Transkript

1

2 1

3 2

4 3

5 4

6 1 WTO går inför sekelskiftet mot en ny omfattande förhandlingsrunda med ökad frihandel som mål års ministerkonferens i WTO hade som huvuduppgift att världens handelsministrar skulle ge mandat att förbereda beslut om dessa nya förhandlingar. Uppgiften uppfylldes konferensens slutdeklaration innehåller detta mandat. I en särskild ministerdeklaration beslutade konferensen också att WTO skulle identifiera frågeställningar inom WTO om elektronisk handel samt att elektronisk handel även fortsatt inte ska beläggas med tull. Slutligen fastställdes att nästa ministerkonferens ska äga rum någon gång under senhösten 1999 och att USA ska stå som värd. I anslutning till ministerkonferensen talade några av världens ledande politiker, däribland USA:s president Bill Clinton, Storbritanniens premiärminister Tony Blair och Sydafrikas president Nelson Mandela för fortsatt frihandel och en vidare utveckling av WTO:s regelverk. 5

7 6 Vid tiden för ministerkonferensen låg den ekonomiska krisen i Asien ofrånkomligen som ett orosmoln över världsekonomin och därmed också över arbetet i WTO. Samtidigt kunde konstateras att allt fler länder under de senaste åren inriktat stora delar av sin utrikeshandelspolitik på regionala frihandelsavtal. Från ett svenskt perspektiv var det därför särskilt glädjande att samtliga talare lovordade det handelspolitiska regelverket och WTO som organisation och att det multilaterala arbetet för ökad öppenhet vad gäller handel och investeringar har högsta prioritet.

8 2 I enlighet med WTO-avtalet ska ministerkonferenser anordnas minst vartannat år. Målsättningen för denna andra ministerkonferens i WTO:s historia var för Sveriges och EU:s del att WTO och dess arbetsorganisation i form av råd, kommittéer och arbetsgrupper, skulle ges mandat att inleda förberedelserna för beslut om nya förhandlingar. Beslut om nya förhandlingar ska fattas vid det tredje ministermötet. WTO:s så kallade inbyggda dagordning, med beslut från Uruguayrundan (UR) om nya förhandlingar, medför att inga länder egentligen ifrågasätter att nya förhandlingar ska inledas år Omfattningen av dessa förhandlingar och hur det ska förhandlas utgör dock delvis ett tvisteämne. En stor grupp länder vill ha en bred allomfattande förhandling medan vissa andra länder hittills endast accepterat de redan beslutade områdena jordbruk och tjänster. Flertalet u-länder lyfte även inför konferensen fram inhemska problem med att implementera resultaten från Uruguayrundan. 7

9 Inom EU förelåg inför konferensen en bred enighet om att målsättningen är att en omfattande ny förhandlingsrunda ska inledas år En sådan förhandling ska enligt EU kunna avslutas på kortare tid än vad som gällde för Uruguayrundan. En stor grupp andra WTO-länder delar EU:s uppfattning. Särskilt de större jordbruksproducerande länderna inom den s.k. Cairns-gruppen 1 har ett starkt intresse av att förhandlingar inleds som planerat och inte minst att förberedelsearbetet på jordbruksområdet under åren fungerar planenligt. USA har, som i princip enda land, med visst stöd från några enstaka u-länder, sagt sig inte vilja ha en ny samlad runda. USA har menat att risken är stor att en sådan förhandling skulle komma att fortgå under allt för lång tid. Från USA:s sida har i stället i första hand förespråkats sektorsförhandlingar. Man kan dock notera att president Clinton i sitt anförande vid GATT:s femtioårsjubiléum utgick från att omfattande förhandlingar var ett politiskt faktum och inte talade om man ska inleda en ny runda, utan i stället om frågan hur en runda ska utformas. Många länder delar USA:s uppfattning om risken för att en förhandling kommer att dra ut på tiden och att alla resultat kommer att bli fastlåsta av det sist klara förhandlingsområdet. Möjligheterna till dellösningar och tidig skörd på vissa områden framhålls därför av flera länder, inklusive EU, även om man vill se en gemensam förhandlingsstart. 8

10 3 Konferensen öppnades av den schweiziske ordföranden, ekonomiminister Pascal Couchepin. Därefter följde tal av WTO:s generaldirektör Ruggiero och WTO:s Allmänna råds ordförande, kanadensaren Weeks. Weeks sammanfattade i korta ordalag WTO:s arbete sedan den första ministerkonferensen i Singapore i december Ruggiero pekade bland annat på WTO:s framgångar under år 1997 och det fortsatta arbetet i WTO med förberedelser inför beslut om nya förhandlingar. Han pekade även på att ekonomiska bakslag i Asien riskerar protektionistiska återverkningar i andra länder och att WTO måste vara relevant för allmänheten inom en brett fält inte minst på miljöområdet. Vid en informell del av konferensen gjordes korta anföranden av flertalet närvarande ministrar där respektive lands prioriteringar klargjordes. Konferensen antog avslutningsvis två deklarationer. Den allmänna deklarationen innebär att ministerkonferensen ger 9

11 WTO mandat att genomföra ett förberedelsearbete i syfte att ett underlag för beslut om nya förhandlingar ska föreligga till nästa ministerkonferens som ska äga rum på hösten år En särskild deklaration beslutar att WTO ska studera de handelspolitiska aspekterna om elektronisk handel och fastställer att elektronisk handel inte ska beläggas med tull. Dessutom togs beslut om att nästa ministerkonferens ska äga rum under hösten 1999 i USA och att USTR (United States Trade Representative), ambassadör Charlene Barshefsky, kommer att vara ordförande. Mer exakt var och när konferensen ska äga rum beslutades dock ej. Det troliga uppges vara att det blir någon gång i november december och att konferensen genomförs i någon annan amerikansk stad än huvudstaden Washington. I och med att huvudnumret vid årets ministerkonferens utgjordes av GATT:s 50-årsjubiléum hade begränsad tid avsatts åt handelsministrarnas anföranden. Det informella möte, vid vilket handelsministrarna uttalade sina prioriteringar, kom dock trots farhågor om motsatsen att fungera bra. Arbetssessionen fungerade inte helt som diskussionsforum, men flertalet ministrar kom att delta under en stor del av det informella mötet. De kunde därigenom ta del av andras anföranden, vilket ofta inte blir fallet vid formella och långdragna plenarsessioner. Vid WTO:s första ministerkonferens i Singapore hölls ministeranförandena inför relativt tomma läktare, parallellt med att det pågick slutförhandlingar om bland annat deklarationstexten, vilket inte ansågs lyckat. Flertalet närvarande ministrar höll vid årets ministerkonferens korta anföranden. De flesta av anförandena finns återgivna som 10

12 WTO-dokument. Det informella mötet var uppdelat på två delar. Första delen av mötet behandlade implementering och den andra delen behandlade framtida arbete i WTO. Handelsministrarna gavs i princip endast möjlighet att tala vid ett tillfälle i och med att över 100 talare skulle beredas plats under knappa två dagar. I många anföranden, från både i-länder och u-länder, betonades att det var av central betydelse för WTO:s trovärdighet att resultaten från Uruguayrundan verkligen genomfördes. En hel del missnöje uttrycktes från u-landssidan över att medlemsländerna inte lyckats bättre med att leva upp till gjorda åtaganden. Detta gällde framförallt jordbruk, där kritiken huvudsakligen var att man inte gjort något åt problem för nettoimporterande u-länder till följd av stigande världsmarknadspriser. På teko-området framkom kritik mot att den överenskomna avvecklingen av importkvoterna inte gått så snabbt som de teko-exporterande u-länderna förväntat sig. I flertalet u-landsanföranden betonades samtidigt administrativa och tekniska problem för u-länder både med att genomföra vissa av Uruguayrundans överenskommelser och med att aktivt delta i det löpande arbetet. Man menade därför att det tekniska biståndet från WTO till de mindre utvecklade länderna måste förbättras. Indien pekade på att ett av WTO:s grundläggande mål var att bidra till ekonomisk utveckling för u-länder, en målsättning som man ansåg inte till fullo uppfyllts. Från indisk sida pekades vidare, förutom på teko, bl.a. på tillämpningen av antidumpningsinstrumentet och risken att det ökade antalet regionala frihandelsområden kommer att missgynna u-länder. Sydkorea lyfte fram önskemålet att förbättra WTO:s juridiska enhets möjlighet att bistå vid tvistlösning. 11

13 EU:s anförande hade stor tonvikt på u-ländernas problem. EU betonade att man redan ger omfattande tekniskt bistånd och att man är beredd att göra mer. EU uttryckte också besvikelse över bristande framsteg på arbetet inom området miljö och handel. Länder som t.ex. EU, USA, Kanada m.fl. betonade starkt behovet att satsa på större öppenhet gentemot det civila samhället, liksom ansvaret att förklara och informera om fördelarna av liberalisering av handel och investeringar. Överlag uttrycktes stor tillfredsställelse över hur WTO:s tvistlösning fungerat, liksom över förhandlingarna under om informationsteknik, telekommunikationer och finansiella tjänster. I Sveriges anförande välkomnades diskussionen om ökad öppenhet i WTO men det framhölls samtidigt att det ankommer på regeringarna att säkerställa förankringen hos sina respektive väljare. Målet är en samlad förhandlingsrunda som innebär ökat marknadstillträde för såväl de utvecklade länderna som för länder under utveckling. Tullar behöver undanröjas och hinder rivas också på områden som textil och jordbruk, detta för att kunna få stöd också från MUL vad gäller sådana områden som näthandel, upphandling, miljö och hälsa liksom arbetsvillkor. Sverige hänvisade också till OECD:s konvention om mutor och uttalade stöd för ILO:s arbete om grundläggande arbetsvillkor och ökat samarbete mellan ILO och WTO på detta område. (Anförandet finns återgivet i bilaga 2) Flertalet länder pekade på att nya förhandlingar kommer att inledas år 2000 inom ramen för tidigare fattade beslut (Uruguayrundan) och arbetsprogram (Singapore-deklarationen) och att det nu var viktigt att förberedelsearbetet inför beslut om dessa förhandlingar inleddes. Inga frågor är uteslutna 12

14 när det gäller framtida beslut om förhandlingar. Inga länder med undantag för USA och Egypten motsatte sig samlade förhandlingar kring år 2000 och med en bredare omfattning än den redan från Uruguayrundan fastställda s.k. inbyggda dagordningen. USA, som lämnade formen för förhandlingarna mer öppen och beroende på innehållet, talade mer för rullande förhandlingar ämne för ämne. Egypten förordade en sektoriell ansats. Ur övriga nationella anföranden kan följande korta synpunkter utgöra ett representativt axplock av hur man ser på WTO:s framtida arbete. EU (Kommissionen) önskade en ambitiös ansats inför det kommande ministermötet år 1999, ledande till ytterligare liberalisering och en samlad förhandlingsrunda vid milleniumskiftet. Förhandlingen borde omfatta den inbyggda dagordningen, de s.k. nya frågorna från WTO:s första ministerkonferens i Singapore samt alla andra frågor varom enighet kan uppnås. EU hoppades på att arbetet fram till nästa ministermöte kan leda till sådan enighet. Resultatmässigt var det fråga om ett samlat, balanserat åtagande även om tanken på tidig skörd i enskilda ämnen inte uteslöts. (Bilaga 6) Från Storbritanniens ordförande i EU sida underströks behovet av att globaliseringens positiva effekter måste tillfalla alla parter. Det multilaterala frihandelssystemet måste utvecklas och hinder på alla områden rivas. Tullar prioriterades, men i övrigt var alla ämnen i den inbyggda dagordningen och från Singapore viktiga. Storbritannien hoppades att grundarbetet nu kan inledas för en samlad förhandlingsomgång som skulle omfatta alla ämnen och vara under 3 5 år. Frankrike prioriterade det multilaterala systemet framför bilaterala lösningar och talade för fortsatt liberalisering av han- 13

15 dels- och investeringsvillkor förutsatt att detta kunde förenas med höga veterinära-, fytosanitära och hälsokrav m.m. Allmänna opinionen måste ges bättre möjligheter att förstå att handeln tjänar det grundläggande målet att öka välfärden. I det sammanhanget var det angeläget att grundläggande arbetsvillkor liksom miljön diskuterades inom WTO. Finland underströk behovet av de grundläggande arbetsvillkoren och stärkandet av WTO:s regelsystem. Det gällde för regeringarna att tillse att de i handelspolitiska frågor förankrat sig i sina egna länder. Det växande informationssamhället var viktigt och WTO borde här ta sig an de handelsrelaterade aspekterna. Nederländerna betonade behovet av att förankra arbetet hos allmänheten och för detta krävdes systematiska ansträngningar från WTO:s sida. Viktigt i detta sammanhang var miljöarbetet och frågan om grundläggande arbetsvillkor. Samtidigt framhölls att utvecklingsländerna de facto redan bidrar positivt i arbetet på miljöområdet. Portugal konstaterade det ökade beroendet länder emellan till följd av globaliseringen och önskade utöver en förhandling omfattande den inbyggda dagordningen och nya ämnen, även en utvärdering av på vilket sätt åtaganden från GATT/UR respekteras icke minst på teko-området. USA angav att man är öppen till formerna för de kommande förhandlingarna. Det kunde vara en runda, en samling ämnen eller sektorer. Man menade dock att det mesta talade för en ordning av löpande förhandlingar. Det viktiga var substansen som skulle inbegripa den inbyggda dagordningen samt de ämnen varom enighet kunde uppnås. Det gällde också att i ökad utsträckning lyssna på allmänheten. I sak borde förhandlingarna fokusera på jordbruk, tjänster, TRIPS, elektronisk handel, industritullar (här med hänvisning till APEC-initiativ på 14

16 bland annat ett antal sektorer). USA betonade också handel och miljö, där ett nytt friskt tänkande krävdes och där man stödde det högnivåmöte som EU redan föreslagit. Man poängterade också frågan om grundläggande arbetsvillkor. Målet för förhandlingarna var att finna en bred balanserad dagordning som skulle öka välståndet för samtliga länder. Japan såg som flertalet länder framför sig en samlad liberaliserande förhandling omfattande den inbyggda dagordningen och industritullar. Japan oroade sig över utbredningen av regionala avtal och efterlyste ökat arbete inom WTO:s kommitté för regionala avtal. Kinas och Rysslands anslutning var mycket viktiga för WTO:s framtid. Japan uttalade sig med viss försiktighet om vad som kan göras på jordbruksfronten. Kanada talade för bred liberalisering till förmån för alla. I sak bör agendan vara utan begränsningar och förhandlingstekniskt är Kanada öppet för olika alternativ, grupper av ämnen eller schemalagda resultat som i sig bör vara självbalanserade. Tanken på ökad transparens i form av öppna möten etc. stöddes. Man menade även att det är angeläget att hänsyn också tas till höga miljönivåer samt att den sociala dimensionen ökat. Australien önskar skapa en robust förhandlingsstart genom ministermötet 1999 innefattande den inbyggda dagordningen och resten. Särskilt betonades jordbruksfrågorna. Vikten av att sälja vinsterna med WTO för allmänheten påtalades även från Australiens sida. Nya Zeeland gav sitt fulla stöd till det multilaterala systemet och underströk särskilt behovet av att jordbruksförhandlingarna måste starta i tid. Allmänheten måste få reda på kostnaderna för protektionismen och i det sammanhanget gjordes ett generalangrepp på EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Alla exportsubsidier och stöd måste elimineras. 15

17 Ungern sade sig utgöra ett exempel på fördelarna med ökad dynamisk liberalisering. Man stödde tanken på en bred förhandling omfattande den inbyggda dagordningen, industritullar, investeringar och konkurrensregler. Brasilien underströk behovet av att förbereda jordbruksförhandlingarna som borde inledas 1999 oavsett beslut om samlad runda eller ej. En samlad runda utgör inget hinder förutsatt att en sådan inte stör jordbruksförhandlingarna, den fulla implementeringen av GATT/UR-resultaten och inte sker på sektoriell grund. Elektronisk handel utgör en viktig framtidsfråga enligt Brasilien medan frågan om ökad transparens i systemet borde studeras noga innan man gick vidare. Argentina såg fördelarna med en samlad förhandling och instämde i Nya Zeelands synpunkter om jordbruket; alla exportsubsidier och prisstöd borde elimineras och tullarna läggas på en rimlig nivå. Man menade vidare att vetenskapliga skäl måste utgöra grund för SPS-avtalet. Beträffande frågan om regionala avtal efterlystes dock en mer systematisk diskussion. Uruguays minister talade för en omfattande förhandling som skulle sättas i sjön av nästa ministermöte Det var angeläget att denna förhandling behandlade jordbruk på samma sätt som andra sektorer. Ecuador såg globaliseringen som en utmaning och stödde tanken på en multilateral förhandlingsomgång som minskade skillnaden mellan den utvecklade och den underutvecklade världen. Som andra latinamerikanska länder betonade Ecuador jordbrukets roll i WTO. Costa Rica stödde en samlad och balanserad förhandling ledande till fortsatt liberalisering. Denna borde omfatta den inbyggda dagordningen och Singapore-ämnena där särskilt investeringar 16

18 är ett intressant område för bättre discipliner. Costa Rica gav också sitt stöd för behandlingen av elektronisk handel. Hongkong stödde EU:s önskemål om en samlad, balanserad förhandlingsrunda. I en sådan prioriterades tjänster, regelverket och översyn av tvistlösningssystemet, ökat marknadstillträde samt det ökande antalet regionala avtal, en utveckling som skulle kunna utgöra ett hot mot det multilaterala systemet. Korea sökte en bredare förhandling än den inbyggda dagordningen. Regionala avtal var bra om de samtidigt stödde det multilaterala regelverket. Korea pekade även på vikten av att de minst utvecklade länderna inte marginaliserades. Indien menade att man fortfarande brottas med implementeringen av GATT/UR-resultaten och ser framför sig en förhandling som begränsar sig till sådana ämnen varom enighet föreligger. Frågan om näthandel är viktig och bör analyseras ytterligare icke minst vad gäller överföring av teknologi. WTO ska dock inte ta sig an frågor som inte är direkt handelsrelaterade. Allmänt menade man för indisk del att det var viktigt att utvecklingsländernas roll stärktes. Pakistan godtog breda förhandlingar, men underströk behovet av full implementering av GATT/UR-resultaten. Mer måste göras framför allt vad gäller jordbruk. En ny förhandling fick under inga omständigheter förvärra obalansen till utvecklingsländernas nackdel. Bangladesh underströk behovet av att det multilaterala systemet gynnade samtliga parter. Ökat marknadstillträde på de utvecklade marknaderna var härvid en nödvändighet. Oro uttalades för hinder vad gäller textilhandeln och olika skyddsåtgärder. De minst utvecklade länderna framhölls det, måste själva ta ledningen över att identifiera sina intressen. 17

19 Egypten underströk i första hand behovet av full implementering av GATT/UR-resultaten. Sakmässigt kunde dock framtida förhandlingar omfatta den inbyggda dagordningen samt Singapore-ämnena förutsatt att en balans och konsensus kunde uppnås mellan i-länder och u-länder. En ökad liberalisering fick inte leda till social instabilitet. Miljöfrågan var dock en svår fråga som krävde ytterligare analys. Egypten sade sig också vara allmänt positiv till att öka transparensen och man talade för en sektoriell förhandlingsansats. Tunisien stödde också tanken på en samlad förhandling men framhöll samtidigt att dagordningen för denna måste vara balanserad och omfattas av samtliga parter. En plurilateral ordning var inget alternativ till en multilateral sådan. Israel stödde allmänt tanken på en samlad förhandlingsomgång som utöver den inbyggda dagordningen och Singaporeämnena också omfattar tullar på industrivaruområdet. Elektronisk handel var en annan viktig fråga menade man. Israel underströk som flera andra också behovet av att regionala avtal är förenliga med det multilaterala systemet. Sydafrika underströk behovet av att WTO och dess regelverk verkar positivt för alla parter. Jordbruksförhandlingarna måste börja på utsatt tid och som flertalet u-länder menade man att nya ämnen kunde godtas förutsatt att implementeringen av GATT/UR-resultaten fullföljdes och att balans kunde uppnås mellan utvecklingsländernas och de utvecklade ländernas intressen. Senegal godtog en förhandling som omfattade den inbyggda dagordningen, Singapore-ämnena samt näthandel. För Senegals del var det angeläget att utvecklingsländerna inte marginaliseras ytterligare och att dessa länders skuldproblem löses. 18

20 Ministerkonferensen avslutades med att de båda ministerdeklarationerna formellt antogs. Dessutom beslutades att nästa ministerkonferens ska hållas i USA i slutet av år Ordförande för konferensen blir USTR Charlene Barshefsky. Den huvudsakliga ministerdeklaration kunde slutföras i ett tidigt skede. EU:s långtgående ambitioner uppnåddes ej men konferensens viktigaste syfte, att inleda förberedelsearbetet inför beslut om nya förhandlingar, tydliggjordes. Inga specifika sakfrågor lyftes fram utan hänvisning gjordes i allmänna ordalag till Singapore-deklarationen samt Marrakesh-avtalet (Uruguayrundan). (Ministerdeklarationen återges i bilaga 4.) Elektronisk handel, dvs. i första hand handel över internet, är i stark expansion. E-handel, som den också kallas, har potentiellt mycket stor betydelse för den fortsatta expansionen och effektiviseringen av handeln. Därmed uppstår också frågor om hur man på e-handelns område på bästa sätt kan säkerställa att reglerna för världshandeln medverkar till fortsatt öppenhet. Frågan om ett ministerbeslut om elektronisk handel drevs energiskt av USA och stöddes av EU. Efter inledande motstånd från en rad u-länder antogs en särskild deklaration om elektronisk handel. I deklarationen sägs att WTO ska studera 19

21 20 de handelspolitiska aspekterna av elektronisk handel och att elektronisk handel även fortsättningsvis ska vara tullfri. Ett krav från många u-länders sida var att överenskommelsen om tullfrihet inte skulle vara juridiskt bindande. Den innebär dock ett starkt politiskt åtagande. Tullfriheten kommer att tas upp till förnyad behandling på nästa ministerkonferens. Anledningen till att frågan om elektronisk handel inte inkluderades i ministrarnas huvuddeklaration var att det förelåg överenskommelse om att inga nya eller sektorsvisa frågor skulle tas med i denna. (Bilaga 5).

22 4 Firandet av att femtio år förflutit sedan GATT-avtalet trädde i kraft år 1948 utgjorde huvudnumret vid 1998 års ministerkonferens. Evenemanget låg formellt utanför ministerkonferensen, men för organisationen var det självfallet av stor vikt att ett antal ledare från de centrala handelsaktörerna gav sitt stöd till WTO och organisationens fortsatta arbete. Bland de deltagande återfanns bl.a. Bill Clinton (USA), Tony Blair (UK), Nelson Mandela (Sydafrika) och Fernando Henrique Cardoso (Brasilien). Ryutaro Hashimoto (Japan) och Jean Chrétien (Kanada) var anmälda men tackade nej i slutskedet. 50-årsjubiléet inleddes med anföranden av President Flavio Cotti, Schweiz samt WTO:s Generaldirektör Renato Ruggiero. Både Ruggiero och Cotti berörde globaliseringen i sina tal. Cotti påminde om att för 50 år sedan hade just ett krig avslutats 21

23 och att nationerna var tvungna att återuppbygga sina ekonomier. Därmed skapades GATT, som då hade 23 medlemmar gentemot dagens 132. Avslutningsvis betonade Cotti samarbetet mellan ekonomier som en förutsättning för välstånd. President Clinton var mycket konkret och tämligen aggressiv i sitt anförande beträffande USA:s handelspolitiska ambitioner. Presidenten menade att globaliseringen redan var ett faktum och att det nu gällde att ytterligare öppna upp marknader. I samband med detta försäkrade Clinton att han skulle fortsätta sina ansträngningar att få till stånd ett fast-track mandat från kongressen. (Bilaga 8) Från amerikansk sida värnade man om miljö och arbetsvillkor och föreslog att högnivåmöten skulle hållas för att diskutera dessa ämnen. Clinton förespråkade ett öppnare WTO i vilket konsumenter, affärsmän m.fl. skulle kunna göra sig hörda. Dessutom föreslog han att tvistlösningsprocedurer skulle bli offentliga. Från amerikansk sida var man beredd att öppna de paneler man var part i för allmänheten. En uppmaning riktades till övriga länder att binda sig för att inte införa tullar på elektronisk handel samt att ansluta sig till OECD:s konvention om mutor. Slutligen underströk Clinton att de sju år som krävdes för att avsluta Uruguayrundan var alltför lång tid och menade att någon form av minirundor var mer lämpligt. Från amerikansk sida prioriterades jordbruk, tjänster och industritullar. I samband med sitt anförande inbjöd Clinton till nästa ministerkonferens år 1999 i USA. Premiärminister Blair, Storbritannien, manade länder att samarbeta för att njuta frukterna av globaliseringen. Blair såg fem huvuduppgifter: att sprida fördelarna av globaliseringen genom att bl.a. ge tek- 22

24 niskt bistånd åt MUL samt införa nolltullar på dessa länders export att hålla marknaderna öppna samt påskynda handelsliberaliseringen att utvidga handelsliberaliseringen, särskilt vad gäller jordbruk och tjänster att ta hänsyn till miljö och arbetsvillkor utan att detta sker på bekostnad av u-länderna att maximera fördelarna av den elektroniska revolutionen genom att bl.a. utarbeta regler för elektronisk handel. (Bilaga 7). Jacques Santer, EU-kommissionens ordförande, menade att regional integration, vilket Gemenskapen var ett exempel på, banade väg för ytterligare handelsliberaliseringar. Santer uttryckte förhoppningar om en Millenium Round, en global ansats borde vara effektivare än en sektorsvis. Från Gemenskapens sida såg man gärna att en sådan runda behandlade bl.a. handel och miljö, industritullar och icke-tariffära handelshinder. President Mandela, Sydafrika, refererade till den politiska kampen i Sydafrika och betonade att handel i sig utan demokrati, inte bringade välstånd. Han pekade samtidigt på vikten av WTO som ett regelbaserat system. I sitt tal betonade Mandela även att många u-länder hade svårigheter att implementera Uruguayrundan och bl.a. behövde tekniskt bistånd. Beträffande frågor som arbetsvillkor och miljö borde dessa diskuteras villkorslöst utan att för den skull lägga fler bördor på u-länderna. (Bilaga 9) Norges statsminister, Kjell Magne Bondevik, fokuserade sitt tal på hur man skulle integrera de minst utvecklade länderna i det internationella handelssystemet. I samband med detta inbjöd Bondevik till ett symposium i Norge i början av nästa år om effekterna av globaliseringen. Enligt Bondevik borde 23

25 miljö, hälsa och arbetsvillkor vara frågor för WTO, även om ILO hade huvudansvaret för det sistnämnda. (Bilaga 10) President Fidel Castro, Kuba, höll ett anti-amerikanskt tal fokuserat på Helms-Burton och den ekonomiska blockaden mot Kuba. Han anklagade USA för att försöka förhindra både Kinas och Rysslands anslutning till WTO. Castro välkomnade euron som en motvikt mot dollarn. Avslutningsvis menade han att tredje världen hade förlorat på att bl.a. tullar som skyddade inhemska industrier hade sänkts utan att u-länderna hade fått något i gengäld. Castro manade andra länder att följa Norges biståndspolitik. Slovenien (Janez Drnovsek) och Bulgarien (Ivan Kostov) betonade båda betydelsen av anslutningen till WTO för övergångsekonomier. Dominika (Edison C. James) menade att u-länderna hade haft svårt att dra fördel av liberaliseringen av handeln. För Dominikas del hade bananpanelens utslag haft en negativ effekt på dess handel. Även Elfenbenskusten (Daniel Kablan Duncan) uttryckte oro över att Lomékonventionens preferenser eroderades. Elfenbenskusten betonade betydelsen av tekniskt bistånd för u-länderna i syfte att implementera Uruguayrundan. Brasilien (Cardoso) efterlyste fortsatta liberaliseringar beträffande jordbruk. Italien (Romani Prodi) framhävde betydelsen av regional integration som en katalysator för multilateral frihandel. Även Kronprinsen av Marocko nämnde betydelsen av regional integration. Hashimoto (Japan) och Chrétien (Kanada) skulle ha deltagit men lämnade återbud. Dock lämnades skriftliga anföranden. Japan pekade i sitt skriftliga anförande på den inbyggda agen- 24

26 dan; industritullar och investeringar som prioriterade områden. Även Kanada nämnde investeringar som ett prioriterat område. Chrétien betonade betydelsen av att konsultera allmänheten för en bättre förståelse av globaliseringen. Avslutningsvis läste UNCTAD:s generaldirektör Rubens Ricupero ett anförande å Kofi Annans vägnar i vilket han påminde om att FN tidigare varit den legala ramen för GATT. Kofi Annan framhöll u-ländernas roll i handelssystemet och menade att handelshinder för MUL måste avskaffas. 25

27 26

28 5 Förberedelsearbetet inom EU inleddes hösten 1997 inom ramen för 113-kommittén och med ett informellt ministermöte i Florens. Under våren fortsatte diskussionerna och Allmänna rådet uttalade sig dels den 30 mars, dels den 27 april. (Bilaga 3) I anslutning till konferensen hölls ett möte med 113-kommittén och ett Allmänt råd (GAC) med deltagande av handelsministrarna. I ett uttalande från GAC godkändes ministerdeklarationen, att nästa ministerkonferens anordnas sent 1999 i USA och det slutliga förslaget till deklaration om elektronisk handel. 27

29 28

30 6 I den s.k. inbyggda dagordningen återfinns ett antal områden som ska förhandlas med start år Med begreppet den inbyggda dagordningen avses det fortsatta arbetet i enlighet med resultaten från Uruguayrundan. Väsentligt är här beslutet om att inleda nya förhandlingar på områdena jordbruk och tjänstehandel. Dessutom ska ett antal av WTO-avtalen ses över, i vilket implicit ligger en möjlighet till förändringar av avtalen inklusive en vidare utveckling. I tillägg till denna inbyggda dagordning från Uruguayrundan fattades vid WTO:s första ministermöte i Singapore beslut om arbete inom områdena investeringar, konkurrenspolitik, transparens inom offentlig upphandling och förenkling av handelsprocedurer. Några förhandlingar på dessa områden är inte beslutade men förutsättningar finns att så blir fallet. 29

31 Beslut om nya förhandlingar förväntas tas vid följande ministerkonferens i WTO, dvs i slutet av år Inom vissa områden pågår en process redan idag inom ramen för kommittéer och arbetsgrupper i WTO om vad dessa beslut skall omfatta. En tydligare process med inriktning på att ta fram underlag för dessa beslut måste dock påbörjas. Samtidigt måste det interna EU-arbetet intensifieras för att tydliggöra EU:s positioner i denna förberedande process. Som ett första steg inför nya förhandlingar inom jordbruksområdet och som en uppföljning av ministermötet i Singapore har WTO:s jordbrukskommitté under år påbörjat en analys och ett erfarenhetsutbyte genom informella möten. Genom resultatet av UR och beslutet om tariffering av rörliga jordbruksavgifter och bindning av tullar finns en god grund för fortsatta sänkningar av gränsskyddet. Detsamma gäller åtaganden om internstödsbegränsningar (s.k. gröna och blå boxar) samt exportstöd. Ytterligare krav på exportstödsbegränsningar är att vänta och inte minst den s.k. Cairns-gruppen med jordbruksexporterande länder torde vilja fokusera intresset på denna fråga. I det informella analysarbetet pågår även visst arbete för förfinande gränsdragningar av olika grader av produktionsneutrala jordbrukssubventioner. Med den nyligen beslutade jordbrukspolitiken har USA, objektivt sett, än starkare offensiva intressen av ambitiösa framtida förhandlingar. Inte minst lär USA ifrågasätta behovet av en blå box för 30

32 arealbidrag m.m. i ljuset av det s.k. FAIR-avskaffandet av motsvarande amerikanskt system. I samband med Uruguayrundan fördes för första gången förhandlingar om multilaterala regler för den snabbt växande internationella handeln med tjänster. De åtaganden som länderna inom Uruguayrundan gjorde på tjänsteområdet var relativt begränsade och innebar i praktiken att inget land i sina åtaganden gick utöver existerande nationell tjänstehandelsregim. Frågan om mer långtgående liberaliseringsåtaganden hänskjöts till den första heltäckande tjänsteförhandlingsrundan, vilken enligt GATS-avtalet ska inledas senast den 1 januari år 2000 (GATS 2000). De inledande förberedelserna för GATS 2000 har igångsatts i WTO:s Tjänstehandelsråd. En första sektorsgenomgång inom ramen för det informationsutbyte som enligt GATS-avtalet ska föregå GATS 2000 ägde rum i slutet av juni år Ett av huvudsyftena med informationsutbytet, som är tänkt att omfatta de viktigaste tjänstesektorerna, är att inför de stundande förhandlingarna ge alla WTO:s medlemsländer ett likvärdigt utgångsläge vad gäller information om bl.a. åtagandenivåer och handelsbegränsningar i de olika tjänstesektorerna. Informationsutbytet, som baseras på bakgrundsdokument utarbetade av WTO-sekretariatet, väntas pågå åtminstone till utgången av år Diskussionen om förhandlingsmandat beräknas äga rum under första halvåret 1999 i syfte att WTO:s ministermöte senare samma år ska fatta beslut om när, med vilka mål och under vilka former tjänstehandelsförhandlingarna ska inledas/bedrivas. 31

33 Det finns fortfarande inte något formellt mandat i WTO för en tullförhandling. Ett första mål är därför att frågan förs upp på dagordningen. Från svensk sida eftersträvas nolltull på hela industrivaruområdet. Liknande förslag har framförts av EU inom ramen för samarbetet med USA och även inom APEC. Inom EU finns dock visst motstånd mot att unilateralt genomföra detta. Våra (EU:s) tullar på industrivaruområdet är samtidigt relativt blygsamma (genomsnitt 3 procent). Detsamma gäller flertalet tullnivåer i industriländerna. Inriktningen bör, förutom det långsiktiga målet om nolltullar på hela industrivaruområdet, dels vara att sänka särskilt höga tullar (s.k. peaks), dels ta bort de låga (s.k. nuisance-) tullarna. De låga tullarna kan ofta vara svåra att motivera om intäkterna ställs mot de administrativa kostnaderna. En annan viktig målsättning är att u-länder, särskilt de mer utvecklade, bör binda sina tullar vid lägre nivåer än hittills (ofta tillämpas redan lägre nivåer) och därmed komma bort från problemet med höga s.k. takbindningar. Om skillnaderna mellan bundna nivåer i GATT/WTO och faktiskt uttagna tullar kunde minskas eller elimineras skulle en för handeln med främst u-länder betydande osäkerhetsfaktor kunna minskas. En ytterligare viktig målsättning är att fler länder ansluter sig till sektorsavtalen från UR. Samtliga dessa avtal har en allt för begränsad länderomfattning idag. Sverige bör vidare verka för att tullsänkningar på de sektorer där vi har starka intressen, såväl på export som importsidan, påskyndas. Två områden som här kan nämnas är miljöteknikoch energiområdet. Ett annat viktigt område som bör lyftas fram är tullförenklingsarbetet. 32

34 I och med Uruguayrundan fördes investeringsfrågan upp på den handelspolitiska agendan genom Tjänstehandelsavtalet (GATS) och avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder (TRIMS). Mer eller mindre heltäckande bestämmelser liknande de multilaterala avtal inom ramen för WTO som omfattar varu- och tjänstehandeln saknas emellertid på investeringsområdet trots dess växande betydelse. Den stora mängden bilaterala investeringsavtal, ömsesidig påverkan mellan handelspolitik och investeringsklimat samt det faktum att det i första hand är i länder utanför OECD som internationellt verksamma företag konfronteras med svårigheter i samband med investeringar; allt detta visar enligt svensk mening att ett multilateralt regelverk för investeringar inom ramen för WTO är både nödvändigt och ofrånkomligt. Inför ministermötet i Singapore i december 1996 arbetade bland annat EU, Kanada och Japan aktivt för att tillsätta en WTO-arbetsgrupp för handel och investeringar. Mandatet för gruppen begränsas dock till att studera sambandet mellan handel och investeringar. Möten har hittills ägt rum i juni och oktober Arbetsgruppens mandat sträcker sig till utgången av 1998 då arbetsgruppen ska redogöra för sitt arbete. Allmänna rådet kan då besluta hur eventuellt fortsatt arbete ska bedrivas. Från ministerkonferensen år 1998 kan noteras att en stor mängd u-länder, både de mer avancerade och de mindre utvecklade förefaller ha starka intressen av att multilaterala regler på investeringsområdet förhandlas i WTO. 33

35 Vid WTO:s ministermöte i Singapore överenskoms att en arbetsgrupp skulle upprättas i WTO för att studera det ömsesidiga beroendet mellan handel och konkurrens. Ett första möte i arbetsgruppen ägde rum i juli 1997 och dess mandat sträcker sig till utgången av Avsikten är att arbetsgruppen då ska rapportera om resultatet av sitt arbete och i ljuset av det ska ställning tas till om, när och med vilket mål förhandlingar om ett avtal om handel och konkurrens inom ramen för WTO ska inledas. Med tanke på frågans komplexitet ligger sannolikt eventuella förhandlingar om någon form av multilateralt regelverk om handel och konkurrens långt fram i framtiden. Arbetsgruppen befinner sig fortfarande i ett informationsinsamlingsskede. Det har dock redan framgått att ambitionsnivån, liksom synen på vilka aspekter arbetsgruppen bör behandla, varierar avsevärt mellan olika länder. USA tillhör de länder vars engagemang synes begränsat medan EU varit en av tillskyndarna av att frågan skulle hanteras i WTO. Vad gäller innehållet i gruppens arbete har en skiljelinje kunnat noteras mellan å ena sidan USA samt flera inom EU (dock ej Sverige) och å andra sidan de flesta övriga länder. De förstnämnda motsätter sig de sistnämndas förslag om att arbetsgruppen även ska diskutera handelspolitikens effekter på konkurrens (= t.ex. antidumping). Arbetet i WTO:s kommitté för handel och miljö (CTE) post- Singapore har hittills gått på lågvarv. Förhandlingspositionerna tycks vara låsta och det är svårt att i dagsläget se hur en öppning i diskussionerna skulle kunna komma till stånd. Det anses därmed idag uteslutet att man kommer att kunna göra verkliga framsteg på handel och miljöområdet i WTO utan 34

36 att lyfta in dessa frågor som en del i en större förhandling i en kommande ny runda tillsammans med de andra nya frågorna. Detta förutsätter dock att det finns pådrivande krafter som verkar för att detta ska komma till stånd. Hittills har USA och EU varit de mest drivande delegationerna i CTE:s arbete. USA, som i Singaporeprocessen varit relativt aktivt, har dock under året legat ganska lågt. Ett fast-track mandat skulle förmodligen få avgörande betydelse såväl för USA:s mer aktiva agerande i kommittén som för möjliga framsteg på området i en ny runda. Framsteg på handel och miljöområdet i samband med en ny runda, förutsätter också att man på ett tidigt stadium inleder ett mer långsiktigt tänkande rörande bl.a. hur handel och miljöfrågorna bäst kommer in i ett större förhandlingssammanhang samt vilka spörsmål som bör prioriteras. Miljö- och hälsoaspekternas utrymme i handelsregelverket i WTO hanteras dock inte bara inom ramen för CTE. Utslaget av bl.a. hormonpanelen och underliggande frågeställningar i den nu pågående räkpanelen, visar att frågor som t.ex. rör regler för tekniska handelshinder och miljöaspekter är mycket aktuella och växer i omfattning. Detta faktum kan bl.a. leda till att miljö/hälsoaspekterna hamnar i visst fokus i samband med diskussion om översyn av flera avtal under WTO, t.ex. SPS och TBT (se nedan). Inom ramen för resultatet från UR och ministerkonferensen i Singapore står ett antal ytterligare frågor på dagordningen för fortsatt arbete. Det gäller bland annat den fortsatta implementeringen av UR samt översyn av flera av WTO-avtalen. Exempelvis ska TRIPs-avtalet ses över år 2000 och därefter vartannat år. Vissa bestämmelser i detta avtal ses över redan 35

37 år 1997 och TRIMs-avtalet ska ses över bl.a. i ljuset av behov av regler på investerings- och konkurrensområdet. Detta arbete sker dock som nämnts ovan inom ramen för specifika arbetsgrupper. Till dessa och andra översyner kommer att man i Singapore beslutat om nytt arbete även på områdena handelsförenkling (Trade Facilitation) och offentlig upphandling. Vad gäller det sistnämnda området ska medlemsländerna i avtalet före utgången av år 1998 genomföra ytterligare förhandlingar. En särskild, bredare grupp, arbetar med frågan om transparens i offentlig upphandling. Efter UR har bruket av tekniska handelshinder (Agreement on Technical Barriers to Trade, TBT) på ett nytt sätt hamnat i fokus på den internationella handelspolitiska dagordningen. EU konstaterar bl.a. i sin strategi för den externa handelspolitiken på TBT-området att det är ett faktum att bruket av tekniska handelshinder i världen tycks öka. Detta gör att dessa frågor kommer att ställa större krav på gemensamma internationella åtgärder än tidigare, bl.a. i WTO. Arbetet med översynen av TBT-avtalet pågår under Det är mot bakgrund av detta troligt att frågor rörande tekniska handelshinder kommer att finnas med i framtida handelsförhandlingar inom WTO. SPS-avtalet (Agreement on the Application of Sanitary and Phytosanitary Measures, SPS) ska enligt planerna ses över under Mycket talar för att detta arbete i första hand kommer att röra tillämpningsfrågor. Det kan dock tänkas att översynen identifierar vissa större utestående problem med avtalet som kan ligga till grund för en omförhandling i samband med en större runda. 36

38 Slutligen bör nämnas att de handelspolitiska aspekterna på elektronisk handel kommer att belysas inom ramen för WTO:s framtida arbete. Om det föreligger behov av konkreta förhandlingar och nya beslut i WTO eller ej återstår dock att se. Nästa WTOministermöte i USA år 1999 ska ta ställning till om den temporära överenskommelsen om tullfrihet ska permanentas. 37

39 38

40 Handelsminister Leif Pagrotsky, Närings- och handelsdepartementet Departementsråd Arne Rodin, UD-IH Departementsråd Harald Sandberg, UD-IH Minister Claes Ljungdahl, Sveriges representation i Bryssel Departementssekreterare Hans Daag, UD-IH Politisk sakkunnig Lotta Fogde, Närings- och handelsdepartementet Kommerseråd Gunnela Becker, Kommerskollegium Ulf Edström, LO (Chef internationella enheten) Ambassadör Lars Norberg Minister Jan Söderberg 1:e ambassadsekreterare Harald Fries 2:e ambassadsekreterare Kristin Pålsson 39

41 40

42 Mr. Chairman, The WTO has one major goal: to promote prosperity. The means for achieving this is to open up markets and the rule of law. Why do we seem to have such a hard time explaining this to people? My simple answer is that we haven t tried hard enough. Therefore, the discussion on how to increase transparency in the WTO is very welcome. We cannot expect public under- 41

43 standing of trade negotiations, if we don t make an effort to show people why open markets matter. For example, the WTO needs to develop a policy of openness as regards documentation, and the contacts with non-governmental organisations need to be improved. But let us be clear, transparency begins at home. It is our role as governments to ensure support for our policies among the voters. The democratic process of elected government cannot be substituted on the inter-governmental international level. Our aim for the future should be comprehensive negotiations in the WTO, and in pursuing that we need to keep the issue of transparency in our minds. Sweden wants increased market access, for developing and developed countries alike, in industrial goods, in agriculture, in textiles and in services. If we are serious about the goal of the WTO being the promotion of prosperity, increased market access becomes key. And I mean market access for all. Industrial tariffs have reached such low levels in many countries, that we may as well get rid of them altogether. They are an instrument of the century that we are leaving behind us, their economic importance often having been reduced to a bunch of red tape for business. But increased market access also mean opening up markets that are of interest to the developing countries. Let us be honest, putting an end to the marginalisation in the world economy of the developing countries, necessitates getting rid of barriers to trade in agriculture and textiles. 42

44 We in the developed countries need to prove ourselves serious partners, if we are to count on the help of LDC s in tackling the new trade issues of great concern to our citizens. I am referring to issues like electronic commerce and transparency in public procurement as well as to environmental, health and safety concerns and the promotion of workers rights. Progress in these areas is in the interest of all countries, developed and developing alike. Easy access to markets, and lack of trade distortion, promotes prosperity for all. I would like to join in the call from President Clinton Monday, that all countries ought to sign the OECD anti-bribery declaration. As regards to multilaterally agreed labour standards they not only work to support sustainable development in the longer run, they would also discourage countries from unilateral sanctions and protectionist measures. Labour standards need to be discussed in the WTO context. We need to live up to our commitment in the Singapore declaration. Sweden reaffirms its strong support for the conclusion in the ILO of a declaration and an effective followup mechanism on core labour standards this coming June, and I would like to call on all WTO members to ratify the relevant ILO conventions. But I would also like to see more attention being paid to the cooperation between the WTO and the ILO secretariats. I would welcome a seminar on possible practical forms for this cooperation. 43

45 44

46 The Council recalled its conclusions of 30 March setting out the EU s support for future comprehensive, wide ranging WTO negotiations starting from 2000 and the basis for the EU s approach to the second WTO Ministerial Conference in Geneva in May and noted that the Article 113 Committee had discussed these issues further. The Council invited the Commission to use these conclusions together with its conclusions of 30 March as the basis for the EU s position for the May Conference. The Council noted with considerable satisfaction the achievements since Singapore, in the form of the agreements to eliminate tariffs on information technology (IT) products by 2000, to liberalise financial services and telecommunications services. The EU calls on other WTO Members to contribute to a successful conclusion on further liberalisation of IT products by 30 June

47 The Council stressed the importance of the full participation of developing countries in the multilateral system and the need to continue to seek to engage with them effectively in a structured and timely dialogue on all issues of common interest. The EU s support for future comprehensive multilateral negotiations reflected its desire to make substantial progress in world trade liberalisation from 2000 in order to secure continuing global economic growth, increased job creation, prosperity for the benefit of all, including consumers, and sustainable development. The Council stressed the importance of working to secure recognition of the benefits of future comprehensive multilateral liberalisation to all WTO members in advance of and following the Ministerial Conference in May. The Council reaffirmed the need to seek agreement from all WTO members at the May Ministerial to set in train thorough and wide ranging groundwork so as to prepare for the 1999 Ministerial, which should decide on the scope and modalities of future comprehensive WTO negotiations. This groundwork should cover the built-in agenda, work on trade and environment, the subjects on the Singapore work programme (investment, procurement, competition, trade facilitation), industrial tariffs and matters not yet included in the future work programme. The Council stressed the need for agreement for work in all WTO fora to intensify to this end and for an instruction from WTO Ministers to the General Council to oversee this process and set in hand as soon as possible preparation for the decisions to be taken at a Ministerial Conference to be held in It also attached importance to the language in the Singapore Declaration on core labour standards. 46

48 Recognising again the primacy and value of the multilateral system, and reflecting the conclusions of the ASEM II Summit, the Council considered that it must be in the interests of all WTO members to adopt a trade pledge, in the form of a commitment by WTO members to keep markets open, to resist protectionist measures and to continue the process of multilateral liberalisation. The Council also stressed the importance of full implementation of existing commitments by all WTO members within the agreed timescales. The EU would work constructively with developing countries who require technical or other assistance in advance of the end of specified transitional periods, so as to ensure full and timely implementation. The Council also reaffirmed the importance it attached to the completion of outstanding accession negotiations on the right terms so as to achieve global membership of the WTO as soon as possible. The needs of the least developed countries must be recognised in May through a renewed commitment to effective followup to the High Level Meeting. In order to achieve greater integration of the least developed countries into the multilateral system, the Council agreed to urge other WTO members to take appropriate measures to increase market access to products originating in these countries. The Council reiterated the importance it attached to transparency and the need to ensure that the general public was engaged in active dialogue on the benefits of trade liberalisation and of the rules based multilateral trade system in terms of jobs, growth and prosperity. It wished to use the May Mini- 47

49 48 sterial Conference to start a process which would help achieve this end and would actively co-operate to ensure that the importance of the WTO s work was communicated both within the EU and beyond. It also recognised the increasing relevance of electronic commerce to the expansion of trade and the need to adopt a comprehensive approach to this issue in the WTO.