, beslutade under våren 2007 att via Rånet efterlysa morddomar som lett till fängelsestraff och som meddelats efter Högsta domstolens avgörande. Insamlandet har pågått fram till och med den 31 oktober Det har kommit in 46 domar avseende 29 olika fall. Utvecklingscentrum Göteborg har gått igenom domarna och sammanställt dem i denna rättspromemoria. Syftet har varit att granska domstolarnas straffmätning för att få vägledning om vilka fall som anses som de allvarligaste. Påföljd för mord Den rättsliga regleringen Enligt 3 kap 1 brottsbalken ska den som berövar annan livet dömas för mord till fängelse i tio år eller på livstid. I 29 kap 1 första stycket brottsbalken stadgas att straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter den samlade brottslighetens straffvärde. I andra stycket samma paragraf anges att vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter och motiv som han eller hon haft. De objektiva omständigheterna, i vid benämning, vid brottet utgör enligt brottsbalkskommentaren 1 en självklar utgångspunkt för straffvärdebedömningen. Detta märks genom att lagtexten särskilt nämner den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit. Vid bedömningen bör utgångspunkten kunna tas i brottets rekvisit. Även om de objektiva omständigheterna vid brottet bildar en naturlig utgångspunkt för straffvärdebedömningen, är de subjektiva omständigheterna ofta av större betydelse i detta hänseende. I bestämmelsen anges att det särskilt ska beaktas vad den tilltalade insett eller borde ha insett om de objektiva omständigheterna samt vilka avsikter eller motiv som han eller hon haft. Vid straffvärdebedömningen ska hänsyn inte tas till sådana omständigheter som inte täcks av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet. Det är också av betydelse hur grov oaktsamheten har varit liksom 1 Brottsbalken - En kommentar. Berg, Berggren, Bäcklund, Munck, Wersäll och Victor, del 3 s. 29:1 ff.

5 5 vilken form av uppsåt som förelegat. Även bakgrunden till gärningsmannens handlande har betydelse. En impulshandling torde inte vara lika straffvärd som en gärning som noga planlagts. Även två till synes likartade gärningar kan vara att bedöma olika med hänsyn till det bakomliggande motivet. I kommentaren till 29 kap 1 brottsbalken sägs att det på ett allmänt plan är en försvårande omständighet om gärningsmannen genom sitt handlande har visat en uppenbar likgiltighet inför rättsligt skyddade värden. I 29 kap 2 respektive 3 brottsbalken anges ett antal omständigheter som ska anses vara försvårande respektive förmildrande vid bedömningen av straffvärdet. Omständigheterna är exemplifierande. Det kan därför finnas andra omständigheter som kan vara av lika stor betydelse vid bedömningen av straffvärdet. När det gäller mord kan särskilt nämnas 29 kap 2 andra punkten brottsbalken som anger som försvårande omständighet att den tilltalade visat särskild hänsynslöshet. Enligt förarbetena 2 ska det därvid vara fråga om något extra utöver den hänsynslöshet som normalt ingår i begåendet av ett brott och som i förekommande fall beaktats i brottsrekvisiten. Kort om doktrin och praxis Enligt straffrättskommitténs förslag 3 skulle straffskalan vid mord vara fängelse på livstid eller i tio år. Det anfördes att straffet för mord i regel borde vara fängelse på livstid, men att det kunde förekomma fall där gärningen med hänsyn till omständigheterna vid brottet visserligen borde betecknas som mord, men där livstidsstraffet ändå framstod som alltför strängt. Med hänsyn till detta borde straffskalan för mord innehålla även fängelse i tio år. Trots att den normala påföljden för mord således skulle vara livstids fängelse, nämns påföljderna i omvänd ordning i brottsbalken. Detta ska dock enligt kommentaren till brottsbalken inte tillskrivas någon betydelse, då straffskalorna alltid anges i samma ordning, med det lindrigaste först. Domstolspraxis har dock utvecklats i en något annan riktning. I NJA 1985 s. 510 uttalade Högsta domstolen beträffande straffrättskommitténs ovan nämnda utgångspunkt, att den omkastning av systematiken som innebar att mord blev den normala rubriceringen när någon berövat annan livet, medan dråp förebehölls de mindre allvarliga brotten, vilket inte varit kommitténs utgångspunkt när uttalandet skedde, borde medge domstolarna större frihet vid påföljdsvalet än vad som framgick av kommitténs uttalande. Fallet rörde en man som av svartsjuka sköt en annan man med minst två skott genom fönstret till det rum där offret sökt skydd för att undkomma gärningsmannen. Gärningsmannen hade innan de dödande skotten avlossades skjutit genom den låsta dörren till rummet där offret befann sig och även försökt bryta upp dörren. Högsta domstolen fann, trots den grymhet som förföljelsen av offret inneburit, att det långvariga psykiska stresstillstånd som gärningsmannen utsatts för och förhållandet att brottet begåtts under inflytande av psykisk abnormitet utgjorde skäl att bestämma påföljden till fängelse i tio år. I NJA 1999 s. 531 uttalade Högsta domstolen att det av 3 kap 1 brottsbalken inte framgår vad som ska vara den normala påföljden för mord, utan att 2 Brottsbalken - En kommentar. Berg, Berggren, Bäcklund, Munck, Wersäll och Victor, del 3 s. 29:24. 3 NJA II 1962 s. 94.

6 6 valet måste grunda sig på en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall. Fallet avsåg en man som nattetid i avsikt att stjäla trängt sig in i en villa och efter att ha överraskats av en boende i villan, som förföljt gärningsmannen ut ur villan, dödat den boende på garageuppfarten genom knivstick/hugg. Mannen dömdes av Högsta domstolen till fängelse på livstid. Två justitieråd var skiljaktiga och ansåg att påföljden skulle bestämmas till fängelse i tio år. Majoriteten motiverade sammanfattningsvis sitt beslut med att mordet begåtts nattetid i samband med inbrott i en bostad, att brottet varit helt oprovocerat, att offret varit obeväpnat och ur stånd att värja sig mot ett knivangrepp, att det inte varit fråga om en hastigt uppkommen paniksituation samt att angreppet utförts med stor brutalitet. I praxis har härefter en samlad bedömning av omständigheterna i olika fall lett till olika slutsatser. Frågan är då vilka omständigheter som påverkar bedömningen? Givetvis ska reglerna i 29 kap. brottsbalken avseende straffmätning beaktas, men vad gäller specifikt för straffbestämningen vid mord? Ett försök att sammanfatta dessa faktorer har bland annat gjorts av Nils Rydgren, som i uppsatsen Fängelse på livstid lagens strängaste straff angett följande fem huvudpunkter: grymhet (grym misshandel, utnyttjande av hjälplöst tillstånd, orsakat offret svår dödsångest), förslagenhet (dödande på ett svårupptäckbart sätt eller särskilda döljande åtgärder i efterhand, särskilda anordningar för att förmå offret att utsätta sig för faran, annan noggrann planering), främjande av annat brott, omfattade brottslighet, och faktorer hänförliga till gärningsmannens person (tidigare brottslighet och farlighet, själslig abnormitet och farlighet, gärningsmannens ålder). I ett betänkande av utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda 4 gjordes bland annat en genomgång av förarbeten och rättspraxis avseende straffmätningen vid mord. Utredningen konstaterade att de omständigheter som domstolarna beaktade när det gäller att avgöra om en gärning ska rubriceras som mord eller dråp, beaktades även vid valet mellan ett tidsbestämt straff och fängelse på livstid. Utifrån en granskning av rättspraxis drogs slutsatsen att det är långt ifrån självklart när en gärning ska rubriceras som mord respektive dråp. Utredningen fann dock att det av Högsta domstolens praxis framgår att omständigheter som synes tala för att en gärning ska bedömas som dråp är att gärningen har utförts under inflytande av plötslig, stark affekt som har kunnat förklaras av någon form av provokation samt att händelseförloppet får antas ha varit kortvarigt. Omständigheter som å andra sidan framhålls för att gärningen ska vara att bedöma som mord har varit att gärningen varit oprovocerad, att offret befunnit sig i en utsatt eller skyddslös situation, att offret varit närstående till gärningsmannen och att händelseförloppet inte varit kortvarigt. Detta kan jämföras med vad som enligt uttalanden i förarbetena normalt gör att uppsåtligt dödande inte bör anses vara mindre grovt; nämligen att: 4 SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff

7 7 dödandet har ingått som en plan för att genomföra ett annat brott, t. ex. rån, dödandet har skett på ett sätt som är svårt att upptäcka eller annars gett prov på förslagenhet, dödandet har medfört onödigt lidande för offret eller annars gett uttryck för ovanlig grymhet, dödandet har skett under utnyttjande av allmän nöd eller fara, flera personer har deltagit i dödandet, eller dödandet har avsett en nära anhörig 5. Den ovan nämnda utredningen fann beträffande påföljdsbestämningsfrågan, efter en genomgång av fyra refererade rättsfall, varav två lett till livstids fängelse 6 och två till tidsbestämda straff 7, att de fall som lett till livstids fängelse båda avsett gärningar begångna i samband med inbrott i bostäder, där gärningsmannen visade grymhet respektive stor brutalitet. De omständigheter som synes ha vägt tyngst i de fall där straffet tidsbestämdes är i det ena fallet att gärningsmannen var utsatt för ett långsvarigt psykiskt stresstillstånd och begick gärningen under inflytande av psykiskt abnormitet samt i det andra fallet att händelseförloppet gick tämligen snabbt och att gärningen begicks i hastigt mod under inflytande av våldsam aggression. NJA 2007 s. 194 Åklagarmyndigheten har i RättsPM 2007:10 kommenterat Högsta domstolens senaste dom, NJA 2007 s. 194, när det gäller straffmätning för mord. Nedanstånde text är delvis hämtad från promemorian. Kort om omständigheterna i målet Den tilltalade dömdes för att ha huggit en kniv i ryggen på sin sovande sambo. Han handlade med direkt uppsåt att beröva sin sambo livet. Den tilltalade hade under en tid misstänkt att hans sambo var otrogen. Angreppet hade inte föregåtts av provokation och den tilltalade handlade inte i hastigt mod. Den tilltalade dödade målsäganden i deras gemensamma sovrum när deras gemensamma barn låg och sov i ett angränsande rum. Han följde sedan upp knivhugget genom att, efter det att målsäganden fallit ned på golvet, ta ett strupgrepp på henne som han inte släppte förrän han såg att hennes tunga hängde ut från munnen. Gärningen skedde utan närmare planering. Händelseförloppet var relativt snabbt och målsäganden hann sannolikt inte uppfatta vad som höll på att inträffa. Enligt det rättspsykiatriska utlåtande som inhämtades i målet torde den tilltalade vid tiden för gärningen ha befunnit sig i en psykisk kris. 5 Uppräkningen ur senast aa s. 55 är hämtad från Brotten I av Nils Jareborg, 2 uppl. 6 RH 1986:12 och NJA 1999 s NJA 1985 s. 510 och RH 1998:55

8 8 Tingsrättens domskäl När det gällde påföljdsfrågan konstaterade tingsrätten att rättspraxis ger vid handen att livstidsstraff i regel har utdömts där döden tillfogats offret på ett särskilt våldsamt sätt eller offret utsatts för stort lidande, dödsångest eller eljest behandlats särskilt illa. Tingsrätten konstaterade vidare att gärningsmannen gett sig på en sovande, närstående ung kvinna, mor till hans yngsta två små barn, i parets gemensamma sovrum, i nära anslutning till de rum i vilka fyra små barn vid tillfället låg och sov. Gärningsmannen hade med en stor kniv åstadkommit ett kraftigt hugg som var den direkta dödsorsaken. Den efterföljande strypningen förstärkte enligt tingsrätten intrycket av ett ytterst våldsamt och hänsynslöst handlingssätt. Påföljden skulle därför enligt tingsrätten bestämmas till fängelse på livstid. Hovrättens domskäl I påföljdsfrågan uttalade hovrätten att påföljden för mord är enligt 3 kap 1 brottsbalken fängelse i tio år eller på livstid. Av bestämmelsen framgår inte vad som ska vara den normala påföljden för mord utan valet mellan tidsbestämt straff och livstidsstraff måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Hovrätten fann att annat inte hade framkommit än att händelseförloppet var relativt snabbt och att kvinnan sannolikt inte han uppfatta vad som skulle inträffa. I den i målet verkställda rättspsykiatriska undersökningen angavs att mannens förtvivlan över den situation som rådde i äktenskapet kulminerade med en total kontrollförlust och att han redan vid tidpunkten för brottet befann sig i en psykisk kris. Detta tillstånd saknade enligt hovrätten sannolikt inte betydelse för händelseförloppet. Vid övervägande av samtliga omständigheter fann hovrätten att brottet inte kunde anses präglat av sådan särskild hänsynslöshet att påföljden skulle bestämmas till fängelse på livstid. Hovrätten bestämde istället straffet till fängelse i tio år. Högsta domstolens domskäl Högsta domstolen konstaterade att antalet livstidsstraff från att tidigare ha varit lägre än antalet tidsbestämda straff under senare år har blivit högre. Vidare konstaterades att utvecklingen gått mot en skärpning av den påföljd som i realiteten följer av ett livstidsstraff. När regeringen genom beslut om nåd omvandlade livstidsstraff bestämdes tiden fram till och med 1993 till års fängelse. Från och med 1994 har regeringen i stället bestämt fängelsestraff till år. Högsta domstolen fann med hänsyn till det anförda, och till att mord avser fall av uppsåtligt dödande som inte rubriceras som dråp därför att de inte är mindre grova brott, att livstidsstraffet vid straffmätningen för mord bör förbehållas de allvarligaste fallen. Högsta domstolen ansåg att enbart den omständigheten att mordet begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i hennes hem inte motiverade att straffet skulle bli livstids fängelse. Inte heller

9 en samlad bedömning av alla omständigheter i målet gav anledning till att döma till livstidsstraff. 9

10 10 Domar som meddelats efter NJA 2007 s. 194 Norrköpings tingsrätts dom den 7 december 2006 i mål B och Göta hovrätts, avd 1, dom den 26 april 2007 i mål B Två personer träffade på en tredje person på en bro. De tre hade tidigare under kvällen varit i handgemäng med varandra. Samtliga var mer eller mindre berusade. Gärningsmännen misshandlade offret och kastade sedan denne över räcket och ned i vattnet, ett fall om ca nio meter. Offret avled till följd av drunkning. - Annan påföljd än ett mycket långt fängelsestraff kunde inte komma ifråga. Gärningsman Gärningsman 1-19-årig man som var obekant med offret. Gärningsman 2-20-årig man som var obekant med offret. Inställning Gärningsman 1 erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar för mord eftersom han inte hade uppsåt därtill. Han erkände misshandel och vållande till annans död. Gärningsman 2 erkände att han berövat offret livet men bestred ansvar för mord eftersom han inte hade uppsåt därtill. Han förnekade misshandel men erkände vållande till annans död. Gärning Viss osämja och handgemäng hade förekommit mellan offret och gärningsmännen samt deras kompisar tidigare under kvällen. Offret var kraftigt berusad vid gärningen. Även de båda gärningsmännen, som var kamrater sedan länge, hade under kvällen druckit alkohol. Gärningsmännen och offret träffade varandra på en bro där offret misshandlades och senare slängdes över räcket och ned i vattnet. Fallet var ca nio meter. Offret avled på grund av drunkning. Tingsrättens bedömning Tingsrätten fann bl. a. med hänsyn till gärningsmännens uppgifter visat att de berövat offret livet. Vidare var utrett att de båda vid tillfället insett att det fanns en avsevärd risk för att offret skulle avlida tillföljd av fallet mot vattenytan och genom att därefter hamna i vattnet. Det ansågs dock inte visat att de vid gärningstillfället var likgiltiga till om offret skulle överleva eller inte. Inte av intresse här med hänsyn till att gärningen inte bedömdes som mord. Grov misshandel och grovt vållande till annans död. Fängelse fem år. Domen överklagades. Hovrättens bedömning Hovrätten fann i likhet med tingsrätten att sannolikheten varit mycket hög för att offret skulle avlida till följd av fallet från bron och den följande vistelsen i

11 11 vattnet samt att de båda gärningsmännen, när de lyfte offret över räcket, insåg att det fanns en avsevärd risk för att offret till följd av deras handlande skulle avlida. Tingsrätten fann också efter ett resonemang att de varit likgiltiga inför vad som kunde bli följden av deras handlande. Gärningen kunde inte anses mindre grov. Annan påföljd än ett mycket långt fängelsestraff kunde inte komma ifråga. Med beaktande av 29 kap 7 brottsbalken bestämdes påföljden till fängelse i sex år. Mord. Fängelse i sex år. Domen har vunnit laga kraft.

12 12 Göteborgs tingsrätts, avd 11, dom den 29 januari 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 4 april 2007 i mål B En kvinna bestämde sig för att separera från sin man efter drygt 30 års äktenskap. Hon lämnade hemmet och bodde därefter i ett antal lägenheter för att inte mannen skulle hitta henne. Mannen letade efter henne bl. a. på arbetsplatsen och hemma hos väninnor till kvinnan. Den aktuella dagen hade han hyrt en bil, delvis maskerat sig, och stod och väntade utanför hennes arbete. När kvinnan körde hem följde han efter till en parkering i närheten av hennes bostad. Mannen tog fram ett gevär, laddade det med fem patroner samt sköt därefter kvinnan på nära håll med ett skott i axeln och ett dödande skott i bröstet. Han vände därefter vapnet mot sig själv och sköt sig i bröstet med livshotande skador som följd. - Vid en samlad bedömning av omständigheterna fann både tings- och hovrätten att brottet inte var hänförligt till de allvarligaste fallen av mord. Gärningsman 57-årig man som var gift med offret sedan drygt 30 år. Inställning Mannen erkände att han bragt sin hustru om livet men bestred ansvar för mord då han inte haft uppsåt att skada eller döda henne. Han medgav ansvar för grovt vållande till annans död. Gärning Kvinnan hade kort tid innan gärningen lämnat in ansökan om äktenskapsskillnad och flyttat ut ur makarnas gemensamma bostad. Hon flyttade först till sin sons lägenhet men hyrde därefter en annan lägenhet eftersom hon misstänkte att mannen hittat henne. Mannen hade dagen innan gärningen hyrt en bil som kvinnan inte kände igen. Han maskerade sig med keps och solglasögon. Bilen körde han till hennes arbetsplats i avsikt att komma i kontakt med henne. Han väntade i flera timmar till dess hon körde från arbetet och följde sedan efter till en parkeringsplats i närheten av hennes bostad. Han parkerade nära hennes bil, tog fram geväret och laddade det med fem patroner. Han sköt därefter två skott mot kvinnan. Ett skott träffade i axeln när hon var kvar i bilen och det andra, dödande, skottet avlossades från mycket nära håll och träffade i bröstet då hon lämnat bilen. Mannen riktade därefter vapnet mot sig själv och sköt sig i bröstet med livshotande skador som följd. Tingsrättens bedömning Tingsrätten fann utrett att mannen orsakat sin hustrus död genom att skjuta henne med ett kulgevär. Genom den tekniska och muntliga bevisningen var det utrett att direkt uppsåt att döda förelegat eftersom han på kort avstånd skjutit med vapen mot kvinnans bröst. I fråga om rubricering fann tingsrätten att det inte fanns några förmildrande omständigheter. Dödandet kunde inte anses ha varit resultat av något infall utan mannen hade snarare redan dagen före eller i vart fall flera timmar före gärningen bestämt sig för att döda kvinnan som var närstående och vid tillfället helt skyddslös.

13 13 Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att händelseförloppet var relativt snabbt även om offret sannolikt hann uppfatta vad som höll på att hända innan hon träffades av det andra dödande skottet. Mannen hade vid brottet utvecklat ett akut kristillstånd svår emotionell krisreaktion som kulmination av några veckors ökande oro, rastlöshet, bristande koncentration och dålig sömn med återkommande självmordstankar efter det att hustrun lämnat honom och hållit sig undan. Detta tillstånd saknade sannolikt inte betydelse för händelseförloppet under vilket han också försökte att ta sitt eget liv. Brottet kunde sammantaget inte vara präglat av sådan hänsynslöshet att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse. Mord. Fängelse tio år. Domen överklagades. Hovrättens bedömning Det var utrett att mannen berövat kvinnan livet genom att skjuta henne i armen och bröstet. Hovrätten fann genom en mängd omständigheter även utrett att manen hade direkt uppsåt att döda offret. I rubriceringsfrågan beaktade hovrätten att gärningen föregåtts av planering och att han med ett livsfarligt vapen sökt upp och skjutit offret när hon befann sig i en mycket trängd situation, att händelseförloppet inte var helt kortvarigt, att offret måste ha känt dödsångest, att mannen haft tid för besinning och att gärningen inte föregåtts av provokation. Valet mellan fängelse tio år eller på livstid ska enligt hovrätten grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter som tidigare särskilt lyfts fram i praxis som försvårande är att gärningen varit oprovocerad, att offret har befunnit sig i en utsatt eller skyddslös situation, att offret varit närstående och att händelseförloppet inte varit kortvarigt. Hovrätten hänvisade därefter till NJA 2007 s. 194 och poängterade att det av domen inte framgår vilka särskilda omständigheter som kännetecknar de allvarligaste fallen. Hovrätten ansåg att det finns en rad omständigheter som gjorde att det fanns anledning att se allvarligt på brottet. Det var riktat mot en närstående med direkt uppsåt att döda. Gärningen var oprovocerad. Motivet var offrets önskan om äktenskapsskillnad. Gärningen hade föregåtts av att han under en tid förföljt henne på ett sätt som gjort henne så rädd att hon bl. a. upprepade gånger bytt bostad och telefonnummer. Vid gärningen hade hon befunnit sig i en skyddslös ställning inklämd mellan de parkerade bilarna och utan flyktmöjlighet på grund av den öppnade bildörren. Det dödande skottet hade föregåtts av att hon fått sin axel söndertrasad och armen obrukbar. Gärningen var inte helt kortvarigt och det fanns utrymme för besinning hos mannen samtidigt som offret måste ha känt dödsångest. Gärningen begicks inte i hastigt mod utan föregicks av planering. Hovrätten konstaterade att det i tidigare praxis vid straffmätningen vid mord som stöd för ett livstidsstraff åberopats inslag av särskild grymhet eller förslagenhet, att dödandet varit avsett att främja eller dölja annan brottslighet och att det handlat om flerfaldig brottslighet. Även faktorer kring gärningsmannens person har åberopats. Ingen av dessa omständigheter är aktuella i förevarande fall. Vid en samlad be-

14 14 dömning fann hovrätten att brottet inte är hänförligt till de allvarligaste fallen av mord. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Domen har vunnit laga kraft.

15 15 Sollentuna tingsrätts dom den 5 februari 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 9, dom den 19 april 2007 i mål B En kvinna anlade brand i lägenhet, som de var på väg att flytta från, i avsikt att beröva sambon livet. Mannen fick omfattande brännskador på i stort sett hela kroppen och avled efter två dagars sjukhusvård. Med hänsyn till gärningarnas allvarlighet bestämdes påföljden till fängelse 14 år. Gärningsman 43-årig kvinna som var sammanboende med offret sedan ca tio månader. Missbruksproblem förekom i förhållandet. Inställning Den misstänkte förnekade gärningen. Gärning Förhållandet mellan kvinnan och offret var stormigt. Offret var alkoholist och hade tidigare dömts vid ett par tillfällen för misshandel av sambon. Gärningsmannen har hällt brännbar vätska på/invid offret och i den lägenhet där de befann sig. Vätskan hade därefter antänts. Offret avled efter två dagars vård på sjukhus. Han hade multiorgansvikt efter brännskador av andra graden på 90 procent av kroppsytan. Tingsrättens bedömning Det ansågs utrett att gärningsmannen sprutat eller hällt brännbar vätska på golvet i hallen och badrummet (primärbrandhärdar)och sedan tänt på vätskan. Det var däremot inte styrkt att brännbar vätska sprutats eller hällts på offret. Gärningsmannen ansågs dock genom sitt agerande varit likgiltig för att offret skulle avlida. I rubriceringsfrågan beaktades att det inte visats att gärningen föregåtts av planering, att kvinnan hade svårigheter att hantera komplexa situationer i vardagen, att offret haft svår dödsångest och lidit stort samt att gärningen riktades mot en närstående. Med hänsyn till gärningarnas art och straffvärde kunde annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Tingsrätten beaktade vid straffmätningen att det inte var visat att gärningarna föregicks av planering och att kvinnan uppvisade psykologiska särdrag. Mord och grov mordbrand. Med tillämpning av 26 kap 2 andra stycket brottsbalken bestämdes påföljden till fängelse 14 år. Domen överklagades. Hovrättens bedömning Hovrätten fann styrkt att gärningsmannen anlagt eld i lägenheten och att denna orsakat offrets död samt att lägenheten totalförstördes. Hovrätten ansåg att gärningsmannen måste ha insett riskerna för dessa följder. Eftersom

16 16 hon ändå agerat på detta sätt har hon varit likgiltig för de inträffade effekterna. Mot bakgrund av omständigheterna i målet och allvaret i de båda gärningarna fanns det enligt hovrätten inte skäl att sätta ned det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Domen har vunnit laga kraft.

17 17 Göteborgs tingsrätt, avd 12, dom den 13 februari 2007 i mål B och Hovrättens för Västra Sverige, avd 5, dom den 27 april 2007 i mål B Fyra personer drack alkohol tillsammans. Av någon anledning uppstod ovänskap som medförde att en person tog en yxa som han slog upprepade gånger i huvudet på offret som befann sig sittande i en soffa. Tre av dessa hugg var vart och ett för sig dödande då de orsakade omfattande brott på skallen och hjärnskador. Förutom dessa tre skador fanns ytterligare hugg- och skärsår i huvudet och på höger armbåge samt sticksår i vänstra låret m.m. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse på livstid medan hovrätten inte ansåg att brottet kunde anses som hänförligt till de allvarligaste fallen av mord. Gärningsman Misstänkt 1 49-årig man som var bekant med offret genom sitt alkoholmissbruk. Misstänkt 2 54-årig man som var bekant med offret genom sitt alkoholmissbruk. Inställning De båda misstänkta förnekade gärningen. Gärning Offret var alkoholist. Även de båda misstänkta är alkoholister. De inblandade var berusade vid gärningstillfället. Irritation uppstod (eventuellt på grund av en gammal skuld). Misstänkt 1 utdelade flera hugg i offrets huvud med en yxa. Tre av dessa hugg var vart och ett för sig varit dödande då de orsakade omfattande brott på skallen och hjärnskador. Förutom dessa tre skador fanns det ytterligare hugg- och skärsår i huvudet, på höger armbåge, sticksår i vänstra låret m.m. Tingsrättens bedömning Tingsrätten fann styrkt att misstänkt 1 uppsåtligen berövad offret livet. Varken tekniska eller rättsmedicinska utredningen uteslöt att det endast varit fråga om en gärningsman. Gärningen begicks mot en kraftigt påverkad person som inte kunde eller hann försvara sig. Inget framkom som gjorde att gärningen skulle bedömas som mindre allvarlig. Misstänkt 1 dömdes för mord. Det ansågs dock inte styrkt att misstänkt 2 deltagit i gärningen på sätt som påståtts. Med hänsyn till att yxa användes som tillhygge och att förloppet inte kan ha varit endast kortvarigt framstod gärningen enligt tingsrätten som så rå och hänsynslös att påföljden borde vara fängelse på livstid. I samma försvårande riktning talade att offret befann sig i en utsatt situation, att han inte hunnit försvara sig samt att angreppet såvitt framkommit inte föregåtts av någon provokation från hans sida. Angreppet var plötsligt och omedelbart livsfarligt. Mordet var av sådan kvalificerad beskaffenhet att påföljden enligt tingsrätten skulle bestämmas till fängelse på livstid. (GM 1)Mord m.m. Fängelse på livstid.

18 18 Domen överklagades. Hovrättens bedömning En samlad bedömning omständigheterna ledde fram till att hovrätten delade tingsrättens bedömning. Med hänsyn till det omfattande våld som riktats mot det berusade och försvarslösa offret kunde gärningen inte bedömas som mindre allvarlig. Valet mellan fängelse i tio år eller på livstid måste enligt hovrätten grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det särskilda fallet. Hovrätten hänvisade till NJA 2007 s. 194 och anförde att det av den domen inte framgår vilka särskilda omständigheter som kännetecknar de allvarligaste fallen. I tidigare praxis har som huvudfaktorer vid straffmätningen åberopats inslag av särskild grymhet eller förslagenhet, att dödandet varit avsett att främja eller dölja annan brottslighet och att det handlat om flerfaldig brottslighet. I nu aktuellt ärende gav utredningen enligt hovrätten vid handen att gärningsmannen i ett tillstånd av påtaglig alkoholberusning visserligen använt ett kraftigt övervåld mot ett skyddslöst offer, men att händelseförloppet från det att slagen utdelades till dess offret förlorade medvetandet måste ha gått tämligen snabbt. Vid en avvägning av omständigheterna fann hovrätten att brottet inte kunde anses som hänförligt till de allvarligaste fallen av mord. Mord m.m. Fängelse elva år. Domen har vunnit laga kraft.

19 19 Solna tingsrätts dom den 27 februari 2007 i mål B och Svea hovrätts, avd 9, dom den 26 april 2007 i mål B En man misstänkte att han drogats av den som han bodde inneboende hos. Han bestämde sig för att inte bo kvar och krävde tillbaka pengar för hyra som han erlagt. När han inte fick det bestämde han sig för att använda våld för att få pengarna. Han misshandlade offret svårt genom kraftigt trubbigt våld mot skallen. Han band därefter offret. Repet löpte runt halsen till ryggen där händerna var ihopbundna med fötterna. En strumpa stoppades i offrets mun men togs ut när han lämnade lägenheten. Efter gärningen stal han offrets bankomatkort och kod och försökte under flera dagar att göra uttag på kortet. Offret hittades död efter tio dagar. Gärningsmannen planerade och utförde gärningen med stor brutalitet och grymhet. Han övergav offret, som då kanske fortfarande levde, utan möjlighet att få hjälp. Efter gärningen försökte han komma åt offrets pengar och han gjorde inte något för att denne skulle komma under vård. Påföljden bestämdes till livstids fängelse. Gärningsman 26-årig man som var inneboende hos offret. Inställning Den misstänkte erkände att han misshandlat offret och orsakat dennes död men förnekade mord eftersom han inte hade uppsåt att beröva annan livet. Gärning Den misstänkte var inneboende hos offret. Han uppgav att han upptäckte att offret var homosexuell och narkotikamissbrukare. En dag misstänkte han att offret försökte droga honom varför han inte ville bo kvar. Han begärde att få tillbaka vad han betalat i hyra. När han inte fick tillbaka några pengar bestämde han sig för att använda våld för att få det. Han slog och möjligen även sparkade offret i huvudet. Han band därefter offret som då troligen var medvetslös. Repet löpte runt halsen till ryggen där händerna var ihopbundna med fötterna. En strumpa stoppades i offrets mun men togs ut när han lämnade lägenheten. Efter gärningen stal han offrets bankomatkort och kod och försökte under flera dagar att göra uttag på kortet. Avsikten var att återkomma och befria offret när han fått tillbaka sina pengar men så skedde inte. Offret, som hittades efter tio dagar, uppvisade flera skallskador med framförallt brott på skallbasen som uppkommit genom direkt kraftig inverkan av trubbigt våld. Döden orsakades av skallskadorna. Tingsrättens bedömning Genom den misstänktes egna uppgifter och den tekniska bevisningen fann tingsrätten ställt utom rimligt tvivel att den misstänkte berövat offret livet genom att tillfoga denne skallskador. Vid straffmätningen beaktades det som försvårande omständigheter att gärningsmannen planerat att använda våld mot offret och att han genomförde sina planer med stor brutalitet och grymhet samt att han slutligen övergav offret, som då kanske fortfarande levde, utan möjlighet att få hjälp. Tingsrätten ansåg också att det var försvårande att gärningsmannen efter gärningen försökte komma åt offrets pengar och att han inte gjorde något för att denne

20 20 skulle komma under vård. Några förmildrande omständigheter framkom inte. Påföljden skulle därför enligt tingsrätten bestämmas till livstids fängelse. Mord. Fängelse på livstid. Domen överklagades. Hovrättens bedömning Hovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om skuld och rubricering. Hovrätten delade tingsrättens bedömning. Av de skäl tingsrätten angivit fann hovrätten att mordet var av mycket allvarlig art och att därför fängelse på livstid skulle därför följa på brottet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Domen har vunnit laga kraft.