Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk

Transkript

1 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk

2

3 Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet Andreas Önnerfors (red.) Lunds Universitet Ugglan Minervaserien 12

4 Omslagsbild: Carl August Ehrensvärd, Ordenskapitel i Frimurare Orden 24/ Boken tillägnas Nils Petter Sundius *1765. Ugglan, Minervaserien utges av avdelningen för idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, Biskopsgatan 7, Lund. Redaktör för bokserien: professor Gunnar Broberg Mystiskt brödraskap mäktigt nätverk. Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet medverkande författare, 2006 Grafisk form: Stefan Stenudd Tryck: Media-Tryck, Lunds Universitet, 2006 ISBN 10: ISBN 13:

5 Innehåll Förord I II III IV V VI Inledning Andreas Önnerfors Frimureriets moraliska kosmos Andreas Önnerfors Appendix: Svenska Arméens loges lagar från 1762 En introduktion till studiet av frimureriets ritualer Henrik Bogdan Socialhistoriska perspektiv på Svenska Frimurare Ordens Generalmatrikel Anders Simonsen En introduktion till handskriften Provincial Matrikel öfver samtlige uti IX. Frimurare Provincen uti 18de Seculum [ ] antagne, Adopterade och befordrade Ledamöter Jonas Andersson Förteckning över svenska 1700-talsfrimurare Jonas Andersson & Andreas Önnerfors

6 Om författarna Fil mag Jonas Andersson (f. 73) har en magisterexamen i idé- & lärdomshistoria och historia och har studerat historia, idéhistoria, filosofi och pedagogik vid Lunds universitet. Han har skrivit en kandidat- och magisteruppsats med rättshistorisk inriktning inom ämnet idé- & lärdomshistoria. Magisteruppsatsen behandlade frikyrkor och predikanter omedelbart före konventikelplakatets upphävande Sedan 2004 är han assistent i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Fil dr Henrik Bogdan (f. 72) är författare till avhandlingen From Darkness to Light Western Esoteric Rituals of Initiation (2003). Bogdan är verksam vid Göteborgs universitet och han har publicerat en rad artiklar om frimureri, västerländsk esoterism och nya religiösa rörelser. En omarbetad version av hans avhandling kommer att ges ut av State University of New York Press våren 2007 under titeln Western Esotericism and Rituals of Initiation. Fil dr Anders Simonsen (f. 66) är verksam vid Historiska institutionen, Göteborgs universitet. Han publicerade 2001 sin doktorsavhandling Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg Dessutom har han publicerat Organized social life and the making of the bourgeoisie in Gothenburg c , i Bogdan/Önnerfors (red.) Between mysticism and Power Politics, kommande konferensband 2007; Lejonet och skeppet: 1737 och 1741 års beskrivningar av Göteborg och Strömstad, jämte kommentarer och utblickar. Göteborg 1999 samt Bönhasar, ordensbröder och ostindiefarare. Europeiska och utomeuropeiska influenser i Göteborg under 1700-talet (med Adam von Schéele), i Europa. (Humanistdag-boken) Göteborg Fil dr Andreas Önnerfors (f. 71) doktorerade 2003 i idé- & lärdomshistoria med en avhandling om Svenska Pommern under tidsperioden I en rad artiklar och uppsatser har han behandlat 1700-talsfrimureriet och ägnar sig även åt presshistorisk forskning. Sedan 2004 är han verksam som projektledare i projektet Mellan mystik och makt: det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen och arbetar på utgivningen av författaren Thomas Thorilds biografi och verk. Han är verksam vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet som lärare och postdoktoral forskare. 6

7 Förord Denna volym är resultatet av ett projekt som genomfördes vid Lunds universitet mellan 2004 och 2006: Mellan mystik och makt det svenska frimureriet på den europeiska upplysningens scen. Projektet hade två syften: att arrangera en internationell akademisk konferens om ämnet samt att bygga upp en databas över svenska talsfrimurare. Konferensen, den första i sitt slag i Sverige, ägde rum i december 2004 och ett engelskspråkigt konferensband ges ut under Arbetet med förteckningen över svenska 1700-talsfrimurare bestod i att överföra information från en tidig 1800-talshandskrift till en databas. Ett alfabetiskt index över nästan 4300 medlemmar i svenska frimurareloger publiceras i denna volym som en första ingång till vidare biografiska eller sociologiska studier. Vid sidan om detta index behandlas frimureriets ideologi, initiation, sociala sammansättning samt själva matrikelhandskriften i fyra separata bidrag. Projektets syfte på ett övergripande plan har varit att utforska möjligheterna till akademiska studier om det svenska frimureriet i Sverige samt att knyta kontakter till en redan väl etablerad europeisk och internationell forskningsscen i området. Postdoktoral forskning vid svenska universitet genomförs ofta inom mycket ödmjuka finansiella ramar och på en för forskarna skakig grund. Ett antal instanser har genom sitt ekonomiska bidrag och på annat sätt visat att de trott på projektet för vilket jag vill uttrycka min djupa tacksamhet: Donationsgruppen vid Lunds universitet, Svenska Frimurare Orden och Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen. Engagemanget i den europeiska forskningen om frimureriet har vidare genererat finansiering av OVN (Stichting ter bevordering van wetenschappel?k onderzoek naar de geschiedenis van de metselar? in Nederland) i Nederländerna samt från European Science Foundation. Konferensresor har under denna tid även gett mig möjligheten att publicera enstaka forskningsresultat i en rad artiklar på engelska, tyska och franska. 7

8 Det finns ett antal inblandade som jag vill tacka speciellt: för det första Institutionen för kulturvetenskaper, där projektet hade sin hemvist inom ämnet Idé- & lärdomshistoria, prefekt, ämnesföreståndare och luttrad ekonomisekreterare; för det andra min hustru Frida och mina barn Eldgrim, Hedvig och Hilda för deras oändliga tålamod för min frånvaro under mina upptäcktsresor i den europeiska frimurareforskningen mellan Bulgarien och Skottland, Stockholm och Bordeaux; för det tredje Jonas Andersson utan vilkens akribi och vilja projektet aldrig hade rotts i hamn (trots kreativa finansieringsformer och underliga egenskaper hos projektledaren). Lars Otto Berg, Kjell Lekeby samt Tom C. Bergroth vid Svenska Frimuare Ordens Arkiv och Bibliotek tackar jag för benägen hjälp, liksom Kurt Eriksson och hans medarbetare vid Riksarkivets reproenhet. Projektet fördjupade även samarbetet med och vänskapen till min käre kollega Henrik Bogdan (speciellt under vår oförglömliga vistelse vid Svarta Havet) samt med kollegan Anders Simonsen. Låt oss hoppas på att den akademiska forskningen om det svenska frimureriet därigenom berikas! Lund, 30 november 2006 Andreas Önnerfors 8

9 Resurgat virtus oppressa Den förtryckta dygden måtte åter resa sig. Titelvinjett för publikationen Frimurare-Nyheter år

10 I Inledning Andreas Önnerfors Fågeln Fenix lyfter sig ur den brinnande askan uppåt mot ljuset, den klart lysande solen. På askhögen vilar en vinkelhake bland sex tistlar, omlindad av ett rep eller band. Den förtryckta dygden måtte åter resa sig är mottot till denna titelvinjett som pryder publikationen Frimurare-Nyheter från år Jämte korta historiska översikter över frimureriet i olika länder och en av de första om än kortfattade historikerna över dess svenska historia kunde läsaren här finna Frimurare-Bröders Urgamla Pligter, som reglerade värderingar och beteenden inom och utanför frimureriets loger (och som i nästa bidrag skall presenteras in extenso) sammanslöt sig fyra loger i London till en storloge och 1723 utgavs av densamma en av frimureriets normativa huvudtexter, The Constitutions of the Free-Masons. Constitutions, redigerad av den presbyterianske prästen James Anderson ( ), består av två delar: en (myto- )historisk tillbakablick över frimureriet som öppnar ett svindlande panorama bakåt i tiden tvärs genom bibelns berättelser, antiken och medeltiden och en del som beskriver frimurarnas Charges, det vill säga stadganden och förordningar som frimurarna rätta sig efter. Utöver rent organisatoriska formaliteter stadgade Charges dock även om frimureriets ideologiska grundsyn. Trots vissa avvikelser i enskilda formuleringar stod sig denna plattform för frimureriets värderingar under hela 1700-talet och i flertalet länder där frimureriet introducerades. De ideologiska paragraferna lästes upp för dem som skulle antas i logen och inte sällan signerade de nya medlemmarna med sin namnteckning både allmänna och särskilda lagar. Detta 10

11 tillsammans med att det inom frimureriets antagningsritualer krävdes att avlägga en ed i syfte att uppfylla de stadgade förhållningsreglerna måste ha skapat ett starkt moraliskt korrektiv bland medlemmarna. Den som var frimurare kunde utgå från en förtrogenhet med ett gemensamt symboliskt och ideologiskt språk, inte enbart i sitt eget land, utan i hela Europa, oberoende hur nära länderna stod upplysningens härdar i England och Frankrike. Man kan fråga sig om det finns något annat upplyst kulturfenomen som så många människor förpliktade sig till i en transnationell föreställd gemenskap. Vad har riksrådet Carl Gustaf Tessin gemensamt med repslagareåldermannen Spalchaver? Vad kommersierådet Patrik Alströmer med professor Mårten Strömmer, vad filosofie magistern Eric Östling med skogvaktare Skragge, löjtnant Schildt, grosshandlaren Broberg? De delar egenskapen att vara bland de 4300 medlemmar i loger som tillhörde Svenska Frimurare Orden under dess uppkomstsekel, 1700-talet. Ingen historisk forskning har hitintills uppmärksammat det potentiella sambandet mellan dessa människor, ingen har någonsin ställt sig frågan om medlemskapet i denna organisation (den största enskilda under seklet) på något sätt präglade medlemmarna och vilka konsekvenser det kan ha haft för den svenska samhällsutvecklingen, det kulturella livet eller idéernas historia i Sverige. 1 Detta missförhållande kommer vi inte att kunna råda bot på med en enda publikation. Emellertid är vår avsikt att etablera fakta och presentera möjliga ansatser till vidare forskning med idé-, religionsoch socialhistoriska perspektiv. Huvudsyftet med denna volym är att presentera medlemmarnas namn i alfabetisk ordning som en ingång till vidare studier av källmaterialet, en medlemsmatrikel som innehåller ibland detaljerade, ibland mycket knappa uppgifter om bland annat medlemmarnas yrken, levnadsdata eller karriär inom frimureriet (ett långsiktigt mål är att göra matrikeln tillgänglig i sin digitala form). Men att publicera en namnlista utan en ansats till förklaring av vad medlemskapet i ett hemligt sällskap under upplysningstiden innebär skulle med säkerhet inte tillfredsställa läsaren. Svårigheten är å andra sidan att tillförlitlig litteratur om det svenska (och även det euro- 11

12 peiska) frimureriet, dess organisation, historia och ideologi inte föreligger och att således få hänvisningar till substantiell tidigare forskning kan göras. Forskningsläget karakteriseras kort något senare i denna inledning. En bibliografi om svensk litteratur som behandlar frimureriet från 1700-talet fram till idag saknas än så länge och denna lucka försvårar forskningen avsevärt. Frimureriets ideologi kan analyseras via ett studium av dess normativa texter, alltså sådana texter som i förtätad form förmedlar ett budskap eller en självuppfattning om vad frimureriets syfte är. Fil dr Andreas Önnerfors presenterar i det första bidraget exempel på lagar och förordningar som formulerar frimureriets syfte och genom vilka frimureriets medlemmar instruerades om ett moraliskt idealbeteende. Frimureriet förmedlas dock även genom en upplevelsebaserad kunskapsprocess, initiationen. Fil dr Henrik Bogdan belyser i sitt bidrag hur initiationen inom frimureriet gestaltar sig och påverkar den enskilde. Medlemskap i sällskap av skiftande slag är en viktig socialhistorisk källa. Sammansättningen av medlemmar från olika samhällsklasser kan berätta om ståndsideal eller social mobilitet. Fil dr Anders Simonsen behandlar frimureriet ur en socialhistorisk synvinkel. I fil mag Jonas Anderssons bidrag skildras arbetet med huvudkällan för denna volym, matrikeln över talets medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Terminologi Inom det nordiska frimureriet förekommer ett i vanligt språkbruk rätt märkligt klingande adjektiv: frimurerisk, med betoning på e. Ordet, som är svårt att undvika, kategoriseras i SAOB som utdött (en google-sökning ger emellertid 234 träffar) och är bildat efter 1700-talstyskans freimaurerisch. Den engelska motsvarigheten är free-masonic, för det mesta masonic eller på franska maçonnique. I modern tyska har ordet börjat användas som ett främmande ord, masonisch, kanske också som en avgränsning mot det interna bruket av freimaurerisch/maurerisch inom frimureriet. På svenska skulle masonsk inte vara adekvat. När behovet så påkallar används i denna volym det enligt SAOB utdödda adjektivet. 12

13 Frimureri försök till en definition Inledningsvis skall ett försök göras att definiera vad frimureri är. Frimureriet som socialt och kulturellt fenomen spred sig från och med 1700-talets början i hela Europa för att ingå som en viktig beståndsdel av upplysningstidens sällskapsväsende. Vid sidan om etablerade gemenskaper som familj, by, församling, stånd eller yrkeskår utvecklades under 1700-talet nya sociala organisationsformer genom tillkomsten av sällskap. Sällskap kan karakteriseras som gemenskaper där medlemmar delar intresset för litteratur, vetenskap, musik eller moral. En viktig egenskap är att de bygger på de enskilda medlemmarnas engagemang och på lokal förankring. Inom frimureriet kallas den lokala basorganisationen för loge. Samtidigt spände sig ett nätverk mellan sällskapen i Europa som hölls ihop av allt bättre postförbindelser och därigenom brevkorrespondens samt genom en alleuropeisk bokmarknad och ett pressväsende som sakta men säkert skapade ett gemensamt europeiskt offentligt rum. Det främsta exemplet på sällskap i Europa är lärda och litterära akademier som med furstlig stadfästelse ägnade sig åt sina särskilda intresseområden av både vetenskaplig och konstnärlig karaktär. Trots att frimureriets uppkomst som organisationsform tvivelsutan kan dateras tillbaks till en tid då skråväsendet uppstod i Europa, fick det sitt slutliga genombrott genom att amalgameras med upplysningstidens sällskapsväsende. Det betyder i klartext att det finns en utvecklingslinje och en flytande gräns mellan medeltidens typ av murareskrå och den typ av organisationsform som tillkännagav sin existens i London 1717, när fyra loger slöt ihop sig till en storloge. Man kan lika lite hävda att frimurare inte var verksamma som murare eller arkitekter som att murare inte ägnade sig åt yrkesrelaterade ritualer eller symboliska och mytiska berättelser om sitt hantverks innehåll och ursprung. Frimureriets vidare spridning i Europa skedde i ett komplext samspel mellan olika aktörer, ibland under politiska förtecken. Rivaliteten mellan England och Frankrike skyndade med säkerhet på utvecklingen av två varierande system och en kreativ konkurrens dem emellan om vilket som representerade det ursprungliga frimureriet bäst. Senast mot mitten av seklet hade hantverks- 13

14 symboliken utökats med ett tydligt riddareideal som gav upphov till organisatoriska specialformer av frimureri med referenser till medeltidens och korstågens riddareordnar, främst de mytomspunna Tempelriddarna. Frimureriet så som det spred sig under 1700-talet hade som avsikt att belysa och förbättra medlemmarnas moral. Detta är den minsta gemensamma nämnaren mellan en uppsjö av olika variationer av organisationsformer, rituell praxis, ideologi eller symbolik som kännetecknar frimureriet och besläktade sällskaps verksamhet under upplysningens sekel. Efterhand skapades även organisationer för kvinnor, så som kvinnliga eller blandade frimurareloger. De flesta av dessa moraliska sällskap hade även gemensamt att nya medlemmar infördes i sällskapet och dess moraliska värderingar på ett rituellt sätt, kunskap förmedlades genom initiation (genom en fysisk rituell upplevelse) och befästes via instruktion (genom en abstrakt intellektuell förklaring av ritualen och symboler och ett formellt förpliktigande till lagar och stadgar). Dessa båda aspekter kommer i de följande bidragen belysas utförligt. Kunskapen förmedlades precis som i det ursprungliga murareskrået allt som oftast även gradvis där efter tiden som lärling och gesäll mästerskapet var det yttersta målet. Efterhand utökades dessa grader till ett väsentligt större antal, till ett system av olika skeden med olika innehåll. Gemensamma tecken, märken och sätt att röra sig, särskilda rum för speciella ritualer skapade och befäste en yttre ram för en gemenskap som betonade ett ståndsövergripande ideal av brödraskap (och i vissa fall även ett systerskap) mellan medlemmarna. Gemensamma måltider och festligheter som avhölls under rituella former utgjorde en förlängning av detta ideal. Betoningen av moraliska värderingar och filantropiska idéer gjorde att medlemmarna i moraliska sällskap ofta engagerade sig i sociala projekt som förebådar välfärdsstatens ambitioner. Frimurare i Sverige tog exempelvis initiativ till grundandet av barnhus och lasarett, inokulering mot smittkoppor eller pensioner för soldatänkor. De anordnade konserter till förmån för fattiga och nödställda. Samtidigt som släktskapen till typiskt upplysta värderingar är uppenbar, rymdes inom det europeiska frimureriet även idéer från tidigare mystiska strömningar så som 1600-talets rosenkreutzare eller alkemins hermetism. Riddare- 14

15 romantiken blommade. Denna till synes motstridiga tendens kan tolkas på olika sätt, faktum kvarstår emellertid att det irrationella utövade en attraktionskraft även på de mest rationella och upplysta medlemmarna. Det vore lika fel att ignorera som att försöka bortförklara eller stigmatisera detta fenomen. Trots att frimureriet hade utvecklats i många variationer skapade det en gemensam referensram åt en stor del av den europeiska kulturella och sociala eliten som under 1800-talet förvandlades till en del av separata nationella borgerligheters självuppfattning. Teoretiska utgångspunkter för forskning om frimureri Internationellt har för forskningsfältet inom vilket vi publicerar denna volym etablerats termen research into freemasonry. Även om denna preposition för liknande forskningsområden är vanlig på engelska finns det en viktig distinktion att göra, gentemot något som skulle kunna kallas resarch within freemasonry. Som redan antytts ovan sker inom ramen för frimureriet en intern kunskapsförmedling som är baserad på den personliga individuella och i viss mån kollektiva upplevelsen. Svenska Frimurare Ordens allmänna lagar beskriver denna process som en vetenskap: Ordens syfte är att meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen att öva dygden och att kuva lasten [ ]. 2 Precis som i ett religiöst samfund är det kanske bäst medlemmarna själva som kan svara på frågan hur man egentligen skall tolka samfundet. Detta ställer forskningen om frimureri i samma position som all form av antropologisk eller sociologisk forskning: hur mycket kan man veta om något som man inte är inblandad i eller omvänt: om man är inblandad i något, hur kan man avgränsa det som man får veta internt från den vetenskapliga processen? Problemet är givetvis inte okänt. Lingvisten Kenneth Pike har lanserat begreppsparet emiskt-etiskt (ur phonemic resp phonetic ), vilket sedan länge används inom många kulturvetenskaper. Dikotomin bygger på iakttagelsen att en kulturvetenskapligt inriktad forskare rör sig mellan sin egen vetenskapliga kultur och studieobjektets. Med ett emiskt perspektiv närmar sig forskaren uttryckligen sitt studieobjekt på den studerade kulturens egna villkor. Bland annat anammar han/hon den termi- 15

16 nologi som tillämpas i den studerade kulturen. Starkt förenklat kan detta sägas vara ett inifrånperspektiv. Med ett etiskt perspektiv ser forskaren den studerade kulturen utifrån och skapar således på egen hand sina begrepp eller lånar dem ur den befintliga litteraturen. 3 Olikt många andra rörelser är frimureriet än så länge stängt för antropologisk forskning i form av exempelvis deltagande observation eller intervjustudier av dess medlemmar. Argumenten för denna stängdhet är främst pedagogiska. Frimureriet tillmäter den personliga upplevelsen, personlighetsutvecklingen en så stor betydelse att alla avslöjanden ses som ett hot mot den individuella lärdomsprocessen. Ett sådant synsätt måste givetvis accepteras, även om det kan ifrågasättas kunskapsteoretiskt: Kan man läsa sig till en upplevelse eller utvecklas personligen genom att studera en akademisk uppsats? På ett rent intellektuellt plan kan dessa frågor säkerligen bejakas. Men är den moraliska förädlingen frimureriet eftersträvar enbart en intellektuell process? Med säkerhet inte. Frimureriet som rörelse bygger på att det finns en potential som kan motivera medlemmarna till engagemang. Loger och hemliga sällskap utövade under sitt uppkomstsekel, talet, en enorm attraktionskraft på Europas eliter. Tankeväckande i sammanhanget är att samtidigt som loger grundades på hela kontinenten, skrifter som behandlade frimureriet och även sades avslöja dess symboler och hemligheter spreds i en avsevärd omfattning. Detta faktum tycks inte ha hindrat medlemmarna från att engagera och fördjupa sig i frimureriet. Uppenbarligen kunde man skilja mellan den offentliga diskursen och det som hände när dörren till logen stängdes. Vi skall något senare beröra detta förhållande närmare. Det som fascinerar i studiet av frimureriet är just dess attraktion som kulturellt, socialt och intellektuellt fenomen. Källmaterial så väl som fysiska artefakter vittnar om en estetisk medvetenhet utöver det vanliga. Det förekommer ett rikt bildspråk med stark symbolisk kodning, ritualtexterna ger prov på en mycket hög performativ medvetenhet och språkbruket infogar sig väl i den västerländska retorikens tradition, med klassiska och kristna förlagor. Men även frimureriet som organisation är ett relevant fenomen att studera. Organisationsstrukturen, medlemsregistreringen, den interna 16

17 kommunikationen, organisationen av internationella kontakter, administrationen av medlemsavgifter, gemensamma ekonomiska åtaganden och humanitära projekt, likaså pressbevakning och litteratur om frimureri år områden som inte direkt berör frimureriets ideologi, men som ger rikhaltiga forskningsuppslag. En specialaspekt är hur man inom frimureriet skapade och tillämpade föreställningar om legalitet, det vill säga ett komplicerat system av formellt erkännande via konstitutioner och avtal. Dessa uppslag har sällan lett till formuleringen av teoretiska ansatser i forskningen om frimureri. De mest kreativa försöken redovisas i samband med beskrivningen av forskningsläget. Forskningsläget Det akademiska intresset för forskning om frimureri i Europa är idag större än någonsin tidigare. Goda vetenskapliga studier i ämnet publiceras och konferenser anordnas där akademiker får möjlighet att presentera sin forskning. En översikt över den ökande trenden beträffande forskning om frimureri i Europa under de senaste två decennierna erbjuder inledningen till Pierre-Yves Beaurepaires studie L Espace des franc-maçons. Une sociabilité européenne au VIIIe siècle (2003). Beaurepaire - professor i historia och verksam vid Centre of Mediterrenean Studies vid universitetet i Nice-Antipolis forskar själv om frimureri. Han tillämpar därvid även modern informationsteknik och närmar sig frimureriet utifrån postmoderna teorier om space och sociability. Särskilda professurer i frimureri inrättades år 2000 vid universiteten i Sheffield, Storbritannien (Professor Andrew Prescott) och Leiden, Nederländerna (Professor Anton van den Sande, Vrijmetselarij als geestesstroming en sociaalcultureel Europees verschijnsel). I Sheffield invigdes på våren 2006 ett nytt forskningscentrum, Centre for research into freemasonry (se freemasonry.dept.shef.ac.uk). Sedan ett antal år tillbaka finns det en professur vid det spanska universitet i Zaragoza där professor José Ferrer Benimeli leder ett centrum för studiet av frimureriet i den spansktalande och frankofona världen med en stor konferens och utgivningsverksamhet. Professor Helmut Reinalter vid universitetet i Innsbruck i Österrike leder liknande forskningsprojekt för 17

18 den tyskspråkiga världen. Vid Fria universitetet i Bryssel, Belgien organiseras en interdisciplinär forskningsgrupp om frimureri. Tyska forskare samlas i en grupp kallad Netzwerk Freimaurerforschung som har inrättat webbplatsen freimaurerforschung.de. Professor Cécile Revauger vid universitetet i Bordeaux i Frankrike ägnar sig främst åt personhistoriska studier rörande det franska frimureriet och arbetar på ett stort biografiskt lexikonprojekt. Vid universitetet i Halle-Wittenberg bedrivs forskning om sällskapsväsendet vid Interdisziplinäres Zentrum zur Erforschung der Aufklärung. Ritualteoretikern professor Jan Snoek vid universitetet i Heidelberg leder ett stort forskningsprojekt om rituell dynamik i könsblandade och kvinnliga initiatoriska sällskap. Listan kan göras längre och tendensen är att forskningsfältet i skrivande stund är i uppgående. En ny dimension nåddes med finansieringen av en exploitary workshop genom European Science Foundation. Forskare från USA, Kuba och Europa samlades i Bryssel i oktober 2006 till en workshop om Freemasonry and national identity: levels of the construction. I maj 2007 arrangeras den första International Conference on the History of Freemasonry med deltagare från hela världen. Under en lång tid har akademisk forskning om frimureri inte varit gångbar talets öppenhet för forskning om frimureriets historiska bakgrund ersattes med en slutenhet under 1800-talet, då frimureriet ingick som en ingrediens i formuleringen av separata, avgränsade, nationella och manliga borgerligheter i Europa. Det var festskrifternas sekel, då många loger firade sitt första århundrade och med medaljer och tjocka minnesskrifter reste bekräftande monument över sig själva. Under 1900-talets början publicerades några av de fortfarande normativa och viktigaste verken om frimureri (så som Lenhoff-Posners Internationales Freimaurerlexikon 1932) samtidigt som några av de mest hårresande konspirationsteoretiska publikationerna (exempelvis falsifikatet Sions vises protokoll, på svenska utgivna 1920, 1933 och 1940) utkom. Frimureriets uppkomst under upplysningstiden har förbryllat många forskare. Antingen har det tolkats som ett progressivt avantgarde, om inte med en agenda för, så i alla fall en medvetenhet om behovet av samhälle- 18

19 lig reform eller rent av revolution (så har revolutionerna i USA 1776 och Frankrike 1789 exempelvis betraktats som ett resultat av frimurares engagemang). I motsats till detta har frimureriet tolkats som en irrationell motströmning mot det upplysta moderniseringsprojektet, som en anti-modernistisk reaktion. De mest kreativa teoretiska ansatserna har formulerats av den tyske begreppshistorikern Reinhart Koselleck och den amerikanska historikern Margret C. Jacobs. I sin doktorsavhandling Kritik und Krise: eine Studie zur Pathogenese der bürgerlichen Welt, 1959, 1973 m.fl. upplagor) skriver Koselleck att hemlighet och offentlighet utgjorde upplysningens historiska tvillingpar. Koselleck ser värderingar som utvecklades i de hemliga sällskapens privata och avskilda sfär som vägröjare för händelserna i den offentliga sfären. Hemligheten är således inte hemlighetsmakeri eller mystik utan utgör snarare en verkstad eller ateljé för utprovningen av banbrytande samhälleliga idéer. En liknande ansats har på sistone framförts av Margaret C. Jacobs som med sina böcker The radical Enlightenment: Pantheists, Freemasons and Republicans (1981), Living the Enlightenment: Freemasonry and Politics in Eighteenth-century Europe (1991) och The origins of freemasonry: facts and fiction (2005) samt en rad andra publikationer radar in frimureriet i den radikala upplysningens idétradition. Genom sin organisation, sina värderingar och medlemmarnas engagemang tolkar hon frimureriet som en föregångare för det moderna civilsamhället, där medborgarnas engagemang i den demokratiska processen utgör grunden för politiken. Raka motsatsen till denna tolkning kan vi finna hos företrädare som har gjort gällande att frimureriet snarare är att betrakta som en irrationell bakåtsträvande underströmning under den rationella upplysningen, att affiniteten för det ockulta hotade det moderna projektet och att reaktionära eliter i den snabba förändringens tidevarv skull ha klamrat sig fast vid frimureriet som en sista bastion av det medeltida ståndssamhället. En mer positiv variant av denna tolkning är att tillmäta frimureriet betydelse som romantikens föregångare. För Sveriges del är den mest kände apologeten för denna position Martin Lamm och hans verk Upplysningstidens romantik: den mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur (

20 20) som på denna punkt ännu inte har ifrågasatts tillräckligt. Båda tolkningsansatser tenderar emellertid att förenkla upplysnings- och modernitetsbegreppet som helt befriade av irrationella element. Istället för att isolera förnuft och känsla från varandra är det mer fruktbart att vinnlägga sig om en korrekt beskrivning av deras ömsesidiga dynamiska relation. Den danske litteraturhistorikern Thomas Bredsdorff gör sin bok Den brogede oplysning. Om følelsernas fornuft og fornuftets følelse i 1700-talets nordiske litteratur (2003) gällande att både upplysningsfilosoferna och de romantiska rörelserna, pietismen, herrnhutismen och frimureriet kan uppfattas som olika delar av Upplysningen som samverkade i opposition mot auktoriteter och ortodoxa trossystem. I en forskargrupp under ledning av Monika Neugebauer-Wölk vid det tyska universitetet Halle-Wittenberg med namnet Die Aufklärung im Bezugsfeld neuzeitlicher Esoterik ( Upplysningen satt i relation till den nya tidens esoterik ), studeras sedan 2004 esoterismens förhållande till upplysningen. Neugebauer-Wölk har i en rad bidrag behandlat frimureriet och Illuminaterorden. Inom religionsvetenskapen har ett av de mest uppmärksammade forskningsfälten kopplat till delar av frimureriet ökat snabbt, västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism beskrivs som en tankeströmning som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, och anses ha påverkat frimureriet under framförallt 1700-talets senare hälft. Det finns idag två professurer inrättade i västerländsk esoterism som innehas av professor Jean-Pierre Brach vid Sorbonne och Wouter J. Hanegraaff vid Amsterdams universitet. Religionshistorikern Antoine Faivre och hans efterföljare vid Sorbonne, Jean-Pierre Brach, har sedan en lång tid integrerat forskning om frimureriet (som de kallar för masonology ) inom ramarna för en professur i ämnet västerländsk esoterism. Västerländsk esoterism är ett relativt nytt ämne inom religionsvetenskapen som behandlar en tankeform som varit närvarande i den västerländska kulturen sedan renässansen, men som tidigare inte uppmärksammats ur ett akademiskt perspektiv. Grovt förenklat kan man beskriva den västerländska esoterismen som ett tankesätt som karaktäriseras av ett motstånd till att antingen rationellt tänkande eller dogmatisk tro skall dominera. Istället beto- 20