Trevlighet och intelligens, bedöms de olika?

Transkript

1 KOGNITIONSVETENSKAPLIGA PROGRAMMET VT10 Trevlighet och intelligens, bedöms de olika? En eye-trackingstudie inom ramen för social kognition Peder Abrahamsson, pedab354, Teresia Claesson, tercl667, Johan Felixsson, johfe709, Kerstin Johansson, kerjo104, Johanna Karlsson, johka 299, Anna Prytz Lillkull, annpr075,

2 Innehåll Inledning... 2 Metod... 2 Resultat... 3 Diskussion

3 Inledning I vår studie har vi undersökt vad människor tittar på då de ska försöka avgöra om en för dem okänd person besitter en viss egenskap. Syftet var att se om det fanns någon skillnad i vad man tittar på för att bedöma hur trevlig någon är, jämfört med hur intelligent någon är. Forskning inom social kognition har visat på två olika dimensioner, warmth och competence, som tillsammans spelar en stor roll för hur människor kategoriserar varandra (Fiske, S. T., Cuddy, A. J. C., Glick, P., 2007). Dessa två dimensioner uppträder i alla kulturer som har studerats och det verkar som att människor överallt bedömer varandra dels efter warmth (vänlighet och pålitlighet), dels efter competence (kompetens och effektivitet). Det finns också studier som tyder på att warmth bedöms snabbare än competence. När försöksdeltagare fick bedöma ansikten efter 100 millisekunders exponering var bedömningen av pålitlighet mer stabil än bedömningen av kompetens, jämfört med när försökspersonerna fick obegränsat med tid. Hypotesen för vår undersökning är att människor går olika tillväga då de ska bedöma warmth respektive competence, vilket vi baserar på forskningen om warmth och competence (Fiske et al., 2007) och Stereotype Content Model som beskrivs av Fiske, S.T., Taylor, S.E. (2008). Kortfattat innebär Stereotype Content Model två dimensioner av social perception, dessa är trevlighet (sociability) och kapacitet (capability). Det har gjorts en studie av Perlman et al. (2009) där de med hjälp av eye-tracking undersökte individuella skillnader i vad folk lägger märke till då de studerar ansikten och om försöksdeltagarnas personlighet påverkade vad de lade märke till. I studien utgick de från neuroticism och de fick signifikanta resultat för att neurotiska personer kollar på ögonen hos personer som är rädda under längre tid än vad icke-neurotiska personer gör. Detta stöds även i en studie av Bargh, Lombardi och Higgins (1988) som visar att människor tenderar att söka efter personlighetsdrag som överensstämmer med sina egna samtidigt som de tenderar att undvika drag som skiljer sig från de egna. I studien av Bargh et al. (1988) visades även att det genom priming (då en tidigare stimulus påverkar responsen på en senare stimulus) gick att få försökspersonerna att lägga märke till det drag de var primade för istället för personernas egna personligheter, priming körde alltså över den egna personligheten. Detta gällde endast för en kort tid, efter ett par minuter utgick försökspersonerna från den egna personligheten igen. I vår undersökning var tanken att försökspersonerna skulle primas till att leta efter drag som utmärker warmth och competence. Metod Undersökningen genomfördes på en dator med Eye-trackingutrustning av märket SMI. Ögonkameran var lokaliserad under datorskärmen. Därifrån kunde den läsa av försöksdeltagarnas ögonrörelser och försöksdeltagarna behövde alltså inte ha någon fysisk kontakt med utrustningen. Tio stycken försökspersoner deltog i undersökningen. De var alla i 20-årsåldern. De tillfrågade kom från olika program på Linköpings Universitet, dock var det ingen som kom från det Kognitionsvetenskapliga programmet då en stark medvetenhet om testet på detta program skulle kunna påverka resultatet. Av deltagarna var fyra kvinnor och sex män. Försöken genomfördes i två olika grupper och dessa grupper bestod av vardera tre män och två kvinnor. Grupperna var alltså lika med avseende på könsskillnad. Försökspersonerna fick först ett utskrivet informationsblad (se bilaga 1) att läsa och fick sedan kompletterande uppgifter om detaljer angående försökets genomförande muntligt. 2

4 Testet startade med en kalibrering av ögonrörelsekameran. När kameran var inställd efter försökspersonens ögon ombads försökspersonerna att starta testet genom att trycka på mellanslag. En fråga presenteras under 10 sek och löd för den ena gruppen försökspersoner: Vilken av följande personer framstår som trevligast?. Denna fråga representerar warmth. Efter texten visades sedan en bildföljd på fyra olika personer, en i taget. Den andra gruppen försöksdeltagare fick se samma bilder men fick i början se frågan: Vilken av följande personer framstår som mest intelligent?. Denna fråga representerar competence. De fyra bilderna som deltagarna fick se, och skulle bedöma, presenteras en i taget. Bilderna kom från hemsidan gettyimages.com. Varje bild visades i 8 sekunder vilket vi ansåg vara lagom för att försökspersonerna skulle bilda sig en uppfattning om personerna. Bilderna var i halvkroppsformat, och samtliga personer tittade in i kameran. Bilder var vita i bakgrunden för att vi ville undvika störvariabler som annars kan finnas i bakgrunden. Det var män och kvinnor på bilderna och de var i skilda åldrar. Porträttbilderna var så tydliga och avskalade som möjligt då det främst var från dessa bilder vi skulle analysera försökspersonernas uppmärksamhet. Efter den första presentationen av de fyra bilderna så visades en ny bild som innehöll alla de fyra bilderna tillsammans och även frågan som först ställdes i testet fanns med på nytt. Denna sista bild tog vi med för att underlätta för försökspersonerna för att de inte skulle glömma bort vilka bilder de fått se. Denna sammanfattningsbild visades under 10 sekunder. Försökspersoner fick sedan svara på frågan muntligt, och omgång ett var nu avklarad. Andra omgången presenterades fyra nya bilder för de båda försöksgrupperna, med skillnad att de nu ombads svara på motsvarande fråga från första omgången. Den första gruppen som i omgång ett svarade på frågan Vilken av följande personer framstår som trevligast? fick nu frågan om vem som framstod som mest intelligent, medan den andra försöksgruppen fick svara på vem de ansåg framstå som trevligast på dessa fyra nya bilder. Bilderna i de två omgångarna var alltså samma, men frågorna ändrades så att alla bilder fick bedömas både utifrån trevlighet och intelligens. Mellan det att bilderna visades så visades en text i nedre vänster hörn på en helvit sida där det stod Loading. Denna text visades i syfte att flytta försökspersonernas blickar mot texten och därmed skulle vi få en bestämd neutral utgångspunkt för nästa bild som skulle visas. Texten hade en mindre animation där punkter las till en och en i slutet av ordet för att bättre locka till sig försökspersonernas blickar. Animationen bestod av totalt 4 bilder som varje visades under 0.5 sekunder, alltså totalt 2 sek. Resultat Syftet med vår studie var att undersöka om man tittar på olika saker när man ska bedöma trevlighet jämfört med intelligens. Några sådana skillnader har vi inte kunnat urskilja i våra insamlade data. Vi jämförde exempelvis hur lång tid försökspersonerna tittade på ansikte respektive kropp på de enskilda bilderna (en person per bild) och såg här ingen skillnad. Figur 1 visar medelvärdet av hur mycket försökspersonerna har tittat på de enskilda bilderna (dwell time), angivet i procent av den totala tiden (8sek) som försökspersonerna fick se bilderna. 3

5 Intelligens Trevlighet Ansikte: 74 % 74 % Kropp: 17 % 16 % Övrigt: 9 % 10 % Figur 1. Medelvärde av dwell time på de enskilda bilderna. ("Övrigt" innebär bakgrund eller data ej uppfattat av eye-trackern.) Vid analys av våra data hittade vi inga signifikanta resultat med hänsyn till vår hypotes men utifrån våra insamlade data tycker vi oss kunna se en tendens att intelligens verkar vara svårare att bedöma än trevlighet liksom den tidigare forskningen av Fiske et al. (2007). Detta baserar vi på att det vid samlingsbilden (där alla porträttbilder visades samtidigt) var fler försökspersoner som tittade upprepade gånger på samma person när de skulle bedöma intelligens jämfört med trevlighet, se diagram 1. Diagram 1. Antal återbesökande försökspersoner (revisitors) för bilderna där försökspersonerna ska bedöma trevlighet respektive intelligens. I diagram 2 går det även att se att försökspersonerna tittade något längre tid på personerna när de skulle bedöma intelligens jämfört med trevlighet, både om man ser till total tid (dwell time) och genomsnittstid för varje tillfälle som man tittat på en punkt i ansiktet (average fixation). Även dessa data är hämtade från samlingsbilden, där alla bilderna visades samtidigt. Vid samlingsbilderna verkade försökspersonerna nästan uteslutande titta på ansiktet, oavsett om de skulle bedöma trevlighet eller intelligens. 4

6 Diagram 2. De översta två diagrammen visar hur länge försökspersonerna har tittat i ansikte respektive ögon (dwell time). De undre visar ett medelvärde av hur länge de fixerat blicken vid ansikte respektive ögon (average fixation). Diskussion Vår hypotes var att det skiljer sig åt vad människor tittar på då de ska försöka avgöra om en, för dem okänd person framstår som intelligent eller trevlig. Gällande vilka drag våra försökspersoner tittade på har vi inte kunnat urskilja någon sådan skillnad. Däremot har vi sett en svag tendens till att det tar längre tid och är svårare att bedöma intelligens än trevlighet. I försöket fick deltagarna först se en fråga för att prima dem till att studera en viss egenskap. Sedan visades en sekvens av fyra porträttbilder, där försökspersonerna fick studera en person i taget. På dessa bilder såg vi ingen skillnad alls i vad försökspersonerna tittade på. Att vi inte såg någon skillnad utesluter dock inte att det finns skillnader i vad personer tittar på i bedömningen. Det skulle också kunna vara så att primingen var för svag och att försökspersonerna, som hade lång tid på sig att studera varje bild, faktiskt inte bara letade efter den egenskap som efterfrågades. Det var inte förrän efteråt, när alla fyra porträttbilder visades samtidigt, som deltagarna var tvungna att avgöra vem som var mest intelligent eller trevlig. Från början hade vi tänkt analysera resultatet från de enskilda bilderna men på grund 5

7 av svårigheter att utläsa data så valde vi att även titta på sammanfattningsbilden där alla personer visades samtidigt. Tidigare studier beskriver sociala termer som warmth och intellektuella termer som competence. Dessa termer innefattar en mängd olika egenskaper, därav de två egenskaper som vi valde att utföra testet med, trevlig och intelligent. Vi ansåg att de orden, trevlig och intelligent, var mest representativa för termerna, men något av de andra orden som beskriver warmth eller competence kan ha varit mer representativt. För att se hur länge försökspersonerna tittade inom ett specifikt område så använde vi programmets funktion för att rama in området i en rektangulär ruta. Rutorna runt ansiktet, ögonen och kroppen ritades upp för hand utan att följa områdets konturer. Det kan ha gjort att rutorna blev olika stora på bilden med intelligent som fråga jämfört med den som hade trevlig som fråga. Vi lade till en distraktor i form av en laddningstext mellan varje bild för att få alla försökspersonerna att fästa blicken på samma område. Detta fungerade bara på de första bilderna sedan brydde sig inte försökspersonerna om texten. Förmodligen hade det ingen direkt påverkan på resultatet. Eye-trackern var väldigt känslig mot huvudrörelser och tappade ibland bort ögonen på grund av det. När ögonen inte hittades så registrerades inte några data vilket kan ha haft viss påverkan på resultatet. Studien av Bargh et al. (1988) visade att människor tenderar att söka efter personlighetsdrag som överensstämmer med sina egna och undviker drag som skiljer sig från de egna. Det här är något som ligger utanför syftet med vår studie, men något vi ändå valde att titta på eftersom det var intressant med tanke på den teoribakgrund vi hade. När vi samlat in våra data tittade vi efter om detta gällde även för utseende. Bland de bilder som försökspersonerna fick se var två utav åtta personer av asiatiskt ursprung. Det vi förväntade oss att se var att dessa två personer hade fått mindre dwell time och fixation count jämfört med övriga bilder på personer med västerländskt utseende. Tvärtemot vad vi trodde så hade dessa två personer ungefär lika hög dwell time och fixation count som de övriga bilderna. Något annat som vi lade märke till vid analysen var att kvinnor och mäns data skilde sig åt. Även detta är ju något som ligger utanför ramen av vår studie, men det är något som kan vara intressant att titta mer på vid fortsatt forskning. Generellt sett verkade det som att kvinnor i stort sett bara tittade på ansiktet medan män i större utsträckning även tittade på accesoarer, kläddetaljer samt kroppen. Utifrån vår studie kan vi inte se några tendenser till att det skiljer sig åt vad människor tittar på då de ska bedöma warmth respektive competence. Vi tycker att det här är något för vidare forskning att undersöka för att se om det är så att det inte finns några skillnader eller om det är så att de finns där men att vi med vår undersökning inte kunde se dem. Något att tänka på vid framtida undersökningar är att vid vår undersökning var antalet försökspersoner väldigt få, bara 5 personer i var och en av grupperna, så det är svårt att få fram några signifikanta resultat. Även antalet bilder skulle ha behövt utökas för att kunna få fram mer representativ data. Referenser Bargh, J.A., Lombardi, W.J., Higgins, E.T. (1988) Automaticity of chronically accessible constructs in person x situation effects on person perception: it s just a matter of time. Journal of Personality and Social Psychology, 55 (4), pp

8 Fiske, S. T., Cuddy, A. J. C., Glick, P. (2007) Universal dimensions of social cognition: warmth and competence. Trends in Cognitive Science, 11, pp Fiske, S.T., Taylor, S.E. (2008) Social Cognition: From Brains to Culture. New York: McGraw-Hill. Perlman, S. B., Morris, J.P., Vander Wyk, B.C., Green, S.R., Doyle, J.L., Pelphrey, K.A. (2009) Individual differences in personality predict how people look at faces. PloS one, 4 (6), pp e