GWA ARTIKELSERIE. Avgångsvederlag i kommersiella samarbetsavtal Rättsområde: Kommersiell avtalsrätt Författare: Advokat Bo Thomaeus Datum:

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "GWA ARTIKELSERIE. Avgångsvederlag i kommersiella samarbetsavtal Rättsområde: Kommersiell avtalsrätt Författare: Advokat Bo Thomaeus Datum: 2012-05-15"

Solveig Lund
för 7 år sedan
Visningar:

1 GWA ARTIKELSERIE Titel: Avgångsvederlag i kommersiella samarbetsavtal Rättsområde: Kommersiell avtalsrätt Författare: Advokat Bo Thomaeus Datum: Inledning I ett färskt avgörande har hovrätten för Övre Norrland tagit ställning till två intressanta frågor beträffande agenter dels vilket uppdragsförhållande som ryms inom lagens definition, dels om lagens om handelsagenter bestämmelser om avgångsvederlag kan tillämpas analogt i ett fall där lagen inte är direkt tillämplig på uppdraget. Bakgrund Tvisten stod mellan ett av Sveriges största säljbolag inom dagligvarubranschen och en av Sveriges största producenter av matbröd. Parterna hade träffat ett avtal där säljbolaget angivits vara ensam agent i Sverige för försäljning av brödproducentens varor till storhushåll. När brödproducenten efter cirka 6 års tid sade upp avtalet, hävdade säljbolaget att det var berättigat till avgångsvederlag enligt lagen om handelsagenter eftersom brödproducenten tillförts nya kunder och väsentligen ökat handeln med den befintliga kundkretsen, något som brödproducenten skulle komma att ha väsentlig fördel av. Brödproducenten bestred kravet och menade dels att säljbolaget inte varit att anse som handelsagent, dels att någon rätt till avgångsvederlag i vilket fall som helst inte förelåg.

bestämmelser om avgångsvederlag kan tillämpas analogt i ett fall där lagen inte är direkt tillämplig på uppdraget.

2 Domstolarna hade mot bakgrund av ovan att först pröva om lagen om handelsagentur var direkt tillämplig på parternas avtal, dvs. om säljbolaget var handelsagent enligt lagens definition och således för producentens räkning självständigt och varaktigt verkat för försäljning eller köp av varor genom att ta upp anbud till denne eller sluta avtal i dennes namn. I enlighet med vedertagen svensk praxis ansågs parternas rubricering av avtalet här ensam agent - sakna betydelse. Villkoren i avtalet ansågs därtill vara så pass vaga att det inte av dessa gick att dra några slutsatser om hur samarbetet gått till. Parterna var dock i huvudsak ense om att upplägget hade varit följande. Säljbolaget fick provision enligt avtalet på all försäljning som skedde till brödproducentens slutkunder. Huvuddelen av köpen gjordes dock genom att slutkunden (hotell, restauranger, skolor och sjukhus, etc.) lade beställningar hos någon grossist. Grossisterna köpte själva in brödproducentens produkter och höll ett eget lager av dessa och av andra varor. Inköpen var inte direkt relaterade till enskilda beställningar från slutkunderna, utan säljbolagets egentliga uppgift var att bearbetat grossisterna för att förmå dessa att ta upp brödproducentens produkter i sin produktlista och marknadsföring s.k. listning. Därtill bearbetade säljbolaget också slutkunderna själva och kunde bl.a. lämna en rabatt som slutkunden sedan åberopade vid sina inköp från en grossist. Grossisterna fakturerade därefter Säljbolaget för rabatten, vilken kostnad säljbolaget fick ersatt av brödproducenten. Enligt parterna är ett upplägg liknande det ovan närmast standardförfarandet i hela den svenska livsmedelsbranschen. Säljbolaget problem var således att det vare sig tog upp anbud i brödproducentens namn eller för den dels skull slöt avtal direkt med slutkunderna i producentens namn. Säljbolaget menade dock att grossistledet skulle bortses från i och med att livsmedelsbranschen fungerar på ovan 2(5)

eller sluta avtal i dennes namn. I enlighet med vedertagen svensk praxis ansågs parternas rubricering av avtalet här ensam agent - sakna betydelse.

3 beskrivet sätt med andra ord att ett normalt handelsagentförhållande aldrig skulle vara möjligt att åstadkomma i branschen. Domstolarna konstaterade att säljbolaget inte varit inblandad i någon form av avtalsslut på annat sätt än genom att köparen kan ha åberopat en rabatt som i så fall avtalats med säljbolaget, men betalats av brödproducenten. Brödproducenten hade inte i något fall varit den direkta säljaren, eftersom försäljningen gått via grossister som gjort självständiga inköp från brödproducenten och som hållit ett eget lager. Således, som hovrätten kärnfullt uttryckte det, hade säljbolaget inte tagit upp anbud och brödproducenten inte varit säljare. Även om säljbolaget erhållit provision på all försäljning och oavsett om bolaget varit inblandat i någon direkt marknadsföring mot en viss kund eller inte, skulle det mot den bakgrunden enligt domstolarnas mening vara att föra det alltför långt att anse lagen om handelsagenter vara direkt tillämplig på avtalet. Den andra frågan som uppkom var därmed om lagen om handelsagenters bestämmelser om avgångsvederlag kan vara analogt tillämpliga i en situation som denna. Hovrätten konstaterade att lagen om handelsagenter kan sägas ha genom analogisk tillämpning fått ett vidare tillämpningsområde än lagen formellt har. Dock påpekades det att bestämmelserna om avgångsvederlag utgör ett - vid direkt tillämpning - tvingande avsteg från den avtalsfrihet som råder i kommersiella avtalsförhållanden. Avgångsvederlaget är avsett att ersätta agenten för bestående värden som agenten tillfört huvudmannen i form av upparbetade kundförbindelser som huvudmannen kan dra nytta av även efter avtalets upphörande och att kompensera agenten för investeringar som denne kan ha gjort och som blir onyttiga för honom. Domstolen hänvisade till rättsfallet NJA 2008 s. 24, vilket bl.a. rörde analogisk tillämpning av lagens bestämmelser om avgångsvederlag. Enligt hovrätten var skillnaden fallen emellan att det i det förra rättsfallet fanns en bestämmelse 3(5)

4 angående avgångsvederlag i parternas avtal, medan sådan saknades i det förevarande. Därtill kunde säljbolaget inte motbevisa producentens påstående om att säljbolaget vid de förhandlingar som föregick kontraktet inriktat sig på att få till stånd en lång uppsägningstid och en hög säljprovision samt även blivit väl tillgodosett i detta hänseende. Enligt hovrätten kan den höga provisionen ses som ett - medvetet eller i alla fall i praktiken fungerande - sätt att säkerställa att producenten inte skulle göra någon obehörig vinst på säljbolagets bekostnad, och den långa uppsägningstiden kan ses som ett motsvarande sätt att säkerställa ett inkomst- eller investeringsskydd under en övergångstid. Mot denna bakgrund ansåg hovrätten att det inte fanns skäl för en analog tillämpning av bestämmelserna om avgångsvederlag. Kommentar Vid en första anblick kan det anses relativt självskrivet att inget avgångsvederlag skall utgå till säljbolaget eftersom precis som hovrätten uttalade - säljbolaget inte tagit upp anbud och brödproducenten inte varit säljare. Samtidigt ligger det en hel del i säljbolagets resonemang om att marknaden inte möjliggör ett normalt agentförhållande, och att bolaget i allt utom detta faktiskt varit verksam i en situation lika skyddsvärd som en agent. Brödproducenten hade otvetydigt ökat sin omsättning tack vare säljbolagets insats. Även om det inte kommer till uttryck i framförallt hovrättens resonemang, är det inte orimligt att anta att utgången skulle ha kunnat bli en annan för det fall det fanns något som talade för att säljbolaget inte valt att tillförsäkra sig en hög provision under avtalstiden och en lång uppsägningstid i sannolik vetskap om att avgångsvederlag inte kunde påräknas. Det är långt ifrån självklart, men det kan inte bortses från att domstolarna kan ha tagit viss hänsyn till att säljbolaget skulle ha blivit överkompenserat om det i en sådan situation även skulle utgå avgångsvederlag. Till dess en sådan situation blir prövad får dock 4(5)

säljprovision samt även blivit väl tillgodosett i detta hänseende.

5 utgångspunkten vara att rätt till avgångsvederlag kräver antingen att en direkt agentsituation förelegat eller att parterna avtalat om sådan rätt. Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen som i skrivandets stund har att ta ställning till frågan om prövningstillstånd skall meddelas. En rimlig bedömning är att det sannolikt inte kommer att ges, men Högsta domstolens beslut är oavsett utgång intressant att följa. 5(5)

Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen som i skrivandets stund har att ta ställning till

Relevanta dokument

Eftergift av rätt till ersättning enligt tvingande kollektivavtalsbestämmelser

160 RÄTTSFALL Eftergift av rätt till ersättning enligt tvingande kollektivavtalsbestämmelser Tvisten I AD 2000 nr 29 behandlar arbetsdomstolen frågan om en enskild arbetstagare vid någon tidpunkt kan avstå