Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet

Transkript

1 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet Önnerfors, Andreas; Bogdan, Henrik; Simonsen, Anders; Andersson, Jonas Published: Link to publication Citation for published version (APA): Önnerfors, A., Bogdan, H., Simonsen, A., & Andersson, J. (2006). Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk : studier i det svenska 1700-talsfrimureriet. (Ugglan. Minervaserien; Vol. 12). Lund University. General rights Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal? Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim. L UNDUNI VERS I TY PO Box L und

2 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk

3

4 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet Andreas Önnerfors (red.) Lunds Universitet Ugglan Minervaserien 12

5 Omslagsbild: Carl August Ehrensvärd, Ordenskapitel i Frimurare Orden 24/ Boken tillägnas Nils Petter Sundius *1765. Ugglan, Minervaserien utges av avdelningen för idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, Biskopsgatan 7, Lund. Redaktör för bokserien: professor Gunnar Broberg Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk. Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet medverkande författare, 2006 Grafisk form: Stefan Stenudd Tryck: Media-Tryck, Lunds Universitet, 2006 ISBN 10: ISBN 13:

6 Innehåll Förord I II III IV V VI Inledning Andreas Önnerfors Frimureriets moraliska kosmos Andreas Önnerfors Appendix: Svenska Arméens loges lagar från 1762 En introduktion till studiet av frimureriets ritualer Henrik Bogdan Socialhistoriska perspektiv på Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel Anders Simonsen En introduktion till handskriften Provincial Matrikel öfver samtlige uti IX. Frimurare Provincen uti 18de Seculum [ ] antagne, Adopterade och befordrade Ledamöter Jonas Andersson Förteckning över svenska 1700-talsfrimurare Jonas Andersson & Andreas Önnerfors

7 Om författarna Fil mag Jonas Andersson (f. 73) har en magisterexamen i idé- & lärdomshistoria och historia och har studerat historia, idéhistoria, filosofi och pedagogik vid Lunds universitet. Han har skrivit en kandidat- och magisteruppsats med rättshistorisk inriktning inom ämnet idé- & lärdomshistoria. Magisteruppsatsen behandlade frikyrkor och predikanter omedelbart före konventikelplakatets upphävande Sedan 2004 är han assistent i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Fil dr Henrik Bogdan (f. 72) är författare till avhandlingen From Darkness to Light Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Bogdan är verksam vid Göteborgs universitet och han har publicerat en rad artiklar om frimureri, västerländsk esoterism och nya religiösa rörelser. En omarbetad version av hans avhandling kommer att ges ut av State University of New York Press våren 2007 under titeln Western Esotericism and Rituals of Initiation. Fil dr Anders Simonsen (f. 66) är verksam vid Historiska institutionen, Göteborgs universitet. Han publicerade 2001 sin doktorsavhandling Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Dessutom har han publicerat Organized social life and the making of the bourgeoisie in Gothenburg c , i Bogdan/Önnerfors (red.) Between mysticism and Power Politics, kommande konferensband 2007; Lejonet och skeppet: 1737 och 1741 års beskrivningar av Göteborg och Strömstad, jämte kommentarer och utblickar. Göteborg 1999 samt Bönhasar, ordensbröder och ostindiefarare. Europeiska och utomeuropeiska influenser i Göteborg under 1700-talet (med Adam von Schéele), i Europa. (Humanistdag-boken) Göteborg Fil dr Andreas Önnerfors (f. 71) doktorerade 2003 i idé- & lärdomshistoria med en avhandling om Svenska Pommern under tidsperioden I en rad artiklar och uppsatser har han behandlat 1700-talsfrimureriet och ägnar sig även åt presshistorisk forskning. Sedan 2004 är han verksam som projektledare i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen och arbetar på utgivningen av författaren Thomas Thorilds biografi och verk. Han är verksam vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet som lärare och postdoktoral forskare. 6

8 Förord Denna volym är resultatet av ett projekt som genomfördes vid Lunds universitet mellan 2004 och 2006: Mellan mystik och makt det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Projektet hade två syften: att arrangera en internationell akademisk konferens om ämnet samt att bygga upp en databas över svenska talsfrimurare. Konferensen, den första i sitt slag i Sverige, ägde rum i december 2004 och ett engelskspråkigt konferensband ges ut under Arbetet med förteckningen över svenska 1700-talsfrimurare bestod i att överföra information från en tidig 1800-talshandskrift till en databas. Ett alfabetiskt index över nästan 4300 medlemmar i svenska frimurareloger publiceras i denna volym som en första ingång till vidare biografiska eller sociologiska studier. Vid sidan om detta index behandlas frimureriets ideologi, initiation, sociala sammansättning samt själva matrikelhandskriften i fyra separata bidrag. Projektets syfte på ett övergripande plan har varit att utforska möjligheterna till akademiska studier om det svenska frimureriet i Sverige samt att knyta kontakter till en redan väl etablerad europeisk och internationell forskningsscen i området. Postdoktoral forskning vid svenska universitet genomförs ofta inom mycket ödmjuka finansiella ramar och på en för forskarna skakig grund. Ett antal instanser har genom sitt ekonomiska bidrag och på annat sätt visat att de trott på projektet för vilket jag vill uttrycka min djupa tacksamhet: Donationsgruppen vid Lunds universitet, Svenska Frimurare Orden och Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen. Engagemanget i den europeiska forskningen om frimureriet har vidare genererat finansiering av OVN (Stichting ter bevordering van wetenschappel?k onderzoek naar de geschiedenis van de metselar? in Nederland) i Nederländerna samt från European Science Foundation. Konferensresor har under denna tid även gett mig möjligheten att publicera enstaka forskningsresultat i en rad artiklar på engelska, tyska och franska. 7

9 Det finns ett antal inblandade som jag vill tacka speciellt: för det första Institutionen för kulturvetenskaper, där projektet hade sin hemvist inom ämnet Idé- & lärdomshistoria, prefekt, ämnesföreståndare och luttrad ekonomisekreterare; för det andra min hustru Frida och mina barn Eldgrim, Hedvig och Hilda för deras oändliga tålamod för min frånvaro under mina upptäcktsresor i den europeiska frimurareforskningen mellan Bulgarien och Skottland, Stockholm och Bordeaux; för det tredje Jonas Andersson utan vilkens akribi och vilja projektet aldrig hade rotts i hamn (trots kreativa finansieringsformer och underliga egenskaper hos projektledaren). Lars Otto Berg, Kjell Lekeby samt Tom C. Bergroth vid Svenska Frimuare Ordens Arkiv och Bibliotek tackar jag för benägen hjälp, liksom Kurt Eriksson och hans medarbetare vid Riksarkivets reproenhet. Projektet fördjupade även samarbetet med och vänskapen till min käre kollega Henrik Bogdan (speciellt under vår oförglömliga vistelse vid Svarta Havet) samt med kollegan Anders Simonsen. Låt oss hoppas på att den akademiska forskningen om det svenska frimureriet därigenom berikas! Lund, 30 november 2006 Andreas Önnerfors 8

10 Resurgat virtus oppressa Den förtryckta dygden måtte åter resa sig. Titelvinjett för publikationen Frimurare-Nyheter år

11 I Inledning Andreas Önnerfors Fågeln Fenix lyfter sig ur den brinnande askan uppåt mot ljuset, den klart lysande solen. På askhögen vilar en vinkelhake bland sex tistlar, omlindad av ett rep eller band. Den förtryckta dygden måtte åter resa sig är mottot till denna titelvinjett som pryder publikationen Frimurare-Nyheter från år Jämte korta historiska översikter över frimureriet i olika länder och en av de första om än kortfattade historikerna över dess svenska historia kunde läsaren här finna Frimurare-Bröders Urgamla Pligter, som reglerade värderingar och beteenden inom och utanför frimureriets loger (och som i nästa bidrag skall presenteras in extenso) sammanslöt sig fyra loger i London till en storloge och 1723 utgavs av densamma en av frimureriets normativa huvudtexter, The Constitutions of the Free-Masons. Constitutions, redigerad av den presbyterianske prästen James Anderson ( ), består av två delar: en (myto- )historisk tillbakablick över frimureriet som öppnar ett svindlande panorama bakåt i tiden tvärs genom bibelns berättelser, antiken och medeltiden och en del som beskriver frimurarnas Charges, det vill säga stadganden och förordningar som frimurarna rätta sig efter. Utöver rent organisatoriska formaliteter stadgade Charges dock även om frimureriets ideologiska grundsyn. Trots vissa avvikelser i enskilda formuleringar stod sig denna plattform för frimureriets värderingar under hela 1700-talet och i flertalet länder där frimureriet introducerades. De ideologiska paragraferna lästes upp för dem som skulle antas i logen och inte sällan signerade de nya medlemmarna med sin namnteckning både allmänna och särskilda lagar. Detta 10

12 tillsammans med att det inom frimureriets antagningsritualer krävdes att avlägga en ed i syfte att uppfylla de stadgade förhållningsreglerna måste ha skapat ett starkt moraliskt korrektiv bland medlemmarna. Den som var frimurare kunde utgå från en förtrogenhet med ett gemensamt symboliskt och ideologiskt språk, inte enbart i sitt eget land, utan i hela Europa, oberoende hur nära länderna stod upplysningens härdar i England och Frankrike. Man kan fråga sig om det finns något annat upplyst kulturfenomen som så många människor förpliktade sig till i en transnationell föreställd gemenskap. Vad har riksrådet Carl Gustaf Tessin gemensamt med repslagareåldermannen Spalchaver? Vad kommersierådet Patrik Alströmer med professor Mårten Strömmer, vad filosofie magistern Eric Östling med skogvaktare Skragge, löjtnant Schildt, grosshandlaren Broberg? De delar egenskapen att vara bland de 4300 medlemmar i loger som tillhörde Svenska Frimurare Orden under dess uppkomstsekel, 1700-talet. Ingen historisk forskning har hitintills uppmärksammat det potentiella sambandet mellan dessa människor, ingen har någonsin ställt sig frågan om medlemskapet i denna organisation (den största enskilda under seklet) på något sätt präglade medlemmarna och vilka konsekvenser det kan ha haft för den svenska samhällsutvecklingen, det kulturella livet eller idéernas historia i Sverige. 1 Detta missförhållande kommer vi inte att kunna råda bot på med en enda publikation. Emellertid är vår avsikt att etablera fakta och presentera möjliga ansatser till vidare forskning med idé-, religionsoch socialhistoriska perspektiv. Huvudsyftet med denna volym är att presentera medlemmarnas namn i alfabetisk ordning som en ingång till vidare studier av källmaterialet, en medlemsmatrikel som innehåller ibland detaljerade, ibland mycket knappa uppgifter om bland annat medlemmarnas yrken, levnadsdata eller karriär inom frimureriet (ett långsiktigt mål är att göra matrikeln tillgänglig i sin digitala form). Men att publicera en namnlista utan en ansats till förklaring av vad medlemskapet i ett hemligt sällskap under upplysningstiden innebär skulle med säkerhet inte tillfredsställa läsaren. Svårigheten är å andra sidan att tillförlitlig litteratur om det svenska (och även det euro- 11

13 peiska) frimureriet, dess organisation, historia och ideologi inte föreligger och att således få hänvisningar till substantiell tidigare forskning kan göras. Forskningsläget karakteriseras kort något senare i denna inledning. En bibliografi om svensk litteratur som behandlar frimureriet från 1700-talet fram till idag saknas än så länge och denna lucka försvårar forskningen avsevärt. Frimureriets ideologi kan analyseras via ett studium av dess normativa texter, alltså sådana texter som i förtätad form förmedlar ett budskap eller en självuppfattning om vad frimureriets syfte är. Fil dr Andreas Önnerfors presenterar i det första bidraget exempel på lagar och förordningar som formulerar frimureriets syfte och genom vilka frimureriets medlemmar instruerades om ett moraliskt idealbeteende. Frimureriet förmedlas dock även genom en upplevelsebaserad kunskapsprocess, initiationen. Fil dr Henrik Bogdan belyser i sitt bidrag hur initiationen inom frimureriet gestaltar sig och påverkar den enskilde. Medlemskap i sällskap av skiftande slag är en viktig socialhistorisk källa. Sammansättningen av medlemmar från olika samhällsklasser kan berätta om ståndsideal eller social mobilitet. Fil dr Anders Simonsen behandlar frimureriet ur en socialhistorisk synvinkel. I fil mag Jonas Anderssons bidrag skildras arbetet med huvudkällan för denna volym, matrikeln över talets medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Terminologi Inom det nordiska frimureriet förekommer ett i vanligt språkbruk rätt märkligt klingande adjektiv: frimurerisk, med betoning på e. Ordet, som är svårt att undvika, kategoriseras i SAOB som utdött (en google-sökning ger emellertid 234 träffar) och är bildat efter 1700-talstyskans freimaurerisch. Den engelska motsvarigheten är free-masonic, för det mesta masonic eller på franska maçonnique. I modern tyska har ordet börjat användas som ett främmande ord, masonisch, kanske också som en avgränsning mot det interna bruket av freimaurerisch/maurerisch inom frimureriet. På svenska skulle masonsk inte vara adekvat. När behovet så påkallar används i denna volym det enligt SAOB utdödda adjektivet. 12

14 Frimureri försök till en definition Inledningsvis skall ett försök göras att definiera vad frimureri är. Frimureriet som socialt och kulturellt fenomen spred sig från och med 1700-talets början i hela Europa för att ingå som en viktig beståndsdel av upplysningstidens sällskapsväsende. Vid sidan om etablerade gemenskaper som familj, by, församling, stånd eller yrkeskår utvecklades under 1700-talet nya sociala organisationsformer genom tillkomsten av sällskap. Sällskap kan karakteriseras som gemenskaper där medlemmar delar intresset för litteratur, vetenskap, musik eller moral. En viktig egenskap är att de bygger på de enskilda medlemmarnas engagemang och på lokal förankring. Inom frimureriet kallas den lokala basorganisationen för loge. Samtidigt spände sig ett nätverk mellan sällskapen i Europa som hölls ihop av allt bättre postförbindelser och därigenom brevkorrespondens samt genom en alleuropeisk bokmarknad och ett pressväsende som sakta men säkert skapade ett gemensamt europeiskt offentligt rum. Det främsta exemplet på sällskap i Europa är lärda och litterära akademier som med furstlig stadfästelse ägnade sig åt sina särskilda intresseområden av både vetenskaplig och konstnärlig karaktär. Trots att frimureriets uppkomst som organisationsform tvivelsutan kan dateras tillbaks till en tid då skråväsendet uppstod i Europa, fick det sitt slutliga genombrott genom att amalgameras med upplysningstidens sällskapsväsende. Det betyder i klartext att det finns en utvecklingslinje och en flytande gräns mellan medeltidens typ av murareskrå och den typ av organisationsform som tillkännagav sin existens i London 1717, när fyra loger slöt ihop sig till en storloge. Man kan lika lite hävda att frimurare inte var verksamma som murare eller arkitekter som att murare inte ägnade sig åt yrkesrelaterade ritualer eller symboliska och mytiska berättelser om sitt hantverks innehåll och ursprung. Frimureriets vidare spridning i Europa skedde i ett komplext samspel mellan olika aktörer, ibland under politiska förtecken. Rivaliteten mellan England och Frankrike skyndade med säkerhet på utvecklingen av två varierande system och en kreativ konkurrens dem emellan om vilket som representerade det ursprungliga frimureriet bäst. Senast mot mitten av seklet hade hantverks- 13

15 symboliken utökats med ett tydligt riddareideal som gav upphov till organisatoriska specialformer av frimureri med referenser till medeltidens och korstågens riddareordnar, främst de mytomspunna Tempelriddarna. Frimureriet så som det spred sig under 1700-talet hade som avsikt att belysa och förbättra medlemmarnas moral. Detta är den minsta gemensamma nämnaren mellan en uppsjö av olika variationer av organisationsformer, rituell praxis, ideologi eller symbolik som kännetecknar frimureriet och besläktade sällskaps verksamhet under upplysningens sekel. Efterhand skapades även organisationer för kvinnor, så som kvinnliga eller blandade frimurareloger. De flesta av dessa moraliska sällskap hade även gemensamt att nya medlemmar infördes i sällskapet och dess moraliska värderingar på ett rituellt sätt, kunskap förmedlades genom initiation (genom en fysisk rituell upplevelse) och befästes via instruktion (genom en abstrakt intellektuell förklaring av ritualen och symboler och ett formellt förpliktigande till lagar och stadgar). Dessa båda aspekter kommer i de följande bidragen belysas utförligt. Kunskapen förmedlades precis som i det ursprungliga murareskrået allt som oftast även gradvis där efter tiden som lärling och gesäll mästerskapet var det yttersta målet. Efterhand utökades dessa grader till ett väsentligt större antal, till ett system av olika skeden med olika innehåll. Gemensamma tecken, märken och sätt att röra sig, särskilda rum för speciella ritualer skapade och befäste en yttre ram för en gemenskap som betonade ett ståndsövergripande ideal av brödraskap (och i vissa fall även ett systerskap) mellan medlemmarna. Gemensamma måltider och festligheter som avhölls under rituella former utgjorde en förlängning av detta ideal. Betoningen av moraliska värderingar och filantropiska idéer gjorde att medlemmarna i moraliska sällskap ofta engagerade sig i sociala projekt som förebådar välfärdsstatens ambitioner. Frimurare i Sverige tog exempelvis initiativ till grundandet av barnhus och lasarett, inokulering mot smittkoppor eller pensioner för soldatänkor. De anordnade konserter till förmån för fattiga och nödställda. Samtidigt som släktskapen till typiskt upplysta värderingar är uppenbar, rymdes inom det europeiska frimureriet även idéer från tidigare mystiska strömningar så som 1600-talets rosenkreutzare eller alkemins hermetism. Riddare- 14

16 romantiken blommade. Denna till synes motstridiga tendens kan tolkas på olika sätt, faktum kvarstår emellertid att det irrationella utövade en attraktionskraft även på de mest rationella och upplysta medlemmarna. Det vore lika fel att ignorera som att försöka bortförklara eller stigmatisera detta fenomen. Trots att frimureriet hade utvecklats i många variationer skapade det en gemensam referensram åt en stor del av den europeiska kulturella och sociala eliten som under 1800-talet förvandlades till en del av separata nationella borgerligheters självuppfattning. Teoretiska utgångspunkter för forskning om frimureri Internationellt har för forskningsfältet inom vilket vi publicerar denna volym etablerats termen research into freemasonry. Även om denna preposition för liknande forskningsområden är vanlig på engelska finns det en viktig distinktion att göra, gentemot något som skulle kunna kallas resarch within freemasonry. Som redan antytts ovan sker inom ramen för frimureriet en intern kunskapsförmedling som är baserad på den personliga individuella och i viss mån kollektiva upplevelsen. Svenska Frimurare Ordens allmänna lagar beskriver denna process som en vetenskap: Ordens syfte är att meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen att öva dygden och att kuva lasten [ ]. 2 Precis som i ett religiöst samfund är det kanske bäst medlemmarna själva som kan svara på frågan hur man egentligen skall tolka samfundet. Detta ställer forskningen om frimureri i samma position som all form av antropologisk eller sociologisk forskning: hur mycket kan man veta om något som man inte är inblandad i eller omvänt: om man är inblandad i något, hur kan man avgränsa det som man får veta internt från den vetenskapliga processen? Problemet är givetvis inte okänt. Lingvisten Kenneth Pike har lanserat begreppsparet emiskt-etiskt (ur phonemic resp phonetic ), vilket sedan länge används inom många kulturvetenskaper. Dikotomin bygger på iakttagelsen att en kulturvetenskapligt inriktad forskare rör sig mellan sin egen vetenskapliga kultur och studieobjektets. Med ett emiskt perspektiv närmar sig forskaren uttryckligen sitt studieobjekt på den studerade kulturens egna villkor. Bland annat anammar han/hon den termi- 15

17 nologi som tillämpas i den studerade kulturen. Starkt förenklat kan detta sägas vara ett inifrånperspektiv. Med ett etiskt perspektiv ser forskaren den studerade kulturen utifrån och skapar således på egen hand sina begrepp eller lånar dem ur den befintliga litteraturen. 3 Olikt många andra rörelser är frimureriet än så länge stängt för antropologisk forskning i form av exempelvis deltagande observation eller intervjustudier av dess medlemmar. Argumenten för denna stängdhet är främst pedagogiska. Frimureriet tillmäter den personliga upplevelsen, personlighetsutvecklingen en så stor betydelse att alla avslöjanden ses som ett hot mot den individuella lärdomsprocessen. Ett sådant synsätt måste givetvis accepteras, även om det kan ifrågasättas kunskapsteoretiskt: Kan man läsa sig till en upplevelse eller utvecklas personligen genom att studera en akademisk uppsats? På ett rent intellektuellt plan kan dessa frågor säkerligen bejakas. Men är den moraliska förädlingen frimureriet eftersträvar enbart en intellektuell process? Med säkerhet inte. Frimureriet som rörelse bygger på att det finns en potential som kan motivera medlemmarna till engagemang. Loger och hemliga sällskap utövade under sitt uppkomstsekel, talet, en enorm attraktionskraft på Europas eliter. Tankeväckande i sammanhanget är att samtidigt som loger grundades på hela kontinenten, skrifter som behandlade frimureriet och även sades avslöja dess symboler och hemligheter spreds i en avsevärd omfattning. Detta faktum tycks inte ha hindrat medlemmarna från att engagera och fördjupa sig i frimureriet. Uppenbarligen kunde man skilja mellan den offentliga diskursen och det som hände när dörren till logen stängdes. Vi skall något senare beröra detta förhållande närmare. Det som fascinerar i studiet av frimureriet är just dess attraktion som kulturellt, socialt och intellektuellt fenomen. Källmaterial så väl som fysiska artefakter vittnar om en estetisk medvetenhet utöver det vanliga. Det förekommer ett rikt bildspråk med stark symbolisk kodning, ritualtexterna ger prov på en mycket hög performativ medvetenhet och språkbruket infogar sig väl i den västerländska retorikens tradition, med klassiska och kristna förlagor. Men även frimureriet som organisation är ett relevant fenomen att studera. Organisationsstrukturen, medlemsregistreringen, den interna 16

18 kommunikationen, organisationen av internationella kontakter, administrationen av medlemsavgifter, gemensamma ekonomiska åtaganden och humanitära projekt, likaså pressbevakning och litteratur om frimureri år områden som inte direkt berör frimureriets ideologi, men som ger rikhaltiga forskningsuppslag. En specialaspekt är hur man inom frimureriet skapade och tillämpade föreställningar om legalitet, det vill säga ett komplicerat system av formellt erkännande via konstitutioner och avtal. Dessa uppslag har sällan lett till formuleringen av teoretiska ansatser i forskningen om frimureri. De mest kreativa försöken redovisas i samband med beskrivningen av forskningsläget. Forskningsläget Det akademiska intresset för forskning om frimureri i Europa är idag större än någonsin tidigare. Goda vetenskapliga studier i ämnet publiceras och konferenser anordnas där akademiker får möjlighet att presentera sin forskning. En översikt över den ökande trenden beträffande forskning om frimureri i Europa under de senaste två decennierna erbjuder inledningen till Pierre-Yves Beaurepaires studie L Espace des franc-maçons. Une sociabilité européenne au VIIIe siècle (2003). Beaurepaire - professor i historia och verksam vid Centre of Mediterrenean Studies vid universitetet i Nice-Antipolis forskar själv om frimureri. Han tillämpar därvid även modern informationsteknik och närmar sig frimureriet utifrån postmoderna teorier om space och sociability. Särskilda professurer i frimureri inrättades år 2000 vid universiteten i Sheffield, Storbritannien (Professor Andrew Prescott) och Leiden, Nederländerna (Professor Anton van den Sande, Vrijmetselarij als geestesstroming en sociaalcultureel Europees verschijnsel). I Sheffield invigdes på våren 2006 ett nytt forskningscentrum, Centre for research into freemasonry (se freemasonry.dept.shef.ac.uk). Sedan ett antal år tillbaka finns det en professur vid det spanska universitet i Zaragoza där professor José Ferrer Benimeli leder ett centrum för studiet av frimureriet i den spansktalande och frankofona världen med en stor konferens och utgivningsverksamhet. Professor Helmut Reinalter vid universitetet i Innsbruck i Österrike leder liknande forskningsprojekt för 17

19 den tyskspråkiga världen. Vid Fria universitetet i Bryssel, Belgien organiseras en interdisciplinär forskningsgrupp om frimureri. Tyska forskare samlas i en grupp kallad Netzwerk Freimaurerforschung som har inrättat webbplatsen freimaurerforschung.de. Professor Cécile Revauger vid universitetet i Bordeaux i Frankrike ägnar sig främst åt personhistoriska studier rörande det franska frimureriet och arbetar på ett stort biografiskt lexikonprojekt. Vid universitetet i Halle-Wittenberg bedrivs forskning om sällskapsväsendet vid Interdisziplinäres Zentrum zur Erforschung der Aufklärung. Ritualteoretikern professor Jan Snoek vid universitetet i Heidelberg leder ett stort forskningsprojekt om rituell dynamik i könsblandade och kvinnliga initiatoriska sällskap. Listan kan göras längre och tendensen är att forskningsfältet i skrivande stund är i uppgående. En ny dimension nåddes med finansieringen av en exploitary workshop genom European Science Foundation. Forskare från USA, Kuba och Europa samlades i Bryssel i oktober 2006 till en workshop om Freemasonry and national identity: levels of the construction. I maj 2007 arrangeras den första International Conference on the History of Freemasonry med deltagare från hela världen. Under en lång tid har akademisk forskning om frimureri inte varit gångbar talets öppenhet för forskning om frimureriets historiska bakgrund ersattes med en slutenhet under 1800-talet, då frimureriet ingick som en ingrediens i formuleringen av separata, avgränsade, nationella och manliga borgerligheter i Europa. Det var festskrifternas sekel, då många loger firade sitt första århundrade och med medaljer och tjocka minnesskrifter reste bekräftande monument över sig själva. Under 1900-talets början publicerades några av de fortfarande normativa och viktigaste verken om frimureri (så som Lenhoff-Posners Internationales Freimaurerlexikon 1932) samtidigt som några av de mest hårresande konspirationsteoretiska publikationerna (exempelvis falsifikatet Sions vises protokoll, på svenska utgivna 1920, 1933 och 1940) utkom. Frimureriets uppkomst under upplysningstiden har förbryllat många forskare. Antingen har det tolkats som ett progressivt avantgarde, om inte med en agenda för, så i alla fall en medvetenhet om behovet av samhälle- 18

20 lig reform eller rent av revolution (så har revolutionerna i USA 1776 och Frankrike 1789 exempelvis betraktats som ett resultat av frimurares engagemang). I motsats till detta har frimureriet tolkats som en irrationell motströmning mot det upplysta moderniseringsprojektet, som en anti-modernistisk reaktion. De mest kreativa teoretiska ansatserna har formulerats av den tyske begreppshistorikern Reinhart Koselleck och den amerikanska historikern Margret C. Jacobs. I sin doktorsavhandling Kritik und Krise: eine Studie zur Pathogenese der bürgerlichen Welt, 1959, 1973 m.fl. upplagor) skriver Koselleck att hemlighet och offentlighet utgjorde upplysningens historiska tvillingpar. Koselleck ser värderingar som utvecklades i de hemliga sällskapens privata och avskilda sfär som vägröjare för händelserna i den offentliga sfären. Hemligheten är således inte hemlighetsmakeri eller mystik utan utgör snarare en verkstad eller ateljé för utprovningen av banbrytande samhälleliga idéer. En liknande ansats har på sistone framförts av Margaret C. Jacobs som med sina böcker The radical Enlightenment: Pantheists, Freemasons and Republicans (1981), Living the Enlightenment: Freemasonry and Politics in Eighteenth-century Europe (1991) och The origins of freemasonry: facts and fiction (2005) samt en rad andra publikationer radar in frimureriet i den radikala upplysningens idétradition. Genom sin organisation, sina värderingar och medlemmarnas engagemang tolkar hon frimureriet som en föregångare för det moderna civilsamhället, där medborgarnas engagemang i den demokratiska processen utgör grunden för politiken. Raka motsatsen till denna tolkning kan vi finna hos företrädare som har gjort gällande att frimureriet snarare är att betrakta som en irrationell bakåtsträvande underströmning under den rationella upplysningen, att affiniteten för det ockulta hotade det moderna projektet och att reaktionära eliter i den snabba förändringens tidevarv skull ha klamrat sig fast vid frimureriet som en sista bastion av det medeltida ståndssamhället. En mer positiv variant av denna tolkning är att tillmäta frimureriet betydelse som romantikens föregångare. För Sveriges del är den mest kände apologeten för denna position Martin Lamm och hans verk Upplysningstidens romantik: den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur (

21 20) som på denna punkt ännu inte har ifrågasatts tillräckligt. Båda tolkningsansatser tenderar emellertid att förenkla upplysnings- och modernitetsbegreppet som helt befriade av irrationella element. Istället för att isolera förnuft och känsla från varandra är det mer fruktbart att vinnlägga sig om en korrekt beskrivning av deras ömsesidiga dynamiska relation. Den danske litteraturhistorikern Thomas Bredsdorff gör sin bok Den brogede oplysning. Om følelsernas fornuft og fornuftets følelse i 1700-talets nordiske litteratur (2003) gällande att både upplysningsfilosoferna och de romantiska rörelserna, pietismen, herrnhutismen och frimureriet kan uppfattas som olika delar av Upplysningen som samverkade i opposition mot auktoriteter och ortodoxa trossystem. I en forskargrupp under ledning av Monika Neugebauer-Wölk vid det tyska universitetet Halle-Wittenberg med namnet Die Aufklärung im Bezugsfeld neuzeitlicher Esoterik ( Upplysningen satt i relation till den nya tidens esoterik ), studeras sedan 2004 esoterismens förhållande till upplysningen. Neugebauer-Wölk har i en rad bidrag behandlat frimureriet och Illuminaterorden. Inom religionsvetenskapen har ett av de mest uppmärksammade forskningsfälten kopplat till delar av frimureriet ökat snabbt, västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism beskrivs som en tankeströmning som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, och anses ha påverkat frimureriet under framförallt 1700-talets senare hälft. Det finns idag två professurer inrättade i västerländsk esoterism som innehas av professor Jean-Pierre Brach vid Sorbonne och Wouter J. Hanegraaff vid Amsterdams universitet. Religionshistorikern Antoine Faivre och hans efterföljare vid Sorbonne, Jean-Pierre Brach, har sedan en lång tid integrerat forskning om frimureriet (som de kallar för masonology ) inom ramarna för en professur i ämnet västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism är ett relativt nytt ämne inom religionsvetenskapen som behandlar en tankeform som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, men som tidigare inte uppmärksammats ur ett akademiskt perspektiv. Grovt förenklat kan man beskriva den västerländska esoterismen som ett tankesätt som karaktäriseras av ett motstånd till att antingen rationellt tänkande eller dogmatisk tro skall dominera. Istället beto- 20

22 nas individens strävan efter kunskap eller gnosis om relationen mellan det gudomliga i tillvaron och människan. År 1999 inrättades en andra professur i ämnet vid Amsterdams universitet, med titeln Hermetisk filosofi och närbesläktade strömningars historia. Denna professur är kopplad till en nystartad institution med samma namn, och innehas av Wouter J. Hanegraaff. Det unika med institutionen i Amsterdam är att den erbjuder kurser från A-nivå upp till doktorandstudier. Med detta är de teoretiska ansatserna i studiet av frimureriet tecknade. För utförlighetens skull skall även den prosopografiska metoden nämnas, till vilken även större delen av denna volym kan räknas. 4 Prosopografi ägnar sig åt en systematisk kartläggning av en avgränsad personkrets, exempelvis med avseende på ursprung, karriär eller släktförbindelser. Personkretsen väljs ut genom en kombination av geografiska, tidsliga, sociala eller politiska kriterier. Forskningsresultaten presenteras i alfabetiska förteckningar eller i större databaser. Med utgångspunkt i prosopografiska kartläggningar kan kollektivbiografier tecknas eller nätverksanalyser genomföras. Denna metod användes förutom i detta forskningsprojekt bland annat av Eric Saunier i hans doktorsavhandling Les mutations de la francmaçonnerie. Des Lumières au Romantisme: l exemple normand (2003) och av Petri Mirala i avhandlingen Freemasonry in Ulster (publiceras 2007). På hemsidan för Centre for research into freemasonry (s.o.) publiceras två medlemsdatabaser om frimureri i Wales, England och Skottland. För svensk del har Anders Simonsen kartlagt det organiserade sällskapslivet i Göteborg i sin avhandling från år 2001 (se Forskningsläget i Sverige nedan). Forskningsläget i Sverige Idéhistorikern Henrik Stenius behandlade i sin doktorsavhandling Frivilligt, jämlikt, samfällt: Föreningsväsendets utveckling i Finland fram till 1900-talets början med speciell hänsyn till massorganisationsprincipens genombrott (1987) frimureriet som en del av utvecklingen av det borgerliga föreningsväsendet. En liknande ansats följer Anders Simonsen i sin avhandling Bland hederligt folk - organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg (2001) där en 21

23 hel rad med ordenssällskap ingår i analysen på en lokal nivå. Andreas Önnerfors undersökte i sin avhandling Svenska Pommern kulturmöten och identifikation (2003) frimureriets loger som en plattform för sociala kontakter mellan tyskar och svenskar, som en ideologisk frizon utanför kulturellt laddade onmråden i samhället. Samma år försvarade Henrik Bogdan en religionsvetenskaplig avhandling som fokuserade på initiationsritualer i den västerländska esoterismen och därmed även frimureriet: From Darkness to Light: Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Utöver detta har på svenska universitet kandidat- och magisteruppsatser försvarats som behandlar frimureri, exempelvis Marcus Willén i Örebro, Peter Lind i Uppsala (båda Litteraturvetenskap), Karl-Axel Norberg i Stockholm (Idéhistoria). Sedan dess instiftelse 1997 har forskningslogen Carl Friedrich Eckleff som lyder under Svenska Frimurare Orden berikat forskningen om frimureriet genom utgivningen av årsboken Acta Masonica Scandinavica där även danska och norska bidrag publiceras. Ett försök till kategorisering av litteratur som berör frimureriet Forskning om frimureriet har gjort sitt avtryck på olika sätt i den mer eller mindre lärda litteraturen. Ett försök till huvudkategorier man utöver rent akademiska studier om frimureriet kan uppresa följer här. Det har funnits ett internt behov att offentliggöra historiska källor eller normativa texter i syfte att öka kännedomen om frimureriet och bekämpa förutfattade meningar. Samtidigt har frestelsen varit stor att avslöja hemligheterna bakom frimureriet, det nyfikna avslöjandet är en stark bevekelsegrund för forskning. En tredje linje som kan urskiljas är konspirationslitteraturen, alltså sådan litteratur som skall uppdaga en hemlig mörk politisk agenda som frimureriet strävar efter att förverkliga. Ett specialområde utgörs av litteratur som undersöker kopplingen mellan frimureriet och det medeltida riddareväsendet, i synnerhet tempelherreorden. Sedan finns det litteratur av mer hagiografiskt slag, så som biografier över bemärkta frimurare eller enskilda logers och ordnars stora jubileer. 22

24 (1) Tryckt material som offentliggör kunskap om frimureriets organisation, historia eller värderingar Frimureriets allra första sekel födde fram de röda trådar enligt vilka forskningen om frimureriet fortfarande grupperar sig. Det engelska frimureri som 1717 uppenbarade sig gick i täten. Det är betecknande att dess ledande män var skolade akademiker. Tendensen går igen i andra länder under seklet. Det är en förutfattad mening att i regel adelsmän skulle ha sökt sig till frimureriet, även i de högre graderna. I Leipzig grundades redan mot slutet av 1730-talet en loge med akademiker, Minerva. Och i Paris fanns femtio år senare den berömda logen Neuf Soers, nio systrar (syftande på muserna), som samlade intellektuella. Det tyska ordenssystemet Strikte Observanz som byggde på en idé om tempelherreordens återskapande hade sin storhetstid mellan 1762 och När man bläddrar igenom förteckningen på dess drygt 1700 riddare slås man av det stora antalet akademiker i de högre graderna. Även i Svenska Frimurare Orden finns ett tydligt inslag av akademiskt utbildade och vetenskapligt verksamma. Fysiskern Desauguliers, stormästare i den engelska orden, följde i sitt vetenskapliga kall obönhörligt Newtons krav på empiri och experiment som bas för kunskap. James Anderson, författare eller åtminstone redaktör för det enorma verk som utkom 1723, var kanske främst historiker av gammal 1600-talsskolning. Både Desauguliers och Anderson tillhörde den rationella engelska upplysningens krets med täta förbindelser till den vetenskapliga världen och akademin Royal Society. Ett av de första stegen man tog i den engelska storlogen var att 1723 offentliggöra både frimureriets mytisk-historiska bakgrund i Constitutions och frimureriets interna organisation och värderingar i Charges. I Constitutions fabulerade Anderson likt Rudbeck i Sverige ihop en storslagen historia för frimureriet som räckte tillbaks bortom syndafloden. Idag skulle vi kalla det för historieförfalskning, men på den tiden hörde den mytologiskt bearbetade historien fortfarande till de stora europeiska nationernas självuppfattning. Att alltså avfärda Constitutions som ovetenskapligt blottar arrogans mot den tidens tänkande. Till upplysningens vetenskapliga ideal hörde just offentliggörandet och spridningen, insynen och prövningen av det 23

25 som hade presterats. Även denna ambition är förverkligad hos Anderson: hans studier i frimureriets historia, hur absurda de än må förefalla oss, presenterades öppet för den europeiska intellektuella eliten. Constitutions och Charges översattes snabbt till de stora språken redan under tiden för sin uppkomst. En öppen redovisning av forskningsresultat om den egna historien förekommer inom de flesta frimurarsystemen under seklet. Nu låg i öppen dager vad andra spekulerade om och varken Anderson eller Desauguliers lastades för att ha avslöjat något. Om man skall kvalificera den typ av skrifter som tog sin början med Andersons Charges och Constitutions så är det (1) tryckt material som offentliggör kunskap om frimureriets organisation, historia eller värderingar. Det finns inga tecken på att man opponerade på Andersons skrifter. Men likväl gav reaktionen på frimureriet som organisationsform i Europas lärda eliter genast upphov till en annan klass av skrifter som också den kan klassificeras i viss mån som ledd av en vetenskaplig utgångspunkt. (2) Avslöjarskrifterna En av de första avslöjande skrifterna såg ljuset redan under talet, Samuel Prichards Masonry Dissected. Läget blev inte bättre av att påven 1738 utfärdade sin bulla In Eminenti som var riktat mot frimureriet. Tre skäl angavs som speciellt viktiga: man fruktade att en religiös indifferentism skulle sprida sig genom ett system som var tolerant mot olika trosriktningar; hemliga sällskap var inte förenbara med absoluta monarkier. Det tredje skälet kände Vatikanen till, men ville inte röja det. Denna sista formulering öppnade givetvis för många spekulationer om frimureriets hemligheter. Man kan alltså säga att den katolska kyrkans fördömanden spelade den avslöjande genren i händerna som senare kom att utveckla en betydelsefull underavdelning, (2) avslöjarskrifterna. Den kanske mest betydelsefulla avslöjande skriften är L Ordre des Franc-Maçons trahi et les Secrets des les Mopses revélé från L Ordre des Franc-Maçons trahis officiella ambition är att avslöja hemligheterna i frimurarnas och den könsblandade mopsordens loger. Till sin hjälp hade läsarna dessutom sju (utvikbara) kopparstick som illustrerade olika symboler, kläder och rituella skeenden. I ett appendix följde en utförlig 24

26 Expressens löp torsdagen den 12 januari beskrivning av frimureriets grader samt ett antal frimureriska sånger med noter. Men lika mycket kunde den tjäna som en perfekt och fullständig vägledning för hur man skulle gestalta frimuraraktiga ceremonier och ritualer. Hela Europa hade nu en komplett handbok i frimureri och ordensväsende. Den avslöjande litteraturen minskade inte intresset för frimureriet, tvärtom. Frimureriet hade precis börjat sitt segertåg genom de europeiska eliterna. Boken diskuterades i de mest avlägsna hörnen av kontinentens upplysta kultur. Man kan med skäl hävda att den öppnade dörren för ordensväsendets etablering. Förrädarskrifter är ingalunda en isolerad företeelse i den lärda litteraturens historia. Alltid har forskare (och i våra dagar journalister) förletts att avslöja hemligheter, diplomatisk korrespondens, skvaller eller sexuella avvikelser. Naturforskarna är skapelsens principer på spåret sedan femhundra år. Kuriosa och abnormiteter lockade hela generationer av läkare och anatomer. Vår insikt om människans anatomi går genom ett dissekerat slagfält av europeiska dårar, sjuklingar, dödsdömda och svaga. Det är sällan normaliteten som orsakar behov av förklaring. Det är sällan det normala och invanda som utgör grunden för efterforskning. Därför har avslöjarna i 25

27 frimureriet hittat sitt Eldorado. Frimureriet är i högsta grad en onormal företeelse. Den chockerande mängd av symboler och symbolik som slår emot den som befattar sig med frimureri leder många till att förklara vad det verkligen rör sig om. Han kan inte leva med det surrealistiska tillståndet som skapas genom det ritualbundna skeendet. Förrädaren som forskartyp är en förenklare. Han reducerar bredden av tolkningsmöjligheter och problematiserar sällan. Det mest prominenta exemplet i nordiska sammanhang är den norske religionshistorikern Sverre Dag Mogstads bok Frimureri: mysterier, fellesskap, personlighetsdannelse (1994) som låg i grunden för en serie artiklar i Expressen under januari 1995 där löpet löd Kända svenskar i hemlig rörelse dricker blod. Tillsammans med publikationen av mer eller mindre kända namn ur den fritt tillgängliga medlemsförteckningen över medlemmar i Svenska Frimurare Orden slogs Mogstads avslöjanden upp som en stor nyhet. Exakt elva år senare, i januari 2006, återbrukades Expressens upplägg i Aftonbladet, nu under rubriken Makthavarna medlemmar i hemliga sällskap. Frimureriet buntades ihop med Rotary (vilket i sig är ett sakfel) och man gjorde ett stort nummer av namnen på de s.k. makthavarna. Värre än så var att traditionellt vänsterinriktade Aftonbladet som expert på ordensväsende anlitade en känd högerextrem propagandist som på sin hemsida hyllar UNA-bombaren och uttrycker antisemitiska åsikter. (3) Konspirationslitteraturen Konspirationsteoretikern bygger på den förment avslöjade sanningen som i hans ögon kan bevisa vilka absurditeter som helst. Det mest prominenta och ännu oemotsagda exemplet i Sverige är Jüri Linas böcker Världsbyggarnas bedrägeri: frimurarnas dolda historia (2001) och dess engelska upplaga Architects of deception: the concealed history of Freemasonry (2004). Man behöver bara citera följande rader för att bilda sig en uppfattning om konspirationsteoretikerns sätt att skapa en inblick i den dolda maktstrukturen bakom händelserna i det förflutna och i nutiden. Denna politiska ordning, sägs det, har byggts upp av krafter, som verkat bakom den glättade fasaden - Tempelherreordens, illuminaternas och frimurarnas omfat- 26

28 tande bedrägeri präglar allas vår dagliga tillvaro. Syftet med arbetet är att skapa ett brottsregister över de hemliga sällskapens förödande verksamhet. I boken avslöjas enligt författaren dolda förgreningar mellan olika delar av frimureriet. Dessa har påverkat historien med hjälp av marionetter som Napoleon, Lenin, Trotskij, Hitler, Mao Zedong, Roosevelt och Truman (samtliga höga frimurare). [ ] Läsaren får veta den verkliga orsaken till flera stora krig och revolutioner, från den stora franska revolutionen 1789 ända fram till Kuwaitkriget 1991 och bombkriget mot Serbien Denna typ av konspirationsteorier har en lång tradition bakåt i tiden. Redan under 1700-talets slut spekulerades det i om frimurare och/eller illuminater låg bakom franska revolutionen eller mordet på Gustav III. 6 Teorierna fortsatte att gro under 1800-talets borgerliga revolutioner och sekularisering, och i samband med att avslöja första världskrigets och den ryska revolutionens sanna orsaker. Ett verk har sedan sekelskiftet 1900 otvetydigt satt sina tydliga spår i konspirationens litteraturhistoria: Sions Vises Protokoll. Protokollen publicerades först i Ryssland Sergej Alexandrovic Nilus, rysk skriftställare och mystiker, gav ut dem Han var övertygad om deras äkthet och påstod att han fått dem några år tidigare av en person som i sin tur påstått att de stulits från en hemlig judisk organisation i Frankrike. Texten Nilus fick var skriven på franska och han översatte den till ryska. Skriften översattes snabbt till olika språk och spreds i en mängd upplagor under olika namn och i olika versioner i Öst- och Centraleuropa. Ganska snart konstaterades att det var ett falskt dokument, vars innehåll delvis byggde på plagiat från äldre romaner. Ändå var det många som trodde på skriftens äkthet. Förlagan för protokollen är bland annat romanen Biarritz från Handlingen i Sions Vises Protokoll utspelar sig i en hemlig judisk organisation. Ledaren talar om för medlemmarna hur man skall gå till väga för att infiltrera samhället, så split mellan olika samhällsklasser, starta revolutioner för att slutligen helt ta över makten i hela världen. Frimureriet skildras som det mest framträdande redskap i denna process. Men fastän det tidigt konstaterades att Protokollen är ett falsifikat spelar de en viktig roll i formuleringen av antisemitiska tan- 27

29 kar bland extrema högerkretsar och muslimska fundamentalister. På Radio Islams hemsida behandlas Protokollen utförligt och läsaren får där även följande definition av vad frimureri är: 1) Frimureriet är ett hemligt brödraskap av kristna avfällingar i förbund med hedningar, i hemlighet lett av det judiska folkets ledare, och dess ändamål är att tillintetgöra den kristna kyrkan och den monarkiska regeringsformen, i synnerhet den kristna. 2) Frimureriet är ett antikyrkligt eller ett sataniskt kyrkosamfund, en föregångare till Antikristi kyrka. 3) Frimureriet är s a s fortsättningen här på jorden av det av Satan i himmelriket påbörjade upproret emot Gud. 4) Frimureriet är olaglighetens hemlighet. 5) Frimureriet är det stora Babylon, den stora skökan som sitter över många vatten, (Joh. Upp. XVII och XVIII). 7 Också i högerkretsar finns det en tradition av litteratur som behandlar den frimureriska konspirationen publicerade nazisternas chefsideolog Alfred Rosenberg den tyska översättningen av Sions vises protokoll utkom så den kanske mest inflytelserika anti-frimureriska publikationen, general Erich Ludendorffs, Vernichtung der Freimauerei durch Enthüllung ihrer Geheimnisse, som redan ett år senare översattes till svenska med titeln Frimureriets tillintetgörande genom avslöjandet av dess hemligheter. Liksom i de fascistiska regimen i Italien och Spanien utsåg nazisterna frimureriet till en av sina ideologiska huvudfiender efter maktövertagandet Efter att frimureriet förbjöds i Tyskland 1935 samlades arkivmaterial och boksamlingar från logerna in, byggnader och inredning konfiskerades för att säljas eller användas ironiskt nog av nazisterna själva. Det arrangerades utställningar som turnerade runt om i landet och där frimureriets sanna väsen skulle uppdagas. Till viss del är det den nazistiska nitens förtjänst att så pass mycket material om det tyska frimureriet finns bevarat än i dag. Med de samlade arkivbestånden ville man ägna sig åt att bevisa den frimureriska konspirationen historiskt. Men andra världskriget kom emellan. Materialet forslades undan till bombsäker berggrund som sedermera hamnade på DDR-sidan och som var färdigkatalogiserat kort tid efter återföreningen Logernas bibliotek samlades likaså och hamnade av en slump i Poznan/Polen, där 28

30 de nu utgör en av världens största samlingar av frimurerisk litteratur. 9 Men även i Sovjetunionen och senare hela Östblocket förbjöds och förföljdes frimureriet av snarlika skäl som i de fascistiska staterna. Den ryska säkerhetstjänsten NKVD intresserade sig för det av GeStaPo påbörjade arbetet och förde i krigets slutskede över arkivmaterial från Berlin till Moskva där det fortfarande finns en hel del material, medan annat överlämnats, till exempel till den franska storlogen Grand Orient de France. 10 (4) Kopplingen till Tempelriddarna En händelse som har skapat hyllmeter av forskning var Andre Michel Ramsays tal om (4) sambandet mellan frimureriet och de medeltida riddarordnarna som hölls eller åtminstone spreds i Frankrike med början Talet presenteras i denna volym för första gången i svensk översättning. Ingen annan tanke, inte ens James Andersons egna har sysselsatt forskare och fantaster mer. 11 Sin största blomstring och fantasifulla bearbetning fick frimureriets tempelherremystik i frimuraresystemet Strikta Observansen (SO). 12 Här blandades dikt och verklighet friskt med varandra i syfte att förverkliga idealet om det lycksaliga ridderskapet. Sin höjdpunkt nådde SO under talet. Men Europa var för upplyst för att svälja vad som helst. Därför baserades konstruktionen av tempelherrarnas efterföljd på noggrann historisk forskning. I ett virtuellt Europa förlänades provinser och prefekturer till riddarna i olika grader. Den danske religionshistorikern Friedrich Münter ( ), var både riddare av SO och historiker. Han skrev ett mycket betydelsefullt arbete om tempelherreordens historia. Orientalisten Johann August Starck ( ) grundade SO:s prästerskap mot slutet av 1760-talet i det då svenska Wismar. Efter noggranna historiska studier kom han fram till att prästerskapet fortfarande saknades. Starck var orientalist, kanske en av de främsta i Europa, och intitierades i Paris i de högre graderna samtidigt som han forskade kring arameiska källor om den tidiga kristenheten. Från den radikala upplysningens sida löjliggjordes tempelherrespåret. Friedrich Nicolai ( ), förläggare, frimurare och upplysningens man i Berlin, underkände på vetenskapliga grunder sambandet mellan Templeherreorden och 29

31 frimureriet hade tvivlarna inom SO fått nog. Man avfärdade kopplingen mellan denna riddareorden och frimureriet och den levde som starkast vidare i det svenska systemet. En annan gren av frimureriet, Illuminaterna, fångade i hög grad upp både upplysningens vetenskapliga tänkande, reformivern och ordensväsendets attraktion. Den bayriske professorn Weishaupt lyckades på några få år skapa ett slagkraftigt europeiskt förbund av intellektuella. Den påstådda kopplingen till tempelriddarna är en ingrediens i de flesta konspirationsteorierna mot frimureriet. Men samtidigt finns det även stark intern tradition som senast började med Ramsays Oration där frimureriets släktskap med medeltidens riddareordnar betonas. (5) Jubileumsskrifter och biografier För det svenska frimureriet förde slutet av 1700-talet med sig en konsolidering av stora mått som avslutades med Hertig Carls ritualarbete kring sekelskiftet I samband med den konservativa utvecklingen efter Wienkongressen 1815 och nationalstatens grundande förlorade de stora forskningsteman om frimureriet som hade dominerat 1700-talet sin relevans i den intellektuella debatten. De system som hade överlevt förra seklet kunde istället ägna sig åt intern forskning talets början såg många 50-års och några 100- årsskrifter om enskilda loger eller ordnar. Härmed inleddes den mest produktiva men samtidigt mest oöverskådliga fasen i forskning om frimureri: (5) jubileumsskrifternas och biografiernas. Det ingick i talets och det begynnande 1900-talets självuppfattning att ägna varje jubileum en skrift. Men de stora frågorna lämnades obearbetat inom frimureriet. Kopplingen till den externa forskningen om frimureriet gick sakta men säkert förlorad. Från tyskt håll skrotades i slutet av 1800-talet kopplingen till tempelherremystiken inom den tyska orden som arbetar efter svenskt system. Argumentationen är ett typexempel på sammanblandningen av villkor som gäller för forskningen om frimureriet och forskningen i frimureriet. Krav på objektiv källkritik skulle även gälla inom orden. Vid tidpunkten präglades hela Preussen av en radikal rationalism, i synnerhet i den biologiska debatten. Den preussiske kronprinsen och stormästaren som 30

32 var starkt imponerad av det rationella tidevarvet såg tiden mogen för att rensa ut irrationella element i ritualerna. Utöver dessa fem huvudkategorier går det säkert att urskilja fler områden, men vårt försök pekar på behovet att företa en kategorisering av litteratur och källmaterial om frimureriet för framtida forskning. För svenska förhållanden kommer en bibliografi över svensk litteratur om frimureri behöva precisera olika kategorier närmare. Frimureriet i Sverige en kort överblick Till Sverige kom frimureriet 1735 när de första mötena arrangerades i Stockholm. Innan dess hade ett antal svenskar blivit medlemmar i utländska loger i främst Frankrike och England. På och 1740-talet formerade frimureriet i Sverige sig och bröt igenom som organisation på 1750-talet. Antalet medlemmar och loger ökade och statsledningens beskydd och involvering i frimureriet tillskyndade säkerligen denna process. Under 1760-talet dämpades frimureriets utveckling av olika skäl, för att under 1770-talet sakta men säkert konsolideras. Prinsarna Gustav, Carl och Fredrik Adolf engagerade sig nu i det svenska frimureriets ledning. Efter statskuppen 1772 och ett decennium framöver finns tendenser till att Gustav III ville använda sig av det i utrikespolitiska syften. Däremot spelar hans bror hertig Carl under tre decennier huvudrollen i utvecklingen av det svenska frimureriets innehåll och organisation. Mot slutet av 1700-talet faller bitarna på plats och det som framöver kom att kallas det svenska systemet (eller med engelsk terminologi The Swedish Rite ) etablerades nu både till sitt innehåll och till sin form och utgör än idag basen för Svenska Frimurare Orden. Följande schematiska tabell över viktiga årtal i det svenska frimureriets historia skall underlätta orienteringen: 31

33 Schematisk översikt över det svenska frimureriets utveckling på 1700-talet Årtal Händelse Före 1735 Enstaka svenskar knyter kontakter med frimureriet och blir upptagna, främst i Frankrike. En möjlig kontaktyta sedan Karl XII:s tid utgjordes av (skotska och franska) pro-jakobitiska kretsar Carl Gustaf Tessin recipierar som förste frimurare på svensk mark av Axel Wrede-Sparre Carl Friedrich Scheffer erhåller en konstitution av den franska pro-jakobitiska frimurareorden (Radclyffe) som ger svenskarna rätt att konstituera loger Påvens första bulla mot frimureriet, In Eminenti, utkommer I Stockholms-Posten publiceras en följetong om frimureriet och dess värderingar Den ryske generalen James Keith öppnar loge i Stockholm och recipierar ett större antal frimurare Det svenska frimureriet uppenbarar för första gången sin existens genom att slå en medalj över kronprins Gustafs födelse Knut Posse grundar logen Saint Jean Auxiliaire som sedermera anser sig vara moderloge för övriga svenska loger. Kung Adolf Fredrik utnämns till frimureriets beskyddare i Sverige Minst 14 loger grundas i svenska väldet, i genomsnitt 114 medlemmar årligen recipieras 1753 Frimurare Barnhuset grundas i Stockholm Logen L Innocente grundas i Stockholm av Carl Friedrich Eckleff, den första i Sverige som arbetar i de högre, s.k. skotska graderna. Samma år avrättas frimurare som var delaktiga i hovpartiets misslyckade kuppförsök Kapitellogen L Innocente grundas i Stockholm, riddaremotiven inom frimureriet tar sin början i Sverige. 32

34 1760 Den svenska Stora Landt-Logen skapas som överorganisation för det svenska frimureriet Frimureriet i Svenska Pommern tar sin början. Sedermera grundas tre loger, Zu den drei Greiffen i Greifswald, La Charité och Zur Eintracht i Stralsund. Loger i de högre graderna grundas i ett annat system, Zum funckelnden Nordstern (skotsk) och Chapitre Illustre (kapitel) På engelskt initiativ grundas tre loger i Sverige: Brittania, S:t George och Phenix. Engelsmännen anser sig äga laglig rätt att konstituera loger i Sverige. Konflikten som så uppstod löstes inte förrän i början av 1770-talet utfärdar Eckleff en konstitution för en loge i Berlin som arbetade enligt det svenska systemet I det till Sverige hörande Wismar grundas med stark svensk medverkan Tempelherrefrimureriets så kallade klerikala gren. I Wismar samlade logerna Zu den drei Löwen och Gustav zum goldenen Hammer svenska och tyska medlemmar och en inre krets av dem blir verksamma som kleriker inom frimurareorden Strikta Observansen (SO) som har stor spridning på kontinenten I Berlin grundas Grosse Landesloge der Freimaurer von Deutschland, som anammat det svenska systemet 1774 Hertig Carl övertar av Scheffer posten som landsstormästare och av Eckleff posten som kapitellogens stormästare. Kungens och prinsarnas engagemang inom frimureriet ökar avsevärt Hertig Carl väljs till efterföljare till posten som SO:s härmästare. Valets implementering saboteras av tyska och danska frimurare som inte önskar stå under svensk överhöghet Sverige grundar Tempelherrefrimureriets IX:de provins som omfattade Sverige, Ryssland, baltiska länderna och de tyska besittningarna Gustav III besöker den jakobitiske tronpretendenten i 33

35 Rom i syfte att överta en fullmakt för överhögheten över tempelherreorden som denne sades vara i besittning av. Slutet av 1780-talet En rad loger lägger ner, kanske i samband med anti-gustavianska stämningar under svensk-ryska kriget och riksdagen i Gävle Mordet på Gustav III, hertig Carl blir utnämnd till förmyndarregeringens chef Efter Gustav IV Adolfs tronbestigning ägnar sig hertig Carl åt att slutföra en reform av ordens ritualer och organisation 1800 Det nya svenska systemet kommer på plats med reformerade ritualer och en reformerad organisationsform. Tryckta dokument distribueras för första gången. Efter 1800 Under första decenniet efter 1800 vänder rekryteringssiffrorna radikalt uppåt. Nya loger grundas i provinsstäderna. Trenden fortsätter även efter förlusten av Finland (1809) och Svenska Pommern (1815). Frimureriet blir en del av den norsk-svenska unionens högborgerliga kultur Carl XIII Orden blir en officiell statsorden som delas ut till frimurare Noter 1 Undantaget är de två förstudierna till denna volym. Jonas Andersson och Andreas nnerfors: Ò Position or Profession in the Profane World Swedish Freemasons from 1731 to 1800 Ó i Masonic and Esoteric Heritage. New Perspectives for Art and Heritage Policies, Den Haag 2005, sid Ibid.: Ò Embete eller yrke i den AllmŠnna Verlden svenska frimurare frœn 1731 till 1800 Ó i Acta Masonica Scandinavica 8, K benhavn & Stockholm 2005, sid Svenska Frimurare Ordens Allmäna Lagar, Stockholm 2001, 1. 3 Kenneth Pike: Language in Relation to a Unified Theory of the Structure of Human Behavior. The Hague & Paris 1967, s. 37 ff;. 4 Se även Eric Sauniers artikel La prosopographie historique: une nouvelle voie pour l étude de la franc-maçonnerie i Franc-Maçonnerie, et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bordeaux 2006, sid

36 5 Citaten är hämtade från Jüri Linas hemsida geocities.com/jyrilina [besökt ] 6 För en aktuell överblick över Les Thèses du complot och deras historiska rötter, se bidragen i det lika lydande avsnittet i Franc-Maçonnerie, et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bordeaux 2006, sid Citaten hämtade från Radio Islams hemsida radioislam.org [besökt ] 8 Se arkivförteckningen Endler/Schwarze-Neuß (utg.): Die Freimaurerbestände im Geheimen Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, band I och II, Frankfurt a.m och Se samlingens hemsida lib.amu.edu.pl/specjalne/masonbr.htm [besökt ] 10 Till exempel material om en loge som grundades 1742 i Berlin och där sedermera Carl Gustaf Tessin blev medlem. Pierre Mollier: L Ordre Écossais à Berlin de 1742 à 1751 i Renaissance Traditionelle, , Clichy 2002 som behandlar det till GODF återlämnade arkivmaterialet Grand Orient de France: Cote AR/Fonds H pièce För en överblick över materien se Pierre Mollier: La Chevalerie Maçonnique, Paris Standardverket i sammanhanget är fortfarande René Le Forestier: Die templerische und okkultistische Freimaurerei im 18. und 19. Jahrhundert, Teil 1 (und 2), Die Strikte Observanz, Verket utkom ursprungligen tjugo år tidigare på franska. 35

37 Frij Murare Ordens allmännurgambla Stattuter samt Swänska Arméens Loges Egna Lagar och Instructioner, Stralsund,

38 II Frimureriets moraliska kosmos Andreas Önnerfors The Enlightenment needs to be seen as a complex mix of new ideas as well as habits: public discussion, sociability, private, uncensored reading. All required a new, more commonplace sense of an inner self that took pride in discipline and decorum. Lodges, like other forms of sociability, helped to instill it. Margaret C. Jacob, The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions 2006, sid. 20 Kommunikationen av frimureriets värderingar Vilka värderingar präglade det svenska 1700-talsfrimureriet? Är det möjligt att urskilja en särskild frimurareideologi? Delade det svenska frimureriets 4300 medlemmar en gemensam värdegrund? Och hur kommunicerades dessa värderingar till dem? Det följande bidraget skall utförligt behandla en speciell form av kunskapsprocessen inom frimureriet, instruktionen. I princip alla som upptogs som frimurare var tvungna att underkasta sig en instruktion om frimureriets lagar och statuter samt att underteckna desamma. Så skapades en gemensam moralisk nämnare i brödraskapet som varje medlem förpliktades till. Genom att närmare betrakta dessa normativa texter kan vi bilda oss en uppfattning om den frimureriska etiken, kontextualisera den i förhållande till upplysningsfilosofin och till den svenska samhällsutvecklingen. Den nedan citerade portalparagrafen för den 1761 i Svenska Pommern grundade Svenska Arméens Loge (SVA) får ange tonen: 1:mo En rättskaffens Frii murare frucktar Gud, och älskar nästan, samt handlar aldrig emot sitt Samwete. Samhällets wärdiga afsigter, sträkka sig fuller, så till dett timmeliga, som ewiga lifwets Sällheter, dock äga thes ledamöter frihet, 37

39 att genom then religions öfwning the idka, sielwa sörja för theras Samwetens roo, ock Siäls Salighet. I forna tiderne, war wäl en Frii murare skyldig att öfva then kristna kiörkans tros Bekennelse ther han wistades, men wåra wisa bröder, har sedan funnit säkrast för samhällets förening att ei binda någon wid blotta Ceremonielen, utan har fotadt dess bestånd på de grundreglor hwarutinnan alla förnuftiga menniskior stämma allmänt öfwerens. Orden fordrar därföre enkannerligen af sina ledamöter att de utan Swek, älska Gud, och hwarannan, samt beflita sig om Dÿgd, ärbarhet, Tro och ähra, då de i dessa kärleks ämbnen hafwa enahanda åtrå ock enahanda tankar så är dett nog för samhällets beständiga warelse. där råkas medelpuncten ock Fria Murares rätta förening. Däri wisa sig de oförlikneliga medel, hwarigenom redlig wänskap stiftas emellan Tusende slags till Seder och hierttan olika folkslag, som eljest wid utgången af werlden blifwit hwarannan lika främmande som de dett wid inträdet woro. där sehr man rätta wänskaps knutarne bundna af then osminkade kärleken, hwilka genom bortgången i Ewigheten wäl uplösas, men i Lefvande och äkta frimurares Hierttan - aldrig. 1 Paragrafen inleder manuskriptet Frÿ Murare Ordens Allmänna urgambla Stattuter samt Swänska Arméens Loges Egna Lagar och Instructioner upsatte & förbättrade af Logens Secreterare, Capitaine & Riddaren Carl Johan von Essen, upläste & stadfäste i skåttska & mästare Logerne d. 17 aprill M\ Åh\ 5762 [1762]. Dessa gällde även för Armélogens båda dotterloger Zu den drei Greiffen (Greifswald) och La Charité (Stralsund) och en tredje loge som skulle instiftas i Kristianstad. 2 Svenska Arméens loge ( ) var en av de mest framgångsrika i etableringen av det svenska frimureriet efter Under Sjuårskriget ( , det svenska deltagandet avslutades genom en separatfred med Preussen år 1762) förlades stora truppkontingenter till krigets Pommern och det måste ha varit en av de första gångerna då frimurare från olika delar av Sverige träffades. Sjuårskriget var dessutom en i hela Europa utomordentligt viktig fas i spridningen av frimureriet. För första gången fanns det en rimlig chans 38

40 att man på både fiendesidan och bland de allierade träffade på officerare som var frimurare. I Berlin kunde en fransk krigsfånge rent av grunda ett helt nytt ordenssystem, det så kallade Clermontkapitlet. Den svenska armélogen rekryterade under 1700-talet 343 frimurare, eller nästan åtta procent av det totala antalet medlemmar. Dotterlogen Zu den drei Greiffen rekryterade 115 och logen La Charité (vars medlemmar inte alltid finns upptagna i den senare behandlade Generalmatrikeln) ytterligare ett sextiotal. Utan överdrift kan man alltså hävda att drygt tio procent av de svenska frimurarna obligerades av de nedan behandlade lagarna och förordningarna. När logen återvände till Sverige 1762 blev kung Adolf Fredrik ( , provinsialnummer 704) logens hedersordförande och retroaktiv medlem nummer 1. På 1770-talet installerades hans son, prins Fredrik Adolf ( , provinsialnummer 1842), som armélogens ordförande mästare. Betraktar man sammansättningen av medlemmar och deras sociala status kommer man snabbt fram till att rör sig om en viktig del av den svenska styrande eliten, självfallet med ett helt dominerande inslag av militärer med hög rang. Detta gör de normativa texterna som medlemmarna förpliktade sig till ännu mer relevanta. I lagarnas totalt 27 paragrafer avhandlades frimureriets ideologi och moraliska värderingar. Här fastställdes logens organisation, formalia, samt allmänna moraliska förhållningsregler. De två första paragraferna utgör ett slags allmän programförklaring. Tolv paragrafer handlar direkt om organisationsfrågor, övriga behandlar moraliska förhållningssätt och värderingar. Tretton av paragraferna lästes för den som recipierade in i logen, vilket en särskild paragraf (25 ) stadgade om: alla de Paragrapher, som med ett sådant korss, X wid början stå teknade (som ock ei angå logen, eller ordens oeconomie) måste warje nys antagen föreläsas, tillika med logens egna Stattuter ock Förordningar; them han i öpen loge, straxt efter Reception ock föreläsningen underskrifwer. De allmänna statuterna följdes av noggranna instruktioner för de elva enskilda ämbetsmännen i logen som till exempel Stormästaren, Sekreterare och Skattmästare, Oratorn, Ceremonimästaren, 39

41 Arkitekten, den så kallade Grufweliga Brodern med mera, Instructioner & Statuter för alla oficianter af Swänska arméens Loge. Till slut stadgades ett lokalt ordningsreglemente för armélogen i 22 avsnitt, Lagar, särskilta Loge Stattuter för Ledamöterne af Swänska arméens Loge och det var under dessa de nya medlemmarna undertecknade. 4 I en ritualtext sannolikt skriven för den svenska kvinnliga frimurarelogen La veritable et constante amitié (som grundades 1776) följer efter antagningen av den nya medlemmen samma procedur: Sedan upläses Lagarna, ock Stormästaren erinrar de nyß intagne at wara upmärksamma uppå Cathechesen med hwilken alla Loger öpnas ock tilslutes, och tillika är en förklaring öfwer den utlagda Taflan eller Tapeten. 5 I en av de första tryckta franska ritualerna för storlogen Grand Orient de France 1788 är förfarandet liknande. Efter avslutad reception läser den så kallade Oratorn en discours. I direkt anslutning uppmanar logemästaren sekreteraren att fait la lecture des Statuts généraux de l Ordre & des Régléments particuliers de cette R \ L \ och därpå följer instruktionen La lecture finie, le Vénérable fait promettre au nouvel initié de se conformer à ces deux Réglements qu il lui fait signer. [originalet har kursiv] 6 Innan jag utförligt skall gå in på Svenska Arméens loges lagar och andra svenska frimureriska lagtexter är det befogat att först göra en teoretisk utvikning. Initiation och instruktion två sätt av kunskapsförmedling Frimureriets moral, symbolik och ritualer skapades inte i ett tomrum. De absorberade tankelinjer och idéer i sin omgivning och kombinerade olika traditioner till ett kunskapssystem där två sätt av kunskapsförmedling framträder: initiation och instruktion. För att förstå frimureriets väsen måste man tydligt skilja mellan dessa båda sätt att etablera vetande hos sina medlemmar, det som inom frimureriet kallas för frimurarevetenskap eller den konungsliga konsten. Det är värt att dröja något vid etymologin. Initiation är bildat på det latinska verbet initiare, att påbörja, starta, inleda. Substantivet Initium kan även betyda ursprung. Enligt SAOB har initiera flera olika betydelser: inviga, införa, upptaga men även 40

42 göra bekant eller förtrogen med eller delaktig i en särskild kunskap. En av de definitioner som är synnerligen relevant för frimureriet är att medlemskapet i frimureriet börjar med initiationen. Undantaget några få specialfall då hertig Carl fann det för gott att genast uppta vissa medlemmar till frimurareordens högsta grader, delade samtliga 4300 svenska 1700-talsfrimurare erfarenheten av att bli invigda i en frimurareloge, en erfarenhet Henrik Bogdans bidrag beskriver. Även om den som skall initieras leds in i något är det ändå han själv som går. Initiationen förutsätter hans aktivitet och känsla, han lär sig genom att delta. Jag betraktar således här initiationen ur ett bredare perspektiv, inte enbart som själva akten av invigning utan initiationen som deltagandet i en performativ akt, en performance som skapas genom samspelet av flera aktörers aktivitet. Initiationen slutar med denna breda definition inte heller vid själva akten av invigning och den som initieras utan omfattar allt som ökar förtrogenheten med och delaktigheten i kunskapen. Performance har tre nivåer: 1) den omfattar den som initieras 2) den omfattar den personkrets som utför initiationsritualen (officianterna inom frimureriet enligt ämbeten som t.ex. listades ovan) 3) den omfattar deltagarna i vid bemärkelse, alltså även åskådarna. Man skulle dessutom kunna tillägga en fjärde, rumslig nivå: arkitekturen, omgivningen som skapas av artefakter och själva rörelsen i rummet samt en femte nivå som utgörs av sinnesintryck, främst hörsel och seende. Min avsikt är emellertid inte att här uppställa en performanceteori med tillämpning på frimureriet (vilket emellertid skulle vara en konstruktiv ansats), utan att endast antyda att det är givande att dra en gräns till instruktionen som kunskapsförmedling. 7 Instruktion är etymologiskt bildat på det latinska verbet instruere : uppföra, upprätta, inrätta, utrusta, ordna, anordna, undervisa. Nära besläktat är ordet struktur efter latinets structura, uppbyggnad, sammanfogning. Förvisso innehåller ordet många drag som liknar initiationen. Att instruera kan betyda att meddela undervisning, att bibringa eller inhämta kunskaper. Men instruktionen är mer riktad, att ge anvisningar eller föreskrifter huru han skall förhålla sig (i synnerhet vid fullgörande av uppdrag eller tjänsteåliggande) eller gå till väga vid utförandet av något. Inom militär 41

43 terminologi betyder ordet att meddela instruktion och förvissa sig om att posten riktigt uppfattat och tillägnat sig densamma (SAOB:s definitioner). Instruktionen innebär någonting fundamentalt annorlunda än initiationen. Instruktionen handlar inte om den personliga upplevelsen och aktiviteten utan om att etablera en struktur, att bygga in i den som instrueras. Här handlar det mer om intellekt och etisk hårdvaluta än om känsla och delaktighet. Den passive undergår instruktionen lyssnande, seende, utförande, svarande. Instruktionen kan jämföras med en standard som förmedlas till alla. I motsats därtill går initiationen endast att skildra partiellt. Inom religionsvetenskapen finns en specialdisciplin av ritualteori som ägnar sig åt att studera den så kallade rituella dynamiken. Utan att fördjupa oss allt för mycket i detta område, kan konstateras att ritualer, tvärt om vad som i regel uppfattas, är föremål för en betydande dynamisk utveckling. Initiationen kan studeras inom ritualteorin, exempelvis hur rites de passage iscensätts och hur de utvecklas och förändras över tid. Henrik Bogdan analyserar i sin doktorsavhandling From darkness to light: Western esoteric rituals of initiation (2003) komparativt sådana initiationsritualer. Ritualtexterna kan dessutom användas i klassisk filologisk forskning för att gruppera olika textfamiljer och datera ursprungs- och källtexter bakåt i tiden. Men om man betraktar initiationen som ett kunskapsteoretiskt annorlunda sätt av kunskapsförmedling, nämligen baserat på den individuella upplevelsen, hamnar vi i svårigheter när vi skall svara på frågan hur initiationen påverkar moraliska värderingar och ställningstaganden, eftersom det avgörande skeendet äger rum inom den som initieras. Kan vi således genom att läsa texter som berör själva invigningen av medlemmen sluta oss till frimureriets värderingar? Man kan läsa frimureriets ritualtexter som en teaterpjäs. Låt oss som exempel betrakta följande utdrag ur den redan citerade franska tryckta ritualen från 1788: D. Mes FF \ consentez-vous qu il fasse son troisieme voyage? R \ On étend la main sur le Tableau. Le Vénérable dit: Qu on lui fasse faire le troisieme voyage? Qu il aille, qu il cherche la lumière. 42

44 Le F \ Expert le fait voyager en silence, comme ci-dessus. Pendant ce voyage on le purifie par le feu. Le Récipiendaire étant de retour à l Occident, les Surveillants frappent un coup de maillet, & disent que le troisieme voyage est fait. Le Vénérable dit au Récipiendaire. Les flammes par lesquelles vous venez de passer, Monsieur, sont le complément de votre purification; [ ] 8 Avsnittet beskriver recipientens tredje resa under receptionen i den första graden. Texten så som den är tryckt påminner mest om utgivningen av dramatisk litteratur där regianvisningar är satta i kursiv och replikerna i rakt typsnitt. Detta korta avsnitt innehåller även alla de element av performance jag tidigare antydde. Logemästaren frågar de närvarande om de instämmer att den som skall initieras gör sin tredje resa, varpå svaret blir jakande genom en gemensam rörelse. Därpå får en av officianterna uppdraget att genomföra resan och under dess genomförande rena recipienten med eld. Så fort han återvänder till väster, vilket antyder den rumsliga dimensionen av performancen, slår andra officianter ett slag med en hammare och förkunnar att den tredje resan är genomförd, vilket markerar att en tidsligt definierad fas nu är avslutad. Därpå instruerar logemästaren recipienten om symboliken av den nyss genomförda ritualen. Men detta korta avsnitt visar också tydligt problematiken med att basera en analys av vilka värderingar som kommuniceras till den enskilde och framför allt hur han upplever initiationen på en läsning av texter som beskriver hur en ritual skall genomföras. Dessutom täcks av dessa texter inte helheten av aspekter. Exempelvis står det ingenting om hur rensningen med elden skall genomföras praktiskt, det står ej heller om hur och var slagen med hammaren skall genomföras och inte heller vad det innebär att recipienten återvänder till väster. Dessa element av ritualen är sannolikt kulturell praxis som förmedlades genom muntlig tradition, best practice och anpassat till lokala förhållanden. Liksom i teaterpjäsen är regianvisningar och repliker förutbestämda, likaså rummets utformning, rörelsen i rummet, klädseln, belysningen. Men huvudsaken i initiationen, hur den enskilde upplever vad han/hon är med om, vilka tankar och känslor det utlöser går lika lite att läsa 43

45 om i dessa texter som skådespelarens syn på sin roll eller publikens uppfattning av pjäsen. Dessa tankar och känslor går endast att ta reda på om man intervjuar den som initieras, det rituella skeendet kan man på sin höjd förstå om man antropologiskt ägnar sig åt deltagande observation där det i texten outsagda praktiseras i verkligheten. Problemet för den historiska forskningen blir genast uppenbara. Varken intervjuer eller fältstudier går att genomföra, möjligen en re-enactment, med de kunskapsteoretiska problemen som därigenom skulle uppstå. Ritualtexterna är primärt skrivna för att uppföras, inte för att läsas. Initiationsskildringar ett sällsynt fenomen Initiationens upplevelse och dess påverkan på den som initierats kan enbart rekonstrueras med hjälp av självdokument (t.ex. brev, dagböcker, självbiografier), med alla de metodologiska brister det för med sig. Och några hållbara slutsatser skulle endast kunna fås genom ett kollektivbiografiskt tillvägagångssätt, när enskilda utsagor om initiationen föreligger i tillräckligt kvantifierad form. Vi saknar tusentals av dessa skildringar för att etablera fakta om vad medlemmarna i svenska frimurareloger tänkte om sin reception. Initiationsskildringar är extremt sällsynta. Redan detta gör det inte orimligt att dra slutsatsen att initiationen är en upplevelse som främst sker inom den som recipieras. Dessutom förekommer i de eder som avlades förbud att avslöja frimureriets hemlighet ( le secret des Maçons & de la Maçonnerie ). 9 Den enda skildringen av en initiation jag hitintills har hittat är tagen ur svensken Jakob Wallenius ( , provinsialnummer 2977) självbiografi. Wallenius kom på 1780-talet till universitetsstaden Greifswald i Svenska Pommern och blev snart upptagen som medlem i den tidigare nämnda logen Zu den drei Greiffen. Om sin reception skriver han: Den 22 januari [1787] var en av de mest märkvärdiga dagarna jag upplevt. Jag recipierades högtidligt i den härvarande arbetande, lagmässiga och rättmätiga Logen Zu den drei Greifen. Sanitetskollegiets direktör och anatomiprofessoren etc. Dr. Rehfeld var på den tiden logemästare. Deputerade mästaren Gadebusch installerade mig. Å! Hur felaktigt och oförnuftigt talar människan om saker hon inte känner till. Även jag hade 44

46 förutfattade meningar mot denna uråldriga, ärevördiga Frimurare Orden. Men jag slutade upp med dem och som belöning har jag skådat det stora överraskande ljuset, som jag kommer att glädja mig åt för all framtid. Jag kan inte säga mer. Denna dag var den lyckligaste i mitt liv. Hade jag upplevt den tidigare hade jag inte brusat upp så vid varje olycka. Men tig, murare! Det kan finnas oinvigda som läser dessa ord. 10 Wallenius skildring är alltså tämligen allmänt hållen. Han betonar att hans förutfattade meningar övervunnits, att han har sett något som kommer att påverka hans framtida liv fundamentalt, att han känner lycka och att receptionen tidigare i livet hade besparat honom från att påverkas för mycket av ödets hårda slag (vilka vi får reda på tidigare i självbiografin). Samtidigt lägger Wallenius band på sig själv, påbudet att tiga som orsakas av att oinvigda kan läsa vad han skriver. Ur denna skildring får vi inte veta någonting om hur initiationsritualen genomfördes utan endast hur initiationen påverkade Wallenius värderingar och känslor. Det är rimligt att anta att han recipierades i enlighet med de svenska dokument som fördes över till Preussen på 1760-talet och som sedermera användes i den 1770 grundade orden Grosse Landesloge der Freimaurer von Deutschland (GLL); logen i Greifswald hade anslutit sig till GLL efter en lång tids tillhörighet till det tidigare nämnda systemet Strikte Observanz. Hur komplicerade ritualerna är kan man se i den tryckta versionen som publicerades 1805 av Friedrich Ludwig Schröder. 11 Första delen i Wallenius självbiografi skrevs i samband med en längre sjukdom och rätt så nära själva receptionshändelsen. Varför skriver han inte om vad som hände konkret? Detta kan dels bero på tysthetslöftet, dels på att receptionsritualen är så komplicerad att han helt enkelt inte kom ihåg den. I logens källmaterial hittar man Wallenius namnteckning under Besondere Gesetze für die Freimaurer-Loge zu den drei Greifen in Greifswald. 12 Vi skall senare återkomma till dessa lagar, men konstatera att det här inte fanns något tolkningsutrymme för vad den nye frimuraren förpliktades till. Det finns ingen upplevelse av lagarna, det finns enbart en uppfyllelse av desamma. Instruktion och initiation skapar således två skilda textgenrer inom frimureriet, med två olika syften. Texten som skildrar 45

47 initiationsritualen kan läsas som en normativ text lika mycket som en teaterpjäs kan läsas som en roman. Men ritualtextens största relevans är den performativa aspekten, den liknar ett partitur med olika stämmor och instrumentering: uppförandet, iscensättningen, regisseringen av ett tids- och rumsligt begränsat progressivt händelseförlopp. Instruktionen däremot sträcker sig ut över den tidsligt och rumsligt bundna progressiva processen. Den är av bestående och förbindande karaktär. Ritualtexten återger, vilket jag tidigare redan antydde, inte heller helheten av händelseförloppet, den kommunicerar inte stämningen, ljuset, dofterna, sinnesintrycken. En substantiell part av den performativa kompetensen förmedlades genom praxis, ett immaterialiserbart know-how som uppstår genom en serie av upprepade erfarenheter, en kunskap som inte går att kodifiera. Med en annan analogi kan arbetet inom frimurarelogen liknas vid ett naturvetenskapligt eller psykologiskt experiment. Initianden utsätts för en förprogrammerad försöksuppbyggnad vars slutresultat är att öka kännedomen om sig själv. Hur materien reagerar i försöket kan inte förutsägas, däremot är uppbyggnaden alltid densamma. Eftersom vi i 4300 fall inte vet hur försökspersonen reagerade kan vi inte heller yttra oss om det psykologiska experimentets påverkan. Det enda angreppssätt som enligt min uppfattning på ett mer övertygande sätt ger oss svar på vilken värdegrund de 4300 svenska frimurare kan ha delat måste fokusera på instruktionen. Det finns goda skäl för att anta att instruktionen var lika för alla. Inom ritualtexterna förekommer en form av replikskiften som internationellt kallas för katekes (se citatet ovan: Stormästaren erinrar de nyß intagne at wara upmärksamma uppå Cathechesen med hwilken alla Loger öpnas ock tilslutes, och tillika är en förklaring öfwer den utlagda Taflan på eller Tapeten ). Katekesen är ett rituellt iscensatt replikskifte. Dess syfte är undervisning primärt om frimureriets symbolik genom frågor och svar. Texterna ger ett intryck av en ålderdomlig form av kunskapsförmedling i skolastisk anda. I det följande återges ett typiskt replikskifte ur ritualerna för den kvinnliga svenska frimurarelogen: 46

48 Tavla med symboler för andra graden enligt avslöjarskriften L Ordre des Franc-maçons trahi [ ],

49 48 StorM: sluter således Logen med följande Catheches Som beswaras af Föreståndarinnan 1. fr: Ären I Mästare eller Mästarinna? sw: Jag har upstigit på den misterieuse Trappan. 2. fr: Hwad betyda Stegens Sido-Stäckar sw: Kärleken till Gud ock Nästan 3. fr: Hwad föreställer de 5 Stegen? sw: Mureriets Grund- ock Hufwudstycken: Wishet, Klokhet, Saktmodighet, Kärlek ock Arbetsamhet. [ ] 9. fr: Hwaruppå wisar Eder Babylons Torn? sw: Uppå denna Wärdenes barns högmod ock Swaghet 10. fr: Hwarmed motas detta högmod? sw: Med en rätt Frimurares Känneteckn ock hjerta, som igenom Mureriets Grunder ock lagar är uplyst. [ ] 16. fr: Hwad betyder Jacobs dröm? sw: Den frid ock Stillhet, som alla Murare erhålla i en Rättskaffens Murare-Loge. 17. fr: Hwad betyder de 4 wärldenes delar? sw: At en Rätt Murare, genom sin dygd ock sina goda Seder, är af hela wärlden Känd ock älskad. [ ] 23. fr: Hwem upfant ock begynte Babyloniska Tornets Byggnad? sw: Nimrod 24. fr: Hwad war grunden därtill? sw: Stolthet 25. fr: Hwad war byggnings Redskap därtill? sw: Oordenteliga Böjelser 26. fr: Hwad förorsakade Tornets ödeläggelse? sw: Tungomålens förbistring. 27. fr: Hwarom underrättar oß denna händelsen? sw: Hon lärer oß at utan religion är människan blott Swaghet ock et Intet. 28. fr: Hwad lärer hon oß widare? sw: At utan Enighet ock förtroende, samt Sinnens öfwerensstämmande, Kan et Samfund icke bestå. 29. fr: Huruledes är förtroendet återstält?

50 sw: Igenom den Frid ock Enighet, som man ser härrska ibland Bröderne ock Systrarna. [ ] 13 Carl August Ehrensvärd ( , provinsialnummer 2719), amiral, konstnär och konstteoretiker, upptogs i frimureriets kapitelgrader i januari 1784 och erhöll ordens högsta grad redan i mars nästpåföljande år. I sitt verk De fria konsters philosophi (1782) använder han sig av samma princip av frågor och svar som i frimureriets katekeser, något som skapar ett egendomligt intryck. Det inledande kapitlet Om högsta skönheten börjar exempelvis med följande replikskiften: Är Gud synlig som person? Nej. Vore han på detta sätt synlig vad hände då? Då hände att han vore i skönhet så överträffande vårt begrepp och därjämte så ledande till våra känslor, att organerna fingo en rörelse vid dess åsyn som förstörde människovarelsen. Varav kan man sluta detta? Detta slutar man därav, att då man i allmänhet erfar något stort och förträffligt, blir man betagen. 14 Jämte läsning av katekeserna förekommer de redan ett antal gånger nämnda lagarna och förordningarna. Dessa måste i hög grad betraktas som normativa då den som undertecknade dem förpliktade sig att följa ett föreskrivet beteende. För det så normerade beteendet inom logen kunde det handla om så triviala reglementen så som paragrafer om förseningar, felaktig klädsel eller svordomar. Förseelserna beivrades i regel genom böter till fattigkassan. Men lagarna kunde även, vilket vi redan har sett prov på, innehålla reglementen för beteenden som snarare bör karakteriseras som formuleringen av ett särskilt kollektivt habitus. Det speglar ambitionen att formulera en värderings-/hederskodex åt en hel grupp åt människor, att uppresa en moral som ingen ostraffat kunde avsvärja sitt personliga ansvar ifrån. Instruktionen i logen skedde även genom tal. I Sverige liksom Frankrike fanns bland logens officianter en orator som skulle behandla frimureriska ämnen. Frimureriets åminnelsetal har varit föremål för en kandidatuppsats i litteraturvetenskap som lades fram 49

51 vid Örebros universitet. 15 Men bredare forskning om frimuraretal som genre har inte ens påbörjats, trots god tillgång på källmaterial. Instruerande i vid bemärkelse var även frimureriets sångtexter. 16 Naturligtvis kan själva rummet och symbolerna recipienten/frimuraren exponeras för tolkas som en form av instruktion, till exempel den på golvet utbredda tavlan med frimureriska symboler (se bilden ovan ur L Ordre de Franc-maçons trahi, 1745) trycktes i Amsterdam en frimurerisk almanacka där sådana instruktionsscener och den imponerande receptionen i mästaregraden återgavs som kopparstick. 17 Men den textsort som allra främst instruerar frimuraren om hans moraliska skyldigheter och som på så sätt etablerar en värderingarnas struktur inom honom är lagarna och förordningarna. Vi skall nu återvända till dessa och i detalj studera deras budskap. Ingen ting i werlden mäktigt att slita deras förenings band den frimureriska förpliktelsen Frimureriets lagar och statuter har, så som vi redan har antytt ovan, ett flertal syften. Dels formuleras här en allmän ideologi utåt, dels regleras interna organisatoriska förhållanden, dels en moralisk hållning hos medlemmarna, ett idealbeteende uppreses medlemmarna till efterföljd som därigenom förpliktas till en särskild habituell kodex fick det svenska frimureriet sina första lagar och förordningar när Carl Friedrich Scheffer ( , provinsialnummer 103) erhöll fullmakt att grunda frimurareloger i Sverige av den franska frimurareordens stormästare Charles Radclyffe ( ). Dessa Regles générales et particuliers består av två huvuddelar: 1) själva reglerna (som mest behandlar organisatoriska spörsmål), avfattade i 37 artiklar, och 2) alla frimurares plikter (som mest berör värderingar och regler för ett korrekt moraliskt uppförande), samlade i sex huvudpunkter. 18 Den första paragrafen i den andra delen lyder i franskt original: Un Franc-Maçon libre est obligé par son Etat de se conformer à la Morale et s il entend bien l art, il ne sera jamais un Athé, ny un Libertin sans Religion. Dans les Siecles passés les Francs- Maçons étoient obligés de professer la Religion Catholique, mais 50

52 depuis quelque tems on n examine pas sur cela leurs sentiments particuliers, pourvu toutefois qu ils soient Chrêtiens, fideles à leur promesse et gens d honneur et de probité, de quelque maniere qu ils puissent être distingués d ailleurs par ce moyèn la Maçonnerie devient le Centre et l union d une vraye amitié entre des personnes qui sans ce doux noeud seroient pour toujour Eloignés et Separés les uns des autres. 19 Denna franska originaltext ligger förhållandevis nära formuleringarna i första paragrafen av James Anderssons Charges från Här heter det: I. Concerning God an Religion. A Mason is oblig d, by his Tenure, to obey the moral Law; and if he rightly understands the Art, he will never be a stupid atheist, nor an irreligious libertine. But though in ancient Times Masons were charg d in every Country to be of the Religion of that Country or Nation, whatever it was, yet tis now thought more expedient only to oblige them to that Religion in which all Men agree, leaving their particular Opinions to themselves; that is, to be good Men an true, or Men of Honour and Honesty, by whatever Denominations or Persuasions they may be distinguish d; whereby Masonry becomes the Centre of Union, and the Means of conciliating true Friendship among Persons that must have remain d at a perpetual Distance. 20 Skillnaderna kan tyckas vara marginella, men utan tvivel betonar den franska versionen tydligare frimureriets koppling till den kristna religionen. Den religion som frimurare i tidigare sekel bekände sig till var den katolska. Den enskilda trosuppfattningen har dock inte examinerats under en tid. Likväl utgår man från att varje frimurare är kristen och trogen sina löften. Detta kristna tema är i Svenska Arméens loges lagar från 1762 ännu tydligare formulerat. Här talas om gudsfruktan, om kärlek till nästan, om att aldrig handla mot sitt samvete. Kärlek till gud och till varandra görs till en förpliktelse och paragrafen slutar med ett evighetslöfte. Dessutom talar armélogens lagar om en Orden, vilket antyder att man anammat tanken om att stå i en linje med medeltidens kristna ordenssamfund. Även i de 1770 utgivna Frimurare-Nyheter finns en svensk översättning av Andersons första paragraf, dock betydligt kortare. 51

53 Intressant är dock att det även här är otvetydigt att medlemskap förutsätter kristen bekännelse, så som det heter i 2 i dagens Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar. 21 Medan Anderson talar om den religion i vilka alla människor överensstämmer heter det 1770 envad Mening af den Christeliga Religionen han ock må bekänna. Publikationen uppstod i cirklarna som stod det till Sverige temporärt efter 1765 införda engelska frimureriet nära. Därför förvånar den tydliga betoningen av kristendomen, då just det engelska frimureriet tillskrivs rationell deism. I den historiska överblicken som finns i Frimurare-Nyheter reses anspråk på att de loger som grundats i Sverige med engelsk konstitution är att betrakta som de enda legitima. I den följande översikten jämförs den inledande paragrafen mellan de nämnda fyra versionerna: 1723 Anderson (1723 AND) 1737 Scheffer (1737 SCH) 1762 Armélogen (1762 SVA) 1770 Frimurare-Nyheter (1770 FRN) 1723 Anderson (1723 AND) En murare är på grund av sin ställning pliktig att lyda morallagen; och om han rätt förstår sin konst, skall han aldrig vara en dåraktig ateist eller en fritänkare utan religion. Men fastän frimurarna i gamla tider voro varje land förpliktade att vara av landets eller nationens religion, vilken denna än månde vara, så håller man dock nu för mera tjänligt att blott förplikta dem till den religion, i vilken alla människor överensstämma, och låta en var behålla sin enskilda mening för sig, det vill säga de skola vara goda och sanna människor, människor av ära och rättskaffenhet, hur de än eljest må skilja sig ifrån varandra i fråga om sekter och trosmeningar. Härigenom blir frimureriet en föreningslänk och ett medel att stifta sann vänskap mellan personer, vilka eljest hade måst ständigt bliva skilda från varandra. Översättning från Anderson 1723: Bergqvist Scheffer (1737 SCH) En frimurare är på grund av sin ställning pliktig att rätta sig efter morallagen och om han rätt förstår sin konst, skall han 52

54 aldrig vara en ateist eller en fritänkare utan religion. Under de gångna århundradena voro frimurarna förpliktade till att bekänna sig till den katolska religionen, men sedan någon tid tillbaka prövar man icke deras tankesätt särskilt på denna punkt, förutsatt dock i varje fall att de äro kristna, trogna sitt löfte, och folk av heder och rättrådighet, huru de än eljest må vara skilda från varandra; härigenom blir frimureriet medelpunkten och föreningsbandet i en sann vänskap mellan personer, som utan detta milda band skulle för alltid vara avlägsnade och skilda från varandra. Översättning från Scheffer-dokumentet 1737: Bergqvist Armélogen (1762 SVA) En rättskaffens Frii murare frucktar Gud, och älskar nästan, samt handlar aldrig emot sitt Samwete. Samhällets wärdiga afsigter, sträkka sig fuller, så till dett timmeliga, som ewiga lifwets Sällheter, dock äga thes ledamöter frihet, att genom then religions öfwning the idka, sielwa sörja för theras Samwetens roo, ock Siäls Salighet. I forna tiderne, war wäl en Frii murare skyldig att öfva then kristna kiörkans tros Bekennelse ther han wistades, men wåra wisa bröder, har sedan funnit säkrast för samhällets förening att ei binda någon wid blotta Ceremonielen, utan har fotadt dess bestånd på de grundreglor hwarutinnan alla förnuftiga menniskior stämma allmänt öfwerens. Orden fordrar därföre enkannerligen af sina ledamöter att de utan Swek, älska Gud, och hwarannan, samt beflita sig om Dÿgd, ärbarhet, Tro och ähra, då de i dessa kärleks ämbnen hafwa enahanda åtrå ock enahanda tankar så är dett nog för samhällets beständiga warelse. där råkas medelpuncten ock Fria Murares rätta förening. Däri wisa sig de oförlikneliga medel, hwarigenom redlig wänskap stiftas emellan Tusende slags till Seder och hierttan olika folkslag, som eljest wid utgången af werlden blifwit hwarannan lika främmande som de dett wid inträdet woro. där sehr man rätta wänskaps knutarne bundna af then osminkade kärleken, hwilka genom bortgången i Ewigheten wäl uplösas, men i Lefvande och äkta frimurares Hierttan aldrig. Armélogen 1762, GStPK 53

55 1770 Frimurare-Nyheter (1770 FRN) En F.M. är skyldig at lyda den Moraliska Lagen, och förstår han Konsten rätteligen, är han hwarken en dum Athee, eller en liderlig Fritänkare, utan en hederlig Man, god, redelig och trogen, envad Mening af den Christeliga Religionen han ock må bekänna, hvarutaf följer at Frimureriet är Enighetens Medelpunct, och blir et medel at stifta en värkelig vänskap emellan menniskor, hvilka i brist däraf, aldrig skulle kunna umgås. Frimurare-Nyheter 1770 Den längsta och mest retoriskt utstuderade versionen är av någon anledning den vi finner inom 1762 SVA. Vid studier av andra samtida original har inget kunnat spåras som man direkt skulle kunna betrakta som förlaga till denna. De frimurare som samlades i krigets Svenska Pommern måste ha varit säkra på sin sak och inte blott eftersträvat att kopiera redan existerande förlagor. Trots skillnaderna i längd och vissa formuleringar innehåller budskapet i de fyra versionerna av frimureriets portalparagraf signifikanta likheter: Det är uteslutet att vara ateist. Det åligger individen att sköta sin religion (som är kristen) AND talar om en religion i vilken alla överenskommer, något som kan ses som en översättning av vad ordet katolskt egentligen innebär, nämligen allmännelig. I den franska versionen är denna formulering inte översatt på detta vis, utan det står explicit katolsk religion. Anderson tillägger att man numera överlåter åt en var att behålla sin mening för sig, oavsett sekt och trosmening. Den franska versionen nämner att man inte längre prövar den katolska religionen, men förutsätter kristen tro. En blandposition intar 1770 FRN. Det är inte viktigt vilken gren av den kristna religionen man bekänner sig till, men underförstått är det ett krav att vara kristen SVA är mest utförlig på denna punkt. Ledamöterna äger frihet att genom den religion de idkar själva sörja för sitt samvetes ro och själs salighet. Förr var man skyldig att bekänna sig till den lokala kristna tron, men man har sedan funnit säkrast att inte binda någon vid blotta Ceremonielen. Denna formulering öppnar också upp för en möjlig pietistisk påverkan. Inom pietis- 54

56 men sätts den innerliga religionsupplevelsen framför den lutherska trons formaliserade dogmatik och dess ceremoniella utanverk som i den svenska lutherska statskyrkan dessutom var synnerligen opåverkade av reformationen. Det finns en moralisk rätt hållning (moralisk lag) som man kan tillägna sig, etiska grundregler alla förnuftiga människor kan instämma i. Det finns en kanon av centrala eftersträvansvärda begrepp och värderingar: konst (kanske mest i betydelsen levnadskonst/- föring), godhet, kärlek, sannhet, rättskaffenhet, ära, heder, rättrådighet, dygd, ärbarhet, tro, redlighet, trohet, sunt förnuft/ common sense (det alla överensstämmer i), vänskap. I den mest kristna versionen tillkommer gudsfruktan, kärlek till nästan. Frimureriet stiftar global vänskap. Avslutningen av frimureriets portalparagraf innehåller en mycket speciell tanke. Människor är per definition främmande, avlägsna för/skilda från varandra, utan att vänskap stiftas dem emellan skulle de aldrig kunna umgås, som det heter i 1770 FRN. Alienationen mellan människor kan således endast brytas genom att införa något i det mänskliga som förenar, att skapa ett sammanhang/samband. Och denna föreningslänk etableras genom frimureriet som skapar redlig/värkelig/sann vänskap. I 1762 SVA broderas denna tanke ut till att omfatta en kosmopolitisk vision om att redlig wänskap stiftas emellan Tusende slags till Seder och hierttan olika folkslag. Detta tema utvecklas ytterligare i en paragraf i 1762 SVA, 16. Här stadgas: af alla Folkslag finnes Frii Murare, alla böra wara lika kära wänner ock ingenting i werlden mäktigt att slita deras föreningsband. Hat, avund och vrede fick inte förekomma inom logens väggar, ännu mer portförbjudna var ordväxlingar som äro anstötlige ock röra nationer, famillier eller frånvarande. Analysen av dessa fyra versioner ger vid handen att ateismen eller ett religionen ifrågasättande fritänkeri inte är möjligt inom ramen för frimureriet. Religionen är den enskildes ansvar, även om det för den svenska kontexten är tydligt att det handlar om den kristna religionen. Dogmatik och ceremoniel avvisas till förmån för en (kristen) moralisk hållning, en etisk plattform som är handling- 55

57 sinriktad och filantropisk. Etiken omfattar en lång rad centrala begrepp (som dessutom anger centrala teman i frimureriets ritualer och övriga normativa texter). Handlingen består främst i att genom frimureriet skapa vänskap mellan människor som annars hade förblivit främmande för varandra, med en kosmopolitisk nyans, att det också gäller vänskap och solidaritet mellan olika folkslag. Frimureriet står för en odogmatisk global människokärlek och ger dess medlemmar en legitimation att agera i denna anda. Vilka implikationer har denna etik för den enskilde medlemmen? Vad betyder det att 4300 svenska män undertecknade denna moraliska plattform? Innan vi går in på dessa frågor är det värt att dröja något vid den kosmopolitiska filantropin som formuleras inom frimureriet. Ett år före det att Scheffer erhöll fullmakt att grunda loger i Sverige, 1736, hölls i Paris oklart exakt i vilken församling av frimurare ett tal som kom att betyda mycket för frimureriets idéutveckling. André Michel de Ramsay ( ), skotsk anhängare till den expatrierade Stuartfamiljen, ägnade sig i sin Oration åt att dra upp frimureriets kosmopolitiska grundsyn och elaborera dess historia och etik. Det var i dessa jakobitiska kretsar de första svenska kontakterna till det franska frimureriet knöts och därför är en av dess mest centrala texter också relevant för att belysa den svenska situationen. Den första svenska översättningen som här citeras har utförts av Karl-Axel Norberg. 22 Ramsay skriver i inledningen till sin Oration : Lycurgus, Solon, Numa och alla de andra politiska lagstiftare har misslyckats med att göra sina institutioner bestående. Hur visa deras lagar än varit, har de inte kunnat få spridning till alla länder och i alla tider. Eftersom de bara syftade till segrar och erövringar, militärt våld och upphöjande av ett folk på ett annats bekostnad, har de inte kunnat bli universella, eller lämpa sig för smaken, andan och intresset hos alla nationer deras grund var inte att göra gott. Missförstådd och överdriven patriotism förstörde i dessa krigiska republiker den allmänna människokärleken. Människor kännetecknas inte väsentligen av vilket språk som talas, vilka kläder som bärs, vilka länder de lever i, eller vilka värdigheter de tilldelas. Hela världen är en stor republik där varje nation är en familj, varje individ ett barn. 56

58 Statskonst som syftar till att hegemoniskt förtrycka andra stater är inte försvarbar. En god regering måste se till det universellt bästa, intresset hos alla nationer. Människor och nationer skiljer sig inte väsentligen vad det gäller deras egenskaper, de är förenade i en gemensam mänsklighet som liknar en republik bestående av familjer. Enligt Ramsay är det frimureriets syfte att återuppliva dessa sanningar som är en följd av naturrätten. Brödraskapets intresse blir mänsklighetens, heter det vidare, där alla nationer kan få del av sund kunskap, där medborgare i olika kungadömen kan samverka utan avund, leva utan stridigheter och där alla kan ta hand om varandra utan att förneka sitt eget hemland. Det äventyrliga med Ramsays Oration är att han i följande avsnitt gör en koppling mellan medeltidens korsfarare och frimureriet. De förra skall ha tänkt ut de senares organisation. Detta skyndade på utvecklingen av ett massivt riddaremotiv inom frimureriet med riddaregrader och hela system som såg sig i dessa riddareordnars historiska efterföljd. I Sverige blev denna tolkning av frimureriet särskilt inflytelserik och påverkade utformningen av Svenska Frimurare Orden sedan 1759 avsevärt ända in i våra dagar. Korsfararnas kosmopolitiska ambitioner uttrycks hos Ramsay så här: Våra förfäder korsfararna, som samlades från kristenhetens alla delar i det Heliga landet, ville förena medborgare från alla nationer i ett enda Brödraskap. Hur mycket är vi inte skyldiga dessa framstående män som, utan något krasst intresse, utan att lyssna till den naturliga önskan att dominera, tänkte ut vår organisation, vars enda plan är föreningen av sinnen och hjärtan för att förbättra dem, och skapa över tiden en andlig nation. Där skall ett nytt folk skapas, som, fast de kommer från olika länder och utan att göra avsteg från de plikter som olika stater kräver, skall förena dem genom dygdens och kunskapens [originalet har la Science ] band. Vi känner igen tankegången ur frimureriets portalparagraf. Det finns en universell etik som kan förena mänskligheten genom ett gemensamt band. Logerna, likt de vetenskapliga akademierna som de ofta har jämförts med, tillät europeiska män att föreställa sig att de representerade hela mänskligheten, skriver Margaret C. Jacob. 23 En god moral kan etableras till allas fromma. I synnerhet om man 57

59 lägger till läsningen av Ramsay, ligger tanken nära att frimureriet odlade en syn på god statskonst. Vilka idéer om det politiska formulerades inom frimureriet? Oändelig kärlek för sina medborgares trygghet och wällfärd frimureriets politiska etik Den andra portalparagrafen i de fyra behandlade versionerna av lagar och förordningar ägnar sig åt frimureriets politiska dygder. Man skulle också kunna kalla det för formuleringen av ett politiskt medvetande. Hos Anderson heter det 1723: II. Of the Civil Magistrate Supreme and Subordinate. A Mason is a peaceable Subject to the Civil Powers, wherever he resides or works, and is never to be concern d in Plots an Conspiracies against the Peace and Welfare of the Nation, nor to behave himself undutifully to inferior Magistrates; for as Masonry hath been always injured by War, Bloodshed, and Confusion, so ancient Kings and Princes have been much dispos d to encourage the Craftsmen, because of their Peaceableness and Loyalty, whereby they practically answer d the Cavils of their Adversaries, and promoted the Honour of the Fraternity, who ever flourish d in Times of Peace. So that if a Brother should be a Rebel against the State, he is not to be countenanc d in his Rebellion, however he may be pitied as an unhappy Man; and, if convicted of no other Crime, though the loyal Brotherhood must and ought to disown his Rebellion, and give no Umbrage or Ground of political Jealousy to the Government for the time being; they cannot expel him from the Lodge, and his Relation to it remains indefeasible års franska/svenska version ( Le 2d. Regarde la Gouvernement Civil. ) är i princip ordagrant överensstämmande med Anderson, i 1770 FRN heter andra paragrafen [Pligter] Emot öfverheten och motsvarar så när som på slutet de engelska Charges: En F.M. är en fredsam undersåte af den Civila Magten ehvarest han må bo eller arbeta, och bör aldrig deltaga i sammangaddningar som förstöra allmänt lugn eller Landets väl, ännu mindre göra sig genstörig mot sina Förmäns befallningar. Såsom Krig, Blodsutgjutelse och Oenighet alltid på det ömmaste 58

60 skadat Frimureriet, hafva i forntiden alla Konungar och Förstar så mycket häldre beskyddat och upmuntrat våra bröder, som de blifvit öfvertygade om deras fredsamma tankesätt och trohet; på det sättet hafva de genom sina gärningar vederlagt sina afvundsmäns försmädelser, och ökat Bröderskapets heder, hvilken alltid som mäst blomstrats i fredliga tider. Därföre, om en F.M. blefve uprorisk emot Staten, så, långt ifrån at bifalla hans missgärning, eller visa honom medlidande så som en olycklig menniska, förklara Stor Logen och samteliga Bröderne, hvilka bära den lifligaste afsky til alt slags upror, at en sådan är förlustig alla de Rättigheter som tilhöra en F.M. och utsluta honom från alla lagliga Loger, kunnande ingalunda ärkiänna den för en Bror, som viljandes förgår sig emot Ordens fundamentale Pligter, nemligen Lydnad och Trohet emot sin lagliga Öfverhet. [originalets kursiv]. Medan den engelska och franska versionen ändå öppnar upp för att en upprorsmakare kan förbli logemedlem är detta i 1770 FRN uteslutet. Den som förgår sig mot Lydnaden och Troheten gentemot sin lagliga överhet har förverkat rätten att vara frimurare. Denna tankegång förekommer inte i 1762 SVA. 2do En rätt Frii murare, är en trogen undersåte, och fridsam medborgare. Han under gräfwer aldrig de Stoder, Hwarupå dess fäderneslands Frij- och Säkerhet wilar. Han dehltager aldrig, ei heller råder, till upror och sammangadningar, som kunna störa en öfwerhets, ock nations wäl, lag och rättigheten. Han bär wördnad för tronen, och oändelig kärlek för sina medborgares trygghet och wällfärd. och då han förmärker att någon af Bröderne är stadd på hala och en fri murare oanständiga stigar, så anwänder han genom kärligaste föreställningar Högsta fliit. Att åter föra honom eller den förledda Broderna till sin Skyldighet emot Gud, öfwerhet, Fädernesland, Orden ock sig sielf. winnes ei ändamåhlet, så befordrar han dock sitt samwete, behåller sin ofläkkadt siäl, ock wisar i wärket att han är Frii murare. Även om innebörden i stort överensstämmer med de övriga tre versionerna finns det betydande skillnader i ordval och tankefigurer som är viktiga att poängtera. För det första förekommer inte ordet medborgare / citizen / citoyen i den engelska, franska och den 59

61 senare svenska varianten. Här talas om a peacable subject, en fredsam undersåte, doit être soûmis à l autorité civile. Att vara trogen undersåte och fridsam medborgare innebär att de två pelarna för samhället, fäderneslandets frihet och säkerhet inte undergrävs. Dessa båda ord förekommer endast i 1762 SVA. Uppror och sammangaddningar är främmande för en frimurare, men motiveringen är mer sofistikerad här än i de andra versionerna. Inte enbart överhetens utan hela nationens väl, lag och rättighet kan nämligen vara i fara. I synnerhet orden lag och rättighet är intressanta i sammanhanget, då de förutsätter att staten är byggd på konstitutionell grund som kan hotas av uppror. Från och med denna tankegång skiljer sig versionerna väsentligen från varandra. I de tre övriga versionerna följer nu en passus om att krig, blodsutgjutelse och oenighet alltid har skadat frimureriet. Kungar och furstar har beskyddat det därför att de övertygades av dess fredliga karaktär. Om en frimurare blir delaktig i ett uppror så markerar bröderna sin avsky, men likväl behåller brodern rätten att tillhöra logen (1723 AND, 1737 SCH). I 1770 FRN är denna tolerans utplånad och istället utesluts upprorsmakaren. I samtliga versioner är budskapet emellertid att frimureriet som organisation inte kan hållas ansvarigt för sina enskilda medlemmars politiska aktivitet SVA talar i det följande om vördnad för tronen men samtidigt också om oändelig kärlek för sina medborgares trygghet och wällfärd, något som inte förekommer i de andra texterna. Passusen om krig etc. är utelämnad till förmån till denna formulering. Hanteringen av en broder som befinner sig i konflikt med påbudet om att undvika uppror formuleras på ett helt annat sätt. Det är den enskilde frimurarens personliga ansvar att erinra den felande brodern och påminna honom om hans skyldigheter och även om detta misslyckas har han ändå befordrat sitt samvete och behållit sin ofläckade själ, han visar genom sina gärningar att han är frimurare. Det talas varken om att en upprorsmakare skulle kunna förbli logemedlem eller inte, utan ansvaret för att tillrättavisa den som begår ett fel åligger alla andra. Denna form av kollektivt ansvarstagande framstår som moraliskt mer utvecklad då den fokuserar på den förebyggande gärningen mer än på det konsekutiva straf- 60

62 fet. Den som felar skall påminnas om fem skyldigheter: mot gud, överhet, fädernesland, orden och sig själv. Dessa fem skyldigheter ingår nästan ordagrant i dag i Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar (OAL) från Plikten mot överheten ingår här i plikten mot fäderneslandet och istället finns plikten mot nästan som en ny skyldighet bland de fem. I Andra kapitlet OAL heter det under rubriken En frimurares plikter : 1 Det åligger en frimurare att iaktta sina plikter och att vara ett föredöme för andra. 2 De plikter varje frimurare bör iaktta är: 1. plikten mot Gud den Allra Högste 2. plikten mot fäderneslandet 3. plikten mot Orden 4. plikten mot nästan och 5. plikten mot sig själv. 24 Dessa plikter exemplifieras i de följande paragraferna utförligt och är mycket tankeväckande läsning års version av OAL baseras i stor utsträckning på den reform av ritualer och normativa texter som genomfördes av hertig Carl kring sekelskiftet I det citerade fallet verkar den ursprungliga formuleringen ligga 240 år bakåt i tiden. Man kan fråga sig varför avsnittet om att freden befordrar frimureriet bäst är utelämnat. Kanske beror det på att lagtexten skulle fungera i en krets som i majoritet bestod av officerare för vilka krigföring var en del av yrkeshedern. Men samtidigt menar jag att de avvikande formuleringarna beror på olika politiska kontexter. Jag anser att man inte övertolkar texten genom att läsa in några för det svenska regeringsskicket vid tiden centrala värderingar. Frihetstidens politiska system baserades på en tydlig maktbalans mellan riksrådet å ena sidan, riksdagen och dess utskott å andra sidan. De statliga myndigheterna och deras tjänstemän erhöll en alltmer autonom ställning. Den exekutiva kungamakten hade reducerats till en i det närmaste symbolisk funktion och 1756 års revolt för att stärka densamma hade slagits ner och några av dess ledare hade avrättats. Riksdagen fungerade mer som forum för de två partiernas (hattar och 61

63 mössor) respektive politiska agenda snarare än som de fyra ståndens representation. Den politiska pressen florerade i verk som En ärlig Swensk. Hattarna installerade professorer i svensk statsrätt vid universiteten. 25 Det allt dominerande paradigmet löd att makten skulle baseras på konstitutionell grund, regeringsformen och 1734 års lag. Suveräniteten skulle garanteras via de valda representanterna i riksdagen snarare än genom monarken. Formuleringarna i 1762 SVA speglar några centrala värderingar i detta avseende. Det talas exempelvis om fäderneslandets frihet och säkerhet och som redan nämnt att en stats ordning vilar på lag och rätt. Samtidigt anges också en politisk agenda genom att en frimurare skall hysa en oändelig kärlek för sina medborgares trygghet och wällfärd. Vad innebär detta i praktiken? Hur kommer det sig att dessa för den svenska modellen så centrala begrepp, trygghet och välfärd, förekommer i denna normativa text? Om man ser på de karitativa insatserna det svenska frimureriet lanserade under 1700-talet kan man inte annat än fundera över basen för det svenska välfärdssamhället. Utgjorde det svenska frimureriet i sammanhanget ett avantgarde? 2003 utkom en minnesskrift över 250-årsjubiléet för instiftandet av det första Frimurare Barnhuset i Stockholm. 26 Här framgår med all önskvärd tydlighet att de projekt som det svenska frimureriet tog initiativ till inte utfördes som passiv välgörenhet, utan som pro-aktiva åtgärder i syfte att förbättra människornas villkor i det svenska samhället. 27 Grundandet av barnhus i Stockholm 1753, Göteborg 1755, Karlskrona 1777, planer på att grunda barnhus i Finland och Svenska Pommern och projekt för hospital i Stockholm och Göteborg där ympning mot smittkoppor skulle ske, en pensionskassa för soldatänkor och sårade meniga soldater efter 7-årskriget följde en filantropisk agenda som låg före sin tid och som ofta skedde i motsats till ett skeptiskt prästerskap som såg sådana initiativ som ett ingripande mot Guds vilja. Ambitionen måste tolkas inte enbart karitativ utan i högsta grad politisk. Logen Zur Eintracht i Stralsund skrev 1771 i ett utskick till samtliga svenska loger att målet med ett barnhus var att uppamma de föräldralösa till sannskyldiga Menniskjor och att förvandla dem till Nyttiga medlemmar af det allmänna Borgerliga samfundet. I en skrivelse till den representativa besluts- 62

64 fattande makten i provinsen Svenska Pommern, lantständerna, ansökte logen om privilegiet att anordna ett lotteri i syfte att genom goda stiftelser tjäna medborgarna. De föräldralösa barnen skulle fostras till nützliche Mitglieder des Staates, nyttiga statsmedlemmar. 28 Också sättet att uppbringa kapital till välgörenhet gör frimureriet för tidpunkten synnerligen modern: offentliga konserter (idag skulle vi kalla dem stödgalor) eller lotterier arrangerades och var viktiga inkomstkällor för att uppnå målen. Därtill samlades vid varenda logesammankomst in medel som skulle komma samhällets fattiga till godo (I de redan citerade ritualerna för en kvinnlig frimurareloge stadgas: 15:e Wid alla Sammankomster ihogkommes de Fattiga ock Nödlidande med friwillig gåfwo, til hwilkas hjelp äfwen bötespenningarne anslås. ). Frimureriets övergripande politiska etik syftade främst till en förbättring av människans livsvillkor och därigenom till en reform av samhället. Denna reform skedde genom små och långsamma men viktiga steg som förebådar den socialt ansvarstagande välfärdsstaten. 29 Oanständiga åthäfwor wäcker löije hur beteenden reglerades i detalj Utöver de två portalparagraferna innehåller de behandlade fyra normativa texterna regler för logens interna organisation som kan tolkas som en form av demokratisk självorganisation och därför på ett indirekt sätt även som politiska. I avslutningen till denna artikel skall vi återkomma till denna intressanta tolkningsansats. Men det som är mer förbryllande är hur frimureriets normativa texter syftade till att reglera brödernas beteende i detalj, både inom och utanför logen. Margaret C. Jacob ser denna aspekt av reglering som ett erbjudande till livsföring för den enskilde medlemmen. Ordningen inom logen kunde hos SVA uttryckas så här: Under logens arbets stunder, måste alla Bröderne wara alfwarsamma, ock tysta, ty oanständiga åthäfvor wäcker löije ock löijet alla goda murares förakt för den ledamot, som härutinnan är orden skadlig. Sensmoralen för denna sjuttonde paragraf i 1762 SVA är att den som bryter mot påbudet om allvarsamhet straffas av sin egen oaktsamhet. Här formulerades en påföljd om medlemmen bröt mot en 63

65 överenskommelse inom brödraskapet. Men uppförandekoden innehöll också positiva rättigheter, så som att logens officianter skulle visa bröderna vänskap, vördnad och lydno och dessa officianter kärlek och förtroende. Att baktala eller förklena en broder var strängt förbjudet. Religion och regeringssätt fick inte heller talas eller disputeras om. Om man var tvungen att bemöta en mot frimureriet kritisk person, måste de ämbnen som kunde förewara, med mycken kallsinnighet beswaras, och man söka med myken modestié bibringa belackaren mildare tanckesätt. För ett samhälle, som ibland sina ledamöter och bröder räknat och ännu räknar samt märkeligen äger de flästa krönta Hufwuden, furstar och världsliga, genom slikt förfarande visar ädelmod, och frispråkaren måste till slut med blygd, se sina skamlösa fördomar i lika rang med gäckars, ty inga andra än dårar, kan tala illa om saker de sielfwa ei wet. Det fanns också en paragraf som stadgade att bröder som hade rättsliga dispyter med varandra skulle försöka bilägga dem genom medling av logens officianter. Om detta inte kunde ske skulle bröderna till och med i domstol ställa sina personliga intressen tillbaks för att inte störa eller hindra den Broderliga Kärleken. Uppläsningen av dessa paragrafer avslutades med en programmatisk uppmaning: Wij willja lägga hela werlden för ögonen detta för största menniskio hopen okiända goda, som wåra dygdiga arbets stunder wärka, så hafwa wåra wisa ock trogna Bröder allt ifrån Begynnelsen giort, ock alla äkta Frij Murare efter ock giörandes warda till dess på lyktone, mureriet tillika med hela wärlds kroppen förgås ock förwandlas till sitt första inte. Ammen, dett ware sagt ock Skie \ ~~~ altså \ Att det var allvar med uppfyllelsen av logens lagar gjorde 26 klart för varje medlem. Här fick han höra att en plikt eller sammanskott som pålades en medlem genast skulle uppfyllas. Men then ledamot, som sig ordens Stattuter, ock logens beslut aldeles emotsättjer, ock ei underkasta will, för honom må logen genast tillsluten warda; ock han sedan ei för ledamot mera ärkiänd. De 27 paragraferna i de allmänna statuterna följdes av särskilda statuter för armélogens ledamöter. Dessa omfattar 22 punkter där främst 64

66 bötesbelopp och straff fastställdes. Om man bröt mot vissa regler bötade man ett fastställt antal stenar (som var lika med en pommersk Groschen) eller blev utesluten. Det skedde skriftliga kallelser till sammankomsterna som var obligatoriska. Försummade man att närvara tre gånger i rad utan föregående avanmälning, blev man utesluten. Likaså fick man aldrig berätta för vare sig utomstående eller frimurare som ej var logemedlemmar vad som hade hänt i logen. Då uteslöts man utan hopp att någonsin mera komma in. Felaktig klädsel, felaktiga tecken och rörelser, förseningar till mötena, viskningar, om man skrattade öfwerliudt eller rasa[de], svordomar, oanständiga och anstötliga ord och åthäfwor, överdriven glupskhet eller supande under måltiderna, allting reglerades och straffades med böter. Att så verkligen skedde visar armélogens protokoll. Den 7 mars 1761 dömdes exempelvis bröderna Wachtmeister och Pfeiff till böter i fattigkassan för svordom. Om någon hade konsumerat för mycket under måltiden, var det dock hela logens ansvar att hemförskaffa en sådan fehlande Broder, på dett ingen ting måtte förelöpa, som kunde lända samhället till förakt. Det fanns också ett par positiva skyldigheter. I logen lades de världsliga titlarna bort, alla kallade varandra för bröder. Om man inte gjorde det fick man böta det högsta pengastraffet, åtta stenar. En sjuk eller olycksdrabbad broder fick inte glömmas bort. Inom 27 timmar var bröderna förpliktade att besöka och understödja honom. Detta dokument undertecknades av 55 bröder, merparten av dem svenskar. Även dotterlogen La Charité gav sig en sådan lokal ordningsstadga i juli 5762 (=1762). Man anslut sig till ovan nämnda stadganden och reglerade förhållandet till armélogen. Varje år skulle 24 daler kopparmynt per medlem sättas in i en pensionsfond. Befordringen till mästare stadgades särskilt. Stor vikt fästes vid niit för ordens ähra, arbetsamhet och kunskap samt sådane personliga Egenskaper en mästare bör äga. Listan med namnteckningarna under lagtexten föregås av följande passus: Wij underteknade Ledamöter af den Kongl. Swänska Armeens Loge, åtaga oss wid den förbindelse wij inför Bröderne gjordt ock wid wår frie murare tro, att så mykett för mennisko möjligit 65

67 är, efterlefwa, ock undergå, hwad dessa lagar och statutter biuda, ock i fall af öfwerträdelse, ärlägga den plikt de utstaka, Hwars innehåll wij hört ock rätteligen förstådt, som Bekräftes genom wåra egenhändiga nambns underskrift. Tjugofem år senare, 1787, undertecknade ett åttiotal frimurare i den före detta dotterlogen till SVA ett liknande dokument: Besondere Gesetze für die Freimaurer-Loge zu den drei Greifen in Greifswald. 30 I ingressen uttrycks med all önskvärd tydlighet att syftet med lagar och förordningar är att påverka brödernas levnadsvandel och att orden tar sig rättigheten att tillrättavisa sina medlemmar. Förvisso, sägs det här, är det inte möjligt att fysiskt bestraffa de ohörsamma. Men det sociala straffet blir desto hårdare. En uteslutning innebär inte enbart en uteslutning ur frimureriet utan kan medföra de största hindren i den timliga lyckan. Den ohörsamme kommer att jagas bort ur goda sällskap och desamma undvika varje närmare förbindelse med honom. Ordensreglernas efterföljd och uppmuntring till en ostrafflig vandel är därför målet. De följande 27 paragraferna liknar i sin karaktär den forna moderlogen SVA. Ett antal paragrafer reglerar hur den som felar mot ordens moraliska påbud skall ledas tillbaks till ett rätt beteende. Bröderna bevakar varandra ömsesidigt i detta avseende. Upptäcker man ett fel hos den andre, skall detta omedelbart påtalas och rättas till. Om en medlem vägrar att underkasta sig logens lagar gör han sig ovärdig ett fortsatt medlemskap. Logen Gustav Adolf zu den drei Strahlen i Stralsund (1798/ ), efterföljare till La Charité och Zur Eintracht, var särkskilt nitisk med att följa upp medlemmarnas moraliska böjelser. Logens sekreterare skickade 1806 en hemlig logetavla till Stockholm som förtecknade kring hundrafemtio medlemmar. Jämte namn, receptions- och födelsedatum sattes även bokstavsbetyg för tillgivenheten för orden, moraliska böjelser samt beteendet i den borgerliga världen. Tyvärr har nyckeln till dessa betyg förkommit, men det vore givetvis intressant att följa upp ett sådant tydligt exempel av självuppfostran. Ur dessa formuleringar framgår att frimureriets lagar och förordningar medförde ett starkt moraliskt korrektiv för den som underkastade sig dem. I vissa fall sattes rent av betyg på medlemmar- 66

68 nas beteenden (sannolikt utgående från ett idealmönster). Dels är det intressant att ställa frågan vilka praktiska konsekvenser det fick för den enskilde medlemmen, dels kan vi konstatera att frimureriet uppfattade sig som en moralreglerande instans, det reste anspråk på en etisk stånds- och nationsöverskridande auktoritet. Denna auktoritet kan karakteriseras som sekulär så till vida att den inte upprestes inom ramen för den organiserade kyrkan och civil så till vida att den inte utgick från staten som makthavare. Det betyder inte nödtvunget att frimureriet som handlingsinriktad moralisk instans stod i motsatsställning till kyrkan och staten (vilket i synnerhet medlemssammansättningen talar emot). Inom ramen för frimureriet lodade man efter en ny samhällsmoral som var principiellt tillgänglig för alla dem som passerade genom de stränga kriterierna för medlemskapet. Känslan av avantgarde eller åtminstone utvaldhet måste ha infunnit sig hos dem som kvalificerade för medlemskapet. Kanske fanns det också en ambition att instrumentalisera delar av frimureriet för att förse staten med en lojal kader av ämbetsmän. Här formulerades en etik för en styrande elit. Så kan en liten flock arbeta på ett helt samhälles välfärd förpliktades 4300 män till en särskild moral? Om vi utgår ifrån att en majoritet av de 4300 svenska 1700-talsfrimurarna förpliktades till en särskild frimurerisk moral är det en logisk följdfråga vilka konsekvenser en sådan förpliktelse fick, dels för den enskilde, dels för det svenska samhället i stort. Betraktar man de mer prominenta medlemmarnas biografier infinner sig spontant en känsla av att det finns en parallell mellan frimureriets filantropiska och kosmopolitiska värderingar och den verksamhet dessa medlemmar ägnade sig åt som industriidkare, läkare, professorer, musiker eller rent av militärer eller kanske snarare den hållning som några av deras aktiviteter utanför yrkesrollen ger uttryck för. Denna kollektivbiografiska ansats måste i framtida forskning följas mer ingående. Ett biografiskt lexikon över svenska frimurare återstår att skrivas och kan vara en logisk fortsättning av arbetet med generalmatrikeln. Men framför allt är det viktigt att undvika en diskussion om orsak och verkan. Grundade Kjell Christopher 67

69 Barnekow ( , provinsialnummer 2005) ett musikaliskt sällskap i Kristianstad för att han var frimurare? Översatte Jacob Pontusson De la Gardie ( , provinsialnummer 2993) Haydns Schöpfung för att han var frimurare? Föreslog Peter Jonas Bergius ( , provinsialnummer 509) att ett sjukhus för koppympning skulle grundas i Stockholm för att han var frimurare? Skapade Carl Michael Bellman ( , provinsialnummer 1993) sällskapet Par Bricole för att han var frimurare? Varför finner man ett signifikant antal frimurare engagerade i stora och små upplysningsprojekt från åskledaren till 1809 års regeringsform? Beror det på att de är frimurare eller är de frimurare eftersom det är en del av den upplysta sällskapligheten att vara det? Och för att formulera det mer konspiratoriskt: anstiftar frimureriet sina medlemmar till att ympa sina barn mot smittkoppor, att ge ut tidskrifter, att sätta åskledare på offentliga byggnader, att grunda banker och försäkringsbolag, att översätta litteratur, att uppföra musik eller förmedlar det en moralisk bas som ger sådana handlingar en legitimitet, ett övergripande syfte, ett svar på frågan varför man skall engagera sig i mänsklighetens förbättring och upplysning över huvud taget? Diskussionen om vad som kommer först: medlemskapet i frimureriet och sedan det sällskapliga engagemanget eller omvänt, är fruktlös. Framför allt är det en reducering av verkligheten som kan generera felaktiga kausalförklaringar à la N.N. var frimurare, alltså måste han har tänkt/gjort så här. Det enda möjliga tillvägagångssättet är att etablera fakta kring medlemmarna, att försöka utröna om de har yttrat sig om kopplingen mellan medlemskapet och sina handlingar i samhället. Sådana yttringar är ytterst sällsynta, men i det följande skall vi behandla ett tal som just berörde den så mycket omdiskuterade Frimureriets Verkan på Samhället. Talet hölls av den redan tidigare nämnde Jacob Wallenius i hans egenskap som talman för logen Carl zu den drei Greiffen i Greifswald (som logen hette sedan 1800). Den 25 maj 1806 besökte kung Gustav IV Adolf ( , provinsialnummer 3393) logen under sin nio månader varande vistelse i staden i samband med försöket att stoppa Napoleons framfart i det tyskromerska riket. Wallenius självbiografi slutar tyvärr 68

70 med året 1800 och han utlovade där ytterligare en del som skulle behandla tiden därefter, men antingen skrevs den inte eller så har den förkommit. Emellertid korresponderade Wallenius flitigt med frimuraren och publicisten Carl Christoffer Gjörwell ( , provinsialnummer 371), som tryckte talet och andra frimurarenyheter i sina Brefväxlingar. Vi får veta att talet fann kungens gillande och att en omedelbar tryckning skulle verkställas. Wallenius var utan tvekan fylld av vördnad för kungamakten, han var en hängiven gustavian. I ingressen till talet spelar han på att kungen behagat nedlåta sig till en låg brödrakrets, att se och delta i logens arbeten och uppliva nit i den konst, som i vårt språk bär namn af Konungslig. Besöket var ett kärt ögonblick som skulle trösta i de mörka stunder då vi frestas att förtvivla om Templets åter upprättande, om Religionens och Sedernas uprätthållande i ett tidehvarf, då det gäller att ridderligen kämpa för den goda saken, emot ogudaktigheten, ondskan, sjelfsvåldet och egoismen. Wallenius kommenterade indirekt Gustav IV Adolfs kamp mot Napoleon, vår Beskyddares mod, emot dessa mänsklighetens farligaste fiender. Men fastän man inom logen bar svärd, så skulle segern inte erövras med dessa (de var enbart sinnebilder) utan med dygd, tålamod och ståndaktighet. Wallenius övertygelse var att Så kan en liten flock arbeta på ett helt samhälles välfärd (min kursivering). I det följande utvecklade han temat Frimureriets Verkan på Samhället, en text som tål att återges i sitt original. Så mycket känner Allmänheten af våra hemligheter, att hon tillerkänner oss Religion och medborgerliga dygder. Hon har ej heller svårt att sluta till mycken inflytelse på allmänna tänkesättet, då hon vet, att medborgare af alla stånd, nästan i alla länder, finnas, som arbeta på hela människoslägtets förädling, och som i stillhet göra godt. Hon fruktar Mureriets hemliga magt. Denna kännedom och denna fruktan äro oss fördelaktige. Vi äro nu mera icke så misskände som i förra, mindre uplyste tider; men vi skulle af våldet, ondskan och okunnigheten lätt kunna undertryckas och förskingras, om icke en mild Konungamakt uppehölle oss midt i Samhället. Flere Staters exempel äro häruppå talande bevis. Likasom de förste Christne, gå där våre Bröder med bäfvan 69

71 tillsammans, eller se med grämelse sina samlingsrum tilslutne. Men Svenska Frimureriet kan ej annat än vara i högsta flor, då Svenskarnes Förste står i spetsen för det samma, och med sin mägtiga spira skyddar det. Vördnad för Gud, trohet emot Konungen, välgörighet och broderlig kärlek äro våra dyrbaraste förbindelser, våra ovillkorliga skyldigheter. Skulle dessa inte verka på Samhället? Jag vågar säga, att om dessa pelare omstörtas, hela Samhällsbyggnaden måste ramla, och barbariet hastigt inbryta med alla dess förskräckeligaste förödelser. Nyare tiders exempel hafva därpå gifvit de rysligaste bevis. Men däremot, så länge Gudsfruktan, lydnad mot Öfverheten, välgörande kärlek mellan medundersåtare, mellan Bröder, utmärka och uplifva Samhället: så länge står det på en varaktig grund, trotsande tider och händelser. Hur skall detta stora ändamål vinnas annorlunda än genom den noggrannaste upmärksamhet på de oss föreskrefna pligter? Och dessa äro icke svåra för et uplyst förstånd och för et ädelt hjerta att upfylla. Jag bör ej nu uprepa dem. Vi känne dem. Vi följe dem. Denna nödvändiga samhällighet inom vår inskränkta krets är en skön förebild för dem alla som äro utom oss. Då vi äre kände för ära och dygd, så våga icke skändligheten och odygden att upresa hufvudet bland den större allmänheten. Sjelfva lasten vill ej synas last. Människan vill gerna ikläda sig anständighetens och ordningens skick. Hon kan förbättras och omvändas. Hvarje god man (men detta vare sagt i en hög och fullkomlig bemärkelse) hvarje god Man äger rättighet till deltagande i vårt brödralag, om han vill underkasta sig våra lagar, åtaga sig dessa strängare skyldigheter till upfyllande af mänsklighetens mäst nödvändiga kraf, dessa dygder, som jag ovanföre nämnt. Frimureriet är en af de mäst välgörande och nyttiga inrättningar; men mänskliga inrättningar upnå aldrig fullkomligheten. Alle äro icke frie murare som de sig kalla. Månge hafva insmygt sig, förklädde i dygdens och oskuldens larf, men äro slafvar under otyglade begär, och bekänna sig till en Orden, hvars ledamöter de icke förtjena att vara. Däremot, om alle våre bröder handla efter våra lagars visa föreskrifter, så kan ej verkan annat än vara ganska stor på hela Samhället. I nu varande ställning är dock inflytelsen mycket välgörande, ty de fleste Frimurare äro kände 70

72 för de bäste och dygdigaste medlemmar i Staten, de öfrige till eftersyn och efterföljd. I talets sista avsnitt hyllas kungen enligt retorikens alla regler, intressant är att Wallenius i samband med dessa hyllningar också utropar Svenska frimureriet, så mildt skyddadt och vårdadt af EDER KONGL. MAJESTÄT, har tillvunnit sig et stort namn i Europa. Tiden efter franska revolutionen förde många svårigheter med sig för frimureriet. Regeringar runt om på kontinenten hyste farhågor om att en revolutionär anda spirade inom ramen för de hemliga samfunden. I ett flertal stater så som Österrike och Ryssland, förbjöds frimureriet helt, i Storbritannien ställdes det under skarp uppsyn och även i Sverige blev olika sällskap skyldiga att lämna in lagar och medlemsförteckningar till myndigheterna. Här misstänkliggjordes dock aldrig frimureriet och Wallenius har rätt i det att den svenska situationen var unik i jämförelse med andra stater. Wallenius tal i övrigt sammanfattar väl vad denna artikel har försökt att påvisa. Frimureriets lagar och förordningar är det primärt normativa elementet i den frimureriska etiken. Det är här vi måste söka ansatserna för en vidare förståelse av effekten att 4300 svenska män under 1700-talet blev frimurare. Allmänheten var enligt Wallenius medveten om att frimureriet stod för religion och medborgerliga dygder, att en stånds- och nationsövergripande gemenskap arbetade på mänsklighetens förädling och på att göra gott. Detta åstadkoms genom att frimureriet uppfyllde sina dyrbaraste förbindelser och ovillkorliga skyldigheter : gudsfruktan, trohet till regenten, välgörenhet och kärlek mellan bröderna. Dessa fyra punkter påminner onekligen om vad man redan fyrtiofyra år tidigare hade stadgat om i den forna moderlogen Svenska Arméens loge. Och om dessa pelare skulle omstörtas, skulle hela samhället rasa. Målet är en långsiktig stabilitet, ett samhälle som trotsar tider och händelser. Detta är endast möjligt om de plikter som föreskrivs frimurare uppmärksammas. Håller sig alla till denna moraliska kodex kommer omvärlden att se enigheten och den etiska disciplinen som en förebild. Människor kommer att sporras till att förbättra sig själva. Några kommer rent av att kunna bli frimurare om de är beredda att underkasta sig dess lagar och att åta sig dessa strängare 71

73 skyldigheter til upfyllande af mänsklighetens mäst nödvändiga kraf. Wallenius medger att det finns svarta får, medlemmar som inte lever upp till dessa högt ställda krav. Men likväl är budskapet klart: om alla handlar efter lagarnas visa föreskrifter kan påverkan på samhället inte bli annat än stor. De flesta frimurare, påstår Wallenius, är även kända som de bästa och mest dygdiga medlemmar i staten och kan så bli till en förebild för alla. Så kan en liten flock arbeta på ett helt samhälles välfärd. Frågan är inte om det Wallenius säger stämmer, utan vilka idéer det speglar. Utan tvekan framgår här att den frimureriska etiken inte är introverterad. Den är handlingsinriktad och har till mål att skapa ett stabilt samhälle där människors livsvillkor optimeras, där välfärd skapas. Det är frimureriets lagar och deras stränga efterföljd som borgar för att den lilla flocken står på en homogen etisk grund utifrån vilken samhället förbättras. Detta sker genom en exempelfunktion och genom att dra samhället åt ett gemensamt håll. Om vi ponerar att en majoritet av medlemmar betraktade sitt medlemskap i Svenska Frimurare Orden på samma sätt som Wallenius blir en tolkning av deras verksamhet både inom och utanför yrket mycket intressant. Frimureriets moraliska lagar förpliktade dem i så fall att alltid tänka på sin förebildsfunktion och att motivera andra till efterföljd och engagemang i en konstant förbättringsprocess mot ett stabilt välfärdssamhälle. Man kan i sammanhanget inte undgå att notera hur fundamentalt felaktigt Karl Warburg och Martin Lamm dömde om det svenska frimureriet genom att reducera det till huvudaktören i en ockult underströmning under, om inte rent av opposition mot den rationella upplysningen. Genom att uppresa och vidmakthålla myten om ordensvurmen har man förbisett viktiga perspektiv i studiet av det svenska välfärdssamhällets uppkomst. Denna kan enligt min mening studeras i de filantropiska 1700-sällskapens medlemskap och ideologi, av vilka Svenska Frimurare Orden under talet intar den främsta platsen. 72

74 Alt ting afgiöres där igenom votering den frimureriska konstitutionalismen i praktiken Ingenting är mer felaktigt än att subsumera frimureriet under en ockult antiupplyst underströmning i Sverige. Tvärtom går det inom ramen för frimureriet att studera fenomen som är konstitutiva för ett demokratiskt rättssamhälle och för tänkandet som ligger till grund för detsamma. Ett tydligt exempel på detta får vi genom en episod som utspelade sig i början av 1763 i Svenska Pommern. Den 20 oktober 1762 hade Carl Friedrich Scheffer som Lands Stormästare, Carl Fredrik Eckleff som Deputerad Lands Stormästare, Fredrik Horn I andra Storbewakande Broderns Ställe, Knut Posse som Första Storbewakande Broder och Daniel Lundmark som Stor Secreterare undertecknat ett konstitutionspatent för en ny loge i provinshuvudstaden Stralsund, Zur Eintracht. Den pompösa ingressen inleds med Gud, Den Aldrahögsta, Hela Werldenes Trefalt Stora Byggherre ware Ärad! ; i fortsättningen hälsar Scheffer alla uppå Jordenes yta förenade och kringspridde Frie Murare Bröder och gör witterligit : Hos oss är uti... Lands Logen anmält huruledes et Sällskap bestående af Wärdige Wår Ordens Ledamöter och Redelige Bröder och Männ, hwilka uti Frimurare Wettenskapen äga god Kundskap och Insigt, samt uti Hertigdömet Pommern wistas, åstundande at få uprätta en Ordentlig Loge. Dessa anhåller att enligt ordens stadgar och det wid alla Lagliga Logers Instiftning öfwer hela Jordenes Yta brukeligt är, blifwa med Constitutions- Bref försedde. Konstitutionen erkännes och fortsätter: Wi hafwe ock förnummit och befunnit at detta Sällskap består af Lagliga goda Bröder och af ägta härkomst, wane at samla goda Byggnings-Materialier och drifwa Arbetet efter Konstens berömwärda Lagar. Som logens Stiftesman och Anförare utsågs Christian Ehrenfried Charisius, som innehade Ordens högsta grader och var medlem i två Stockholmsloger. Igenom detta wårt öpna Instiftelse Bref har wi welar förordna nyssomtalte Lagliga Bröder at uti Hertigdömet Pommern och Staden Stralsund, bygga och wara en Laglig Arbetande Frimurare Loge. Han erhåller också rätten att efter Lagliga, Frie Murare Bröder Lärlingars, Gesällers och Mästare Arbetes sätt i nyssnämnda trenne Fria Murare Ordens Grader sitt Arbete drifwa, Liuset 73

75 utdela och Wettenskapen utsprida. Denna loge skall med alla frimurare som finnas förenade och kringspridde uppå Jordenes yta med al förtrolighet och Broderlig Kärlek omfamnas. Die Eintracht förseddes med authentique Acter och Byggnings-planer och immatrikulerades med nummer 12 i Storlogens matrikel mot upplagan att betala 1200 Daler kopparmynt i konstitutionsavgift och samma summa till Frimurare Barnhuset i Stockholm. Sex procent av de kommande intäkterna från receptioner skulle gå till samma två mottagare. Christian Carl Ehrenfried Charisius ( , provinsialnummer 41) tillhörde en förmögen och mäktig släkt i provinshuvudstaden och hade under en lång vistelse i rikets huvudstad fått många viktiga vänner. Han hörde till kretsen av de första femtio frimurarna i hela svenska väldet. Charisius släkting, Adolf Friedrich von Olthof ( , provinsialnummer 800) skulle tydligen sköta logens inrättning på plats. Ur konstitutionsbrevet som i sig kan ses som ett gott bevis på hur frimureriets verksamhet baserades på laglig grund eller åtminstone en idé om lag avledde dessa inflytelserika herrar tydligen rättigheten att utgöra hela Pommerns styrande loge. Svenska Arméens loge hade emellertid (som nämnt) lämnat två dotterloger efter sig: La Charité i Stralsund och Zu den drei Greiffen i Greifswald. Där var man inte alls entusiastisk inför en sådan händelseutveckling och vände sig till moderlogen i Stockholm för att inhämta råd om hur situationen skulle hanteras. Svaret armélogens sekreterare, friherre Carl Pfeiff ( , provinsialnummer 751) skickade tillbaks till Greifswald blottar med all önskvärd tydlighet det demokratiska tänkandet som Margaret C. Jacobs tillskriver frimureriet. Brevet är daterat den 25 februari 1763 och adresserat till hela logen i Greifswald. 31 Pfeiff tackade Greifswaldbröderna för det goda uppförande de visat vid ett så svårt tillfälle som Brodern Olthofs ankomst till pommern (som antagligen skedde i början på året) och påpekade att de båda pommerska dotterlogerna nu arbetade lagligt konstituerade under samma matrikelnummer som moderlogen, 11, i den svenska Stora Lant Logen. Således var de de äldsta i Pommern, äldre än både Olthofs och Charisie (alltså logen Zur Eintracht). De kunde alltså inte ställas under någon annan loges 74

76 Konstitutionspatent för logen Zur Eintracht i Stralsund,

77 eller något annat systems beroende. Man uppskattade att de pommerska bröderna beslutade att inte ingå någon ny eller annan inrättning. Olthof påstod nämligen att han fått inspection öfver alla loger i pommern och att en pommersk landsloge skulle inrättas. Men en sådan landsloge skulle i så fall enbart vara en lös organisation, den Logen är endast inrättad för att hålla jämnlikhet i maçonneriet, på intet sätt skulle man betala avgifter till en sådan loge utan endast till moderlogen. Under fyra ögon bifogade Pfeiff till adressaten, logemästaren och professorn Carl Johan Dähnert ( , provinsialnummer 834) nu en lång redogörelse: även om Olthof skulle visa sig ha konstitution att bilda en pommersk landsloge så skulle det inte vara något problem, därför att armélogens dotterloger skulle ha en majoritet i en sådan. En landsloge i den svenska synen var inte hierarkiskt organiserad, utan baserad på medbestämmande: ledamötena i landslogen sitta ej såsom uti dependence, utan som fullmächtiga för sina loger och lagstiftande för frimureriet. Eftersom man skulle ha röstmajoritet (2:1) skulle det aldrig kunna bli något hot, alt ting afgiöres där igenom votering. Denna linje skulle man trycka igenom och inte avstå heder och rätt, utan påstå mycket, så får man något. De mötestekniska knepen summerades med en taktisk genomgång. Dähnert uppmanades att tala med Olthof och förklara läget för honom, att RiksRådet Scheffer gifvit tillstånd att hålla twänne loger i Pommern [...] hvilket med Baron Sparre skall visas. Men om Olthof skulle sätta hårt mot hårt rådde Pfeiff Dähnert att invänta Sparres ankomst till Pommern. Pfeiff skulle under tiden förhöra sig om Olthofs eventuella rätt att bli Landsstormästare i Pommern. Men så länge han inte kunde uppvisa något skriftligt kunde det inte bli något av det. Pfeiff betonade igen att Dähnert inte skulle vika sig för Olthof utan stå fermt. Dessutom var dennes betydelse mycket mindre än vad man trodde. Han var i logen Zur Eintracht enbart ställföreträdande logemästare. Under tiden skulle han få låna logedokument av armélogen, sedan han får see att Edra Loger äro Laglige. Denna episod visar på ett tydligt sätt hur hierarki i den yttre världen krockade med idén om jämställdhet i den frimureriska. Von 76

78 Olthof och Charisius var mäktiga aktörer i det svenskpommerska politiska, ekonomiska, kulturella och sociala livet. Dähnert, som själv hade vuxit upp i Stralsund, var väl medveten om detta. Och trots hans ställning som professor med kunglig fullmakt i Greifswald var han beroende av ett gott förhållande till dessa ledande representanter för den styrande eliten i Svenska Pommern. Von Olthof blev också sedermera universitetets kansler och hamnade i en överordnad position vis a vis professorerna. De lokala brödernas oro för Charisius/Olthofs anspråk på hegemoni visade sig dock vara ogrundade. Korrespondensen med Pfeiff som representant för moderlogen blottar att han inte rådde till underkastelse under den yttre rangen och den etablerade hierarkin utan tvärtom att hantera en konstitutionell kris om än på mikroskopisk nivå på ett demokratiskt sätt. Man skall ifrågasätta en rättighet någon annan påstår sig äga, stå fast vid sina egna och lita på demokratins spelregler, nämligen voteringen. Pfeiffs instruktion till Dähnert kan tolkas som en lektion i frihetstidens statsskick. Schools for government frimureriets loger som civilsamhällets embryon I sin avhandling om det svensk-franska kulturmötet Vänskap och makt: den svenska politiska eliten och upplysningstidens Frankrike (2004) karakteriserar Charlotta Wolff frimureriet under rubriken Kosmopolitiska frimurare på följande sätt: Frimurarkulturen på 1700-talet är ett slags koncentrat av seklets idévärld: humanism och filantropi, rationalistisk deism och republikanska tendenser blandades med en viss vurm för esoteriska symboler och initiationsriter, religionsliknande mystik och hierarki. Även om dess ideologiska och samhällsbyggande betydelse är omtvistad, kan frimurargemenskapen betraktas som ett nätverk för upplysningstidens centrala begrepp. 32 När Novalis (Friedrich von Hardenberg, ) i sin skrift Die Christenheit oder Europa (1799) lodade efter ett nytt ideologiskt fundament för Europa myntade han i karakteriseringen av upplysningen ett betecknande talesätt: Die guten Köpfe aller Nationen waren heimlich mündig geworden [ ], ungefär alla natio- 77

79 ners goda förmågor hade hemligt blivit myndiga [min kursivering]. 33 Myndigheten syftar här till Kants berömda definition av upplysningen som människans utgång ur hennes självorsakade omyndighet (1784 i Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung?). Men frågan är vad hemligt åsyftar. Sannolikt menar Novalis att upplysningen utspelade sig som en långsam mognadsprocess, inte öppet i det offentliga rummet, utan i det dolda, kanske som Epikuros trädgård i jämförelse till Agoran. 34 Novalis, själv frimurare, blottade i sin essä inga negativa tankar om hemliga sällskap, också om han idealiserade de katolska Jesuiterna som bevarare av det äkta heliga sinnet som hade gått Europa förlorat under reformation och revolutionens tidevarv. Men han kallar Jesuiterna även för de så kallade hemliga sällskapens moder och fortsätter ett fortfarande omoget, men med säkerhet viktigt historiskt frö. I slutet av sin profetiska essä ropar Novalis in de enligt honom själslösa filantroperna och encyklopedisterna i den fredsstiftande logen och kallar dem att ta emot brödrakyssen för att återförenas med religionen och i en ny syntes av upplysning parat med heligt sinne inleda en ny strålande framtid för Europa och mänskligheten. Upplysningens myndighet är dock inget som står i motsats till den romantiska utopin av en förlösande religiös impuls. Snarare är det ena förutsättning för det andra. Man har läst in ett otidigt försvar av katolicismen in i Novalis essä, andra menar att hans skildring av en katolsk harmonisk guldålder i Europa skall tolkas som analogi. På samma sätt skall Novalis ha betraktat Jesuiterna som ett sällskap som under epoken av tillkomsten av Europas hemliga myndighet [ ] på det mest realistiska sättet representerar Europas kosmopolitiska potential. 35 Om det är så, finns det ett intimt samband mellan hemligheten och myndigheten, den ena växer i den andra och de står inte i en motsatsställning till varandra. Myndigheten är förutsättningen för den moderna staten och demokratin, dels att staten kan uppträda med auktoritet, dels att medborgarna är i stånd att träffa sina val, att ta konsekvenserna av sina gärningar och i bästa fall utveckla resistent civilkurage. Syftet med denna artikel har främst varit att belysa frimureriets moraliska fundament, vilka värderingar frimurare fostrades i, vil- 78

80 ken etik man strävade efter att befästa hos sina medlemmar. Vi har sett att det moraliska anspråket sträckte sig till både en reglering av den enskildes beteende och till formuleringen av samhällsinriktade filantropiska ambitioner. Emellertid har vår analys hitintills utelämnat merparten, de på ytan minst idéhistoriskt relevanta delarna i frimureriets lagtexter, nämligen de som reglerar frimureriets interna organisation. Det är lätt att läsa förbi snåriga regler om röstprocedurer, ämbeten, efterträdare, upptagning av medlemsavgifter, korrespondens och annat som framstår som ren formalia. Men att hoppa över dessa paragrafer blottar vår ignorans som uppstår därför att vi lever i en demokratisk och rättssäker stat och slipper oroa oss om fundamentala rättigheter. Vi förstår inte det banbrytande i att en organisation på 1720-/1730-talet spred sig i en osannolik hastighet som ett kulturfenomen över hela kontinenten om vi inte också läser lagtexterna som en instruktion för civilsamhället, som en school for government. Utmaningen för historikern ligger i att förstå logerna som inbäddade i sin tid och sitt rum och samtidigt som de praktiserade sällskaplighet och talade om värderingar på ett nytt sätt. Detta är utgångspunkten för Margaret C. Jacobs behandling av det kontinentala frimureriet och hon frågar: Varför anammade ett privat sällskap, en form av frivilligt sällskap något de frimureriska logerna var alla sedvanor, kutymer och former av en regering? 36 Enligt Jacob förkroppsligade frimureriet på kontinenten en distinkt brittisk form av statskonst: konstitutioner, individuella röster (ibland med hemlig ballotering), majoritetsstyre, valda ämbetsmän, skatter i form av avgifter och frivilliga sammanskott, offentliga tal som hålls av en vald ämbetsman, utåtriktade välgörenhets-/välfärdsinsatser, institutioner för biläggande av personliga konflikter, nationellt organiserade centralförbund och officiella kontakter dem emellan. Härigenom etablerades en konstitutionell form av lekmannaelitens privata övningar i självstyre, en lokal mikrokosmos av regering med konstitutioner och lagar, val och representanter. Former av statskonst uppfanns som tog sin början med eder och lojalitet, men som sedan sträcktes ut till beteenden som suggererar medborgarskap: röstning, att hålla tal inför sina bröder (en före- 79

81 ställd gemenskap etableras genom det rituella syskonskapet), att bestämma villkoren för ämbetsmän och val och erbjuda föreskrifter för det civila livet inom logen, rent av beteendereglerande moraliska förhållningsregler. Man förpliktade sig till sitt eget styre och det försågs med suveränitet. Samtidigt kunde det ändras eller avsättas genom en majoritet av bröder. Logerna blev så till mikroskopiska civila politiska enheter, nya offentliga sfärer, skolor för konstitutionell regering, snarare mer än mindre demokratiskt sådana. Genom sitt anammande av en nya politisk sfär som ett alternativ till absolutismen föregrep frimureriet resten av Europa, en tanke Jürgen Habermas har yttrat. Logerfarenheten föreberedde medlemmarna för det politiska, de kunde fås att tänka på sina kapaciteter. Frimureriet ifrågasatte ett moraliskt monopol som den absolutistiska staten och kyrkan tidigare hade gjort anspråk på och utgör ett tidigt exempel på konstitutionellt tänkande. Frimureriet baserade sin organisation på lag i motsats till religiös dogm eller den absoluta statens godtycke. 37 Frivilliga organisationer, the matrix of civil society in the West, kunde imitera statskonst rätt effektivt och uppmuntra till lojalitet med centralmakten. I flera europeiska länder kan observeras en parallell mellan stat och frimurerisk organisation, civilsamhället och staten. Några storloger biträdde rent av staten i exekutiva uppgifter. Nya män behövdes till statstjänsten och andelen statstjänstemän, förhållandevis unga, inom frimureriet (särskilt i Sverige) var högt. En etik för en styrande kader höll på att utvecklas. Denna kader var inte enbart baserad på börd utan även på merit och förtjänst. Svenska Arméens loge stadgade om detta i sin elfte paragraf: Konungar och Wäldige har ifrån begynnelsen eij blygts, vid att arbeta med våra bröder, som Ledamöter af samhället och bruka ännu våra Ähre[?]fulla Wärcktyg, därföre bör företrädet att bli uptagen i orden, vara grundat på härkomst personlig förtienst, och goda egenskaper. Att man omfamnade en ideologi som var demokratisk till sitt syfte och reformerande, om inte utopisk, blottade en vision av upplyst ledarskap. Centralt för den frimureriska identiteten var tron på att meriter och inte härkomsten skapade basen för social och politisk ordning

82 Genom att bidra till att föreställa sig ett nationellt centrum spelade organisationerna en viktig roll i den stundande konsolideringen av nationalstaten. En nationell suverän auktoritet, en föreställd nationell gemenskap, grundades i Sverige 1760 med Stora Svenska Lantlogen och 1780 med den IX:de frimurareprovinsen som dessutom speglar det svenska frimureriets transnationella ambitioner, kanske baserade på den gamla stormaktsdrömmen. Jacob noterar att enbart Preussen tävlade med Sverige om en större närhet mellan stat och frimurerisk organisation: In the second half of the century, the Swedish king and court were deeply masonic, and the palace served as a setting for many feasts organized by the Swedish Grand Lodge. The fit between membership in the leading Stockholm lodges and proximity to king and court could not have been tighter. Only Berlin to the south rivaled the linkeage between freemasonry and the central government. 39 Logerna strävade efter att civilisera, att lära ut etikett, beteenden och socialt decorum, att öka ordningen och harmonin i civilsamhället. De lärde män att tala i offentligheten, att föra protokoll, att betala skatter, att vara toleranta, att debattera fritt, att rösta, att vara modesta i sitt festande, och att under hela sin livstid respektera sina bröder i orden. När frimureriet hade skiljt sig från sitt skråursprung, förkroppsligade det en rad av etiska föreskrifter för levnadsföringen, sekulära och filosofiska, i motsats till religiösa och doktrinära. Det vävde upplysta idéer in i en vävnad av ritualer och eder, uppföranderegler avsedda att inducera lojalitet och civila dygder, ett sätt att leva för dess mest hängivna medlemmar: For its true believers freemasonry was meant to be lived, not simply joined. Medlemmarna uppmanades till att omfamna en gemensam moralisk kod, att identifiera sig med lagar och förordningar som borgade för ordning och gott styre. Att modifiera mäns beteenden hjälpte till i processen att internalisera disciplin och uppförande. 40 Det moderna samhället uppfanns under Upplysningen i sällskaplighetens nya enklaver av vilka frimureriet mest uttalat var konstitutionell och civil. De europeiska logerna uppkommer som sällskap organiserade kring brittiska konstitutionella principer, kring val, majoritetsbeslut och representativ makt. Man kan dra en paral- 81

83 lell till den svenska situationen, där frimureriets höjdpunkt infaller under ett av frihetstidens mest dynamiska decennium, Det var nu en ny politisk kultur baserad på regeringsformen, maktdelningen mellan riksråd och regent, riksdag och självständiga myndigheter prövades på allvar under riksdagarna, under kupphotet 1756, det efterföljande kriget och sedermera de yngre mössornas maktövertagande. Formeringen av majoriteter till varje pris blev viktigare än tillhörighet till ett särskilt stånd eller lojaliteten till kungamakten. Den politiska pressen florerade. En förhöjd frimurerisk aktivitet kan konstateras i samband med riksdagens sammankomster. Under perioden recipierade exempelvis minst tjugo borgmästare från städer runt omkring riket. En majoritet av hattpolitiker inom riddarhus och riksråd var aktiva inom frimureriet. Totalt kan cirka sjuttio ledande hattar identifieras bland medlemmarna. Mycket få mössor blev frimurare före maktskiftet Mot en ny ansats i studiet av det svenska frimureriet Vilka var de ljusets fiender Johan Henric Kellgren ( ) skaldade om tre år före sin död? Vilka män var det, om man skall tro Warburg och Lamm, som hängav sig åt sin ordensvurm och undergrävde den i vissa forskares åsikt nästintill obefintliga svenska upplysningen? Denna artikel har sökt att besvara dessa frågor utifrån en närläsning av frimureriets normativa texter snarare än utifrån en kvalificerad gissning baserad på ett fåtal litterära källor. Ambitionen har varit att frilägga frimureriets centrala idéer och begrepp så som människokärlek, universalism, välfärd. De utgör en gemensam nämnare både inom frimureriets på initiation baserade ritualer och på etisk instruktion syftande texter. Dessa senare texter speglar den främsta gemensamma värdegrunden hos de över hela svenska väldet spridda 4300 frimurarna. Värderingarna inspirerade till handling. Lägger man ihop dessa indicier, som måste undersökas mer ingående och systematiskt, med Margaret C. Jacobs banbrytande studier om frimureriets distinkt upplysta karaktär kan man enkelt konstatera att svensk historisk forskning hitintills har vilseletts av falska argument. Genom att tillämpa ett förenklat upplysningsbegrepp har man 82

84 uteslutit vissa typer av källmaterial och fokuserat på det okända om vilket man endast kunde bilda sig vaga uppfattningar. Att vi måste hitta svar på utmaningen att förstå varför en och samma person kunde vara publicist och ordensmedlem, engagerad akademiker och hängiven alkemist, militär och människovän på samma gång innebär att vi måste vidga ramen för upplysningen och i förlängningen för modernitetsbegreppet. Minskar vi ramen fås inga svar. Det verkar inte heller ha slagit någon att det kunde har varit möjligt att med de senaste fyrtio årens teoribildning som grund, från Koselleck via Habermas till Jacob, revidera synen på frimureriets ställning i den svenska upplysningskulturen. Nu är situationen annorlunda. Arkiven på kontinenten står öppna för forskning om frimureri, de skandinaviska arkiven har ändrat attityd och det saknas grunder för att inte åta sig arbetet. Detta bidrag är ett av försöken att beträda nya vägar. Litteratur Otryckta källor Geheimes Staatsarchiv Preussischer Kulturbesitz 5.2. S 83 lfd. Nr. 1 och G 45 lfd. Nr G 45 lfd. Nr. 10. SFMO Loix et Statuts de la Maçonnerie des Dames, SFMO 81a Kirchenarchiv Bergen auf Rügen (III/A3/4) Jakob Wallenius: Einige Begebenheiten meines Lebens (manuskript), del I-III ( ) Tryckta källor Anderson, James: The Old Charges of Free and Accepted Masons, London Constitutionen : Statuten und Ordensregeln der Freimaurer in England, Frankreich, Deutschland und Skandinavien ; eine historische Quellenstudie 83

85 aus den Constitutionen der freimaurerischen Systeme, insbesondere zur religiösen und christlichen Tradition in der Freimaurerei, utg. Klaus C. F. Feddersen, Husum Die ersten Gesetze und Statuten des Ordens der Freymaurer (Zinnendorf sches System aus dem Jahre 1780) / [Friedrich Ludwig Schröder 1805], utg. Klaus C. F. Feddersen, Flensburg Recueil des trois premiers grades de la Maçonnerie Apprenti, Compagnon, Maître. Au Rite Français 1788 [reprint Paris 2001] Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar, Stockholm Treptow/Loose: Geschichte der St. Johannis-Loge Carl zu den drei Greifen, Greifswald Sekundärlitteratur Bergqvist, Bengt Janson: S:t Johanneslogen Den nordiska första till tvåhundraårsminnet: en återblick på frimureriets första uppkomst i Sverige och dess utveckling inom S:t Johanneslogen Den nordiska första, Stockholm Claus, Christer: Frimurarandan under 1700-talet i Acta Masonica Scandinavica I, Ehrensvärd, Carl August: De fria konsters filosofi i Resa till Italien och andra skrifter, Stockholm Hasselman, Kristiane: Die Rituale der Freimaurer. Performative Grundlegungen eines neuen bürgerlichen Habitus, [diss] Berlin Ibid.: Die Freimaurer als Cultural Specialists. Zu den Körperkonzepten in den rituellen Darstellungen der Freimaurer, i Spektakel der Macht und alternativer Lebensentwürfe, (utg. Budde och Fiebach), Berlin: Vistas Ibid.: Identität Verwandlung Darstellung. Das Freimaurer-Ritual als Cultural Performance, Innsbruck: StudienVerlag Jacob, Margaret C.: Living the Enlightenment Freemasonry and Politics in Eighteenth-Century Europe, New York Ibid.: The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006.s Nilsén, Per: Att stoppa munnen till på bespottare : den akademiska undervisningen i svensk statsrätt under frihetstiden, Stockholm Paschek, Carl (utg.): Novalis Fragmente und Studien; Die Christenheit oder Europa, Stuttgart Runkel, Ferdinand: Geschichte der Freimaurerei in Deutschland, (I-III) Berlin

86 Simonsen, Anders: Bland hederligt folk organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg , Göteborg Willén, Marcus: Mine Bröder! En analys av frimureriska åminnelsetal Kontext, omfång och bildspråk, Humanistiska institutionen, Örebro universitet (Örebro 1999). Wolff, Charlotta: Vänskap och makt: den svenska politiska eliten och upplysningstidens Frankrike, Helsingfors Önnerfors, Andreas: Franc-maçonnerie et autres sociétés secrètes reliant les élites éclairées de France d Allemagne et de Suède au XVIIIe siècle i Le prisme du Nord, (Utg. Michel Espagne). Editions Du Lérot, Tusson Ibid.: From Jacobite Support to a Part of the State Apparatus Swedish Freemasonry between Reform and Revolution, i Franc-Maçonnerie et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bordeaux Ibid.: Lev i det dolda om en epikureisk livshållning i Filosofiska citat: festskrift för SvanteNordin, Stockholm Ibid.: Frimureri i Svenska Pommern delarna I III i Acta Masonica Scandinavica (AMS) 5, København & Uppsala 2002, AMS 6, Stockholm & København 2003, AMS 7, Stockholm & København Ibid.: You will prise our noble companionship : masonic songbooks of the 18th century an overlooked literary sub-genre i The Canonbury Papers Vol. 2 Freemasonry in Music and Literature (red. Trevor Stewart), London Ibid.: Svenska Pommern kulturmöten och identifikation , Lund Ibid.: Die Freimaurerei in Schwedisch-Pommern aufgeklärte Avantgarde und Kontaktzone zwischen Pommern und Schweden i Asmus, Ivo Droste, Heiko Olesen, Jens Erik: Gemeinsame Bekannte. Schweden und Deutschland in der frühen Neuzeit, Münster Ibid.: 240 Jahre schwedische Freimaurerei in Deutschland die Logen Schwedisch-Pommerns i Jahrbuch der Forschungsvereinigung Frederik (16), Flensburg Ibid.: Frimurare Barnhuset i Stralsund projektet som slutade i fiasko, i 250 år i barmhärtighetens tjänst Frimurarnas Barnhusverksamhet , Stockholm Ibid.: The Swedish Order Exported Freemasonry as a conduit for Swedish and German educated elites during the Enlightenment and early 85

87 Romantic period i Scanlan, Matthew [Ed.]: The Social Impact of Freemasonry on the Modern Western World, The Canonbury Papers Volume 1, London Noter 1 Geheimes Staatsarchiv Preussischer Kulturbesitz 5.2. S 83 lfd. Nr Jag har på annat ställe utförligt behandlat frimureriets historia i Svenska Pommern. Se Andreas Önnerfors: Frimureri i Svenska Pommern delarna I III i Acta Masonica Scandinavica (AMS) 5, København & Uppsala 2002, sid ; AMS 6, Stockholm & København 2003, sid ; AMS 7, Stockholm & København 2005, sid Ibid. Svenska Pommern kulturmöten och identifikation , Lund 2003, sid och Ibid., Die Freimaurerei in Schwedisch- Pommern aufgeklärte Avantgarde und Kontaktzone zwischen Pommern und Schweden i Asmus, Ivo Droste, Heiko Olesen, Jens Erik: Gemeinsame Bekannte. Schweden und Deutschland in der frühen Neuzeit, Münster 2003, sid Ibid., The Swedish Order Exported Freemasonry as a conduit for Swedish and German educated elites during the Enlightenment and early Romantic period i Scanlan, Matthew [Ed.]: The Social Impact of Freemasonry on the Modern Western World, The Canonbury Papers Volume 1, London 2002, sid Ibid., 240 Jahre schwedische Freimaurerei in Deutschland die Logen Schwedisch- Pommerns i Jahrbuch der Forschungsvereinigung Frederik (16), Flensburg 2003, sid Ibid., Franc-maçonnerie et autres sociétés secrètes reliant les élites éclairées de France d Allemagne et de Suède au XVIIIe siècle i Le prisme du Nord, (Utg. Michel Espagne). Editions Du Lérot, Tusson 2006, sid Ibid., Frimurare Barnhuset i Stralsund projektet som slutade i fiasko i 250 år i barmhärtighetens tjänst Frimurarnas Barnhusverksamhet , Stockholm 2003, sid Armélogen behandlas även i Ferdinand Runkels standardverk Geschichte der Freimaurerei in Deutschland, Berlin 1932, del III, sid Dotterlogen La Charités lagar och förordningar är tryckta i tysk översättning hos Ferdinand Runkel i Geschichte der Freimaurerei in Deutschland, Berlin 1932, del III, sid Originalet i Geheimes Staatsarchiv Preussischer Kulturbesitz 5.2. S 83 lfd. Nr SFMO 81a 6 Recueil des trois premiers grades de la Maçonnerie Apprenti, Compagnon, Maître. Au Rite Français 1788 [reprint Paris 2001], sid

88 7 Emellertid har en tysk forskare just framkastat en sådan mycket kreativ ansats: Kristiane Hasselmann, Die Rituale der Freimaurer. Performative Grundlegungen eines neuen bürgerlichen Habitus, [diss] Berlin 2005 och ibid. Die Freimaurer als Cultural Specialists. Zu den Körperkonzepten in den rituellen Darstellungen der Freimaurer, i Spektakel der Macht und alternativer Lebensentwürfe, (utg. Budde och Fiebach), Berlin: Vistas , s samt Identität Verwandlung Darstellung. Das Freimaurer- Ritual als Cultural Performance, Innsbruck: StudienVerlag Recueil des trois premiers grades de la Maçonnerie Apprenti, Compagnon, Maître. Au Rite Français 1788 [reprint Paris 2001], sid Recueil des trois premiers grades de la Maçonnerie Apprenti, Compagnon, Maître. Au Rite Français 1788 [reprint Paris 2001], sid Jakob Wallenius: Einige Begebenheiten meines Lebens (manuskript), del I-III ( ), Kirchenarchiv Bergen auf Rügen (III/A3/4), del I, s.108: D. 22 januar war einer der merkwürigsten Tage die ich erlebt habe. Ich ward in der hiesigen arbeitenden, gesetzmässigen und gerechten Loge Zu den drei Greifen genannt, feierlich aufgenommen. Der Director des Collegii Sanitatis und Prof. Anat. etc. Doct. Rehfeld war damals Logenmeister. der Deputierte Meister Prof. Gadebusch gab mir die Investitur. O! Wie verkehrt und oft unvernünftig spricht der Mensch von Sachen die er nicht kennt. Auch ich habe Vorutheile gegen diesen uralten, ehrenwürdigen Orden der Freimaurer gehabt. Ich legte sie aber ab, und zur Belohnung habe ich das grosse überraschende Licht gesehen, dessen ich nich zeitlebens freue. Ich darf weiter nichts sagen. Genug - dieser Tag war der glücklichste meines ganzen Lebens. Hätte ich ihn vorhergesehen, so hätte ich nicht so gebrauset bei jedem Unfall. -Schweig Maurer! Uneingeweihte können diese Worte lesen! 11 Die ersten Gesetze und Statuten des Ordens der Freymaurer (Zinnendorf sches System aus dem Jahre 1780) / [Friedrich Ludwig Schröder 1805], utg. Klaus C. F. Feddersen, Flensburg GStPK 5.2. G 45 lfd. Nr. 4. Dessa finns tryckta hos Treptow/Loose: Geschichte der St. Johannis-Loge Carl zu den drei Greifen, Greifswald 1863, sid Loix et Statuts de la Maçonnerie des Dames, SFMO 81a. Ritualtexten i sin helhet trycks i Acta Masonica Scandinavica 9, 2006 København & Stockholm som appendix till artikeln Kvinnligt frimureri i Sverige. Inblick i en svensk adoptionsritual av Andreas Önnerfors. 14 Carl August Ehrensvärd: De fria konsters filosofi i Resa till Italien 87

89 och andra skrifter, Stockholm 1999, sid Marcus Willén: Mine Bröder! En analys av frimureriska åminnelsetal Kontext, omfång och bildspråk, Humanistiska institutionen, Örebro universitet (Örebro 1999). 16 Om detta ämne se Andreas Önnerfors: You will prise our noble companionship : masonic songbooks of the 18th century an overlooked literary sub-genre i The Canonbury Papers Vol. 2 Freemasonry in Music and Literature (red. Trevor Stewart), London 2005, sid Se Margaret C. Jacob: The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006, sid Bengt Bergqvist Janson: S:t Johanneslogen Den nordiska första till tvåhundraårsminnet: en återblick på frimureriets första uppkomst i Sverige och dess utveckling inom S:t Johanneslogen Den nordiska första, Stockholm 1934 ägnar sig åt en systematisk presentation av dessa första regler och statuter, se sid och Scheffers fullmakt samt Regles generales finns avtryckta i Constitutionen : Statuten und Ordensregeln der Freimaurer in England, Frankreich, Deutschland und Skandinavien ; eine historische Quellenstudie aus den Constitutionen der freimaurerischen Systeme, insbesondere zur religiösen und christlichen Tradition in der Freimaurerei, utg. Klaus C. F. Feddersen, Husum 1989, sid James Anderson: The Old Charges of Free and Accepted Masons, London 1723, s Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar, Stockholm 2001, Första kapitlet. 22 Översättningen skall i sin helhet tryckas i Acta Masonica Scandinavica 9, Margaret C. Jacob: The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006, sid Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar, Stockholm 2001, Andra kapitlet. 25 Per Nilsén: Att stoppa munnen till på bespottare : den akademiska undervisningen i svensk statsrätt under frihetstiden, Stockholm år i barmhärtighetens tjänst Frimurarnas Barnhusverksamhet , Stockholm Så tolkar även Margaret C. Jacob välgörenheten inom frimureriet: In the case of charity, they even supplanted the government in an age 88

90 when governmental welfare was unknown eller a place for assistance and charity which the state or the churches could not, or would not, provide. i The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006, sid. 23 och Andreas Önnerfors: Frimurare Barnhuset i Stralsund projektet som slutade i fiasko, i 250 år i barmhärtighetens tjänst Frimurarnas Barnhusverksamhet , Stockholm 2003, sid Andreas Önnerfors: From Jacobite Support to a Part of the State Apparatus Swedish Freemasonry between Reform and Revolution, i Franc-Maçonnerie et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bordeaux 2006, s Treptow/Loose: Geschichte der St. Johannis-Loge Carl zu den drei Greifen, Greifswald 1863, sid Geheimes Staatsarchiv Preussischer Kulturbesitz, 5.2. G 45 lfd. Nr Charlotta Wolff: Vänskap och makt: den svenska politiska eliten och upplysningstidens Frankrike, Helsingfors 2004, sid. 271ff. 33 Carl Paschek (utg.): Novalis Fragmente und Studien; Die Christenheit oder Europa, Stuttgart 2006, sid. 77 samt kommentar till tanken s Se Andreas Önnerfors: Lev i det dolda om en epikureisk livshållning i Filosofiska citat: festskrift för SvanteNordin, Stockholm 2006, sid Carl Paschek (utg.): Novalis Fragmente und Studien; Die Christenheit oder Europa, Stuttgart 2006, sid Margaret C. Jacob: The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006, sid Stycket baseras på Jacob 1991, sid. 20 och 34 samt Jacob 2006, sid. 9, 15, 19, 25, 47, 52, Stycket baseras på Jacob 1991, sid. 7-9 samt Jacob 2006, sid. 55 och Margaret C. Jacob: The Origins of Freemasonry. Facts and Fictions, Philadelphia 2006, citatet sid. 59, se även sid. 20. Vi skall också komma ihåg att Sverige och Preussen vid denna tid stod i nära förbindelse genom Adolf Fredriks gemål, Lovisa Ulrika, syster till Fredrik den II av Preussen. 40 Stycket baseras på Jacob 1991, sid. 22, 47 och 49 samt Jacob 2006, sid. 20 och

91 41 Andreas Önnerfors: From Jacobite Support to a Part of the State Apparatus Swedish Freemasonry between Reform and Revolution, i Franc-Maçonnerie et politique au siècle des Lumières: Europé-Amériques, Lumières No. 7, Bordeaux 2006, s Professor Ulf Göranson har ägnat sig åt att studera frimureriets politiska kopplingar under frihetstiden. Jämte en artikel i Frimuraren 1985:2, sid med repliker 1985:4, sid (Roger de Robelin) och 1986:1, sid (Göranson) har endast ett manuskript vid forskningslogens Carl Friedrich Eckleffs sammankomst i Linköping 2001 presenterats. Emellertid stöder Christer Claus artikel Frimurarandan under 1700-talet i Acta Masonica Scandinavica I, 1998 sid samt Anders Simonsens forskning rörande riksdagsmannavalen i Göteborg tesen om frimureriets koppling till hattpartiet. Detta framgår med all tydlighet i kapitlet Sällskapen och borgerlighetens politiska medvetenhet, där den svenska logens medlemmar ställer upp bakom hattpartiets kandidat och den engelska logens medlemmar bakom mösspartiets. Anders Simonsen: Bland hederligt folk organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg , Göteborg 2001, sid. 139ff. 90

92 Appendix till kapitel II Avskrift av Svenska Arméens loges lagar Om handskriften Manuskriptets original förvaras i Geheimes Staatsarchiv Preussischer Kulturbesitz i Berlin (5.2. S 83 lfd. Nr. 2.). Handskriften är i folioformat (ca. 21 x 33 cm) och inbunden i blått sammet. En samtida kopia i en annan, mycket avvikande handstil finns i Svenska Frimurare Ordens Arkiv och Bibliotek (Äldre Signum 3a : c). Enligt 25 paragrafen upplästes de paragrafer som markeras med ett X för den nyantagne. Frij Murare ordens allmänna urgambla Stattuter samt Swänska Arméens Loges Egna Lagar och Instructioner upsatte & förbättrade af Logens Secreterare, Capitaine & Riddaren Carl Johan von Essen, upläste & stadfäste i skåttska & mästare Logerne d. 17 aprill M\ Åh\ 5762 [1762] I\I\W\N\ /1:mo (X) En rättskaffens Frii murare frucktar Gud, och älskar nästan, samt handlar aldrig emot sitt Samwete. Samhällets wärdiga afsigter, sträkka sig fuller, så till dett timmeliga, som ewiga lifwets Sällheter, dock äga thes ledamöter frihet, att genom then religions öfwning the idka, sielwa sörja för theras Samwetens roo, och Siäls Salighet. I forna tiderne, war wäl en Frii murare skyldig att öfva then kristna kiörkans tros Bekennelse ther han wistades, men wåra wisa bröder, har sedan funnit säkrast för samhällets förening att ei binda någon wid blotta Ceremonielen, utan har fotadt dess bestånd på de grundreglor hwarutinnan alla förnuftiga menniskior stämma allmänt öfwerens. 91

93 Orden fordrar därföre enkannerligen af sina ledamöter att de utan Swek, älska Gud, och hwarannan, samt beflita sig om Dÿgd, ärbarhet, Tro och ähra, då de i dessa kärleks ämbnen hafwa enahanda åtrå och enahanda tankar så är dett nog för samhällets beständiga warelse. där råkas medelpuncten och Fria Murares rätta förening. Däri wisa sig de oförlikneliga medel, hwarigenom redlig wänskap stiftas emellan Tusende slags till Seder och hierttan olika folkslag, som eljest wid utgången af werlden blifwit hwarannan lika främmande som de dett wid inträdet woro. där sehr man rätta wänskaps knutarne bundna af then osminkade kärleken, hwilka genom bortgången i Ewigheten wäl uplösas, men i Lefvande och äkta frimurares Hierttan - aldrig. /2do (X) En rätt Frii murare, är en trogen undersåte, och fridsam medborgare. Han under gräfwer aldrig de Stoder, Hwarupå dess fäderneslands Frij- och Säkerhet wilar. Han dehltager aldrig, ei heller råder, till upror och sammangadningar, som kunna störa en öfwerhets, och nations wäl, lag och rättigheten. Han bär wördnad för tronen, och oändelig kärlek för sina medborgares trygghet och wällfärd. och då han förmärker att någon af Bröderne är stadd på hala och en fri murare oanständiga stigar, så anwänder han genom kärligaste föreställningar Högsta fliit att åter föra honom eller den förledda Broderna till sin Skyldighet emot Gud, öfwerhet, Fädernesland, Orden och sig sielf. winnes ei ändamåhlet, så befordrar han doch sitt samwete, behåller sin ofläkkade siäl, och wisar i wärket att han är Frii murare. /3o En samling af Frii murare som består af fullkomligt anthal, och dett rumm, hwarest de samlas och arbeta, dett kallas Loge. 92

94 /4o Ingen loge kan uprättas, med mindre ike Tre mästare den samma formera, och dett med lagligt Constitutorial. /5o Kan den i början bestå af 2ne gesäller och 2ne lärgåssar, eller lärlingar därtill, så är logen fullkomlig. /6o Ingen kan bli Stormästare af någon loge, som ike förut warit deputerad, eller oficiant i någon lagligt constituerad loge; och inga andra officianter än mästare. /7o På St. Johannis döparens, eller ordens fäste dag, wäljes åhrligen logens deputerade mästare af de skåttska, & utwalda mästare som i logen finnas, stormästaren stadfästes & logens officianter i theras Embeten; för dett tillkommande åhret, & om någon af dem, då, eller förut, anhåller om att få nedlägga sitt officium, så nämbner stormästaren allena, den som skall succedera, & dett i öpen loge, hwilken Broder mästare, & genast med wanliga Ceremonieler af honom installeras. /8wo Om Stormästaren och dess deputerade mästare bägge äro frånwarande, så tillkomme stolen den älsta närwarande muraren, dett will säja den älsta skåttska mästaren af logen; och klubban åtföljer alltid den högsta graden af mureriet; skulle den samma vara officiant, så nämner den då warande stormästaren genast en mästare som dess ställe återintager. /9wo alla loger som emot denna ordning sammankallas äro olagliga och de som hållas utan Constitutorial äro oäkta. 93

95 /10o De som i sådane Loger blifvit antagne äro Battarder, och kunne aldrig bli Ledamöter af en regulier och constituerad Loge, förän de undergått den orden bekanta correction och aflagt ny förbindelse. /11o Konungar och Wäldige har ifrån begynnelsen eij blygts, vid att arbeta med våra bröder, som Ledamöter af samhället och bruka ännu våra Ähre[?]fulla Wärcktyg, därföre bör företrädet att bli uptagen i orden, vara grundat på härkomst personlig förtienst, och goda egenskaper. Den måste vara Frii Mann och ingen Lif Egen Wid mogna eller öfwer 21 åhr, och utan Lyte till kropp och Lemmar Kiänd för ordhållighet i Löften, och hederligt upförande. Tystlåten, och skicklig att lära en Wärdig frij murares arbeten, samt full af nijt för Ordens ähra 3ne Ledamöter af Logen måste åtminstone kiänna Candidaten, till persson och Lefnadssätt, och för honom gå i borgen then samma som honom proponerar. Hvarutom ingen må i orden uptagas; och således eij till skrutin [jf. skrutinera = granskning] låtas, eller Balloteras. /12o Wettenskap, arbetsamhet och nijt för samhällets heder, gier graderna i mureriet, och ei blåtta åldren, läråhren äro samhällets älsta bekante, och hwem bör bli Mästare, som ei kan lära androm. /13o Qwinno Kiön, får aldrig i orden uptagas. /14o (X) Under logens arbets stunder, måste alla Bröderne wara alfwarsamma, och tysta, ty oanständiga åthäfvor wäcker löije och löijet alla goda murares förakt för den ledamot, som härutinnan är orden skadlig. 94

96 /15o (X) Stormästaren och logens officianter wisar alla Bröderne den wänskap, wördnad och lydno, som orden af dem fordrar, och warda åtter af them med then kärlek och förtroende bemötte, som ingen annan är en rättskaffens murare känner. /16o (X) af alla Folkslag finnes frii murare, alla böra wara lika kära wänner, och ingen ting i werlden mäktigt att slita deras förenings band Därföre bör aldrig inom logens dörrar, hit medbringas i Hierttat, Hat, afwund, eller Wrede och ännu mindre ther, ibland bröderne ordwäxlingar upkomma, som äro anstötelige, och röra nationer, famillier, eller någon från eller närwarande Broder i synnerhet. ei heller må i loge talas, eller disputeras om Religion, eller Regerings sätt; hwilcket wåra första Bröder med så mycken försiktighet och omsorg undwikit och samhället måste fly, ty de äro retande ämbnen, som äro orden skadlige, och störa den härliga Enighet, Bröderne äro hwarannan så högeligen förbundne. /17o (X) Då loge hålles, bör alla Bröderne, efter undfången kallelse, sig till arbete inställa, wore någon åter lagligen förhindrad, så åligger dett honom, att tidigt gifwa sådant, logens secreterare skrifteligen tillkänna, tillika med sitt förfall, och den som 3nne gångor efter annan dett försummar har gjort sig till ledamot af samhället owärdig. /18o Ingen må till ledamot, uti en lagligt constituerad loge uptagas, som ei kan upwisa Brefwet ifrån logen, dess moder; eller och är specielt kiänd, af 3ne ledamöter i logen, för att wara äkta murare. /19o (X) då frij murare råkas, dett ware sig in, eller utom loge, böra de helsa hwarannan på dett kärligaste, på dett sätt de lärt, eller gradatiwt [efter graden] lärandes warda, kallandes hwarannan i loge Broder. Mästarena underwisa och, sina gesäller, lärlingar, och nyssatagna i 95

97 mureriet at de Bruk som i orden äro wedertagne, samt öfwlige, dett länder en wänskap, som aldrig förrän med lifwet slåknar, en wis frii murare håller äfwen så försicktigt sina underwisning stunder, att ej rängn, eller owäder stör arbetet, dett will säjja, att ingen prophan kan höra hwad man talar eller see, hwad man giör. /20o (X) I ord, åthäfwor, och rörelser, måste Bröderne i sällskap, at wid alla tillfällen bruka all uppmärksamhet så att den skarpsynteste prophan, ei må kunna see, eller märka dett han ei får weta. Skulle och discourser upkomma som wore förklenande för orden, måste de ämbnen som kunde förewara, med mycken kallsinnighet beswaras, och man söka med myken modestié bibringa belackaren mildare tanckesätt. För ett samhälle, som ibland sina ledamöter och bröder räknat och ännu räknar samt märkeligen äger de flästa krönta Hufwuden, furstar och världsliga, genom slikt förfarande visar ädelmod, och frispråkaren måste till slut med blygd, se sina skamlösa fördomar i lika rang med gäckars, ty inga andra än dårar, kan tala illa om saker de sielfwa ei wet. /21o (X) Bröderne måste äfwen i dett allmänna umgiänget wisa hwarannan den Heder och wördnad, som hwar och en efter stånd och wärde tillkommer, och samhället kiänner endast den Jordiska lyksaligheten hwarutinnan lodlinan dem försett, och weta således att ei mureriet betager någon den rang och heder han i publiquen äger, eller som ledamot af orden förwärfva kan, utan twärt om hos goda frii murare ökas genom kärlek för Bröderne Högaktning, och de weta att gifwa den ähra som ähra[s] bör. /22o (X) En god frii murare baktalar, eller förklenar aldrig sina Bröder, ock tåhl ei heller, att dett skier af androm, utan han förswarar i detta yttersta sin Broders ähra, och goda nambn. Skulle åter ämbnet wara emot ordens heder och säkerhet stridande, så söker han dok genom ädelmodigt medlidande öfwerskyla de menskliga fehlen, dett gag- 96

98 nar orden som wet ingen wara fehlfrii född, och Hwem kan kasta första stenen. /23o En främmande och Besökande Broder emottages med största försiktighet, och Examineras noga, Han släppes ingalunda in uti logen, om han ei kan upwisa Brefwet af sin moderloge, eller har den wettenskap orden fordrar; samt kan genom teken etc etc etc helsa, och swara som murare på de frågor honom giöres, förhöret skier på dett wänligaste sätt, likaledes awertisseringen om afträde, ifall han ei igenkännes, som kan skie genom oeconomies loges föregifwande etc etc etc detta ärende är så mycket angelägnare som ordens dyrbaraste Helighet, frii, och säkerhet därpå beroor. finnes åter den Besökande wara god murare och hafwa de betyg som fordras, så införes och placeras han, med de Ceremonieler, som i orden äro Brukelige. /24o (X) Wisa Frii murare föra hwar och en af sitt stånd i allmänheten, ett anständigt lefwnads sätt, ty ordens ähra beroo therinunder. /25o alla de Paragrapher, som med ett sådant korss, X wid början stå teknade (som och ei angå logen, eller ordens oeconomie) måste warje nys antagen föreläsas, tillika med logens egna Stattuter och Förordningar; them han i öpen loge, straxt efter Reception och föreläsningen underskrifwer. /26o (X) Den Broder som antingen genom logens beslut, eller Statuterne blifwit pålagd någon plikt, eller sammanskått, skall wid påfordran sådant genast ärlägga, men then ledamot, som sig ordens Stattuter, och logens beslut aldeles emotsättjer, och ei underkasta will, för honom må logen genast tillsluten warda; och han sedan ei för ledamot mera ärkiänd. 97

99 /27o (X) All rättegång och lagfart Fria murare emellan är dem oanständig, och emot ordens dygdiga ändamåhl aldeles stridande, därföre bör den Broder, som wet sig wara för när skiedt af någon i samhället, mähla ärendet för någon af logens oficiantter eller Stormästaren. Skulle åter måhlet wara oeconomiskt, och af den beskaffenhet, att dett ei genom Brödernas kärliga förmedling kan debatteras, utan måste wid domstohl sliktas, så bör dok bröderna under rättegången ei hysa någon personlig wrede eller bitterhet emot hwarannan utan låta sielfwa saken tala, och för all ting ei företaga någott, som kunde störa, eller hindra den Broderliga kärleken och wänskapen, och dess ewiga warelse. Mina Bröder Wij willja lägga hela werlden för ögonen detta för största menniskio hopen okiända goda, som wåra dygdiga arbets stunder wärka, så hafwa wåra wisa och trogna Bröder allt ifrån Begynnelsen giort, och alla äkta Frij Murare efter och giörandes warda till dess på lyktone, mureriet tillika med hela wärlds kroppen förgås och förwandlas till sitt första inte. Ammen, dett ware sagt. och Skie \ ~~~ altså \ 98

100 III En introduktion till studiet av frimureriets ritualer Henrik Bogdan Inledning Det centrala för frimureriets verksamhet är dess initiationsriter. Det är i dessa riter som symboler och grundläggande värderingar, den så kallade Konungsliga Konsten, förmedlas till dess initiander, eller recipiender som de kallas inom det svenska frimureriet. I denna artikel kommer jag att visa vad en initiationsrit är, hur den kommit till uttryck inom frimureriet, och därefter avsluta med ett par reflektioner över forskningsläget om frimureriet i 2000-talets senmoderna samhälle. 1 Antropologer och religionsvetare har studerat initiationsriter i olika kulturer och historiska perioder och vi kan med stor säkerhet anta att användandet av initiationsriter i olika former går att spåra i alla historiska samhällen. Vi kan således finna denna typ av riter i de antika mysteriereligionerna, som till exempel Eleusismysterierna, i de gamla egyptiska och sumeriska religionerna, i olika naturfolks religioner och så vidare, men vi finner även initiationsriter i de etablerade religionerna. Inom kristendomen har vi till exempel dopet, konfirmationen, ordination av präster et cetera, som av olika forskare anses vara initiationsriter. Bruket av initiationsriter är således med allra största sannolikhet ett allmänmänskligt fenomen, men det fyller olika funktioner i olika sammanhang. Vad är då en initiationsrit? Ordet initiation kommer av latinet och betyder ursprungligen att påbörja, medan rit och ritual kommer av latinets ritus och ritualis. Det latinska ordet ritus betyder sed och används främst i juridiska och religiösa sammanhang. Rituale går att finna i exv. den första upplagan av Rituale Romanum från 1614, där ritual används för den text eller anvisning som gäller för religiösa handlingar. 2 99

101 Under 1800-talet börjar ordet användas i Frankrike i samband med bland annat frimureriet rituel maçonnique som benämning på frimureriets initiationsritualer. I frimureriska texter från talet används en rad olika ord som benämning på frimureriets initiationsritualer. Den tidigaste benämningen, the making of a Mason, är hämtad från de medeltida föreskrifterna för operativa murare och är intressant nog även den benämning som Elias Ashmole ( ) använder sig av i sin dagbok för att beskriva sin initiering i frimureriet den 16 oktober 1646: I was made a Free Mason at Warrington in Lancashire. 3 Det vanligaste sättet att referera till den frimureriska initiationen under 1700-talet var förutom det redan nämnda to make det kanske något mer banala to admit, att antaga eller ta emot. Benämningen att recipiera som används i Sverige kommer från Frankrike där det under 1700-talet var vanligt att kalla initiationen för réception, vilket vi till exempel finner i de två avslöjande texterna Réception d un Frey-Maçon (1737) och La Réception Mystérieuse (1738). Verbet att initiera används redan under talets första hälft i samband med de tre Johannesgraderna, som i till exempel Masonry Dissected (1730) och Ahiman Rezon (1756). Under 1700-talets andra hälft börjar man i det engelskspråkiga frimureriet att använda sig av tre olika termer för de tre respektive Johannesgraderna make, pass och raise något som levt kvar till våra dagar. Rites de passage 1909 publicerades en bok av Arnold van Gennep ( ), Les Rites de Passage, som har varit av avgörande betydelse för forskningen om initiationsriter och som än idag anses vara ett standardverk i ämnet. Van Gennep presenterade en teori om att det finns en mängd olika typer av riter som har det gemensamma att de markerar passagen från ett gammalt stadium till ett nytt, så kallad passageriter eller övergångsriter. 4 Dessa riter följer en fast struktur bestående av tre faser, som även går att spåra i de flesta frimurarritualer. I den första fasen separeras initianden från sitt tidigare stadium, eller sitt gamla jag. Detta kan till exempel illustreras genom att officianterna klär 100

102 av initianden, tar av honom alla metaller som han bär, och att han får uppleva en symbolisk död och/eller födsel. I den andra fasen sker själva initiationen och det är här som initianden tar del av sällskapets esoteriska lära, så kallad sacra, som kan bestå av symboler, föremål, esoterisk kunskap eller myter och legender. Denna fas kännetecknas av ett onormalt, eller liminellt tillstånd, där initianden varken tillhör det gamla eller nya stadiet. Detta kan illustreras genom att officianterna klär sig i märkliga dräkter och bär hemska masker, genom att initianden får bära ögonbindel eller på annat sätt bli utsatt för mörker, och genom att han utsätts för starkdoftande rökelser och plötsliga ljud som högljudda smällar och rasslande kedjor kort sagt, olika tekniker används för att sätta initianden i ett sådant tillstånd att han eller hon blir receptiv för ritualens allvar och syfte. Det viktigaste inslaget i denna fas är dock att initianden utsätts för olika typer av prov som kan bestå av allt från att frågor ställs som måste besvaras till att vissa specifika handlingar skall utföras som ofta kräver ett visst mått av mod. I denna fas förväntas även initianden svära en ed som vanligtvis består av att man lovar att aldrig avslöja sällskapets hemligheter, dess ritualer och att man lovar att anpassa sig efter de regler som råder i sällskapet. I den tredje och sista fasen upptas initianden i den nya gemenskapen. Han lär sig särskilda hemliga tecken och lösenord med vars hjälp han senare kan bevisa sig vara en initierad medlem. Dessutom kan han få ett synligt tecken på att han genomgått initiationen i form av ett särskilt klädesplagg eller märke som han senare bär. I vissa extrema fall kan initiationen markeras permanent genom till exempel tatueringar eller olika former av kroppsstympningar. Könsstympningar kan förekomma i en del kulturer där passageriter markerar övergången från barn till vuxen, som vanligtvis inträffar vid puberteten. Puberteten behöver dock nödvändigtvis inte vara av fysisk art, utan kan istället fastslås på sociala grunder. Det finns en rad olika sätt att dela in initiationsritualer i olika typer, men den vanligaste indelningen är den som religionshistorikern Mircea Eliade ( ) gjorde. Eliade delade in initiationsritualer i tre grupper, eller trois grandes catégories d initiation. 5 Den första gruppen består av initiation av barn in i de vuxnas värld. Denna typ 101

103 av initiation är enligt Eliade alltid i form av en passagerit. Den andra gruppen utgörs av initiation in i hemliga (eller snarare slutna) sällskap, och slutligen den tredje gruppen som består av initiation till ett specifikt ämbete som till exempel shaman eller medicinman. Den tredje gruppens initiationer kännetecknas enligt Eliade av ett psykologiskt stadium som kan kallas för extatiskt tillstånd som framkallas med hjälp av olika mystika tekniker eller hallucinogena växter. Det är framförallt den andra gruppen av initiationsriter som är intressant i samband med den frimureriska initiationen. Enligt Eliade sker initiation in i hemliga sällskap på frivillig basis, något som skiljer denna grupp från den första där initiationen oftast är en nödvändig del av den sociala ordningen i samhället. Vanligtvis kan en kandidat inte ansöka om att bli medlem i ett hemligt sällskap, utan det är sällskapet som bjuder in kandidaten. Det främsta kännetecknet för hemliga sällskap är att de anser sig vara förmedlare av någon sorts hemlig kunskap som endast de initierade får ta del av. Denna kunskap kan ibland handla om en djupare förståelse av den religion som utövas i det samhälle som sällskapet verkar i, och ofta (men inte alltid) är medlemskapet begränsat till endast ett kön. Det främsta problemet man möter då man studerar den litteratur som behandlar hemliga sällskap är den oerhört stora mängd fenomen som ryms under beteckningen. Heckethorns inflytelserika bok The Secret Societies of All Ages and Countries från 1878, behandlar så vitt skilda fenomen som de gamla mysterierna i Indien, Kina, Egypten, Grekland, hos Tempelriddarna, Rosenkorsarna och Frimurarna, men även hos organisationer som Ku Klux Klan, den sicilianska Maffian och de kinesiska Triaderna som ett enhetligt fenomen. Vi möter samma katalogartade uppräknande av vitt skilda organisationer i moderna studier i ämnet, som i till exempel standardverket Encyclopaedia of Religion från Olika försök har gjorts för att dela in dessa så kallad hemliga sällskap i olika typer eller klasser, som till exempel religiösa, militära, vetenskapliga, civila, politiska, antisociala et cetera Även om flera av de organisationer som räknats upp onekligen kan klassas som hemliga sällskap kan man fråga sig om det är legitimt att an- 102

104 vända sig av termen då man diskuterar frimureriet. Enligt min mening bör man se till en organisations syfte för att kunna klassa den på ett adekvat sätt. Frimureriet handlar främst om initiationer och har gjort det så långt tillbaka i tiden som vi har tillförlitliga källor att tillgripa. Frimureriet bör benämnas som en initiatorisk organisation och inte en hemlig organisation, framförallt om man ser till frimureriet såsom det ser ut idag. 6 Detta betyder dock inte att det inte finns hemligheter inom frimureriet, tvärtom kan vi redan i de tidigaste ritualfragmenten från slutet av 1600-talet se hur initianden svär att hålla frimureriets ritualer hemliga, och det var just detta hemlighetsmakeri som ledde till att många blev misstänksamma mot Frimurar Orden. Den första påvliga bullan författad mot frimureriet, In eminenti apostolatus specula som utfärdades av påven Clemens XII ( ) år 1738, riktade sin främsta kritik mot att frimurarna svor att inte avslöja sina ritualer. 7 Detta var åtminstone den katolska kyrkans officiella kritik mot frimureriet, men det fanns antagligen underliggande politiska skäl till varför bullan utfärdades. I takt med att det akademiska studiet av frimureriet har börjat etablera sig som ett viktigt forskningsområde, har en rad betydande frimureriska arkiv (som tidigare var stängda) öppnats för forskare. Löftena om tystlåtenhet kvarstår dock i frimureriets ritualer men de gäller i främsta hand de särskilda tecken, handtag, steg och ord som används för att skilja mellan en initierad frimurare och en ickeinitierad person. Denna öppenhet har sin främsta orsak i att de frimureriska ritualerna blivit publicerade ett oräkneligt antal gånger och att man kommit till insikt om att det är lönlöst att försöka hålla någonting hemligt som går att finna i välsorterade bokhandlar och bibliotek och idag även på Internet. Många frimurare hävdar dock att det inte spelar någon roll om ritualerna finns tillgängliga för allmänheten eftersom man inte kan läsa sig till själva upplevelsen av dem. Frimureriet är en praxis, det är något man tillämpar i praktiken genom utförandet av initiationsritualerna. Dessutom kan det vara positivt att ritualerna är kända eftersom man då kan bemöta sådana befängda angrepp som att frimurarna dyrkar Satan, offrar barn eller att frimureriet har en egen religion som är oförenlig med 103

105 till exempel kristendomen. Den främsta negativa aspekten är dock att det många gånger är presumtiva frimurare som själva läser ritualerna i förväg och därigenom förstör överraskningsmomentet i ritualerna som är en viktig psykologisk aspekt av upplevelsen av initiationen, som man ju endast kan uppleva en gång i detta liv. Den frimureriska initiationen Den första frimurareorganisationen grundades officiellt år 1717 i London då fyra loger beslöt sig för att bilda den Första Storlogen, The Premier Grand Lodge. Vår kunskap om frimureriet under talet är begränsad, men vi vet att det förekom någon typ av initiation av icke-operativa murare runt om i England och Skottland. Det är vanligt att forskare gör åtskillnad mellan operativa och spekulativa frimurare, där de första utgörs av stenmurare och de senare av personer som inte har någon direkt koppling till yrket murare, men som använder sig av murarsymbolik i religiösa och filosofiska spekulationer. Denna åtskillnad skall dock inte dras allt för långt eftersom det sannolikt har funnits spekulativa drag hos operativa murare redan under tidig medeltid. Det är därför kanske mer passande att tala om operativa respektive icke-operativa frimurare. 8 Forskare är idag tämligen övertygade om att det moderna frimureriets rötter går att finna i de medeltida murargillena, men exakt hur denna koppling såg ut är en öppen fråga. De allra flesta forskare anser att övergången från operativt till icke-operativt frimureri var en gradvis process som hade sin orsak i att fler och fler icke-operativa frimurare blev initierade i operativa loger tills det så småningom fanns loger som uteslutande bestod av icke-operativa frimurare. Andra hävdar dock att de rent icke-operativa logerna som uppstod helt enkelt var skapade av de icke-operativa frimurarna själva, och att de valde att använda sig av symboler och termer hämtade från operativa murare eftersom det dels gav dem en känsla av tradition, men framförallt en historik att falla tillbaka på och därmed en legitimitet. Sex år efter grundandet av den första Storlogen gavs Ordens första konstitution ut, Anderson s Constitution från Denna konstitution ligger till grund för hela det moderna frimureriet runt om 104

106 i världen och i denna text finns en hel del intressant stoff. De viktigaste källorna som Anderson s Constitution grundar sig på är de så kallad Old Charges, medeltida regler och förordningar för operativa murare. Dessa regler beskriver i detalj hur murarna skall förhålla sig till varandra, till den världsliga makten och till kyrkan. I dessa texter kan man dessutom finna den indelning av murare i tre klasser som ligger till grund för det universella S:t Johannesfrimureriet lärling, medbroder och mästare (the Craft degrees). Det står dock mycket lite om hur man går till väga rent praktiskt för att skapa en lärling, medbroder eller mästare. Den äldsta källan vi har om frimureriets initiationsritualer är ett manuskript från 1696 (The Edinburgh Register House MS.) som beskriver de två grader som användes under denna tid. Från perioden 1700 fram till ca finns det ett antal manuskript som beskriver dessa två tidiga ritualer. 9 Dessa tidiga manuskript visar hur frimureriet gradvis utvecklades från ett system med endast två grader, för att slutligen under talet få sin nuvarande indelning i tre grader. Förutom dessa manuskript finns det en handfull tryckta källor från 1720-talet som beskriver frimureriets tidigaste ritualer, som exempelvis A Mason s Examination (1723) och The Grand Mystery of Free-Masons Discover d (1724). 10 Kunskapen om hur initiationsritualerna utvecklades under 1700-talet grundar sig främst på tryckta avslöjanden av frimureriet som blev ytterst populära framförallt bland frimurare själva. Man bör givetvis ställa sig frågan hur pass tillförlitliga dessa texter är som källor till vår förståelse av frimureriets ritualer, men forskare anser att de många gånger är förvånansvärt tillförlitliga. 11 Den äldsta tryckta källan i vilket frimureriets tre grader beskrivs för första gången är Samuel Prichards Masonry Dissected från I denna text skildras frimureriets tre grader genom frågor och svar som är utformade på ett sådant vis att den fiktive person som besvarar frågorna därigenom bevisar sig tillhöra respektive grad, det vill säga i så kallad katekesform. Det är även i denna text som legenden om Hiram, eller Adoniram som han kallas i det svenska frimureriet, för första gången beskrivs i detalj. Masonry Dissected blev oerhört populär och inte färre än tjugo upplagor av denna text 105

107 kom ut fram till Storlogens svar på dessa avslöjande texter har ibland beskrivits som panikartat. I ett försök att förhindra bedragare från att ta sig in på logemöten bytte man första och andra gradens ord med varandra och man tycks även ha gjort vissa förändringar i ritualerna. Dessa förändringar kan ha varit en bidragande orsak till att en konkurrerande Storloge grundades 1751, the Antients Grand Lodge. Den främsta kritiken som denna nya storloge riktade mot den första storlogen var att den inte höll sig till de gamla ursprungliga ritualerna därav anledningen till att the Antients kallade medlemmarna i den första storlogen för the Moderns. De två storlogerna konkurrerade om herraväldet över frimureriet som nu hade spridit sig över hela Europa och över stora delar av resten av världen grävdes dock stridsyxan ner och the United Grand Lodge of England grundades. Frimureriets två första grader grundar sig i princip på det lilla man visste om det medeltida sättet varpå nya medlemmar upptogs i murareskrån. Utvecklandet frimureriets tregradssystem skedde som en gradvis process under 1700-talets tre första decennier. En tidig uppfattning är att mästaregraden utvecklades från ämbetet som logens Master of the Chair, eller Ordförande Mästare, det vill säga ritualens huvudofficiant. Ämbetet som Ordförande Mästare var under denna tid (precis som fortfarande är fallet i de flesta av dagens frimurarsystem) tidsbegränsat till ett år, och det växte således fram en stor grupp frimurare som fick titeln Past Master. Enligt denna uppfattning kom gruppen att betraktas som innehavare av en tredje grad, mästaregraden. Idag ser forskare annorlunda på utvecklingen av tregradssystemet som man anser uppkom genom att lärlingegraden delades upp i två grader, så att en medbrodersgrad kom att föras in mellan lärlingegraden och mästaregraden. 13 Om man ser till innehållet av avslöjandena av frimureriets hemligheter under 1700-talets första hälft är det två aspekter som är särskilt iögonfallande. Dels är redogörelser för frimureriets traditionella eller mytologiska historia ständigt återkommande, dels finner vi beskrivningar av frimureriets initiationsritualer. Vid en granskning av dessa texter är det uppenbart att det som av deras författare uppfattas vara frimureriets hemligheter är det endast initiationsrite- 106

108 rna och de särskilda lösenord, handtag och tecken som anses vara hemliga. Vi finner således aldrig några anspråk på avslöjanden av någon speciell frimurerisk hemlig lära eller esoterisk kunskap. Detta är i sig viktigt att ha i åtanke, för under andra hälften av 1700-talet och framåt i historien, ända fram till våra dagar, har det publicerats mer eller mindre fantasifulla försök till att lura lättrogna läsare (och framförallt köpare) om vad frimurarnas innersta hemlighet är. Tonen i avslöjandena om frimureriets ritualer är oftast ironisk och det är vanligt förekommande att man frågar hur det kan komma sig att bildade personer kan finna något värde i sådana barnsliga ritualer. De mer konspiratoriskt lagda författarna hävdar med bestämdhet att frimurarna döljer sig bakom ett löjes skimmer för att därigenom inte dra till sig alltför stor uppmärksamhet eftersom de inte vill att allmänheten skall få reda på vad de egentligen sysslar med vad detta skulle vara är man dock inte lika tydlig på. Författaren till La Réception Mystérieuse (1738) skrev bland annat följande om frimurarna: Om de betraktas ytligt & utifrån deras yttre skepnad, ter sig detaljerna för detta sällskaps, vars ökändhet är världsomfattande, frågor & svar tråkiga, men man kan utan förmätenhet säga att i det underliggande finns dolt någon typ av hemlighet som är ogenomtränglig för den stora majoriteten av dess Medlemmar. 14 Den kanske allvarligaste kritiken mot frimureriet under denna tid, framförallt på kontinenten, är av politisk natur. Det finns en rad olika exempel på hur man riktat kritik mot att frimureriet skulle ha varit inblandat i politiska intriger riktade mot staten, och det är till exempel vanligt än idag att försöka koppla frimureriet till den amerikanska revolutionen från 1776 och den franska från Denna typ av kritik tenderar dock ofta att bortse från att historien aldrig är svart och vit utan tvärtom komplex, och att vår förståelse av historiska skeenden är beroende av de frågor vi ställer till det historiska materialet. Då det gäller de två ovannämnda exemplen stämmer det att enskilda frimurare var inblandade och i vissa fall drivande bland revolutionärerna, men samtidigt finner vi frimurare på ledande positioner bland motståndarna till dessa revolutioner. Dessutom är det viktigt att understryka att frimureriet inte är ett 107

109 enhetligt fenomen på det sätt som många kritiker till frimureriet genom århundradena hävdat att det är. Frimureriet har sett olika ut i olika länder och många gånger finns det olika inriktningar och varianter av frimureriet i ett och samma land vid samma historiska tidpunkt. Dessutom måste man ställa sig frågande till slutsatsen att en historisk persons medlemskap i Frimurar Orden nödvändigtvis är talande för Frimurar Orden i sig. Om det är någonting historien visar så är det att om en konflikt uppstår där en frimurare måste välja mellan Orden och staten kommer Orden oftast i andra hand. Talande exempel på detta går att finna i de krig där frimurare funnits på båda sidor och kämpat mot varandra trots sina eder om brödraskap samtidigt som det finns goda exempel på att enskilda medlemmar faktiskt valt att hjälpa en medbroder trots att de formellt är fiender. Den konungsliga konsten Under slutet av 1730-talet kommer en ny våg av avslöjanden av frimureriets ritualer, men denna gång skildrar de i huvudsak det franska frimureriet. 15 Skillnaden mot de engelska texterna är framförallt att de inte längre enbart är i katekesform och att de ger oss mycket mer information om hur ritualerna faktiskt utfördes. Dessutom innehåller de noggranna beskrivningar av hur måltider och skålar skall utföras. Precis som fallet är med de tidigare engelska avslöjandena framgår det tydligt att det är frimureriets ritualer som anses utgöra frimureriets hemligheter det är alltså inte en hemlig lära eller liknande som man har för avsikt att avslöja. Då man granskar dessa tidiga versioner av de frimureriska ritualerna är det intressant att notera att de tidiga frimurarna själva uppenbarligen ansåg sina ritualer utgöra Ordens hemlighet, eftersom det uttryckligen betonas i ritualtexterna att det är ritualerna som utgör det som skall hållas hemligt. Vidare uppfattade de frimureriet som en Konungslig Konst, Royal Art, vilket ibland lett till man velat koppla frimureriets initiatoriska system till alkemin som av alkemister kallas den Konungsliga Konsten. Alkemin har sina rötter i den hellenistiska världen i århundradena kring vår tideräknings början och det framgår tydligt, till ex- 108

110 empel hos Zosimus från Panopolis, att alkemin redan under denna tid kunde uppfattas ur ett andligt perspektiv. Grundtanken i alkemin är att all materia utgörs av fyra element jord, luft, eld och vatten och att dessa tillsammans utgör, eller sammanhålls av, ett femte element som ibland kallas eter. Genom att ta oädla metaller som bly och koppar och bryta ner dessa ansåg man sig kunna återskapa urmaterian, Prima Materia, som bestod av de fyra elementen i fullständig balans. Denna urmateria kunde antingen vara i fast form, De Vises Sten, eller flytande, Elixir. Alkemisten ansågs därefter kunna ge den oädla metallen en ny form, oftast i guld eller silver. Den andliga riktningen bland alkemisterna såg förädlandet av metaller som en parallell process till ett andligt förädlande av alkemisten själv. Alkemisternas guld var inget annat än en förening med Gud, en Unio Mystica. För alkemisten var förädlandet av orena metaller en del av den naturliga utvecklingen eftersom man ansåg att alla metallers naturliga tillstånd är guld. Djupt inne i underjorden mognar oädla metaller långsamt till ädlare och ädlare form för att slutligen bli till guld. Vad alkemisten trodde sig göra var helt enkelt att påskynda denna utveckling. Från renässansen och framåt blev åtskillnaden mellan dem som tolkade alkemin som en andlig process, och dem som enbart såg den som en materiell vetenskap, allt mer tydlig. De andliga uttolkarna av alkemin såg sig själva som initierade i en hermetisk vetenskap och hade inte mycket till övers för de alkemister som endast var ute efter att skapa guld. Då man granskar den alkemistiska processens uppbyggnad slås man av likheterna med van Genneps trefasuppdelning av passageriter. Som jag inledningsvis har nämnt ansåg van Gennep att en passagerit består av en del där initianden skiljs från sitt gamla jag, en del där han är så att säga varken eller, eller betwixt and between som en forskare uttryckt det (där själva initiationen äger rum), och slutligen en del där han sammansmälter med sitt nya jag eller status. 16 Inom alkemin finner vi tre stadier som tämligen väl motsvarar passageritens tre faser. Det första stadiet i den alkemistiska processen kallas Nigredo, eller det svarta stadiet. I detta stadium smälter alkemisten ner den orena metallen och detta illustreras ofta i alkemistiska bilder med kistor, dödskallar, lik, korpar, avrättningar 109

111 eller andra symboler som för tankarna till det gamla jagets död. Det andra stadiet, Albedo eller det vita stadiet, kännetecknas av symboler som hänsyftar till en rening, såsom till exempel hur man tvättar tyger, människor som badar et cetera Den fysiska tolkningen av detta är att alkemisten renar den nedsmälta metallen och får de fyra elementen i fullkomlig balans. Den metafysiska eller andliga tolkningen är att alkemisten renar sig själv från lägre eller orena drifter. Det är även vanligt att man i bilder som illustrerar detta stadium kan se hur en vit duva, eller ett litet moln, lämnar det som renas. Detta kan tolkas antingen som att det är det femte elementet som lämnar de övriga fyra elementen för att därigenom möjliggöra att de kommer i balans, eller att alkemistens själ måste separeras från det lägre jaget så att det blir möjligt att få distans till de aspekter som man vill bli av med. I det tredje och sista stadiet, Rubedo, det röda stadiet, återförs det femte elementet till den nu ädla metallen, ofta i form av att den vita duvan återvänder, eller att ett regn faller över den renade materien. Det är även vanligt att detta stadium illustreras genom ett bröllop mellan en kung och en drottning det så kallad alkemistiska bröllopet. Det är en öppen fråga vilken påverkan som alkemin haft på det tidiga frimureriet, men vad vi däremot med säkerhet vet är att den andliga alkemin blev ett viktigt inslag i de nya frimurargraderna som skapades under andra hälften av 1700-talet de så kallad höggradsritualerna. Skotska grader och tempelriddaregrader Det gemensamma för frimureriet runt om i världen idag är de tre första graderna, S:t Johannesfrimureriet eller The Craft. Därutöver finns det en mängd olika så kallade höggrader som kan ses som vidareutvecklingar av olika aspekter av de tre grundgraderna. 17 Oftast är dessa grader sammanfogade i särskilda system, eller riter, som till exempel det Svenska Systemet i Norden och norra delarna av Tyskland, eller The Ancient and Accepted Scottish Rite med sina 33 grader som är det mest utbredda systemet i den frimureriska världen. Johannesgraderna kallas ofta det blå frimureriet, Blue Lodges, medan de högre graderna vanligtvis refereras till som röda grader eller loger. 110

112 Exakt när, hur och varför de tidigaste höggraderna uppkom är fortfarande oklart, men de flesta forskare anser att de tidigaste ritualerna av denna typ uppkom runt år 1730 på de brittiska öarna men att utvecklingen och spridandet av höggradiga ritualer framförallt sker i Frankrike under perioden Efter denna period kan vi se hur olika höggrader börjar sammanfogas i mer eller mindre enhetliga system och hur man administrativt försöker få ordning på den uppsjö av olika system som är i bruk i Frankrike, men även i andra delar av Europa. Ett fåtal forskare anser att den första höggraden egentligen utgörs av den tredje eller mästaregraden eftersom den skiljer sig så markant från de två första graderna genom framförallt sin mytiska berättelse om Adoniram. Andra forskarna anser dock att det är Royal Arch Degree som är den första höggraden i egentlig mening. Denna grad blir en etablerad del av det engelska frimureriet under 1740-talet och räknas idag bland brittiska frimurare i praktiken som frimureriets fjärde grad. Den uppfattades tidigt som The completion of the Craft, det vill säga att den avslutar vad mästaregraden lämnar ofullbordat. 18 Det var framförallt i The Antients Grand Lodge (som generellt sett var mer konservativ i sin syn på införandet av nya element i initiationsritualerna än vad The Moderns anses ha varit) som denna ritual praktiserades och detta har lett till en del spekulationer om att denna grad egentligen inte var någon ny grad, utan att den var lika gammal som mästaregraden. Det var vanligt bland forskare under 1800-talet att argumentera för idén om att legenden om Adoniram och det mytologiska stoff vi finner i Royal Arch utgjordes av en enhetlig muntlig tradition hos de medeltida operativa murarna, och att även senare höggradiga ritualer hämtat stoff från denna idag förlorade muntliga tradition. 19 Denna teori har under 1900-talet mötts av skarp kritik p.g.a. att det inte finns några som helst historiska belägg för förekomsten av en sådan muntlig tradition, och forskare är idag således benägna att se höggradsriterna som rena innovationer. De viktigaste inriktningarna av höggradsfrimureriet under 1700-talet var de skotska graderna och tempelriddaregraderna. De skotska graderna kan tidigast beläggas i London år 1733, medan tempelriddaregraderna antagligen har sitt ursprung i Paris omkring 111

113 år Skotska grader är framförallt inriktade mot uppförandet av ett nytt tempel, medan tempelriddaregraderna är kopplade till den medeltida Tempelriddarorden som grundades under 1100-talet som en militär orden. Ordens främsta uppgift var att skydda pilgrimer på deras färd i det heliga landet, Outremer, från kusten till Jerusalem och andra pilgrimsmål. Tempelriddarorden blev snabbt en mäktig organisation och dess krigarmunkar ansågs vara kristendomens skickligaste krigare under tvåhundra år. I början av talet genomfördes vad som kan liknas vid en kupp mot tempelriddarna under ledning av den franske kungen Filip den Sköne ( ) tillsammans med påven Clemens V ( ). Tempelriddarnas borgar och egendomar konfiskerades runt om i Europa och tempelriddarna själva ställdes inför rätta anklagade för bland annat kätteri och homosexuella förbindelser. I rättegångarna framkom det att tempelriddarna dyrkade ett egendomligt huvud som kallades Baphomet, vilket tolkades som Mahomet, eller Mohammed. Ordens Stormästare, Jacques de Molay ( ), brändes på bål tillsammans med andra ledande riddare. I en del länder var man dock tveksam till förföljelsen av Tempelriddarorden, och i Portugal bytte orden helt enkelt namn till Kristi Orden, och i England upplöstes orden utan någon förföljelse mot enskilda riddare. Forskare är idag tämligen ense om att anledningen till Filip den Skönes angrepp mot orden främst berodde på att han ville komma åt ordens rikedomar, och att han såg tempelriddarna som ett hot mot hans auktoritet i Frankrike. Det intressanta i nuvarande sammanhang är dock att det växte fram en mängd myter om tempelriddarna, som till exempel att de hade överlevt på olika undanskymda platser runt om i Europa och att de lyckats föra med sig stora delar av sin skatt. Vidare spekulerades det om tempelriddarna hade fört med sig någon typ av hemlig kunskap från sin tid i Outremer. Under början av 1700-talet rådde ett intensivt intresse i Frankrike för allt som hade med medeltida riddare och korsfarare att göra, och i synnerhet för tempelriddarna. Det är därför kanske inte så märkligt att en stor del av de högre graderna kom att kallas Riddargrader, som till exempel Riddare av Öst och Väst, Riddare av 112

114 Solen och så vidare Vi är idag säkra på att idén om att frimurarna egentligen utgörs av Tempelriddarorden som överlevt i Skottland framförallt kan kopplas till en person Andreas Michael Ramsay ( ). 21 Ramsay var Talman i logen Le Louis d Argent i Paris, vars Ordförande Mästare var Charles Radclyffe ( ). Det var Radclyffe som initierade Axel Wrede-Sparre ( ) år 1731 som sedermera kom att grunda den första logen i Sverige År 1737 gav Radclyffe Carl Fredrik Scheffer ( ) fullmakt att öppna en eller fler loger i Sverige. Samma år höll Ramsay ett tal som idag anses vara en milstolpe i frimureriets historia, eftersom det var avgörande för spridandet av tempelriddarefrimureriet. Detta tal gavs antagligen som talmanstal till nya S:t Johanneslärlingar och det publicerades vid ett flertal tillfällen under slutet av talet. Det är viktigt att betona att Ramsay i sitt tal aldrig nämner Tempelriddarorden vid namn, men de flesta forskare menar att Ramsay hänsyftar på orden implicit. I sitt tal hävdade Ramsay bland annat följande: Vid tiden för Korstågen i Palestina förenade sig många prinsar, adelsmän, och medborgare med varandra, och svor att återupprätta de Kristnas Tempel i det Heliga Landet, och att föresätta sig att föra tillbaka deras arkitektur till dess första institution. De kom överens om flera urgamla tecken och symboliska ord som de hämtade från religionens brunn med vars hjälp de skulle känna igen varandra bland hedningar och Saracener. Dessa tecken och ord meddelades endast till dem som heligt svor, och ibland till och med vid altarets fot, att aldrig avslöja dem. Detta heliga löfte var således inte en avskyvärd ed, som den har kallats, utan ett respektabelt band för att förena Kristna av alla nationaliteter i ett brödraskap. En tid därefter formade vår Orden ett nära band med Sankt Johannes Riddarna av Jerusalem. Från och med då har våra Loger tagit namnet Sankt Johannes Loger. 22 Skotska grader och tempelriddaregrader blev oerhört populära under 1700-talet och är idag en integrerad del av det internationella frimureriet. Man kan fråga sig varför tanken om tempelriddarnas överlevnad tedde sig så attraktiv för de tidiga frimurarna. Det finns flera svar på denna fråga, men de två främsta anledningarna var antagligen dels det redan nämnda ivrandet för Tempelriddarorden, 113

115 dels den legitimitet och tradition som var förknippad med frimureriet i Skottland. Det skotska frimureriet har under senare år kommit att framträda som allt mer betydelsefullt för utvecklingen av det ickeoperativa frimureriet under 1600-talet och tidigt 1700-tal, och de äldsta källorna vi har om frimureriets ritualer kommer från Skottland. Det är fortfarande oklart vilken ställning det skotska frimureriet hade gentemot det engelska under tidigt 1700-tal, men vi vet att det fanns något som kallades Skotska loger vars medlemmar träffades i London redan under 1730-talet. Vi vet också att man i dessa loger hade en grad som kallades Skotsk Mästare och att man var tvungen att ha mästaregraden för att kunna ta denna grad. Tyvärr vet vi väldigt lite om innehållet i graden och det finns inga som helst belägg för att man i dessa loger skall ha närt tanken om att frimureriet i Skottland härstammade från de medeltida tempelriddarna. Skotskt frimureri är tätt sammankopplat med det Svenska Systemet, och tempelriddartraditionen går som en röd tråd genom hela systemet. Det är intressant att notera att frimureriet i Sverige redan från början har haft denna koppling och att en av de tidigaste referenserna till skotskt frimureri i Europa är just i samband med Sverige Charles Radclyffe skall ha skickat två skotska ritualer till Sverige redan år 1737, något som återstår att verifiera. Studiet av frimureriet i 2000-talet Samtidigt som studiet av frimureriet har börjat etablera sig som ett akademiskt ämne kan man konstatera att det fortfarande finns viktiga aspekter av frimureriet som ännu inte har uppmärksammats ur ett akademiskt perspektiv. De forskare som ägnar sig åt frimureriet tenderar att studera frimureriets historia, vilket tyvärr ofta gör att man bortser från det faktum att frimureriet är ett i allra högsta grad levande fenomen med hundratusentals medlemmar runt om i världen. Vilken typ av medlemmar finns det idag? Hur skiljer sig frimureriet mellan olika system och olika länder idag? Vilka religiösa och moraliska frågor är det som betonas inom dagens frimureri? Hur anpassar sig frimureriet till dagens samhälle som kännetecknas av modernism, sekularisering och globalisering? För att 114

116 kunna besvara dessa och andra liknande frågor krävs det att forskning bedrivs i hur frimureriet ser ut idag, och inte enbart hur det har sett ut tidigare genom historien. Utan att kunna åberopa någon forskning i ämnet (då den saknas) kan vi se en generell trend inom frimureriet i Sverige där medlemsantalet stadigt har sjunkit under 1900-talet. Det minskade medlemsantalet avspeglar dock situationen i mindre orter, medan det i storstäderna tycks vara en god tillströmning av nya medlemmar. Orsakerna till dagens situation är givetvis ett flertal men man bör se denna utveckling som en bild av vad som sker i samhället i stort. Olika religiösa institutioner som till exempel Svenska Kyrkan upplever ett likartat minskat intresse från allmänheten och man har många gånger skyllt denna utveckling på att samhället har sekulariserats. Tvärt emot vad som tycks vara en vanligt förekommande uppfattning, innebär inte sekularisering att samhället genomgår ett förvärldsligande, att religiösa åskådningar mer och mer förlorar sin roll hos den moderna människan. Vad som har skett är att traditionella religiösa institutioner, och i viss mån traditionella religioner i sig, fått minskad betydelse för allmänheten. Detta innebär dock inte att gemene man inte längre kan uppfattas som religiös, utan att han istället söker alternativa religiösa svar. Dagens globaliserade samhälle erbjuder den religiöst sökande individen ett rikt utbud av alternativa svar på människans grundläggande existentiella frågor. Ett tydligt exempel på detta är den flora av religiösa yttringar som ofta refereras till under den övergripande benämningen New Age. Kännetecknande för New Age är det fokus som läggs på individen och på religiösa upplevelser. Individen står i centrum och det är han eller hon som själv avgör vilka religiösa komponenter som skall ingå i den personliga religion som man strävar efter. En vanligt återkommande bild av det religiösa utbudet såsom det kommer till uttryck inom New Age är liknelsen vid ett smörgåsbord. Från detta bord kan individen fritt välja de religiösa tekniker och åskådningar som bäst stämmer överens med dennes personliga preferenser. Forskare har dock pekat på att möjligheterna till val inte är så fri som det kan tyckas, eftersom det endast är inom ramarna för det religiösa 115

117 utbudet som valet är fritt. Fokusen på religiösa upplevelser kan vara en av anledningarna till det eklektiska användande av vitt skilda religiösa tekniker som är vanligt förekommande bland utövare av New Age. Om man skall försöka sig på att göra en förenklad beskrivning av den mångfacetterade religiositet som New Age representerar kan man hävda att den är ett uttryck för en utpräglad synkretism, dock på västerländska premisser. Vitt skilda religiösa traditioner blandas med varandra och nya traditioner uppstår. Detta är dock inget nytt fenomen i historien, och ett visst mått av synkretism råder ständigt i alla kulturer. Vissa perioder i historien uppvisar emellertid ett intensifierat synkretistiskt möte mellan olika kulturer, av vilka den hellenistiska världen århundradena kring vår tideräknings början och renässansen under slutet av 1400-talet brukar lyftas fram som tydliga exempel. Idag upplever vi återigen en fas av intensifierad synkretism. En av de viktigaste influenserna på New Age är den västerländska esoterismen som även har påverkat frimureriet, särskilt i de högre graderna. Frimureriets initiationsritualer ter sig i sammanhanget attraktiva. Här möts frimuraren av inte endast starka upplevelser, utan framförallt av en strävan efter självkännedom. För frimuraren är initiationen en resa in sig själv, där officianterna står för olika aspekter av jaget och jagets möte med det gudomliga. I den frimureriska litteraturen finner vi ofta anspelningar på att frimureriet går att likna vid de antika mysteriereligionerna och man pekar gärna på att det antika mottot om att lära känna sig själv i allra högsta grad även gäller inom det frimureriska templets väggar. Ramsay sade i sitt tal 1737 Ja, mina herrar, de kända festivalerna för Ceres i Eleusis, Isis i Egypten, Minerva i Athen, Urania bland Fenicierna, och Diana i Skytien var förenade med våra. 23 Om man ser till vad kännetecknar modern andlighet, som exempelvis fokus på individen och religiösa erfarenheter, kan man se att frimureriet genom sina initiationsriter har mycket att erbjuda dagens andliga sökare. Dessutom skall man inte förringa det faktum att Frimurar Orden med sina snart trehundra år är västerlandets äldsta initiatoriska orden, och att sökandet efter traditioner och historiska rötter tycks vara ett svar mot modernismens relativi- 116

118 serande av andliga värderingar och religiösa symboler. I vilken utsträckning frimureriet fyller en funktion som motvikt mot modernismen är dock något som vi endast kan spekulera i eftersom ingen forskning har bedrivits i ämnet. Det är dock viktigt att betona att frimureriet aldrig har varit ett enhetligt fenomen, utan snarare har kännetecknats av en rik mångfald och variation, och allt talar för att denna mångfald är gällande än idag. Det akademiska studiet av frimureriet på 2000-talet står således framför ett inte bara i stort sett outforskat forskningsfält, men även ett rikt varierande fält som berör grundläggande frågor om andlig identitet och religiös förändring i vårt senmoderna samhälle. Litteratur Abraham, Lyndy A Dictionary of Alchemical Imagery. Cambridge University Press, Cambridge Bogdan, Henrik From Darkness to Light Western Esoteric Rituals of Initiation. Skrifter utgivna vid institutionen för religionsvetenskap, Göteborgs universitet, Göteborg Broek, Roelef van den & Hanegraaff, Wouter J. Gnosis and Hermeticism from Antiquity to Modern Times. State University of New York Press, New York Carr, Harry The Collected Prestonian Lectures The Quatuor Coronati Lodge No. 2076, London 1967 The Early French Exposures. The Quatuor Coronati Lodge No. 2076, London Eliade, Mircea Rites and Symbols of Initiation - The Mysteries of Birth and Rebirth. Spring Publications, Dallas 1995 Faivre, Antoine Access to Western Esotericism. State University of New York Press, New York & Hanegraaff, Western Esotericism and the Science of Religion. Peeters, Leuven Fontaine, Jean La Initiation - Ritual Drama and Secret Knowledge Across the World. Penguin Books, Harmondsworth Hamill, John The Craft A History of English Freemasonry. Crucible, Wellingborough, Northamptonshire Hanegraaff, Wouter J Empirical Method in the Study of Esotericism i Method & Theory in the Study of Religion, Volume 7-2 (1995). 117

119 New Age Religion and Western Culture. Esotericism in the Mirror of Secular Thought. State University of New York Press, New York Heckethorn, Charles W. The Secret Societies of all Ages and Countries. University Books, New York Jackson, A. C. F. English Masonic Exposures Lewis Masonic, London Rose Croix. The History of the Ancient and Accepted Rite for England and Wales. Lewis Masonic, Addlestone, Surrey Kervella & Lestienne Un haut-grade templier dans des milieurx stuardistes en 1750: L Ordre Sublime des Chevaliers Elus i Renaissance Traditionelle no. 112 (1997). Knoop, Douglas & Jones, G. P. The Genesis of Freemasonry. An Account of the Rise and Development of Freemasonry in its Operative, Accepted, and Early Speculative Phases. Manchester University Press, Manchester Knoop, Douglas; Jones, G. P.; Hamer, Douglas Early Masonic Pamphlets. Manchester University Press, Manchester The Early Masonic Catechisms. Manchester University Press, Manchester Mollier, Pierre Des Francs-Maçons aux Templiers: Aperçus sur la constitution d une légende au Siècle des Lumières, in Symboles et Mythes dans les mouvements initiatiques et ésotériques. Paris L <<Ordre Écossais>> à Berlin de 1742 à 1751 in Renaissance Traditionelle , 2002 Snoek, J.A.M. Initiations. A Methodological Approach to the Application of Classification and definition Theory in the Study of Rituals. Dutch Efficiency Bureau. Pijnacker On the Creation of Masonic Degrees: a Method and its Fruits in Faivre & Hanegraaff (eds.) Western Esotericism and the Science of Religion The Evolution of the Hiramic Legend from Prichard s Masonry Dissected to the Emulation Ritual, in England and France in Symboles et Mythes dans les mouvements initiatiques et ésotériques (XVIIe - XXe siècles): Filiations et emprunts (ARIES). Paris A Manuscript Version of Hérault s Ritual in Caron, Godwin, Hanegraaff & Vieillard-Baron (eds.) Ésotérisme, Gnoses & Imaginaire Symbolique: Mélanges offerts à Antoine Faivre. Peeters, Leuven (2001). Printing Masonic Secrets: Oral and Written Transmission of the 118

120 Masonic Tradition i Bogdan, Henrik (red.) Alströmersymposiet Göteborg Stevenson, David The Origins of Freemasonry. Scotland s century University of Cambridge Press, Cambridge (1988) James Anderson: Man & Mason i Heredom. The Transactions of the Scottish Rite Research Society. Volume 10, Turner, Victor The Ritual Process. Structure and Anti-structure. Aldine de Gruyter, New York Turner, Victor Betwixt and between: The liminal period in rites de passage, i Symposium on new approaches to the study of religion: Proceedings of the 1964 Annual Spring Meeting of the American Ethnological Society, (red.) J. Helm. American Ethnological Society: Seattle, Van Gennep, Arnold Les Rites de Passage. Émile Nourry, Paris Vibert, Lionel The Development of the Trigradal System i Carr, The Collected Prestonian Lectures (1967). The Evolution of the Second Degree in Carr, The Collected Prestonian Lectures (1967). Weckman, George Secret Societies i Eliade (red.), Encyclopaedia of Religion, Vol. 13. Macmillan Publishing Company, New York Noter 1 En något annorlunda version av denna text har getts ut i Frimureriska Forskargruppen i Göteborgs skriftserie (nr 1) hösten 2006, med titeln Mellan passaren och vinkelhaken: Om den frimureriska initiationen. 2 För en diskussion om begreppen rit och ritual, se Asad, Toward a Genealogy of the Concept of Ritual (1993); Boudewijnse, The Conceptualization of Ritual (1995), British roots of the concept of ritual (1998); Bremmer, Religion, Ritual and the Opposition Sacred vs. Profane (1998); Snoek, Initiations (1987); Bogdan, From Darkness to Light (2003), sid Ashmole skrev I sin dagbok den 16 oktober: I was made a Free Mason at Warrington in Lancashire, with Coll: Henry Mainwaring of Karingcham in Cheshire. Ashmole, Texts (1966), Vol. II, sid Ashmoles dagboksanteckning är viktig eftersom den utgör den äldsta privata källan till att en person har blivit frimurare. 4 Bogdan, From Darkness to Light (2003), sid Eliade presenterade denna uppdelning redan 1964 i artikeln 119

121 L Initiation et le monde moderne, och den återkom exempelvis i hans bok Rites and Symbols of Initiation och i den inflytelserika Encyclopaedia of Religion (1987). 6 Bogdan, From Darkness to Light (2003), sid För den latinska texten, samt en engelsk översättning, av In Eminenti se Mellor, Our Separated Brethren the Freemasons (1964), sid Stevenson, The Origins of Freemasonry (2001), sid Dessa manuskript är: Chetwode Crawley MS. (ca. 1700); Sloane MS (ca. 1700); Dumfries No. 4 MS. (Ca. 1710); Trinity College, Dublin, MS. (1711); Institution of Free Masons (ca. 1725); samt Graham MS. (1726). Samtliga manuskript finns återgivna i Knoop, Jones och Hamer (red.) The Early Masonic Catechisms (1963). 10 Dessa tidiga tryckta källor finns återgivna i Knoop, Jones och Hamer (red.) The Early Masonic Catechisms (1963). 11 För en diskussion om källvärdet för denna kategori texter, se Snoek, Printing Masonic Secrets Oral and Written Transmission of the Masonic Tradition (2003). 12 Samuel Prichards Masonry Dissected (1730) är tryckt i Knoop, Jones och Hamer (red.) The Early Masonic Catechisms (1963), sid Se även Bogdan, From Darkness to Light (2003), sid Vibert, The Development of the Trigradal System och The Evolution of the Second Degree, båda tryckta i Carr (red) The Collected Prestonian Lectures (1967). 14 Carr (red.) The Early French Exposures (1971), sid. 33. Översättning av Henrik Bogdan. 15 Se Carr (red.) The Early French Exposures (1971) som innehåller avslöjande texter publicerade mellan 1737 och Turner, Betwixt and between: The liminal period in rites de passage (1964). 17 Se Bogdan, An Introduction to the High Degrees of Freemasonry (2006). 18 Jones, Freemasons Book of the Royal Arch (1965), sid Jones, Freemasons Book of the Royal Arch (1965), sid Mollier, L <<Ordre Écossais>> à Berlin de 1742 à 1751 (2002), sid Se även Bernheim, Did Early High or Écossais Degrees Originate in France (1996), sid Kervella och Lestienne Un haut- 120

122 grade templier dans des milieux stuardistes en 1750: L Ordre Sublime des Chevaliers Elus (1997). 21 Mollier, Des Francs-Maçons aux Templiers: Aperçus sur la constitution d une légende au Siècle des Lumières (1999), sid Lantoine, La Franc-Maçonnerie Ecossaise en France (1930) sid. 22. Översättning av Henrik Bogdan. 23 Lantoine, La Franc-Maçonnerie Ecossaise en France (1930) sid Översättning av Henrik Bogdan. 121

123 IV Socialhistoriska perspektiv på Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel Anders Simonsen Inledning Ordensväsendet som borgerlighetens sociala band Ordensväsendets stora genombrott under 1700-talet var en del av ett annat genombrott i västvärlden det moderna. I Storbritannien inleddes den industriella revolutionen i vars kölvatten en växande industrikapitalism sakta spred sig till kontinenten. Urbaniseringen tilltog över i stort sett hela Europa inklusive Sverige, även om landsbygdsbefolkningen ännu in på 1900-talet numerärt dominerade landet. En rad ekonomi- och förvaltningsområden byråkratiserades och i Frankrike skickades adel och kungahus till giljotinen. Under perioden skedde sammantaget en rad stora förändringar som ledde mänskligheten från det gamla till det nya. Man kan utan överdrift tala om det dynamiska 1700-talet. Historien om det moderna samhällets tillkomst har till stor del gått hand i hand med historien om de borgerliga gruppernas ökade betydelse i en tid då en gammal korporativ samhällsordning gick i riktning bort från rigorös uppdelning mellan stånden. I min doktorsavhandling från 2001 lade jag fram tanken att det organiserade sällskapslivet under 1700-talet utgjorde ett fundament i borgerlighetens formering såväl kulturellt som socialt och politiskt. 1 Studierna av medlemmarna i ordnar, klubbar och sällskap i Göteborg under 1700-talet och de första decennierna av 1800-talet visade hur i första hand köpmän och handelsmän, men också officerare, ämbetsmän, brukspatroner, guldsmeder, präster och i vissa sällskap kvinnor, betraktade det organiserade sällskapslivet som en möjlig väg kanske till och med genväg till ökat socialt, kulturellt och symboliskt kapital, för att tala med Pierre Bourdieu. 2 Det var också en väg mot ett slags borgerlig identitet i mer modern mening inte minst genom den politiska kultur och medvetenhet som utveckla- 122

124 des. För den amerikanske historikern Margaret C. Jacob är det tydligt att frimurarlogerna på kontinenten var aningen omformade repliker av brittiska original som tagit efter sina förebilders styressätt och sociala beteende, ett beteende som utvecklats inom de brittiska öarnas särskilda politiska kultur och som konsoliderats genom 1688 års engelska revolution. 3 Den tidigt utvecklade politiska medvetenheten hos sällskapens medlemmar byggde på de politiska erfarenheter de tillskansat sig i sällskapens strävan att likna denna politiska struktur. Politik vid denna tid innebar emellertid i mycket liten utsträckning öppna och direkta möjligheter att påverka centrala eller lokala beslutsprocesser. Utrymmet för politisk handling var i huvudsak begränsat till indirekt representation inom ståndskorporationerna. I linje med den schweiziske historikern Ulrich Im Hof får begreppet politik därför vidgas till att omfatta politisk medvetenhet och social handlingskraft i det offentliga rummet. 4 På ett konkret plan kom också borgerskapets äldste i Göteborg att från 1770-talet och framåt domineras av personer med erfarenheter av arbetet i stadens ordnar och sällskap. Till en början skedde förändringen i den handlande klassen, men något senare också i hantverkarklassen. Samtidigt skedde en liknande förändring av rådmanssammansättningen i stadens magistrat. Dessa personella förändringar sammanföll tidsmässigt med organisatoriska förändringar i båda institutionerna. De äldste utarbetade nya regler för sammankomsternas genomförande, bland annat genom bättre protokollförande med justeringspersoner, valprocedurer och liknande. Magistraten delegerade i allt större utsträckning uppgifter den tidigare handhaft till olika kommittéer, utskott och kommissioner. Stadsförvaltningens organ kom således att befolkas av personer med erfarenheter från den mötesstruktur och den organisation som präglade det organiserade sällskapslivet. Genom att allt fler personer med sådana erfarenheter kom att besitta poster inom stadsförvaltningen förändrades också dess struktur och fick allt mer borgerlighetens prägel. I sällskapens verksamhet och i lokalpolitiska sammanhang, som vid riksdagsmannaval eller i stadsförvaltningens institutioner, kunde dessa erfarenheter artikuleras och uttryckas och därmed kunde medlemmarna formulera politisk identitet utifrån sina borgerliga 123

125 erfarenheter. En viktig pusselbit i den borgerliga identiteten föll därmed på plats. 5 De ovan skisserade linjerna är säkert inte unika för Göteborg, även om jämförande studier av andra orter i riket ännu saknas. Över hela Europa spreds under 1700-talet ordensväsendet med uppseendeväckande hög hastighet. Det är inte osannolikt att den snabba spridningen hade sin grund i ett växande för att inte säga uppdämt behov hos medel- och överskikt i Europa att finna nya, moderna former för samvaro, utveckling och bekräftelse. Ordenssällskapen och kanske främst frimurarlogerna var på många sätt anpassade att möta utmaningarna från eller snarare motsvara det sjudande behovet av nya ståndsöverskridande principer och de kom att fungera som ett socialt band för dem som omhuldade vissa kulturella och ideologiska mål, till exempel stabilitet under en stark men konstitutionell monarki, social mobilitet under aristokratiskt patronage, religiös tolerans och ett starkt intresse för den nya vetenskapen. Med undantag av den sociala mobiliteten var alla dessa mål utarbetade i James Andersons officiella frimurarkonstitution, utgiven 1723, vilken under hela 1700-talet utgjorde grunden för alla officiella loger. 6 Ett annat karaktärsdrag i ordenssällskapen som gjorde dem attraktiva var att de var hemliga och slutna. Hemligheterna låg dock främst i ritualernas och ceremoniernas inre betydelse samt gradernas insikter och så vidare. Att visa upp sig i offentliga sammanhang hörde till ordnarnas verksamheter. I Göteborg gjorde Göta Coldinu orden varje år utflykter i procession med tillhörande flaggor och musik till valda ställen för så kallade korsplanteringar. Frimurarna gick två gånger om året iförda band och ordensprydnader i procession till gudstjänst i Domkyrkan varefter de under puk- och trumpetmusik tågade vidare till festmåltiden på något närliggande värdshus. Frimurarna ställde också villigt sina resurser till förfogande vid officiella kungliga besök och verkade öppet i filantropisk anda genom frimurarbarnhuset och insamlingar till nödställda. Denna offentlighet bar snarast drag av vad Jürgen Habermas kallar representativ offentlighet. Representation har här en annan betydelse än den i dag vanliga där den går nedifrån och uppåt, det vill säga represen- 124

126 tanterna skall representera folket. Den representativa offentlighetens representation har mer gemensamt med företagarrepresentation i betydelsen presentation. Den feodala aristokratin och furstemakten presenterade sig inför folket och representerade både sig själv och sin dominans i den hierarkiska samhällspyramiden genom prakt, insignier, kläder, gester (hälsningar, åtbörder) och språk. Det var en sträng kodex för ädelt uppträdande som under högmedeltiden framträdde i det höviska systemets dygder där språket präglades av icke-resonerande fraser som fick värde genom antal fraser och moduleringar. Habermas ser den katolska kyrkan som den representativa offentlighetens sista stöttepelare genom de kyrkliga ritualen, liturgin, mässan och processionerna. 7 Förhållandet mellan lekmän och prästerskap åskådliggör, menar Habermas, hur lekmännen eller omgivningen visserligen tillhör den representativa offentligheten, men på samma gång är utesluten från dess värdighet. Denna uteslutning svarar mot en hemlighet i offentlighetens innersta cirkel. Offentligheten är baserad på ett arkanum (hemlighet, ö.a.); mässan och bibeln är på latin, inte på folkets språk. 8 Många av dessa karakteristika för representativ offentlighet fann motsvarigheter i ordensväsendet. Gradsystemet och de successiva insikterna om ordens föremål och yttersta syfte skapade lekmän, det vill säga låggradiga medlemmar, som visserligen medverkade i ordens offentlighet, men var samtidigt uteslutna från de innersta hemligheterna. En avgörande skillnad var dock att detta tillstånd var temporärt. Den låggradige hade både möjligheter och förväntades öka sina insikter genom att stiga i graderna. Än mer uteslutna från hemligheterna var naturligtvis de profana, de som över huvud inte var medlemmar. Ytterligare en dimension på slutenheten bestod i att en person i allmänhet inte kunde ansluta sig till en orden, utan blev ansluten efter rekommendationer och balloteringar. Ordenssällskapen karaktäriserades också av en rad olika insignier som vapensköldar och en mängd andra symboler, utsmyckningar, särskilda klädedräkter (Gustav IV Adolf fastställde 1797 frimuraruniformens utseende), bestämda hälsningar och gester avhängiga gradtillhörighet. Ceremoniel och ritualer genomfördes med formella fraser där frågor och svar var bestämda på förhand. Genom 125

127 processioner med ordensprydnader, standar, pukor och trumpeter representerade ordnarna sig själva och sin värdighet i det omgivande samhället. Men ordnarna var inte bara bärare av representativ offentlighet. Vid sidan av receptioner, ceremoniel och ritualer fördes diskussioner om organisation och verksamhetens utformning. Den representativa offentligheten var starkt aristokratisk, men det stora inslaget av individer från handelsnäringarna medverkade i sig till ett förborgerligande av ordnarnas innehåll. Dessa individer hade andra intressen och föresatser än blotta representationen i feodal mening. Medan den aristokratiskt färgade representativa offentligheten måste betecknas som konservativ, strävade den diskuterande och resonerande borgerliga offentligheten efter förbättring och utveckling och var i den meningen progressiv. Spänningen mellan konservativa och progressiva tendenser kan också ses i motsättningen mellan den egalitära principen som i sällskapen institutionaliserats som idé å ena sidan och sällskapens rekryteringspraxis å den andra, där bonden eller hantverksgesällen knappast kunde göra sig föreställningar om att behandlas som socialt jämlik eller ens bli föreslagen till inträde i orden. Även om titlar, stånd och yrkesbenämningar lades åt sidan i ordensumgänget och alla var bröder eller systrar så var medlemmarna samtidigt underställda ordens hierarkiska organisation och ordning som uppstår inte minst genom graderad kunskap, insikt och förståelse för ordens yttersta ändamål. Samtidigt som rekryteringspolitiken präglades av stånds- och, i vissa ordnar, könsöverskridande praxis visar till exempel Johannesgradernas namn i frimureriet lärling, medbroder, mästare att man ännu inte helt frigjort sig från det korporativistiska ståndstänkandet. Denna dynamiska kamp mellan gammalt och nytt var säkert inte lika uppenbar för samtidens människor som för en nutida betraktare. De gamla beprövade strategierna för att genom representationen skapa anseende, respekt och status stod för dem inte i motsättning till de nya syften och föremål som utvecklades. Kanske var de till och med nödvändiga. Historikern Per-Johan Ödman har tolkat 1700-talets generella pendling mellan frisinne och restriktivitet utifrån pedagogiska perspektiv och menar att även om nya tankar och handlings- 126

128 praktiker kan vara lockande, återfaller man i en valsituation gärna till tidigare etablerade förhållningssätt. Under en period då nya idéer med makt att förändra världsbilden börjar dyka upp är det sannolikt att många människors utveckling beskriver en pendlande rörelse mellan nytt och gammalt. Det uppstår en konflikt mellan förnyelse och trygghet. 9 Det progressiva försvagades också av den nära anknytning till kungahuset som ordensmedlemmarna både önskade och fick. Bakom 1700-talets ordnar stod i allmänhet en kung eller en hertig som beskyddare, garant eller till och med aktiv medlem i ledande position. Några samhällsomstörtande tendenser kunde under sådana förhållanden svårligen utvecklas. Det progressiva och revolutionära bestod i något annat, nämligen i att den borgerlighet som höll på att formera sig, kanske just på grund av ordenssällskapens sammansatta och för oss motsägelsefulla konstitution, på ett effektivt sätt kunde utveckla och förmera sitt symboliska, kulturella och sociala kapital. Den tyske kompositören och frimuraren Karl Friedrich Ebers frågade sig år 1816 hur det var möjligt att så många bildade män anslöt sig till frimurarorden. Han antog att det till stor del berodde på det faktum att den är ett hemligt sällskap och att många känner sig smickrade av att vara ledamot av ett samfund av utvalda bildade män, till vilka han kanhända, enligt sin övertygelse, eljest icke hörde; mången känner sig upplyft av att sålunda komma i förbindelse med personer, till vilkas umgänge han eljest icke haft tillträde; mången tror sig även, i anseende till sitt Frimureri, mera aktad av världen, inför vilken han nu skall synas såsom innehavare av stora hemligheter. Mången hoppas även, att genom Frimureriet uppnå vissa borgerliga fördelar; andra ingå däri emedan det är modet; andra för det, att de därstädes varje månad finna en ny umgängeskrets, varest de kunna tillbringa några angenäma aftnar o s v. 10 Ebers antaganden om anledningen till frimureriets stora attraktionskraft kan i anslutning till det som här tidigare sagts uttryckas som förväntningar på ökat symboliskt, kulturellt och socialt kapi- 127

129 tal. Man ville öka sitt anseende i samhället genom ökad kunskap, insikt och bildning, på vilka de olika graderna var bevis, och man kunde vidga sin umgängeskrets och skapa nya kontaktytor. I synnerhet torde detta ha varit av vikt för de yngre individer som ännu inte hunnit upprätta sociala kontakter eller skaffa sig rykte, erkännande eller erfarenhetsbevis. I brev till frimurarlogens stormästare Patrik Alströmer bad en Johan Westbom att upptagas i logen, vilket kunde lända mig, som främmande och obekant härå orten till stor förmån att bli närmare känd av hederligt folk. Eller om detta ej skulle bli mig tillåtet, det höga respektive ordens ledamöter täcktes bevisa mig den gracen och förhjälpa mig till någon liten syssla vid logens betjäning, som kunde något lätta under mina trånga villkor. 11 För Westbom var det uppenbart mindre viktigt att upptagas som fullvärdig ledamot, så länge han kunde erhålla tillträde till logens rum och sällskap, om än i egenskap av uppassare. De med våra ögon sett låga åldrar som främst ordenssällskapens medlemmar uppvisade tyder också på att sällskapens attraktionskraft låg i att de uppfattades som ett slags genväg till alla dessa kapital. Medelåldern för den största gruppen handlande i Salomoniska logen i Göteborg åren var 30 år. 12 Studier i rekryteringsutveckling och social sammansättning i Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel (SFMO/GM) några exempel Det är naturligtvis svårt att fastlägga 1700-talsfrimurarens inre motiv för att ansluta sig till ordenssällskap, men vi kan utifrån rekryteringsutvecklingen och den sociala sammansättningen i orden ändå dra slutsatser och göra tolkningar för att försöka förklara den osannolika hastighet varmed ordensväsendet spreds över Europa. Kanske kan vi också komma närmare en förståelse för den sociokulturella modernisering som genomsyrade det europeiska 1700-talet liksom förändringen av tidens politiska kultur. Föreliggande artikel har inte ambitionen att vara heltäckande eller ge en fullständig genomlysning. Istället är tanken att ge några exempel på hur materialet kan användas i socialhistorisk forskning. 128

130 Det kan sedan användas som inspiration till och utgångspunkt för vidare undersökningar på lokal nivå, där medlemmarnas kontaktnät, ekonomiska resurser etc ytterligare kompletterar bilden. Det finns många infallsvinklar och trådar att dra i än de som presenteras här. För att få ett grepp om ordens attraktionskraft kan vi inledningsvis se på utvecklingen av antalet recipierade frimurare per år. Mellan åren 1731 då den första svenska frimurarlogen instiftades och 1751 antogs sammantaget 36 personer. I SFMO/GM noteras inte antalet recipierade före 1750 utan har förts samman till detta år antogs endast nio personer. Av denna anledning visar diagram 1 utvecklingen för Frimurare Orden i riket från och med Andreas Önnerfors har annat sammanhang redovisat denna utveckling för Svenska Frimurare Orden med utgångspunkt i SFMO/ GM. 13 Den bilden kompletteras nedan med en lokal studie av den Salomoniska Logen af Trenne Lås i Göteborg, som instiftades 1754 och dess rekryteringsutveckling redovisas därför från och med detta år. Under perioden 1754 till 1800 rekryterades närmare 600 män, eller drygt 14 procent av rikets frimurare, till den göteborgska logen. Över tid skiljde sig emellertid rekryteringsutvecklingen till frimurarlogen i Göteborg inte sällan från utvecklingen i riket, vilket framgår av diagram 1. Vid flera perioder går kurvorna åt rakt motsatta håll, i synnerhet under 1760-talets första hälft, då rekryteringen i riket ökade kraftigt medan rekryteringen till den göteborgska logen avsevärt minskade. Ökningen för riket under denna period hänger tätt samman med att ett stort antal nya loger grundades runt om i riket och att den Svenska Stora Landtlogen officiellt grundades. 14 Vid slutet av 1780-talet var förhållandet det omvända; rekryteringen till den göteborgska logen ökade starkt medan utvecklingen i riket uppvisade vikande siffror. Den stora uppgången i rekryteringen till den göteborgska logen skedde annars utanför den här behandlade perioden; åren Uppgången låg tidsmässigt i nära anslutning till handelsnäringens kraftiga konjunkturuppgång i Göteborg under kontinentalblockaden. Staden genomgick då kraftiga demografiska förändringar och många av dem som då kom till 129

131 Diagram 1. Rekryteringsutveckling i procent för Salomoniska Logen af Trenne Lås (N=572) samt hela riket (N=4256) Källa: SFMO/GM staden var handlande. Över huvud verkar det finnas ett samband mellan kontursvängningarna och rekryteringsfrekvensen. Detta kan iakttas i samtliga göteborgska sällskap under 1700-talet och talets första decennier och kanske tydligast i de sällskap som hade klar numerär dominans av handlande, exempelvis som vi senare skall se frimurarlogen. 15 Rekryteringens känslighet för ekonomiska konjunkturer kan tolkas som och 1800-talsborgerlighetens tendens att i goda tider vilja visa sin rikedom i ett offentligt ljus, men inte bara dess ekonomiska rikedom utan också dess moraliska. Sällskapens medlemmar visade genom den filantropiska verksamheten att de tog ansvar för föräldralösa barn, fattiga och sjuka och värnlösa änkor, men framför allt tog de ansvar för mänskliga dygder, högre värden och djupa insikter. En ny, stark och självmedveten medborgare skulle utvecklas så att mänskligheten kunde blicka framåt och skapa en bättre värld. När konjunkturerna svängde saknades inte bara ekonomiska resurser för att betala receptionsavgifter, bidrag till fattigbössor, anslag till nya dekorationer och ceremoniellt material, vilket kunde bli försvarliga summor, utan också de mentala resurser 130

132 som krävs för att vilja förändra sig själv och därmed mänskligheten. Att gå till ordenssammankomster var inte det första en handelsman på gränsen till ruin tog sig för. Festmåltider, baler och kurtiser i Amarantherordens salar tedde sig i kristider säkert mindre lockande än då handel och kommers blomstrade. 16 SFMO/GM ger också goda möjligheter till jämförelser av den sociala sammansättningen i 1700-talets frimureri. Med några modifieringar utgår följande sociala kategorisering från den Martin Wottle presenterat och som användes i min avhandling. 17 Här saknas en grupp för kvinnor, vilka inte förekommer i SFMO/GM, samt för den rurala sektorn, vars idkare är ytterligt få. Som de flesta sociala kategoriseringar utgör även denna en förenkling av verkligheten. En fänrik och en fältmarskalk hade sannolikt varken likadana värderingar eller arbetsförhållanden även om de båda här placeras under kategorin officerare. Kategori 1. Ämbetsmän a)ämbetsmän inom administration samt kungligheter b)kyrkliga och akademiska ämbeten och yrken. Undervisningsyrken på nivå över privatundervisning, barn- och trivialskola Kategori 2. Tjänstemän a)högre tjänstemän i offentlig och privat tjänst b)lägre tjänstemän i offentlig och privat tjänst. Undervisningsyrken på lägre nivå Kategori 3. Handlande a)handlande med egen rörelse b)handelsanställda c)hökare Kategori 4. Hantverkare Kategori 5. Sjöfolk Kategori 6. Officerare Kategori 7. Övriga Det svenska frimureriet dominerades, sett över hela 1700-talet, av officerare utgörande 28 procent av den totala medlemsstocken. De följdes av gruppen högre tjänstemän som svarade för knappt 20 procent av medlemmarna. Grupperna ämbetsmän inom administration, kyrka och akademier var sammantagna strax under 17 pro- 131

133 cent. Den fjärde största gruppen var handlande med dryga 15 procent. Dessa och övriga grupper redovisas i tabell 1. Tabell 1. Social sammansättning i Svenska Frimurare Orden under Kategori Antal Procent 1a Ämb. adm ,06 1b Ämb. kyrka och ak ,89 2a Högre tjänstemän ,67 2b Lägre tjänstemän 98 2,28 3a Handlande m. egen rör ,20 3b Handelsanställda 3 0,07 3c Hökare 1 0,02 4 Hantverkare 193 4,49 5 Sjöfolk 85 1,98 6 Officerare ,98 7 Övriga ,36 Summa ,00 Källa: SFMO/GM För tydlighetens skull skall nämnas att de 27 superkargörer vid Ostindiska kompaniet som registreras i SFMO/GM har förts till gruppen handlande med egen rörelse (3a) och inte till gruppen sjöfolk (5). Superkargören var kompaniets representant på fartygen, ansvarig för lasten och skötte skeppskassan, men gjorde också egna investeringar i skeppslasten. Av dessa 27 superkargörer recipierades flertalet 20 personer i Salomoniska Logen af Trenne Lås i Göteborg. Så var även 20 av kompaniets 57 direktörer frimurare. 18 Men rekryteringen förändrades naturligt nog över tid och ger därför varierande bilder vid nedslag vid olika tidpunkter, vilket framgår av diagram 2. Att officerarna numerärt dominerade sett över hela perioden berodde främst på det stora antalet antagningar av personer ur denna grupp åren 1761 och Även de följande åren fram till och med 1766 antogs många officerare till frimurarloger runt om i riket. Ytterligare en topp kan iakttas år Det var också under de första åren på 1760-talet som rekryteringen till frimurarorden generellt var som störst. Åren recipierades totalt 711 frimurare i riket, varav 254 officerare eller en femtedel av alla antagna officerare

134 Diagram 2. Rekryteringsutvecklingen för de fyra största sociala grupperna i Svenska Frimurare Orden Antal. Källa: SFMO/GM Med undantag för de första åren på 1760-talet och i viss mån kring toppen 1777 var rekryteringen tämligen jämnt fördelad mellan de fyra största grupperna: officerare, högre tjänstemän, ämbetsmän och handelsmän. Den femte största sociala gruppen totalt sett var hantverkarna, om man bortser från gruppen övriga. Hit räknas också fabrikörer, vars produktion vid denna tid mycket sällan skilde sig från burskapsbundet hantverk. Hantverkargruppen var likväl inte stor, den utgjorde endast dryga fyra procent av den totala medlemsstocken eller 193 personer. Rekryteringstalen av hantverkare per år var med något undantag under hela perioden ensiffriga. Undantaget var år 1756 då 23 hantverkare recipierades, tretton av dem i Saint Jean Auxiliaire i Stockholm och nio i den samma år bildade logen S:t Erik i samma stad. Den siste, perukmakare Paul Skarin, antogs i Salomoniska logen i Göteborg. Rekryteringsutvecklingen var även för handlandegruppen betydligt jämnare än den oregelbundna utveckling officersgruppen uppvisade. Mellan åren 1756 och 1765 antogs relativt många handlande, en antagningsfrekvens som sedan sjönk fram till mitten på 1770-talet. Rekryteringen till frimurarorden var under samma period mycket låg även totalt sett. Under 1790-talet steg siffrorna igen 133

135 för handlandegruppen och det blir tydligt att orden då inte längre dominerades av adliga officerare och ämbetsmän på samma sätt som kanske främst under 1760-talet. Orden höll på att förborgerligas. Denna utveckling hade skett lokalt flera decennier tidigare: bland annat i Göteborg. Här var andelen handlande i frimurarlogen betydligt större, redan under 1750-talet. Kanske fick frimureriet i Göteborg på så sätt en annan borgerligare karaktär än i Stockholm. I Göteborg var frimureriet utan tvekan de merkantila männens domän. År 1754 blev Göteborg Sveriges andra stad med frimurarloge S:t Johanneslogen Den Salomoniska Logen af Trenne Lås (Salomon á trois Serrures). Denna följdes 1778 av S:t Andreaslogen De Tre Kronor och 1788 samlades båda under kapitellogen Götha Provincial Loges mantel. I Göteborg följde frimureriet i huvudsak en rationell/humanistisk strömning av engelsk modell till skillnad från den alkemiska och ockulta som var särskilt framträdande i det frimureri som utvecklades i den tyska så kallade Strikta observansen. I sin framställning från 1920-talet betraktade Martin Lamm hela frimureriet i ljuset av den senare av dessa båda strömningar och hävdade att orden genom sin prägel av ockultism och mysticism utgjorde en upplysningens motpol. 19 Detta slags frimureri kan, menar dock Harry Lenhammar, nästan enbart observeras i huvudstaden och bland ordens höggradiga medlemmar och ingenting tyder på att hela det svenska frimureriet under den gustavianska tiden höll på att ockultiseras. Istället pekar Lenhammar på den humanistisk-filantropiska tendensen inom 1700-talets frimureri. 20 Möjligen kan orienteringen mot den rationella/humanistiska eller humanistisk-filantropiska strömningen i Göteborg till viss del förklaras av logens medlemssammansättning. Som framgår av tabell 2 dominerades den Salomoniska Logen af Trenne Lås stort av handlande. Nästan 44 procent av stadens frimurare tillhörde den gruppen. Kanske präglades de i större utsträckning än de höggradiga och adliga bröderna i Stockholm av affärsmässiga och internationella kontakter inte sällan med Storbritannien och hade närmare begrepp om lokala missförhållanden och svårigheter inom så- 134

136 väl affärsverksamheten som på det sociala området. Filantropisk verksamhet var också ett grundläggande drag i orden med Stockholms och Göteborgs frimurarbarnhus, inrättade på 1750-talet, som tydligaste exempel. Tabell 2. Social sammansättning i Salomoniska Logen af Trenne Lås Kategori Antal Procent 1a Ämb. adm. 16 2,80 1b Ämb. kyrka och ak. 32 5,59 2a Högre tjänstemän 76 13,29 2b Lägre tjänstemän 22 3,85 3a Handlande egen rör ,88 3b Handelsanställda 0 0,00 3c Hökare 0 0,00 4 Hantverkare 8 1,40 5 Sjöfolk 37 6,47 6 Officerare ,18 7 Övriga 26 4, ,00 Källa: SFMO/GM Frimurarlogens sociala sammansättning skiljer sig i flera avseenden från rikets. Mest iögonenfallande är den kraftiga dominansen av gruppen handlande med egen rörelse, det vill säga gross- och minuthandlare, handelsbolagsdirektörer, mäklare, manufakturister och superkargörer. I mycket liten utsträckning anslöt sig de för riket i övrigt stora grupperna ämbetsmän inom stat och kyrka. Detta gäller också generellt för det organiserade sällskapslivet i Göteborg och är kanske mindre uppseendeväckande med tanke på att gruppen var tämligen liten i staden. Vid 1770 års taxering upptas endast 54 personer ur dessa grupper. 21 Den näst största gruppen i Salomoniska logen i Göteborg var officerare. Som vi sett svarade de för närmare 28 procent av samtliga rikets frimurare och var därmed numerärt störst. I Göteborg var siffran 18 procent. Gruppen är likväl en av de numerärt starka i Göteborgs frimureri, vilket ter sig naturligt med tanke på att Göteborg var garnisonsstad och år 1770 räknade in 126 taxerade officerare. Detta sett mot bakgrund av totalt

137 Diagram 3. Rekryteringsutvecklingen för de tre största sociala grupperna i Salomoniska Logen af Trenne Lås Antal. Källa: SFMO/GM taxerade personer. 22 Staden beräknas i övrigt ha haft omkring invånare vid samma tid. 23 Liksom för utvecklingen för hela riket kan det vara intressant att se närmare på den sociala sammansättningens förändring över tid i den göteborgska logen. I diagram 3 blir det tydligt hur dominansen av handelsidkare ökade väsentligt från och med år Med undantag för några få tillfällen under hela perioden recipierades varje år flest ur handlandegruppen, inte minst under logens första decennium och åren Men gapet mellan handlandegruppen och de andra grupperna blir under seklets tio sista år så stort att det måste tolkas som en förändring av logens sociala karaktär. Överlappande medlemskap I Göteborg verkade under andra hälften av 1700-talet ett antal ordnar och sällskap, exempelvis Amarantherorden, instiftad 1766 och emanerad från Stora Amarantherorden i Stockholm, vilken återuppväckts Orden var ursprungligen drottning Kristinas orden och då endast avsedd för hovet och dess närmaste krets. Coldinu 136

138 orden konstituerades i Sverige och Stockholm år 1765 av friherre Carl Björnberg, där under namn Arla Coldinu. Björnberg utfärdade 1768 konstitutorialet för instiftandet av Göta Coldinu i Göteborg. Från Storbritannien importerades klubbidén, omfattande både så kallade partiklubbar som samlades på krogar och kaffehus i anslutning till riksmötena, och convivial clubs som den göteborgska klubben Bachelors club (1769). För den allt mer medvetna borgerligheten blev det under andra hälften av 1700-talet allt vanligare och viktigare att ingå i flera sällskap för att öka det sociala kapitalet. Från 1770-talet finns uttryckliga exempel på detta. Ett exempel är den göteborgsfödde grosshandlaren William Chalmers d.y. som vid 20 års ålder startade egen handelsverksamhet och som året därefter (1769) var en av initiativtagarna till stiftandet av Bachelors club. Vid samma tid hade han antagits som frimurare, obekant var, och innehade tredje graden när han recipierades i Salomoniska logen i Göteborg. Ett år senare blev han medlem i Göta Coldinu orden och 1774 kallades han som ledamot till Vetenskaps- och vitterhetssamhället. Tillsammans med handlanden Peter Bagge formulerade Chalmers 1793 ett förslag angående kanal- och slussbygget vid Trollhättan, som vid denna tid avstannat. Peter Bagge var vid denna tid liksom Chalmers medlem i Göta Coldinu orden och Vetenskaps- och vitterhetssamhället. Året därpå anslöt sig Chalmers till Amarantherorden där Bagge sedan 1767 var ledamot. Där var också Chalmers handelskompanjon Lars Kåhre ledamot sedan 1767 och sedan 1765 var han också frimurare. Chalmers var nu medlem i fem olika sällskap, men han kom att ansluta sig till ytterligare två. I det 1801 stiftade Göta Par Bricole valdes han 1806 till en av tio ledamöter i direktionen eller Guvernementet och vid Harmoniska Sällskapets stiftande 1808 valdes han att ingå i den dirigerande kommittén. I sällskaps- och ordenslivet stiftade Chalmers också bekantskap med läkaren Pehr Dubb, en man med väl så stort intresse för ordenslivet. Dubb var född i Mariestad år 1750 och antogs som 27-åring i frimurarlogen i Göteborg. År 1780 blev han ledamot i Vetenskaps- och vitterhetssamhället, 1789 i Bachelors club, 1791 i Göta Coldinu orden och 1808 i Amarantherorden och Harmoniska Sällskapet

139 Chalmers, Bagge, Kåhre och Dubb är exempel på hur sällskapen uppfattades som en möjlighet att träffa nya bekantskaper och utvidga det personliga kontaktnätet. I sällskapen och klubbarna kunde också nyanlända till staden göra sig kända och respekterade. Men de var långt ifrån de enda som deltog i flera sällskap samtidigt. Hälften av de 214 medlemmar som antagits i Bachelors club till och med år 1820 var också frimurare. Fyrtioåtta av dem hade dessutom recipierats i Amarantherorden, som bland sina medlemmar dessutom kunde räkna 170 av Harmoniska Sällskapets 296 medlemmar. En central position i bilden av överlappande medlemskap hade frimurarlogen, till vilken mellan 20 och 60 procent av de andra sällskapens medlemmar sökte sig, samtidigt som en majoritet av frimurarbröderna nöjde sig med att vara antagna i denna centrala orden. 25 Även Amarantherorden drog i stor utsträckning till sig medlemmar från andra sällskap, men liksom för frimurarbröderna var för många medlemskapet i Amarantherorden tillräckligt. 26 Frimurarlogen och Amarantherorden var numerärt stora sällskap, som i och med det stora medlemsunderlaget bättre kunde tillgodose medlemmarnas behov av stort socialt kapital. De mindre sällskapen hade sämre förutsättningar i det avseendet och deras medlemmar sökte sig därför även till andra sällskap för att bredda den sociala basen. Runt om i riket konstituerades på samma sätt som i Göteborg ett stort antal ordnar och sällskap med olika syften och mål. Det finns anledning att anta att överlappande medlemskap var mycket vanliga i 1700-talets organiserade sällskapsliv. Sannolikt hade den tyske kompositören Ebers fog för sina funderingar kring de motiv samhällets medel- och överskikt hade för att ansluta sig till en av 1700-talets mest intressanta sociala och kulturella rörelser. Säkert hoppades många att genom Frimureriet uppnå vissa borgerliga fördelar eller att varje månad finna en ny umgängeskrets, varest de kunna tillbringa några angenäma aftnar. En och annan hoppades säkert också att ordenskulturen skulle leda till ett bättre samhälle där en medveten borgerlighet kunde agera dygdemönster och politisk drivkraft. 138

140 Denna artikel har varit ett försök att visa på de möjligheter Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel erbjuder socialhistorisk forskning. Infallsvinklarna kan vara helt andra än de här presenterade. Inte minst kan djupare lokala undersökningar ge utrymme för studier på mikro-/individnivå. Ekonomiska resurser, personliga kontaktnät, politisk orientering, är exempel på ingångar som ytterligare kan belysa ordensväsendets sociala, kulturella och politiska implikationer i det dynamiska 1700-talet. Källor Otryckta Landsarkivet i Göteborg: Privatarkiv A 152: 2, Östads arkiv, volym 12, brev till Patrik Alströmer, daterat Masthugget 19 december Göteborgs och Bohus läns landskontor, EIb: 12 Tryckta Anderson, James, The constitution of the freemasons. London Sarsena eller den fullkomliga byggmästaren, innehållande FrimurareOrdens historia samt underrättelse om receptionen och arbetena, så väl i Johannisgraderna, som i de högre skottska graderna och Andreas-Riddarenas loge af en sann och fullkomlig Frimurare-Broder, ur dess efterlemnade papper. [Carl Friedrich Ebers] (1816). Översättning av Anders Lindeberg. Andra upplagan, Stockholm Databaser: DGSM Databas över Göteborgs sällskaps medlemmar Förvaras hos författaren. Matrikeluppgifterna är hämtade ur följande källor: Landsarkivet i Göteborg: Privatarkiv A 8, Stora Amarantherorden, för perioden : D 1 2, protokoll ( receptionsprotokoll uti första eller Amaranthergraden ) och för perioden : C 1 4, 6 ( Matrikel öfver ledamöterne uti A:O: ); Förteckning över Stora Amaranther ordens i Göteborg ämbetsmän och officianter samt matrikel över ordens ledamöter Uddevalla 1996; Region- och Stadsarkivet Göteborg: Harmoniska Sällskapets arkiv, A 1, protokoll och 139

141 A 2, protokoll ; Carl Lagerberg, Festskrift med anledning af S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures 150-åriga tillvaro. Logens historia och förteckningar öfver dess ämbetsmän och ledamöter. Göteborg 1904; Magnus Fahl, Matrikel [över medlemmarna i Bachelors club ] i Lars-Henrik Ulvenstam, The Royal Bachelors club Minnesskrift. Göteborg 1947; Carl Gedda, Göta Coldinu matrikel / Göteborg 1948; C. J. Gardell, Götiska Förbundets ledamöter Biografiska uppgifter. Göteborg 1929; Simon Aberstén, Förteckning öfver Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles ledamöter Göteborg Övriga personuppgifter: Databas över Göteborgs stads borgarelängd (DGSB), upprättad av författaren och byggd på Göteborgs stads borgarelängd , utgiven av Erland Långström. Göteborg 1926; Svenskt biografiskt lexikon. Stockholm 1918 ; Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon, I II. Stockholm 1876; Wilhelm Bergs genealogiska anteckningar i Landsarkivets i Göteborg avskriftssamling; Hugo Fröding, Berättelser ur Göteborgs historia under frihetstiden. Göteborg 1919; dens., Berättelser ur Göteborgs historia under gustavianska tiden. Göteborg 1922; dens. Berättelser ur Göteborgs historia under nyare tiden. Göteborg 1924;Wilhelm Berg, Samlingar till Göteborgs historia, I, Kulturhistoriska skildringar. Göteborg 1882; dens., Bidrag till musikens historia i Göteborg , I. Göteborg SFMO/GM (Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel) Bearbetningar Andersson, Bertil, Göteborgs historia. Näringsliv och samhällsutveckling, I. Från fästningsstad till handelsstad Stockholm Andersson, Jonas och Önnerfors, Andreas: Position or Profession in the Profane World Swedish Freemasons from 1731 to 1800 i Masonic and Esoteric Heritage. New Perspectives for Art and Heritage Policies, Den Haag Ibid.: Embete eller yrke i den Allmänna Verlden svenska frimurare från 1731 till 1800 i Acta Masonica Scandinavica 8, København & Stockholm Bourdieu, Pierre, Esquisse d une théorie de la practique. Paris Bourdieu, Pierre, La Distinction. Critique sociale du jugement. Paris Broady, Donald, Kapital, habitus, fält. Några nyckelbegrepp i Pierre Bourdieus sociologi. UHÄ

142 Habermas, Jürgen, Borgerlig offentlighet. Kategorierna privat och offentligt i det moderna samhället. (1962) Andra svenska upplagan Lund Hof, Ulrich Im, German associations and politics in the second half of the eighteenth century, i Eckhart Hellmuth (ed.), The transformation of political structure. England and Germany in the late eighteenth century. Oxford University Press Jacob, Margaret C., The radical enlightenment. Pantheists, freemasons and republicans. London Jacob, Margaret C., Living the enlightenment. Freemasonry and politics in eighteenth century Europe. Oxford University Press Lamm, Martin, Upplysningstidens romantik. Den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur. Senare delen. Stockholm 1920 (Ny upplaga, Enskede 1963) Lenhammar, Harry, Med murslev och svärd. Svenska frimurarorden under 250 år. Delsbo Simonsen, Anders, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg Warburg, Karl, Striden om Ordensvurmen. Ett förspel till den kellgrenska kulturkampen. Göteborg Wottle, Martin, Det lilla ägandet. Korporativ formering och sociala relationer inom Stockholms minuthandel Stockholm Ödman, Per-Johan, Kontrasternas spel. En svensk mentalitets- och pedagogikhistoria, II. Stockholm Noter 1 Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg Dessa sociologiska nyckelbegrepp diskuteras i flera av Pierre Bourdieus arbeten, bland andra Esquisse d une théorie de la practique. Paris 1972; La Distinction. Critique sociale du jugement. Paris Donald Broady har i Kapital, habitus, fält. Några nyckelbegrepp i Pierre Bourdieus sociologi. UHÄ 1989, presenterat Bourdieus sociologi på svenska. 3 Margaret C. Jacob, Living the enlightenment. Freemasonry and politics in eighteenth century Europe. Oxford University Press 1991 s

143 4 Ulrich Im Hof, German associations and politics in the second half of the eighteenth century, i Eckhart Hellmuth (ed.), The transformation of political structure. England and Germany in the late eighteenth century. Oxford University Press 1990, s Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg 2001 s , 175 ff. 6 Margaret C. Jacob, The radical enlightenment. Pantheists, freemasons and republicans. London 1981, s. 109 f.; James Anderson, The constitution of the freemasons. London Jürgen Habermas, Borgerlig offentlighet. Kategorierna privat och offentligt i det moderna samhället. (1962) Andra svenska upplagan Lund 1988 s. 18 ff. 8 Ibid. s Per-Johan Ödman, Kontrasternas spel. En svensk mentalitets- och pedagogikhistoria, II. Stockholm 1995, s. 301 f. 10 Sarsena eller den fullkomliga byggmästaren, innehållande FrimurareOrdens historia samt underrättelse om receptionen och arbetena, så väl i Johannisgraderna, som i de högre skottska graderna och Andreas- Riddarenas loge af en sann och fullkomlig Frimurare-Broder, ur dess efterlemnade papper. [Carl Friedrich Ebers] (1816). Översättning av Anders Lindeberg. Andra upplagan, Stockholm 1820, s Landsarkivet i Göteborg: Privatarkiv A 152: 2, Östads arkiv, volym 12, brev till Patrik Alströmer, daterat Masthugget 19 december Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg 2001, s Jonas Andersson och Andreas Önnerfors: Position or Profession in the Profane World Swedish Freemasons from 1731 to 1800 i Masonic and Esoteric Heritage. New Perspectives for Art and Heritage Policies, Den Haag 2005, sid Ibid.: Embete eller yrke i den Allmänna Verlden svenska frimurare från 1731 till 1800 i Acta Masonica Scandinavica 8, København & Stockholm 2005, sid Ibid. 15 Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg 2001, s. 52, 54, 57 f, Ibid., s

144 17 Martin Wottle, Det lilla ägandet. Korporativ formering och sociala relationer inom Stockholms minuthandel Stockholm 2000, s. 260 f. För en mer detaljerad redovisning av kategoriseringen, se Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg 2001, s. 190 ff. 18 De direktörer vid Ostindiska kompaniet som var frimurare var Abraham Grill, Gustaf Tham, David Sandberg, William Chalmers, Olof Lindahl, Jonas Tranchell, Niclas Björnberg, Georg Conradi, Robert Finlay, Johan Abraham Grill, Michael Grubb, Martin Holterman, Herman Petersen, Johan Fredric Pettersson, Lars Reimers, Sven Rosenberg, Carl Fredric Scheffer, Johan Fredric Ström, David von Schinkel och Samuel af Ugglas. 19 Martin Lamm, Upplysningstidens romantik. Den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur. Senare delen. Stockholm 1920 (Ny upplaga, Enskede 1963), s För en liknande uppfattning se även Karl Warburg, Striden om Ordensvurmen. Ett förspel till den kellgrenska kulturkampen. Göteborg Harry Lenhammar, Med murslev och svärd. Svenska frimurarorden under 250 år. Delsbo 1986, s. 83 f, citat s Landsarkivet i Göteborg: Göteborgs och Bohus läns landskontor, EIb: Ibid. 23 Bertil Andersson, Göteborgs historia. Näringsliv och samhällsutveckling, I. Från fästningsstad till handelsstad Stockholm 1996, s DGSM Databas över Göteborgs sällskaps medlemmar Anders Simonsen, Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Göteborg 2001 s. 112 ff. 26 Den procentuella andelen individer med medlemskap i endast frimurarlogen var 58 procent, motsvarande siffra för solitära amaranther var 63 procent. DGSM. 143

145 V En introduktion till Svenska Frimurare Ordens 'Provincial-Matrikel' Jonas Andersson Arbetet med handskriften Tack vare den goda organisation som det svenska frimureriet redan från början antog, med en tidig medvetenhet kring arkivering och dokumentation säkerligen till stor del beroende på att många av organisationens medlemmar hade stor yrkesvana i området finns idag en mycket stor och välorganiserad grund för forskning om det svenska frimureriet. Yttermera har organisatoriskt och strukturellt arbete inom frimurarnas egen organisation ordnat med ett grundligt redogjort förarbete, vilket torde gagna vidare forskning i området. Ett av dessa arbeten utfördes under 1800-talets första hälft av frimuraren Nils Petter Sundius (född 1765) med av frimurarna tilldelat provinsialnummer Han recipierade i logen S:t Jean Auxiliaire den 27 januari Sundius kompilerade uppgifterna från de svenska frimurarnas enskilda logers matriklar och sammanställde dessa i en generalmatrikel som sträcker sig från år 1731 till år 1800, med inte mindre än 4296 medlemmar totalt. Provincial Matrikel öfver samtelige uti IX Frimurare Provincen uti 18de Seculum eller från den tid Frimureriet i samma Province tog sin början till 1800 års utgång, antagne, Adopterade och befordrade Ledamöter är den imponerande titeln på Sundius arbete, i fortsättningen kallad GM. GMs källmaterial består huvudsakligen av två delar. Del A (med totalt 61 foliosidor) innehåller en inledning som beskriver hur Sundius kompilerade information ur de olika lokala logematriklarna, ett alfabetiskt och geografiskt register och en tabell med statistik. Del B (totalt 186 foliouppslag) innehåller medlemsförteckningen. Den är uppdelad i 26 foliohäften à sju till nio uppslag vardera och 144

146 verkar ha varit avsedd för bindning. Uppslagen är av dubbelt folioformat och listar i regel 25 rader och 19 kolumner med namn och data som följer tabellhuvudet så som uppgifter om dubbelmedlemskap, medlemmens namn, yrke, logenummer och provinsialnummer, loge där inträdet ägde rum, datum för receptioner i de olika graderna och extra noteringar. Tyvärr är pagineringen av GM inkonsekvent. Del A ger inte en korrekt sökingång till de följande delarna. Varken alfabetiska eller geografiska registret hjälper oss att spåra enskilda medlemmar i GM. Del B är inte sorterad efter alfabetisk eller geografisk ordning utan listar medlemmarna kronologiskt efter deras inträde (reception) i Orden. Sundius extraherade och sorterade dessa data från ett antal lokala logematriklar (som lämnades in till logedirektoriet i Stockholm), ett arbete som måste ha varit gigantiskt. I inledningen till GM förklarar Sundius att det var omöjligt att undvika dubbla förteckningar av vissa medlemmar, något som faller sig naturligt då en och samma medlem kunde återfinnas i flera olika logematriklar, beroende på flytt, eller av andra orsaker. Detta problem, fortsätter Sundius, kan endast åtgärdas när ett alfabetiskt register kommer att bli utarbetat i framtiden. Idag, nära 200 år fram i tiden, och efter flera månaders arbetstid och med hjälp av modern informationsteknik har det alfabetiska registret äntligen sett dagens ljus. En utförligare presentation av matrikelns uppbyggnad har publicerats på engelska och svenska under GM är, som tidigare nämnt, framarbetat under 1800-talets första hälft. De nära 200 år som förflutit sedan dess har medfört vissa komplikationer av både materiell och kontextuell art. Det åldrade pappersmaterialet har gulnat, och papperskvaliteten är av sådant slag att vissa partiklar har mörknat betydligt mer än pappret i sin helhet. Bläcket, å sin sida, har bleknat och antagit en brunaktig ton. Delar av pappersmaterialet har mörknat till den grad att man svårligen kan avgöra vad som är mörknade fläckar i pappret och vad som är bleknat bläck. Detta går vi in på utförligare lite senare. Kolumnindelningen har i vissa händelser tvingat Sundius till förkortningar och krympning av själva texten, något som i kombination med pappersmaterialets egna små fläckar ibland gjort text- 145

147 avsnitt svårlästa eller rent utav oläsliga. Förkortningar gjorda av Sundius själv är markerade med ett kolon. Ibland är åsyftningen uppenbar, men långtifrån alltid. Några egentliga förkortningsregler fanns knappast under och 1800-talet. Stavningen normerades först i decennierna efter Vissa förkortningar var möjligen uppenbara för en invigd (frimurare), men även där kan det röra sig om lokala traditioner eller, av enskilda sekreterare, personliga preferenser. Man kan idag inte säkert veta huruvida Sundius själv hade exakt kännedom om vad varenda förkortning i GM egentligen stod för. Han har hur som helst inte gjort några noteringar, om så skulle vara fallet. Där förkortningsåsyftandet varit uppenbar har man idag skrivit ut hela orden. I de fall som visat sig svåra, eller oläsliga har förkortning gjorts med punkt. Sundius handstil har vissa egenheter och man kan i skiftningarna av handstil sluta sig till att det, trots att Sundius endast omnämner sig själv som författare, antingen funnits flera skribenter måhända en eller flera anställda sekreterare eller att det varit under starkt skiftande arbetssituationer som nedtecknandet gjorts. Delar av GM är väldigt tydliga, nästan skolmässigt prydliga, medan andra delar lider av svårtydbara stycken och moment, som ibland sträcker sig flera sidor. De allra otydligaste delarna lider dessutom av bläckavtryck från motsvarande sida i uppslaget, vilket tyder på att vissa partier av GM är skrivna i avsevärd hast, att papperskvalitén, bläcket eller skrivstilen var ojämna. Med tanke på den långa tidsspann under vilken GM är gjord är dock förändringar i handstil måhända att vänta sig. GMs sista notering gäller år 1849, och vid det laget var Sundius själv fyllda 80. Olikheter i handstil gör det idag ibland svårt att verifiera svårtydda avsnitt, vilket annars låter sig göras med stöd av andra, tydligare, noteringar i samma text. Vanliga exempel i GM är svårigheten att skilja på gemenerna a och o. Gemenen e är också lätt att förväxla med i, o och c. Versala G och P skiljer sig i all väsentlighet endast i ett strecks förlängning under stödlinjen, där G har ett långt streck. Detta är dock inte alltid lätt att avgöra ibland är det en rent filosofisk fråga: Hur långt är långt? En svårighet som Sundius själv stötte på utgjordes av det grundmaterial han hade att arbeta med; de olika logernas matriklar hade 146

148 gjorts av i skiftande grad kompetenta sekreterare, och i vissa fall hade anteckningar gjorts av varje enskild medlem. Detta innebar att Sundius stod inför uppgiften att tyda åtskilliga individers olika handstilar. Vid en kortare genomgång av några av dessa matriklar kan man snabbt konstatera att många utav dessa handstilar lämnar mycket att önska i form av läsbarhet. I en del fall, vet vi idag, är vissa nedteckningar - antingen i original eller tolkat av Sundius - direkt felaktiga. Ett gott exempel av en märklig felstavning gäller medlem nummer 621, en representant för den välkända svenska adelsfamiljen Montgomery. Hans namn stavas i GM Råbert Montgommeri. Släkten Fleetwood har i GM fått sitt namn stavat på inte mindre än sex olika sätt en bedrift med tanke på att de bara utgör nio medlemmar totalt. Det förekommer fler fall av det här slaget, vilket indikerar att 1700-talets logesekreterare (och händelsevis namnbäraren själv) antingen inte brydde sig särskilt mycket om den korrekta stavningen, eller att Sundius själv hade avsevärda svårigheter att dechiffrera deras handstil. Vid en sökning i registret bör man därför vara beredd på att eftersökt namn kan vara stavat på ett annorlunda sätt, något som leder till viss osäkerhet vad gäller personidentifikation. Yttermera identifikationsbekymmer framträder i fråga om namndubbletter; det hörde inte till ovanligheterna att söner gavs samma namn som fäderna, eller fädernas bröder. Då frimurareorden befolkas av fäder och söner kan det i många fall av så kallad dubbel nedteckning i själva verket handla om två vitt skilda individer. Petter Askergren, exempelvis, förekommer två gånger i GM med provinsialnummer 2974 och Det korta tidsspannet mellan anteckningarna ( ), och det faktum att yrket är exakt det samma i båda noteringarna, antyder att det rör sig om samma person. Att anteckningarna anger en och samma ursprungsmatrikel, däremot, antyder att det inte rör sig om samma person det hela blir en bedömningsfråga. Ytterligare ett exempel står att finna i Corfitz Ludvig Beckfris, provinsialnummer 2056 och Här är dock tidsspannet mellan receptionsdatumen längre ( ) ifrån varandra och yrkena i de olika notationerna skiljer sig åt, om de än handlar om en militär kategori i bägge fallen. Det förefaller därför vara troligt att det inte rör sig om en och samma 147

149 Första uppslaget i Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel. 148