Publicerad: Link to publication

Transkript

1 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet Önnerfors, Andreas; Bogdan, Henrik; Simonsen, Anders; Andersson, Jonas Publicerad: Link to publication Citation for published version (APA): Önnerfors, A., Bogdan, H., Simonsen, A., & Andersson, J. (2006). Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet. (Ugglan. Minervaserien; Vol. 12). Lund University. General rights Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal? Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim. Download date: 28. Jun L UNDUNI VERS I TY PO Box L und

2 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk

3

4 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet Andreas Önnerfors (red.) Lunds Universitet Ugglan Minervaserien 12

5 Omslagsbild: Carl August Ehrensvärd, Ordenskapitel i Frimurare Orden 24/ Boken tillägnas Nils Petter Sundius *1765. Ugglan, Minervaserien utges av avdelningen för idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, Biskopsgatan 7, Lund. Redaktör för bokserien: professor Gunnar Broberg Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk. Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet medverkande författare, 2006 Grafisk form: Stefan Stenudd Tryck: Media-Tryck, Lunds Universitet, 2006 ISBN 10: ISBN 13:

6 Innehåll Förord I II III IV V VI Inledning Andreas Önnerfors Frimureriets moraliska kosmos Andreas Önnerfors Appendix: Svenska Arméens loges lagar från 1762 En introduktion till studiet av frimureriets ritualer Henrik Bogdan Socialhistoriska perspektiv på Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel Anders Simonsen En introduktion till handskriften Provincial Matrikel öfver samtlige uti IX. Frimurare Provincen uti 18de Seculum [ ] antagne, Adopterade och befordrade Ledamöter Jonas Andersson Förteckning över svenska 1700-talsfrimurare Jonas Andersson & Andreas Önnerfors

7 Om författarna Fil mag Jonas Andersson (f. 73) har en magisterexamen i idé- & lärdomshistoria och historia och har studerat historia, idéhistoria, filosofi och pedagogik vid Lunds universitet. Han har skrivit en kandidat- och magisteruppsats med rättshistorisk inriktning inom ämnet idé- & lärdomshistoria. Magisteruppsatsen behandlade frikyrkor och predikanter omedelbart före konventikelplakatets upphävande Sedan 2004 är han assistent i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Fil dr Henrik Bogdan (f. 72) är författare till avhandlingen From Darkness to Light Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Bogdan är verksam vid Göteborgs universitet och han har publicerat en rad artiklar om frimureri, västerländsk esoterism och nya religiösa rörelser. En omarbetad version av hans avhandling kommer att ges ut av State University of New York Press våren 2007 under titeln Western Esotericism and Rituals of Initiation. Fil dr Anders Simonsen (f. 66) är verksam vid Historiska institutionen, Göteborgs universitet. Han publicerade 2001 sin doktorsavhandling Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Dessutom har han publicerat Organized social life and the making of the bourgeoisie in Gothenburg c , i Bogdan/Önnerfors (red.) Between mysticism and Power Politics, kommande konferensband 2007; Lejonet och skeppet: 1737 och 1741 års beskrivningar av Göteborg och Strömstad, jämte kommentarer och utblickar. Göteborg 1999 samt Bönhasar, ordensbröder och ostindiefarare. Europeiska och utomeuropeiska influenser i Göteborg under 1700-talet (med Adam von Schéele), i Europa. (Humanistdag-boken) Göteborg Fil dr Andreas Önnerfors (f. 71) doktorerade 2003 i idé- & lärdomshistoria med en avhandling om Svenska Pommern under tidsperioden I en rad artiklar och uppsatser har han behandlat 1700-talsfrimureriet och ägnar sig även åt presshistorisk forskning. Sedan 2004 är han verksam som projektledare i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen och arbetar på utgivningen av författaren Thomas Thorilds biografi och verk. Han är verksam vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet som lärare och postdoktoral forskare. 6

8 Förord Denna volym är resultatet av ett projekt som genomfördes vid Lunds universitet mellan 2004 och 2006: Mellan mystik och makt det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Projektet hade två syften: att arrangera en internationell akademisk konferens om ämnet samt att bygga upp en databas över svenska talsfrimurare. Konferensen, den första i sitt slag i Sverige, ägde rum i december 2004 och ett engelskspråkigt konferensband ges ut under Arbetet med förteckningen över svenska 1700-talsfrimurare bestod i att överföra information från en tidig 1800-talshandskrift till en databas. Ett alfabetiskt index över nästan 4300 medlemmar i svenska frimurareloger publiceras i denna volym som en första ingång till vidare biografiska eller sociologiska studier. Vid sidan om detta index behandlas frimureriets ideologi, initiation, sociala sammansättning samt själva matrikelhandskriften i fyra separata bidrag. Projektets syfte på ett övergripande plan har varit att utforska möjligheterna till akademiska studier om det svenska frimureriet i Sverige samt att knyta kontakter till en redan väl etablerad europeisk och internationell forskningsscen i området. Postdoktoral forskning vid svenska universitet genomförs ofta inom mycket ödmjuka finansiella ramar och på en för forskarna skakig grund. Ett antal instanser har genom sitt ekonomiska bidrag och på annat sätt visat att de trott på projektet för vilket jag vill uttrycka min djupa tacksamhet: Donationsgruppen vid Lunds universitet, Svenska Frimurare Orden och Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen. Engagemanget i den europeiska forskningen om frimureriet har vidare genererat finansiering av OVN (Stichting ter bevordering van wetenschappel?k onderzoek naar de geschiedenis van de metselar? in Nederland) i Nederländerna samt från European Science Foundation. Konferensresor har under denna tid även gett mig möjligheten att publicera enstaka forskningsresultat i en rad artiklar på engelska, tyska och franska. 7

9 Det finns ett antal inblandade som jag vill tacka speciellt: för det första Institutionen för kulturvetenskaper, där projektet hade sin hemvist inom ämnet Idé- & lärdomshistoria, prefekt, ämnesföreståndare och luttrad ekonomisekreterare; för det andra min hustru Frida och mina barn Eldgrim, Hedvig och Hilda för deras oändliga tålamod för min frånvaro under mina upptäcktsresor i den europeiska frimurareforskningen mellan Bulgarien och Skottland, Stockholm och Bordeaux; för det tredje Jonas Andersson utan vilkens akribi och vilja projektet aldrig hade rotts i hamn (trots kreativa finansieringsformer och underliga egenskaper hos projektledaren). Lars Otto Berg, Kjell Lekeby samt Tom C. Bergroth vid Svenska Frimuare Ordens Arkiv och Bibliotek tackar jag för benägen hjälp, liksom Kurt Eriksson och hans medarbetare vid Riksarkivets reproenhet. Projektet fördjupade även samarbetet med och vänskapen till min käre kollega Henrik Bogdan (speciellt under vår oförglömliga vistelse vid Svarta Havet) samt med kollegan Anders Simonsen. Låt oss hoppas på att den akademiska forskningen om det svenska frimureriet därigenom berikas! Lund, 30 november 2006 Andreas Önnerfors 8

10 Resurgat virtus oppressa Den förtryckta dygden måtte åter resa sig. Titelvinjett för publikationen Frimurare-Nyheter år

11 I Inledning Andreas Önnerfors Fågeln Fenix lyfter sig ur den brinnande askan uppåt mot ljuset, den klart lysande solen. På askhögen vilar en vinkelhake bland sex tistlar, omlindad av ett rep eller band. Den förtryckta dygden måtte åter resa sig är mottot till denna titelvinjett som pryder publikationen Frimurare-Nyheter från år Jämte korta historiska översikter över frimureriet i olika länder och en av de första om än kortfattade historikerna över dess svenska historia kunde läsaren här finna Frimurare-Bröders Urgamla Pligter, som reglerade värderingar och beteenden inom och utanför frimureriets loger (och som i nästa bidrag skall presenteras in extenso) sammanslöt sig fyra loger i London till en storloge och 1723 utgavs av densamma en av frimureriets normativa huvudtexter, The Constitutions of the Free-Masons. Constitutions, redigerad av den presbyterianske prästen James Anderson ( ), består av två delar: en (myto- )historisk tillbakablick över frimureriet som öppnar ett svindlande panorama bakåt i tiden tvärs genom bibelns berättelser, antiken och medeltiden och en del som beskriver frimurarnas Charges, det vill säga stadganden och förordningar som frimurarna rätta sig efter. Utöver rent organisatoriska formaliteter stadgade Charges dock även om frimureriets ideologiska grundsyn. Trots vissa avvikelser i enskilda formuleringar stod sig denna plattform för frimureriets värderingar under hela 1700-talet och i flertalet länder där frimureriet introducerades. De ideologiska paragraferna lästes upp för dem som skulle antas i logen och inte sällan signerade de nya medlemmarna med sin namnteckning både allmänna och särskilda lagar. Detta 10

12 tillsammans med att det inom frimureriets antagningsritualer krävdes att avlägga en ed i syfte att uppfylla de stadgade förhållningsreglerna måste ha skapat ett starkt moraliskt korrektiv bland medlemmarna. Den som var frimurare kunde utgå från en förtrogenhet med ett gemensamt symboliskt och ideologiskt språk, inte enbart i sitt eget land, utan i hela Europa, oberoende hur nära länderna stod upplysningens härdar i England och Frankrike. Man kan fråga sig om det finns något annat upplyst kulturfenomen som så många människor förpliktade sig till i en transnationell föreställd gemenskap. Vad har riksrådet Carl Gustaf Tessin gemensamt med repslagareåldermannen Spalchaver? Vad kommersierådet Patrik Alströmer med professor Mårten Strömmer, vad filosofie magistern Eric Östling med skogvaktare Skragge, löjtnant Schildt, grosshandlaren Broberg? De delar egenskapen att vara bland de 4300 medlemmar i loger som tillhörde Svenska Frimurare Orden under dess uppkomstsekel, 1700-talet. Ingen historisk forskning har hitintills uppmärksammat det potentiella sambandet mellan dessa människor, ingen har någonsin ställt sig frågan om medlemskapet i denna organisation (den största enskilda under seklet) på något sätt präglade medlemmarna och vilka konsekvenser det kan ha haft för den svenska samhällsutvecklingen, det kulturella livet eller idéernas historia i Sverige. 1 Detta missförhållande kommer vi inte att kunna råda bot på med en enda publikation. Emellertid är vår avsikt att etablera fakta och presentera möjliga ansatser till vidare forskning med idé-, religionsoch socialhistoriska perspektiv. Huvudsyftet med denna volym är att presentera medlemmarnas namn i alfabetisk ordning som en ingång till vidare studier av källmaterialet, en medlemsmatrikel som innehåller ibland detaljerade, ibland mycket knappa uppgifter om bland annat medlemmarnas yrken, levnadsdata eller karriär inom frimureriet (ett långsiktigt mål är att göra matrikeln tillgänglig i sin digitala form). Men att publicera en namnlista utan en ansats till förklaring av vad medlemskapet i ett hemligt sällskap under upplysningstiden innebär skulle med säkerhet inte tillfredsställa läsaren. Svårigheten är å andra sidan att tillförlitlig litteratur om det svenska (och även det euro- 11

13 peiska) frimureriet, dess organisation, historia och ideologi inte föreligger och att således få hänvisningar till substantiell tidigare forskning kan göras. Forskningsläget karakteriseras kort något senare i denna inledning. En bibliografi om svensk litteratur som behandlar frimureriet från 1700-talet fram till idag saknas än så länge och denna lucka försvårar forskningen avsevärt. Frimureriets ideologi kan analyseras via ett studium av dess normativa texter, alltså sådana texter som i förtätad form förmedlar ett budskap eller en självuppfattning om vad frimureriets syfte är. Fil dr Andreas Önnerfors presenterar i det första bidraget exempel på lagar och förordningar som formulerar frimureriets syfte och genom vilka frimureriets medlemmar instruerades om ett moraliskt idealbeteende. Frimureriet förmedlas dock även genom en upplevelsebaserad kunskapsprocess, initiationen. Fil dr Henrik Bogdan belyser i sitt bidrag hur initiationen inom frimureriet gestaltar sig och påverkar den enskilde. Medlemskap i sällskap av skiftande slag är en viktig socialhistorisk källa. Sammansättningen av medlemmar från olika samhällsklasser kan berätta om ståndsideal eller social mobilitet. Fil dr Anders Simonsen behandlar frimureriet ur en socialhistorisk synvinkel. I fil mag Jonas Anderssons bidrag skildras arbetet med huvudkällan för denna volym, matrikeln över talets medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Terminologi Inom det nordiska frimureriet förekommer ett i vanligt språkbruk rätt märkligt klingande adjektiv: frimurerisk, med betoning på e. Ordet, som är svårt att undvika, kategoriseras i SAOB som utdött (en google-sökning ger emellertid 234 träffar) och är bildat efter 1700-talstyskans freimaurerisch. Den engelska motsvarigheten är free-masonic, för det mesta masonic eller på franska maçonnique. I modern tyska har ordet börjat användas som ett främmande ord, masonisch, kanske också som en avgränsning mot det interna bruket av freimaurerisch/maurerisch inom frimureriet. På svenska skulle masonsk inte vara adekvat. När behovet så påkallar används i denna volym det enligt SAOB utdödda adjektivet. 12

14 Frimureri försök till en definition Inledningsvis skall ett försök göras att definiera vad frimureri är. Frimureriet som socialt och kulturellt fenomen spred sig från och med 1700-talets början i hela Europa för att ingå som en viktig beståndsdel av upplysningstidens sällskapsväsende. Vid sidan om etablerade gemenskaper som familj, by, församling, stånd eller yrkeskår utvecklades under 1700-talet nya sociala organisationsformer genom tillkomsten av sällskap. Sällskap kan karakteriseras som gemenskaper där medlemmar delar intresset för litteratur, vetenskap, musik eller moral. En viktig egenskap är att de bygger på de enskilda medlemmarnas engagemang och på lokal förankring. Inom frimureriet kallas den lokala basorganisationen för loge. Samtidigt spände sig ett nätverk mellan sällskapen i Europa som hölls ihop av allt bättre postförbindelser och därigenom brevkorrespondens samt genom en alleuropeisk bokmarknad och ett pressväsende som sakta men säkert skapade ett gemensamt europeiskt offentligt rum. Det främsta exemplet på sällskap i Europa är lärda och litterära akademier som med furstlig stadfästelse ägnade sig åt sina särskilda intresseområden av både vetenskaplig och konstnärlig karaktär. Trots att frimureriets uppkomst som organisationsform tvivelsutan kan dateras tillbaks till en tid då skråväsendet uppstod i Europa, fick det sitt slutliga genombrott genom att amalgameras med upplysningstidens sällskapsväsende. Det betyder i klartext att det finns en utvecklingslinje och en flytande gräns mellan medeltidens typ av murareskrå och den typ av organisationsform som tillkännagav sin existens i London 1717, när fyra loger slöt ihop sig till en storloge. Man kan lika lite hävda att frimurare inte var verksamma som murare eller arkitekter som att murare inte ägnade sig åt yrkesrelaterade ritualer eller symboliska och mytiska berättelser om sitt hantverks innehåll och ursprung. Frimureriets vidare spridning i Europa skedde i ett komplext samspel mellan olika aktörer, ibland under politiska förtecken. Rivaliteten mellan England och Frankrike skyndade med säkerhet på utvecklingen av två varierande system och en kreativ konkurrens dem emellan om vilket som representerade det ursprungliga frimureriet bäst. Senast mot mitten av seklet hade hantverks- 13

15 symboliken utökats med ett tydligt riddareideal som gav upphov till organisatoriska specialformer av frimureri med referenser till medeltidens och korstågens riddareordnar, främst de mytomspunna Tempelriddarna. Frimureriet så som det spred sig under 1700-talet hade som avsikt att belysa och förbättra medlemmarnas moral. Detta är den minsta gemensamma nämnaren mellan en uppsjö av olika variationer av organisationsformer, rituell praxis, ideologi eller symbolik som kännetecknar frimureriet och besläktade sällskaps verksamhet under upplysningens sekel. Efterhand skapades även organisationer för kvinnor, så som kvinnliga eller blandade frimurareloger. De flesta av dessa moraliska sällskap hade även gemensamt att nya medlemmar infördes i sällskapet och dess moraliska värderingar på ett rituellt sätt, kunskap förmedlades genom initiation (genom en fysisk rituell upplevelse) och befästes via instruktion (genom en abstrakt intellektuell förklaring av ritualen och symboler och ett formellt förpliktigande till lagar och stadgar). Dessa båda aspekter kommer i de följande bidragen belysas utförligt. Kunskapen förmedlades precis som i det ursprungliga murareskrået allt som oftast även gradvis där efter tiden som lärling och gesäll mästerskapet var det yttersta målet. Efterhand utökades dessa grader till ett väsentligt större antal, till ett system av olika skeden med olika innehåll. Gemensamma tecken, märken och sätt att röra sig, särskilda rum för speciella ritualer skapade och befäste en yttre ram för en gemenskap som betonade ett ståndsövergripande ideal av brödraskap (och i vissa fall även ett systerskap) mellan medlemmarna. Gemensamma måltider och festligheter som avhölls under rituella former utgjorde en förlängning av detta ideal. Betoningen av moraliska värderingar och filantropiska idéer gjorde att medlemmarna i moraliska sällskap ofta engagerade sig i sociala projekt som förebådar välfärdsstatens ambitioner. Frimurare i Sverige tog exempelvis initiativ till grundandet av barnhus och lasarett, inokulering mot smittkoppor eller pensioner för soldatänkor. De anordnade konserter till förmån för fattiga och nödställda. Samtidigt som släktskapen till typiskt upplysta värderingar är uppenbar, rymdes inom det europeiska frimureriet även idéer från tidigare mystiska strömningar så som 1600-talets rosenkreutzare eller alkemins hermetism. Riddare- 14

16 romantiken blommade. Denna till synes motstridiga tendens kan tolkas på olika sätt, faktum kvarstår emellertid att det irrationella utövade en attraktionskraft även på de mest rationella och upplysta medlemmarna. Det vore lika fel att ignorera som att försöka bortförklara eller stigmatisera detta fenomen. Trots att frimureriet hade utvecklats i många variationer skapade det en gemensam referensram åt en stor del av den europeiska kulturella och sociala eliten som under 1800-talet förvandlades till en del av separata nationella borgerligheters självuppfattning. Teoretiska utgångspunkter för forskning om frimureri Internationellt har för forskningsfältet inom vilket vi publicerar denna volym etablerats termen research into freemasonry. Även om denna preposition för liknande forskningsområden är vanlig på engelska finns det en viktig distinktion att göra, gentemot något som skulle kunna kallas resarch within freemasonry. Som redan antytts ovan sker inom ramen för frimureriet en intern kunskapsförmedling som är baserad på den personliga individuella och i viss mån kollektiva upplevelsen. Svenska Frimurare Ordens allmänna lagar beskriver denna process som en vetenskap: Ordens syfte är att meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen att öva dygden och att kuva lasten [ ]. 2 Precis som i ett religiöst samfund är det kanske bäst medlemmarna själva som kan svara på frågan hur man egentligen skall tolka samfundet. Detta ställer forskningen om frimureri i samma position som all form av antropologisk eller sociologisk forskning: hur mycket kan man veta om något som man inte är inblandad i eller omvänt: om man är inblandad i något, hur kan man avgränsa det som man får veta internt från den vetenskapliga processen? Problemet är givetvis inte okänt. Lingvisten Kenneth Pike har lanserat begreppsparet emiskt-etiskt (ur phonemic resp phonetic ), vilket sedan länge används inom många kulturvetenskaper. Dikotomin bygger på iakttagelsen att en kulturvetenskapligt inriktad forskare rör sig mellan sin egen vetenskapliga kultur och studieobjektets. Med ett emiskt perspektiv närmar sig forskaren uttryckligen sitt studieobjekt på den studerade kulturens egna villkor. Bland annat anammar han/hon den termi- 15

17 nologi som tillämpas i den studerade kulturen. Starkt förenklat kan detta sägas vara ett inifrånperspektiv. Med ett etiskt perspektiv ser forskaren den studerade kulturen utifrån och skapar således på egen hand sina begrepp eller lånar dem ur den befintliga litteraturen. 3 Olikt många andra rörelser är frimureriet än så länge stängt för antropologisk forskning i form av exempelvis deltagande observation eller intervjustudier av dess medlemmar. Argumenten för denna stängdhet är främst pedagogiska. Frimureriet tillmäter den personliga upplevelsen, personlighetsutvecklingen en så stor betydelse att alla avslöjanden ses som ett hot mot den individuella lärdomsprocessen. Ett sådant synsätt måste givetvis accepteras, även om det kan ifrågasättas kunskapsteoretiskt: Kan man läsa sig till en upplevelse eller utvecklas personligen genom att studera en akademisk uppsats? På ett rent intellektuellt plan kan dessa frågor säkerligen bejakas. Men är den moraliska förädlingen frimureriet eftersträvar enbart en intellektuell process? Med säkerhet inte. Frimureriet som rörelse bygger på att det finns en potential som kan motivera medlemmarna till engagemang. Loger och hemliga sällskap utövade under sitt uppkomstsekel, talet, en enorm attraktionskraft på Europas eliter. Tankeväckande i sammanhanget är att samtidigt som loger grundades på hela kontinenten, skrifter som behandlade frimureriet och även sades avslöja dess symboler och hemligheter spreds i en avsevärd omfattning. Detta faktum tycks inte ha hindrat medlemmarna från att engagera och fördjupa sig i frimureriet. Uppenbarligen kunde man skilja mellan den offentliga diskursen och det som hände när dörren till logen stängdes. Vi skall något senare beröra detta förhållande närmare. Det som fascinerar i studiet av frimureriet är just dess attraktion som kulturellt, socialt och intellektuellt fenomen. Källmaterial så väl som fysiska artefakter vittnar om en estetisk medvetenhet utöver det vanliga. Det förekommer ett rikt bildspråk med stark symbolisk kodning, ritualtexterna ger prov på en mycket hög performativ medvetenhet och språkbruket infogar sig väl i den västerländska retorikens tradition, med klassiska och kristna förlagor. Men även frimureriet som organisation är ett relevant fenomen att studera. Organisationsstrukturen, medlemsregistreringen, den interna 16

18 kommunikationen, organisationen av internationella kontakter, administrationen av medlemsavgifter, gemensamma ekonomiska åtaganden och humanitära projekt, likaså pressbevakning och litteratur om frimureri år områden som inte direkt berör frimureriets ideologi, men som ger rikhaltiga forskningsuppslag. En specialaspekt är hur man inom frimureriet skapade och tillämpade föreställningar om legalitet, det vill säga ett komplicerat system av formellt erkännande via konstitutioner och avtal. Dessa uppslag har sällan lett till formuleringen av teoretiska ansatser i forskningen om frimureri. De mest kreativa försöken redovisas i samband med beskrivningen av forskningsläget. Forskningsläget Det akademiska intresset för forskning om frimureri i Europa är idag större än någonsin tidigare. Goda vetenskapliga studier i ämnet publiceras och konferenser anordnas där akademiker får möjlighet att presentera sin forskning. En översikt över den ökande trenden beträffande forskning om frimureri i Europa under de senaste två decennierna erbjuder inledningen till Pierre-Yves Beaurepaires studie L Espace des franc-maçons. Une sociabilité européenne au VIIIe siècle (2003). Beaurepaire - professor i historia och verksam vid Centre of Mediterrenean Studies vid universitetet i Nice-Antipolis forskar själv om frimureri. Han tillämpar därvid även modern informationsteknik och närmar sig frimureriet utifrån postmoderna teorier om space och sociability. Särskilda professurer i frimureri inrättades år 2000 vid universiteten i Sheffield, Storbritannien (Professor Andrew Prescott) och Leiden, Nederländerna (Professor Anton van den Sande, Vrijmetselarij als geestesstroming en sociaalcultureel Europees verschijnsel). I Sheffield invigdes på våren 2006 ett nytt forskningscentrum, Centre for research into freemasonry (se freemasonry.dept.shef.ac.uk). Sedan ett antal år tillbaka finns det en professur vid det spanska universitet i Zaragoza där professor José Ferrer Benimeli leder ett centrum för studiet av frimureriet i den spansktalande och frankofona världen med en stor konferens och utgivningsverksamhet. Professor Helmut Reinalter vid universitetet i Innsbruck i Österrike leder liknande forskningsprojekt för 17

19 den tyskspråkiga världen. Vid Fria universitetet i Bryssel, Belgien organiseras en interdisciplinär forskningsgrupp om frimureri. Tyska forskare samlas i en grupp kallad Netzwerk Freimaurerforschung som har inrättat webbplatsen freimaurerforschung.de. Professor Cécile Revauger vid universitetet i Bordeaux i Frankrike ägnar sig främst åt personhistoriska studier rörande det franska frimureriet och arbetar på ett stort biografiskt lexikonprojekt. Vid universitetet i Halle-Wittenberg bedrivs forskning om sällskapsväsendet vid Interdisziplinäres Zentrum zur Erforschung der Aufklärung. Ritualteoretikern professor Jan Snoek vid universitetet i Heidelberg leder ett stort forskningsprojekt om rituell dynamik i könsblandade och kvinnliga initiatoriska sällskap. Listan kan göras längre och tendensen är att forskningsfältet i skrivande stund är i uppgående. En ny dimension nåddes med finansieringen av en exploitary workshop genom European Science Foundation. Forskare från USA, Kuba och Europa samlades i Bryssel i oktober 2006 till en workshop om Freemasonry and national identity: levels of the construction. I maj 2007 arrangeras den första International Conference on the History of Freemasonry med deltagare från hela världen. Under en lång tid har akademisk forskning om frimureri inte varit gångbar talets öppenhet för forskning om frimureriets historiska bakgrund ersattes med en slutenhet under 1800-talet, då frimureriet ingick som en ingrediens i formuleringen av separata, avgränsade, nationella och manliga borgerligheter i Europa. Det var festskrifternas sekel, då många loger firade sitt första århundrade och med medaljer och tjocka minnesskrifter reste bekräftande monument över sig själva. Under 1900-talets början publicerades några av de fortfarande normativa och viktigaste verken om frimureri (så som Lenhoff-Posners Internationales Freimaurerlexikon 1932) samtidigt som några av de mest hårresande konspirationsteoretiska publikationerna (exempelvis falsifikatet Sions vises protokoll, på svenska utgivna 1920, 1933 och 1940) utkom. Frimureriets uppkomst under upplysningstiden har förbryllat många forskare. Antingen har det tolkats som ett progressivt avantgarde, om inte med en agenda för, så i alla fall en medvetenhet om behovet av samhälle- 18

20 lig reform eller rent av revolution (så har revolutionerna i USA 1776 och Frankrike 1789 exempelvis betraktats som ett resultat av frimurares engagemang). I motsats till detta har frimureriet tolkats som en irrationell motströmning mot det upplysta moderniseringsprojektet, som en anti-modernistisk reaktion. De mest kreativa teoretiska ansatserna har formulerats av den tyske begreppshistorikern Reinhart Koselleck och den amerikanska historikern Margret C. Jacobs. I sin doktorsavhandling Kritik und Krise: eine Studie zur Pathogenese der bürgerlichen Welt, 1959, 1973 m.fl. upplagor) skriver Koselleck att hemlighet och offentlighet utgjorde upplysningens historiska tvillingpar. Koselleck ser värderingar som utvecklades i de hemliga sällskapens privata och avskilda sfär som vägröjare för händelserna i den offentliga sfären. Hemligheten är således inte hemlighetsmakeri eller mystik utan utgör snarare en verkstad eller ateljé för utprovningen av banbrytande samhälleliga idéer. En liknande ansats har på sistone framförts av Margaret C. Jacobs som med sina böcker The radical Enlightenment: Pantheists, Freemasons and Republicans (1981), Living the Enlightenment: Freemasonry and Politics in Eighteenth-century Europe (1991) och The origins of freemasonry: facts and fiction (2005) samt en rad andra publikationer radar in frimureriet i den radikala upplysningens idétradition. Genom sin organisation, sina värderingar och medlemmarnas engagemang tolkar hon frimureriet som en föregångare för det moderna civilsamhället, där medborgarnas engagemang i den demokratiska processen utgör grunden för politiken. Raka motsatsen till denna tolkning kan vi finna hos företrädare som har gjort gällande att frimureriet snarare är att betrakta som en irrationell bakåtsträvande underströmning under den rationella upplysningen, att affiniteten för det ockulta hotade det moderna projektet och att reaktionära eliter i den snabba förändringens tidevarv skull ha klamrat sig fast vid frimureriet som en sista bastion av det medeltida ståndssamhället. En mer positiv variant av denna tolkning är att tillmäta frimureriet betydelse som romantikens föregångare. För Sveriges del är den mest kände apologeten för denna position Martin Lamm och hans verk Upplysningstidens romantik: den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur (

21 20) som på denna punkt ännu inte har ifrågasatts tillräckligt. Båda tolkningsansatser tenderar emellertid att förenkla upplysnings- och modernitetsbegreppet som helt befriade av irrationella element. Istället för att isolera förnuft och känsla från varandra är det mer fruktbart att vinnlägga sig om en korrekt beskrivning av deras ömsesidiga dynamiska relation. Den danske litteraturhistorikern Thomas Bredsdorff gör sin bok Den brogede oplysning. Om følelsernas fornuft og fornuftets følelse i 1700-talets nordiske litteratur (2003) gällande att både upplysningsfilosoferna och de romantiska rörelserna, pietismen, herrnhutismen och frimureriet kan uppfattas som olika delar av Upplysningen som samverkade i opposition mot auktoriteter och ortodoxa trossystem. I en forskargrupp under ledning av Monika Neugebauer-Wölk vid det tyska universitetet Halle-Wittenberg med namnet Die Aufklärung im Bezugsfeld neuzeitlicher Esoterik ( Upplysningen satt i relation till den nya tidens esoterik ), studeras sedan 2004 esoterismens förhållande till upplysningen. Neugebauer-Wölk har i en rad bidrag behandlat frimureriet och Illuminaterorden. Inom religionsvetenskapen har ett av de mest uppmärksammade forskningsfälten kopplat till delar av frimureriet ökat snabbt, västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism beskrivs som en tankeströmning som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, och anses ha påverkat frimureriet under framförallt 1700-talets senare hälft. Det finns idag två professurer inrättade i västerländsk esoterism som innehas av professor Jean-Pierre Brach vid Sorbonne och Wouter J. Hanegraaff vid Amsterdams universitet. Religionshistorikern Antoine Faivre och hans efterföljare vid Sorbonne, Jean-Pierre Brach, har sedan en lång tid integrerat forskning om frimureriet (som de kallar för masonology ) inom ramarna för en professur i ämnet västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism är ett relativt nytt ämne inom religionsvetenskapen som behandlar en tankeform som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, men som tidigare inte uppmärksammats ur ett akademiskt perspektiv. Grovt förenklat kan man beskriva den västerländska esoterismen som ett tankesätt som karaktäriseras av ett motstånd till att antingen rationellt tänkande eller dogmatisk tro skall dominera. Istället beto- 20

22 nas individens strävan efter kunskap eller gnosis om relationen mellan det gudomliga i tillvaron och människan. År 1999 inrättades en andra professur i ämnet vid Amsterdams universitet, med titeln Hermetisk filosofi och närbesläktade strömningars historia. Denna professur är kopplad till en nystartad institution med samma namn, och innehas av Wouter J. Hanegraaff. Det unika med institutionen i Amsterdam är att den erbjuder kurser från A-nivå upp till doktorandstudier. Med detta är de teoretiska ansatserna i studiet av frimureriet tecknade. För utförlighetens skull skall även den prosopografiska metoden nämnas, till vilken även större delen av denna volym kan räknas. 4 Prosopografi ägnar sig åt en systematisk kartläggning av en avgränsad personkrets, exempelvis med avseende på ursprung, karriär eller släktförbindelser. Personkretsen väljs ut genom en kombination av geografiska, tidsliga, sociala eller politiska kriterier. Forskningsresultaten presenteras i alfabetiska förteckningar eller i större databaser. Med utgångspunkt i prosopografiska kartläggningar kan kollektivbiografier tecknas eller nätverksanalyser genomföras. Denna metod användes förutom i detta forskningsprojekt bland annat av Eric Saunier i hans doktorsavhandling Les mutations de la francmaçonnerie. Des Lumières au Romantisme: l exemple normand (2003) och av Petri Mirala i avhandlingen Freemasonry in Ulster (publiceras 2007). På hemsidan för Centre for research into freemasonry (s.o.) publiceras två medlemsdatabaser om frimureri i Wales, England och Skottland. För svensk del har Anders Simonsen kartlagt det organiserade sällskapslivet i Göteborg i sin avhandling från år 2001 (se Forskningsläget i Sverige nedan). Forskningsläget i Sverige Idéhistorikern Henrik Stenius behandlade i sin doktorsavhandling Frivilligt, jämlikt, samfällt: Föreningsväsendets utveckling i Finland fram till 1900-talets början med speciell hänsyn till massorganisationsprincipens genombrott (1987) frimureriet som en del av utvecklingen av det borgerliga föreningsväsendet. En liknande ansats följer Anders Simonsen i sin avhandling Bland hederligt folk - organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg (2001) där en 21

23 hel rad med ordenssällskap ingår i analysen på en lokal nivå. Andreas Önnerfors undersökte i sin avhandling Svenska Pommern kulturmöten och identifikation (2003) frimureriets loger som en plattform för sociala kontakter mellan tyskar och svenskar, som en ideologisk frizon utanför kulturellt laddade onmråden i samhället. Samma år försvarade Henrik Bogdan en religionsvetenskaplig avhandling som fokuserade på initiationsritualer i den västerländska esoterismen och därmed även frimureriet: From Darkness to Light: Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Utöver detta har på svenska universitet kandidat- och magisteruppsatser försvarats som behandlar frimureri, exempelvis Marcus Willén i Örebro, Peter Lind i Uppsala (båda Litteraturvetenskap), Karl-Axel Norberg i Stockholm (Idéhistoria). Sedan dess instiftelse 1997 har forskningslogen Carl Friedrich Eckleff som lyder under Svenska Frimurare Orden berikat forskningen om frimureriet genom utgivningen av årsboken Acta Masonica Scandinavica där även danska och norska bidrag publiceras. Ett försök till kategorisering av litteratur som berör frimureriet Forskning om frimureriet har gjort sitt avtryck på olika sätt i den mer eller mindre lärda litteraturen. Ett försök till huvudkategorier man utöver rent akademiska studier om frimureriet kan uppresa följer här. Det har funnits ett internt behov att offentliggöra historiska källor eller normativa texter i syfte att öka kännedomen om frimureriet och bekämpa förutfattade meningar. Samtidigt har frestelsen varit stor att avslöja hemligheterna bakom frimureriet, det nyfikna avslöjandet är en stark bevekelsegrund för forskning. En tredje linje som kan urskiljas är konspirationslitteraturen, alltså sådan litteratur som skall uppdaga en hemlig mörk politisk agenda som frimureriet strävar efter att förverkliga. Ett specialområde utgörs av litteratur som undersöker kopplingen mellan frimureriet och det medeltida riddareväsendet, i synnerhet tempelherreorden. Sedan finns det litteratur av mer hagiografiskt slag, så som biografier över bemärkta frimurare eller enskilda logers och ordnars stora jubileer. 22

24 (1) Tryckt material som offentliggör kunskap om frimureriets organisation, historia eller värderingar Frimureriets allra första sekel födde fram de röda trådar enligt vilka forskningen om frimureriet fortfarande grupperar sig. Det engelska frimureri som 1717 uppenbarade sig gick i täten. Det är betecknande att dess ledande män var skolade akademiker. Tendensen går igen i andra länder under seklet. Det är en förutfattad mening att i regel adelsmän skulle ha sökt sig till frimureriet, även i de högre graderna. I Leipzig grundades redan mot slutet av 1730-talet en loge med akademiker, Minerva. Och i Paris fanns femtio år senare den berömda logen Neuf Soers, nio systrar (syftande på muserna), som samlade intellektuella. Det tyska ordenssystemet Strikte Observanz som byggde på en idé om tempelherreordens återskapande hade sin storhetstid mellan 1762 och När man bläddrar igenom förteckningen på dess drygt 1700 riddare slås man av det stora antalet akademiker i de högre graderna. Även i Svenska Frimurare Orden finns ett tydligt inslag av akademiskt utbildade och vetenskapligt verksamma. Fysiskern Desauguliers, stormästare i den engelska orden, följde i sitt vetenskapliga kall obönhörligt Newtons krav på empiri och experiment som bas för kunskap. James Anderson, författare eller åtminstone redaktör för det enorma verk som utkom 1723, var kanske främst historiker av gammal 1600-talsskolning. Både Desauguliers och Anderson tillhörde den rationella engelska upplysningens krets med täta förbindelser till den vetenskapliga världen och akademin Royal Society. Ett av de första stegen man tog i den engelska storlogen var att 1723 offentliggöra både frimureriets mytisk-historiska bakgrund i Constitutions och frimureriets interna organisation och värderingar i Charges. I Constitutions fabulerade Anderson likt Rudbeck i Sverige ihop en storslagen historia för frimureriet som räckte tillbaks bortom syndafloden. Idag skulle vi kalla det för historieförfalskning, men på den tiden hörde den mytologiskt bearbetade historien fortfarande till de stora europeiska nationernas självuppfattning. Att alltså avfärda Constitutions som ovetenskapligt blottar arrogans mot den tidens tänkande. Till upplysningens vetenskapliga ideal hörde just offentliggörandet och spridningen, insynen och prövningen av det 23

25 som hade presterats. Även denna ambition är förverkligad hos Anderson: hans studier i frimureriets historia, hur absurda de än må förefalla oss, presenterades öppet för den europeiska intellektuella eliten. Constitutions och Charges översattes snabbt till de stora språken redan under tiden för sin uppkomst. En öppen redovisning av forskningsresultat om den egna historien förekommer inom de flesta frimurarsystemen under seklet. Nu låg i öppen dager vad andra spekulerade om och varken Anderson eller Desauguliers lastades för att ha avslöjat något. Om man skall kvalificera den typ av skrifter som tog sin början med Andersons Charges och Constitutions så är det (1) tryckt material som offentliggör kunskap om frimureriets organisation, historia eller värderingar. Det finns inga tecken på att man opponerade på Andersons skrifter. Men likväl gav reaktionen på frimureriet som organisationsform i Europas lärda eliter genast upphov till en annan klass av skrifter som också den kan klassificeras i viss mån som ledd av en vetenskaplig utgångspunkt. (2) Avslöjarskrifterna En av de första avslöjande skrifterna såg ljuset redan under talet, Samuel Prichards Masonry Dissected. Läget blev inte bättre av att påven 1738 utfärdade sin bulla In Eminenti som var riktat mot frimureriet. Tre skäl angavs som speciellt viktiga: man fruktade att en religiös indifferentism skulle sprida sig genom ett system som var tolerant mot olika trosriktningar; hemliga sällskap var inte förenbara med absoluta monarkier. Det tredje skälet kände Vatikanen till, men ville inte röja det. Denna sista formulering öppnade givetvis för många spekulationer om frimureriets hemligheter. Man kan alltså säga att den katolska kyrkans fördömanden spelade den avslöjande genren i händerna som senare kom att utveckla en betydelsefull underavdelning, (2) avslöjarskrifterna. Den kanske mest betydelsefulla avslöjande skriften är L Ordre des Franc-Maçons trahi et les Secrets des les Mopses revélé från L Ordre des Franc-Maçons trahis officiella ambition är att avslöja hemligheterna i frimurarnas och den könsblandade mopsordens loger. Till sin hjälp hade läsarna dessutom sju (utvikbara) kopparstick som illustrerade olika symboler, kläder och rituella skeenden. I ett appendix följde en utförlig 24

26 Expressens löp torsdagen den 12 januari beskrivning av frimureriets grader samt ett antal frimureriska sånger med noter. Men lika mycket kunde den tjäna som en perfekt och fullständig vägledning för hur man skulle gestalta frimuraraktiga ceremonier och ritualer. Hela Europa hade nu en komplett handbok i frimureri och ordensväsende. Den avslöjande litteraturen minskade inte intresset för frimureriet, tvärtom. Frimureriet hade precis börjat sitt segertåg genom de europeiska eliterna. Boken diskuterades i de mest avlägsna hörnen av kontinentens upplysta kultur. Man kan med skäl hävda att den öppnade dörren för ordensväsendets etablering. Förrädarskrifter är ingalunda en isolerad företeelse i den lärda litteraturens historia. Alltid har forskare (och i våra dagar journalister) förletts att avslöja hemligheter, diplomatisk korrespondens, skvaller eller sexuella avvikelser. Naturforskarna är skapelsens principer på spåret sedan femhundra år. Kuriosa och abnormiteter lockade hela generationer av läkare och anatomer. Vår insikt om människans anatomi går genom ett dissekerat slagfält av europeiska dårar, sjuklingar, dödsdömda och svaga. Det är sällan normaliteten som orsakar behov av förklaring. Det är sällan det normala och invanda som utgör grunden för efterforskning. Därför har avslöjarna i 25

27 frimureriet hittat sitt Eldorado. Frimureriet är i högsta grad en onormal företeelse. Den chockerande mängd av symboler och symbolik som slår emot den som befattar sig med frimureri leder många till att förklara vad det verkligen rör sig om. Han kan inte leva med det surrealistiska tillståndet som skapas genom det ritualbundna skeendet. Förrädaren som forskartyp är en förenklare. Han reducerar bredden av tolkningsmöjligheter och problematiserar sällan. Det mest prominenta exemplet i nordiska sammanhang är den norske religionshistorikern Sverre Dag Mogstads bok Frimureri: mysterier, fellesskap, personlighetsdannelse (1994) som låg i grunden för en serie artiklar i Expressen under januari 1995 där löpet löd Kända svenskar i hemlig rörelse dricker blod. Tillsammans med publikationen av mer eller mindre kända namn ur den fritt tillgängliga medlemsförteckningen över medlemmar i Svenska Frimurare Orden slogs Mogstads avslöjanden upp som en stor nyhet. Exakt elva år senare, i januari 2006, återbrukades Expressens upplägg i Aftonbladet, nu under rubriken Makthavarna medlemmar i hemliga sällskap. Frimureriet buntades ihop med Rotary (vilket i sig är ett sakfel) och man gjorde ett stort nummer av namnen på de s.k. makthavarna. Värre än så var att traditionellt vänsterinriktade Aftonbladet som expert på ordensväsende anlitade en känd högerextrem propagandist som på sin hemsida hyllar UNA-bombaren och uttrycker antisemitiska åsikter. (3) Konspirationslitteraturen Konspirationsteoretikern bygger på den förment avslöjade sanningen som i hans ögon kan bevisa vilka absurditeter som helst. Det mest prominenta och ännu oemotsagda exemplet i Sverige är Jüri Linas böcker Världsbyggarnas bedrägeri: frimurarnas dolda historia (2001) och dess engelska upplaga Architects of deception: the concealed history of Freemasonry (2004). Man behöver bara citera följande rader för att bilda sig en uppfattning om konspirationsteoretikerns sätt att skapa en inblick i den dolda maktstrukturen bakom händelserna i det förflutna och i nutiden. Denna politiska ordning, sägs det, har byggts upp av krafter, som verkat bakom den glättade fasaden - Tempelherreordens, illuminaternas och frimurarnas omfat- 26

28 tande bedrägeri präglar allas vår dagliga tillvaro. Syftet med arbetet är att skapa ett brottsregister över de hemliga sällskapens förödande verksamhet. I boken avslöjas enligt författaren dolda förgreningar mellan olika delar av frimureriet. Dessa har påverkat historien med hjälp av marionetter som Napoleon, Lenin, Trotskij, Hitler, Mao Zedong, Roosevelt och Truman (samtliga höga frimurare). [ ] Läsaren får veta den verkliga orsaken till flera stora krig och revolutioner, från den stora franska revolutionen 1789 ända fram till Kuwaitkriget 1991 och bombkriget mot Serbien Denna typ av konspirationsteorier har en lång tradition bakåt i tiden. Redan under 1700-talets slut spekulerades det i om frimurare och/eller illuminater låg bakom franska revolutionen eller mordet på Gustav III. 6 Teorierna fortsatte att gro under 1800-talets borgerliga revolutioner och sekularisering, och i samband med att avslöja första världskrigets och den ryska revolutionens sanna orsaker. Ett verk har sedan sekelskiftet 1900 otvetydigt satt sina tydliga spår i konspirationens litteraturhistoria: Sions Vises Protokoll. Protokollen publicerades först i Ryssland Sergej Alexandrovic Nilus, rysk skriftställare och mystiker, gav ut dem Han var övertygad om deras äkthet och påstod att han fått dem några år tidigare av en person som i sin tur påstått att de stulits från en hemlig judisk organisation i Frankrike. Texten Nilus fick var skriven på franska och han översatte den till ryska. Skriften översattes snabbt till olika språk och spreds i en mängd upplagor under olika namn och i olika versioner i Öst- och Centraleuropa. Ganska snart konstaterades att det var ett falskt dokument, vars innehåll delvis byggde på plagiat från äldre romaner. Ändå var det många som trodde på skriftens äkthet. Förlagan för protokollen är bland annat romanen Biarritz från Handlingen i Sions Vises Protokoll utspelar sig i en hemlig judisk organisation. Ledaren talar om för medlemmarna hur man skall gå till väga för att infiltrera samhället, så split mellan olika samhällsklasser, starta revolutioner för att slutligen helt ta över makten i hela världen. Frimureriet skildras som det mest framträdande redskap i denna process. Men fastän det tidigt konstaterades att Protokollen är ett falsifikat spelar de en viktig roll i formuleringen av antisemitiska tan- 27

29 kar bland extrema högerkretsar och muslimska fundamentalister. På Radio Islams hemsida behandlas Protokollen utförligt och läsaren får där även följande definition av vad frimureri är: 1) Frimureriet är ett hemligt brödraskap av kristna avfällingar i förbund med hedningar, i hemlighet lett av det judiska folkets ledare, och dess ändamål är att tillintetgöra den kristna kyrkan och den monarkiska regeringsformen, i synnerhet den kristna. 2) Frimureriet är ett antikyrkligt eller ett sataniskt kyrkosamfund, en föregångare till Antikristi kyrka. 3) Frimureriet är s a s fortsättningen här på jorden av det av Satan i himmelriket påbörjade upproret emot Gud. 4) Frimureriet är olaglighetens hemlighet. 5) Frimureriet är det stora Babylon, den stora skökan som sitter över många vatten, (Joh. Upp. XVII och XVIII). 7 Också i högerkretsar finns det en tradition av litteratur som behandlar den frimureriska konspirationen publicerade nazisternas chefsideolog Alfred Rosenberg den tyska översättningen av Sions vises protokoll utkom så den kanske mest inflytelserika anti-frimureriska publikationen, general Erich Ludendorffs, Vernichtung der Freimauerei durch Enthüllung ihrer Geheimnisse, som redan ett år senare översattes till svenska med titeln Frimureriets tillintetgörande genom avslöjandet av dess hemligheter. Liksom i de fascistiska regimen i Italien och Spanien utsåg nazisterna frimureriet till en av sina ideologiska huvudfiender efter maktövertagandet Efter att frimureriet förbjöds i Tyskland 1935 samlades arkivmaterial och boksamlingar från logerna in, byggnader och inredning konfiskerades för att säljas eller användas ironiskt nog av nazisterna själva. Det arrangerades utställningar som turnerade runt om i landet och där frimureriets sanna väsen skulle uppdagas. Till viss del är det den nazistiska nitens förtjänst att så pass mycket material om det tyska frimureriet finns bevarat än i dag. Med de samlade arkivbestånden ville man ägna sig åt att bevisa den frimureriska konspirationen historiskt. Men andra världskriget kom emellan. Materialet forslades undan till bombsäker berggrund som sedermera hamnade på DDR-sidan och som var färdigkatalogiserat kort tid efter återföreningen Logernas bibliotek samlades likaså och hamnade av en slump i Poznan/Polen, där 28

30 de nu utgör en av världens största samlingar av frimurerisk litteratur. 9 Men även i Sovjetunionen och senare hela Östblocket förbjöds och förföljdes frimureriet av snarlika skäl som i de fascistiska staterna. Den ryska säkerhetstjänsten NKVD intresserade sig för det av GeStaPo påbörjade arbetet och förde i krigets slutskede över arkivmaterial från Berlin till Moskva där det fortfarande finns en hel del material, medan annat överlämnats, till exempel till den franska storlogen Grand Orient de France. 10 (4) Kopplingen till Tempelriddarna En händelse som har skapat hyllmeter av forskning var Andre Michel Ramsays tal om (4) sambandet mellan frimureriet och de medeltida riddarordnarna som hölls eller åtminstone spreds i Frankrike med början Talet presenteras i denna volym för första gången i svensk översättning. Ingen annan tanke, inte ens James Andersons egna har sysselsatt forskare och fantaster mer. 11 Sin största blomstring och fantasifulla bearbetning fick frimureriets tempelherremystik i frimuraresystemet Strikta Observansen (SO). 12 Här blandades dikt och verklighet friskt med varandra i syfte att förverkliga idealet om det lycksaliga ridderskapet. Sin höjdpunkt nådde SO under talet. Men Europa var för upplyst för att svälja vad som helst. Därför baserades konstruktionen av tempelherrarnas efterföljd på noggrann historisk forskning. I ett virtuellt Europa förlänades provinser och prefekturer till riddarna i olika grader. Den danske religionshistorikern Friedrich Münter ( ), var både riddare av SO och historiker. Han skrev ett mycket betydelsefullt arbete om tempelherreordens historia. Orientalisten Johann August Starck ( ) grundade SO:s prästerskap mot slutet av 1760-talet i det då svenska Wismar. Efter noggranna historiska studier kom han fram till att prästerskapet fortfarande saknades. Starck var orientalist, kanske en av de främsta i Europa, och intitierades i Paris i de högre graderna samtidigt som han forskade kring arameiska källor om den tidiga kristenheten. Från den radikala upplysningens sida löjliggjordes tempelherrespåret. Friedrich Nicolai ( ), förläggare, frimurare och upplysningens man i Berlin, underkände på vetenskapliga grunder sambandet mellan Templeherreorden och 29