Incurvatus in se som sekulär synd

Transkript

1 Ämne: Systematisk teologi med livsåskådningsforskning Magisteruppsats 15hp. HT2020 Handledare: Maria Essunger Betygsättande lärare: Mattias Martinson Incurvatus in se som sekulär synd En kulturhermeneutisk studie av meningsskapande Hannes Huusko 1

2 Abstract The aim of this paper is to use a cultural-hermeneutic methodology to investigate how meaning is constructed in a contemporary social situation (co-culturally) and to suggest the Christian concept incurvatus in se as a critical theological resource (counter-culturally). Central to this account is how to think theologically in a secular situation. It could also be understood as a habermasian translation of a christian experience of the human problem as curved into themselves (homo incurvatus in se) into a existential language for a (possibly) universal experience. I liken this curvedness to the pervasive individualism of today s society and argue that meaning-making based on the idea of individual freedom can lead to a lack of meaning and existential emptiness. To arrive at a discussion of incurvatus in se as a theologically critical resource for the study of existential emptiness, I analyze film, parenting and worship to get an idea of what a meaningmaking process can look like in these examples. The result of this analysis suggests that by viewing these activities as something that points beyond themselves, rather than something that only reflects the subjective, they can play a meaning-making role. In light of this result and the interpretation of the situation, I propose a concept of humans as homo incurvatus in se as contrast to an idealization of individual freedom and selfrealization. Overall, this study develops a excurvatus ex se approach that is constituted by conscious and critical meaning-making and argues further that a modified understanding of the human problem as curved into themselves can serve as an incentive, or even a primus motor, to seek meaning outside the subjective in a responsible way. Keywords: Meaning-making, existential emptiness, individual freedom, individualism, incurvatus in se, excurvatus ex se, cultural hermeneutics, the massive subjective turn, performativity, ritual theory, the second naïveté, post-christian theology 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning: problemkontext s Frihetens värde och pris s Syfte och frågeställning s Teori s Ritualteori - Bell s Performativitet - Austin s Den andra naiviteten - Ricœur s Livsåskådningsförståelse s Metod: En kulturhermeneutik s Den individuella frihetens korridor och tre existentiella rum s Metodologiska överväganden s Forskningsläge s Samhällstolkning s Meningsskapande s Synden som teologisk resurs s Material s Genrediskussion om rummen s Film som existentiellt rum - Sigurdson s Föräldraskap som existentiellt rum - Westerlund s Gudstjänst som existentiellt rum - Borgehammar s Incurvatus in se: Ett teologiskt idékomplex s Komparativ analys av meningsskapande: En medkulturell spegling s Film som meningsskapande s Föräldraskap som meningsskapande s Gudstjänst som meningsskapande s Resultat: En meningsskapande process s Incurvatus in se som sekulär synd: En motkulturell reaktion s Människans problem s Incurvatus in se som teologisk kritisk resurs s Excurvatus ex se som sekulär frälsning s Resultat och sammanfattning s.44 Litteraturförteckning s.46 3

4 1. Inledning: Problemkontext Trots mänsklighetens alla framsteg och upptäckter tycks det vara svårt att komma underfund med den existentiella dimensionen av livet. Hur mycket vi än kan förklara av det fysiologiska, ekologiska eller kosmiska verkar frågan om mening inte gå att ringa in med den naturvetenskapliga metoden. Antingen finns det en mening med livet eller så finns det inte det. Hur som helst verkar det inte finnas någon magisk skattkarta som med ett X visar var vi ska leta. Det blir i slutändan upp till var och en att förhålla sig till detta och antingen på egen hand eller i relation med andra/annat staka ut en väg för ett meningsfullt liv. Den västerländska civilisationen gör enligt filosofen Charles Taylor i och med upplysningen den stora subjektiva vändningen (the massive subjective turn). Istället för att se den mänskliga naturen som fixerad utifrån religionens föreställningar, vilket gav objektiv mening, blir individens egna subjektiva upplevelser meningsskapande. 1 Denna vändning kan även beskrivas som en ny filosofisk grundhållning som innebär en centrering av subjektet som fundament för kunskapen. 2 Meningen med livet, en människas riktning och vad som anses vara värdefullt blir i och med detta skeende ingenting som kommer utifrån via trosläror, traditioner eller yttre auktoriteter. Istället blir individens egna erfarenheter, livsfrågor och prövande förnuft vägledande i bygget av ett meningssystem och en livsåskådning. Istället för en riktning given från ovan blir ett decartianskt tvivlande primus motor i en meningsskapande process. Detta formuleras och undersöks i denna undersökning som en individuellt meningsskapande kultur- och samhällssituation. Arenan för denna undersökning är ovan beskriva samhällssituation i allmänhet och Sverige i synnerhet som i World Value Service får extrema värden i fråga om sekulära och individuella frihetsvärden. 3 Eventuellt går det att utifrån WVS resultat placera Sverige som det land i världen med den mest omfattande subjektiva vändningen. Det finns dock något paradoxalt mellan dessa frihetsvärden och den kultur som genomsyrar samhället. Kulturantropologen Mary Douglas driver tesen att den moderna individualismen är / / långt mer genomsyrad av kollektiv mentalitet och gemensamma symboliska universa än vad man ofta tror. 4 Alltså kan det på en liberal och kulturellt diversifierad livsåskådningsmarknad ändå existera en normalitet som 1 Taylor, The ethics of authenticity, s.26 2 Martinson, Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök, s.191, Martinson refererar till filosofen Bengt Kristensson Uggla som i relation till Decartes visar att kunskap om Gud i och med upplysningen inte längre utgår från credot utan snarare / / den autonoma tankens insikt om sin existens. Det handlar alltså i Decartes fall om Gudskunskap men samma tanke kan beskriva en kunskapsteoretisk svängning i och med upplysningen. 3 Westerlund, Frihetens sammanhang: Barn, föräldrar och normalitet ur ett livsåskådningsperspektiv, s.47 4 Krogseth, Religion och livsåskådningsforskning på kulturanalytiska premisser, s.229 4

5 individen mer eller mindre medvetet förhåller sig till. Ett exempel där detta normaliserande blir tydligt är den sociala ingenjörskonst skolreformen 1962 var del av. Där skulle den sociala verkligheten läggas tillrätta med hjälp av / / vetenskap, rationalitet och saklighet. 5 Det ska dock tilläggas att detta sekulära land trots allt präglas av en multikulturalism och en mångreligiositet i högsta grad. Poängen här är att det trots en mängd subkulturer kan existera en övergripande kultur vars normer präglar hela samhället. Det faktum att en mångfald av kulturer som fungerar meningsskapande existerar sida vid sida öppnar de facto för den analys jag ämnar utföra. Funktionen av ovanstående exempel på normalitet är att peka på en mer eller mindre medveten och utspridd normalisering av upplysningens ideal. Teologen Mattias Martinson resonerar kring liknande mekanismer tillsammans med tänkare som Weber, Adorno och Horkheimer när han beskriver att / / självet äger ungefär så mycket frihet som behövs för att samhällets rationalisering ska kunna fortgå utan större motstånd. 6 Undersökningen fokuserar framförallt på ett individuellt meningsskapande i denna samhällssituation, men den individuella friheten diskuteras även i ljuset av ovan beskrivna normalitet. 1.1 Frihetens värde och pris En som sjunger den stora subjektiva vändningens lov är författaren Christer Sturmark. I sin bok Upplysning i det 21:a århundradet: tro och vetande 3.0 argumenterar han för upplysning och förnuft och mot att etiska ställningstaganden ska behöva relatera till religionernas domäner. Han förespråkar och hoppas på en upplysningens andra våg som ska frigöra världen från att begränsas av dogmer och vidskepelse. Sturmark menar vidare att / / ett återvändande av ett upplysningens ideal kan bidra till ett öppnare samhälle, en mer demokratisk utveckling och förbättrade levnadsvillkor för alla människor. 7 Dessa ideér står inte i kontrast till argumentationen i denna undersökning. De förefaller tämligen rimliga och få skulle ifrågasätta de många positiva effekterna av upplysningens utveckling av samhället. Vad som undersöks här är framförallt den individualisering som är konsekvens av upplysningens ideal och om den individuella friheten utöver sitt värde eventuellt även har ett pris. 5 Hirdman, Att lägga livet till rätta: Studier i svensk folkhemspolitik, s Martinson, Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök, s.93 7 Sturmark, Upplysning i det 21:a århundradet: Tro och vetande 3.0, s.12, 17 5

6 Parallellt med upplysningsprocessen har det funnits en modernitetskritik som tagit alla möjliga former och haft alla möjliga motiv, allt från den luddistiska rörelsen på 1800-talet till filosofiska strömningar som kommunitarismen på 1900-talet. 8 Idag finns det både teologiska och psykologiska reaktioner som till exempel teologerna Kerstin Dillmar och Anders Björklund som talar om det existentiella skavet och religionspsykologen Maria Liljas Stålhandske som reflekterar över en existentiell tomhet i behov av påfyllnad. Det existentiella skavet uppstår enligt Dillmar när förväntningar på livet inte överensstämmer med verkligheten och den existentiella tomheten är enligt Liljas Stålhandske det tomrum som blir till konsekvens av att värderingar och traditioner ifrågasätts och relativiseras utan att ersättas med något annat. 9 Någon som tar det ett steg längre är religionspsykologen Valerie DeMarinis som ur sitt perspektiv argumenterar för behovet av en existentiell epidemiologi. 10 Kontentan är att det finns en reaktion mot den utveckling som sker och trots att kärt barn har många namn formuleras denna problematik i fortsättningen som en existentiell tomhet. Denna tes utgår i grund och botten från en idé om människan som meningssökande och att problemet blir en slags meningsbrist. Innan den subjektiva vändningen kunde självklarheter i den religiösa världsbilden som till exempel imitatio Christi (Kristi efterföljd) på ett naturligt och konkret sätt ge människan en riktning i livet. Tesen som här drivs i linje med ovanstående tänkare är att denna upplysningsprocess tog bort sådana möjligheter utan att ersätta dem med något annat. Samma process beskriver religionshistorikern Otto Krogseth lite mer dramatiskt som att den moderna sekulariseringens meningsförlust leder till en erodering av källor till meningsskapande och identitetsförvirring vilket skapar ett nytt sökande efter ett identitetsreparerande meningsskapande. 11 Gemensamt för dessa reaktioner mot det moderna är att människan på något sätt behöver relatera till någonting utanför sig själv och sin egen subjektivitet för att leva ett meningsfullt liv. Det Fjodor Dostojevskij kallade de förbannade eviga frågorna eller det Luther upplevde som anfechtungen (överväldigande känsla av existentiell kris och skuld) och andra erfarenheter av att vara människa måste enligt denna idé relatera till någonting utanför individen för att existentiell tomhet ska kunna undvikas och i slutändan fyllas Nationalencyklopedin, Ludditer, Kommunitarism 9 Dillmar, Björklund, Rum för livet: Att hitta språk för verkligheten, s Liljas Stålhandske, Riten i det existentiella tomrummet, s Krogseth, Religion och livsåskådningsforskning på kulturanalytiska premisser s.217 Essunger, Poetisk filosofi s.79 och Chester, Paul and the introspective conscience of Martin Luther: The impact of 12 Luther's anfechtungen on his interpretation of Paul, s.535 6

7 Denna undersökning utgår på inga sätt från ett ifrågasättande av det upplysningsideal som klädde av religiösa auktoriteter deras monopol på sanning och mening. Istället är utgångspunkten en nyfikenhet på huruvida detta upplysningsideal eventuellt har fått slagsida i det individuella meningsskapandet på livsåskådningsmarknaden. Många har ställt sig frågan varför vi mår så dåligt i Sverige trots att vi har det så (materiellt) bra. Psykiatrikern Christian Rück reflekterar över detta i sin bok med det slagkraftiga namnet Olyckliga i paradiset där han bland annat driver tesen att det i Sverige (enligt honom) är orimligt många som medicinerar mot psykisk ohälsa. Han menar att det snarare handlar om att acceptera ett visst lidande som normalt och acceptabelt. 13 Detta är ett exempel på en samtidsdiagnos och en lösning. Ett annat skulle kunna vara att utifrån ett teologiskt perspektiv tala om existentiell tomhet som följd av ett idealiserande av individualism och individuell frihet kontra ett meningsskapande utifrån. Teologen Karl Rahner beskriver en liknande idé som att människan inte helt och fullt kan vara människa utan att omfatta en vidgad förståelsehorisont som kan (men inte behöver) kallas Gud. 14 Jag ska i denna uppsats undersöka hur denna förståelsehorisont kan vidgas och vad som eventuellt står i vägen. Det handlar alltså inte om att pröva sanningshalten i någon livsåskådnings substantiella innehåll utan istället om att pragmatiskt undersöka hur mening blir till. Hela denna problemkontext (med individuellt meningsskapande och existentiell tomhet) utgör givetvis ingen deskriptiv och objektivt sann bild av verkligheten. Det kan snarare beskrivas som en slags exeges av samhället/samtiden vilket innebär en tolkning av situationen. Undersökningen och diskussionen utgår således från just denna tolkning. En helt annan tolkning skulle exempelvis kunna vara att det inte finns något som heter existentiell tomhet eller existentiell ohälsa utan att allt kan förklaras fysiologiskt och att det rimligaste då är att medicinera mot Luthers anfechtungen. Mot bakgrund av detta problemkomplex undersöks om en modifierad version av den kristna erfarenheten av synden som människan inkrökt i sig själv (incurvatus in se) kan fungera som en teologisk kritisk resurs i den beskrivna samhällssituationen och således förstås som en sekulär synd. Vidare föreslås dess motpol, excurvatus ex se, som en sekulär frälsning. Begreppet sekulär beskriver här en individ som inte lever utifrån religiösa föreställningar men kan även förstås i bredare termer som någon utan en medvetet formulerad livsåskådning. 13 Rück, Olyckliga i paradiset: Varför mår vi dåligt när allt är så bra?, s Martinson, Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök, s.185 7

8 Innan jag kan gå in på den normativa och teologiska delen av undersökningen behövs en idé om hur den meningsskapande situationen ser ut idag. För att få fatt på hur en meningsskapande process kan se ut i det både det kristna och post-religiösa landskapet undersöker jag utifrån en kulturhermeneutik hur mening gestaltas, förmedlas och tillförskaffas utifrån en analogi som består av två komponenter. Den första är den individuella frihetens korridor som konstituerar den individuellt meningsskapande kultur- och samhällssituationen. Den andra är existentiella rum där det individuella (tankar, erfarenheter mm.) reflexivt kan bearbetas med gemensamma/kulturella uttryck. Tesen jag driver i fråga om frihetens värde kontra frihetens pris handlar kortfattat om (eventuella) fördelar med att bearbeta de eviga frågorna och mänskliga erfarenheter i ett fönster istället för en spegel. Alltså att mening istället för att helt förhålla sig till det individuella och subjektiva blir till i dialog med gemensamma/kulturella uttryck och att den individuella friheten därför kan bli en begränsande frihet från vad som annars kan fungera som meningsskapande. 1.2 Syfte och frågeställning Ärendet är i grund och botten att tänka teologiskt i en sekulär situation. 15 Det skulle även kunna ses som ett habermasianskt översättande av en religiös erfarenhet till ett mer allmängiltigt och existentiellt språk. 16 Existentiellt ska här inte förstås utifrån en existentialistisk diskurs utan istället som Det som rör eller är avgörande för människans existens. 17 Som redan konstaterat frågar sig många hur det kommer sig att vi mår så dåligt när vi har det så (materiellt) bra. Syftet med denna undersökning är att utforska denna frågeställning ur ett livsåskådningsperspektiv. Det skulle gå att argumentera för att både denna undersökning och själva frågeställningen utgår från en priviligerad position i ljuset av ett materiellt välstånd, vilket eventuellt stämmer. Med det sagt bör ett materiellt lidande i världen inte per automatik utesluta att utforska ett existentiellt lidande. Teologen Paul Tillich skriver i en predikan att religiösa begrepp som synd och nåd idag för många är märkliga. Inte för att vi inte förstår dem utan just eftersom de är så bekanta. Problemet är att de med tiden blivit förvridna och korrupta, men att de ändå inte kan ersättas med någonting annat. Därför argumenterar han för att det är värt att i varje tid reflektera över och brottas med dessa begrepp. 18 Denna undersökning skulle kunna ses som ett svar på Tillich uppmaning. Om 15 Ett koncept som ligger i linje med Martinsons experimentella och omprövande teologi i Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök 16 Jonsson, Habermas, påven och tron, s Nationalencyklopedin, Existentiell 18 Tillich, The shaking of the foundations, s.153 8

9 incurvatus in se som teologisk kritisk resurs kan fungera som ett begrepp för en sekulär synd blir den intressanta följdfrågan vad som skulle kunna konstituera en sekulär frälsning. 19 Den avslutande diskussionen ämnar att applicera denna religiösa erfarenhet av människans problem som inkrökt i sig själv på samhällssituationen som utgör problemkontexten. Detta är alltså det övergripande syftet för undersökningen, men för att komma dit studeras även hur mening kan gestaltas, förmedlas och tillförskaffas utifrån undersökningens teori och material. Perspektivet i denna undersökning skulle kunna beskrivas i linje med vad Martinson föreslår som en postkristen teologi. Alltså en teologi som med medvetenhet om sin djupidentitet och utan lojalitetsförhållande till kyrkan kan utgöra ett livsviktigt och engagerat kritiskt tänkande kring det som berör oss djupast. 20 Den postkristna teologiska hållningen handlar dels om att ställa sig utanför den klassiska teologiska diskursen, dels att vända teologin mot sig själv och dels om att / / erkänna och använda den kristna teologiska traditionen också i sitt upplösningstillstånd (min kursivering) och / / gräva i bråten, söka efter de värdefulla resterna - innan man klättrar ut ur ruinerna. 21 Ärendet i denna undersökning är alltså det sistnämnda. Detta perspektiv blir både vägledande och belysande för studien eftersom det inte finns någon konfessionell eller apologetisk ansats. Istället förstås den kristna erfarenheten i existentiella termer och används som resurs för att tänka teologiskt i en sekulär situation. Den kristna erfarenheten av människans problem som inkrökt i sig själv prövas som ett existentiellt språk för en (eventuellt) universell erfarenhet. Den tredelade frågeställningen som driver arbetet lyder som följer: a) Hur kan mening idag gestaltas, förmedlas och tillförskaffas i den skissade samhällssituationen? 22 (Besvaras i kapitel 3) b) Kan den kristna erfarenheten av människans problem som inkrökt i sig själv fungera som en teologisk kritisk resurs i denna samhällsssituation och således som ett existentiellt språk för en sekulär synd? (Besvaras i kapitel 4) c) Om jakande svar på fråga b), vad skulle kunna vara en sekulär frälsning utifrån resultatet på fråga a)? (Besvaras i kapitel 4) 19 Frälsning är ett mångbottnat begrepp men i denna undersökning förstås frälsning förenklat som det som räddar från det onda: synden. För vidare läsning se: Encyclopædia Britannica, Salvation 20 Martinson, Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök s.19, Ibid, s.202 Det annorlunda ordvalet tillförskaffas motiveras med att det inte handlar om att passivt ta emot en given mening 22 utan snarare om en aktiv handling gentemot de existentiella rummen, vilket begreppet sätter fingret på. 9

10 1.3 Teori Undersökningens olika delar leder till ett behov av interdisciplinär teori. För den första mer deskriptiva delen där meningsskapande undersöks mot bakgrund av analogin med den individuella frihetens korridor och existentiella rum blir både språkfilosofisk teori (performativitet) och ritualteori (antropologi) fruktbara för att få fatt på hur mening skapas. För den andra mer konstruktiva och normativa delen där resultatet på fråga a) diskuteras i ljuset av en förståelse av synden som människan inkrökt i sig själv blir teorin om den andra naiviteten samt en teori om livsåskådningar (och i förlängningen människosyn) användbara. En utgångspunkt för undersökningen är en poststrukturalistisk position där / / kunskap om världen går via våra språkliga kategorier och våra livsåskådningar speglar inte verkligheten otolkad, utan sammanfattar människors sätt att kategorisera världen. 23 Detta perspektiv möjliggör en tolkning av reflexiviteten mellan det subjektiva (individuella) och det gemensamma/ kulturella. Denna position ska inte förstås som ett ifrågasättande av objektiva sanningar per se. Det ska heller inte förstås i termer av en postmodern hållning där allt är konstruktioner och ingenting finns utöver det av människan upptäckta och formulerade. Betoningen ligger snarare på att språket har en viktig funktion för människans förståelse av världen och hur denna förståelse blir till Ritualteori - Bell I Ritual: Perspectives and dimensions tar religionsvetaren Catherine Bell ett holistiskt grepp om ritualdiskursen. Det är dock framförallt det hon presenterar som karaktäristik hos ritual-liknande aktiviteter som blir särskilt fruktbart för denna undersökning. Med en teoretiskt utgångsposition att ritualer inte bara är vad som traditionellt sett uppfattats som en ritual pekar hon på ritualliknande aktiviteter som / / en generell process av ritualiserande som flexibla och strategiska sätt att handla. (min översättning). 24 Denna förståelse av vad en ritual och ett rituellt beteende också kan vara möjliggör studiet av interaktionen med film, gudstjänst och föräldraskap. Själva valet att angripa de existentiella rummen som ritualer kan tyckas normativt i sig, men syftar framförallt till att nyttiggöra de insikter om meningsskapande som finns i ritualforskningen samt att ge materialet en struktur. Bell distingerar sex olika egenskaper för att kategorisera denna typ av ritual-liknande aktiviteter. Dessa består av formalism, traditionalism, oföränderlighet, regelstyrning, sakral symbolism och framförande. 23 Westerlund, Frihetens sammanhang: Barn, föräldrar och normalitet ur ett livsåskådningsperspektiv, s Bell, Ritual: Perspectives and dimensions, s

11 Formalism utgörs av en organiserad uppsättning uttryck och gester som kommunikation i kontrast till en mer öppen kod. En hög grad av formalitet uppmanar folk att bekräfta generella och opersonliga utsagor om relativt abstrakta angelägenheter. Formalisering tvingar in både talaren och lyssnaren i roller som är svåra att upplösa vilket historiskt varit ett sätt att upprätthålla hierarkier och auktoritet. Den andra aspekten av ritual-liknande aktiviteter presenterar Bell som traditionalism. Till skillnad från formalismens mer dynamiska förståelse av en ritual utgörs traditionalistiska ritualer av / / repetition av aktiviteter från tidigare perioder, adaptionen av sådana ritualer i nya situationer eller helt enkelt skapandet av nya sådana aktiviteter som skapar en länk till dåtiden. (min översättning). 25 Den tredje kategorin är oföränderlighet (invariance). Istället för att som traditionalism relatera till det gamla så anspelar denna rituella aspekt till något som står utanför tiden, eller att inte relatera till tid över huvud taget. Den fjärde kategorin är regelstyrning med exempel som sport, krig eller presidentkandidat-debatter. Alltså aktiviteter som på olika sätt behöver en yttre tillsyn av något slag. Den femte kategorin är en mer klassisk ritual-kategori och beskrivs av Bell som sakral symbolik. Här samlas diverse organiserat religiösa ritualer men Bell menar att även privat-religiösa aktiviteter som till exempel när presidenten i USA välsignar sitt land eller när någon i kris vänder sig till det transcendenta även utgör sådana handlingar. 26 Den sjätte och sista kategorin är framträdande. Denna kategori samlar de olika konstuttryck som via skådespeleri förmedlar ett innehåll, till exempel teater och film. Denna kategori konstitueras av ett antal olika element. För det första kommunicerar ett framträdande med ett antal olika sinnen genom till exempel dramatiska scener, ljudlandskap eller publikens reaktioner. För det andra ligger det i framträdandets natur att kunna rama in en budskap för att göra åskådaren extra uppmärksam på vad som är viktigt. 27 Dessa sex kategorier av ritualliknande aktiviteter blir användbara dels för att kunna placera ett rum i en viss kategori för att se vilka konsekvenser det får för reflexiviteten mellan individen och rummet och dels för att undersöka om ett rum rör sig över dessa kategoriers gränser och vad det får för implikationer. 25 Bell, Ritual: Perspectives and dimensions, s , Ibid, s.150, 153, Ibid, s

12 1.3.2 Performativitet - Austin Performativitetsbegreppet såg för första gången ljuset i en föreläsningsserie av språkfilosofen John L. Austin som han kallade How to do things with words. Språkfilosofiskt menar Austin att språket inte bara fungerar konstitutivt utan även performativt. Denna idé exemplifierar han med bruden och brudgummen s ja som inte bara konstaterar något utan även konstituerar ett helt nytt faktum. 28 Intressant för denna undersökning är att se på medvetet eller omedvetet performativa aspekter i reflexiviteten mellan de existentiella rummen och individen. Denna process som innebär språkets förmåga att konstituera verkligheten likt brudparets ja kan teoretiskt förstås i antingen realistisk eller pragmatisk mening. En modifikation av teorin i denna undersökning är att Austin framförallt förstår den aktiva aspekten av en språkhändelse som performativ medan även andra sätt att kommunicera i denna undersökning förmodas kunna ha samma funktioner. Denna förståelse delar teologen Ulrika Svalfors som språkfilosofiskt utvidgar begreppet med att: Språk är inte bara ord utan allt vi människor uttrycker oss genom. 29 Ur detta perspektiv kan performativitetsteorin bli fruktbar i analysen av de existentiella rummen och deras många nyanser av gestaltande Den andra naiviteten - Ricœur I den avslutande teologiska diskussionen går jag i dialog med filosofen Paul Ricœur's begrepp den andra naiviteten. Den andra naiviteten innebär: / / en längtan att på nytt ge upp inför symbolens kraft och laddning., men att lyckas åstadkomma detta utan att falla för varken fundamentalism eller idealisering. 30 Teorin om den andra naiviteten skulle kunna formuleras i tre existentiella steg. Det första stadiet är en direkt och okritisk tro på Gud och kyrkans/religionens förkunnelse. Det andra att kritiskt distansera sig till lärans substantiella innehåll och ifrågasätta dess anspråk på sanning och mening. Baksidan med denna kritiska hållning är att sanning och mening relativiseras eller till och med upphör att existera. Det tredje och sista steget är därför att återigen, efter att kritiskt ha distanserat sig, leka med symbolerna. Det innebär att tolka de läror som en gång antogs som givna utifrån de egna frågorna och erfarenheterna och på så sätt låta dem återigen bli meningsgivande. Detta beskriver Ricœur kort och koncist i en lovsång till hermeneutiken som att / / det är genom tolkning som vi kan höra igen Austin, How to do things with words: The William James lectures delivered at Harvard university in 1955, s Svalfors, Andlighetens ordning: En diskursiv läsning av tidskriften Pilgrim, s Liljas Stålhandske, Riten i det existentiella tomrummet, s Roberts, Conceptual blending, the second naïveté, and the emergence of new meanings, s.31 12

13 En brasklapp är att Ricour konstruerade detta begrepp i en religiöst socialiserad kontext och att det då närmast beskrevs som ett återvändande till religionen. I en bredare bemärkelse kan det i existentiella termer förstås som den rahnerska öppningen för att omfatta en vidgad förståelsehorisont. Kontentan av detta resonemang kan formuleras som att människans meningsskapande grundar sig i en tillit till något utöver det subjektiva (som inte behöver vara något transcendent) och att ett experimenterade med symboler kan vara en viktig komponent när en människa ska tillförskaffa sig mening och riktning Livsåskådningsförståelse En tredelad livsåskådningsförståelse som blir fruktbar för undersökningen formulerar teologerna Carl Reinhold Bråkenhielm, Maria Essunger och och Katarina Westerlund i Livet enligt människan: (1) Teoretiska föreställningar om människan och världen samt därmed därmed sammanhängande värderingar och känslor, (2) som bidrar till människors svar på eller åtminstone förhållningssätt till existentiella frågor och (3) ger vägledning och inspiration i det personliga handlandet. 32 I ljuset av denna formulering som utgör en kombinationsteori mellan funktionell och substantiell livsåskådådningsförståelse vill jag undersöka reflexiviteten mellan det individuellt subjektiva och kulturella/gemensamma erfarenheter av olika slag. Som komplement till denna förståelse formuleras i samma text att en livsåskådning kan handla om föreställningar och hållningar gentemot avgränsande fenomen eller företeelser, samt att dessa föreställningar och hållningar kan förändras i förhållande till tid och sammanhang. 33 Alltså antas inte en livsåskådning vara ett heltäckande, övergripande och genomreflekterat meningssystem utan snarare något dynamiskt och föränderligt. Denna föränderlighet är särskilt intressant för undersökningen eftersom ett meningsskapande innebär just att individen successivt utvecklar sin förståelse av meningen med livet och därmed konstruerar sin livsåskådning. Det bör dock betonas att en livsåskådning konstrueras mer eller mindre medvetet utifrån diskursiva ideal och sociala sammanhang. Människosynen som denna livsåskådningsförståelse beskriver är den mänskliga naturen som meningssökande, och denna människosyn fungerar som premiss för själva undersökningen. Mening förstås i sin tur som det vilket uppfattas värdefullt och som ger riktning i livet. 32 Bråkenhielm, Essunger, Westerlund, Att studera livet enligt människan, s Ibid, s.19 13

14 1.4 Metod: En kulturhermeneutik Metoden som ramar in hela denna undersökning är en kulturhermeneutik. Grundbulten blir att lokalisera och deskriptivt formulera en samtidsdiagnos och därefter konstruktivt föreslå en behandling. 34 Undersökningen består därför av två delar. Den första är en deskriptiv analys av de existentiella rummen som meningsskapande arenor i den subjektivt meningsskapande kultur- och samhällssituationen. Tolkningen i denna del utgörs av en diskussion utifrån teorin som genererar analysfrågor. Med en kulturhermeneutisk begreppsapparat skulle detta kunna ses som en medkulturell spegling av samhällssituationen där jag undersöker hur individen skapar mening. I den andra mer konstruktiva och normativa delen undersöker jag incurvatus in se som en eventuell teologisk kritisk resurs för den samtidssituation som skissats upp. Detta skulle med ett kulturhermeneutiskt språk kunna formuleras som en motkulturell reaktion och blir på så sätt ett eventuellt svar på den ovan ställda samtidsdiagnosen. Det bör poängteras att denna undersökning inte är empirisk utan syftar till att placera valda delar i en heltäckande meningsram. En kulturhermeneutik innebär enligt Krogseth: En mer djuplodande tolkning av kulturell mening kräver att man vandrar i cirklar mellan helhetsförslag och prövning av dessa utifrån huruvida de på ett fruktbart sätt fångar och skapar mening åt delar och enskilda observationer. 35 Helhetsförslaget i denna undersökningen är den problemkontext som skissats i inledningen. Alltså det individuella meningsskapandet och den existentiella tomheten som frihetens pris. Delarna utgörs av de existentiella rummen som subkulturella och meningsskapande uttryck samt incurvatus in se som teologisk kritisk resurs. Det kulturhermeneutiskt metodologiska tillvägagångssättet blir att se dessa delar i ljuset av varandra och helheten. Ytterligare ett redskap i den kulturhermeneutiska verktygslådan som både underlättar och motiverar undersökningen är den kulturella kompensationsteorin. Den innebär för det första en distinktion mellan två aspekter av vad Krogseth kallar livsåskådningsformeringens ramvillkor. Dessa är å ena sådan materiellt-strukturella och å andra sidan kulturellt-mentala (och symboliskt meningsskapande). 36 Kompensationsteorin utgår från att den första av dessa varit rådande en längre tid (i likhet med den problemkontext jag skissat ovan) men att det nu sker vad som skulle 34 Krogseth, Religion och livsåskådningsforskning på kulturanalytiska premisser, s Ibid, s Ibid, s

15 kunna kallas en meningsskapandets återkomst. 37 Utöver detta kulturens självständiggörande och återkomst i modern tid beskriver den kulturella kompensationsteorin ett orsaksförhållande mellan kultur och samhälle som innebär att kulturtendenser uppstår i relation till ett belastat tillstånd på samhällsområdet. Denna kompensationsmekanism beskriver alltså processen bakom den medkulturella speglingen och den motkulturell reaktionen mot problemet. Komplexiteten av kulturbegreppet måste här tas i aktning men för denna undersökning räcker det med en mer generell definition. Jag förstår kultur i enlighet med Krogseth som / / den helhet av föreställningar, värderingar och praxis som tolkas (och omtolkas) och vidareförs inom en gemenskap. 38 På så sätt kan både den individuellt meningsskapande kuluren i stort och de existentiella rummen som subkulturer utforskas genom detta kulturhermeneutiska raster. Denna förståelse av vad en kultur är ligger i linje min förståelse av livsåskådningar där föreställningar och hållningar kan förändras i förhållande till tid och sammanhang. Kulturdefinitionen är således av antropologiskt slag och innebär inte kultur som skapande, konst och underhållning Den individuella frihetens korridor och tre existentiella rum Vi lever i en tid som präglas av såväl vanmakt inför existensens tillkortakommanden som en andlig längtan. En viktig fråga i detta sammanhang är var vi idag har utrymme, rum och rymd att aktualisera och bearbeta sådana livsfrågor? 39 För att få fatt på exempel på hur mening kan bearbetas i denna tid av vanmakt och andlig längtan (existentiella tomhet) konstruerar jag en analogi som består av två komponenter. Den första är den individuella frihetens korridor som konstitueras av den situation jag beskrivit ovan, alltså det individuella meningsskapandet och den existentiella tomheten. Den andra komponenten är existentiella rum som består av gemensamma/kulturella erfarenheter som likt citatet ovan (eventuellt) rymmer ett aktualiserande och bearbetande av livsfrågor (och erfarenheter). Den individuella frihetens korridor, eller mer specifikt normativiteten, skulle kunna beskrivas som en slags monolitisk kultur med avseende på meningsskapande och det är just där analogin av en korridor blir relevant. I likhet med att begreppet åsiktskorridor kan förstås som att det sätts gränser för vilka åsikter som är kutym kan den individuella frihetens korridor förstås i ljuset av 37 Krogseth, Religion och livsåskådningsforskning på kulturanalytiska premisser, s.216, Ett exempel på detta är när sociologen Ivar Frønes beskriver en kulturens hämnd med betoning på starka strömningar av nyandlighet, retratitionalisering och nationell kultur. 38 Ibid, s.217, Bråkenhielm, Essunger, Westerlund, Att studera livet enligt människan, s.23 15

16 vissa gränser när det kommer till mening bör blir till i ljuset av rationalitet, saklighet och ett idealiserande av det individuella. Vad jag ämnar att komma åt i analogin är reflexiviteten mellan den individuella friheten och rummens meningsskapande möjligheter. Teologen Paul Tillich reflekterar över det ytterst angelägna som bestämmer vårt vara eller icke-vara. Han menar att hela den sekulära kulturen med konst, filosofi och arkitektur representerar ett sökande efter existentiell mening. Teologins roll blir för honom en korrelation mellan existentiella frågor och traditionens svar i dessa uttryck. 40 Dessa svar antas däremot i denna undersökning kunna återfinnas även på andra platser än i religiösa traditioner och läror. Till skillnad från Tillich s kristet teologiska och apologetiska perspektiv studeras samma reflexivitet här ur ett bredare livsåskådningsperspektiv. För att konstruera rummen fortsätter analogin med dörr (anledning att närma sig rummet), golv (vad rummet är för individen), väggar (struktur: form/genre), tak (utrymme för spegling där högt lämnar utrymme för tolkning och lågt bidrar med ett fastare substantiellt innehåll), och atmosfär (vad rummet gör med individen). Kategorierna kan bli flytande men är för undersökningen relevanta för att konkretisera och operationalisera ett material som skiljer sig i struktur, form och genre samt för att möjliggöra en komparativ studie. Rummen jag konstruerar blir oundvikligen ett godtyckligt urval bland en myriad av kulturella, sociala och konstnärliga uttryck som skulle kunna ha liknande funktion. Allt från klädval, musiksmak och träning till karriär eller politiskt engagemang skulle i analogin teoretiskt sett kunna fungera som existentiella rum. Jag väljer i denna text att lyfta film, föräldraskap och gudstjänstfirande. Motiveringen till valet är tredelat. För det första så är alla dessa tre företeelser något många människor gör och erfar som meningsgivande. För det andra kan de i förlängningen representera liknande erfarenheter. Film kan i diskussionen utgöra ett exempel på underhållning och konst i stort, föräldraskap kan utgöra ett exempel på en tydlig social konstellation medan gudstjänsten kan utgöra ett exempel på religiösa riter. För det tredje blir det inför den avslutande diskussionen intressant att kunna jämföra sekulära rum (film och föräldraskap) med ett religiöst rum (gudstjänsten). Materialet får i slutändan en slags dubbelstruktur. Den första strukturen innebär då att tolka materialet i ljuset av ovan beskrivna beståndsdelar i ett existentiellt rum. Den andra strukturen innebär att rummen tolkas i ljuset av ritualteori. Denna dubbelstruktur blir på båda fronterna en metodologisk del av själva analysen. 40 Martinson, Postkristen teologi: Experiment och tydningsförsök, s

17 Analysfrågor som blir vägledande för den komparativa analysen av de existentiella rummen: 1. Hur går det att förstå de existentiella rummen i ljuset av Bells ritualliknande karaktäristik? 2. Hur går det att förstå de existentiella rummen utifrån Austins performativitetsteori? Metodologiska överväganden En avvägning har varit om jag ska bemöta rummen som diskurser, vilket hade varit intressant om jag undersökt vilken mening som skapas, men eftersom jag snarare undersöker hur mening blir till så blir teorier från ritualforskningen och språkfilosofin mer fruktbara. Kunskapsteoretiska teorier ligger också nära till hands, men det är framförallt inte sanningsfrågan som undersöks utan snarare ett pragmatiskt förhållningssätt till mening och hur mening blir till ur ett livsåskådningsperspektiv. 1.5 Forskningsläge Uppgiften i denna undersökning är tredelad, och därför blir en forskningsöversikt med nödvändighet detsamma. För det första skissas en samhällssituation upp med ett visst mått av kulturkritik. För det andra undersöks hur individen skapar mening i denna sekulära och kontemporära samhälssituation och för det tredje används en förståelse av synden som en teologisk kritisk resurs. Många av de undersökningar som diskuteras här förekommer även av naturliga anledningar både som teori och samtalspartners i studien Samhällstolkning När det kommer till teorier och teser som ligger i linje med min tolkning av samhälssituationen så handlar det bland annat om de tänkare som har nämnts i inledningen och teori-delen. Liljas som pekar på en existentiell tomhet i behov av påfyllnad, Dillmar som formulerar det existentiella skavet, DeMarinis som argumenterar för en existentiell epidemiologi och förstås Taylor som från första början myntar begreppet den stora subjektiva vändningen. Relaterat till dessa typer av samhällstolkningar ligger även Martinsons artikel Lutheran Secularism as a challenge for constructive theology: A swedish perspective, a Foucauldian proposal där han bland annat diskuterar om rådande sanningsparadigm eventuellt kan vara begränsande. 41 På samma tema 41 Martinson, Lutheran Secularism as a challenge for constructive theology: A swedish perspective, a Foucauldian proposal Studies 17

18 diskuterar han i Meningsskapande i en värld full av mening problematiken med en livsåskådningsmässig individualism där individen helt själv ska avgöra hur livet ska levas utan yttre auktoriteter. Begränsningen ligger då i att tala om meningssökande i starkt subjektiva termer eftersom den individuella friheten har starka objektiva begränsningar och att / / kulturellt burna meningssammanhang har förmågan att möta den enskilda människan och skapa förutsättningar för tydning av livet. 42 Denna tes och tolkning av samtiden ligger nära den jag driver som problemkontext i det att det finns ett behov av att problematisera ett individuellt meningssökande utifrån kulturella och existentiella parametrar. Utifrån en liknande problemkontext utforskar religionspsykologen Cecilia Melder i avhandlingen Vilsenhetens epidemiologi - En religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa vilken roll den existentiella dimensionen av hälsa spelar för det fysiska, mentala, sociala och ekologiska. Hennes resultat pekar på vikten att fortsätta utforska existentiella behov i en sekulär kontext. Hon utvecklar bland annat en existentiell hälsomodell där hon föreslår en potentiell existentiell hälsosfär som är summan av de existentiella meningsskapande processerna och som uppstår i introjiceringen mellan den inre sfären och den yttre sfären Meningsskapande Även när det kommer till studiet av meningsskapande har vissa studier redan nämnts. I undersökningens primärmaterial (de existentiella rummen) studeras teologerna Ola Sigurdson s, Katarina Westerlund's och Stephan Borgehammar s respektive text om hur mening blir till utifrån specifika företeelser. Även på detta område är Liljas artikel värd att benämna eftersom hon utöver att beskriva en existentiell tomhet i behov av påfyllnad driver tesen att det även behövs nya riter. Denna undersökning skulle kunna anses vara ett svar på den frågan och ett experimenterande med hur detta skulle kunna gå till i en sekulär kontext, nämligen ett ritualiserande av vardagen. Ytterligare ett exempel på en analys av meningsskapande är Essunger s text Litteratur och livsåskådningsfrågor - om den meningsskapande döden där hon laborerar med termen existentiella arenor som som bland annat triggar igång en livsåskådningsmässig reflektion. 44 Jag undersöker i denna studie en liknande reflexivitet mellan individ och meningsskapande företeelser men utifrån andra grundpremisser. 45 Johan Öhman som är professor i didaktik utforskar ur ett pedagogiskt perspektiv hur individens a priori erfarenheter 42 Martinson, Meningsskapande i en värld full av mening, s Melder, Vilsenhetens epidemiologi - En religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa, s Essunger, Litteratur och livsåskådningsfrågor - om den meningsskapande döden, s Öhman, Erfarenhet och meningsskapande 18

19 spelar roll i ett meningsskapande samt hur sociokulturella aspekter spelar in i bilden. 46 Detta kan liknas med reflexiviteten jag undersöker mellan individen och yttre omständigheter. Studiet av själva meningsskapandet landar ofta på psykologins eller religionspsykologins bord, och jag anser det därför vara särskilt relevant att belysa frågan ur ett livsåskådningsperspektiv. Detta eftersom både mening och människans problem är såpass viktiga ingredienser i de flesta livsåskådningsförståelser och teorier Synden som teologisk resurs Teologen Matt Jenson, vars bok i denna undersökning ligger till grund för teologiska idékomplexet incurvatus in se argumenterar inte per se för en sekulär förståelse av människan som inkrökt i sig själv men likväl för en relationell antropologi. Teologen K. E. Løgstrup undersöker i Beyond the ethical demand genom incurvatus in se en ontologisk etik där att älska sin granne får sin etiska motivation utifrån en förståelse av människans problem som inkrökt. 47 Teologen Christoph Weber-Berg utforskar i artikeln Practical wisdom, an attempt for a protestant re-formulation om Luthers antropologiska dygder kan användas för en modern förståelse av praktisk visdom. Bland annat för att komma bort ifrån ett självrefererande både på individuell och organisatorisk nivå. 48 Detta blir ett exempel på en annan studie som likt denna nyttjar Luther som teologisk resurs i en profan arena. Teologen Eva-Lotta Grantén undersöker arvssynden och människans tillstånd i Utanför paradiset: Arvsyndsläran i nutida luthersk teologi och etik och tolkar där en traditionell förståelse av synden kontemporärt för att den ska kunna förstås inom en vetenskaplig världsbild. Hennes slutsats blir att denna lära ska/kan tolkas existentiellt istället för ontologiskt, vilket ligger i linje med ärendet för denna undersökning. 49 Det tydligaste exemplet på att använda synden som teologisk kritisk resurs och den studie som ligger närmast min är Westerlund s när hon i Frihetens sammanhang: Barn, föräldrar och normalitet ur ett livsåskådningsperspektiv argumenterar för att / / teologiska traditioner, texter eller historiska normer kan ge perspektiv och motbilder till en samtida sekulär diskurs. 50 I hennes undersökning argumenterar hon för att en tolkning av synden, och framförallt förlåtelsen, kan ha en funktion i den sekulära diskursen där föräldraskapet enligt studiens empiri innebär ett ständigt misslyckande (hennes tolkning av synden) men utan någon möjlighet till upprättelse 46 Öhman, Erfarenhet och meningsskapande 47 Løgstrup, Beyond the ethical demand 48 Weber-Berg, Practical wisdom, an attempt for a protestant re-formulation 49 Grantén, Utanför paradiset: Arvsyndsläran i nutida luthersk teologi och etik 50 Westerlund, Frihetens sammanhang: Barn, föräldrar och normalitet ur ett livsåskådningsperspektiv, s

20 (förlåtelse). 51 Westerlunds studie om föräldraskap ligger av de jag i min materialsökning stött på närmast min egen då hon utför en samhällskritisk tolkning av en rådande diskurs, en undersökning av en meningsskapande företeelse samt en tolkning av synden som kritisk resurs. 2. Material Primärmaterialet i denna undersökning består dels av de texter som ligger till grund för konstruerandet av de existentiella rummen och dels av den som ligger till grund för det teologiska idékomplexet incurvatus in se. Funktion av dessa material är för det första som grund för att kunna analysera ett meningsskapande och för det andra som bakgrund till den teologiska och mer konstruktiva diskussionen om incurvatus in se som teologisk kritisk resurs. De texter som genererar analogins rum skiljer sig i både innehåll, form och kontext. Alla texter är författade av teologer men i diskussionen om film och föräldraskap blir detta faktum sekundärt eftersom ett teologiskt perspektiv inte nödvändigtvis präglar materialet. Westerlund s empiriska forskning avslutas förvisso med en teologisk reflektion men analysen av föräldraskapet i sig är tämligen livsåskådningsneutralt. Sigurdson s artikel handlar om teologi på vita duken men jag har där framförallt tagit fasta på hans reflektioner om film som meningsskapande på ett mer generellt plan. Borgehammar skriver i en tydligt kristen kontext (Årsbok för svenskt gudstjänstliv) och blir därför den teolog som av dessa står för det kristet teologiska innehållet. Tillsammans utgör de en för undersökningen intressant kombination som blir relevant för att tänka teologiskt i en sekulär situation. 2.1 Genrediskussion om rummen Texterna som används skiljer sig i både form, genre och syfte vilket nödvändigtvis måste återspeglas i förväntningarna på materialet. Westerlund s bidrag är hämtat ur ett omfattande empiriskt forskningsprojekt med kvalitativa intervjuer av ett stort antal informanter. Som vetenskapligt underlag är detta högst intressant eftersom hennes diskussion utgår ifrån ett antal föräldrars yttranden. Det är dock blott ett urval och i boken drivs tesen att en normerande normalitet är problematisk, vilket eventuellt skulle kunna återspeglas i materialet. Sigurdson s bidrag består av en artikel från en antologi precis som Borgehammar s. Detta innebär att dessa material framförallt består av Sigurdson s och Borgehammars egna teser och reflektioner. Avslutningsvis bör här nämnas att dessa som existentiella rum betraktade skiljer sig avsevärt och har få beröringspunkter, men det för undersökningen relevanta är den gemensamma faktorn att alla tre argumenterar för respektive företeelse som meningsskapande. 51 Westerlund, Frihetens sammanhang: Barn, föräldrar och normalitet ur ett livsåskådningsperspektiv, s

21 2.2 Film som existentiellt rum - Sigurdson Den som i vår tid söker efter berättelser om ett sätt att leva sitt liv söker sig snarast troligare till en biograf än till en kyrka. 52 För att konstruera detta rum utifrån de beståndsdelar som presenterats i metod-delen utgår jag från Sigurdson s reflektioner i kapitlet Vem skriver manus till mitt liv?. Som del av sin teologiska reflektion kring film diskuterar han bland annat film som livstolkning, vilket blir fruktbart för denna undersökning. En inledande reflektion som förklarar och motiverar Sigurdsons teologiska projekt som ett relevant material är hans religionsförståelse: Religion förstås här i vid mening som människors enskilda och sociala meningsskapande. 53 Det är alltså snarare en definition som liknar den i undersökningen formulerade livsåskådningsförståelsen än en traditionell religionsdefinition med det transcendenta och religiösa i fokus. Dörr: Enligt Sigurdson har filmen i hög grad ersatt den samhälleliga roll som religion traditionellt haft när det gäller att gestalta och förmedla värderingar och ge vägledning om hur livet ska levas. 54 Detta kan i rumsanalogin betraktas som en dörr, vi kliver in i filmens värd för att erfara en berättelse och ett sätt att leva. Vad som kan skilja i hög grad blir dock hur medvetet rummet anses som existentiellt relevant för individen och i förlängningen hur hög graden av medvetenhet till det meningsskapande blir. Att titta på en film kan alltså både vara en aktiv och en passiv handling. Golv: Det går givetvis inte att plocka fram vad en film generellt är bland de miljontals titlar som finns till förfogande, men det går ändå att reflektera kring en filmens grundläggande funktion för individen som i analogin konstituerar rummets golv. I dialog med teologen Gerard Loughlin funderar Sigurdson över världens första biograf: Platons grotta. Grottans duk visar inte upp verkligheten utan skuggor av artefakter och därmed ett dubbelt avstånd från verkligheten. Men trots detta avstånd drivs tesen att det är i grottan vi lär oss inse sanningen om verkligheten, / / grottan är fantasins livmoder, den plats från vilken vi kan se sanningen hos det verkliga. Snarare än att fly från grottan måste vi gå in i den för att kunna se vad som finns utanför. Filmduken har på många sätt liknande mekanismer och detta avstånd formuleras av Sigurdson som en slags anti-metafysik. I denna kan individen i mötet med filmen uppleva verkligheten 52 Sigurdson, Film och religion: Livstolkning på vita duken, s Ibid, s Ibid s.56 21